Om teknikutveckling inom varvsindustrin
Näringsutskottets betänkande 1987/88:5
om teknikutveckling inom varvsindustrin
NU
1987/88:5
Ärendet
I detta betänkande behandlas två motioner om åtgärder i syfte att stödja ombyggnad och modernisering av begagnade fartyg.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker krav i en motion (fp) bl.a. på att gällande begränsningar i fråga om fartygs ålder m.m. vid statliga kreditgarantier avseende ombyggnader skall slopas. Vidare avstyrks krav i en annan motion av samma motionär på särskilda statliga insatser till stöd för teknisk utveckling på området.
Motionerna
Yrkanden
De motioner som behandlas här är följande:
1986/87:T623 av Margareta Fogelberg (fp) vari - med hänvisning till motion 1986/87:N436 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av åldersbegränsning för fartygskrediter.
1986/87:N436 av Margareta Fogelberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för teknikutveckling inom varvsnäringen.
Motivering
I motion 1986/87:N436 hänvisas till en skrivelse från Sveriges redareförening till regeringen den 27 november 1985 med hemställan om åtgärder för att stimulera tekniskt utvecklingsarbete vid ombyggnad och modernisering av befintligt tonnage. Motionären ansluter sig till vad Redareföreningen anfört om att det inom svensk sjöfartsnäring föreligger ett ökande intresse för att genom ombyggnad och modernisering förbättra ekonomin och konkurrenskraften hos befintligt tonnage och anpassa det till ändrade behov på marknaden. Intresset för investeringar i nyproduktion i samma syfte har minskat till följd av bristen på medel. Ombyggnad och modernisering av medelålders fartyg i gott skick är mindre kapitalkrävande än nybyggnad men
1 Riksdagen 1987188.17sami Nr 5
kan resultera i betydligt bättre ekonomi. Mycket tyder, anförs det, på att det inte finns något område inom sjöfarten där det finns större omedelbart behov av teknisk forskning och utveckling än inom ombyggnads- och moderniseringsområdet.
Vidare återges i motionen förslag från Redareföreningen om att, jämsides med åtgärder för att stimulera tekniskt utvecklingsarbete, åtgärder skall vidtas för att förbättra finansieringsmöjligheterna för fartygsombyggnader och moderniseringar. Bl.a. bör de av staten garanterade krediterna för ombyggnader och moderniseringar kunna ställas till förfogande på villkor som stimulerar till ombyggnad och modernisering, anförs det. Nuvarande snäva åldersbegränsningar för fartyg, som kan erhålla kreditgarantier genom nämnden för fartygskreditgarantier (numera statens industriverk) eller genom Svenska skeppshypotekskassan och lånenämnden för den mindre skeppsfarten, bör slopas.
I motionen kritiseras regeringen för att den inte har vidtagit några åtgärder av det slag som har begärts av Redareföreningen i nämnda skrivelse.
Uppgifter i anslutning till motionerna Stöd till marinteknisk forskning
Staten lämnar ett betydande stöd till marinteknisk forskning och utveckling. Den allmänna bakgrunden härtill är att Sverige har ett stort beroende av sjötransporter och att det, trots nedläggningen av de stora nybyggnadsvarven och minskningen av den svenska handelsflottan, anses böra finnas kompetens inom landet beträffande konstruktion, byggande och drift av fartyg. Ansvaret för den statliga stödverksamheten är fördelat i huvudsak mellan tre myndigheter, nämligen styrelsen för teknisk utveckling (STU), transportforskningsberedningen (TFB) och statens industriverk (SIND).
Stödet genom STU lämnas i två former. Under den senaste treårsperioden har drygt 14milj. kr. beviljats till etts.k. ramprogram för kunskapsutveckling inom det hydrodynamiska området avseende bl.a. forskning rörande strömningsmekanik, kavitation och vågteori. Regeringen har nyligen godkänt ett nytt ramprogram på detta område. Programmet innebär insatser för ca 9 milj. kr. budgetåren 1987/88-1989/90. Det genomförs under ledning av en styrgrupp med företrädare för forskning och näringsliv. Arbetet bedrivs hos högskolor och forskningsinstitutioner.
Vidare lämnar STU stöd till ett program för kollektiv marinteknisk forskning i samarbete med Sveriges varvsindustriförening. Även detta program har nyligen förlängts för en treårsperiod. Insatserna uppgår till totalt ca 15 milj. kr. under perioden, varav 40 % är statens andel. Programmet är indelat i fem forskningsområden, nämligen tekniska systemstudier, hydromekanik, struktur, maskinteknik och produktionsteknik. Arbetet bedrivs såväl inom varvsföretagen som hos högskolor och institutioner.
TFB ger visst stöd till sjöfartsteknisk forskning, främst systemorienterad forskning rörande driftsekonomi m.m. Under den senaste femårsperioden
NU 1987/88:5
har TFB satsat nära 5 milj. kr. på forsknings- och utvecklingsarbete med syfte att minska bränsleförbrukningen bl.a. genom höjning av verkningsgraden i fartygsmaskinerier. Under samma period har nära 4 milj.kr. använts för undersökningar av bl.a. sjöegenskaper, skrovformer och säkerhetskriterier. Arbetet har utförts huvudsakligen vid olika forskningsinstitutioner i nära samarbete med rederier och varv. De angivna programmen väntas komma att avslutas under år 1988.
Sedan år 1984 har ett program för havsindustriell kompetensutveckling bedrivits med SIND som ansvarig myndighet. Programmet är inriktat på teknik för utforskning och tillståndskontrol! av havet, undervattensteknik Och arktisk teknik. I proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990- talet (s. 202) föreslogs en förlängning av programmet i avvaktan på en översyn av den havstekniska verksamheten, vilket också blev riksdagens beslut (NU 1986/87:30). Regeringen har nyligen uppdragit åt riksrevisionsverket att utföra den nämnda översynen.
Det marintekniska forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs med statligt stöd är inte i första hand inriktat på modernisering av befintligt tonnage, även om ett antal av de ingående projekten - särskilt inom STU:s och TFB:s program - torde ha ett betydande intresse även i detta sammanhang. Emellertid har frågor om ombyggnad och modernisering av fartyg särskilt studerats av SSPA Maritime Consulting AB (tidigare statens skeppsprovningsanstalt) inom ramen för ett projekt som benämns Förbättra dagens fartyg och fartygssystern. I en nyligen färdigställd preliminär projektstudie anges ett antal möjliga insatsområden, som nu skall värderas och prioriteras i samråd med olika intressenter inom bl.a. rederinäringen. Något beslut om att man skall genomföra projektet har dock ännu inte fattats.
Det kan tilläggas att Sveriges redareförening nyligen fattat beslut om en utredning om fartygens drift och bemanning med sikte på att klarlägga möjligheterna till en kraftig minskning av besättningarnas storlek. I utredningen, som beräknas vara avslutad under första halvåret 1988, ingår bl.a. analyser av olika tekniska system som kan utnyttjas för att minska personalbehovet. Även detta arbete torde vara av visst intresse i samband med modernisering av befintligt tonnage.
Varvsstöd
Bestämmelser om det statliga varvsstödet har meddelats i förordningen (1986:553) om statligt stöd till fartygsfinansiering. Förordningen utfärdades efter riksdagens beslut våren 1986 om begränsat fortsatt stöd till svensk varvsindustri under en treårsperiod (prop. 1985/86:120, NU 1985/86:34, rskr. 1985/86:314).
Stöd får endast avse fartyg med en bruttodräktighet av minst 200 ton. Förutom för nybyggnad får stöd lämnas för större ombyggnad av fartyg, varmed avses arbete för att förändra, förbättra eller modernisera ett fartyg, om ersättningen härför uppgår till minst 1,5 milj. kr. Stöd lämnas i form av kreditgaranti, räntestöd eller kontantstöd.
Enligt förordningen får kreditgaranti beviljas både för lån som tas upp av svenska varvsföretag (refinansieringslån och fartygsbyggnadslån) och för lån
NU 1987/88:5
som tas upp av beställare hos sådana företag (beställares lån). Garanti får uppgå till högst 90 % av det kontrakterade värdet. Som villkor gäller vidare bl.a. att kreditgaranti får beviljas längst för 15 år efter tidpunkten för leverans. Om särskilda skäl föranleder det, får regeringen medge att garanti lämnas för tid överstigande 15 år.
För vissa typer av kreditgarantier gäller något restriktivare tidsgränser. Kreditgaranti som avser beställares lån får beviljas för lån med en löptid av längst tolv år efter tidpunkten för leverans eller, i fråga om tekniskt avancerade fartyg, längst 15 år. Samma tidsgränser gäller vid garantier för refinansieringslån. Om varvsföretagets kredit till beställaren överstiger fem år och avser en större ombyggnad får garanti beviljas endast om det finns särskilda skäl.
De angivna tids- och belåningsgränserna gäller endast om beställaren är svensk. Om beställaren är utländsk gäller de villkor som har överenskommits inom OECD, innebärande bl.a. att den längsta tillåtna löptiden för lån är åtta och ett halvt år och att garanti får motsvara högst 80 % av kontraktspriset.
Räntestöd får lämnas för att delvis bekosta räntan vid finansiering av nybyggnad eller större ombyggnad av fartyg som beställs av en svensk beställare vid ett svenskt varvsföretag. Räntestöd förutsätter att ett konkurrerande utländskt varv på grund av utländskt stöd erbjuder särskilt förmånliga villkor. Räntestöd får lämnas endast om kreditgaranti enligt förordningen har lämnats.
Kontantstöd, som utgör ett komplement till räntestödet, får lämnas i form av kontant bidrag till beställare i fall då denne finansierar beställningen utan statsgaranterade lån.
De tre nämnda formerna av stöd får lämnas endast för beställningar före utgången av år 1989.
Frågor om varvsstöd handläggs från den 1 juli 1986 av statens industriverk. Beträffande kreditgarantier lämnar dock industriverket endast utfästelse om garanti, medan det slutliga beslutet fattas av fullmäktige i riksgäldskontoret.
Enligt uppgift från industriverket tillämpas de angivna reglerna för kreditgarantier avseende svenska beställare med viss flexibilitet. Vid ombyggnad lämnas normalt garanti för lån med en löptid av högst fem år. I somliga fall beviljas dock garanti för längre tid. I varje ärende görs en bedömning av fartygets återstående tekniska och kommersiella livslängd efter ombyggnaden. Statens krav på fullgod säkerhet för sina garantiåtaganden är avgörande för ställningstagandet till frågan om garantitiden.
Långivning till rederiföretag
Svenska skeppshypotekskassan har till ändamål att medverka vid finansiering av rederiverksamhet i Sverige genom att lämna huvudsakligen långfristiga lån eller ikläda sig garanti för sådana lån. Verksamheten regleras genom lagen (1980:1097, ändrad 1985:1088) om Svenska skeppshypotekskassan. Kassan anskaffar medel för sin verksamhet främst genom att emittera obligationer. Staten har ställt garantier för kassans förbindelser.
Lån från kassan får lämnas på högst 15 år. För lån skall vara ställd betryggande säkerhet. I de fall då borgen av staten eller bank inte har ställts
NU 1987/88:5
skall säkerhet i form av inteckning i svenskt fartyg ställas. Sådan inteckning skall ligga inom 70 % av fartygets beräknade värde. Som säkerhet får inte godtas inteckning i fartyg som är äldre än 20 år.
Regeringen har i proposition 1987/88:25 med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1987/88 (bilaga 8) lagt fram förslag om ändrade regler för verksamheten vid Svenska skeppshypotekskassan. Förslaget - som utskottet inom kort skall behandla - innebär bl.a. att kassan skall ha möjlighet att belåna utlandsregistrerade fartyg och att belåningsgränsen i särskilda fall skall kunna höjas till 80 %.
Viss långivning till den mindre skeppsfarten sker för närvarande direkt över statsbudgeten. Lån kan enligt förordningen (1971:324, omtryckt 1980:462) om lån till den mindre skeppsfarten beviljas svenskt rederiföretag för förvärv, ombyggnad eller reparation av mindre fartyg. Lån får beviljas med belopp inom 90 % av fartygets uppskattade värde. Återbetalning av lån skall vara avslutad senast 15 år från den dag då fartyget som nybyggt levererades. Frågor om lån enligt förordningen prövas av en särskild myndighet, lånenämnden för den mindre skeppsfarten. I proposition 1987/ 88:25 föreslås att långivningen till den mindre skeppsfarten skall tas över av Svenska skeppshypotekskassan och att lånenämnden skall upphöra.
Utskottet
De två motioner av samma motionär som utskottet nu behandlar grundas på synpunkter och önskemål som framfördes av Sveriges redareförening till regeringen för två år sedan under förberedelserna för 1986 års beslut om varvspolitiken. Redareföreningens avsikt var att fästa regeringens uppmärksamhet på behovet av forskning, utveckling och finansiering för att stimulera till ombyggnad och modernisering av fartyg. Härigenom, menade man, skulle varvspolitiken kunna bidra till att förbättra ekonomin och konkurrenskraften inom den svenska sjöfarten.
Det beslut som sedan fattades av riksdagen våren 1986 innebar att det statliga stödet till svensk varvsindustri skall fortsätta i begränsad omfattning till utgången av år 1989, främst i form av kreditgarantier. Som framgått av den tidigare redogörelsen kan stöd utgå till såväl ombyggnad som nybyggnad vid svenskt varvsföretag. Vissa begränsningar gäller avseende löptiden för garanterade lån, som i fall då beställaren är svensk får uppgå till i princip längst 15 år vid nybyggnad och längst 5 år vid ombyggnad. Bakgrunden härtill är att säkerhet för statens garanti lämnas huvudsakligen i form av panträtt i fartyget, som har en begränsad teknisk och kommersiell livslängd. Hänsyn tas dock vid garantigivningen till förhållandena i varje särskilt fall. Också för långivningen till rederiföretagen genom Svenska skeppshypotekskassan och lånenämnden för den mindre skeppsfarten gäller vissa gränser för lånetid, fartygets ålder m.m.
I motion 1986/87:T623 (fp) begärs, med hänvisning till Redareföreningens skrivelse, att de nämnda tids- och åldersgränserna vid finansiering av fartygsombyggnader skall slopas.
Det är enligt utskottets mening önskvärt att de återstående svenska varven utnyttjas för ombyggnad och modernisering av fartyg, vilket kan bidra till att
NU 1987/88:5
viss varvsindustriell kapacitet bibehålls inom landet. Såvitt utskottet har kunnat finna utgör emellertid nuvarande tids- och åldersgränser vid finansieringen av fartygsombyggnader knappast något reellt hinder för verksamheten. Det finns på dagens fartygsmarknad god tillgång till lämpliga ombyggnadsobjekt som är endast några år gamla. Utskottet vill vidare erinra om att 1986 års beslut om det statliga varvsstödet tog sikte på en fortsatt minskning av stödet. Mot en liberalisering av bestämmelserna om finansiering av fartygsombyggnader talar också att statens säkerheter för sina åtaganden därigenom skulle kunna försämras.
Med hänsyn till vad som anförts kan utskottet inte biträda motion 1986/87:T623 (fp).
I motion 1986/87: N436 (fp) föreslås åtgärder från statens sida för att främja teknikutveckling avseende fartygsombyggnader. En redogörelse för det statliga stödet till marinteknisk forskning och utveckling har lämnats i det föregående. Därav framgår att staten lämnar ett betydande stöd, främst genom styrelsen för teknisk utveckling, och att detta stöd kommer att fortsätta under de närmaste åren. Stödet är inriktat på grundläggande forsknings- och utvecklingsarbete, vars resultat endast till viss del torde vara tillämpligt på ombyggnad och modernisering av fartyg. Det finns dock möjligheter för berörda intressenter på det marintekniska området - liksom på andra teknikområden - att påverka inriktningen av de statliga insatserna inom ramen för samfinansierade program.
Utskottet anser det motiverat att staten, trots de senaste årens strukturomvandling inom varvs- och rederinäringarna, lämnar fortsatt stöd till marinteknisk forskning och utveckling. Det är angeläget att den betydande kompetens på området som finns hos svenska företag kan vidmakthållas och utvecklas. Emellertid finner utskottet inte anledning för riksdagen att ta något initiativ till sådana särskilda insatser på området som begärs i motion 1986/87:N436 (fp). Även denna motion avstyrks alltså.
Utskottet hemställer
1. beträffande finansiering av fartygsombyggnader att riksdagen avslår motion 1986/87:T623,
2. beträffande teknikutveckling avseende fartygsombyggnader att riksdagen avslår motion 1986/87:N436.
Stockholm den 24 november 1987 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg
Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m). Birgitta Johansson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sven-Åke Nygårds (s), Elving Andersson (c) och John Andersson (vpk).
NU 1987/88:5
gotab Stockholm 1987 13716