Om utrikeshandel

Näringsutskottets betänkande 1987/88:8

om utrikeshandel

NU

1987/88:8

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - tio motioner som rör frågor om bl.a.

fri handel med varor och tjänster, u-landshandeln,

socialklausul i internationella handelsöverenskommelser, skydd mot dumpad och subventionerad import, tillfällig utförsel av metallskrot.

Sammanfattning

I fyra motioner (m; fp; c) framförs principiella synpunkter på inriktningen av den svenska handelspolitiken. Förslag från motionärerna om vissa initiativ på området avstyrks av utskottet med hänvisning bl.a. till pågående förhandlingar inom ramen för den nya GATT-rundan och diskussioner mellan EFTA och EG. Med hänsyn till dessa GATT-förhandlingar och arbetet inom FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) anser utskottet att två särskilda yrkanden (c) om handeln med u-länderna inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. I båda dessa frågor föreligger reservationer (m, fp; c; vpk).

Vidare avstyrker utskottet tre motioner (s; c) med krav på svenskt initiativ i social klausulsfrågan. Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis tar aktiv del i olika internationella överläggningar i denna sak. Motionerna får stöd i en reservation (c, vpk). En motion (m) om tillfällig export av metallskrot avstyrks med hänvisning till förhandlingar i frågan mellan EFTA och EG. En reservation (m, fp, c) har avgivits till förmån för motionen. Ytterligare en motion (vpk) som avstyrks av utskottet men som följs upp i en reservation (vpk) gäller ett handels- och bytesbolag för öststatshandeln.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1986/87:U543 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om handelspolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om u-ländernas utsatta ställning i världshandeln.

1 Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 8

1986/87:N302 av Anita Bråkenhielm (m) och Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär ändring i kungörelsen om allmänt exportförbud, 1950:324, på sådant sätt att företag i tillverkningsindustrin medges tillfällig utförsel för bearbetning av metallskrot i det fall det är avsett för återtagning och återanvändning i den egna tillverkningen,

2. som sin mening ger regeringen till känna att, i avvaktan på att en sådan ändring hinner genomföras, regeringen i enskilda fall bör vara generös vad gäller medgivande av dispens från exportförbudet i fall som här avses.

1986/87:N304 av Paul Lestander m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag att bilda ett handels- och bytesbolag förslagsvis benämnt ”Svenska Östhandelskompaniet”.

1986/87:N318 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär initiativ dels för att skapa gynnsammare handelsvillkor för u-länder, dels för åstadkommande av en s.k. socialklausul i enlighet med vad som anförs i motionen.

1986/87:N343 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i skilda sammanhang bör verka för en fri internationell handel och slopande av icke tariffära handelshinder, även vad beträffar tjänstehandel.

1986/87:N355 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena - med motivering i motion 1986/87:U509 - att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av frihandel,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om Sveriges agerande vid de pågående GATT-förhandlingarna.

1986/87:N376 av Lahja Exner m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om införande av socialklausul i GATT-avtalet och i övriga internationella handelsavtal.

1986/87:N405 av Siw Persson (fp) och Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om skyddet mot dumpad och subventionerad import.

1986/87:N429 av Ivar Franzén m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena - med motivering i motion 1986/87:U543 - att riksdagen

1. hos regeringen begär en kartläggning av i vilken omfattning import förekommer av varor producerade under oacceptabla förhållanden från hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av slavarbete eller barn eller annan även efter lokala förhållanden underbetald arbetskraft samt förslag till åtgärder som kartläggningen kan motivera,

2. som sin mening ger regeringen till känna att GATT-avtalet [bör] omförhandlas så att de avtalsslutande parterna får rätt att förhindra import av varor som producerats under oacceptabla förhållanden i enlighet med vad som anförts i motionen.

NU 1987/88:8

1986/87:N433 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om selektiva industrisubventioner,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om Sveriges uppgifter och ansvar i samband med den nya G ATT-rundan.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Viss statistik om Sveriges utrikeshandel

Den svenska bytesbalansen uppvisade för år 1986 ett överskott om 8,6 miljarder kronor (se tabell 1). Året innan redovisades ett underskott om 10,4 miljarder kronor. Förbättringen förklaras huvudsakligen av att överskottet i handelsbalansen, dvs. nettot från exporten och importen av varor, mer än fördubblades från år 1985 till år 1986, eller från 14,7 miljarder kronor till 31,3 miljarder kronor. Denna förstärkning av handelsbalansen har till största delen sin grund i de kraftigt sänkta oljepriserna. Valutakursutvecklingen medverkade också till att stärka den svenska exportens konkurrenskraft.

Till förbättringen av bytesbalansen från år 1985 till år 1986 bidrog också en minskning av ränteutgifterna för Sveriges utlandsskuld till följd av sjunkande ränteläge och dollarkurs. Saldot från exporten och importen av finansiella tjänster - förutom räntor huvudsakligen ersättningar för licenser, patent och försäkringar - gav år 1986 ett underskott om 16,6 miljarder kronor. Motsvarande netto för de reala tjänsterna innebar ett överskott om 2,3 miljarder kronor, vilket var en försvagning med 3,2 miljarder kronor jämfört med år 1985. Bland de reala tjänsterna ingår transporttjänster, turism, entreprenader och andra tekniska tjänster samt administration.

För år 1987 förutses en försämring av bytesbalansen, bl.a. till följd av att importen av varor bedöms öka volymmässigt mer än varuexporten.

Tabell 1 Sveriges bytesbalans år 1986

mdkr1

Export av varor

265,1

Import av varor

232,2

Korrigeringspost2

- 1,7

Handelsbalans

31,3

Export av reala tjänster

47,6

Import av reala tjänster

45,2

Netto reala tjänster

2,3

Export av finansiella tjänster 3

30,6

Import av finansiella tjänster 3

47,1

Netto finansiella tjänster

Bidrag och gåvor inkl. u-hjälp, netto

-16,6 - 8,4

Bytesbalans

8,6

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån

1 På grund av avrundning uppstår skillnader mellan summan av delarna och delsummorna.

2 Korrigering av handelsstatistiken för återutförsel och återinförsel och för till utlandet direkt transporterad fisk.

3 Inkl. räntebetalningar.

1* Riksdagen 1987/88.17sami. Nr 8

NU 1987/88:8

3 Sveriges utrikeshandel med varor är i mycket stor utsträckning inriktad på industriländerna. Under senare år har denna tendens ytterligare förstärkts (se tabell 2). År 1986 var värdemässigt 88 % av vår utrikeshandel - såväl export som import - koncentrerad till dessa länder. Sammanlagt 73 % av importen av varor till Sverige kom detta år från länderna inom Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och Europeiska gemenskaperna (EG). Dessa tog samtidigt emot 71 % av vår varuexport. Andelarna för enbart medlemsstaterna i EG var 57 % resp. 50 %. Den andel av Sveriges export som har gått till länderna inom EG, inkl. Spanien och Portugal som den 1 januari 1986 blev medlemmar i EG, har hittills under 1980-talet varit relativt konstant. Däremot har importandelen ökat något. Sålunda utgjordes vår import år 1980 till 51 % av varor som hade levererats av de tolv nuvarande medlemsstaterna i EG.

Handeln med statshandelsländerna och med övriga länder - tredje världen - har relativt sett minskat under senare år. Detta gäller för såväl exporten som importen. Särskilt mycket har tredje världens andel av varuleveranserna till Sverige minskat, från 16 % år 1980 till 7 % år 1986.

Tabell 2 Fördelning av Sveriges export och import av varor i värde på olika länderområden åren 1980 och 1986

Länderområde

Export

%

%

Import

%

%

Industriländer

82,0

87,7

78,4

88,4

varav EFTA1

19,9

20,7

15,4

16,2

EG1

51,3

50,0

50,8

57,2

USA

5,4

11,3

7,3

7,8

Japan

1,2

1,4

2,9

5,5

Statshandelsländer

4,3

2,8

5,2

4,2

varav Sovjetunionen

1,4

0,8

2,2

1,5

Övriga länder

13,7

9,5

16,4

7,4

Totalt

100,0

100,0

100,0

100,0

Källa: Kommerskollegium

1 Spanien och Portugal blev medlemmar av EG den 1 januari 1986. För jämförelsens skull avser 1980 års uppgifter för EFTA och EG handeln med nuvarande medlemsstater.

Aktuella handelspolitiska frågor

Statsrådet Anita Gradin gav i sitt huvudanförande i den handelspolitiska debatten i riksdagen den 1 april 1987 (RD 1986/87:99 s. 8 f.) en översiktlig redogörelse för regeringens linje i olika aktuella handelspolitiska frågor. Hon inledde anförandet med att kommentera beslutet i Punta del Este i Uruguay i september 1986 om att en ny runda av multilaterala handelsförhandlingar skulle inledas inom ramen för GATT (se även s. 6). Härvid anförde hon bl.a. följande:

NU 1987/88:8

4 Sverige har engagerat sig mycket starkt för Uruguayrundan. Detta är en naturlig följd av vårt traditionella värnande om en fri handel och ett öppet handelssystem.

Ett öppet, internationellt handelssystem är en förutsättning för vårt ekonomiska välstånd, för en fortsatt hög sysselsättning och för att vi skall kunna fortsätta att utvecklas som industrination.

Vi har under senare år kunnat se tendenser till att man velat ersätta de generella reglerna, som är giltiga för alla, med överenskommelser mellan enskilda länder. Dessa tendenser till bilateralism är oroande, särskilt för de mindre handelsnationerna.

De handelspolitiska spelreglerna kan i ett sådant läge komma att dikteras av de ekonomiska stormakterna. Endast genom att aktivt verka inom det multilaterala regelverket har vi möjlighet att göra vår röst hörd mot starkare handelspartner. De multilaterala förhandlingar som nu startat inom Uruguayrundan är därför av fundamental betydelse för Sverige.

Regeringen fäster stor vikt vid det politiska åtagande som gjordes i Punta del Este, att inte införa nya handelsrestriktioner som står i strid med GATT-avtalet och att existerande handelsrestriktioner utan stöd i GATT skall avskaffas. Härigenom har man direkt agerat för att stoppa och upphäva protektionistiska åtgärder och för att underlätta genomförandet av förhandlingarna. Vi avser att noggrant följa utvecklingen på detta område och att verka för att åtagandet efterlevs.

Statsrådet uttalade också att regeringen i förhandlingarna skall verka aktivt för en förstärkt disciplin inom GATT på olika områden. Alla länder måste förmås att anpassa sig till multilateralt överenskomna regler. Hon redovisade vidare regeringens avsikt att konstruktivt bidra till att söka lösningar på u-ländernas problem på handelsområdet. Det erinrades om att denna fråga skulle komma att tas upp i såväl den nya GATT-rundan som i Förenta nationernas konferens för handel och utveckling sommaren 1987 (UNCTAD VII; se s. 8).

Efter att ha berört problemen i den internationella jordbrukshandeln behandlade statsrådet de svenska handelsbegränsningarna på tekoområdet. Härvid meddelades att regeringen strävar efter att de nuvarande skyddsåtgärderna på detta område successivt skall trappas ned. Beträffande handeln med Sydafrika och Namibia anfördes att det är regeringens förhoppning att den svenska handelsbojkotten mot dessa länder skall leda till efterföljd i andra länder och därmed bidra till att driva fram ett sanktionsbeslut i FN:s säkerhetsråd.

Därefter kom statsrådet in på Sveriges förhållande till EG, en fråga som under senare tid har varit föremål för omfattande diskussion. Debatten har till stor del sin grund i att man inom EG har beslutat att senast år 1992 avveckla återstående handelshinder och genomföra en gemensam inre marknad. Inför dessa planer ligger det, uttalade statsrådet, i vårt intresse att så långt som möjligt utveckla samarbetet med EG. Frihandelsavtalen mellan EG och länderna inom EFTA har inneburit att tullar och importbegränsningar för industriprodukter har avvecklats. Redan från början strävade Sverige emellertid, anfördes det, efter ett mera omfattande samarbete med EG inom de gränser som sätts av vår neutralitetspolitik. Ett centralt mål för Sveriges handelspolitik är att svenska varor och företag även i fortsättningen skall kunna tävla på i huvudsak lika villkor på nu berörda marknader. Samtliga

NU 1987/88:8

länder inom EFTA har på olika sätt markerat sitt intresse av att så långt som möjligt medverka i EG:s arbete med den inre marknaden. Det erinrades om att det inom regeringskansliet pågår en granskning av svenska bestämmelser på alla områden som berörs av EG:s beslut. Sverige kommer att utnyttja alla kanaler för att framföra synpunkter på förslag till nya regler inom EG. Sverige blir inte bundet av EG:s bestämmelser, men vår strävan bör vara att ansluta oss där detta är möjligt, sade statsrådet.

I anförandet behandlades också det pågående arbetet med att förverkliga en nordisk hemmamarknad. Vid Nordiska rådets session i Helsingfors i februari 1987 antogs ett samarbetsprogram om avskaffande av handelshinder i Norden. Bl.a. berörs de tekniska handelshindren. Enligt programmet skall samarbetet bygga på principen om ömsesidigt godkännande av provningsresultat i de nordiska länderna. De nationella myndigheterna bör godkänna kontroll eller provning som är utförd i annat nordiskt land om de berörda nationella föreskrifterna har bedömts vara likvärdiga. Om en myndighet inte anser detta vara möjligt skall myndigheten på begäran avge en tillfredsställande förklaring till varför ny provning och kontroll behövs. Statsrådet underströk vikten av att arbetet på att skapa en nordisk hemmamarknad harmoniseras med Sveriges ansträngningar i stort i Västeuropa.

Statsminister Ingvar Carlsson meddelade i regeringsförklaringen vid öppnandet av 1987/88 års riksmöte den 6 oktober 1987 att regeringen senare under hösten 1987 skulle förelägga riksdagen en särskild redovisning av Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationen. Det har senare aviserats att en skrivelse kommer att avlämnas i december 1987.

Ny GATT-runda

Det allmänna tull- och handelsavtalet (General Agreement on Tariffs and Trade, GATT) trädde i kraft år 1948. Efter andra världskrigets slut fördes förhandlingar om upprättande av en internationell handelsorganisation. Denna skulle - tillsammans med Internationella valutafonden och Världsbanken - verka för att de bilaterala handelssystem och den protektionism som förekom under 1930-talet inte skulle återuppstå. Någon överenskommelse om bildande av en sådan organisation kunde emellertid inte nås. De handelsregler som hade framförhandlats för organisationen kom dock i mycket stora delar att leva vidare och utgöra GATT.

För närvarande är ett 90-tal länder anslutna till GATT. Häri ingår samtliga västliga industriländer, flertalet viktiga u-länder samt vissa statshandelsländer, dock ej Sovjetunionen och Kina. Det senare landet har emellertid ansökt om medlemskap. Sverige anslöt sig till GATT år 1950. GATT:s medlemmar svarar tillsammans för drygt 80 % av världshandeln.

Till GATT:s hörnstenar hör den s.k. mest-gynnad-nation-principen, som innebär att varje handelspolitisk förmån som ges till ett land automatiskt skall gälla för övriga GATT-anslutna länder. Denna princip har varit av stor betydelse vid förhandlingar om sänkta tullar. Praktiskt har det ofta gått till så att de länder som för vissa varor har haft störst handel med varandra har förhandlat om inbördes tullsänkningar. Dessa har sedan med stöd av nämnda princip utsträckts till att gälla övriga medlemmar i GATT. Undantag från

NU 1987/88:8

principen får göras för förmåner som lämnas inom ramen för ett frihandelsavtal eller en tullunion.

En annan viktig princip i GATT är bestämmelsen om s.k. nationell behandling av importerade varor. Denna innebär att det inte är tillåtet att genom t.ex. diskriminerande skattebehandling riktad direkt mot importerade varor skapa ett skydd för den inhemska industrin.

Vidare råder enligt GATT ett principiellt förbud mot kvantitativa importrestriktioner. Från denna regel finns dock vissa undantag. Det viktigaste regleras i den s.k. skyddsklausulen, som ger ett land möjlighet att vidta skyddsåtgärder om inhemska producenter skadas eller hotas bli skadade av snabbt ökande import.

I GATT finns också bestämmelser om dumpning och statliga subventioner. Ett land får införa en särskild antidumpningstull om dess industri skadas väsentligt eller riskerar att skadas genom import av dumpade produkter. Vidare konstateras i avtalet att statligt stöd till industrier eller branscher kan förorsaka skada på annat lands intressen. Enligt GATT:s regler gäller förbud mot direkta exportsubventioner. Samtidigt framhålls dock rätten att tillgripa subventioner för att främja sociala och ekonomisk-politiska mål.

Två områden inom näringslivet har kommit att särbehandlas i GATT, nämligen jordbruks- och tekoområdena. Handeln med jordbruksprodukter är i praktiken undantagen från GATT-reglerna. Det s.k. multifiberavtalet (MFA), som har upprättats inom ramen för GATT, ger möjlighet till reglering av handeln med tekovaror. Syftet med detta avtal är att möjliggöra en liberalisering och expansion av världens textilhandel under ordnade former så att inte allvarliga störningar på enskilda marknader uppkommer. MFA reglerar under vilka omständigheter och på vilka villkor begränsningsåtgärder får vidtas för att motverka marknadsstörning eller hot om marknadsstörning i importlandet. Begränsningarna görs efter konsultationer med varje enskilt land, varvid bilaterala avtal med inskrivna begränsningar upprättas. Sådana avtal skall medge en viss minsta exportökning. MFA har förlängts flera gånger. Sommaren 1986 beslöts om en förlängning av avtalet t.o.m. den 31 juli 1991.

GATT administreras av ett särskilt sekretariat med säte i Genéve. Det löpande arbetet bedrivs inom ramen för ett råd, flera kommittéer och ett årligt möte med de avtalsslutande parterna. GATT har blivit den centrala instansen för förhandlingar om tullar och andra handelshinder och för fastställande av normer för internationell handel. Sedan avtalets tillkomst har sju förhandlingsrundor ägt rum. De fem första var inriktade enbart på tullsänkningar. Vid de två senaste - den s.k. Kennedy-rundan som avslutades år 1967 och den s.k. Tokyo-rundan som avslutades år 1979-träffades också överenskommelser på en del andra områden. Vid den sistnämnda rundan behandlades framför allt icke-tariffära handelshinder, som har kommit att få ökad aktualitet genom att tullarna har reducerats och avvecklats. Härvid utvecklades GATT:s regler på ett flertal områden genom särskilda överenskommelser, s.k. koder. Dessa berör bl.a. statligt stöd, tekniska föreskrifter och standarder och offentlig upphandling.

Som tidigare har nämnts beslöts vid ett ministermöte i Uruguay hösten 1986 att en ny förhandlingsrunda inom GATT skulle inledas. Frågan om en

NU 1987/88:8

1 * * Riksdagen 1987188.17sami Nr 8

sådan runda hade dessförinnan diskuterats under ett par års tid. Rundan har aktualiserats främst mot bakgrund av att obalanser i världsekonomin har framkallat protektionistiska strömningar inom handeln.

Ramarna för den nya s.k. Uruguay-rundan framgår av den ministerdeklaration som antogs vid mötet i Uruguay. I denna har de deltagande länderna åtagit sig att under förhandlingsperioden dels inte införa nya handelshinder som strider mot GATT-reglerna (”standstill”), dels successivt avveckla befintliga sådana hinder (”rollback”). Motsättningarna mellan industriländerna och flera utvecklingsländer beträffande rundans omfattning löstes genom att deklarationen delades upp i två delar. Den första, som gäller handeln med varor, antogs av de avtalsslutande parterna i GATT medan den andra, som berör tjänstehandeln, vilken inte omfattas av det nuvarande avtalet, antogs av ministrarna.

I förstnämnda del av deklarationen utvecklas inledningsvis målen för den nya rundan. Förhandlingarna skall syfta till att åstadkomma en fortsatt liberalisering och ökning av världshandeln genom avveckling av tullar och andra handelshinder. Speciellt skall u-ländernas möjligheter att tillträda nya marknader förbättras. Dessutom eftersträvas bl.a. en förstärkning av GATT:s roll och inflytande över handeln.

Deklarationen upptar totalt - inkl. avsnittet om tjänster - 14 ämnen som skall behandlas i rundan. Här ingår ett antal traditionella förhandlingsteman som t.ex. tullar, handeln med tekovaror, skyddsklausuler och subventioner. Bland nya frågor som skall diskuteras är - förutom handeln med tjänster - handelspolitiska aspekter på immaterialrätt, inkl. handel med varor som har plagierats, och handelsrelaterade investeringsvillkor. Ytterligare förhandlingsämnen är icke-tariffära handelshinder och handeln med jordbruksprodukter.

Enligt ministerbeslutet skall Uruguay-rundan avslutas inom fyra år. Förhandlingarna är nu inne i en inledande fas, vilken skall vara avklarad senast vid utgången av innevarande år.

FN:s konferens för handel och utveckling

FN:s konferens för handel och utveckling (United Nations Conference on Trade and Development, UNCTAD) upprättades år 1964 på initiativ av u-länderna. Konferensen, som har inrättats som ett permanent organ under FN.s generalförsamling, behandlar de ekonomiska relationerna mellan främst industriländer och utvecklingsländer. Viktiga frågor för konferensen är handel, finansiella överföringar och bistånd. Under senare år har man också uppmärksammat överföring av teknologi och ekonomiskt samarbete mellan u-länder.

Hittills har sju konferenser hållits inom ramen för UNCTAD. Den senaste (UNCTAD VII) ägde rum i Genéve sommaren 1987. Där behandlades fyra huvudämnen, nämligen utvecklingsresurser inkl. finansiella och monetära frågor, råvarufrågor, internationell handel samt problemen i de minst utvecklade länderna. I konferensens slutrapport, the Final Act of UNCTAD VII, uttrycks en gemensam vilja att stärka samarbetet mellan i-länder och u-länder i hela dess omfattning och att söka uppnå praktiska resultat i ett flertal frågor.

NU 1987/88:8

8 Beträffande den internationella handeln sägs i rapporten att en fortsatt kamp skall föras mot protektionismen och att omstruktureringen av världshandeln skall främjas. Där betonas också Uruguay-rundans betydelse för utvecklingen av det internationella handelssystemet. Konferensen beslutade att UNCTAD:s sekretariat på begäran skall ge u-länderna tekniskt bistånd i form av rådgivning, utbildning m.m. på ett flertal områden, bl.a. i syfte att underlätta och främja dessa länders deltagande i rundan. Vidare uppdrogs åt sekretariatet att även fortsättningsvis analysera frågor och problem inom u-ländernas tjänsteområde. Bl.a. skall tjänstesektorns roll i u-ländernas utvecklingsprocess belysas. I rapporten sägs vidare att möjligheterna till etablering på nya marknader skall förbättras, och då speciellt för varor av intresse för u-länderna. En liberalisering av handeln med textilvaror uttalas vara ett viktigt mål. Det förväntas att Uruguay-rundan skall resultera i förbättringar på dessa områden. Vidare noteras att UNCTAD:s styrelse har fått i uppdrag att analysera utvecklingen av det internationella handelssystemet och lägga fram förslag som skall syfta till att förstärka systemet för att bättre kunna svara mot u-ländernas behov.

Utskottet

Inledning

Ungefär hälften av Sveriges utrikeshandel är koncentrerad till länderna inom Europeiska gemenskaperna (EG). Av den tidigare redovisningen (s. 4) framgår att år 1986 värdemässigt 50 % av vår varuexport gick till EG. Samma år svarade EG:s medlemsstater för tillsammans 57 % av varuleveranserna till Sverige. Beslutet inom EG att senast år 1992 avveckla återstående handelshinder och skapa en gemensam inre marknad är därför av avgörande betydelse för svensk utrikeshandel. Det är också den fråga som på sistone har dominerat den handelspolitiska debatten. En särskild debatt om Europafrågor har nyligen anordnats i riksdagen. Som har nämnts i det föregående avser regeringen att i december 1987 förelägga riksdagen en skrivelse om Sveriges förhållande till den västeuropeiska integrationen.

I föreliggande betänkande behandlas tio motioner från allmänna motionstiden år 1987 rörande frågor om bl.a. fri handel med varor och tjänster, u-landshandeln, socialklausul i internationella handelsavtal och skyddet mot dumpad eller subventionerad import.

Fri handel med varor och tjänster, m.m.

I fyra motioner framförs principiella synpunkter på inriktningen av den svenska handelspolitiken. Från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida redovisas en starkt positiv syn på värdet av ett fritt utbyte av varor och tjänster över gränserna, medan det från centerns sida anförs att det kan bli nödvändigt med vissa modifieringar av frihandeln.

Moderata samlingspartiet begär i sin partimotion 1986/87:N355 ett riksdagsuttalande om behovet av frihandel och ett om Sveriges agerande vid den nya förhandlingsrundan inom GATT. Kraven motiveras i motion 1986/ 87:U509 (m). Där sägs att den fria internationella handelns principer är den

NU 1987/88:8

grund på vilken den fortsatta utvecklingen av välståndet i världen kan byggas. Trots åtskilliga förhandlingar inom ramen för GATT och andra internationella ansträngningar kvarstår åtskilliga tullbarriärer och andra handelshinder. Enligt motionärerna måste man från svensk sida kräva att alla tariffära och icke-tariffära handelshinder skall avvecklas. GATT:s principer måste upprätthållas i alla avseenden. Sverige skall inte tvingas till några ”frivilliga” begränsningar av vår handel. Motionärerna erinrar härvidlag bl.a. om att Förenta staterna har velat få till stånd begränsningsavtal rörande Sveriges stålexport till USA. I motionen framhålls vidare att Sverige, trots en uppgiven tilltro till frihandelsprincipen, upprätthåller en begränsning av tekoimporten från u-länderna.

I folkpartiets partimotion 1986/87:N343 anförs att regeringen i internationella sammanhang bör aktivt verka för en fri handel och slopande av allehanda handelshinder. Frihandeln är och har varit basen för ett litet, utlandsberoende land som Sverige. De icke-tariffära handelshindren synes enligt motionärerna vara det största problemet på många marknader. Regeringen borde ta initiativ till ett bredare internationellt samarbete i syfte att eliminera dessa hinder. I motionen sägs vidare att frihandeln måste gälla i bägge riktningarna. Sverige kan inte hindra utländska företag att sälja sina produkter här om vi vill att svenska företag skall få sälja sina varor i andra länder. Sverige har, menar motionärerna, ingen anledning att försöka hävda sig på områden där andra länder har bättre förutsättningar. Från svensk sida är tjänstesektorn av intresse. Det är därför viktigt att Sverige inom ramen för GATT driver frågan om en ökad liberalisering av den internationella tjänstehandeln. I motionen föreslås ett riksdagsuttalande om att Sverige i skilda sammanhang bör verka för en fri internationell handel och slopande av icke-tariffära handelshinder, detta också beträffande tjänstehandeln.

Även i motion 1986/87:N433 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om Sveriges agerande vid den nya förhandlingsrundan inom GATT. Sverige borde i dessa förhandlingar, anförs det, tillhöra de pådrivande staterna och genom konstruktiva förslag bidra till ett breddat handelsutbyte. Frihandeln leder till ökad konkurrens och därmed till en fortlöpande kostnadspress. För konsumenterna innebär det lägre priser och ett ökat varuutbud. Enligt motionärerna präglas emellertid regeringens faktiska handlande inte sällan av avsteg från frihandelsprincipen. Härvid hänvisas bl.a. till de svenska regleringarna av handeln med jordbruks-, trädgårds- och tekoprodukter.

En delvis annorlunda syn på handelspolitiken redovisas som tidigare har antytts från centerns sida. I motion 1986/87:U543 konstateras att en öppen internationell handel är ett livsvillkor för Sverige - ett litet land med högt specialiserad produktion och med starkt import- och exportberoende på flera varuområden. En öppen och fri handel är emellertid bara ett av flera medel för att nå ett väl fungerande samhälle. Då frihandeln kommer i konflikt med andra intressen krävs vissa ingrepp i den. Motionärerna menar att valet inte står mellan ytterligheterna total protektionism och total frihandel. Det gäller snarare i vilken grad Sverige vid utformningen och tillämpningen av sin handelspolitik bör ta hänsyn till sociala, miljömässiga, hälsopolitiska, regionalpolitiska och säkerhetspolitiska konsekvenser. Det krävs därför ett skydd mot extrem frihandel inom vissa områden. I motionen hänvisas till att

NU 1987/88:8

möjligheter till viss inhemsk produktion av livsmedel och kläder m.m. måste finnas av beredskapsskäl och att restriktionerna beträffande importen på jordbruks- och tekoområdena har betydelse för den sociala och regionala balansen i landet. En översyn av de olika begränsningar i frihandeln som tillämpas måste därför göras allsidigt och med hänsyn till sakkunskapen hos olika lokala och regionala intressenter, menar motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande om handelspolitikens inriktning.

I det föregående (s. 6) har lämnats vissa uppgifter om det allmänna tulloch handelsavtalet, GATT (General Agreement on Tariffs and Trade). Vid ett ministermöte i Uruguay hösten 1986 beslöts - under aktiv medverkan från svensk sida - om en ny förhandlingsrunda inom GATT, den s.k. Uruguayrundan. Som tidigare har redovisats syftar förhandlingarna till att åstadkomma en fortsatt liberalisering och ökning av världshandeln genom avveckling av tullar och andra handelshinder. Parterna har förbundit sig att så länge förhandlingarna pågår inte införa nya handelshinder i strid mot bestämmelserna i GATT och att successivt avveckla befintliga sådana hinder. Bland de särskilda områden som skall tas upp i rundan ingår - förutom tullar - handeln med teko- och jordbruksvaror, tjänstehandeln och icke-tariffära handelshinder.

Frågan om avveckling av olika handelshinder berörs också av samarbetet såväl mellan Sverige och EG som mellan Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och EG. Med anledning av EG:s beslut att senast år 1992 genomföra en gemensam inre marknad pågår inom regeringskansliet ett arbete med att granska olika svenska regler med hänsyn till möjligheterna till harmonisering med de framtida bestämmelserna inom EG. Diskussionerna mellan EFTA och EG sker huvudsakligen med utgångspunkt i den deklaration som antogs vid EG:s och EFTA:s gemensamma möte på ministernivå i Luxemburg år 1984. I deklarationen uttalas en vilja att skapa ett dynamiskt europeiskt ekonomiskt område till gagn för samtliga länder inom EFTA och EG. Som delmål nämns harmonisering av tekniska handelshinder, förenkling av gränsformaliteter och ursprungsregler, eliminering av illojala handelsmetoder och öppnande av den offentliga upphandlingen. Arbetet bedrivs för närvarande inom ramen för ett 15-tal arbetsgrupper.

Vidare framgår av det föregående (s. 6) att Nordiska rådet i februari 1987 antog ett program med syfte att avskaffa de icke-tariffära handelshindren i Norden. Bl.a. berörs de tekniska handelshindren av programmet. Detta anger också vissa åtgärder för att förebygga uppkomsten av nya handelshinder.

Utskottet kan mot bakgrund av denna redovisning konstatera att de önskemål om åtgärder i syfte att avveckla olika handelshinder som framförs i motionerna 1986/87:N355 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp) i allt väsentligt är tillgodosedda. En fortsatt utveckling av den svenska välfärden kräver en fri handel och ett öppet handelssystem. För ett litet land som Sverige är det av avgörande betydelse att de multilateralt överenskomna bestämmelserna respekteras. Införande av olika s.k. gråzonsåtgärder måste därför med all kraft motverkas. Detta har också uttalats från regeringens sida, bl.a. av statsrådet Anita Gradin i den handelspolitiska debatten i riksdagen våren 1987 (se s. 5). I sak torde det, menar utskottet, råda en nära

NU 1987/88:8

överensstämmelse mellan regeringens syn på den allmänna handelspolitiken och den som kommer till uttryck i nyssnämnda motioner.

Beträffande Sveriges hinder mot import från bl.a. u-länderna vill utskottet anföra följande. De resterande importbegränsningarna är enligt utskottets uppfattning av förhållandevis blygsam omfattning. Vidare gäller att Sverige genom anslutningen till den nya rundan inom GATT har åtagit sig att verka för en fortsatt avveckling av dessa hinder. Vad särskilt gäller begränsningarna av tekoimporten konstaterade utskottet våren 1987 (NU 1986/87:25) att målet för den svenska tekopolitiken måste vara att på sikt åstadkomma att tekoindustrin kan konkurrera utan hjälp av importrestriktioner. Under ännu en tid måste dock restriktionerna behållas. Statsrådet Gradin har nyligen i ett svar i riksdagen (RD 1987/88:19 s. 10) på en interpellation (1987/88:26) av Hadar Cars (fp) om slopande av handelshindren mot import av textilier gett uttryck för samma inställning.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att här behandlade delar av motionerna 1986/87:N355 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp) inte bör föranleda något uttalande av riksdagen. De avstyrks sålunda.

Enligt utskottets uppfattning ger inte heller den nu aktuella delen av motion 1986/87:U543 (c) anledning till något riksdagsuttalande. Utskottet instämmer med motionärerna i att vissa inskränkningar i frihandeln kan vara nödvändiga bl.a. av hälso- och miljöskäl. Dock synes motionärerna eftersträva mer långtgående begränsningar, t.ex. på jordbruks- och tekoområdena, än vad som kan vara motiverat. Motionen avstyrks därför i berörd del.

I anslutning till de framförda synpunkterna om handelspolitikens inriktning uppmärksammas i motion 1986/87:N433 (fp) det statliga selektiva stödet till olika industriföretag. Motionärerna erinrar om den förändrade konkurrenssituationen på världsmarknaden under senare år, bl.a. till följd av den ökande konkurrensen från de nyligen industrialiserade länderna, NICländerna. Till stöd för de företag inom olika branscher-1.ex. varvsindustrin - som har drabbats av de ändrade förhållandena har vissa s.k. selektiva industrisubventioner utbetalats i Sverige. Det finns dock, anförs det i motionen, starka skäl för att sådana subventioner bör undvikas. Förändringar i konkurrenssituationen borde i stället mötas med resursomställningar, menar motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande härom.

Som har framgått av den inledande redovisningen finns i GATT vissa bestämmelser om statliga stöd. Bl.a. sägs att sådant stöd kan skada annat lands intressen. Direkta exportsubventioner är förbjudna. Ytterligare uppgifter om GATT:s regler beträffande skydd mot subventionerad import lämnas i det följande (s. 16). Subventionsfrågan är ett av de ämnen som särskilt skall behandlas i Uruguay-rundan.

Enligt uppgift från industridepartementet uppgick den totala kostnaden för de statliga industristöden under budgetåret 1985/86 till ca 10 miljarder kronor. Härav svarade kostnaden för omställningsstöd och stöd i samband med neddragningar för sammanlagt 4,6 miljarder kronor. Varvsstödet ingår här som en dominerande kostnadspost, 3,7 miljarder kronor. Resterande 0,9 miljarder kronor avsåg kostnaden för de s.k. branschstöden - främst till tekoindustrin - och för vissa stöd till bl.a. stål- och skogsindustrierna. Den

NU 1987/88:8

sammantagna kostnaden för industristöden för omställning och neddragning har varierat relativt kraftigt under senare år, till stor del till följd av att storleken på stödet till varvsindustrin har skiftat. Kostnaden exkl. stödet till varvsindustrin har minskat betydligt sedan budgetåret 1982/83, eller från 7,7 miljarder kronor budgetåret 1982/83 till, som redan har nämnts, 0,9 miljarder kronor budgetåret 1985/86.

Enligt utskottets uppfattning måste man i detta sammanhang skilja på stöd och subventioner. Att staten i vissa situationer kan behöva finansiera vissa kostnader för en erforderlig omställning eller neddragning av en krisbransch kan inte uteslutas. Lokala sysselsättningskriser bör i normalfallet hanteras inom ramen för befintliga näringspolitiska, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska program. Vid betydande krisfall kan emellertid speciella regionutvecklande eller sysselsättningsskapande insatser behöva sättas in. Sådant stöd bör dock vara tidsbegränsat och syfta till att underlätta en nödvändig strukturomvandling. Enligt utskottets mening bör däremot någon permanent subventionering av krisföretag, utan krav på omställning, inte förekomma.

Som nyss har beskrivits har statens kostnader för stöden till omställning och neddragning exkl. kostnader för varvsstödet minskat under senare år. Regeringen har också i proposition 1986/87:74 om näringspolitik inför 1990-talet anfört (s. 80) att stöden till krisföretagen bör begränsas så långt som möjligt.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att något riksdagsuttalande inte är påkallat i frågan. Nu behandlad del av motion 1986/87:N433 (fp) avstyrks därför.

U-landshandeln

I två motioner framförs särskilda yrkanden om handeln med u-länderna. Det är angeläget, anförs i motion 1986/87:U543 (c), att en öppen och fri världsmarknad inte förstärker den nuvarande obalansen i handeln mellan i-länder och u-länder. På grund av sin sårbarhet och sämre konkurrensförmåga har u-länderna en utsatt ställning i världshandeln. Frågan om konsekvenserna för relationerna mellan i-länder och u-länder av en öppen fri handel borde därför uppmärksammas. Sverige borde tillse att så görs i något internationellt organ, anser motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande av denna innebörd.

Sverige har av tradition intagit en mera positiv inställning till u-ländernas strävanden än flertalet andra industriländer, sägs i motion 1986/87:N318 (c). Vi har här kunnat överbrygga motsättningarna mellan olika intressen i världspolitiken. Enligt motionärerna bör Sverige nu ta initiativ till en ny global diskussion med syfte att det skall skapas gynnsammare villkor för u-länderna beträffande handel, kapitalförsörjning, tekniköverföring m.m. Som ett led i förberedelserna för ett sådant initiativ borde en arbetsgrupp tillsättas med uppgift att studera de handelshinder och andra regler på världsmarknaden som försvårar u-ländernas industrialiseringsprocess. Arbetsgruppen borde vidare utarbeta förslag till hur dessa hinder skall kunna undanröjas. Förslagen borde ha karaktären av internationella handelsöver -

NU 1987/88:8

enskommelser som bättre än de nuvarande skall vara anpassade till u-ländernas speciella förutsättningar och behov. De länder som vill komma i åtnjutande av gynnsammare handelsregler bör enligt motionärerna uppfylla vissa minimiregler beträffande de anställdas villkor och rättigheter. I arbetsgruppens uppgifter borde det också ingå att utarbeta dessa regler.

Som har redovisats i det föregående (s. 8) är ett viktigt syfte med den nya förhandlingsrundan inom GATT att u-ländernas möjligheter att vinna tillträde till nya marknader skall förbättras. Vissa av de speciella ämnen som skall tas upp i rundan är av särskilt intresse för u-länderna. Det gäller bl.a. frågor om tropiska och naturresursbaserade produkter och tekovaror. I den ministerdeklaration som ligger till grund för förhandlingarna anges att u-länderna inte skall behöva göra åtaganden som står i strid mot deras behov. Där sägs också att man vid tillämpningen av åtagandena om att inte införa nya handelshinder som strider mot GATT-reglerna och om att successivt avveckla befintliga sådana hinder skall särskilt undvika störande effekter för u-ländernas handel.

Av den tidigare redovisningen framgår (s. 8) vidare att u-ländernas problem inom världshandeln nyligen har behandlats av Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD), vars huvuduppgift är att främja internationell handel med sikte särskilt på ekonomisk utveckling. Den senaste konferensen hölls i Genéve sommaren 1987 (UNCTAD VII). Därvid uttalade man en gemensam önskan om att stärka samarbetet mellan i-länderna och u-länderna. I konferensens slutrapport erinras om att UNCTAD:s styrelse har fått i uppdrag att studera det internationella handelssystemets utveckling och föreslå sådana åtgärder som kan förstärka systemet för att bättre kunna svara mot u-ländernas behov. Vidare hänvisas i rapporten till Uruguay-rundan, som förutses få stor betydelse för uländernas utvecklingsprocess. Det beslutades vid konferensen att u-länderna - om så önskas-skall få bistånd av UNCTAD:s sekretariat med tekniskt stöd i samband med rundan.

Frågan om u-ländernas ställning inom världshandeln är sålunda central för pågående arbete inom såväl UNCTAD som Uruguay-rundan. Utskottet ser mot denna bakgrund ingen anledning till att man från svensk sida, såsom föreslås i motion 1986/87:U543 (c), skulle aktualisera frågan i ytterligare något internationellt organ.

Utskottet är inte heller berett att tillstyrka förslaget i motion 1986/87:N318 (c) om tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift att analysera u-ländernas situation inom världshandeln. Som redan nämnts har det uppdragits åt UNCTAD:s styrelse att studera utvecklingen av det internationella handelssystemet och lämna förslag till åtgärder som skulle kunna underlätta u-ländernas ställning härvidlag. Frågan om arbetsvillkoren i u-länderna och dess koppling till världshandeln återkommer utskottet till i det följande.

Det sagda innebär alltså att motionerna 1986/87:U543 (c) och 1986/ 87:N318 (c) i här berörda delar avstyrks.

Socialklausul i internationella handelsavtal

I tre motioner uppmärksammas frågan om införande av en s.k. socialklausul i internationella handelsavtal. Genom en sådan klausul skulle import av

NU 1987/88:8

produkter som har framställts under socialt oacceptabla former kunna begränsas.

Ämnet tas upp i motion 1986/87:N376 (s) mot bakgrund av en diskussion om lättnader i de svenska importrestriktionerna på tekoområdet. En liberalisering av dessa restriktioner medför inte automatiskt en förbättrad levnadsstandard för hela befolkningen i berörda u-länder, anför motionärerna. Vinsterna från en ökad frihandel kommer i många länder att hamna i händerna på ett fåtal, redan rika, företags- och kapitalägare. Riksdagen borde uppdra åt regeringen att verka för att en socialklausul införs i GATT och andra internationella handelsavtal.

I motion 1986/87:N429 (c) framställs två yrkanden i denna sak. Dels begärs en kartläggning av i vilken omfattning varor som har producerats under från hälso-, miljö- och arbetskraftssynpunkt oacceptabla förhållanden importeras till Sverige, dels föreslås ett uttalande av riksdagen om att GATT borde omförhandlas i syfte att de avtalsslutande parterna skall kunna förhindra import av varor som har producerats under sådana förhållanden. Motionärerna erinrar om att Sverige har undertecknat internationella avtal som innehåller vissa undantagsklausuler. Bl.a. medges undantag från frihandeln i trängda lägen, t.ex. vid betalningsbalanskriser och vid svårigheter för vissa näringsgrenar eller regioner. Undantag från ingångna förpliktelser tillåts också för att skydda nationella säkerhetsintressen, människors liv och hälsa m.m. Däremot, påpekar motionärerna, saknas möjligheter till åtgärder mot import av produkter som har framställts i dålig miljö eller genom utnyttjande av barnarbetare eller underbetald arbetskraft.

Även i motion 1986/87:N318 (c) begärs initiativ från regeringens sida i socialklausulsfrågan. Det går inte, anförs det, att begära att i-länderna skall offra sina arbetstillfällen till förmån för u-länderna om inte vissa minimikrav när det gäller de anställdas villkor och rättigheter är uppfyllda i u-länderna. En socialklausul borde också kunna vara ett stöd för regeringarna i u-länderna i deras relationer till olika multinationella företag. Enligt motionärerna har dessa regeringar i många fall dåliga förutsättningar för att kunna värna medborgarnas intressen gentemot företagen.

I samband med behandlingen av liknande motioner (c; vpk) hösten 1986 redogjorde utskottet (NU 1986/87:9 s. 12) ingående för en utredning om socialklausuler i internationella avtal som utrikesdepartementets handelsavdelning genomförde åren 1983-1985. Slutsatsen i utredningen var att det saknades förutsättningar för att ta upp frågan om socialklausul inom GATT. Huvudskälet till detta är u-ländernas starka motvilja mot att införa dessa undantagsregler, vilka uppfattas ha ett protektionistiskt syfte. Utskottet ansåg att frågan - trots att den inrymmer stora svårigheter - borde bearbetas vidare. Därvid räknade utskottet med att regeringen skulle fortsätta att bevaka möjligheterna att i lämpliga internationella sammanhang få till stånd en diskussion om normer för produktionsförhållanden m.m. Något initiativ i frågan från riksdagens sida erfordrades inte, ansåg utskottet och avstyrkte motionerna. Dessa fick stöd i reservationer (c; vpk). Riksdagen följde utskottet.

Socialklausulsfrågan ingår inte bland de ämnen som särskilt skall tas upp i den nya GATT-rundan. Under förberedelserna inför ministermötet i

NU 1987/88:8

15 Uruguay hösten 1986 framfördes önskemål från Förenta staternas sida om införande av en socialklausul i GATT. Såväl u-länderna som ett antal i-länder motsatte sig dock detta.

Enligt vad utskottet har erfarit har dock frågan nyligen aktualiserats på nytt inom GATT på förslag av Förenta staterna och med aktivt stöd från bl. a. svensk sida. Dessa diskussioner har inte avslutats.

Att socialklausulsfrågan har fått en förstärkt aktualitet under senare år har till stor del sin förklaring i att u-länderna successivt har ökat sitt deltagande i det internationella handelsutbytet. Det har härvid diskuterats hur oskäliga arbetsvillkor kan påverka konkurrensförhållandena i den internationella handeln och på sikt utgöra ett hot mot frihandelssystemet. Det skall samtidigt inte förtigas att intresset för en socialklausul från vissa håll har haft sin grund i protektionistiska avsikter.

Enligt utskottets mening kan det finnas motiv för införande av rätt utformade socialklausuler. En utökad försäljning av varor som har producerats exempelvis genom exploatering av barn eller med utnyttjande av slavarbetare skulle från både moralisk och social synpunkt vara oacceptabel och skada tilltron till frihandeln. Det måste dock klart understrykas att socialklausuler inte får utformas så att de kan utnyttjas för att främja protektionistiska åtgärder mot u-länderna.

Som tidigare har redovisats pågår för närvarande diskussioner i frågan inom GATT. Utskottet förutsätter att regeringen även fortsättningsvis tar aktiv del i dessa diskussioner och i andra internationella överläggningar i saken och därvid agerar med utgångspunkt i vad som här har anförts. Något uttalande från riksdagen i frågan kan inte anses behövligt. Motionerna i berörda delar avstyrks därför.

Skydd mot dumpad och subventionerad import

Skyddet mot dumpad och subventionerad import tas upp i motion 1986/ 87:N405 (fp). Där framhålls att EG under den senaste tioårsperioden har vidtagit antidumpningsåtgärder mot svensk export i genomsnitt en-två gånger per år, medan några motsvarande åtgärder från svensk sida mot importen från EG inte har företagits. Sverige måste i förekommande fall kunna införa antidumpnings- och utjämningstullar inom ramen för de rättigheter som stadgas i GATT, anför motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande i saken.

I GATT:s artikel VI regleras ett lands möjlighet att ingripa mot dumpad eller subventionerad import. En vara anses dumpad om exportpriset på varan är lägre än det jämförbara pris som en vara av samma slag har i den normala handeln i exportlandet. Om något sådant hemmamarknadspris inte finns kan jämförelse göras med pris vid export till tredje land eller med varans produktionskostnad med tillägg för vissa kostnader, såsom försäljningskostnader, och för vinst. I syfte att skadlig verkan av dumpning skall uppvägas eller hindras får antidumpningstullar tas ut för importvaror med belopp som inte får vara högre än dens.k. dumpningsmarginalen, dvs. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset i exportlandet. För varor som har subventionerats får utjämningstullar påläggas med högst

NU 1987/88:8

ett belopp som är lika med den premie eller subvention som - direkt eller indirekt - har beviljats i ursprungs- eller exportlandet för tillverkning, produktion eller export av varan. Antidumpnings- och utjämningstullar får tas ut endast om den aktuella dumpningen eller subventioneringen är av sådan beskaffenhet att den förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på den inhemska befintliga industrin eller avsevärt försenar upprättandet av en ny inhemsk industri.

Artikeln har kompletterats med två koder-den s.k. antidumpningskoden och den s.k. subventionskoden - som reglerar hur bestämmelserna skall tillämpas. Sverige har anslutit sig till dessa koder (prop. 1979/80:24, UU 1979/80:13, rskr. 1979/80:138). Regeringen har i förordningen (1985:738) om dumpnings- och subventionsundersökningar föreskrivit hur dessa undersökningar skall genomföras. Framställning om åtgärder mot dumpad eller subventionerad import till Sverige skall inges till kommerskollegium. Om kollegiet efter prövning finner att det finns tillräckligt underlag för att föreslå regeringen att en undersökning skall inledas skall ärendet överlämnas till regeringen för beslut. Om regeringen beslutar om en sådan undersökning skall den utföras av kommerskollegium.

Enligt uppgift från kollegiet har EG under senare år aktualiserat frågan om svensk dumpning i högst ett nytt fall per år. Under åren 1985 och 1986 har exporten av träskor och kraftliner varit föremål för undersökningar.

I Sverige har tullar mot dumpad eller subventionerad import uttagits endast i två fall, i båda fallen i form av antidumpningstull. Sådan tull gällde under åren 1953-1955 för import av nylonstrumpor och under åren 1953— 1971 för import av väteperoxid. Hittills under 1980-talet har två anmälningar till kommerskollegium om påstådd dumpning resulterat i undersökningar. I det ena fallet, gällande import av personbilsdäck från Jugoslavien och Republiken Korea (Sydkorea), fann kollegiet att importen inte hade förorsakat väsentlig skada. I det andra, som avsåg import av spånskivor från Polen och Tjeckoslovakien, fastslogs att svensk industri hade skadats av dumpning. Ärendet avslutades år 1986 sedan leverantörerna i dessa länder hade åtagit sig att höja prisnivån.

Utskottet konstaterar alltså att bestämmelserna i GATT ger Sverige rätt att vidta åtgärder mot dumpad eller subventionerad import när så kan anses befogat. Detta gäller även gentemot import från EG. Som redovisats har dock under senare år inga dumpnings- eller subventionsundersökningar aktualiserats beträffande importen från EG.

Med hänsyn till det sagda finner utskottet att något riksdagsuttalande i frågan inte är påkallat. Motion 1986/87:N405 (fp) avstyrks således.

Tillfällig utförsel av metallskrot

För utförsel från Sverige av avfall och skrot av alla metaller utom zink krävs exportlicens. Kommerskollegium meddelar sådana licenser. Överklagande av kollegiets beslut prövas av regeringen. Sedan länge är praxis att licens beviljas endast om varorna inte kan avsättas inom landet. Skrotet används som råvara vid metallverkens tillverkning av ny metall.

Exporten av metallskrot är reglerad på liknande sätt i flertalet övriga

NU 1987/88:8

västeuropeiska länder. Inom EG är dock tillämpningen av exportregleringen inte entydig. För skrot av vissa icke-järnmetaller (t.ex. aluminium och bly) medges sålunda licenser utan begränsning sedan flera år tillbaka.

Frågan om en liberalisering av handeln med skrot har aktualiserats i diskussionerna om en avveckling av handelshinder mellan länderna inom EFTA och EG. Som ett led i de svenska förberedelserna inför dessa diskussioner har kommerskollegium studerat tillämpningen av reglerna för skrotexport i Sverige och andra länder. Kollegiet meddelade i en skrivelse till regeringen år 1986 att man ställde sig positiv till att det svenska exportförbudet för skrot avvecklas i samband med en allmän liberalisering av skrothandeln i Västeuropa. Något ensidigt svenskt slopande av exportförbudet ville kommerskollegium emellertid inte förorda.

I motion 1986/87:N302 (m) framförs förslag om en ändring i kungörelsen (1950:324) angående allmänt exportförbud så att utförsel av metallskrot avsett att efter bearbetning återtas och återanvändas i exportörens egen tillverkning skall medges. Det finns fall, sägs det i motionen, där tillverkningsföretag åsamkats betydande merkostnader på grund av tvånget att låta svenska företag - skyddade från utländsk konkurrens - utföra bearbetningen. Om licenstvånget upphävs för den aktuella exporten skulle kanske de svenska bearbetningsföretagen anpassa sina priser till de nivåer som följer av en sund konkurrenssituation. Den föreslagna förändringen skulle därför, anför motionärerna, inte behöva betyda att all bearbetning går de svenska företagen förbi. I motionen begärs vidare ett riksdagsuttalande om att regeringen i avvaktan på den begärda ändringen skall vara generös med att ge dispens från exportförbudet för nu aktuell skrotutförsel.

Den åberopade kungörelsen angående allmänt exportförbud upphävdes vid utgången av mars 1984 som ett led i omläggningen av den svenska importoch exportregleringen (prop. 1983/84:61, NU 1983/84:18, rskr. 1983/84:136). Därvid ersattes det allmänna förbudet mot att utan licens importera eller exportera varor med en allmän frihet att införa och utföra varor. För licensbeläggning krävs direkta föreskrifter i författningsform. Någon egentlig förändring av regleringen av importen och exporten genomfördes dock inte. I förordningen (1984:53) om import- och exportreglering har vissa grundläggande licensbestämmelser meddelats. Regeringens föreskrifter om licenstvånget vad gäller utförsel av avfall och skrot av metaller finns numera i en förordning som har publicerats i kommerskollegiets författningssamling (förordning om import- och exportlicenser inom kommerskollegiets licensområde; KFS 1987:1).

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit förslag av delvis liknande innebörd som det nu aktuella. Senast hösten 1986 avslogs en motion (m) på hemställan av utskottet (NU 1986/87:9). Den svenska regleringen av handeln med metallskrot borde upprätthållas i avvaktan på resultatet av det pågående arbetet inom EG och EFTA, ansåg utskottet. Motionen fick stöd i en reservation (m, fp, c).

I maj 1987 har en överenskommelse träffats mellan företrädare för EG och EFTA om att förhandlingar skall inledas dels om en ömsesidig liberalisering av handeln med icke-järnhaltigt metallskrot, dels om införande av ett principiellt förbud mot exportrestriktioner i det västeuropeiska frihandelsområdet.

NU 1987/88:8

18 Statsrådet Anita Gradin besvarade nyligen i riksdagen (RD 1987/88:19 s. 7) en interpellation (1987/88:2) av Lars De Geer (fp) om avskaffande av exportförbudet för aluminiumskrot. Hon hänvisade härvid till nyssnämnda förhandlingar och uttalade att de svenska exportrestriktionerna inte borde avvecklas förrän en överenskommelse i frågan har uppnåtts mellan EFTAländerna och EG. En ömsesidig avveckling av exportbegränsningarna inom Västeuropa är önskvärd, sade statsrådet.

Utskottet finner det tillfredsställande att ett ytterligare steg i riktning mot en liberalisering av skrothandeln nu har tagits genom överenskommelsen om förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna. Enligt utskottets mening skulle det inte vara ändamålsenligt om man nu ensidigt från svensk sida vidtog några förändringar av regleringen av handeln med metallskrot. Dessa bör anstå till dess enighet har uppnåtts om en allmän avveckling i Västeuropa. Motion 1986/87:N302 (m) avstyrks därför.

Handels- och bytesbolag

Den svenska handeln med statshandelsländerna bör främjas, anförs i motion 1986/87:N304(vpk). En utvidgning av denna handel är nödvändig bl.a. i syfte att Sveriges beroende av handeln med industriländerna skall motverkas. Med hänvisning till att öststatshandeln ofta är förenad med motköpskrav föreslår motionärerna att ett handels- och bytesbolag skall inrättas under statens medverkan. Ett sådant bolag, till vilket regionala handelskontor borde kopplas, behövs för att olika företags exportaffärer skall kunna samordnas. I motionen erinras om att det från ansvarigt håll i Sovjetunionen har anmälts ett klart intresse för utländsk medverkan i ett stort gruvprojekt i Murmansk-området.

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit liknande motioner. Yrkandena har till viss del motiverats med ett tilltagande underskott i Sveriges handel med statshandelsländerna. När riksdagen hösten 1984 behandlade en motion (vpk) i denna sak redovisade utskottet (NU 1984/85:2) uppgifter om handeln med öststaterna. Motionen avstyrktes av utskottet med hänvisning till den pågående utbyggnaden inom näringslivet av organisationer för motköp. Därvid åberopades bl.a. AB SUKAB, i vilket staten genom Sveriges Investeringsbank AB sedan år 1984 har ett minoritetsintresse. En reservation (vpk) avgavs till förmån för motionen. När frågan hösten 1986 senast aktualiserades i riksdagen vidhöll utskottet sin uppfattning att det inte behövs något särskilt statligt handels- och bytesbolag (NU 1986/87:9). Även vid detta tillfälle fick det aktuella motionsyrkandet (vpk) stöd i en reservation av vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet.

Utskottet har inte heller nu funnit anledning att ändra ståndpunkt. Tvärtom har utskottet noterat att underskottet i Sveriges varuhandel med statshandelsländerna har minskat under senare år, eller från ca 7 miljarder kronor år 1983 till preliminärt ca 2 miljarder kronor år 1986. Motionen avstyrks alltså i berörd del.

NU 1987/88:8

19 Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande fri handel med varor och tjänster

att riksdagen avslår motion 1986/87:U543 yrkande 1, motion 1986/ 87:N343 yrkande 3, motion 1986/87:N355 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N433 yrkande 2,

2. beträffande selektivt industristöd

att riksdagen avslår motion 1986/87: N433 yrkande 1,

3. beträffande u-landshandeln

att riksdagen avslår motion 1986/87:U543 yrkande 2 och motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del,

4. beträffande socialklausul i internationella handelsavtal

att riksdagen avslår motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N376 yrkande 4 och motion 1986/87:N429 yrkandena 1 och 2,

5. beträffande skydd mot dumpad och subventionerad import att riksdagen avslår motion 1986/87:N405,

6. beträffande tillfällig utförsel av metallskrot att riksdagen avslår motion 1986/87:N302,

7. beträffande handels- och bytesbolag

att riksdagen avslår motion 1986/87:N304 yrkande 1.

Stockholm den 1 december 1987 På näringsutskottets vägnar Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Erik Hovhammar (m), Rune Jonsson (s), Ivar Franzén (c), Wivi-Anne Radesjö (s), Sten Svensson (m), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Jörn Svensson (vpk) och Lars Ahlström (m).

Reservationer

1. Fri handel med varor och tj änster (mom. 1)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 12 med ”berörd del” bort ha följande lydelse: Utskottet kan alltså konstatera att det på internationell nivå pågår olika förhandlingar och diskussioner med syfte att skapa en fri handel utan handelshinder. En öppen och fri handel är av avgörande betydelse för Sveriges välfärd. Konkurrensen från utlandsmarknaden har en produktivitetshöjande verkan på den svenska ekonomin. Frihandeln främjar därmed sysselsättningsutvecklingen i landet och den har också en inflationsdämpan -

NU 1987/88:8

de effekt. Regeringen har också i vissa sammanhang redovisat en positiv uppfattning om värdet av ett fritt internationellt utbyte av varor och tjänster. Dock, menar utskottet med instämmande i vad som sägs i motionerna 1986/87:U509 (m) och 1986/87:N433 (fp), präglas regeringens faktiska handlande inom handelspolitikens område inte sällan av en helt annan inställning. Sålunda är t.ex. den svenska importen av jordbruks-, trädgårdsoch tekoprodukter reglerad. Frihandelssystemet bygger på ömsesidighet. Om, som anförs i motion 1986/87:N343 (fp), svenska företag skall kunna sälja sina varor i andra länder måste dessa länders företag kunna sälja sina produkter här. Alla former av protektionism måste motverkas. Det gäller i synnerhet gentemot u-länderna och de nyligen industrialiserade länderna, NIC-länderna.

Enligt utskottets mening är en snar avveckling av Sveriges återstående handelshinder mot u-landsimporten angelägen, detta med hänsyn dels till de svenska konsumenternas intressen, dels till u-ländernas situation. En sådan åtgärd skulle också stimulera till ett effektivt utnyttjande av de svenska produktionsresurserna. Vad särskilt gäller avvecklingen av importbegränsningarna på tekoområdet hänvisar utskottet till vad moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare anförde härom våren 1987 vid utskottets senaste behandling av tekofrågorna (NU 1986/87:25 res. 4, s. 21). Undanröjandet av hindren mot u-landsimporten bör, anser utskottet, i stor utsträckning kunna ske utan att förhandlingarna inom Uruguay-rundan först måste avvaktas.

NIC-länderna har i många fall blivit en måltavla för de protektionistiska strömningarna i världen. Dessa länder anklagas för att genom dumpade priser söka tillskansa sig oproportionellt stor del av världsmarknaden. Utskottet konstaterar dock att den svenska exporten har stimulerats av tillväxten i NIC-länderna. Sverige har för närvarande ett icke obetydligt överskott i handeln med dessa länder. Detta talar starkt till förmån för ett undanröjande av resterande hinder i handeln mellan Sverige och NICländerna.

Utskottet instämmer i kraven i partimotionema från moderata samlingspartiet och folkpartiet om att Sverige - bl.a. vid förhandlingarna inom den nya GATT-rundan - med kraft bör verka för att de icke-tariffära handelshindren avvecklas. De utökade försöken att begränsa importen genom t.ex. krångliga tullförordningar, märkningskrav och diskriminerande offentlig upphandling är oroande för en liten handelsnation som Sverige och för de fattiga länderna. Sverige måste därför med största uppmärksamhet övervaka att reglerna inom GATT respekteras. Från svensk sida bör man också med ökad kraft verka för att olika handelshinder på tjänsteområdet undanröjs.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses här behandlade delar av motionerna 1986/ 87:N355 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp). Ett uttalande av angiven innebörd låter sig däremot inte förenas med vad som kommer till uttryck i motion 1986/87:U543 (c). Den avstyrks följaktligen i berörd del.

NU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fri handel med varor och tjänster att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N343yrkande 3, motion 1986/87:N355 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N433 yrkande 2 och med avslag på motion 1986/87:U543 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Fri handel med varor och tjänster (mom. 1)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 12 med ”berörd del” bort ha följande lydelse: Utskottet kan alltså konstatera att det på internationell nivå pågår olika förhandlingar och diskussioner med syfte att skapa en fri handel utan handelshinder. Som anförs i motion 1986/87:U543 (c) är emellertid frihandel inte ett mål i sig. I varje situation gäller det att bedöma de faktiska följderna av frihandelsprincipens tillämpning. Det måste bli fråga om avvägningar mellan olika samhällsintressen, vilket kan leda till att principen i vissa fall får modifieras. En ansvarsfull handelspolitik bör alltså bygga på sådana överväganden snarare än på en doktrinär tillämpning av frihandelsprincipen. Riksdagen bör uttala sig för en sådan allmän inriktning av handelspolitiken. Genom ett uttalande av denna innebörd skulle motion 1986/87:U543 (c) tillgodoses i berörd del. Utskottet återkommer i det följande till motionärernas konkreta yrkanden i nämnda motion och i motion 1986/87:N429 (c), vilka bygger på den angivna grundsynen.

I övriga här behandlade motioner redovisas en, menar utskottet, ohämmad tilltro till frihandelsprincipen och en brist på verklighetsanknuten insikt om den internationella handelns mångfasetterade villkor. Något uttalande av riksdagen med anledning av dessa motioner bör därför inte komma i fråga. Motionerna avstyrks, alla i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fri handel med varor och tjänster att riksdagen med bifall till motion 1986/87:U543 yrkande 1 och med avslag på motion 1986/87:N343 yrkande 3, motion 1986/87:N355 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Fri handel med varor och tjänster (mom. 1)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 12 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning präglas motionerna 1986/87:U509 (m), 1986/87:N343 (fp) och 1986/87:N433 (fp) av en ensidig och verklighetsfrämmande inställning till frihandelsprincipen.Vår tids frihandel har utvecklats till en form för ekonomisk maktutövning som gynnar de redan rika och starka. Den leder alltså till motsatsen av vad den klassiska frihandelsteorin

NU 1987/88:8

hävdar, nämligen till ökade ekonomiska klyftor. Uppbyggnaden av stora multinationella företagsimperier och olika internationella kartellarrangemang verkar i samma riktning.

Det nuvarande doktrinära frihandelssystemet skapar sålunda ökad ojämlikhet. Det kan därför under en övergångsperiod vara nödvändigt att tillämpa vissa protektionistiska åtgärder i syfte att skydda svaga och beroende länders självständiga utveckling. Protektionism använd för att öva påtryckning från rika och mäktiga länders sida är däremot förkastlig.

Sveriges insatser för den internationella handelns utveckling måste, menar utskottet, göras utifrån perspektivet att det egna nationella oberoendet inte skall inskränkas av embargokrav och skyddsåtgärder från stora industriländer. Sverige har inget skäl att självt acceptera en grad av öppenhet som våra stora handelspartner inte tillämpar. Vi har också anledning att aktivt arbeta för utvecklings- och jämlikhetsmålen, vilka för närvarande lätt skyms undan i diskussionen om världsekonomin och handelssystemet. Dessa mål gynnas nämligen inte av den typ av handelssystem som frihandeln representerar.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. I motion 1986/87:U543 (c) redovisas en insikt om den internationella handelns komplexa natur. Motionärerna går dock enligt utskottets uppfattning inte nog långt i sin analys. De synpunkter på frihandeln som förs fram i övriga här behandlade motioner är helt väsensskilda från vad utskottet nu har anfört. Berörda delar av dessa motioner avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande fri handel med varor och tjänster att riksdagen med anledning av motion 1986/87:U543 yrkande 1 och med avslag på motion 1986/87:N343 yrkande 3, motion 1986/87:N355 yrkandena 1 och 2 och motion 1986/87:N433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Selektivt industristöd (mom. 2)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

För att det skall kunna skapas en långsiktigt konkurrenskraftig ekonomi och en tillfredsställande sysselsättningsutveckling i Sverige måste, menar utskottet, vårt näringsliv anpassa sig till de internationella villkoren och utnyttja de relativa fördelar som vårt land har jämfört med andra länder. En industriproduktion som för sin fortlevnad förutsätter ett permanent industristöd är en belastning för samhällsekonomin. Utskottet ansluter sig därför till de synpunkter om selektivt industristöd som förs fram i motion 1986/87:N433 (fp). Sådant stöd bör så långt möjligt undvikas. I stället bör problemen lösas genom erforderliga strukturomställningar. Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad som här har anförts. Motionen i aktuell del tillstyrks sålunda.

NU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande selektivt industristöd att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N433 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. U-landshandeln (mom. 3)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Det sagda” och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande lydelse:

När det gäller u-landshandeln finns det dock skäl, menar utskottet, att här än en gång understryka det angelägna i att Sveriges återstående handelshinder mot u-landsimporten avvecklas. Utskottet vill härvidlag hänvisa till vad som i det föregående har sagts om behovet av en fri och öppen handel.

Med det anförda avstyrks här behandlade delar av motionerna 1986/ 87:U543 (c) och 1986/87:N318 (c).

6. U-landshandeln (mom. 3)

Ivar Franzén (c) och Per-Ola Eriksson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande lydelse:

Frågan om u-ländernas ställning inom världshandeln berörs sålunda i pågående arbete inom såväl UNCTAD som Uruguay-rundan. Emellertid, menar utskottet, kan problemet med den nuvarande balansen mellan industri- och utvecklingsländer inte lösas enbart inom ramen för dessa diskussioner, vilka huvudsakligen tar sin utgångspunkt i en önskan om öppen och fri handel. Som anförs i motion 1986/87:U543 (c) kan frihandeln tvärtom leda till negativa effekter beträffande fördelningen av ekonomiska resurser.

Utskottet instämmer därför i förslaget i nyssnämnda motion om att frågan om frihandelns konsekvenser för relationerna mellan i-länder och u-länder skall uppmärksammas från svensk sida. Det bör ankomma på regeringen att ta ställning till formen för ett svenskt initiativ i frågan.

För att förbereda ett sådant initiativ kan det vidare, som föreslås i motion 1986/87:N318 (c), finnas skäl att en arbetsgrupp får i uppdrag att kartlägga de tullarrangemang och andra handelshinder som är ägnade att försvåra u-ländernas industrialiseringsutveckling. Gruppen bör därefter föreslå - främst i form av förslag till internationella handelsöverenskommelser - hur dessa hinder skall kunna undanröjas. Regeringen bör tillse att en sådan arbetsgrupp tillkallas.

Frågan om arbetsvillkoren i u-länderna och dess koppling till världshandeln återkommer utskottet till i det följande. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed tillstyrks motion 1986/87:U543 (c) i här aktuell del. Ett sådant uttalande skulle också i allt väsentligt tillgodose motion 1986/87:N318 (c) i berörd del.

NU 1987/88:8

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande u-landshandeln att riksdagen med bifall till motion 1986/87:U543 yrkande 2 och med anledning av motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. U-landshandeln (mom. 3)

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande lydelse:

Frågan om u-ländernas ställning inom världshandeln berörs sålunda i pågående arbete inom såväl UNCTAD som Uruguay-rundan. Tanken att dessa diskussioner skall kunna leda till grundläggande förbättringar av u-ländernas villkor ter sig dock, menar utskottet, som verklighetsfrämmande. Innan frihandeln kan komma till sin rätt hos alla parter måste först en ekonomisk världsordning med större jämlikhet skapas.

Utskottet instämmer (= reservation 6, s. 24) arbetsgrupp

tillkallas.

Enligt utskottets mening måste dock syftet med de åtgärder som nu har förordats utvidgas jämfört med vad motionärerna har anfört. Insatserna bör ta sikte på att ett internationellt handelssystem som tillgodoser u-ländernas berättigade krav skall åstadkommas. Det nuvarande systemet premierar, menar utskottet, i-ländernas exploatering av u-ländernas resurser och befolkning.

Riksdagen bör genom ett uttalande ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Frågan om arbetsvillkoren i u-länderna och dess koppling till världshandeln återkommer utskottet till i det följande.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande u-landshandeln att riksdagen med anledning av motion 1986/87:U543 yrkande 2 och motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Socialklausul i internationella handelsavtal (mom. 4)

Ivar Franzén (c), Per-Ola Eriksson (c) och Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör socialklausulsfrågan bearbetas vidare under aktivt intresse från svensk sida. I ett första steg bör, såsom föreslås i motion 1986/87:N429 (c), en kartläggning göras av svensk import av varor som har producerats under från hälso- och miljösynpunkt oacceptabla förhållanden eller med utnyttjande av barn, slavarbetare eller underbetald arbetskraft. Därvid bör också effekterna av importen på den inhemska produktionen beaktas. Denna kartläggning bör sedan ligga till grund för svenska handelspolitiska ställningstaganden i såväl bilaterala som internationella sammanhang.

NU 1987/88:8

25 Utskottet anser att införandet i GATT av en social- och miljöklausul bör eftersträvas. Regeringen bör med största uppmärksamhet bevaka möjligheterna härtill i samband med de nu aktuella diskussionerna inom GATT. Som anförs i motion 1986/87:N318 (c) skulle sådana klausuler också kunna vara till hjälp för u-länderna vid diskussioner med de multinationella företagen, t.ex. inom textilindustrin, angående arbetsvillkoren m.m. vid företagens fabriker i berörda länder.

Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Med det sagda tillstyrks motionerna 1986/87:N429 (c), 1986/ 87:N318 (c) och 1986/87:N376 (s), alla i ifrågavarande del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande socialklausul i internationella handelsavtal att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N318 i ifrågavarande del, motion 1986/87:N376 yrkande 4 och motion 1986/87:N429 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Tillfällig utförsel av metallskrot (mom. 6)

Christer Eirefelt (fp), Erik Hovhammar (m), Ivar Franzén (c), Sten Svensson (m), Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det tillfredsställande att ett ytterligare steg i riktning mot en liberalisering av skrothandeln nu har tagits genom överenskommelsen om förhandlingar mellan EG och EFTA-länderna. Det torde dock dröja flera år innan en sådan liberalisering kan komma till stånd. Bl.a. har kommerskollegium anfört att det behövs en övergångsperiod på minst två år för anpassningsåtgärder efter det att ett eventuellt samförstånd om en gemensam avveckling av exportregleringen på området har uppnåtts.

Enligt utskottets mening finns det därför anledning att redan nu avveckla licenskravet för utförsel av metallskrot avsett att efter bearbetning återanvändas i det exporterande företagets egen tillverkning. En sådan lättnad i exportregleringen skulle inte äventyra råvarutillgången inom landet. Som anförs i motion 1986/87:N302 (m) skyddas genom nuvarande system bearbetningsföretagen mot utländsk konkurrens till nackdel för de tillverkande företagen.

Utskottet anser sålunda att regeringen bör vidta erforderliga åtgärder för att befria nämnda skrotexport från licenskrav. I avvaktan på en sådan ändring bör en generös licensgivning för denna export tillämpas.

Med det anförda tillstyrker utskottet i allt väsentligt motion 1986/87:N302 (m).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande tillfällig utförsel av metallskrot att riksdagen med anledning av motion 1986/87:N302 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1987/88:8

10. Handels- och bytesbolag (mom. 7)

NU 1987/88:8

Jörn Svensson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet har” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Som tidigare har beskrivits (s. 4) är den svenska utrikeshandeln i mycket stor utsträckning orienterad mot industriländerna. Under senare år har denna inriktning ytterligare förstärkts. Utskottet delar motionärernas uppfattning att tendensen mot ett ensidigt beroende av handeln med främst USA, Japan och Västeuropa måste motverkas. Åtgärder bör därför vidtas för att främja och utveckla handeln med statshandelsländerna.

Eftersom utrikeshandelsorganisationerna i öststaterna ofta ställer krav på motköp anser utskottet att en åtgärd för att stimulera öststatshandeln skulle vara inrättande av ett statligt handels- och bytesbolag. Som anförs i motion 1986/87: N304 (vpk) behövs ett bolag som förmår hålla samman de insatser från olika företag som erfordras för att Sverige skall kunna konkurrera om större exportorder, t.ex. gällande gruvprojekt. För att bolaget skall ges önskvärd tyngd bör det helt eller till övervägande del ägas av staten. Till bolaget bör regionala handelskontor knytas. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen ta initiativ till bildandet av ett handels- och bytesbolag med den inriktning som här har skisserats. Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1986/87:N304 (vpk) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande handels- och bytesbolag att riksdagen med bifall till motion 1986/87:N304 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27 Innehåll NU 1987/88:8

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Uppgifter i anslutning till motionerna 3

Viss statistik om Sveriges utrikeshandel 3

Aktuella handelspolitiska frågor . 4

NyGATT-runda 6

FN:s konferens för handel och utveckling 8

Utskottet 9

Inledning 9

Fri handel med varor och tjänster, m.m 9

U-landshandeln 13

Socialklausul i internationella handelsavtal 14

Skydd mot dumpad och subventionerad import 16

Tillfällig utförsel av metallskrot 17

Handels- och bytesbolag 19

Hemställan 20

Reservationer 20

1. Fri handel med varor och tjänster (m, fp) 20

2. Fri handel med varor och tjänster (c) 22

3. Fri handel med varor och tjänster (vpk) 22

4. Selektivt industristöd (m, fp, c) 23

5. U-landshandeln (m, fp) 24

6. U-landshandeln (c) 24

7. U-landshandeln (vpk) 25

8. Socialklausul i internationella handelsavtal (c, vpk) 25

9. Tillfällig utförsel av metallskrot (m, fp, c) 26

10. Handels-och bytesbolag (vpk) 27

göteb Stockholm 1987 14046