Om tullverket m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 9)

Skatteutskottets betänkande 1987/88:42

om tullverket m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 9)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas budgetpropositionen såvitt avser anslag till tullverket m.m. samt ett antal motioner om tullverksamheten. Utskottet tillstyrker de genom propositionen framlagda anslagsyrkandena och avstyrker samtliga motioner.

Vid betänkandet har fogats 12 reservationer och 3 särskilda yttranden.

I samband med beredningen av detta ärende har utskottet vid en offentlig utfrågning inhämtat upplysningar av företrädare för tullverket, finansdepartementet, Industriförbundet, Speditörförbundet och Grossistförbundet. En utskrift av den stenografiska uppteckning som gjordes vid detta tillfälle har fogats som bilaga till betänkandet.

SJUNDE HUVUDTITELN Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1987/88:100 bilaga 9 (finansdepartementet) under punkt D 4 (s. 53-71) att riksdagen till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 793 483 000 kr.

Vidare föreslås i propositionen under punkt D 5 (s. 72) att riksdagen till Tullverket: Drift och underhåll av teknisk matieriel m.m.för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 17 757 000 kr.

Slutligen föreslås i propositionen under punkt D 6 (s. 72-73) att riksdagen till Tullverket: Anskaffning av viss materiel för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 4 800 000 kr.

Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om tulldatautredningens fortsatta arbete.

Motionerna

1987/88:Sk501 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabb översyn av reglerna för tullförrättningsavgift i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sk502 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser i syfte 1

SkU

1987/88:42

1 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr 42

att undanta medborgare i gränstrakterna från förbudet att i det egna landet använda bil som är registrerad i grannlandet.

1987/88:Sk507 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att lokalisera den centrala tulldataenheten till Sundsvall.

1987/88:Sk512 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan förändring av bestämmelserna angåede skattefri försäljning av varor på flygplatser att försäljning kan ske vid ankomsten.

1987/88:Sk523 av Ingbritt Irhammar och Karl Erik Olsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att färjelinjen Simrishamn-Allinge klassificeras som ”lång rutt”.

1987/88:Sk525 av Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att med omedelbar verkan avveckla bestämmelserna om tulltillägg,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1. icke skulle bifallas, beslutar att tulltillägg inte påförs, då fråga är om oredovisad avdragsgill ingående mervärdeskatt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av tulldatasystemet.

1987/88:Sk526 av Ulla Tillander och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av tullverkets centrala ADB-enhet till Helsingborg.

1987/88:Sk531 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samverkan mellan tull och polis,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "Lex Öresund”,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omklassificering av färjelinjen mellan Skåne och Bornholm.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T213.

1987/88:Sk535 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tullverkets centrala dataenhet lokaliseringar till Sundsvall.

1987/88:Sk536 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående förändringar i Lex Öresund.

1987/88:Sk537 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränser för försäljning av tobaksvaror i Öresundstrafiken.

1987/88:Sk538 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omklassificering av färjetrafik till Bornholm som "lång rutt”.

1987/88:Sk550 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare tull och polis. Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Ju619.

SkU 1987/88:42

1987/88:Sk551 av Rune Thorén och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade tullresurser för kontroll av farligt gods vid gränserna samt vidgade straff för chaufförerna.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Fö525.

1987/88:Sk552 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ”ankomst-tax-freeförsäljning”.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T708.

1987/88:Sk554 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av tullens datacentral.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A460.

1987/88:Sk557 av Bo Lundgren (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om tullfrihet för träning och avel vad avser utlandsregistrerade hästar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sk562 av Britta Bjelle och Anne Wibble (fp) vari yrkas

1. att riksdagen upphäver bestämmelserna om tulltillägg,

2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - beslutar att tulltillägg ej skall påföras då det är fråga om mervärdeskatt.

1987/88:Sk565 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett återinförande av den s.k hemtagningsrätten för licensierade textilvaror.

1987/88:Sk568 av Sven Munke och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att tullverket får i uppdrag att tillfredsställande lösa tullövervakningen på ön Ven i Öresund.

1987/88:Sk572 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om färjeleder till Bornholm,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av Lex Öresund. Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T223.

1987/88:Sk573 av Kjell-Arne Welin m.fl (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att personalsituationen vid tullverket i Skåne förändras i enlighet med motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den planerade datacentralen inom tullverket placeras i Trelleborg,

3. att riksdagen hos regeringen begär att de fyra hundekipagen som föreslås i budgetpropositionen placeras i enlighet med vad som sägs i motionen.

1987/88:Sk579 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar minska finansdepartementets anslag D 4 Tullverket: Förvaltningskostnader med 30,5 milj. kr. för budgetåret 1988/89.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N336.

SkU 1987/88:42

1987/88:T83 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ankomst-taxfree-försäljning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. frizon vid Arlanda.

(Motion 1987/88:T83 har väckts med anledning av proposition 1987/88:50 om trafikpolitiken inför 1990-talet. Yrkandena 13 och 14 har av trafikutskottet överlämnats för beredning i skatteutskottet.)

Utskottet Anslag, m.m.

I propositionen föreslås att tullverket för budgetåret 1988/89 till förvaltningskostnader tilldelas ett förslagsanslag av 793,5 milj. kr. Det föreslås besparingar motsvarande ett belopp om 2 milj. kr. Besparingarna avser främst generaltullstyrelsens och tulldirektionernas administration. Kontrolloch tulltaxeringsverksamheten föreslås bli undantagna från nedskärningar. Från förvaltningskostnadsanslaget har räknats av 131,8 milj. kr. med anledning av att kustbevakningen blir en egen myndighet den 1 juli 1988.

Under hösten 1987 har tulldatautredningen (TDU) överlämnat en förstudierapport om datorisering av tullens export- och importrutiner. Utredningen har föreslagit att ett tulldatasystem utvecklas och införs i Sverige. Förslaget innebär bl.a. att företagen i framtiden - efter tullverkets medgivande - skall få lämna uppgifter för importdeklarationer och exportanmälningar m.m. i elektronisk form, i första hand direkt via telenätet till tullen. Genomförandet av ett tulldatasystem medför behov av bl.a. vissa omläggningar i tullproceduren. Riksdagen bereds genom propositionen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen angående inriktningen på TDU:s fortsatta arbete.

Kostnaderna för uppbyggnaden av det nya tulldatasystemet har för budgetåret 1988/89 beräknats till 2,1 milj. kr. för drifts-och underhållspersonal till den centrala ADB-enheten, 12,4 milj. kr. för systemutveckling, utbildning, datakommunikation och underhåll och 2,2 milj. kr. för anpassningsåtgärder för arbetsplatser och hyra för den centrala ADB-enheten. Kostnader för investeringar i datorer m.m., terminaler och nät har beräknats till 13,8 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. 1 propositionen föreslås att medel till de beräknade kostnaderna för tulldatasystemet under budgetåret 1988/89 ställs till regeringens disposition och förs in under en egen förslagsvis anvisad anslagspost under förvaltningskostnadsanslaget. Bl.a. som en följd av datoriseringen i tullverksamheten är det enligt propositionen angeläget att en organisationsöversyn för tullverket snarast påbörjas. Denna översyn skall genomföras av generaltullstyrelsen.

Anne Wibble m.fl. (fp) ansluter sig i motion Sk579 till förslaget att inrätta ett tulldatasystem. Detta bör enligt motionen kunna effektivisera både tullens och företagens arbete med importdeklarationer och exportanmälningar. Motionärerna anser emellertid att den aviserade organisationsöversynen bör genomföras som ett första steg jämsides med att personalen ges en

SkU 1987/88:42

grundläggande allmän utbildning i datafrågor. Därefter är enligt motionen förutsättningarna goda för att tullverket skall kunna genomföra den effektivisering av verksamheten som en datorisering kan innebära. I motionen föreslås att anslaget till förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 minskas med ett belopp som svara mot vad själva datoriseringen beräknas kosta.

Det framgår av propositionen att en organisationsöversyn har aktualiserats inte bara för utvecklingen av tulldatasystemet utan även med hänsyn till de ändrade rutiner och den ändrade uppgiftshantering som följer av användningen av enhetsdokumentet och tillämpningen av den europeiska transiteringsordningen. Enligt vad som upplysts vid den utfrågning som utskottet haft i ärendet kommer översynen att påbörjas under sommaren i år. När det gäller tidpunkten för att inleda arbetet med att datorisera rutinerna inom tullverket och samordningen med en organisationsöversyn framgick vid utfrågningen att denna fråga varit föremål för ingående överväganden inom tullverket. Enligt generaltulldirektören anser man sig i samråd med personalens organisationer ha funnit att den bästa lösningen är att organisationöversynen får löpa parallellt med datautbyggnaden. I sammanhanget har också tillmätts betydelse att den årligen stigande volymen av import- och exportanmälningar nödvändiggör en snabb övergång till ett rationellare handläggningssystem. En grundläggande utbildning i datateknik kommer att startas från och med årsskiftet 1988/89. Till denna utbildning kommer senare att läggas olika specialutbildningar.

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att tullens datoriseringsarbete inte fördröjs. Utvecklingen mot ett stigande antal ärenden nödvändiggör en snabb omställning till effektivare beslutssystem. Det bör också vara fördelaktigt att de problem som kan uppkomma i uppbyggnaden av datasystemet kan tas upp inom ramen för en samtidigt pågående organisationsöversyn. Utskottet anser således att medel för datauppbyggnaden för budgetåret 1988/89 bör anvisas i enlighet med vad som föreslagits i propositionen och avstyrker följaktligen yrkandet i motion Sk579 om en minskning av förvaltningskostnadsanslaget med ett belopp som svarar mot kostnaderna för tulldatasystemet under budgetåret 1988/89.

Med hänsyn till gällande regionalpolitiska riktlinjer har TDU ansett att den centrala enheten i den föreslagna datorstrukturen inte bör placeras i Stockholm. Utredningen har avstått från att föreslå någon ort, men den har redovisat ett antal kriterier som bör beaktas vid val av ort. I eller i närheten av orten bör det enligt utredningen finnas en betydande tulladministration, en ganska omfattande och varierad tullverksamhet, högskola med datautbildning samt några företag som är engagerade i import och export. Orten bör vidare ha goda kommunikationer med Stockholm och med övriga landet.

I lokaliseringsfrågan bör enligt propositionen de verksamhetsmässiga argumenten vägas mot de regionalpolitiska hänsyn som i varje sådant sammanhang som här aktualiserats måste ges stor betydelse. Enligt propositionen bör den centrala ADB-enheten lokaliseras till Luleå. I propositionen framhålls angelägenheten av att tillföra Luleå den typ av permanenta satsningar som tullens ADB-central kommer att innebära. Det framhålls i propositionen att Luleå har en ADB-utbildning som uppfyller de kvalitetskrav som driften av ett stort, rikstäckande ADB-nät erfordrar. Ur tullverkets

SkU 1987/88:42

synpunkt innebär detta enligt propositionen stora fördelar då den kvalificerade arbetskraft som ADB-utbildningen vid orten genererar kan förväntas söka arbete vid tullens ADB-enhet och att personalomsättningen kan hållas på en låg nivå. Visserligen är enligt propositionen omfattningen av tulladministrationen inte av samma omfattning som generaltullstyrelsen har pekat på i sitt remissvar, men det finns i Luleå ett antal företag, varav ett mycket stort, som är engagerade i import och export av varor. Tillräckliga verksamhetsmässiga erfarenheter kan därför enligt propositionen vinnas för uppbyggnaden av den centrala ADB-enheten.

I två motioner, Sk507 av Sigge Godin (fp) och Sk535 av Per-Richard Molén (m) förordas att den centrala ADB-enheten lokaliseras till Sundsvall. I motion Sk526 av Ulla Tillander och Ingbritt Irhammar (båda c) föreslås att den centrala ADB-enheten lokaliseras till Helsingborg. I motion Sk554 av Larz Johansson (c) förordas Oxelösund som lokaliseringsort, medan KjellArne Welin m.fl. (fp) i motion Sk573 yrkande 2 föreslår att den planerade datacentralen inom tullverket lokaliseras till Trelleborg.

I ett annat betänkande av skatteutskottet, SkU 1987/88:43, behandlas frågan om kostnader för den centrala ADB-enheten för innevarande budgetår. Det bör enligt utskottets mening finnas goda förutsättningar för att Luleå kommer att upplevas som ett lämpligt val med hänsyn till de kriterier som TDU ställt upp. Norrbottens län har under senare år varit föremål för återkommande särskilda program i syfte att stärka näringslivet och sysselsättningen i länet. En rad nya företag har också etablerats inom branscher som tidigare inte alls eller endast i ringa omfattning fanns företrädda i Norrbottens län. Under innevarande vår behandlas i riksdagen förslag om ytterligare insatser i Norrbotten län som bl.a. syftar till att förbättra förutsättningarna för länets vidare utveckling. Lokaliseringen till Luleå av tullverkets centrala ADB-enhet utgör en del av dessa insatser för länet. Utskottet avstyrker de i motionerna Sk507, Sk526, Sk535, Sk554 och Sk573 yrkande 2 framlagda förslagen om lokalisering till annan ort.

Kostnaderna för tulldatasystemet skall enligt TDU:s förslag finansieras främst genom besparingar inom tullverket. Enligt propositionen bör TDU:s förslag utgöra en utgångspunkt för tulldatasystemets finansiering. Det förutsätts ske en fortlöpande utvärdering av systemets lönsamhet under uppbyggnadsskedet. Om denna utvärdering skulle visa på olönsamhet t.ex. till följd av en alltför låg anslutningsgrad från näringslivets sida, bör enligt propositionen alternativa finansieringsformer kunna aktualiseras.

Frågan om finasieringen av det nya tulldatsystemet har tagits upp i motion Sk525, yrkande 3, av Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (m). Motionärerna hemställer om ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av innebörd att ett datoriserat tullförfarande skall finansieras av statsverket, i första hand genom besparingar av personal inom tullverket.

Som framgår av propositionen är det en utgångspunkt för det fortsatta datoriseringsarbetet att statens kostnader för datoriseringen skall bestridas främst av besparingar i tullverket. Utskottet anser - i likhet med vad som kommer till uttryck i propositionen - att rationaliseringspotentialen inte på detta stadium låter sig anges med någon större säkerhet. Utskottet anser att det därför inte finns förutsättningar för ett uttalande av den innebörd som

SkU 1987/88:42

motionärerna har begärt. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet. Utskottet vill emellertid understryka behovet av en kontinuerlig uppföljning av kostnadsutvecklingen.

I propositionen har lämnats en redovisning av olika frågor som gäller den fortsatta inriktningen av TDU:s arbete. Utskottet har i andra hänseenden än de som tas upp i detta betänkande inte funnit anledning till någon kommentar med anledning av vad som anförts i propositionen. Riksdagens ställningstagande i olika delfrågor bör göras först när utredningsarbetet har avslutats.

Till kostnader för drift och underhåll av teknisk materiel m.m. har för budgetåret 1988/89 hemställts om ett förslagsanslag av 17,8 milj. kr. För anskaffning av viss materiel har yrkats om ett reservationsanslag av 4,8 milj. kr. Utskottet tillstyrker dessa yrkanden.

Narkotikahundtjänst

I propositionen föreslås ett resurstillskott för hundekipage för narkotikabekämpning. Till en kostnad av 1,3 milj. kr. skall tullverket få anskaffa fyra nya hundekipage.

Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) förslår i motion Sk573 yrkande 3 att de fyra nya hundekipagen skall placeras på de stora införselorterna Helsinborg, Malmö/ Limhamn och Trelleborg.

Tullverket har under innevarande budgetår anskaffat fyra hundekipage som enligt tullverkets anslagsframställning för budgetåret 1988/89 placeras i Helsinborg, Malmö, Trelleborg och Ystad. Som preliminära stationeringsorter för de nu aktuella fyra nya hundekipagen har i anslagsframställningen angivits Haparanda, Stockholm, Helsingborg och Göteborg. De införselorter som motionärerna avser har således redan genom tidigare fattade beslut fått en förstärkning i fråga om narkotikahundtjänst, och genom de nu aktuella nya hundekipagen planeras alltså en viss ytterligare förstärkning i södra Sverige. Mot denna bakgrund anser utskottet att det intresse av en narkotikahundtjänst på de stora införselorterna i södra Sverige som motionärerna givit uttryck för i motionen redan är tillgodosett så långt man rimligen kan begära inom ramen för de resurser som hittills avsatts för ändamålet. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Kontroll av farligt gods

Tullverket har vid kontroller påvisat sådana fel vid transporter av farligt gods att cirka en tredjedel av transporterna inte har fått tillstånd att fortsätta. Med anledning härav föreslås i propositionen att resurser ställs till tullverkets förfogande för att förstärka utbildningsinsatserna för särskilt utvalda tulltjänstemän vid de utsatta gränsorterna. Enligt propositionen är det också lämpligt att förbereda en framtida uppkoppling mellan tullens spaningsdiarium (SPADI) vid de större färjelägena med räddningsverkets register över farligt gods som är under uppbyggnad. I propositionen har beräknats 0,5 milj.kr. för ändamålet.

Rune Thorén och Ingbritt Irhammar (båda c) yrkar i motion Sk551 - med hänvisning till motion Fö525 - att tullen skall få ökade resurser för att kontrollera farligt gods vid gränserna och även en skärpning av straffet för

SkU 1987/88:42

chaufförer av farligt gods som bryter mot gällande säkerhetsföreskrifter. Motionärerna hänvisar bl.a. till de brister som kunnat påvisas vid en stor del av transporterna.

Transporter av farligt gods till lands, till sjöss och i luften kringgärdas av ett omfattande system av säkerhetsföreskrifter. Försvarsutskottet har nyligen i betänkandet FöU 1987/88:7 behandlat en rad motioner gällande transporter av farligt gods. I betänkandet har försvarsutskottet konstaterat att det inom berörda myndigheter, företrädesvis statens räddningsverk (SRV), ägnas en betydande uppmärksamhet åt problem och brister i samband med transporter av farligt gods. På olika håll pågår eller förbereds arbete för att komma till rätta med dessa. Försvarsutskottet har mot denna bakgrund inte funnit lämpligt att i dagsläget förorda något uttalande från riksdagens sida med avseende på någon av de enskildheter som förts fram i de olika yrkanden som väckts i motioner rörande dessa frågor. Försvarsutskottet har samtidigt starkt framhållit vikten av att de olika myndighetsåtgärder som enligt vad försvarsutskottet närmare redovisat i betänkandet har vidtagits eller som planeras skall sättas in med kraft och målmedvetenhet utan onödig tidsutdräkt. En av dessa åtgärder är särskilda utbildningsinsatser för förare av transporter med farligt gods.

De regler som gäller för transporter av farligt gods speglar en komplicerad verksamhet. Enligt vad skatteutskottet erfarit finns det inom SRV planer på att genomföra en särskilt upplagd information för personer inom rättsväsendet som har att tillämpa regelsystemet. Denna information skall omfatta bl.a. de särskilda problem kring utredning och ansvarsutkrävande som uppkommer vid internationella transporter.

Enligt skatteutskottets mening bör ett eventuellt behov av förändringar som gäller påföljdssystemet rörande transporter av farligt gods inte bedömas isolerat från frågan vilka förbättringar som det är möjligt att uppnå inom de verksamheter som i övrigt förekommer på detta område såväl internationellt som inom de svenska myndigheterna. Skatteutskottet anser, i likhet med vad försvarsutskottet funnit rörande andra med transporter av farligt gods sammanhängande problem, att riksdagen inte i detta sammanhang bör göra något uttalande rörande olika detaljfrågor i detta problemkomplex. Utskottet avstyrker yrkandet i motion Sk551 såvitt avser vidgade straff för chaufförer av transporter med farligt gods.

Beträffande samma motion i vad den avser ökade resurser för kontrollen av farligt gods innehåller motionen utan närmare precisering endast yrkande om utökade tullresurser för kontroll av farligt gods. En utökning av resurserna i detta hänseende har föreslagits i propositionen och utskottet avstyrker därför motionen även i denna del.

Regionala och lokala tullverksamheter

I motion Sk568 av Sven Munke och Rune Rydén (båda m) tas upp frågan om tullbevakningen på ön Ven. Det är enligt motionärerna inte minst med hänsyn till narkotikasmugglingen inte tillfredsställande att det inte finns tullpersonal stationerad där. Motionärerna yrkar att riksdagen skall begära hos regeringen att den skall lösa tullbevakningen på Ven på ett tillfredsställande sätt.

SkU 1987/88:42

8 I motion Sk573 yrkande 1 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) hemställs om en förstärkning, främst på personalsidan, av resurserna för tullmyndigheterna i Skåne. Motionärerna förordar att detta sker genom en omorganisation inom tullverket och/eller ökade möjligheter att ta ut avgifter.

Som motiv för förstärkningar av tullresurserna anger motionärerna ett utökat behov av kontroll över narkotikasmugglingen och förstärkt service gentemot näringsliv och allmänhet. Utskottet vill inledningsvis erinra om att en stor del av tullens verksamhet redan är koncentrerad till södra Sverige. Det måste emellertid fortlöpande ske en avvägning av hur tillgängliga resurser bäst skall fördelas för att uppnå bästa möjliga kontroll och service.

När det gäller kontrollen av narkotikasmugglingen är detta en verksamhet med hög prioritet inom tullverket. Det är också viktigt att tullens verksamhet härvidlag bedrivs framgångsrikt, eftersom tullens arbete med att bekämpa den illegala införseln av narkotika till Sverige har betydelse även för andra myndigheters insatser på narkotikaområdet. Statsmakterna har under senare år också gjort stora satsningar på tullens narkotikabekämpning. Inom tullverket görs fortlöpande omprioriteringar i syfte att ha en effektiv narkotikakontroll. I tullverkets anslagsframställning för budgetåret 1988/89 har redovisats olika projekt som är aktuella. Bl.a. redovisas det samarbete som äger rum med andra länders narkotikabekämpande myndigheter.

De åtgärder som vidtas inom tullens narkotikabekämpande verksamhet måste naturligtvis fortlöpande anpassas till utvecklingen i den illegala narkotikahandeln. Tullens verksamhet i södra Sverige är härvid självfallet en viktig del. En överföring av resurser från andra delar av landet eller en resursutbyggnad måste emellertid prövas inom ramen för behovet av andra åtgärder. Utskottet anser inte att motionärerna har visat att en sådan resursomläggning eller resursutbyggnad som de förordat skulle kunna innebära en gynnsammare effekt i fråga om narkotikabekämpningen än de övriga åtgärder som redan vidtas.

I fråga om service gentemot näringsliv eller allmänhet betonade utskottet i samband med behandlingen av liknande motionsyrkanden förra våren att utskottet i och för sig inte förhåller sig negativt till öppnandet av nya färjelinjer och igångsättande av tullverksamhet där sådan för närvarande inte förekommer. I uttalandet påpekade utskottet även att hänsyn måste tas till det statsfinansiella läget och till att kontrollverksamheten trots allt måste prioriteras innan man kan begära av tullverket att det engagerar sig i ny resurskrävande verksamhet av seviceartad karaktär. Utskottet vill emellertid erinra om att regeringen enligt vad som redovisats i budgetpropositionen för 1988/89 fattat beslut om att höja den ram för vad som får tas i anspråk för servicehöjande åtgärder av medel som influtit från tullförrättningsavgifter från 6 milj. kr. till 10 milj. kr. Detta har beaktats i beräkningen av anslaget för budgetåret 1988/89.

Sammanfattningsvis förordar utskottet att riksdagen avslår motionerna Sk568 och Sk573 yrkande 1.

SkU 1987/88:42

9 Samverkan mellan tullen och polisen

SkU 1987/88:42

I motion Sk531 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att en utbyggnad av linjenätet inte får hindras av administrativa skäl som exempelvis tullhantering och poliskontroll. En möjlighet att begränsa kostnaderna för tullverket och polismyndigheterna är enligt motionen att vidta åtgärder för att öka samverkan mellan dessa myndigheter. Förutsättningarna för detta bör enligt motionen utredas.

Enligt motion Sk550 av Alf Svensson (c) har tullverket och polisen inte tillräckliga resurser för att upprätthålla respekten för lagarna. Tullverkets resurser måste enligt motionen under den närmaste femårsperioden förstärkas för att narkotikan skall kunna stoppas vid gränserna. Vidare bör enligt motionen största möjliga samverkan ske mellan polisen och tullen.

Utskottet vill betona att det givetvis ligger ett betydande värde i att de möjligheter som finns till samverkan mellan tullen och polisen tas till vara för att kontrollen och servicen vid landets gränser skall fungera så effektivt som möjligt. Det har också framgått vid utfrågningen att det i fråga om narkotikabekämpningen redan etablerats ett samarbete i vilket ingår regelbundna gemensamma överläggningar på både central och regional nivå. Utskottet vill också erinra om den verksamhet som pågår sedan hösten 1987 med att driva tullverkets spaningsdiarium (SPADI) på polisens datorer. I maj 1988 beräknas driften av systemet ha gett tillräckligt med erfarenhet för att styrelsen skall kunna lämna rapport till regeringen med utvärdering av försöksverksamheten. Utskottet utgår ifrån att man inom regeringskansliet uppmärksammar utvecklingen utan att riksdagen beslutar om tillkännagivande till regeringen i frågan.

Vad särskilt gäller den fråga om tullverkets resurser för kontroll av narkotikasmugglingen får utskottet hänvisa till vad som ovan anförts under avsnittet om regionala och lokala tullverksamheter.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet yrkandena om tillkännagivanden till regeringen i motion Sk531 yrkande 1 samt motion Sk550.

Tulltillägg

Bestämmelser om tulltillägg infördes genom lagstiftning hösten 1985 (prop. 1985/86:41. SkU 8). Sådant tillägg utgår med 20% av undandragen tull, skatt och annan införselavgift. Tulltillägget riktar sig mot brister av olika slag i fråga om fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i samband med införsel och omfattar kommersiell import för vilken tulldeklaration skall lämnas. Tulltillägg påförs även mervärdeskatteregistrerade importörer när viss import inte redovisats eller för lågt angivna varuvärden angetts till ledning för fastställande av den mervärdeskatt som skall betalas till tullverket. I samband med genomförandet av en ny tullagstiftning hösten 1987 har bestämmelserna om tulltillägg överförts till tullagen (1987:1065).

I motionerna Sk525 av Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (båda m) samt Sk562 av Britta Bjelle och Anne Wibble (fp) hemställs att riksdagen skall besluta att avveckla bestämmelserna om tulltillägg. I andra hand yrkas att tulltillägg inte skall påföras då det är fråga om oredovisad avdragsgill ingående mervärdeskatt. Som skäl för yrkandena åberopas bl.a. att tullde -

klarationsförfarandet har medfört en ökad byråkrati och stora problem för importörerna. Risken att i en stressad situation göra fel, som kan medföra att tulltillägg påförs, är stor enligt motionärerna. Tulltillägget påförs också utan hänsyn till om staten drabbas av ett inkomstbortfall eller ej. Vidare framhålls i motion Sk525 att frågan om tullens hantering av mervärdeskatt har behandlats av TDU i samband med frågan om datorisering av tullens export - och importrutiner. Det har ifrågasatts om tullen i framtiden skall uppbära och debitera mervärdeskatt på importerade varor. Enligt motionärerna bör tullen inför den förestående organisationsförändringen redan nu befrias från den resurskrävande uppgift som administrationen av tulltillägget utgör. Sanktionen kommer enligt motinärerna sannolikt inte heller att få någon betydelse om några år.

Utskottet behandlade så sent som i början av innevarande riksmöte motionsvägen väckta yrkanden liknande de nu aktuella. Utskottet (SkU 1987/88:3) förklarade sig inte kunna biträda kravet på ett slopande av tulltillägget. Som en bakgrund till sitt ställningstagande erinrade utskottet om att tulltillägget införts med anledning av den omfattande förekomsten av fel och brister - ofta beroende av slarv o.d. - i tulldeklarationerna. För att systemet med tulltaxering på grundval av uppgifterna i en deklaration skall fungera erfordras, framhöll utskottet, att uppgifterna är korrekta, och syftet med tulltillägget är att öka noggrannheten vid uppgiftslämnandet. Utskottet erinrade samtidigt om ett tidigare av utskottet gjort uttalande att en sanktion av detta slag inte bör riktas mot de många yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta redovisningar om de trots allt gjort ett ursäktligt fel.

Vad som förekommit vid beredningen av detta ärende har inte föranlett utskottet till ett annat ställningstagande än det utskottet gjort tidigare under innevarande riksmöte. Det framgick vid den utfrågning utskottet haft i ärendet att man inom tullverket noterat att kvaliteten på tulldeklarationerna har förbättrats sedan tulltillägget infördes. Tulltillägget som ett sanktionsinstrument upplevs i dag som ett värdefullt och bra hjälpmedel.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk525 yrkande 1 och Sk562 yrkande 1.

Beträffande andrahandsyrkandet i de båda nyss nämnda motionerna - att tulltillägg ej skall påföras för mervärdeskatt - vill utskottet hänvisa till vad utskottet uttalade i det ovan nämnda betänkandet, nämligen att det är viktigt att uppbörden av mervärdeskatten såvitt möjligt fungerar i enlighet med gällande bestämmelser. Detta förutsätter givetvis att lämnade deklarationer är korrekta. Även om något slutligt skattebortfall inte uppkommer kan de tull- och skattskyldiga uppnå vissa ej avsedda fördelar i likviditetshänseende genom att undanhålla import eller deklarera för låga varuvärden. Med anledning av vad som anförts i motionerna om hur mervärdeskatten skall administreras i framtiden, vill utskottet erinra om att bl.a. denna fråga är under utredning. Utskottet anser att det pågående arbetet inte bör föregripas av riksdagen genom ett ställningstagande till förmån för de i motionerna framställda andrahandsyrkandena. Utskottet avstyrker följaktligen även yrkande 2 i motion Sk525 och yrkande 2 i motion Sk562.

SkU 1987/88:42

11 Tullförrättningsavgift

SkU 1987/88:42

Enligt motion Sk501 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) har de nya reglerna för tullförrättningsavgift medfört vissa missförhållanden. I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen begär en snabb översyn av reglerna. Som skäl för yrkandet anförs i motionen bl.a att generaltullstyrelsens definition av normal expeditionstid (07.00-16.00 måndag-fredag) inte är anpassad till näringslivets nuvarande trafiksystem. Enligt motionen ger nuvarande ordning heller inte exportörer och importörer möjlighet att identifiera avgiften till en särskild klarering eller en särskild tidpunkt, något som enligt motionen inte är acceptabelt med tanke på företagens behov av redovisning. Avgiften innebär enligt motionen vidare ett avsteg från konkurrensneutraliteten, bl. a. därigenom att det gäller varierande debiteringsprinciper mellan både orter och trafikslag.

Skatteutskottet uttalade i sitt betänkande SkU 1986/87:50 att tullverket var i stort behov av resurser och i huvudsak saknade möjlighet att göra omprioriteringar inom gränskontrollen. Utskottet framhöll därvid att de avgifter som skall tas ut finansierar bara en del av kostnaderna för förrättningar på obekväm tid och utanför tullplatserna. Avgifterna borde enligt utskottet kunna skapa förutsättningar för att utveckla en förbättrad service. Samtidigt måste de, framhöll utskottet, anses måttliga och de torde varken utgöra någon påtaglig ekonomisk belastning för de betalningsskyldiga eller kunna ge upphov till några handelspolitiska störningar. Utskottet förutsatte slutligen att regeringen noga skulle följa det nya debiteringssystemet så att eventuella oönskade effekter av nämnt slag skulle kunna undanröjas.

Det framgår av den ovan lämnade redovisningen att ett viktigt skäl för införandet av tullförrättningsavgiften var att det skulle vara möjligt för tullverket att upprätthålla sin service till näringslivet och tillgodose nya anspråk från trafikföretagens sida. Vid den utfrågning utskottet haft i ärendet har man från finansdepartementets sida redovisat de fördelar för tullverkets service som intäkterna från förrättningsavgiften medför. Av uppburna avgifter har hittills ca 10 milj. kr. återförts till sevicehöjande insatser. Samtidigt har man inte velat utesluta att det kan finnas skäl att göra förändringar i det rådande systemet.

Utskottet har i detta sammanhang att bedöma närmast den i motionen väckta frågan om att hos regeringen begära en översyn av reglerna om tullförrättningsavgift. Utskottet förutsatte i samband med beslutet om att införa avgiften att regeringen skulle noga följa det nya debiteringssystemet så att eventuella oönskade effekter snabbt skulle kunna undanröjas. Det har framgått vid utfrågningen att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på frågan. Enligt utskottets mening finns det därför inte någon anledning för riksdagen att uttala sig för en särskild översyn rörande tullförrättningsavgifterna. Utskottet vill därför inte biträda yrkandet i motion Sk501 om en sådan översyn.

12 Ankomstförsäljning

I motionerna Sk512 av Görel Bohlin (m), Sk552 av Per Stenmarck och Rune Rydén samt T83 yrkande 13 av Rolf Clarkson m.fl. (m) yrkas att skattefri försäljning av varor på flygplatser skall kunna ske i samband med resenärernas ankomst från utlandet.

Utskottet har tidigare behandlat denna fråga. Senast i betänkandet SkU 1986/87:25 avstyrkte utskottet motsvarande motionsyrkanden med hänvisning bl.a. till internationella åtaganden och att Nordiska rådet tidigare ställt sig avvisande till ett medlemsförslag om ankomstförsäljning. Utskottet har inte funnit anledning att ändra det tidigare ställningstagandet och avstyrker följaktligen motionsyrkandena.

Frihamn vid Arlanda

I motion T83 yrkande 14 av Rolf Clarkson m.fl. (m) begärs om inrättande av en ”frizon” vid Arlanda flygplats. En sådan skulle enligt motionärerna bidra till att stärka Sveriges ställning inom den internationella handeln.

Ett liknande yrkande behandlades av utskottet i betänkandet SkU 1986/87:25. Vid den tidpunkten var en ansökan rörande inrättande av en frihamn vid Arlanda föremål för remissbehandling i regeringskansliet. Utskottet avstyrkte med hänsyn härtill den aktuella motionen. Enligt vad utskottet erfarit har ansökningen sedermera återtagits.

Utskottet vill erinra att gällande bestämmelser förutsätter att fråga om inrättande av frihamn skall prövas av regeringen på ansökan av den som vill inrätta en sådan. Utskottet anser att riksdagen inte skall besluta om ett tillkännagivande till regeringen i frågan. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion T83.

Öresundstrafiken

1 motion Sk531 yrkande 2 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall göra ett tillkännagivande till regeringen angående nya överläggningar angående den s.k. ”Lex Öresund”. Motionärerna framhåller att de regler som skall gälla för färjeförbindelserna mellan Skåne och Danmark i princip måste ha samma utformning som för övriga linjer mellan exempelvis Göteborg och Danmark samt Halland och Danmark. Enligt motion Sk536 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (båda fp) bör regeringen vidta åtgärder för att få till stånd en fördubbling av den mängd tobaksvaror som får inhandlas skattefritt på Öresundsfärjorna. Motionärerna anser att försäljning av parfym och kosmetika bör vara skattefri vid försäljning ombord på färjorna. En fördubbling av den skattefria försäljningen av tobak förordas även i motion Sk537 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda m). Slutligen hemställs i motion Sk572 yrkande 2 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) om en översyn av ”Lex Öresund”.

Utskottet har framhållit vid tidigare behandling av liknande yrkanden att bestämmelserna om färjetrafiken i Öresund bygger på en överenskommelse mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige som Sverige inte ensidigt kan ändra utan att överenskommelsen sägs upp. Utskottet har också anfört att

SkU 1987/88:42

det är en fördel från kontrollsynpunkt att den mängd tobaksvaror som får införas utan skatt korresponderar mot vad som får inhandlas skattefritt ombord under en resa tur och retur. I fråga om parfymer och liknande vill utskottet framhålla att avsikten inte varit att de skall kunna säljas skattefritt på de korta resor som kortrutter normalt utgör. Även om utskottet i samband med behandlingen av en liknande fråga tidigare uttalat att betydelsen för rederiernas lönsamhet av att resenärerna skattefritt får köpa ytterligare ett paket cigaretter per enkel resa har överdrivits, har utskottet likväl ansett det motiverat att regeringen i lämpligt sammanhang tar upp hithörande frågor på det nordiska planet för att åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan de bestämmelser som gäller för Öresundstrafiken och de regler som gäller i fråga om annan nordisk färjetrafik. Så har - som utskottet tidigare erinrat om - också skett, vilket resulterat i en viss översyn och vissa förtydliganden av reglerna. Utskottet avstyrker motionerna.

I motion Sk523 av Ingbritt Irhammar och Karl-Erik Olsson (båda c), Sk531 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk538 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda m) samt Sk572 yrkande 1 av Kjell-Arne Welin m. fl. (fp) förordas en omklassificering från ”kort rutt” till ”lång rutt” i fråga färjetrafiken mellan Sverige och Bornholm.

Utskottet har tidigare behandlat motsvarande yrkanden och har då hänvisat till att även frågan om färjelinjer skall betraktas som långa eller korta rutter regleras i en överenskommelse som tillämpas i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Sverige kan inte ensidigt ändra klassificeringen utan att säga upp överenskommelsen. Upprepade försök har gjorts från svensk sida att få till stånd en ny prövning av klassificeringen av färjelinjen Ystad-Rönne. Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen ägnar frågan uppmärksamhet och i lämpligt sammanhang tar de initiativ som kan visa sig motiverade. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna Sk523, Sk531 yrkande 1, SK538 och Sk572 yrkande 1.

Hemtagningssystemet vid tekoimport

I motion Sk565 återkommer Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (båda m) med ett tidigare av dem motionsvägen väckt förslag om att återgå till tidigare ordning i fråga om hemtagningssystemet.

Utskottet har behandlat ett motsvarande motionsyrkande senast i början av innevarande riksmöte i betänkandet SkU 1987/88:3. Frågan om hemtagningssystemet togs upp vid den utfrågning utskottet haft i ärendet. Utskottet har inte med anledning av vad som anförts rörande denna fråga funnit skäl att frångå det tidigare ställningstagandet och avstyrker motion Sk565.

Viss fråga rörande temporär tullfrihet

I motion Sk502 av Karl Erik Eriksson (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära en översyn av gällande bestämmelser i syfte att undanta medborgare i gränstrakterna från förbudet att i det egna landet använda bil som är registrerad i grannlandet.

Utskottet behandlade motsvarande yrkande av samme motionär i betänkandet SkU 1983/84:29 och uttalade att det kunde finnas fog för att

SkU 1987/88:42

aktualisera denna fråga på det nordiska planet. Enligt vad utskottet inhämtat har frågan därefter utretts av en arbetsgrupp som tillsatts av finansministrarna i de nordiska länderna. Något förslag till en förändring har emellertid inte lagts fram av arbetsgruppen. Utskottet vill nämna att det problem motionären tagit upp har sin grund i, som motionären också framhållit, att skattenivån på bilar skiljer sig åt i berörda länder. Sverige har en lägre beskattning än de övriga nordiska länderna. Från svensk sida har det, som också framgår av motionen, i den arbetsgrupp som behandlat frågan lagts fram ett konkret förslag till lösning. Förslaget har emellertid inte vunnit anslutning. Arbetsgruppen har också gjort en genomgång av de regler som gäller i de nordiska länderna. Det förefaller mot denna bakgrund enligt utskottets mening knappast vara meningsfullt att hos regeringen begära en översyn av gällande bestämmelser. Utskottet avstyrker motionen.

Viss fråga rörande införsel av hästar

I motion Sk557 av Bo Lundgren (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om tullfrihet för träning och avel i Sverige av i utlandet registrerade hästar.

Införsel av hästar är fri från tull. Däremot utgår mervärdeskatt beräknad på hästens värde och jordbruksavgifter beräknade på hästens vikt. Djur som införs för avelsändamål eller för veterinärmedicinsk behandling kan enligt 17 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. omfattas av s.k. temporär tullfrihet enligt föreskrifter som regeringen utfärdar. Sådana föreskrifter finns i tullfrihetsförordningen (1987:1289). För djur som införs för avelsändamål kan tullfrihet och därmed också undantag från mervärdeskatt medges under en tid av 18 månader. En möjlighet finns för tullmyndighet att i särskilda fall medge utsträckning av tiden för den temporära tullfriheten. I fråga om jordbruksavgifter medges under vissa förutsättningar befrielse när hästar införs för avelsändamål. Oavsett ändamålet med införseln medges även återbetalning av jordbruksavgiften i de fall återutförsel sker inom två år.

Enligt vad utskottet erfarit studerar för närvarande en expertgrupp med företrädare från EFTA-länderna och EG möjligheterna till samarbete bl.a. vad gäller reglerna om temporär tullfrihet. Utskottet förutsätter att man inom regeringskansliet uppmärksammar om de svenska reglerna för temporär tullfrihet vad gäller utlandsregisterade hästar är av intresse i det nämnda samarbetet. Enligt utskottets mening bör motion Sk557 anses vara delvis tillgodosedd med vad utskottet nu anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslaget till förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bil. 9 punkt D 4 och med avslag på motion 1987/88:Sk579 till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 793 483 000 kr.,

2. beträffande anslaget till drift och underhäll av teknisk materiel m.m.

SkU 1987/88:42

att riksdagen med bifall till propositionen punkt D 5 till Tullverket: Drift och underhåll av teknisk materiel m.m. för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 17 757 000 kr.,

3. beträffande anslaget till anskaffning av viss materiel

att riksdagen med bifall till propositionen punkt D 6 till Tullverket: Anskaffning av viss materiel för budgetåret 1988/89 anvisar ett reservationsanslag av 4 800 000 kr.,

4. beträffande lokaliseringen av tullverkets centrala ADB-enhet att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk507, 1987/88:Sk526, 1987/ 88:Sk535, 1987/88:Sk554 och 1987/88:Sk573 yrkande 2,

5. beträffande finansieringen av tulldatasystemet att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk525 yrkande 3,

6. beträffande narkotikahundtjänst

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sk573 yrkande 3,

7. beträffande kontroll av farligt gods att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk551,

8. beträffande tullövervakningen på Ven att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk568,

9. beträffande tullverksamheten i Skåne

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk573 yrkande 1,

10. beträffande samverkan mellan tullen och polisen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 1 och 1987/ 88:Sk550,

11. beträffande tulltillägg

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 1 och 1987/ 88:Sk562 yrkande 1,

12. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 2 och 1987/ 88:Sk562 yrkande 2,

13. beträffande tullförrättningsavgift

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk501,

14. beträffande ankomstförsäljning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk512, 1987/88:Sk552 och 1987/88:T83 yrkande 13,

15. beträffande frihamn vid Arlanda

att riksdagen avslår motion 1987/88:T83 yrkande 14,

16. beträffande färjetrafiken i Öresund

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 2, 1987/ 88:Sk536, 1987/88:Sk537 och 1987/88:Sk572 yrkande 2,

17. beträffande vissa färjelinjer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk523, 1987/88:Sk531 yrkande 3, 1987/88:Sk538 och 1987/88:Sk572 yrkande 1,

18. beträffande hemtagningssystemet vid tekoimport att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk565,

19. beträffande temporär tullfrihet i visst fall att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk502,

SkU 1987/88:42

20. beträffande införsel av hästar att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk557.

Stockholm den 17 maj 1988 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Bruno Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp), Karl-Gösta Svenson (m) och Sylvia Lindgren (s).

Reservationer

1. Anslaget till förvaltningskostnader (mom. 1)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Det framgår” och slutar med ”budgetåret 1988/89” bort ha följande lydelse:

All erfarenhet från datoriseringsprojekt inom såväl företag som organisationer visar att en datorisering inte löser några organisatoriska problem. Det är, som framhålls i motion Sk579, av största vikt att datoriseringsprocessen påbörjas först sedan organisationsöversynen genomförts. Därefter kan datoriserde rutiner målmedvetet sättas in som hjälpmedel för den nya organisationen. Utskottet instämmer alltså i motionärernas förslag att organisationsutredningen skall genomföras som ett första steg jämsides med att personalen ges en grundläggande allmän utbildning i datafrågor. Därefter bör förutsättningarna vara goda för att tullverket skall kunna genomföra den effektivisering av verksamheten som en datorisering kan innebära. Utskottets ställningstagande innebär att förvaltningskostnadsanslaget bör minskas med ett belopp som svarar mot de kostnader som beräknats för datasystemets uppbyggnad under budgetåret 1988/89. Som motionärerna har avsett bör dock 4,6 milj. kr. få disponeras för beräknade kostnader för utbildning och organisationsöversyn.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande anslaget till förvaltningskostnader att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bil. 9 punkt D 4 och med bifall till motion 1987/88:Sk579 till Tullverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 767 583 000 kr..

SkU 1987/88:42

2 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr 42

2. Finansieringen av tulldatasystemet (mom. 5)

SkU 1987/88:42

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Sorn framgår” och på s. 7 slutar med ”av kostnadsutvecklingen” bort ha följande lydelse: Det skall enligt propositionen vara en utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet att finansieringen av tullens nya datasystem skall åstadkommas genom besparingar inom tullverket. I propositionen anges emellertid även att andra alternativ kan komma att övervägas. Vilka alternativa finansieringsformer som departementet har i åtanke har inte klart redovisats. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen redan nu genom ett tillkännagivande till regeringen klargöra att finansieringen skall ske med besparingar inom tullverket. Detta innebär samtidigt att den organisationsöversyn som skall genomföras inom tullverket får en fastare utgångspunkt för hur den skall lägga upp sitt arbete. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Sk525 yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande finansieringen av tulldatasystemet att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk525 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande finansieringen av tulldatasystemet.

3. Kontroll av farligt gods (mom. 7)

Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Enligt skatteutskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse: Det har framgått vid den utfrågning utskottet haft i ärendet att det kan ifrågasättas om inte påföljdssystemet vid transporter av farligt gods borde förändras i preventivt syfte. Ett ansvarsutkrävande vid brott mot gällande säkerhetsföreskrifter försvåras väsentligt när det gäller transporter från utlandet. Enligt utskottets mening bör det komma till stånd en översyn av gällande bestämmelser och en prövning av hur sanktionssystemet skall kunna bli effektivare. Det är inte säkert att detta kan uppnås endast genom en skärpning av straffen för chaufförer av farligt gods som anförts i motionen. Dessa har givetvis ett stort ansvar vid utförandet av själva transporten, men ett sanktionssystem bör även vara effektivt när det gäller sådana brister som chaufförerna inte kan råda över. Utskottet anser att regeringen bör i särskild ordning utreda frågan om förbättringar i påföljdssytemet.

I fråga om tullverkets resurser för kontrollen av farligt gods delar utskottet den i motionen framförda uppfattningen att det bör ske en förstärkning utöver vad som föreslagits genom propositionen. Utskottet anser att regeringen bör ta upp en diskussion med generaltullstyrelsen om hur en sådan extra resurs skall sättas in för att bästa möjliga resultat skall kunna uppnås. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande kontroll av farligt gods

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sk551 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av påföljdssystemet och tullverkets resurser för kontroller av transporter med farligt gods.

4. Tullövervakningen på Ven (mom. 8)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att utskottet i fråga om tullövervakningen på Ven bort anföra följande: Det framgår av motion Sk568 att ön Ven i Öresund på grund av bristande tullövervakning tilldragit sig intresse i fråga om smugglingsverksamhet, inte minst när det gäller narkotika. Utskottet anser att det är oacceptabelt att misstankar om sådan illegal verksamhet inte leder till särskilda insatser i syfte att stärka bevakningen. Utskottet instämmer i motionärernas krav att regeringen bör få i uppdrag att tillfredsställande lösa tullövervakningen på Ven och tillstyrker följaktligen motionen.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande tullövervakningen på Ven

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk568 hos regeringen begär att tullverket får i uppdrag att tillfredsställande lösa tullövervakningen på ön Ven i Öresund.

5. Samverkan mellan tullen och polisen (mom. 10)

Knut Wachtmeister (m). Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c). Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet vill betona” och slutar med ”motion Sk550” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill starkt betona angelägenheten av ett utvidgat samarbete mellan tull och polis. Tullhantering och poliskontroll i samband med gränsöverskridande handel och gränspassage kan förorsaka besvärande och ofta kostsamma hinder för näringslivet. Ett minimikrav för ett effektivt system borde vara att de kontroller och annan administration som äger rum i samband härmed samordnas inom ramen för en gemensam aktivitet från myndigheternas sida. Ett utvidgat samarbete skulle även vara fördelaktigt ur kostnadssynpunkt för myndigheterna själva. Utskottet anser att förutsättningarna för en utökad samverkan mellan tullen och polisen bör noga prövas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Sk531 yrkande 1 och Sk550 tillstyrks.

SkU 1987/88:42

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande samverkan mellan tullen och polisen

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 1 och 1987/88:Sk550 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Tulltillägg (mom. 11)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet behandlade” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse: Tulldeklarationer måste ofta upprättas under stor tidspress. Härvid är det oundvikligt att det uppkommer felkällor även om deklaranten bemödar sig om att göra en korrekt redovisning. Att under dessa omständigheter - när även en normalt aktsam och noggrann person kan göra fel - påföra en avgift är enligt utskottets mening inte rimligt. En ordning som den nuvarande kommer i konflikt med vad människor upplever vara ett rättvist och konsekvent system. Utskottet har den bestämda uppfattningen att ett system efter mönster av de vid inkomstbeskattningen gällande reglerna om skattetillägg inte lämpar sig i samband med avgivandet av tulldeklarationer. Utskottet vill därföra förorda att riksdagen redan nu upphäver de grundläggande reglerna om tulltillägg i tullagen (1987:1065). Beslutet innebär att tulltillägg inte kan påföras från och med den dag lagen träder i kraft. Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt lägga fram förslag om erforderliga följdändringar i tullagen och i annan lagstiftning.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande tulltillägg

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 1 och 1987/88:Sk562 yrkande 1 antar följande

Förslag till Lag om ändring i tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065) att 83 - 85 §§ skall upphöra att gälla den 1 juli 1988.

7. Tulltillägg i fråga om mervärdeskatt (mom. 12)

Under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under mom. 11

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Beträffande andrahandsyrkandet" och slutar med ”motion Sk562” bort ha följande lydelse:

SkU 1987/88:42

20 Den mest betydande pålagan vid import utgörs av mervärdeskatt som betalas av registrerade mervärdeskattskyldiga. Tulltillägg utgår även i fråga om mervärdeskatt. I detta sammanhang får tull tillägget enligt utskottets mening oskäliga konsekvenser eftersom den mervärdeskatt som betalas vid importtillfället får lyftas av i senare deklaration. Betalas för litet skatt vid importtillfället minskas alltså den del som får lyftas av i motsvarande mån. Detta innebär att en felaktighet i tulldeklarationen i detta avseende normalt inte medför något skattebortfall för staten. När det gäller mervärdeskatt vid import är således tulltillägg en olämplig sanktion. Mervärdeskatten skall enligt utskottets mening alltså undantas från tullagens tillämpningsområde.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa:

12. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 2 och 1987/88:Sk562 yrkande 2 antar följande

Förslag till Lag om ändring i tullagen 11973:670)

Härigenom förskrivs att 83 § skall ha följande lydelse:

83 §

Nuvarande lydelse

Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende eller ett överklagat ärende som avser fastställande av tull eller annan skatt.

Föreslagen lydelse

Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits, frånsett mervärdeskatt. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende eller ett överklagat ärende som avser fastställande av tull eller annan skatt.

SkU 1987/88:42

21 Nuvarande lydelse

Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som påförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

Föreslagen lydelse

Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom, frånsett mervärdeskatt. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som påförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om, frånsett mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

8. Tullförrättningsavgift (mom. 13)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Skatteutskottet uttalade” och slutar med ”sådan översyn” bort ha följande lydelse: Som redovisas i motion Sk501 har den nyligen införda avgiften för tullförrättningar utanför ordinarie arbetstid redan visat sig ge upphov till en rad olägenheter, framför allt vad gäller en mycket dålig anpassning till näringslivets trafiksystem och avsteg från konkurrensneutraliteten. Om de störningar som redan märkts av inte skall tillta och förvärras måste omedelbart vidtas förändringar. Regeringen bör, som yrkats i motionen,

SkU 1987/88:42

enligt utskottets mening få riksdagens uppdrag att göra en snabb översyn av reglerna för tullförrättningsavgift i syfte att eliminera de uppkomna olägenheterna. Regeringen bör därefter skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag i frågan.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande tullförrättningsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk501 hos regeringen begär en snabb översyn av reglerna för tullförrättningsavgift i enlighet med vad utskottet anfört.

9. Ankomstförsäljning (mom. 14)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet har tidigare” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Flygresenärer som ankommer hit i utlandstrafik har bl.a. rätt att tullfritt införa en begränsad mängd alkohol och tobak. Det finns enligt utskottets mening flera skäl som talar för att dessa varor skall få köpas på flygplatsen vid ankomsten till Sverige i stället för att som nu framtvinga inköp utomlands eller ombord på flygplanet med därav följande olägenheter. En ankomstförsäljning skulle bl.a. medföra transportekonomiska fördelar och en ökad flygsäkerhet. Man skulle också få en ökad bekvämlighet och trivsel för passagerarna. Härtill kommer en förbättrad ekonomi för de svenska flygplatserna och ett minskat valutautflöde. Samtidigt bör framhållas att några vägande alkoholpolitiska skäl inte föreligger mot en ändring av reglerna i denna riktning. På flygplatsen i Reykjavik kan skattefria varor inhandlas vid såväl in- som utresa. Inga internationella överenskommelser eller andra regler hindrar Sverige från att följa Islands exempel i detta hänseende. Utskottet tillstyrker förslagen i motionerna. Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt utarbeta ett förslag till ändring av gällande regler.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande ankomstförsäljning

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sk512 och med bifall till motionerna 1987/88:Sk552 och 1987/88:T83 yrkande 13 hos regeringen begär förslag om ändrade regler som tillåter ankomstförsäljning i enlighet med vad som anförts i motionerna.

10. Färjetrafiken i Öresund (mom. 16)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet har framhållit” och på s. 14 slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:

De särskilda bestämmelser som finns i fråga om försäljningen av tobaksvaror samt kosmetika och parfym för färjetrafiken i Öresund och södra Östersjön är enligt utskottets mening inte motiverade. Om huvudsyftet är att

SkU 1987/88:42

bedriva trafik i egentlig bemärkelse bör denna färjetrafik få bedrivas under samma förutsättningar som annan nordisk trafik. Regeringen bör enligt utskottet se över bestämmelserna och aktivt ta upp frågan med de länder som berörs. Ett minimikrav är att den mängd tobaksvaror som får inhandlas skattefritt ombord, ökas till det dubbla. Det anförda bör enligt utskottets mening ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa:

16. beträffande färjetrafiken i Öresund

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 2, 1987/88:Sk536, 1987/88:Sk537 och 1987/88:Sk572 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Vissa färjelinjer (morn. 17)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet har tidigare” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Tiden för en överfart med färja mellan Sverige och Bornholm är så pass lång att det jämfört med vissa andra som ”långa rutter” klassificerade färjelinjer förefaller anmärkningsvärt att dessa skall betecknas som ”korta rutter”. De provianteringsregler som gäller för långa rutter är väsentligt gynnsammare för rederierna än de bestämmelser som gäller för korta rutter. En omklassificering av färjetrafiken på Bornholm till långa rutter skulle enligt utskottets uppfattning väsentlig förbättra trafikens attraktivitet, leda till större passagerarunderlag och därmed öka förutsättningarna för att förbättra förbindelserna. Det finns enligt utskottets uppfattning inte något skäl till att färjetrafiken på Bornholm inte skall få bedrivas på samma villkor som gäller för rederierna i Göteborgs- och Stockholmsregionerna. Regeringen bör därför enligt utskottet förnya ansträngningarna att få till stånd en överenskommelse med Danmark som tillgodoser detta önskemål. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:

17. beträffande vissa färjelinjer

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk523,1987/88:Sk531 yrkande 3, 1987/88:Sk538 och 1987/88:Sk572 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Hemtagningssystemet vid tekoimport (mom. 18)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m). Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet har behandlat” och slutar med ”motion Sk565” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i motionärernas kritik att de ändrade reglerna rörande hemtagning vid tekoimport inneburit ett ökat krångel och byråkrati.

SkU 1987/88:42

24 Företagen är tvingade att anlita särskilda kurirer för att få fram erforderliga licensdokument i tid. Detta vållar givetvis förseningar för importörerna och medför fördyringar som i sista hand får bäras av konsumenterna. Den gällande ordningen innebär också att företag utanför Stockholm, som alltså inte har möjlighet att sända licensbud till kommerskollegium, kommer i ett sämre läge än stockholmsföretagen. Utskottet anser att det finns starka skäl att inte särbehandla textilvaror i importhänseende. Utskottet tillstyrker motionen.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa:

18. beträffande hemtagningssystemet vid tekoimport att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk565 hos regeringen begär åtgärder i syfte att återinföra den s.k. hemtagningsrätten för licensierade textilvaror.

Särskilda yttranden

1. Narkotikahundtjänst (mom. 6)

Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c) och Leif Olsson (fp) anför:

Vi har förståelse för förslaget i motion Sk573 att de fyra nya hundekipage till vilka medel anslås för budgetåret 1988/89 bör placeras på de stora införselorterna i Helsingborg, Malmö/Limhamn samt Trelleborg. Det är emellertid svårt att tillgodose ett sådant krav inom ramen för nu tillgängliga resurser. Vi förutsätter emellertid att ytterligare resurser kommer att anvisas för detta ändamål och att hundekipage i andra delar av landet vid behov omplaceras till de införselorter motionärerna avser.

2. Frihamn vid Arlanda (mom. 15)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

För den svenska importhandeln innebär förekomsten av en frihamn fördelar genom att företagen kan uppskjuta införtullningen i Sverige och därigenom göra räntevinster. Även transiteringshandeln skulle ha nytta av en frihamn, där gods som är avsett för reexport med små kostnader och minimalt administrativt arbete kan läggas upp och tas ut vid lastning och lossning. Som tullupplagsinstitution ger en frihamn uppenbarligen större röreslefrihet än hemtagning och förvaring på tullager. En frihamn kan också vara exportfrämjande genom att man där kan förlägga industrier för tullfri exportbearbetning av utländska varor med tillförande av svenskt material. De fördelar frihamnsväsendet bereder näringslivet är enligt vår mening från allmän synpunkt värda att beaktas, inte minst då det kan förutsättas att importhandeln i avsaknad av en frihamn kan komma att söka sig till utländska omlastningshamnar för lagring av oförtullat importgods. Vi utgår ifrån att regeringen kommer att inta en välvillig hållning till eventuella ansökningar om att få inrätta frihamn.

SkU 1987/88:42

3. Vissa frågor rörande temporär tullfrihet (mom. 19 och 20)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi instämmer i det som sägs i motion Sk502 om att personer som bor i gränstrakterna måste uppleva gällande bestämmelser som besvärande och svårförståeliga. Från svensk sida har det också gjorts ansträngningar att finna en acceptabel lösning på problemet. Vi förutsätter att regeringen tar till vara de möjligheter att förändra situationen som kan erbjudas i framtiden.

När det gäller den fråga om införsel av i utlandet registrerade hästar som tagits upp i motion Sk557 anser vi det vara lämpligt med en anpassning av de svenska reglerna till motsvarande regler inom EG. Frågan bör alltså behandlas i det pågående samarbetet mellan företrädare för EG och EFTA-länderna. Det är naturligt att regeringen även i detta sammanhang uppmärksammar reglerna om mervärdeskatt vid tjänsteexport. Skatteutskottet har i ett nyligen avlämnat betänkande (SkU 1987/88:29 s.ll) konstaterat att det finns ofullkomligheter i den lagstiftningen.

SkU 1987/88:42

26 Skatteutskottet

Offentlig utfrågning

den 3 maj 1988 kl. 10.00 Tullverksamheten

Inbjudna: tullverket, finansdepartementet, Sveriges Industriförbund,

Sveriges Speditörförbund och Sveriges Grossistförbund.

Anföranden

Jan Bergqvist: Välkomna till skatteutskottet och denna utfrågning om tullens verksamhet.

Det är inte ovanligt att generaltullstyrelsen besöker oss i skatteutskottet och lämnar information. Det förekommer också att vi reser till olika delar av landet och studerar tullens arbete. Senast var vi i Köpenhamn och Malmö, där vi bl.a. fick information om den svenska tullens internationella arbete med att bekämpa narkotikasmugglingen.

Även övriga inbjudna är frekventa gäster i skatteutskottet.

Den här utfrågningen är ett led i vårt arbete med ett av de ungefär 50 betänkanden som vi färdigställer under ett år. Det aktuella betänkandet gäller anslag till tullen och riktlinjerna för verksamheten. Vi tar dessutom upp 24 motionner som behandlar olika slag av tullfrågor. Vi räknar med att riksdagens kammare kan få vårt betänkande inom en månad, varefter det blir debatt och omröstning om våra förslag.

En av dem som skall medverka vid vår utfrågning senare i eftermiddag sade litet skämtsamt, när han fick inbjudan, att det nästan kändes som om han skulle ha gjort något skumt. Även om riksdagens utskott vid det här laget har haft åtskilliga offentliga utfrågningar förekommer fortfarande två missförstånd. Det ena är att man kallas till förhör och på något vis sätts i de anklagades bänk. Så är inte fallet.

Utskottet kallar inte till förhör, utan inbjuder till en utfrågning för att få värdefull information, som kan vara till nytta när vi skriver betänkandet. Att utsätta de inbjudna gästerna för en domstolsliknande process strider helt emot svensk parlamentarisk tradition. Så låt oss sluta med att använda uttrycket att man kallas till förhör inför utskottet. Det andra missförståndet är att den information som inte kommer fram i samband med en offentlig utfrågning skulle vara information som för alltid går riksdagen förlorad. Så är inte fallet. En offentlig utfrågning är bara toppen på isberget. Den mesta informationen hämtar vi in på andra vägar. Och det säger sig självt att en två timmar lång utfrågning bara kan ge en mindre del av allt det material som vi behöver för ett omfattande betänkande om, som i det här fallet, tullens arbete.

Vårt skickliga kansli arbetar intensivt med att samla in och bearbeta material. Vi får många brev och skrivelser, och vi har en rad andra kontakter och informationskällor. Jag vill gärna framhålla att det står vem som helst

SkU 1987/88:42

Bilaga

fritt att lämna utskottet all den information man önskar. Jag kan tillägga att även de organisationer som är inbjudna här i dag är mycket flitiga med att förse utskottet med skrivelser och annat material.

Därmed vill jag än en gång hälsa våra gäster mycket välkomna. Jag hoppas och tror att vi kommer att få en intressant och givande utfrågning, som vi i utskottet får stor glädje av i vårt fortsatta arbete.

Björn Eriksson: Jag vill börja med att tacka för att vi har fått komma hit. Vi känner oss inte - i alla fall inte jag - som om vi är utsatta för något slags ståndrättsförhör eller liknande. Vi har haft förmånen att ha skatteutskottet hos oss vid flera tillfällen, och jag tror att det är många med mig inom tullen som uppskattar att utskottet visar intresse för vår verksamhet. Det är en del av livets salt att få presentera sina problem och möjligen även sina framgångar.

När vi fick denna möjlighet funderade vi mycket över hur vi skulle gå till väga. Vi sade oss ganska tidigt att vi här inte skall hålla långa anföranden om vår allmänna förträfflighet eller dra upp rader av problem utan att vi i stället skall försöka vara ganska kortfattade. Med tanke på att representanter för näringslivet och departement kommer att få ordet under den andra delen av denna utfrågning tänker jag koncentrera mig på sådana frågor som då kanske inte kommer upp i lika stor utsträckning. Jag vill därför börja med några generella synpunkter som vi i tullverket ofta har som utgångspunkt i våra diskussioner. Något som känns mycket positivt är att vi inom det svenska tullverket under de senaste fem åren har upplevt att vi arbetar i medvind. Vi börjar att få alltmer av förståelse hos allmänheten, politiker, media och andra för många av våra tunga arbetsuppgifter. Vi är på något sätt på väg bort från den gamla schablonuppfattningen att vi skulle ”jaga pensionärsflaskor”. I dag talar man mera om de tunga kontroll- och serviceuppgifter som vi har. Vi kan se detta i sådana sammanhang som när vi t.ex. anordnar Tullens dag och i samband med att vi har infört sådant som Tull 90 000, dvs. en möjlighet för allmänheten att ge sitt bidrag till narkotikabekämpningen.

En annan observation som kan göras sammanhänger med ett grundproblem som vi har. Vi brukar internt kalla detta problem för den dödliga fällan. Vi har en trafikutveckling som är mycket glädjande. Trafiken i form av export, import och resenärer ökar. Detta skapar naturligtvis samtidigt ett problem för svenskt tullväsende. Det gäller att inom givna resurser försöka klara jobbet att både ge en bra service och uppfylla de grundläggande kontrollbehoven. Det är alltså detta som vi brukar kalla den dödliga fällan.

Många i utskottet säger sig kanske att de har hört sådana här synpunkter förr från myndigheter, att det är fråga om det s.k. anslagsköret. Jag uppfattar det inte riktigt på det sättet, eftersom de ökningar som har skett i trafiken är gigantiska. Vi hanterar i dag manuellt ungefär 40 miljoner dokument. Om denna mängd fortsätter att som hittills växa med 6-7 % per år, hopar sig ganska stora arbetsvolymer som vi har att försöka hantera på ett rationellt sätt.

Vi i tullverket har vägrat att acceptera att gå den breda vägen, dvs. att ta bort folk från tullfilter och från tullplattan och i stället sätta in alla människor vi har för att hålla detta maskineri gående. Vi anser det vara ett misslyckande

SkU 1987/88:42

Bilaga

i vår huvuduppgift om vi skulle gå den vägen. Detta innebär naturligtvis anspänningar. Och det är klart att sådana här volymökningar, om de fortsätter under mycket lång tid, kommer att bli alltmer besvärande för tullverket. Vi riskerar att så att säga dränkas i papper och trafik. Samtidigt är ju en volymökning i grunden någonting positivt.

Jag skall inte stå här och rabbla siffror, men jag vill ge ett konkret exempel som visar på den volymökning som sker. När jag var i Göteborg i går fick jag för mig redovisat den utveckling som har skett där. Under 1983 hade man ungefär 600 000 export- och importanmälningar att behandla. I år blir antalet 1 miljon, och 1993 beräknas det uppgå till ungefär 1,5 miljoner. Och dessa ärenden skall hanteras med oförändrad personalstock. Detta har vi klarat hittills, och vi skall göra vårt bästa för att klara det även i fortsättningen. Men häri ligger alltså ett mycket stort problem. Förklaringen till många av de åtgärder som tullverket har vidtagit när det t.ex. gäller kontrollsidan ligger i att det helt enkelt handlar om att kunna manövrera sig ur den dödliga fällan. Detta är en generell utgångspunkt.

En annan generell utgångspunkt är utvecklingen i Europa. Man kan säga att vi är en del i en tullfamilj, som består av många europeiska bröder och systrar. Det pågår en integrationsprocess, som kommer att fortsätta och kan sägas ha tilltagit under de senaste åren. Vi är litet stolta - jag tror att det känns så för tulladministrationerna i hela Europa - över att vi faktiskt är bland de första myndigheterna att också göra någonting. Från den 1 januari har man ju infört gemensamma tulldokument och vidtagit en del andra åtgärder. Dessa åtgärder kan kanske förefalla en aning tekniska, men i grunden handlar det ju om att man har enats kring en gemensam standard och ett gemensamt sätt att arbeta. Denna utveckling kommer som sagt att fortsätta framöver, och det är viktigt för tullverket att kunna hänga med i denna process utan att därför behöva ge upp sina kontrollambitioner och bli en onödig broms i trafiken.

De förändringar som har genomförts är enligt min mening ett bevis på vad svensk tull och svenskt näringsliv kan uträtta när man arbetar gemensamt. Det har utförts ett mycket stort arbete inom både näringslivet och tullen, och vi har klarat detta. Det har skett till priset av en del besvär. Men de som inte trodde att tull och näringsliv skulle kunna klara av det har fått fel. Eftersom vi i tullverket inte velat dra ned på narkotikakontroll och annan verksamhet, har vi fått betala ett pris i form av att vi under det första halvåret i år tvingats tillgripa litet drastiska metoder. Vi har exempelvis fått återgå till något som vi egentligen inte tycker om, nämligen att i stor utsträckning använda oss av beordrad övertid. Vi har hittills i år tagit ut dubbelt så mycket övertid som under motsvarande period förra året. Vi närmar oss i rask takt övertidstaket. Det förekommer att tjänstemän har arbetat upp till 18-24 dagar i sträck för att hålla trafiken flytande, eftersom vi vägrar att överge tullfiltren. Jag hoppas och tror att utvecklingen stabiliserar sig. Jag tycker att det som jag här har redovisat ändå är ett tecken på att vi på tullsidan har gjort vårt yttersta för att arbetet skall fungera.

Ett problemområde som oroar mig och många tulltjänstemän är kontrollen beträffande införsel av narkotika. Jag känner till att justitieutskottet hade en utfrågning i ärendet för någon månad sedan. Den bild som man som

SkU 1987/88:42

Bilaga

tidningsläsare fick av denna utfrågning var att situtionen kanske håller på att stabilisera sig. Det anser inte vi. Vi är egentligen djupt oroade över utvecklingen. Vi har inte kunnat finna belägg för annat än att denna trafik tilltar i komplexitet. Här har vi idéer och förslag. Vi tror att en mycket viktig uppgift för oss i tullverket är att avdela en hel del av våra resurser för arbete med denna fråga.

Ett annat område som ligger oss varmt om hjärtat gäller transporter av farligt gods. Vi har nu under flera år arbetat med denna fråga. Här kan man konstatera att vi kontrollerar trafiken fyra gånger om året, då vi gör större razzior, men att det i övrigt sker en mycket ringa kontroll. När vi vid dessa tillfällen finner att 30 % av alla transporter måste stoppas därför att de inte uppfyller bestämmelserna, blir vi oroliga. Det kan inte vara rimligt att detta kan få fortsätta, eftersom det som sker kan sägas vara till förfång för de seriösa företagarna. Glädjande nog är dock siffrorna för svensk spedition och transportnäring mycket bättre än genomsnittet. Men detta är likväl ett problem.

En ytterligare fråga som jag vill fästa utskottets uppmärksamhet på gäller redovisningen av den handelsstatistik som vi gör. Den s.k. dödliga fällan har ju inneburit att vi mycket kraftigt har fått minska våra kvalitetsansträngningar på detta område. Man kan säga att 90 % av tulldeklarationerna i dag, mer eller mindre, vandrar rakt igenom systemet. Det gäller bara att få in dem i datorerna. Det är klart att den handelsstatistik som presenteras, åtminstone när man delar upp den, i vissa avseenden därför blir gravt missvisande. Vi befinner oss för närvarande i den situationen att vi inte längre kan sälja statistiken för januari månad, eftersom vi anser att den är farlig att använda sig av för företagen när den disaggregeras. Detta är ett problem som vi har gemensamt med näringslivet, eftersom bakgrunden härtill dels är kvaliteten på de uppgifter som lämnas från näringslivet, dels vår egen något bristande förmåga att kunna hantera de inkommande uppgifterna på ett tillräckligt bra sätt.

Jag skulle vilja avsluta mitt korta inledningsanförande med att ta upp en fråga som har med denna dödliga fälla att göra. Vi ser en väg ut ur denna dödliga fälla, en väg som vi under alla omständigheter måste beträda, och det är att ta modern teknologi till vår hjälp. Litet tillspetsat uttryckt skulle man kunna säga att vi har kvar mycket av teknik från äldre dagar. Det förekommer mycket av manuellt arbete som skulle kunna underlättas av att vi fick en datorisering tili stånd. Detta är ju på gång genom den fina hjälp som vi har fått av den utredning som har arbetat med datoriserade tullrutiner. Detta är någonting som vi naturligtvis hoppas mycket på. Den stora utmaningen för oss de närmaste åren är att klara den dödliga fällan parallellt med drift och uppbyggnad av ett sådant här datasystem. Jag känner mig ganska optimistisk och tror att vi efter några år in på 1990-talet kommer att ha situationen ganska väl under kontroll.

Jag vill till sist ge ett exempel på detta med statistik. Kanin- och minkpälsar bytte statistiska nummer vid årsskiftet. Detta innebar att priset på minkpälsar enligt statistiken sjönk till samma nivå som för priset för kaninpälsar. Detta belyser något av de faror som ligger i att titta litet för mycket på denna statistik.

SkU 1987/88:42

Bilaga

30 Sylvia Lindgren: I en av de större morgontidningarna berör man i dag med oro utvecklingen inom narkotikahandeln. Här utanför riksdagshuset pågår också för närvarande demonstrationer där man vädjar om att vi skall göra rent hus med knarket.

Att bekämpa narkotika och andra missbrukspreparat och förhindra att sådana skall komma in i vårt land är självfallet av största vikt. Här har onekligen också tullverket en mycket viktig uppgift. Många åtgärder måste vidtas för att vi skall kunna uppnå resultat, varför ett sammanhållet program för bekämpning av narkotika torde vara en nödvändighet. Riksdagen har också givit tullverket ökade resurser, bl.a. genom att antalet narkotikahundar har utökats.

Jag har en känsla av att trots de vidtagna åtgärderna mängden preparat som har införts i landet har ökat, inte minst genom att alltmer raffinerade smugglingsmetoder tillgrips.

Tullverket har inlett en kampanj där man kan ringa 90 000 och begära tullen om man misstänker att något olagligt förekommer. Har denna kampanj och det ökade antalet narkotikahundar haft någon effekt? Och hur ser generaltullstyrelsen på de alltmer raffinerade smugglingsmetoderna?

Björn Eriksson: Jag är mycket oroad. Att situationen är på väg att bli bättre stämmer inte med den bild vi har. Det görs på olika håll och på olika sätt försök att mäta smugglingens omfattning. Beträffande våra beslag kan noteras att vi t.ex. i fråga om amfetamin har beslagtagit ungefär dubbelt så mycket som för bara något år sedan. En motsvarande utveckling kan noteras när det gäller cannabis, där antalet beslag hittills i år enligt de officiella siffror vi har tillgängliga har varit ungefär dubbelt så stort som under motsvarande period förra året. Vi har i år även flera exempel på ganska stora kokainbeslag.

Den oro som jag känner delas av kollegorna ute i Europa. Vi kan notera att bl.a. kokainet har fått ett starkt fäste i Västtyskland, att det förekommer relativt frekvent i Danmark och att det är etablerat i England. Jag har mycket svårt att få in i mitt huvud att vi i Norden på något sätt skulle ha anledning att tro att vi på sikt kan undvika att drabbas.

Man kan fråga sig vilka resultat vi har uppnått. Det skall först och främst framhållas att det utökade antalet hundekipage och uppbyggnaden av en underrättelsetjänst - inte minst de samarbetsmän som finns placerade ute i Europa som en del i denna europeiska narkotikabekämpningstaktik - har varit av oundgängligt värde. Jag tror att det ökade antalet beslag m.m. i hög grad sammanhänger med att svenskt tullväsende ligger långt framme i Europa när det gäller kvaliteten på arbetet, förmågan att samarbeta och att utnyttja modern teknik.

När det gäller kampanjen måste jag säga att jag och många med mig är ganska överväldigade över de resultat som har uppnåtts. Vi trodde på detta med Tull 90 000, att vända sig till allmänheten. Men den respons som vi har fått har ändå överstigit våra vildaste förhoppningar. Vi är uppe i ungefär 2 500 samtal hittills. Vi har flera exempel på beslag som har kunnat göras till följd av detta, även stora beslag. Tyvärr kan vi inte redovisa dessa, eftersom vi därmed skulle riskera att röja uppgiftslämnarna. Kampanjen har således

SkU 1987/88:42

Bilaga

varit en mycket stor succé - också i det avseendet att vi känner att vi har ett stöd från vanliga medborgare.

När det gäller trafiken arbetar vi för närvarande med olika former av samarbetsavtal. Vi har slutit ett sådant med SAS, och vi för diskussioner med speditörer och andra. Tanken är att få seriöst svenskt näringsliv att hjälpa oss. Vi tror inte att vi är tillräckliga, utan vi måste få hjälp av den seriösa utrikeshandelstrafiken. Jag har en känsla av att det finns en ganska stor förståelse för detta inom näringslivet.

Jag tror att man kan säga att problemet handlar om kvalitet och kvantitet. Vi har förbättrat oss högst avsevärt genom de satsningar som riksdagen har gjort och även genom att höja den inre effektiviteten. Vi har kunnat möta den dödliga fällan genom en klar kvalitetsförbättring. Vårt problem är att den dödliga fällan innebär att samma antal människor hanterar en trafikvolym som i dag är 25-30 % större än för tre år sedan. Detta går med automatik ut över stickprovskontrollerna, dvs. att folk tar på sig overallen och går ut och visiterar även när misstanke om brott inte föreligger - all narkotika smugglas ju in. Enligt min uppfattning är denna kvantitetsökning ett av organisationens största problem. Vi har en del idéer på detta område. Dessa finns i och för sig inte redovisade i vår anslagsframställning. Men jag själv tror mycket på tanken att vid de stora pulsådrorna i södra och västra Sverige sätta upp vad vi brukar kalla gränsskyddsstyrkor. De skulle helt ägna sig åt narkotikabekämpning och icke arbeta med trafikklarering och annat. De skulle arbeta med modern teknik, hundekipage etc. och vara rörliga, så att våra ”motståndare” inte kan ligga och spana på oss. Det handlar med ett annat ord om en gränskontrollstyrka.

De alltmer raffinerade smuggelmetoderna utgör självfallet ett problem. Jag tror att tullväsendet å andra sidan bit för bit har kommit att lära sig en hel del om hur smuggeltrafiken flyter. Det finns några områden där vi skulle vilja göra mera. Ett sådant är i fråga om s.k. sväljare, alltså personer som sväljer kondomer etc. som innehåller narkotiska preparat. Vi skulle även vilja göra en hel del ytterligare när det gäller dem som finansierar narkotikahandeln.

Jag anser att den finansiella sidan är ett mycket stort problem. De som finansierar denna verksamhet är inte samma personer som de som smugglar. De människor som smugglar kan många gånger vara vanligt folk och människor som det finns anledning att tycka synd om. Men det verkligt stora problemet utgörs av dem som tjänar pengar på denna verksamhet. Jag noterar att England och USA har infört skärpta bestämmelser i syfte att komma åt dem som finansierar verksamheten. Det är fråga om en ganska skarp lagstiftning, som inkluderar deklaration av valutatransaktioner etc. Kan man arbeta med denna typ av metoder i England och USA, är det min uppfattning att man åtminstone borde kunna studera om det i denna lagstiftning inte finns inslag som också skulle passa för svenska förhållanden.

Sylvia Lindgren: Det torde väl vara en nödvändighet att tullen har ett bra samarbete med polisen och har goda internationella kontakter, bl.a. som ett led i en effektiv underrättelseverksamhet. Därför måste samarbetet fungera mellan dessa myndigheter. Kanske kan vi också vara överens om att det måste fungera bättre än vad det gör i dag.

SkU 1987/88:42

Bilaga

32 Björn Eriksson sade att tullen är intresserad och vill göra mer på detta område. Men vad har tullverket för synpunkter när det gäller samarbetet? Vilka åtgärder kan och bör man vidta? Jag tänker då t.ex. på eventuell skärpning av straffsanktioner o.d. när man smugglar narkotika internt i kroppen.

Björn Eriksson: Jag tycker att man med omedelbar verkan borde skärpa dessa straffbestämmelser. Det är inte rimligt att personer som sväljer narkotiska preparat kan komma undan med t.ex. bötesstraff.

Denna metod sprider sig som en löpeld ute i Europa. Tidigare användes den för högkvalitativa preparat av typen heroin och kokain. I dag har vi exempel på att den även används när det gäller cannabis. Att avslöja denna typ av smuggling är oerhört integritetskränkande. Det krävs åklagarbeslut, kroppsbesiktning och röntgenundersökning. Det kan dessutom ta flera dagar innan de svalda preparaten kommer ut den naturliga vägen. Jag anser som sagt att straffen för denna smuggling borde skärpas. Det är en viss skillnad mellan att använda sådana här pass avancerade smuggelmetoder och att bära knarket i fickan eller att smuggla på något annat sätt. På den punkten har jag alltså en mycket deciderad uppfattning.

Jag tror också att undersökningstekniken kan komma att förändras. Ute i Europa har man nämligen börjat hitta instrument för att på ett enklare sätt kunna spåra dessa preparat, bl.a. via urinprov. Den svenska lagstiftningen är ännu inte anpassad för detta. Den teknik som utvecklas påminner mycket om den som tillämpas när det gäller bilister, dvs. att misstänkta förare får blåsa i en ballong. Ger provet inget utslag, kan man åka vidare. Jag tror att det på detta område finns anledning att se över gällande lagstiftning.

När det gäller samarbete med andra myndigheter, inte minst polisen, tror jag att både vi och rikspolisstyrelsen har uppfattningen att det i dag är något av en myt att det skulle finnas problem. Sedan narkotikakommissionen lade fram sina förslag tror jag att tullens och polisens samfällda uppfattning är att vi har funnit våra samarbetsformer. Vi har regelbundna möten på både central och regional nivå. En förändring som vi har infört är att om någon tullare gör ett fel, så är det upp till generaltullstyrelsen att ta vederbörande i örat. Motsvarande ordning gäller beträffande polisen.

Det är framför allt på ett par områden som mer kan göras. Man kan enligt min uppfattning bl.a. i ökad utsträckning använda sig av tullverkets internationella kontaktsystem. Vi har i dag en sådan typ av kontakter att vi i princip når vilken tullstation som helst i Europa inom ungefär fem minuter.

Det är också viktigt att ha klart för sig att 90% av all narkotika smugglas in i landet. Där är utbyte av underrättelseinformation och utbyte av uppgifter över huvud taget ett område att fortsätta att vidareutveckla. Det är med andra ord på underrättelse- och informationssidan som svensk tull och polis bör fortsätta sina gemensamma ansträngningar. Ett sådant informationsutbyte sker redan, och det utövas i alltmer förbättrade former.

När det gäller andra samarbetsparter tror jag att det ibland hos myndigheter och näringsliv finns ett slags godtrogenhet när det gäller anställningspolitik. Vi kan notera att narkotikabelastade personer med förkärlek söker sig till arbetsplatser där möjligheterna att smuggla är mycket stora. Här

SkU 1987/88:42

Bilaga

3 Riksdagen 1987188. 6 sami Nr 42

föreligger ett problem, eftersom sådana frågor hör mycket nära samman med den personliga integriteten. Jag tror att det gäller för näringslivet att ha förståelse för att det behövs viss kontroll. Det går inte att släppa efter på denna om man menar allvar med sin narkotikapolitik. Jag tror att vi också måste få ett ännu större handtag från näringslivet när det gäller att hålla ordning. Vi har flera exempel på att det ofta kan vara seriösa företag som drabbas av att någon anställd utnyttjar företaget eller dess transportsystem. Här gäller det att bygga vidare och i samförstånd hitta bra kontrollsystem.

Karl-Gösta Svenson: Björn Eriksson har i sin inledning talat mycket om resursfrågan. Också jag tycker att det är mycket viktigt att knarkimporten kan stoppas vid gränsen, så att vi inte får in detta elände i vårt land. Därmed kommer jag in på frågan om hur man mest effektivt skall utnyttja de resurser man har.

Tullen är ju också beskattningsmyndighet när det gäller mervärdeskatt. Denna hantering komplicerades den 1 april genom att bestämmelser om tulltillägg infördes. Jag undrar dels hur många beslut om tulltillägg som har fattats per år sedan 1986 och hittills under 1988, dels hur många av dessa som besvärsvägen har gått vidare till kammarrätt och regeringsrätt. Vidare: Hur stor andel av era resurser tas i anspråk när det gäller mervärdeskatt och vilka ytterligare resurser går åt för att klara bestämmelserna om tulltillägg? För att få en liten jämförelse undrar jag också hur stor andel av resurserna ni lägger ned på narkotika.

Björn Eriksson: Jag tror att man måste se detta med tulltillägg i sitt sammanhang. Det huvudproblem vi hade innan tulltillägg infördes utgjordes av kvaliteten på tulldeklarationer. På den gamla s.k. goda tiden med packhuskarlar etc. hade svenskt tullväsende ett mycket byråkratiskt system för detta. Man debiterade och kontrollerade i två, tre, fyra led. Den debitering som gjordes var naturligtvis oftast riktig när varan nådde den skattskyldige. När hemtagningssystemet infördes flyttade man så att säga över denna kontroll på näringslivet. I detta låg ju ett slags krav på en noggrann efterkontroll. Men av naturliga skäl - och här tror jag att tullverket får ta på sig en del av ansvaret - kom detta att bli en funktion som fick låg prioritet i företagen. Den senast anställde fick ofta arbetsuppgiften, och arbetet var relativt dåligt betalt. Det innebar att detta med efterkontroll försvann ur systemet. Andelen felaktigheter i tulldeklarationerna uppgick till kanske 30%, varför vi hade oerhörda arbetsvolymer och många människor som satt och rättade. Tullverket intog nämligen attityden att försöka rätta och så att säga informera fram en bättre situation. Detta höll inte, och det var då som denna diskussion om införande av tulltillägg uppstod.

Man kan väl säga att vi så här långt är mycket nöjda med tulltilläggen. Den sanktion som det ändå är fråga om har inneburit att kvaliteten på tulldeklarationerna har förbättrats. Väldigt många företag har infört enkla efterkontroller, vilket har inneburit att situationen efter en litet besvärlig början har stabiliserat sig. På generaltullstyrelsen gjorde vi en undersökning av ett hundratal fall av tulltillägg för att därigenom försöka bedöma vad som var orsaken till dem. 190% av fallen hade de kunnat undvikas genom vanligt sunt förnuft och en enkel efterkontroll.

SkU 1987/88:42

Bilaga

34 Det gick åt en del resurser i samband med att tulltilläggen infördes. Det berodde till stor del på att man från trafikens sida, vilket jag har full förståelse för, sade sig vilja ha detta ordentligt rättsligt prövat. Det innebar att det så att säga utgick instruktioner om att för säkerhets skull överklaga tulltillägg. Det rörde sig om väldigt stora volymer. Men sedan regeringsrätten hade fattat beslut i det första ärendet har även denna situation stabiliserat sig. Jag upplever det allmänna sanktionsinstrumentet tulltillägg som ett i dag värdefullt och bra hjälpmedel.

De resurser som vi bygger upp för momskontroll är väldigt små. Tullverket gör varje år 5 000 besök ute i företagen. Vi tittar då på licensbestämmelser och allt möjligt annat. Det är fråga om en relativt liten resursinsats för oss att då också kontrollera momsen, eftersom falsarier med moms ofta är kopplade till andra falsarier i utrikestrafik. Jag tycker således att situationen för oss på detta område hyggligt har stabiliserat sig.

Karl-Gösta Svenson: Jag fick inte fram andelen av de resurser som går åt för de olika uppgifterna i förhållande till hur mycket ni t.ex. lägger ned på gränskontrollen när det gäller narkotika.

Björn Eriksson: Eftersom jag inte vågar svänga mig för mycket med siffror drog jag mig för att göra sådana jämförelser. Med reservation för att den uppgift jag lämnar inte är helt exakt, kan jag säga att det är 2 000 personer i tullverket som jobbar med narkotikabekämpning, varav ungefär 350 personer gör det på heltid, och att arbetet med tulltillägg kanske binder upp cirka tre fyra personer. Jag har litet svårare att på rak arm säga hur stora resurser som går åt för momskontroller, som ju ingår som en relativt liten men naturlig del i de 5 000 revisioner som vi årligen gör. Antalet kommer inte kommer upp i tillnärmelsevis samma storleksordning.

Karl-Gösta Svenson: Vad anser ni om att ha en ordning där tullen inte längre skulle vara beskattningsmyndighet i fråga om mervärdeskatten?

Björn Eriksson: Det pågår ju nu en process där länderna i Europa alltmer integreras. Det normala i Europa i stort är ju att indirekt beskattning inkl. importmoms har lagts på tullmyndigheterna. Ett land har försökt sig på något annat, nämligen att flytta över hanteringen av importmomsen till den interna beskattningen. Det är England, och där återgick man till det tidigare systemet efter ett och ett halvt till två år, eftersom det var mycket svårt att få det hela att fungera resurssnålt. Det kostar nämligen tullverken ganska litet i fråga om resurser att klara även denna funktion.

Man kan vidare dela upp frågan i två element. Det ena elementet är frågan vem som skall debitera och så att säga i teknisk mening ta in pengarna. Den andra frågan är granskningsrollen. Det nya tulldatasystemet och det sätt på vilket vi jobbar - där vi går ut till företagen och granskar, redovisar och resonerar - innebär att det merarbete som följer av att också kontrollera importmomsen är ganska litet. Jag tycker att det när det gäller kontroll och granskning därför vore litet av slöseri att inte använda sig av tullverkets resurser.

SkU 1987/88:42

Bilaga

35 Karl-Gösta Svenson: Jag vill återkomma till detta med tulltillägg. Såvitt jag förstår var det fall som Björn Eriksson åberopade det utslag i regeringsrätten där ett tillägg på 27 000 kr. reducerades till 5 000 kr. Det finns flera liknande mål. Där har kammarrätten inte bedömt att det påförda tulltillägget skall reduceras.

Vad har ni iakttagit för förändringar av era rutiner med anledning av regeringsrättens dom? Hur har ni hanterat dessa frågor i fortsättningen, så att behandlingen har kunnat bli något så när likformig?

Björn Eriksson: Vi har vidtagit flera åtgärder. Vi har först och främst lagt handläggningen av tulltillägg på högre chefsnivå för att förvissa oss om att inte enskilda tjänstemän i någon mening begår mannamån. Vidare har vi mycket noga följt rättspraxis. Liksom när man inför andra förändringar inom beskattningen utbildas bit för bit en rättspraxis. Det har varit viktigt för oss att följa och att anpassa oss till denna. När den är färdigutbildad, och det är ju en process som ofta tar några år, får man väl se över om det finns snedheter eller inadvertenser som kan behöva rättas till.

För oss är det ju inget självändamål att företag skall drabbas hårt. Vi är intresserade av en påföljd som får effekter i plånboken, så att det skall vara lönsamt att införa efterkontroll och att arbeta igenom sina tulldeklarationer.

Leif Olsson : Jag vill gärna övergå till detta med tullverkets datorisering. Var och en inser ju att man med 40 miljoner dokument som i dag hanteras manuellt är i behov av en datorisering. Detta ligger i tiden.

Flera remissinstanser och, som framgår av propositionen, även statsrådet själv hyser ju vissa tvivel om huruvida en datorisering kan genomföras fram till mitten av 1993, då jag tror att denna enligt planerna skall vara genomförd. Man säger från flera håll att det är fråga om en genomgripande reform för tullverket i sin helhet. Man konstaterar också att den s.k. datamognaden inom tullverket är relativt låg. I detta sammanhang talas det också om nödvändigheten av att få till stånd en översyn av tullverkets organisation i dess helhet. Tulltjänstemannaförbundet vill ha en översyn av ledningsfunktionerna, har jag sett, och statsrådet säger att det är nödvändigt med en översyn av organisationen samt att den bör påbörjas snarast. Såvitt jag förstår kommer man också ganska snart att lägga fram ett sådant förslag.

Jag vill bara fråga hur ni ser på tågordningen i den här frågan. Är en rimlig bedömning att man först genomför organisationsutredningen, möjligen kombinerad med grundutbildning i data för personalen, och sedan inför de datoriserade rutinerna? Skall man alltså gå vidare först när man vet hur organisationen skall se ut, när man fått rätt kod för kaninpälsar etc.? Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till hur ni rent allmänt ser på tågordningen i denna fråga. En datorisering har ju bl.a. med frågan om investeringar att göra.

Björn Eriksson: Detta är en fråga som vi har vänt och bänt oerhört mycket på, eftersom bedömningen av hur man skall gå till väga - precis som frågeställaren uttrycker det - är av mycket central betydelse. Vi tror att vi inom verksledningen, i vår regionala organisation och även inom våra fackliga organisationer har hittat den rätta modellen.

SkU 1987/88:42

Bilaga

36 Det är riktigt att datamognaden är låg inom tullverket. Men det bästa sättet att möta detta problem är att införa sådan här teknik bit för bit. Datamognaden har ökat väldigt mycket under de senaste åren. Det beror bl.a. på att vi har fått in många unga människor, som i skolan har lärt sig hur datorer fungerar. Äldre tjänstemän är av naturliga skäl litet rädda för datorer. De yngre vill däremot inte jobba inom en myndighet där det inte finns datorer. Ingen vill jobba i ett gammalt mossigt verk som använder sig av 1950-talsrutiner. Där har vi fått en mycket stor draghjälp. Vidare har vi försökt att se till att tulltjänstemän och tullare skall klara alla vanligen förekommande arbetsuppgifter. Vi skall inte ha ett system med anor från 1600-talet, med adelsmän, borgare och bönder, utan det gäller att skapa ett system där alla får samma grundutbildning och där man sedan bygger på med specialistutbildning. I tullverket har vi fattat beslut om att ett sådant system skall tillämpas från den 1 januari nästa år. Vi tänker alltså på den punkten kasta oss rakt ut i det iskalla vattnet, och vi hyser inga tvivel om att denna kurs inte skulle vara riktig. Till detta skall läggas tilläggsutbildning.

När det gäller frågan om översyn av organisationen och datorisering har vi resonerat på följande sätt. Det kan inte vara rimligt att det svenska tullverket låter sig knäckas av dokumenttillväxten. I tullorganisationen finns det en förståelse för att det den här gången är allvar och att vi nu måste få detta hjälpmedel. Jag tror att man därför måste driva datoriseringen med en viss framförhållning. En organisationsöversyn handlar ju både om datorisering, tullkontroll, narkotikabekämpning etc. Jag tror inte att man först kan utforma organisationen och därefter datorisera. Man måste i stället bit för bit påbörja datoriseringsprocessen och parallellt med denna studera de organisatoriska konsekvenserna. Annars finns det risk för att man spräcker sig. Vi tycker alltså att en organisationsöversyn bör starta någon gång efter sommaren och löpa ganska parallellt med datoriseringen.

Leif Olsson: En fråga som har diskuterats i samband med tullens datorisering bit för bit gäller sekretesskyddet för uppgifter om företag etc. Det ligger självfallet en risk i att bit för bit övergå till ett nytt system. Det kan ju i många fall och på många håll röra sig om känsliga uppgifter. Såvitt jag förstår skulle det här handla om en centraldator och drygt ett 30-tal mindre datorer placerade ute på mindre orter.

Kan Björn Eriksson säga några ord om hur man tänker sig att kunna erbjuda ett fullgott sekretesskydd, inte minst under den känsliga uppbyggnadstiden? Björn

Eriksson: Jag delar uppfattningen att detta är en oerhört viktig fråga, vilket jag tror att också mina vänner och kolleger inom näringslivet anser.

Vi resonerar i dag ungefär enligt följande. För närvarande har vi ett system med manuella rutiner, där vi årligen hanterar 40 miljoner dokument och där antalet växer med 5 % om året. Jag tror att det sekretesskydd som finns i detta system, som är utspritt på olika tulladministrationer, egentligen är ganska svagt. Jag tror att vi om vi här arbetar på rätt sätt kommer att få ett mycket bättre sekretesskydd, eftersom man kan på ett helt annat sätt planlägga flödet av information. Behandlingen av dessa frågor sker inom ramen för tulldatautredningen, med vilken vi har löpande kontakter.

SkU 1987/88:42

Bilaga

4 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr 42

Utredningen har anlitat expertis på just detta område för att förvissa sig om att man skall hitta en riktig struktur och finna lämpliga behörighetssystem, fysiskt skydd och andra tillträdesskydd för detta. Jag känner mig relativt optimistisk när det gäller att hitta en bra lösning. Vi tillämpar ju den här typen av system för annat i vår verksamhet. Jag tänker bl.a. på vårt spaningsregister, som ju i hög grad är sekretessbelagt. Jag tror att tullen är en organisation där det finns en mycket stor respekt och förståelse för kraven på sekretess. Vi har också en referensgrupp med representanter för näringslivet, där diskussionen om hur vi skall kunna klara sekretessen hela tiden kommer att fortsätta. Har man som utgångspunkt att basen, alla dessa 40 miljoner dokument, egentligen har ett ganska dåligt sekretesskydd, tror jag att vi kan vända detta problem till vår fördel. Detta är vår strategi.

Leif Olsson: Industriförbundet har i sitt remissyttrande tagit upp kredittiden. Man är naturligtvis rädd för att den tid inom vilken man skall ha betalat in avgiften till tullen skall förkortas.

Kommer datoriseringen att innebära att kredittiden förkortas, så att det därmed uppstår fördyringar för näringslivet? En ytterligare fråga skulle möjligen vara om ni är mer optimistiska än andra när det gäller att kunna få i gång systemet och ha det fullt utbyggt till 1993.

Björn Eriksson: Beträffande den första frågan tror jag att man skall börja diskussionen med att reda ut varför man datoriserar. Det finns ett antal skäl.

Ett är den s.k. dödliga fällan, ett annat är den förbättrade tullfunktion som enligt min mening följer av att man har modern teknik. Ett tredje skäl, som jag kanske bara har snuddat vid, är att det i dag sker en datorisering ute i övriga Europa. Om vi här uppe i norr inte har ett tullverk med datorkommunikation kan detta drabba svensk industri ganska hårt. Vi måste så att säga hänga med i utvecklingen. Jag är måhända litet grand av part i målet, men jag tycker att dessa argument för datorisering på något sätt har högre dignitet än beräkningar fram och tillbaka av de statsfinansiella konsekvenserna. Datoriseringen är lönsam för det svenska folkhushållet.

När det sedan gäller formerna för hur datoriseringen skall finansieras är givetvis förkortad kredittid en sådan form. Besparingar inom tullverket är en annan och tillförsel av friska pengar är en tredje. Det ankommer i och för sig inte på tullchefen att bedöma vilken blandning av dessa former som skall gälla, men jag är övertygad om att både svenskt näringsliv och tullverk kommer att göra stora vinster om vi lyckas med denna datorisering.

Det är klart att man när det gäller tidsplaneringen får vara försiktig med att lägga fingrarna på Bibeln och svära på någonting. Min bedömning, och den är gemensam med utredaren Sven Mobergs, är att vi bör kunna hålla tidsplanen i fråga om datoriseringen av exportärendebehandlingen. Det är möjligt att det under utredningsarbetets gång kan komma att finnas anledning att jämka på olika tidpunkter för införande av importsystem. Detta kan vi kanske inte riktigt svara på för dagen, eftersom detta hänger nära samman med hur mycket kraft tullverket självt kan avlänka från den löpande driften för detta arbete. Men för dagen gäller den angivna tidsplaneringen, och det är denna vi arbetar efter.

SkU 1987/88:42

Bilaga

38 Tommy Franzén: Jag skulle vilja återknyta litet grand till detta med knarksmugglingen.

När man tar del av vad Björn Eriksson har att säga om gränsbevakningen kommer man närmast att tänka på de stora gränsstationer som finns i bl.a. Helsingborg och Göteborg, alltså på de landbaserade tullfiltren. Såvitt jag förstår har vi också problem när det gäller bevakningen av sjögränserna. Dessa gränser är ju viktiga att vakta, inte minst mot bakgrund av utvecklingen med snabba farkoster som kan smuggla in knark. Det är ju ändå fråga om relativt små avstånd i söder.

Har man någon uppfattning om hur pass mycket knark som förs in i landet på mer ”reguljär” väg, via färjor och liknande?

Björn Eriksson: Det som Tommy Franzén tar upp är ett för oss i högsta grad levande problem. I vår tullkriminal- och tullkontrollverksamhet överväger vi hela tiden frågan om hur insatserna skall balanseras.

Jag har tidigare talat om varför jag tror mycket på att upprätthålla en gränskontrollssköld. Det gäller att så att säga med skit under naglarna ofta gå in och göra sedvanliga visiteringar. Men vi i tullverket får samtidigt akta oss för att dra slutsatsen att vi därmed kan placera alla ägg i samma korg, alltså på de stora gränsstationerna - en oro för detta framgår av frågeställarens synpunkter. I några länder ute i världen har man gjort det misstaget. I Amerika har man exempelvis byggt upp väldigt starka försvarsstyrkor, om jag nu får använda den termen, i Florida, vid den mexikanska gränsen osv. Efter två år började narkotikan att föras in via Canada. Att få fram pengar och ändra transportmönster är nämligen inget problem för smugglarna. Det finns alltid ekonomiska förutsättningar för att välja den punkt där tullens bevakning är svagast. Vi har kunnat notera samma utveckling i England, där den effektivitetshöjning som genomfördes vid Heathrow och i södra delen av landet har inneburit att stora narkotikaströmmar nu söker sig in via Skottland, företrädesvis med hjälp av båtar.

Jag tror att det av detta följer att svenskt tullverk alltid måste förbli en nationell organisation. Vi måste alltid finnas representerade även i glesbygd och på andra platser - annars tar vi en mycket stor risk.

När det gäller sjögränserna kan man väl konstatera att den effektivitetsförbättring som vi - faktiskt inte utan stolthet - anser oss ha uppnått har inneburit att, det vet vi genom våra kontakter, det finns finns element som försöker gå runt de fasta tullposteringarna. Man är helt enkelt rädd för att ta sig in via Malmö, Trelleborg, Helsingborg osv. Detta sker i olika former, varav båttrafik är en. Förra året gjorde vi ihop med polisen ett tiotal ingripanden i fall där man med hjälp av småbåtar tog sig mellan Danmark och Sverige.

Vi måste i framtiden finna bra samverkansformer med den nya kustbevakningsmyndighet som enligt ett riksdagsbeslut skall bildas. Därutöver menar jag att det svenska tullverket, precis som när det gäller polisen, får vara innovativt i fråga om bevakningen av hamnbassänger och vissa delar av landet. Om behövliga styrkor inte finns att tillgripa, får man kanske leasa båtar eller på något annat sätt försöka att täppa till den lucka som uppstått. Men jag tror som sagt att vi inte får bortse från sjövägarna.

SkU 1987/88:42

Bilaga

39 Tommy Franzén: Också jag ser ett problem i detta. Det är ju en fråga om hur man vill använda de resurser man har i form av personal och materiel. Jag kan tänka mig att finansdepartementets njugghet här har satt sina kilar i organisationen. Med tanke på hur kustbevakningen utvecklas kan det finnas anledning för finansdepartementet att kanske återigen börja lägga pengar på bevakningen till sjöss. Jag är nämligen av uppfattningen att den civila kustbevakningen genom förslaget i regeringens proposition har fått en militariserad utformning. Detta innebär att den - kanske inte i ett första skede men på sikt - kan komma att drivas över till andra uppgifter. Det kan därför komma att uppstå svårigheter för tullverket att i önskad grad använda kustbevakningen som en gränskontrollmyndighet. Björn Eriksson nämnde ju här att tullverket kan komma att till viss del behöva skaffa sig en egen marin enhet.

Har tillförseln av resurser till kustbevakningen tidigare inneburit att man inte har kunnat satsa på snabba, mindre enheter och inte heller på bevakning av hamnbassänger, en uppgift som indirekt har lagts på kustbevakningen? Vidare: Ser man fram emot att en bit in på 1990-talet få möjlighet att bygga upp en egen mindre enhet liknande kustbevakningen?

Björn Eriksson: Jag anser mig inte ha någon anledning att kommentera finansdepartementets göranden och låtanden. Man skall ha klart för sig att jag sitter här som representant för en myndighet, som alltså ställer krav. Jag kan inte både ställa krav och vara domare på en gång.

Som ett försök att svara på Tommy Franzéns fråga kan jag väl säga att också vi i tullverket ibland har varit litet mindre förutseeende. Det är inte säkert att de problem som jag ser när det gäller bevakningen i södra Sverige och bevakningen av hamnbassänger hade kunnat lösas med en kvarvarande kustbevakning. Kustbevakningen har ju fått mycket stora båtar och väldigt många andra arbetsuppgifter. Vi i tullverket har kanske inte i tid insett våra behov har funnits. Det är möjligt att vi när vi nu arbetar med detta enbart från tullens utgångspunkter kommer att exakt definiera var problemen ligger för vår del och fundera igenom hur vi skall lösa det hela.

Vår ambition för framtiden är nog närmast att ta reda på hur saker och ting kommer att utvecklas. När kustbevakningen kommer i gång får vi utnyttja de goda och nära kontakter som vi har med den. Vi har också goda och nära kontakter med polisen, som ju har en egen fartygsfacilitet. Vi har ju även möjlighet att hyra båtar och på annat sätt få hjälp. Vi får treva oss fram för att efter förhoppningsvis ett år eller två hitta en bra uppläggning av vårt arbete.

Stig Josefson: Vi bestämde ju i höstas att införa tullförrättningsavgifter. Jag vill bara fråga hur man ser på tillämpningen av dessa. Det framgår ju av generaltullstyrelsens egen redovisning att tiden 7-16 inte är anpassad till näringslivets nuvarande trafiksystem. Över två tredjedelar av gränstrafiken äger rum utanför denna tid.

Har det skett någon förändring därvidlag, eller är det fortfarande så att två tredjedelar av trafiken ligger på andra tider och därmed belastas med avgiften? Om någon förändring inte har skett, är väl förrättningsavgiften närmast att betrakta som en form av införselavgift.

Det är också rätt egendomligt att dessa avgifter inte gäller de järnvägs -

SkU 1987/88:42

Bilaga

transporter som utförs av SJ och att man därmed har olika debiteringsprinciper. Har man gjort något för att få denna debitering mera likartad mellan olika orter? Det har också inkommit en skrivelse från Västtyskland, där man bestämt reagerar mot denna ordning. Hur ser generaltullstyrelen på detta?

Björn Eriksson-, Som exekutivt organ har tullverket uppfattningen att det - för att återvända till den dödliga fällan - inte går att skapa fler resurser för trafikservice och hålla skölden uppe när det gäller narkotika om det inte finns någon finansiär. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. I den meningen är det inte tullverket som primärt skall bedöma vem det är som skall ställa dessa resurser till förfogande. Jag skulle kunna göra en jämförelse med de resonemang som förs bland mina kolleger ute i Europa. Jag gör det med reservation för att denna beskrivning kan vara en något karikerad bild av verkligheten. Sverige för en politik som innebär att vi integrerar oss med Europa. Denna politik står mycket högt på dagordningen också i tullverket. Ute i Europa använder sig alla länder av tullförrättningsavgifter, det är den gängse metoden. När dessa avgifter infördes i Sverige var det enligt min uppfattning mycket viktigt att detta inte skulle kollidera med de regler som gäller inom EG. Därför kopierade man det danska systemet. Man gjorde därvid ett misstag, nämligen att avgiften bara blev hälften så hög som den i Danmark. Detta har inneburit att trafikströmmar söker sig över till Sverige till följd av den där lägre avgiften. Detta är alltså en mycket karikerad beskrivning, men den placerar ändå in saken i sitt sammanhang.

När det gäller förrättningarna är mönstret ungefär sådant som det som Stig Josefson beskriver det. Jag tror att detta beror på att de företag som har utrikestransaktioner mycket högt prioriterar att trafiken fungerar. Det sker av hävd ett mycket gott samarbete mellan tullen och dessa företag. Företagen menar väl att en femtiolapp för denna klarering inte är något att hetsa upp sig över utan det är viktigare att trafiken fungerar.

Anledningen till att SJ är undantaget från dessa avgifter är att verket har s.k. egenkommissionärsställning. Det innebär att SJ faktiskt via sin budget utför denna typ av klarering. Vi har därför bedömt att vi rimligen inte kan ta betalt för detta en gång till. Detta är alltså skälet till att SJ ligger utanför.

När det gäller debiteringsprinciperna finns det kanske vissa saker som måste rättas till. Nu har också Norge infört detta system, vilket har underlättat det hela. Det pågår alltså en harmonisering som berör alla nordiska länder. Vi får väl hålla ögonen på detta för att se om det finns sådana här inadvertenser som kan behöva rättas till.

Jag har litet svårt att svara på frågan om den västtyska skrivelsen, för det är någonting som ligger direkt under regeringskansliet. Jag noterar dock att också Västtyskland använder sig av förrättningsavgifter.

Stig Josefson: Speditörer debiterar allt gods med en avgift oberoende av om det är under normal arbetstid eller ej. Kan det anses vara tillfredsställande? Som jag ser det strider detta ju mot beslutet som riksdagen fattade. När vi fattade beslutet hade vi en diskussion om huruvida man inte genom ett utvidgat samarbete med polisen skulle kunna åstadkomma detta på ett enklare och förmånligare sätt. Hur ser ni på den frågan i dagsläget?

SkU 1987/88:42

Bilaga

41 Björn Eriksson: Jag får kanske vara lite försiktig i mina kommentarer av alla dessa frågor. I hög utsträckning berör dessa frågor regering och riksdag, mindre myndigheten som exekutivt organ. När det gäller speditörsfrågan är vi litet förbryllade över var tullverket kommer in. Primärt är det en fråga mellan fria speditörer och ett fritt näringsliv att diskutera deras debiteringsprinciper. Jag har - precis som Stig Josefson - tagit del av denna synpunkt. Jag kan mycket väl förstå att detta är en viktig fråga. Men i första hand är det en fråga mellan uppköpare av transport- och speditörstjänster och speditörer snarare än en myndighetsfråga.

När det gäller enklare förrättningar delar jag i stor utsträckning Stig Josefsons uppfattning att det är viktigt att vi är flexibla på myndighetssidan, dvs. jag ser personligen inget främmande i att på vissa platser med mycket långa tullavstånd etc. polisen ger oss ett handtag om den finns på plats. På samma sätt anser jag också att vi skall kunna gå åt andra hållet. Det har vi exempel på, inte minst i internordisk passkontroll. Har man personal i ett tullfilter, är det litet konstigt om man ställer ut några till. Myndigheter får räcka varandra handen - det är min grundfilosofi.

Stig Josefson : Jag ställer denna fråga nu därför att innan man ställer frågan till regeringen är det värdefullt att få veta hur generaltullstyrelsen ser på detta. Utan tvivel ser vi här att man i viss mån går förbi det beslut sorn har fattats i riksdagen. Jag vill kort instämma med Björn Eriksson när det gäller frågan om transport om farligt gods.

Anser generaltulldirektören att det finns möjligheter att genom utbildning kunna åstadkomma en förstärkning på detta område, med tanke på den brist på personal - inte minst under sommarmånaderna - som ofta uppstår när man även skall sköta andra uppgifter inom tullen? Vid besöket i Trelleborg fick vi klart besked om den ytterst besvärliga situationen under semestermånaden.

Björn Eriksson: Ja, det kommer att bli jobbigt för oss i sommar. Över huvud taget är Skåne en region - som kanske framgick i mina beskrivningar - där man inte precis går på knäna, men där det är svettigt.

När det gäller farligt gods har vi fått möjligheter att satsa på utbildning. Vi skall försöka plocka in denna utbildning därför att frågan är viktig, men också för att jag tror att vår personal känner ett alldeles särdeles ansvar för detta område. De som står i frontlinjen tycker att det är förskräckligt att detta inte åtgärdas.

När vi nu har chansen att presentera önskelistor, har vi på tullstyrelsen ett par önskemål att framföra. Det första önskemålet har att göra med straffsanktionssystemet.

Lätt karikerat kan det t.ex. gå till så att en utländsk åkare kommer till gränsen. Åkaren stoppas där - han har farligt gods i lasten. Vi har inte befogenhet att ingripa, och vi får tillkalla en annan myndighet. Man beslutar om ett rättegångsförfarande, och detta slutar i en fällande dom, dvs. bötesstraff. Man vänder sig till UD för att försöka få in pengarna från åkaren - det kan till exempel vara en tysk - som naturligtvis inte betalar, och det hela får bero.

Jag anser inte att systemet är till fyllest. För att få en bättre tingens ordning

SkU 1987/88:42

Bilaga

borde man ha ett system som slår mot plånboken, dvs. bilen får stå tills det hela är åtgärdat, och då får åkaren erlägga en summa pengar. Här är det en stor brist att det inte finns ett effektivt påföljdssystem.

Det andra önskemålet hänger samman med att svenskt näringsliv ligger så mycket bättre till. Det är alltså litet orättvist mot det svenska näringslivet att det skall kunna löna sig att fuska på detta område. Alla skall anmäla sig vid gränsstationen. Alla skall betala sin kilometerskatt. Det betyder att vi har 100 % urval. Just av detta skäl tycker jag att man borde öka kontrollen vid gränspassagen.

Sverre Palm: Jag vill följa upp Leif Olssons fråga om tullens datorisering. Resursbehovet för utbyggnaden av det nya tulldatasystemet har för budgetåret 1988/89 beräknats till 30,5 milj. kr. Till detta har generaltullstyrelsen begärt resursförstärkningar med 4,6 milj. kr. för utbildning och lokalkostnader.

I skatteutskottet har vi nu att ta ställning till ett motionsyrkande som innebär en minskning av anslaget. Som motiv anför man - vilket också Leif Olsson har redogjort för - att det först skall göras en organisationsöversyn och sedan skall införas datoriserade rutiner. Ett bifall till det motionskravet skulle medföra att tullen inte får några pengar alls under budgetåret 1988/89 till datorisering. Hur ser generaltullstyrelsen på en eventuell senareläggning av datoriseringen?

Björn Eriksson: Som representant för myndigheten och myndighetens anställda tror jag att detta vore djupt olyckligt.

Av den beskrivning jag har givit av den dödliga fällan framgår att detta ur vår synpunkt skulle innebära att vi skulle tvingas att bland mycket annat avbemanna tullfilter för att klara hanteringen av de 40 miljoner dokumenten, vilkas antal då kanske växer med 4 miljoner om året, under ytterligare en tid - under förutsättning att inte några andra pengar kommer in. Det känns inte som ett särskilt tilltalande scenario. Jag tycker att det intensiva arbete som har bedrivits i tulldatautredningen inom tullverket, och också de datoriseringsansträngningar som har gjorts på andra områden, gör att man borde våga satsa på att ta det stora klivet. Det är som med Ronja Rövardotter i barnfilmen, när hon står inför det s.k. Djävulsgapet: det är fråga om att våga eller inte våga hoppa. Jag tycker att vi skall hoppa.

Sverre Palm: Kan generaldirektören förutspå några konsekvenser vid en övergång till datoriserad tullbehandling? Att datoriseringen skall medföra en snabbare ärendebehandling är positivt, men kan man också förutspå en säkrare bedömning av tullärendena? Ger övergången till datoriserad tullbehandling förutsättningar för ökad tullkontroll?

Björn Eriksson: Detta är A och O för datoriseringens möjligheter att lyckas inom tullverket. Jag är övertygad om att den gamla regeln "skräp in, skräp ut” gäller. Detta ställer krav på tull och näringsliv att de rätta uppgifterna tas fram. Jag upplever stödet från näringslivet och vårt samarbete som en mycket god tillgångspost. Jag tror att de maskinella kontroller som man kan bygga in innebär att människor som i dag har en mycket kvalificerad utbildning i tulltjänst kan frigöras från manuella element som t.ex. att nåla papper och

SkU 1987/88:42

Bilaga

stämpla papper. Man kan då gå från mindre kvalificerat till mer kvalificerat arbete i enlighet med den utbildning och yrkeskompetens som man har. Här kan maskinen hjälpa till med kontrollsystem.

När det gäller effektivare kontroll - vare sig vi talar om narkotika eller om ett annat område, som inte har varit uppe i denna utfrågning ännu, nämligen ekonomiska falsarier kopplade till licensbelagda varor eller bidragsvaror, som vapen, ammunition och nu senast kött - hänger det på att tullverket får behålla och utnyttja åtminstone en del av den frigjorda potentialen för fördjupad kontrollverksamhet. Jag är helt övertygad om att det är lönsamt för statsmakterna med tanke på de potentiella belopp som skulle kunna sparas in.

Sverre Palm: I den proposition vi nu behandlar föreslås att den centrala ADB-enheten lokaliseras till Luleå. Motförslagen är Helsingborg, Oxelösund, Sundsvall och Trelleborg. Tullstyrelsens lokaliseringsförslag är Helsingborg, Karlstad, Norrköping/Linköping och Västerås. Hur ser generaltullstyrelsen på de olika lokaliseringsförslagen?

Björn Eriksson: När tullstyrelsen föreslog dessa fyra orter, byggde förslaget på en bedömning som vi tycker gäller än i dag. Det hade ställts upp olika kriterier: tillgång till teknisk kompetens, högskoleutbildning, tullverksamhet osv. Då föll dessa fyra orter ut. Det var också explicit angivet att tullstyrelsen inte skulle försöka ge sig in i politiska bedömningar av regionalpolitik.

Beslutet har blivit Luleå. De orter som i dag är på förslag i denna fråga - Oxelösund, Trelleborg och Sundsvall - uppfyller inte de allmänna kriterierna. Självfallet gör Helsingborg det. Efter det att beslutet från regeringens sida blev Luleå, har vi haft kontakter med Luleå och funderat mycket inom organisationen. Om man ruckar en aning på kriteriet en omfattande tullverksamhet, är Luleå en plats som för oss på inget sätt är främmande. I Luleå har man också på ett mycket helhjärtat sätt förklarat att man vill ställa upp för tullverket, i bemärkelsen att ställa utrymmen och lägenheter till förfogande och i övrigt underlätta för oss att komma i gång. I dag råder det inom tullverket rent allmänt en stämning till förmån för att detta med Luleå kommer att gå bra.

Jan O Karlsson: Med tanke på ordförandens inledningsord om utfrågningens syfte vill jag säga att informationsvärdet i denna utfrågning är ömsesidigt. Jag riktar mig då inte minst till utskottets kansli, där man har gjort en utomordentlig sammanställning av grundmaterialet, som det för mig och de andra på departementet har varit värdefullt att ta del av.

Om jag i några få ord skall försöka karaktärisera det utvecklingsskede i vilket tullverket befinner sig, är det redan av den utfrågning som har ägt rum mellan utskottet och chefen för generaltullstyrelsen alldeles uppenbart att det är ett mycket snabbt förändringsskede. Utvecklingen anmäler sig av alla de skäl som Björn Eriksson har anfört. Jag vill understryka några av dem.

Det första skälet är den ekonomiska integrationen. För närvarande pågår över ett brett fält ansträngningar att anpassa förhållandena i vårt land till en fortgående ekonomisk integration mellan vårt frihandelsområde EFTA och EG. Regeringen har ju också deklarerat - och härom råder det enighet i riket

SkU 1987/88:42

Bilaga

- att vi efter måttet av vår förmåga skall samordna verksamheten med den strävan till intern handelsutveckling som sker inom den europeiska gemenskapen och som skall vara fullföljd 1992. Detta är mycket viktigt, och det har redan med övergången till det s.k. harmoniserade systemet kommit att prägla tullens verksamhet.

Det andra skälet - och det hänger samman med det första - är att tullverksamheten på grund av ärendemängdens utveckling, de krav som framtida integration kommer att ställa samt det servicebehov och det kontrollbehov man ömsesidigt har från både näringslivet och statsmakterna, gör det nödvändigt med en snabb teknologisk förändring. Jag vill redan i denna inledning understryka det samband som här tagits upp i den första delen av utfrågningen, nämligen att det enligt departementets och regeringens bedömning är nödvändigt att nu sätta in kraftfulla insatser för att datorisera tullens verksamhet. Denna datorisering leder med nödvändighet till krav på organisatoriska förändringar. Det är i den följden man skall se avsikten att nu på försommaren lägga fram direktiv till en sådan organisationsutredning.

Jag vill göra några kommentarer angående finansieringsfrågorna, delvis med anledning av de frågor som tidigare har ställts. Tullen är i likhet med andra myndigheter underkastad ett rationaliseringskrav. Det har bedömts från statsfinansiella utgångspunkter. Enligt vår mening har det också varit viktigt att de statliga verksamheterna och myndigheterna varit underkastade samma krav på rationalisering som gäller för all verksamhet i samhället. Det har också tjänat till att förstärka legitimiteten i myndighetsfunktioner i statliga verk att man ålägger myndigheterna ett krav på rationalisering som rent tekniskt har fått formen av ett huvudförslag på myndigheternas förvaltningsanslag.

Jag vill bara nämna några siffror som visar att detta måste ju vägas emot de krav som samhälle, riksdag och regering ställer på tullen. Om vi fullt ut hade tillämpat ett huvudförslag på tullen, hade det resulterat i en hemtagning av mellan 90 och 100 tjänster om året. Detta har inte vid något tillfälle skett.

Man har undantagit produktionen, t.ex. narkotikabekämpningen. Jag vill understryka att det inte har varit fråga om att låta denna metod med huvudförslag slå ut nödvändigheten att göra resursförstärkningar inom tullen. Resultaten av den rationalisering som tullen och dess anställda har lyckats åstadkomma - för övrigt på ett utmärkt sätt - har kommit tillbaka i form av nya satsningar, där en av de viktigaste är narkotikabekämpningen.

Det är vår avsikt att även i framtiden arbeta efter principen mer verksamhet för pengarna. Men detta hindrar inte att en del av rationaliseringsresultatet skall återgå till tullen - som även generaltulldirektören underströk i ett av sina svar angående datoriseringen - för att göra det möjligt att genomföra ett så ambitiöst program som man nu är involverad i. Vi menar att det bör vara möjligt att fortsättningsvis arbeta efter ett högt ställt rationaliseringskrav, och samtidigt ge ökade möjligheter till resurstillskott för tullen för målinriktade insatser som där kan erfordras.

Datoriseringen av tullverksamheten kommer att spänna över en mycket lång period. Avslutningsvis vill jag understryka att man måste vara pragmatisk när det gäller att bedöma både vilka effekter själva rationaliseringen kan

SkU 1987/88:42

Bilaga

5 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr 42

få och i vilken takt man av praktiska skäl kan gå fram utan att ge upp något av de mål som gäller för tullens verksamhet, vare sig det gäller servicen eller kontrollen.

Lars Kritz: Vi tackar för inbjudan till detta möte med utskottet.

Från näringslivets sida har vi ungefär likartade synpunkter på de områden som berörs i propositionen. För att inte komma med upprepningar har vi kommit överens om att jag tar upp några ämnen och Sture Lindmark några andra ämnen. Jag tänkte först ta upp tullförrättningsavgiften och därefter tulldatasystemet.

Det finns en motion angående tullförrättningsavgiften. I motionen föreslås det att man kanske skulle ändra reglerna. Enligt vår mening är inte en ändring av reglerna det primära som behöver göras, utan egentligen är det tullförrättningsavgiften som sådan som borde föreslås avskaffad. Det finns flera skäl för det.

I fråga om tullförrättning är det mycket vanligt att man talar om en service som lämnas. Tullförrättning är emellertid något som sker i det allmännas intresse för att se till att utfärdade bestämmelser och regler följs. Därför anser vi att en tullförrättningsavgift är detsamma som om polisen skulle ta ut en avgift mellan kl 16.00 och 07.00 av de bilister som de stoppar och låter blåsa i ballong för att kontrollera nykterheten vid ratten. Det är en drastisk liknelse, men innebörden är att det inte är fråga om en service.

Vidare är avgiftsuttaget inte helt konsekvent. Avgiften berör bara godstrafiken, inte passagerartrafiken. Jag kommer självfallet inte att föreslå att avgiften skall införas på passagerartrafiken, utan jag vill bara med detta påpekande visa att en avgift tas ut där man tror att folkstormen kommer att bli minst.

Förrättningsavgiften beräknas tillföra statskassan ungefär 50 milj. kr., och därav får tullverket tillbaka ungefär 6 milj. kr. Resten tar finansministern hand om. Det visar att det egentligen är fråga om en skatt på införsel och utförsel av varor. Generaldirektören var tidigare inne på att även andra länder har detta system. Han beskrev sin framställning som en karikatyr. Jag instämmer helt och fullt i den beskrivningen.

När det gäller parallelliteten med andra länder i Europa är det inte riktigt så enkelt som Björn Eriksson framställer det hela. För övrigt riktades från EG och även från näringslivets sida i Europa stark kritik mot USA när det landet införde s.k. customs user fees.

De internationella godstransporterna läggs på ett sådant sätt att man får en effektiv materialadministration, rationell hantering av godset och rationella transporter. Detta innebär ju tyvärr att mycket gods passerar gränsen på s.k. obekväm arbetstid. Vi anser att tullverket måste anpassa sin verksamhet efter just trafikens krav och inte tvärtom. Systemet med tullförrättningsavgift på s.k. obekväm arbetstid blir egentligen ett sätt att försöka styra trafiken. Man beskattar trafiken på obekväm arbetstid för att försöka föra över den till s.k. normal arbetstid. Det är av praktiska skäl inte möjligt.

Detta var några huvudpunkter i den kritik vi har mot själva avgiften som sådan. Vi vill starkt framhäva att det primärt inte är ändring i de regler som finns i dag som skall genomföras utan ett slopande av systemet.

SkU 1987/88:42

Bilaga

46 Så några ord om tulldatasystemet. Tulldatautredningen presenterade i höstas en förstudie, och den visade bl.a. att en datorisering behövs. Vi ombeds att anpassa oss efter vad som sker internationellt, och då särskilt inom EG.

Varför vill man nu införa ett tulldatasystem både här hemma och utomlands? Ja, svaret är ju mycket enkelt. Det är för att effektivisera och rationalisera tullens arbete. Enbart de besparingar som det svenska tullverket skulle göra har enligt TDU:s förstudie beräknas till nästan 400 personer. Detta innebär att tulldatasystemet på längre sikt, dvs. efter ett uppbyggnadsskede, finansieras genom besparingar inom tullverket. Hela poängen med systemet är att man genomför en intern rationalisering. Såsom även understryks i TDU och i propositionen menar vi att det under uppbyggnadsskedet krävs en fortlöpande bevakning av systemets lönsamhet. Vi har i

propositionen funnit några ord som kräver en viss uppmärksamhet: ” att

om denna fortlöpande utvärdering visar på olönsamhet t.ex. till följd av en alltför låg anslutningsgrad från näringslivets sida, bör alternativa finansieringsformer kunna aktualiseras”.

Vi sätter nog ett litet frågetecken i kanten för detta resonemang. Om anslutningsgraden skulle bli låg, kan man fundera över om det är rätt system som man bygger ut. Vidare används uttrycket alternativa finansieringsformer. När man från ett departements sida, eller för den delen från ett utskott, använder uttrycket alternativa finansieringsformer, brukar det i klartext inte betyda annat än att en särskild avgift skall tas ut. Ett sådant tulldatasystem skulle inte vara bra för näringslivet.

Sture Lindmark: I likhet med tidigare talare ber jag att få tacka för att vi har fått möjligheten att komma hit för att ge våra synpunkter på tullens verksamhet. Precis som Lars Kritz sade har vi gjort en viss uppdelning för att undvika dubbelarbete. Jag nöjer mig med att instämma i de kommentarer som Lars Kritz tydligt har gett uttryck för.

Grossistförbundet representerar importföretagen, som ju svarar för huvuddelen av landets import. En grov uppskattning är att av de 40 miljoner tulldokument som tullen hanterar varje år, svarar våra medlemsföretag för ca 80%. På grund av detta är tullens verksamhet något av en hjärtefråga för våra medlemsföretag.

Först vill jag framhålla att vi i det dagliga arbetet har ett nära samarbete med tullen och dess tjänstemän. Vi har ett gemensamt intresse, nämligen att tullverket skall fungera effektivt. Som ett led i detta samarbete har vi en omfattande gemensam utbildning. Björn Eriksson var tidigare inne på utbildningens betydelse för tullen och hur samverkan med näringslivet skall fungera.

För att godset mellan Sverige och övriga länder skall flyta friktionsfritt är det angeläget att vi får bort irritationsmoment som lätt polariserar arbetet och diskussionerna. Det ligger i allas intresse att utrikeshandeln fungerar, och då är det viktigt att just-in-time - ett kvalitetsmärke som utgör en av grundstenarna i den svenska internationella konkurrenskraften - fungerar både i dag och i morgon. Det är dyrt att hålla lager, och därför måste varuflödet flyta.

SkU 1987/88:42

Bilaga

47 Jag skall kommentera tre områden. Det första området är tulltillägget, som redan har varit uppe till diskussion. Att utdöma tulltillägg är en delikat uppgift och bygger i hög grad på en subjektiv värdering av den enskilde tulltjänstemannen runt om i Sverige. Bedömningarna varierar mellan tullavdelningarna, och vi anser att detta medför en rättsosäkerhet för företagen. Vi anser det inte vara rätt att tullverkets tjänsteman skall ha detta instrument till förfogande, som givetvis medför godtycklighet hur noga man än är. Tulltillägget medför även ett betydande administrativt arbete för tullförvaltarna. Eftersom tullverket anser sig ha begränsade och knappa resurser - bl.a. till följd av förändringar i form av en ny tulltaxa och ett nytt tulldokument - anser vi att de existerande resurserna inom tullverket skall utnyttjas för att informera och stötta företagen, inte splittras upp på administrativt arbete i form av debitering av straffavgifter.

Skatteutskottet har tidigare uttalat sig för att tulltillägget inte bör rikta sig mot de många yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta redovisningar, även om de tros allt skull göra något fel. Tullverket anser inte att det ryms någon sådan tolkning inom lagen. Vi vill därför att skatteutskottet skapar förutsättningar för att tullverket som avsetts skall kunna tillämpa lagen generöst. Nuvarande tillämpning medför inte rimliga konsekvenser för tulldeklaranterna. Risken för att en yrkesutövare skall bli prickad vid fel beroende på mänskliga faktorer medför att deklarationsjobben blir mindre attraktiva och personalomsättningen ökar - med ökade risker för nya fel som följd.

Någon frågade tidigare efter antalet ärenden i kammarrätten. Såvitt jag förstår är de för närvarande 158 stycken. Fler och fler ärenden hamnar i kammarrätten, och där vet man inte riktigt vad man skall göra.

Några ord om kontrollen av farligt gods. En motion har inlämnats med önskemål om ökade resurser för kontroll av farligt gods vid gränserna samt vidgade straff för chaufförerna. Vad gäller chaufförerna vill jag bara påpeka att en stor del av godset kommer utan hjälp av chaufförer. T.ex. har all containertrafik inga chaufförer.

Vi anser att det är viktigt att farligt gods lastas och transporteras enligt gällande regler. För att klara detta måste alla inblandade behärska bestämmelserna. Vi delar därför den bedömning som har gjorts i propositionen, att man bör förstärka utbildningsinsatserna för tulltjänstemän och även förbereda för informationsutbyte med räddningsverkets register över farligt gods. Vi tror här att ökade kunskaper och informationsstöd medför att resurserna ökar. Då fler tjänstemän behärskar detta komplicerade område kan befintliga resurser utnyttjas mer effektivt.

Slutligen några ord om hemtagningssystemet vid viss tekoimport. Vi stöder kravet på återinförande av hemtagningsrätten för licensierade tekovaror. Däremot kan vi inte inse att tekovaror skall jämställas med narkotika i tullklareringen, vilket nu är fallet. Hemtagningsrätten måste även gälla för licensbelagda tekoprodukter. Det finns regler om förfogandeförbud när tillstånd saknas och möjlighet till stickprovskontroll. Detta måste vara tillräckliga medel för kontroll från tullverkets sida. Man måste ansöka om hemtagningsrätt, och den person som missbrukar rätten kan ju nekas den eller få den indragen.

SkU 1987/88:42

Bilaga

48 Företagen kan ofta inte anpassa sin dokumenthantering då exportlicenser utfärdade i exportlandet skall bifogas ansökan om svensk importlicens. Vid flygtransport befordras godset lika snabbt som det utländska exportdokumentet. Resultatet blir dyrbar extern lagring i Sverige i väntan på kommerskollegiums handläggning. Det datasystem som kommerskollegium har installerat sparar in tiden för postbefordran av licens till företaget, men däremot inte handläggningstiden.

Avslutningsvis vill jag också nämna handelsstatistiken, eftersom Björn Eriksson tog upp den. Utan att ha något yrkande vill jag bara understryka hur viktigt det är att vi har en bra och tillförlitlig handelsstatistik. Det är ju handelsstatistiken som mer eller mindre styr världens ekonomi i dag. Den amerikanska handelsstatistiken publiceras, och bl.a. börsutvecklingen kan man utläsa bara genom handelsstatistiken. Därför är det mycket viktigt att man i det fortsatta arbetet ser till att vi får en tillförlitlig och bra handelsstatistik.

Gunnar Nilsson: Det s.k. hemtagningssystemet innebär att man utsträcker tullagren. Oftast förläggs ett tullager i anslutning till en annan terminal, där även inhemskt gods och styckegods av skilda slag förvaras. Verksamheten har utvidgats så att man i dag t.ex. i Göteborg har ett sextiotal tullupplag och i Stockholm ett tjugotal.

På grund av missbruk av systemet infördes 1984 vissa restriktioner bl.a. för textilvaror. Det förekommer dock fortfarande kritiker som hävdar att hemtagningssystemet öppnar dörren för ekonomisk brottslighet genom att gods inte blir förtullat som det skall. I det här sammanhanget har bl.a. köttimporten figurerat i pressen. Finns det belägg för dessa misstankar, och hur kan man i så fall komma till rätta med denna typ av missförhållanden?

Jan O Karlsson: Hemtagningssystemet är generellt smidigt, rationellt och mycket arbetsbesparande för både tullverket och näringslivet. Fyra femtedelar av importen sker genom hemtagning. Systemet har varit i bruk i 14 år. När godset förs in i landet lämnas en enkel anmälan till tullen om hemtagning. I anmälan anger man vad det är för gods som förs in, och deklarationen skall lämnas cirka två veckor senare. Systemet är uppbyggt så att tullverket skall ha vetskap om vilka varor som förs in i landet, trots att det ännu inte har lämnats någon tulldeklaration.

På senare tid har det höjts röster - i likhet med det som Gunnar Nilsson tog upp - som påtalat att systemet möjliggör oegentligheter, och att man alltså kan kringgå importregleringar. För att förhindra sådana oegentligheter har man - jag anknyter där till det som Sture Lindmark sade - skärp bestämmelserna för licensbelagda tekovaror. Detsamma har man gjort med s.k. samlastningsgods.

Jag kan för närvarande inte uttala mig om kötthandeln. I det fallet gäller det både import och export. De frågorna prövas ju för närvarande i domstolsväsendet. Jag vill därför ännu inte kommentera den delen. Det är uppenbarligen fråga om en misstanke, eftersom åtal har väckts. Man har alltså infört vissa inskränkningar i hemtagningssystemet för att förhindra den typ av oegentligheter som frågeställaren tog upp.

SkU 1987/88:42

Bilaga

49 Sture Lindmark-, Jag ansluter mig till det Jan O Karlsson har sagt.

I den mån hemtagningssystemet missbrukas, är det mycket enkelt att dra in hemtagningsrätten. Så straffas den som på ett eller annat sätt har försökt att begå ett brott, i stället för att som det nu är när det gäller tekoimport straffet drabbar alla, även dem som följer systemet.

Gunnar Nilsson: Det finns också misstankar om att stora summor undandras i momsredovisningen. Detta skulle beror på att varukvantiteten inte stämmer överens med vad som angivits i tulldeklarationen. Vilken är er syn på detta? Och vilka möjligheter har man att kontrollera att varukvantiteten verkligen stämmer överens med tulldeklarationen?

Jan O Karlsson: Detta är en fråga som ansluter till det som generaltulldirektören tidigare diskuterade, nämligen vilka resurser vi har för att göra dessa bedömningar. För närvarande har vi stickprovskontroller där vi väljer ut sådana transporter som är särskilt intressanta. Den knappa tillgången på resurser innebär att man för närvarande inte anser sig kunna nå upp till en önskad kontrollnivå. Vår förhoppning är att datoriseringen av tullverksamheten skall kunna frigöra resurser för denna typ av kontroll.

Karin Lindunger: Björn Eriksson har tidigare talat om att det har funnits ett stort antal fel i tulldeklarationer. Han har nämnt siffran 30%. Vi på Grossistförbundet känner inte igen oss i dessa siffror. Jag tror att det är många siffror som används för att påvisa än det ena, än det andra. Det är företag som är etablerade och känner till denna verksamhet som gör dessa deklarationer och lämnar uppgifter, och dessa påståenden om många fel tillbakavisar vi från vår sida.

Björn Eriksson: Jag skall inte ta upp en sifferdiskussion, men jag kan inse att Karin Lindunger har svårigheter att förstå dessa siffror. Vi har den stora fördelen att vi ser skeendet från första uppgift fram till statistisk produktion. Den som lämnar uppgiften kan bara se en del av det hela.

Tullverkets syn på hemtagningssystemet är att i grunden är det ett bra system. Däremot har fundamenten bitvis kommit litet snett under resans gång. Det har rört sanktioner, bristen på stickprovskontroller och koncentrationen på licenser. Det fina i kråksången är att ett liberalt hemtagningssystem förutsätter en ganska hårdhänt politik när det gäller kontroll och att regler följs. Då får man en bra balans.

Gunnar Nilsson: En annan uppgift som då och då figurerar i pressen är att varor deklareras falskt. Man uppger en oskyldig vara på tulldeklarationen, medan försändelsen i själva verket innehåller något helt annat. Vilka möjligheter har man att upptäcka och åtgärda den typen av brottslighet?

Björn Eriksson: Jag tror att det finns tre metoder. En metod som är typisk för tullverket, och har varit det i 300 år, är att man tar på overallen, går ut och tar varuprov och gör fysisk inspektion. Inget pappersystem i världen kan ersätta att ta papperet i näven och gå ner och se vad som står i containern och vad som finns i lådorna.

Den andra metoden är att fortsätta att göra revisionsbesök och liknande, skaffa en bild över falsarier och försöka att på ett intelligent och klyftigt sätt

SkU 1987/88:42

Bilaga

rikta in misstankarna mot områden där vi tror att oegentligheter förekommer.

Den tredje metoden är att då och då ha stora pådrag av den modell vi använder för farligt gods.

Sylvia Lindgren: Jag måste få ställa en följdfråga beträffande hemtagningsrätten. Det har här sagts att man kan få rätten indragen om man fuskar. Men kan man inte också återfå rätten ganska snabbt? Jag tänker exempelvis på att man kanske gör en liten ändring i en bokstavskombination, men det är samma person som egentligen står bakom den nya ansökan om hemtagningsrätt. Hur är det med detta?

Björn Eriksson: Det är riktigt. Det finns två problem med indragning av hemtagningstillstånd. Det ena problemet är att tillståndet är ett mycket kraftfullt instrument. En indragning innebär ju att man kan ta levebrödet från en människa eller ett litet företag. Tulltillägget, och en del andra saker vi har pratat om, har den karaktären att de slår mot plånboken. Man kan skada någon litet grand, men slår inte ihjäl vederbörande.

Det andra problemet gäller möjligheten att ta sig runt det hela. Precis som frågeställaren säger är det oerhört svårt att spärra ut en ”hemtagare” på grund av att vederbörande, om han eller hon har den läggningen, kan skaffa sig hemtagningsrätten via en bulvan eller på annat sätt. Därför kan inget kontrollsystem bara bygga på indragning av hemtagningsrätt. Ett sådant system skulle inte fungera. De andra delarna behövs också.

Karl-Gösta Svenson: I den senaste debattrundan hörde vi i Sture Lindmarks inledning att 80% av den volym som motsvaras av 40 miljoner dokument hanteras av Grossistförbundet. Även Karin Lindunger har väl en viss erfarenhet på detta område att kunna bedöma felaktigheterna.

Björn Eriksson talade om för mig att 3-4 personer var sysselsatta med tulltillägg. Jag fick inget svar på frågan om antalet tulltilläggsbeslut som har förekommit. Men jag har själv en gammal uppgift på 2 800 beslut från den 1 april till den 30 september. Det har naturligtvis fattats en del ytterligare beslut sedan dess.

Jag skulle vilja ställa en följdfråga - jag fick inte ställa den sist. Momsen är till nästan 100% en fråga om ett tulltillägg för sådana som är skyldiga att erlägga mervärdeskatt. Det innebär att dessa inte har något ingående momsavdrag i sin momsredovisning. Är det meningsfullt att påföra tulltillägg, trots att något skattebortfall inte förekommer för statsverket?

Björn Eriksson: Angående synpunkter om dessa 80 % fel och Grossistförbundet måste jag först säga, att det ingalunda är så att Karin Lindunger saknar förmågan att bedöma detta utifrån sina egna förutsättningar. Men hon ser inte vad som sker i våra datamaskiner och på vår statistiska central etc. Det är helt naturligt att man bara kan se en del.

När det gäller besluten är det riktigt, som Karl-Gösta Svenson säger, att där har förekommit många sådana. Men det har ju delvis berott på att från olika former av branschorganisationer har det kommit uppmaningar om att överklaga alla beslut - som jag i och för sig kan förstå. Jag tror att detta kommer delvis att lösa sig när praxis har satt sig. Det är min klara förhoppning.

SkU 1987/88:42

Bilaga

51 Momsen kan man se på två sätt. Det är naturligtvis riktigt att moms delvis kommer tillbaka. Men en väsentlig omständighet är att om man under mer eller mindre halvfalska konstruktioner kommer in i momssystemet, blir det fel också i nästa led. Därför är kontroll av den ingående momsen viktig. Om momsen sedan skall ingå i tulltillägget ser jag som en fråga för regeringskansliet att bedöma. För oss är det viktigt att sanktionen har så mycket tänder att den biter.

Elvy Svennerstål: Jag skulle vilja kommentera mervärdeskatten som grund för ett tulltillägg. Vi anser att det är helt fel.

Momsen skyfflas in och ut ur tullverket. Momsen är den stora posten, över 90% av hela tullverkets uppbörd. Om en importör skulle råka erlägga för litet eller ingen moms alls regleras det automatiskt vid redovisningen till länsstyrelsen. Alltså får statskassan den skatt som skall erläggas - även om det sker med en viss fördröjning. Möjligen kan det företag som vid import erlägger för låg skatt till tullverket förstärka sin likviditet som i sin tur kan möjliggöra vissa räntevinster - men detta är marginellt.

I detta sammanhang skulle jag vilja erinra om proposition 1977/78:136. Det är en viktig proposition, och jag tror att den olyckligtvis har glömts bort i detta sammanhang. Propositionen handlar om ändrade regler för skattetillägg m.m. I propositionen föreslås att frågan om eftergift bör bedömas välvilligt, förutsatt att felet beror på oursäktligt misstag och att köparen har avdragsrätt för den skatt som skulle ha utgått. Här rör det sig alltså om hel eftergift. Ett tulltillägg kan ju efterges delvis.

År 1984 gjorde vi i Industriförbundet en liten rundringning till de större länsstyrelserna och frågade hur de tillämpade denna regel. Det visade sig att man tillämpade eftergiftskriterierna välvilligt och i enlighet med vad som hade föreslagits i proposition 1977/78:136, som bifölls av riksdagen. Jag undrar då om följande som står i proposition 1985/86:41 om tulltillägg är riktigt:

”När det gäller inrikes beskattning så påförs skattetillägg oavsett om t.ex. en skatt som varuleverantör har undanhållit är avdragsgill som ingående skatt hos köparen eller ej." Vidare framgår det av samma proposition att angående tillämpningen av bestämmelser och eftergift kan ledning hämtas från tillämpningen av motsvarande föreskrifter på inrikesbeskattningens område. Undra på att det har uppstått viss förvirring i tolkningen av dessa bestämmelser - som också har framgått av en motion i denna fråga! Vi vill nog tolka utskottets välvillighet mot dem som vinnlägger sig om att sköta deklarationerna på ett tillfredsställande sätt så, att utskottet vill nå samma resultat som proposition 1977/78:136 utan att alltför hårt angripa skrivningarna i proposition 1985/86:41.

Jag föreställer mig att vi alla är ense om att det lämpligaste nu är inte ett nytt uttalande från lagstiftarens sida utan en lagändring, förutsatt förstås att man inte väljer att helt slopa reglerna om tulltillägg - vilket är vårt förstahandsyrkande. I andra hand yrkar vi att 87 § om tulltillägg skall ordentligt spegla att eftergift med fullt belopp normalt skall ges för en helt momspliktig importör.

SkU 1987/88:42

Bilaga

52 Karl-Gösta Svenson: Björn Eriksson talar litet vid sidan om min fråga. Jag talade om alla era beslut, inte bara om de beslut som överklagas. Under sex månader har 2 800 beslut fattats, och därefter har det naturligtvis fattats ett antal tusen beslut till. För tullen som beskattningsmyndighet är detta en väsentlig arbetsuppgift.

I anslutning till min fråga skulle jag vilja ta upp det Jan O Karlsson sade i inledningen om samverkan med EG. Jag tyckeratt det var ett positivt inlägg. Hur ser vår framtid ut i det avseendet, eftersom vi förhoppningsvis skall gå över till ett mer eller mindre gränslöst förhållande?

Jan O Karlsson: Vi har ju nu - inte enbart av en önskan att samordna oss med den stora marknaden - en tullförrättningsavgift som starkt påminner om den som tillämpas i det stora flertalet EG-länder. Hur det är med vår anpassning till förhållandena i EG och strävandena att bevara det europeiska frihandelsområde som uppstår genom frihandelsavtalet mellan EG och EFTA är en fråga som griper över mycket vida fält. Men det är alldeles klart att det kommer att involvera tullen i en betydande utveckling av dess rutiner. Däremot under den period som sträcker sig fram till 1992, under vilken EG:s arbete med dess internmarknad pågår, kommer inte vi att beröras av någon strävan till ett gränslöst samarbete med EG. Det skulle i så fall vara förenat med ett fullt medlemskap. Under hela den period som vi har framför oss kommer alltså detta arbete att prägla tullens arbete. När det gäller rutiner och förändringar av dokument osv. samarbetar vi ju via EFTA mycket nära med Bryssel. Förändringarna av dokumenten kommer ju att fortsätta. Förhoppningsvis kommer vi att få litet arbetsro när det gäller enhetsdokumentet. Men sedan kommer nästa steg i EG:s utveckling.

Karl-Gösta Svenson: Men på sikt efter 1992 måste det ju rimligtvis innebära helt förändrade arbetsuppgifter för tullen?

Jan O Karlsson: Det vill jag inte på något sätt utesluta.

Leif Olsson: Jag ger mig inte så lätt när det gäller datoriseringen. I sådana här sammanhang talar man alltid om osäkerheten om hur stora kostnaderna blir och om huruvida det skall bli lönsamt att datorisera osv. Nu beräknas driftskostnaden till 40 milj. kr. om året. Den kostnaden skall täckas framför allt genom personalreducering och personalbesparingar. Man säger också att det inte skall gå ut över företagen. Det är också, såvitt jag vet, utredningens intentioner.

Lönsamheten kan, föreställer jag mig, vara beroende av flera faktorer. En sådan är hur stor anslutningen från näringslivet blir. Jag har läst någonstans att efter tre år räknar man med att ungefär 50 % av näringslivet skall ha anslutit sig.

Jag vill något anknyta till Lars Kritz fråga. Även jag har läst den passus i propositionen där det framgår att om anslutningsgraden från näringslivets sida blir alltför låg och lönsamheten blir för dålig, skall man aktualisera alternativa finansieringsformer. Vad kan det nu vara för alternativa finansieringsformer? Är det fråga om en höjd avgift, tullförrättningsavgifter eller möjligen någon slags tulldataavgift som skall införas på detta område? Det vore bra om Jan O Karlsson rätade ut Lars Kritz frågetecken i marginalen.

SkU 1987/88:42

Bilaga

53 Jan O Karlsson: När vi jämför det tillstånd som kommer att uppstå om vi sätter i gång denna datorisering av tullens verksamhet med det tillstånd som kommer att uppstå om vi fortsätter som hittills, skall vi till att börja med vara på det klara med att vi står inför utomordentligt stora kostnadsökningar. Det beror bl.a. på att dokumentmängden expanderar så snabbt, som Björn Eriksson tidigare visade på. Vi kan alltså inte jämföra med de kostnader vi har i dag. Vi befinner oss i ett system med ökande kostnader. Våra möjligheter att rationalisera bort de kostnadsökningarna bedömer vi som mycket låga. Redan av det skälet är det alltså nödvändigt att nu ta detta steg. I själva verket var nog avsikten att komma längre än vad vi har lyckats med. Vi borde nog ha kommit längre, i all synnerhet med den tekniska/ teknologiska nivå som företagen själva uppnått. Företagen har i många fall kommit mycket längre än statsverket på den punkten.

I detta sammanhang har jag sagt till fackliga organisationer, bl.a. Svenska tulltjänstemannaförbundet, att det inte är fråga om att komma i fatt ett näringsliv som ligger strax före oss på löparbanan, utan näringslivet håller faktiskt på att varva oss. Vi måste alltså hämta in ett varv till för att komma på jämställd fot med det näringsliv vars handel tullen skall kontrollera.

Det krävs alltså mycket kraftfulla insatser nu för att åstadkomma en datorisering och komma i harmoni med näringslivet, delta i en samordning med Europa och göra rationaliseringar. För den händelse att denna datorisering inte får den anslutning som var avsedd, har vi i propositionen aviserat att vi i så fall får fundera på alternativa finansieringsformer. Några konkreta funderingar på vilka alternativ det skulle vara fråga om har icke skett, utan vi utgår från att tulldatautredningens bedömningar av anslutningsfrekvensen kommer att hålla. Gör de inte det får vi återkomma och precisera oss. Men för dagen har vi inget att tillägga på den punkten.

Leif Olsson: I samband med planeringen av datoriseringen har uppbörden av momsen i fortsättningen tagits upp till diskussion. Jan O Karlsson anger klart att vi inte skall utgå från att momsuppbörden skall ingå i det kommande datorsystemet. I stället skall man bara ta ut moms för den momspliktiga importen.

Jag vet nu att kommittén skall komma med förslag någon gång vid årsskiftet angående dessa frågor, men jag vill ändå ställa frågan hur ni generellt ser på detta. Kommer man i fortsättningen att generellt momsbeskatta all import eller kan man tänka sig att de momspliktiga importörerna utesluts? Denna fråga har varit uppe tidigare, och den är viktig även för datoriseringen. I kombinationen ny organisation/datorisering måste också en diskussion föras om huruvida momsredovisningen över huvud taget skall finnas med i problemställningen.

Jan O Karlsson: Jag vill inte föregripa tulldatautredningen på den punkten. Det skulle vara att påstå att vi visste det som vi vill ha utrett. Däremot vill vi naturligtvis att utredningen skall vara obunden på den punkten, så att vi kan få material på bordet för ett ställningstagande. Det går inte att före en redovisning av en utredning tala om vad resultatet skall bli. Det skulle innebära en styrning som vi är främmande för.

SkU 1987/88:42

Bilaga

54 Leif Olsson: Följdfrågan är då ganska enkel när det gäller ordningsföljden, organisationsdelen kontra datoriseringen. Den frågan ställde jag allra först till generaldirektören.

Björn Eriksson: Jag vill gärna betona att denna del styr datorisering och organisation relativt litet i så måtto att denna datorisering behövs vare sig vi gör det ena eller det andra. Antalet människor i tullverkets organisation som heltidsarbetar med moms är oerhört litet. Huvudsakligen blir det vad gäller export/importregleringen ungefär som när man lämnar bilen på verkstad: man har ett checkmoment till, nämligen importmoms. Därför tror jag inte att vi kan göra några felsteg i datoriseringen eller organisationsarbetet till följd av hur denna fråga kommer att besvaras.

Lars Kritz: 1 samband med diskussionen om tulldatasystemets finansiering framkom det ofta att det är något som inte bara tullverket tjänar på utan även näringslivet. Alltså skall näringslivet vara med och betala på ett eller annat sätt. Jag skulle bara vilja påpeka att detta är ett litet förledande resonemang, eftersom även företagen har kostnader i samband med en datorisering. Aven företagen har kostnader för investeringar i hårdvara, system, utbildning, dokumentframställning osv. Dessa kostnader finns alltså redan i företagen.

Stig Josefson: Jag skulle vilja ställa några frågor till statssekreteraren. Jag vill upprepa frågan om tullförrättningsavgifterna. Vi vet att de inte fungerar på det sätt som var avsett. Ibland tas de ut som en avgift på obekväm arbetstid, vid andra tillfällen som en generell avgift. Det är ett missriktat sätt att tillämpa bestämmelserna på. Är statssekreteraren tillfredsställd med det sätt på vilket bestämmelserna tillämpas? Om han inte är tillfredsställd med dem, kommer han att göra något för att se över dem och vad kommer i så fall att ske?

En annan fråga som har diskuterats berördes i inledningen av generaltulldirektören, nämligen narkotikan. Ett av de främsta hjälpmedlen för att hitta narkotika är ju utan tvivel hundarna. Varför gör man inte större satsningar för att utöka antalet narkotikahundar? Jag har i Trelleborg sett exempel där jag bedömde det som praktiskt taget omöjligt för en person att kunna hitta de gömmor som hundar i vissa fall letade upp på en liten stund. En utökning av antalet hundar skulle hälsas med tillfredsställelse av lojala transportörer, därför att tiden för kontrollen skulle kortas ner väsentligt. Det är därför jag ställer denna fråga. Varför gör man inte större satsningar på att få fram ett större antal narkotikahundar?

Jan O Karlsson: Jag är tacksam för att jag äntligen fick en fråga om tullförrättningsavgifter, eftersom jag då får en möjlighet att skingra några av de missförstånd som redan under dagens samtal har kommit fram.

Man kan ju inte nu i varje detalj vara tillfredsställd med avgiftssystemet. Det måste få sätta sig, och man måste få utarbeta rutiner för tillämpningen av avgiftsbestämmelserna och för uppbörden. Vi har här hört om vissa problem som finns, och på denna punkt kan man ju inte vara fullständigt tillfredsställd. Jag vill däremot försäkra herr Josefson att jag är mycket tillfredsställd med att vi fått den här avgiften. Jag skall motivera detta med några korta ord. Jag tvingas då också att något kommentera inledningsanförandet av Lars

SkU 1987/88:42

Bilaga

55 Kritz. Denne sade att eftersom inte alla pengar som man fått in genom de uppburna avgifterna har återförts till tullverket, så rör det sig om skatt. Det låter som om det skulle vara fråga om en transferering, ungefär som pensioner eller barnbidrag, men det är det alltså inte. Det är ett sätt att ta betalt för kostnader som tullverket har. Statsverket tillför varje år tullverket stora resurser för att täcka dess kostnader.

I den utredning statskontoret gjorde som underlag för ett tidigare förslag till tullförrättningsavgifter visade det sig att tullens kostnader för denna service redan då uppgick till 90 milj. kr. Vi tar inte in ett så stort belopp, utan litet drygt hälften.

Vi menar att denna avgift i själva verket innebär möjlighet att - ett önskemål som ofta har anförts i den allmänna debatten - med en ökad avgiftsfinansiering uppnå en större flexibilitet. Låt mig ta ett exempel. Under budgetårets lopp så kommer det krav på nya insatser från tullverkets sida, inte minst när det gäller just-in-time-transporter. Vi har en ständig modernisering av transportstrukturen. Eftersom tullen inte har haft resurser så har vi tidigare inte kunnat klara av den typen av service på Arlanda. Det har betytt att denna typ av snabba transporter i stället har gått till flygplatser utanför Sverige. Genom att vi nu fått avgiften kan vi också klara den här typen av insatser och dra till oss trafik som annars skulle ha hamnat utanför vårt land. Vi har till tullen återfört en del av de pengar som vi har uppburit från avgifterna. Enligt mina beräkningar så är det icke 6 milj. kr. utan litet mer, hittills uppemot 10 milj. kr., som har återförts. Vi har infört detta just för att visa att vi med denna avgift, i likhet med de länder vi även i övrigt försöker samordna oss med, kan få ett effektivitetsinstrument och öka flexibiliteten. Vi är därför glada att vi har fått riksdagens gehör för avgiftens införande. Jag vill däremot inte alls utesluta att man kan göra förändringar i tillämpningen så att den typ av irritationer som kan ha förevarit klaras av.

När det gäller narkotikan så har vi fört tillbaka ganska mycket resurser till tullen för att bekämpa narkotikasmugglingen. Jag delar helt Stig Josefsons uppfattning att hundekipagen är ett utomordentligt fint instrument när det gäller att fånga smugglare, och vi har därför också satsat mycket kraftigt på sådana. Under budgetåren 1987/88 och 1988/89 har vi infört 8 hundekipage, och enligt vår bedömning är det ungefär i så snabb takt som man kan få fram dem. Med risk för att begå ett smärre tjänstefel vill jag förutskicka att en fortsatt satsning kommer att äga rum på detta område. Jag vill också understryka att vi under de senaste åren har satsat mycket kraftigt på narkotikabekämpning och lagt till ganska många tjänster. Vi har fått 43 tjänster enbart för bekämpning av narkotika och 55 gränskontrolltjänster. Vi har fått utomordentligt duktiga sambandsmän i London, Haag, Frankfurt och Köpenhamn, och jag har besökt åtminstone två av dessa.

Detta utgör mycket potenta insatser mot smugglingen. Jag har gjort denna uppräkning enbart för att vitsorda att vi prioriterar narkotikabekämpningen mycket högt inom tullens verksamhet.

Freddy Sandahl'. Det förhåller sig inte så att speditörerna tar ut förrättningsavgift för allt gods, oberoende av vilken tid på dygnet förrättningen sker. I själva verket är det vanligtvis så att speditören inte är betalningsansvarig.

SkU 1987/88:42

Bilaga

56 Såsom reglerna ser ut är det exportören som är betalningsansvarig vid export och importören som är betalningsansvarig vid import. Exportören resp. importören kan emellertid överföra betalningsansvaret till speditören. Det sker genom att ett avtal träffas mellan uppdragsgivaren och speditören om att denne skall påta sig betalningsansvaret. Dessa båda parter träffar då ett avtal om på vilket sätt debiteringen skall ske. Det förekommer att man av administrativa och rationella skäl debiterar en avgift rätt över på allt gods, eftersom den större delen av godset förs ut på obekväm arbetstid. Men det rör sig alltså om ett avtal mellan uppdragsgivare och speditör.

Elvy Svennerstål: När det gäller tullförrättningsavgiften och frågan om huruvida den är en tullförrättningsskatt eller inte, så ser vi inom Industriförbundet mycket allvarligt på GATT-panelens uttalande och dess slutsatser beträffande den amerikanska avgiften. Huvudinvändningen från GATT:s sida var att avgiften måste härledas till kostnaden för lämnad service vid varje enskilt importtillfälle för att inte strida mot GATT-bestämmelserna. GATTpanelen hade också en mycket intressant diskussion om vad service egentligen är i dessa tullsammanhang. Mycket fritt översatt så säger man att vad än en regering eller myndighet kallar de här aktiviteterna så är det oftast fråga om en ren skatt, eftersom de inte lägger något till det kommersiella värdet på varan och inte heller är något som en importör önskar sig. Detta uttalande stämmer väldigt väl med vad vi själva har kommit fram till. En professor i offentlig rätt, Ole Westerberg, har kommit fram till slutsatsen att de här avgifterna inte är förenliga med grundlagens krav på en särskild motprestation. Han menar att det här är fråga om en beskattning.

Vi skall inte här tala om att ändra på tillämpningsreglerna för tullförrättningsavgifterna. Vad vi vill är att man tar bort hela systemet.

Om man skall se över systemet är det en särskild punkt som absolut måste åtgärdas, och den ligger överst på prioritetslistan. I fråga om klareringstiderna måste det ske en anpassning till trafiktätheten, så att avgifter skall bli ett undantag och inte, som nu är fallet, en huvudregel. Vi skall komma ihåg att detta var den huvudkritik som den västtyska regeringen riktade mot den svenska regeringen med anledning av avgiften. Den protesten kom i december, och den har ännu inte besvarats, vilket är oroande. Risken finns ju att man tröttnar i Västtyskland och också där går till GATT. Jag är inte övertygad om att de västtyska avgifterna är av samma typ som våra. Det återstår att bevisa att de förra har tillkommit i fiskalt syfte.

När det gäller frågan om expeditionstiderna så vill jag avslutningsvis säga att de måste anpassas till trafikströmmarna vid olika införselorter och avgångsorter. Jag skulle vilja ge ett exempel från Helsingborg, där vi fått in rapporter om hur det kan se ut. Man har under trafiktoppar vid vissa färjelägen haft väntetider på uppemot 2 timmar. Det gäller då speciellt vissa veckodagar och i synnerhet kl. 16.00-21.00. Det kan då hända att vissa färjor från det här berörda bolaget avgår med endast 20-procentig beläggning, och detta är desto mer besvärande av den anledningen att man har satt in extra tonnage för att klara av dessa trafiktoppar. Köerna till tullens klareringsexpedition kan samtidigt uppgå till uppemot en kilometers längd. Jag tycker att detta är ett mycket bra exempel, som indikerar att en organisationsöversyn

SkU 1987/88:42

Bilaga

inom tullen först måste ta itu med hur man bättre skall disponera personalen efter trafikströmmarna. Då kan man sannolikt totalt sett spara resurser, men också få ut mycket mer av de resurser man har. Samtidigt behöver inte en tullförrättningsavgift, om man nu nödvändigtvis skall ha en sådan, bli huvudregel utan kanske i stället bli ett undantag.

Sture Lindmark: Det mesta har ju redan sagts, så jag skall uttrycka mig mycket kort. Jag vill bara notera att förrättningsavgiften är en relativt märklig företeelse i dagens servicesamhälle, eftersom tullverkets kontrollverksamhet bör fungera på tider då det finns verksamhet att kontrollera. Ungefär 80 % av trafiken äger rum utanför tullens arbetstider. Det är ungefär som om man skulle ha restaurangen här i riksdagshuset öppen på lördagar och söndagar då det inte finns några riksdagsmän i huset.

Björn Eriksson: Jag skall inte yttra mig om tullförrättningsavgifterna, utan närmast om de exempel som senast togs upp. De saker som Elvy Svennerstål där tog upp har inte ett dugg med tullverkets organisation att göra, förutom att det blir bättre när vi får en enhetlig tullutbildning. Det hela stämmer utomordentligt väl med det näst intill fördubblade övertidsuttag som jag redovisade här. Det är helt enkelt så att vi vägrar att överge tullfilter och klareringsplatser för att leta efter narkotika.

Stig Josefson: Statssekreteraren sade att han var tillfredsställd med att dessa avgifter har införts - det finns andra som är mindre belåtna med det. Vad jag egentligen frågade efter var om statssekreteraren var tillfredsställd med tillämpningen av de regler som nu finns. Om det är på det sättet, innebär det också att man anser att den skrivelse som har kommit från Västtyskland är obefogad?

När det sedan gäller frågan om hundarna så fick jag intrycket av att det var bristen på hundar som var orsaken till att det inte görs större satsningar. Jag har fått det intrycket vid samtal med bl.a. tulltjänstemän att man inte gör så stora satsningar för att få fram flera hundar. Om man betraktar dessa som en mycket värdefull tillgång så gäller det ju att göra satsningar på ett tidigt stadium. Om det inte finns tillgång till dem så hjälper det inte att vi tycker att de är bra. Jag vill därför fråga om det verkligen görs några satsningar för att få fram narkotikahundar.

Jan O Karlsson: Jag kan inte i varje detalj uttala mig om den tillfredsställelse som finns med det sätt på vilket bestämmelserna om tullförrättningsavgiften tillämpas. Det vore att, på ett sätt som strider mot verksledningspropositionen, lägga sig i myndighetsutövningen. Den västtyska förfrågan om tullförrättningsavgiften är ännu inte besvarad. Jag vill inte föregripa behandlingen av det ärendet, men däremot vill jag tillbakavisa tanken på att vi plötsligt skulle hamna i en GATT-förhandling. Om så blir fallet får vi väl åtminstone sällskap med vårt broderland Danmark, som sedan 1919 har tillämpat en tullförrättningsavgift som i allt väsentligt påminner om vår avgift. Vi har i själva verket i hög grad kalkerat den efter den danska avgiften.

Vad sedan beträffar frågan om hundarna så har vi avsatt medel till åtta nya hundekipage under de två senaste budgetåren, vilket riksdagen också har bifallit. Jag vill nu inte gå in på förändringen av verksamheten när det gäller

SkU 1987/88:42

Bilaga

utbildning av hundförare och hundar. Det skulle föra för långt från ämnet och har dessutom att göra med statens hundskola, som ligger inom ett annat departements verksamhetsområde. Vi har verkligen ansträngt oss för att tillgodose tullens krav på det här området, eftersom vi delar den uppfattning som framfördes av Stig Josefson. Att det sedan faller sig naturligt för verksamhetens utövare att ständigt betrakta statsverket som njuggt när det är fråga om resurser, det får man med förlov sagt ta som en prövning.

Kjell Nordström: På våra tullager hamnar det en hel del farligt gods, som kan kvarligga där i upp till två år. Ibland så flyttas det vidare till ett annat tullager och ligger där ytterligare ett par år. Man har, främst från terminalarbetarnas sida, visat oro över och framfört kritik mot detta. Min fråga när det gäller det farliga godset är hur speditörer ser på frågan hur man bör förbättra både hanteringen och kontrollen av farligt gods som hamnar på tullager. Till finansdepartementet vill jag passa på att ställa en fråga om något som har varit uppe till debatt här tidigare i dag, nämligen införande av en omedelbar sanktion eller påföljd. Generaldirektören har lanserat en idé som går ut på att man omgående skall kunna lägga beslag på en container eller en lastbil och att den sedan inte får flyttas förrän problemet med det farliga godset är åtgärdat. Hur ser statssekreteraren på möjligheten att utvidga tullens befogenheter, så att man kan beslagta bilen omgående?

Staffan Wikfeldt: När det gäller frågan om lagring och uppläggning av farligt gods över huvud taget kan jag nämna att myndigheterna - räddningsverket, sprängämnesinspektionen och kemikalieinspektionen - har en pågående utredning beträffande rutiner och föreskrifter om hur en sådan här uppläggning skall ske i framtiden. Denna utredning har satts i gång för ungefär ett år sedan mot bakgrund av det beklagliga som inträffade i Basel, dvs. olyckan som drabbade floden Rhen. Det förekommer också företagsinterna rutiner och anvisningar i anslutning till dels uppläggning och separation av och skydd mot farligt gods. Vi väntar på föreskrifter från myndigheterna i anslutning till dels lagen om transport av farligt gods, dels den gällande produktkontrollagstiftningen.

Jan O Karlsson: Den tanke som en av tulldirektörerna här tog upp har vi inte tidigare fått så att säga den normala vägen. Jag kan därför inte uttala mig om hur vi ställer oss till en lagreglering som ger tullen möjligheter att helt enkelt beslagta ett fordon. Att det erfordras åtgärder framgår redan av det uppdrag som har givits till räddningsverket om samordning av insatserna från alla de myndigheter som har del i ansvaret för transport av farligt gods. Jag vill inte alls utesluta att det också kan bli fråga om att förändra sanktionerna, men det är för tidigt att nu uttala sig om ett förslag som ännu inte har framlagts. Det kan finnas anledning att studera ett sådant förslag i positiv anda.

Jan Bergqvist: Det var den sista frågan, och jag ber därmed att få tacka alla som har medverkat under vår utfrågning. Jag tycker att vi har fått ett rikt material av fakta och synpunkter som vi bör kunna ha stor användning av i det fortsatta arbetet med vårt betänkande. Tack skall ni ha allesammans.

SkU 1987/88:42

Bilaga

59 Innehållsförteckning SkU 1987/88:42

Sammanfattning 1 Bilaga

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 4

Anslag, m.m 4

Narkotikahundtjänst 7

Kontroll av farligt gods 7

Regionala och lokala tullverksamheter 8

Samverkan mellan tullen och polisen 10

Tulltillägg 10

Tullförrättningsavgift 12

Ankomstförsäljning 13

Frihamn vid Arlanda 13

Öresundstrafiken 13

Hemtagningssystemet vid tekoimport 14

Viss fråga rörande temporär tullfrihet 14

Viss fråga rörande införsel av hästar 15

Hemställan 15

Reservationer 17

Bilaga: Offentlig utfrågning 27

gotab Stockholm 1988 15336