Kreditupplysningslagens regler om beställaruppgifter
Näringsutskottets betänkande
1988/89:NU11
Kreditupplysningslagens regler om beställaruppgifter
1988/89
NU11
Ärendet
I motion 1988/89:N287 av Kersti Johansson (c) och Stina Gustavsson (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om näringsidkares rätt att få beställaruppgift enligt kreditupplysningslagen.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker, liksom vid en rad tidigare tillfällen, ett motionsyrkande om att en näringsidkare skall ha rätt att få beställaruppgift när kreditupplysning utfärdas om honom. Motionärernas förslag får stöd i en reservation (m, c, mp).
Gällande bestämmelser
Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Efterlevnaden av lagen står under tillsyn av datainspektionen.
Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet (1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende (2 §). En speciell typ av kreditupplysning, för vilken gäller särskilda skyddsregler, är den s.k. personupplysningen. Med detta uttryck avses kreditupplysning om enskild person, förutsatt att vederbörande varken är näringsidkare eller har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning. En kreditupplysning som inte utgör personupplysning brukar kallas företagsupplysning.
En grundläggande regel om integritetsskydd kompletteras i olika hänseenden av mera detaljerade föreskrifter. Dessa innebär bl.a. följande. Var och en har rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver kreditupplysningsverksamhet få skriftligt besked om huruvida det i verksamheten finns uppgifter lagrade om honom och, om det finns sådana uppgifter, vad de har för innehåll (10 §). Den som avses med en kreditupplysning skall av kreditupplysningsföretaget få meddelande om upplysning som har lämnats om honom (11 §).
När personupplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnads- 1
1 Riksdagen 1988/89.17sami. Nr U
fritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom och vem som har begärt upplysningen. När annan kreditupplysning rörande enskild person lämnas - dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk person-skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom. Med näringsidkare likställs i detta sammanhang andra personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet.
Tidigare behandling
Motioner om att kreditupplysningsföretagens skyldighet att lämna beställaruppgift skulle utsträckas till att gälla även fall då den omfrågade är näringsidkare har förekommit vid en rad tidigare tillfällen. De har avslagits av riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1983/84:1, NU 1984/85:5, NU 1984/85:17, NU 1985/86:13, 1988/89:NU9).
Motionerna i ämnet har två gånger, senast år 1988, blivit föremål för en omfattande remissbehandling. Remissinstansernas synpunkter vid det senaste tillfället finns utförligt redovisade i betänkandet 1988/89:NU9. Sammanfattningsvis gäller att motionärernas förslag då tillstyrktes av datainspektionen, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges köpmannaförbund men avstyrktes av övriga remissinstanser. Dessa var kreditupplysningsföretagen Upplysningscentralen UC AB och Esselte Soliditet AB samt Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Finansbolagens förening, Sveriges advokatsamfund, Småföretagens riksorganisation, Motorbranschens riksförbund, Grossistförbundet Svensk handel och Tjänstemännens centralorganisation.
Utskottet konstaterade år 1988 liksom tidigare att två intressen, som båda kan anses legitima, står mot varandra i det aktuella fallet. Det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Utskottets slutsats blev på nytt att den nuvarande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Integritetsskyddsintresset ansågs då, i enlighet med grundtankarna bakom kreditupplysningslagen, gälla de personer som är föremål för kreditupplysningar. Men det kan också, tilläde utskottet, betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om.
För första gången avgavs år 1988 en reservation (m, c, mp) till förmån för motionärernas förslag. Reservanternas argument anförs i den nu föreliggande motionen som motivering för att riksdagen borde uttala sig för en lagändring (se nästa avsnitt).
Motionen
Vid avvägningen mellan de olika intressen som står mot varandra i detta fall, måste, säger motionärerna, integritetsskyddet och den enskilde näringsidka -
1988/89:NU11
rens rättssäkerhet tillmätas den största betydelsen. Den olust som många nu känner när de blir föremål för anonyma förfrågningar väger mycket tyngre än de temporära relationsstörningar som under en övergångstid möjligen skulle uppstå i enstaka fall efter införandet av en regel om obligatorisk beställaruppgift även när kreditupplysningen gäller en näringsidkare. Det finns ingen anledning till att en enskild person som är näringsidkare skall ha ett sämre integritetsskydd än vad kreditupplysningslagen ger varje annan medborgare.
Utskottet
Enligt en bestämmelse i kreditupplysningslagen skall den som avses med en personupplysning utan anfordran få underrättelse om vem som har begärt upplysningen och om vilka uppgifter, omdömen och råd som denna innehåller. Ifall en omfrågad är näringsidkare rör det sig inte om en personupplysning utan om en s.k. företagsupplysning. Han skall då få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller om honom. Uppgift om beställaren är kreditupplysningsföretaget däremot inte ålagt att lämna.
I motion 1988/89:N287 (c) förespråkas en lagändring innebärande att kravet på beställaruppgift utvidgas till att också gälla för upplysningar om näringsidkare.
Såsom har redovisats i det föregående tog riksdagen den 15 december 1988 ställning till en motion av samma innebörd. Något nytt i sak har inte inträffat sedan dess. Alltjämt är frågan vilken avvägning som skall göras mellan två intressen, vilka båda får anses legitima.
Utskottet står kvar vid sin nyligen uttryckta uppfattning och avstyrker således motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1988/89:N287.
Stockholm den 7 februari 1989 På näringsutskottets vägnar
Hadar Cars
Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Arne Gadd (s), Sven-Åke Nygårds (s), Isa Halvarsson (fp), Karl Hagström (s) och Karin Nilsson (vpk).
1988/89: NU 11
3 Reservation
1988/89: NU 11
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
Enligt en (= utskottet) anses legitima.
Utskottet anser liksom motionärerna att integritetsskyddet och den enskilde näringsidkarens rättssäkerhet måste tillmätas avgörande betydelse vid denna avvägning. En enskild person som är näringsidkare bör få åtnjuta samma integritetsskydd som kreditupplysningslagen ger varje annan medborgare. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till en lagändring i enlighet med vad utskottet här har anfört. Därmed skulle motion 1988/ 89:N287 (c) bli tillgodosedd.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N287 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
gotab 16853, Slockholm 1989