Energipolitik

Näringsutskottets betänkande 1988/89: NU25

Energipolitik

1988/89

NU25

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels proposition 1988/89:100 (budgetpropositionen) bilaga 16 (miljöoch energidepartementet) littera C (Energi) utom vad gäller statens vattenfallsverk och statens kärnbränslenämnd, dels — helt eller delvis — 62 motioner i energifrågor från allmänna motionstiden.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionen och de olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga (s. 142).

Företrädare för Swedegas AB har inför utskottet lämnat information om bolagets verksamhet. Vidare har civilingenjör Gunnar Holme, ÅFEnergikonsult AB, lämnat upplysningar i frågor om vätgasteknik.

Utskottet behandlar frågor om statens vattenfallsverk och om använt kärnbränsle, m.m. i två separata betänkanden (1988/89: NU30 och 1988/89: NU31), vilka avlämnas samtidigt med detta betänkande. Utskottet har avgett yttrandet 1988/89: NU3y över motioner om energibeskattning; dessa behandlas av skatteutskottet i betänkandet 1988/89: SkU35.

Sammanfattning

Utskottet godtar i alla delar regeringens förslag till anslag m. m. på energiområdet och avstyrker samtliga motionsyrkanden. Om inte annat sägs i denna sammanfattning föreligger reservationer i enlighet med de motionsyrkanden som nämns. En förteckning över alla reservationer — med partibeteckningar — finns i innehållsförteckningen (s. 145).

Ett stort antal motioner (m; c; vpk; mp) om kärnkraftsavvecklingen avstyrks av utskottet med hänvisning till riksdagens beslut i frågan förra året.

Enligt detta beslut skall en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra år 1996. Det blir en reaktor i Barsebäcksverket och en i Ringhalsverket. I en s. k. kontrollstation år 1990 skall riksdagen bestämma vilka reaktorer som skall tas ur drift och i vilken ordningsföljd det skall ske. Inför denna kontrollstation bör regeringen — vilket utskottet nu understryker — redovisa hur behovet av eltillförsel kommer att bli tillgodosett och hur rimliga 1

1 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

arbetsvillkor för den elintensiva industrin kan vidmakthållas. Vidare bör lämnas en preciserad beräkning av de samhällsekonomiska kostnader som den förtida kärnkraftsavvecklingen för med sig. Slutpunkten för avvecklingsskedet, år 2010, är sedan länge given.

Alla oppositionspartier har i motioner gett uttryck för en annan syn på kärnkraftsavvecklingen. Moderata samlingspartiet förordar att befintliga kärnkraftsaggregat skall få användas så länge säkerhet och driftsekonomi tillåter detta. Folkpartiets linje innebär att reaktorinnehavarna fram till sluttidpunkten år 2010 och inom ramen för gällande säkerhetskrav skall få bestämma om avvecklingen. Centern och vänsterpartiet kommunisterna anser att reaktorerna Barsebäck 1 och 2 samt Ringhals 2 skall tas ur drift så snart som möjligt och att övriga kärnkraftsaggregat skall avvecklas under 1990-talet. Enligt miljöpartiet skall avvecklingen inledas omedelbart och vara helt genomförd inom tre år. Dessa ställningstaganden följs upp i reservationer.

I avvaktan på resultaten av det omfattande utredningsarbete rörande olika energifrågor som nu pågår bör riksdagen inte ändra eller komplettera sina tidigare beslut om energipolitikens allmänna inriktning, anser utskottet och avstyrker motioner (s; m; c; mp) i detta ämne. Liksom tidigare bör huvuduppgiften för energipolitiken vara att skapa förutsättningar för att övergången från olja till förnybara och inhemska energikällor kan fullföljas, samtidigt som förutsättningar skapas för att kärnkraften skall kunna avvecklas. Omställningen skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras. Tre reservationer har avgivits i denna fråga (m; fp; c, vpk, mp).

Motionsyrkanden (c; vpk) med krav på stöd till teknikutveckling på energiområdet avstyrks av utskottet med hänvisning till den år 1988 inrättade energiteknikfonden.

Utskottet understryker enhälligt att energihushållning är en ytterst betydelsefull del av energipolitiken; en effektiv och fortgående energihushållning är en förutsättning för att energitillförseln skall kunna begränsas till en nivå som är godtagbar från miljösynpunkt. Motioner med vissa yrkanden om kvantitativa mål för energihushållningen (c; mp) resp. andra åtgärder i energihushållningssyfte (s; m; c) avstyrks av utskottet men följs upp i reservationer (c, vpk; mp).

Utskottet anser inte att riksdagen med anledning av motionsyrkanden (fp; c) har skäl att göra något uttalande om hur elpriserna framgent bör utvecklas, utan hänvisar till vad som anfördes i frågan från riksdagens sida förra året. Vidare avstyrker utskottet motioner (c) med krav på utredning om ett eltaxesystem som stimulerar till energihushållning och på åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet.

Utskottet poängterar vikten av att hushållnings- och effektivitetsåtgärder vidtas i syfte att behovet av ny eltillförsel skall begränsas. Det elbehov som därefter uppkommer bör tillgodoses med miljövänlig elproduktion. Ett antal motionsyrkanden (m; c; vpk; mp) rörande nya fossileldade kraftverk avstyrks; riksdagen bör inte inför omställningen av energisystemet

1988/89: NU25

låsa sig kategoriskt i frågan. Dock bedömer utskottet att miljökraven kom- 1988/89: NU25 mer att förhindra tillkomsten av ny olje- och kolbaserad kondenskraft.

Enhälligt understryker utskottet det angelägna i att ekonomiskt rimliga projekt inom kraftvärmeområdel realiseras. Motionsyrkanden (c; vpk) om utbyggnad av kraftvärmeproduktionen avstyrks; det är inte riksdagen som skall avgöra denna produktions framtida storlek. Yrkandena får stöd i en reservation (c, vpk).

Motioner (c; vpk) om ökat stöd till utbyggnad av vindkraft avstyrks av utskottet. Statens insatser på området bör inriktas på långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete. I denna fråga har fyra reservationer (m; fp; c; vpk, mp) avgivits.

Utskottets avståndstagande till motioner (fp; c; vpk) om naturgas har föranlett företrädarna för vart och ett av oppositionspartierna att avge en reservation.

Enligt utskottets mening är en fortsatt ökad användning av inhemska bränslen angelägen. Något riksdagsinitiativ i frågan är dock inte påkallat, anser utskottet och avstyrker motionsyrkanden (fp; c; vpk; mp) härom.

Biogas uppmärksammas särskilt i tre motioner (s; mp). Dessa avstyrks av utskottet, som menar att riksdagen för närvarande inte har skäl till någon åtgärd i saken.

Vidare avstyrker utskottet olika motioner beträffande energiforskning.

Det gäller bl. a. yrkanden om lägre anslag till energiforskning än vad regeringen har föreslagit (m), om utökade insatser rörande bioenergi och solenergi (mp), om den långsiktiga energiteknikforskningen (fp) och om vätgas (fp; c; vpk).

Propositionen

I proposition 1988/89:100 bilaga 16 (miljö- och energidepartementet) framlägger regeringen — efter föredragning av miljö- och energiminister Birgitta Dahl — förslag om anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1989/90, m.m. Under här angivna rubriker föreslås:

Organisation för den statliga oljelagringen m. m. (s. 71—75) att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om organisationen för den statliga oljelagringen,

2. godkänner avtalet den 18 juni 1987 mellan statens energiverk och ägarna till AB Svensk Petroleumadministration och Svensk Petroleumlagring Tre AB om köp av aktierna i nämnda bolag,

3. bemyndigar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens energiverk att avskriva oljelagringslån till lagringsskyldiga förbrukare i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört.

C 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader (s. 75 — 77) att riksdagen till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag på 44 638 000 kr.

3 C 2. Statens energiverk: Utredningar m. m. och information (s. 78 f.)

att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 14 517 000 kr.

C 3. Statens energiverk: Elsäkerhet m. m. (s. 79 — 82) att riksdagen till Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

C 4. Statens elektriska inspektion (s. 82 f.)

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag på 11 004 000 kr.

C 5. Täckande av Jorluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet (s. 83 f.) att riksdagen

1. med ändring av tidigare lämnat bemyndigande bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti med sammanlagt högst 4 000 000 000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 6. Energiforskning (s. 84 — 86) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 150 000 000 kr. för budgetåret 1990/91. högst 100 000 000 kr. för budgetåret 1991/92, högst 35 000 000 kr. för budgetåret 1992/93 och högst 15 000 000 kr. för budgetåret 1993/94.

2. till Energiforskning för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 293 588 000 kr.

C 7. Visst internationellt energisamarbete (s. 87) att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 26 889 000 kr.

C 8. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader (s. 87 — 89) att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

C 9. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (s. 89 — 92) att riksdagen

1. antar inom miljö- och energidepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

2. till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

C 11. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (s. 96 — 98) att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 48 000 000 kr.

1988/89: NU25

4 C 12. Drift av beredskapslager (s. 98 f.)

att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 413 679 000 kr.

C 13. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s. 99—101) att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 248 850 000 kr.

C 14. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. (s. 102) att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 15. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft (s. 102 f.) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med planering av stimulansåtgärder för andra kraftföretag än statens vattenfallsverk för att öka säkerheten i elöverföringen, vilket innebär åtaganden om högst 9 500 000 kr. för budgetåret 1993/94,

2. till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 21 050 000 kr.

C 16. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s. 104 f.)

att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 2 500 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89: N230 av Karl-Erik Persson (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram i syfte att introducera vätgastekniken i Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna att vätgas som biprodukt inte får ventileras bort utan skall ställas till förfogande för Sveriges kollektivtrafik.

1988/89: N232 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) — med motivering i motion 1988/89: FÖ503 — att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av energipolitiken.

1988/89: N278 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena — med motivering i motion 1988/89: A435 — att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om sambandet mellan förnyelsen av energiförsörjningen och regional utveckling,

5. hos regeringen begär förslag om återförande av en vinstandel motsvarande 1 öre/kWh producerad vattenkraftsel till de kommuner och län där vattenkraften produceras för regionalpolitisk! motiverade investeringar enligt de riktlinjer som anförs i motionen.

1988/89: NU25

1988/89: N318 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) — 1988/89:NU25

med motivering i motion 1988/89: Jo316 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på biobränslen.

1988/89: N329 av Hans Petersson (vpk) såvitt gäller yrkandet (3) — med motivering i motion 1988/89: A461 - att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder för att främja introduktionen av naturgas och främjandet av andra infrastrukturella satsningar i Västmanland.

1988/89: N359 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) — med motivering i motion 1988/89: A282 — att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kärnkraftens avveckling inom tre år.

1988/89: N402 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förutsättning arna

för överförande av elkraft från Island till Sverige [bör utredas].

1988/89: N403 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling på området långsiktig teknikutveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrens på naturgasmarknaden,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kraftfull utvecklingsinsats när det gäller biobränslen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av och metoder för att skapa ökad konkurrens bland kraftproducenterna,

5. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda ett system med eloptioner i enlighet med vad som i motionen anförts,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivt använda prisinstrumentet för att påverka utvecklingen på energimarknaden,

7. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda utformningen av kraftbolagens investeringsfonder i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89: N405 av Göran Ericsson (m) vari — med motivering i motion 1988/89: Kr211 — yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att energiplaneringen skall ske med hänsyn till miljöeffekterna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en snabb introduktion av naturgas i Stockholmsregionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att användningen av kärnkraften i svensk energiförsörjning skall avgöras

ur säkerhets- och samhällsekonomiska aspekter, 6

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga ytterligare kolkraftverk bör planeras i Stockholm,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att energisparande och energihushållning skall stimuleras och utvecklas.

1988/89: N407 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att del av Vattenfalls vinster anslås för nyetableringar i småskalig företagsamhet i Västerbottens inland.

1988/89: N408 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen

1. begär att regeringen omgående tar initiativ till förhandling med Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB om reducering av utsläppen i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att driften vid oljekraftverket i Karlshamn av miljöskäl inte skall utökas,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om fortsatt drift vid befintliga kärnkraftverk.

1988/89: N409 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen uttryckligen förklarar att den tidigare beslutade kontrollstationen för energipolitiken år 1990 skall omfatta en total översyn av det energipolitiska läget och en total omprövning av strategin för kärnkraftens avveckling.

1988/89: N410 av Birgitta Hambraeus (c) och Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till eltaxesystem för att stimulera till hushållning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: N411 av Sten Andersson i Malmö (m) och Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en framtida energiproduktion baserad på kol vid Barsebäck i Skåne.

1988/89: N414 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till utveckling av Norduppland som försöksområde för miljö- och energiteknik.

1988/89: N415 av Birgitta Hambraeus (c) och Ivar Franzén (c) vari — med motivering i motion 1988/89: U206 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om fullföljande av Brundtlandrapportens rekommendation om en halverad energiförbrukning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: N416 av Per Westerberg m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en övergripande uppgift för svensk energipolitik — att säkra tillgången på energi till låga kostnader,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en långsiktig och stabil energipolitik.

1988/89: NU25

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att ägare till kärnkraft får ersättning för de kostnader som statens politik åsamkar dem,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av att den framtida energipolitiken följer folkomröstningsresultatet,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om tillkommande elproduktionskapacitet.

1988/89: N417 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

11. beslutar att 20 milj. kr. på anslaget C 6 överförs från ”Energitillförsel” till forskningsprogrammet Bioenergi, på huvudtitel 9 anslag G 1 samt att 15 milj. kr. på samma anslag överförs till solenergiforskning, anslagspost C 6 moment 2 ”Energianvändning för bebyggelse”,

12. avslår regeringens förslag till bemyndiganden för forskningsuppdrag inom energiområdet budgetåren 1990/91 — 1993/94,

13. begär att regeringen redovisar ett forskningsprogram för energiforskning för perioden 1990/91 —1993/94 för att fastställa nödvändiga bemyndiganden att beställa forskningsrelevant utrustning,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande statens kärnkraftinspektion,

15. under förutsättning att riksdagen samtyckt till miljöpartiets krav på snabb kärnkraftsavveckling fastställer anslaget till Studsvik AB, C 11, till 19,5 milj. kr.,

16. om miljöpartiets krav på snabb kärnkraftsavveckling ej bifalls, fastställer anslaget till Studsvik AB, C 11, till 29 milj. kr.

1988/89: N418 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

3. beslutar att samtliga kärnkraftverk som ej är i statens ägo skall förstatligas,

4. begär att regeringen utarbetar en avvecklingsplan för kärnkraftsavveckling på tre år enligt de principer som anges i motionen,

5. beslutar att kärnkraftsavvecklingen skall börja år 1989,

6. begär att regeringen utarbetar en långsiktig energiplan med målsättningen minst 2 % energibesparing per år de närmaste 25 åren, enligt principer som i motionen angetts,

7. begär att regeringen i den i yrkande 6 angivna energiplanen skall inkludera reduktion av fossilbränsleanvändning med 85 % jämte förslag på erforderliga styrmedel för att genomföra detta.

1988/89: N420 av Lars Norberg m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att i lag förbjuda projektering och byggande av anläggningar avsedda för förbränning av fossila bränslen med en planerad årlig energiomsättning överstigande lOGWh.

1988/89: NU25

1988/89: N423 av Birgitta Hambraeus (c) och Göran Engström (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning och ett för -

slag om införande av vätgas som energibärare i Sverige, i enlighet med vad 1988/89: NU25 som anförs i motionen.

1988/89: N425 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av snara besked om energipriserna.

1988/89:N427 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturgasledning genom de sydöstra delarna av Norge till Sverige genom Värmland.

1988/89: N428 av Lars dagen

3. hos regeringen begär förslag till regionala fonder och deras styrelser i enlighet med motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prisutjämningsfond för olja.

1988/89: N429 av Marianne Jönsson (c) vari, såvitt här är i fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om — — — investeringsbidrag till vindkraftverk.

1988/89: N430 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att inga ytterligare investeringar i kärnkraft får göras samt att effekten i befintliga kärnkraftsaggregat inte får höjas,

2. hos regeringen begär förslag om inrättandet av en investeringsfond för alternativ energi med 150 000 000 kr. som grundbelopp.

1988/89: N431 av Per Westerberg m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen till C 6 Energiforskning för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 193 588 000 kr.

1988/89: N432 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

hos regeringen begär förslag till en kraftig satsning på solenergi,

2. hos regeringen hemställer om förslag till en kraftig satsning på vindkraft,

3. hos regeringen hemställer om förslag så att produktionen och konsumtionen av inhemska bränslen vidmakthålls och ökas,

4. hos regeringen hemställer om förslag så att naturgas skall introduceras i enlighet med vad motionen föreslår,

6. som sin mening ger regeringen till känna att Swedegas bör överföras helt i statlig ägo samt att Swedegas bör frigöras från Vattenfall,

7. som sin mening ger regeringen till känna att den påbörjade kolanläggningen i Värtan måste stoppas,

8. som sin mening ger regeringen till känna att några kolkondensanläggningar inte bör uppföras,

9. beslutar att reparationerna på Ringhals 2 avbryts och att reaktorn snarast tas ur drift, 9

10. beslutar att Barsebäcksverket tas ur drift,

11. beslutar att återstående kärnreaktorer tas ur drift under 1990-talet,

12. hos regeringen begär förslag som garanterar en utbyggnad av kraftvärme/mottryck till 15 — 20 TWh i slutet av 1990-talet,

16. hos regeringen begär förslag till en fullständig plan för avvecklingen av kärnkraften i Sverige.

1988/89: N433 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av energipolitiska åtgärder.

1988/89: N434 av Lars Norberg (mp) och Gudrun Schyman (vpk) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen framlägger regler som förbjuder uranköp på spotmarknaden, i enlighet med vad i motionen anförs.

1988/89: N438 av Ulla Tillander m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om Sydkrafts planer på att bygga en försöksanläggning för kolförgasning i Barsebäck.

1988/89: N439 av Arne Kjörnsberg (s) och Lahja Exner (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar för att överbrygga perioden med lågt oljepris.

1988/89: N440 av Birger Schlaug (mp) och Åsa Domeij (mp) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt regeringen att verka för att prisförhållandet skall vara sådant i konsumentledet att biobränslen kraftigt gynnas framför fossila bränslen oavsett världsmarknadspris.

1988/89: N441 av Roland Larsson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande stöd för plantering och produktion av energiskog och för anläggande av en fullskaleanläggning för produktion av etanol i Östergötland,

2. begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för en integrering av viss forskning vid Lantbruksuniversitetet med Institutionen för temaforskning vid Linköpings universitet.

1988/89: N442 av Claes Roxbergh (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiproduktion och avfallshantering med hjälp av biogasteknik.

1988/89: N443 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för utveckling av biogasanläggningar.

1988/89: N444 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förläggning av etanolframställning till Östergötland.

1988/89: NU25

1988/89: N445 av Lars Bäckström (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att Brofjordsområdet/Lysekils kommun bör anslutas till det svenska naturgasnätet — Västgas,

2. som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas om Brofjordsområdet i Lysekils kommun kan utgöra en av anknytningspunkterna mellan Norges och Sveriges naturgasnät,

3. som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas om de bergrum som överstyrelsen för ekonomiskt försvar förfogar över vid Brofjordsområdet kan brukas för lagring av naturgas.

1988/89: N446 av Axel Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ledningssträckning för naturgas.

1988/89: N447 av Berith Eriksson (vpk) och Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att någon ”ersättning” av kärnkraft med kol i Forsmark inte skall genomföras,

2. hos regeringen begär förslag till beslut och åtgärder så att importen av naturgas från Sovjet över Ålands hav, Östgasprojektet, snarast kan sättas i gång.

1988/89: N448 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till program för hur gasdriften av motorfordon skall kunna utvecklas på ett gynnsamt sätt.

1988/89: N453 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena — med motivering i motion 1988/89: A453 — att riksdagen

1. beslutar att 10 procent av den extra skatten på äldre vattenkraft skall återföras till de regioner där kraftproduktionen sker,

2. begär att regeringen låter utreda formerna för produktionsskatt på vattenkraft till kommuner och regioner där kraften produceras,

5 (delvis), som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående biobränsle .

1988/89: N454 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist (fp) vari — med motivering i motion 1988/89: A455 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etanoltillverkning i Östergötland.

1988/89: N455 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari — med motivering i motion 1988/89: A456 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att god tillgång till billig energi är av avgörande betydelse för den framtida utvecklingen av värmländskt näringsliv och värmländsk arbetsmarknad.

1988/89: N458 av Lars Norberg (mp) och Elisabet Franzén (mp) vari — med motivering i motion 1988/89: L623 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär en redogörelse för den totala kostnaden i Sverige för Tjernobylkatastrofens följder (personliga lidanden och sänkt livskvalité oräknade).

1988/89:NU25

1988/89: N459 av Magnus Persson m.fl. (s) vari — med motivering i mo- 1988/89: NU25 tion 1988/89: A457 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den elintensiva industrins energiförsörjning.

1988/89: N462 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktighet i finansieringen av statliga uppdrag och insatser i Studsvik.

1988/89: N463 av Ivar Franzén m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inledning av kärnkraftens avveckling,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om IAEA:s dubbla roll på kämkraftsområdet.

1988/89:N464 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

— halvering av energianvändningen i bostäder och lokaler

— [att] effekttopparna i elsystemet måste kapas

— elsnålare hushållsmaskiner

— friare konkurrens på elmarknaden

— vikten av kunskaper om ny tekniks praktiska funktion och tillämpning

— gengasens möjligheter

— kärnkraftens risker.

1988/89: N465 av Bo Lundgren m. fl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtida avveckling av vissa kämkraftsreaktorer.

1988/89: N466 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraften måste finnas kvar så länge den är driftsäker och det inte finns bättre alternativ.

1988/89: N467 av Birger Schlaug m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att kärnkraftsreaktom Barsebäck 2 skall avvecklas under år 1989.

1988/89:N468 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraftsreaktom Ringhals 2 bör avvecklas under år 1989 och att inga nya investeringar i verket bör accepteras.

1988/89: N470 av Karl Erik Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förgasningsanläggningen i Nynäshamn bör utrustas för biobränsleanvändning i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89: N471 av Åsa Domeij m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna att ett nationellt biogasprogram bör upprättas enligt de riktlinjer som angivits i motionen, 12

2. som sin mening ger regeringen till känna att grundläggande forskning kring biogas bör intensifieras,

4. som sin mening ger regeringen till känna att ett antal större demonstrationsanläggningar för behandling av olika sorters organiskt avfall, enligt liknande modell som tillämpas i Danmark, bör uppföras.

1988/89: N472 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att ett 35-procentigt investeringsstöd skall utgå till alla nya små solvärmeanläggningar som uppfyller aktuella krav på funktion och kvalitet och att stödet i första hand skall utgå under en period av 3 år med början den 1 juli 1989,

2. för stöd till små solvärmeanläggningar budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 10 milj. kr. och fastställer beslutsramar för budgetåren 1990/91 och 1991/92 till 15 resp. 20 milj. kr.

1988/89: N473 av Marianne Jönsson (c) och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen hemställer hos regeringen om utredning av förutsättningarna för att starta etanoltillverkning i Mönsterås.

1988/89: N475 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om återförande av 1 öre/kWh producerad vattenkraftsel till Jämtlands län och de kommuner där vattenkraften produceras — för regionalpolitisk! motiverade investeringar.

1988/89: N476 av Gunilla André (c) och Bengt Kindbom (c) vari — med motivering i motion 1988/89: Jo956 — yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om produktion av alternativa energiråvaror,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fullskaleanläggning i Lidköping för produktion av etanol.

1988/89: N477 av Marianne Samuelsson (mp) och Birger Schlaug (mp) såvitt gäller yrkandena — med motivering i motion 1988/89: Jo965 — att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraften bör avvecklas i hela Norden inom 3 år,

3. som sin mening ger regeringen till känna att en nordisk avvecklingsplan för de fossila bränslena bör utarbetas med målet att 80 % skall vara avvecklade inom 25 år.

1988/89: N478 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om energipolitikens inriktning,

2. hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram för effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi, avveckling av kärnkraften och ett minskat oljeberoende i enlighet med den förnyelseplan som redovisas i motionen,

3. godkänner de i motionen redovisade riktlinjerna för kärnkraftens avveckling samt hos regeringen begär förslag i särskild lag om att kärnkraft -

1988/89: NU25

ens avveckling skall inledas omedelbart med att reaktorerna Ringhals 2 1988/89: NU25

samt Barsebäck 1 och 2 tas ur drift i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av att utnyttja ekonomiska stimulans- och styråtgärder framför tvingande lagstiftning,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om hushållning och effektivare energianvändning,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om användningen av importerade ändliga energikällor och utnyttjande av kärnkraft,

7 (delvis), som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av en effektiv elproduktion ,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om sambanden mellan energisystemets utformning, elproduktionskostnad, prisutvecklingen för el och prissättningssystemet för el,

9. hos regeringen begär förslag om garantipris och mottagningsskyldighet för elström producerad i kraftvärmeverk/mottrycksanläggningar och små vind- och vattenkraftverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om energimarknadens struktur,

11. hos regeringen begär förslag om en energins utvecklingsfond i enlighet med de riktlinjer som redovisas i motionen,

12. beslutar att från 1 juli 1989 ta ut en avgift med 2 öre/kWh el för förnyelse av energisystemet i enlighet med vad som anförs i motionen,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om uppförande av en fullskaleanläggning för produktion av drivmedelsetanol baserad på inhemsk råvara,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om utnyttjande av tillgänglig åkermark för energiproduktion,

15. med avslag på proposition 1988/89:100 i denna del till Utredningar m.m. (bilaga 16) för 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om former för den fortsatta naturgasintroduktionen,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om användning av energikol,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om köp av uran på spotmarknaden,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om energipolitikens betydelse för försörjningsberedskapen,

21. till främjande av landsbygdens elektrifiering anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 3 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om totalt 5 500 000 kr.

1988/89: N480 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena — med motivering i motion 1988/89: Fö210 — att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraftsavvecklingen av försvarspolitiska skäl bör påbörjas omgående,

4. som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges energiförsörjning skall grundas på inhemska biobränslen, vattenkraft och vindkraftverk.

Utskottet

Inledning

De förslag i energifrågor som regeringen vid 1989 års början har förelagt riksdagen gäller dels investeringsplan och finansieringsplan för statens vattenfallsverk (Vattenfall) för åren 1989—1991 och vissa bemyndiganden med avseende på Vattenfall, dels anslag till olika energiändamål om sammanlagt ca 1 125 milj. kr. Huvudparten av denna summa är beräknad för beredskapslagring och andra beredskapsåtgärder (59 %) och energiforskning (26 %). Kompletterande förslag rörande Vattenfall har lämnats i proposition 1988/89:125 om anslag på tilläggsbudget II för budgetåret 1988/89.

Något förslag till ändring, komplettering eller precisering av tidigare beslutade riktlinjer för energipolitiken har sålunda inte framlagts från regeringens sida. Regeringens arbete med energifrågor är till stor del inriktat på att skaffa fram underlag för den proposition rörande avveckling av två kärnkraftsreaktorer och därmed sammanhängande åtgärder som är planerad att avlämnas år 1990. Huvudsakligen från oppositionspartiernas sida har emellertid väckts ett stort antal motioner rörande energipolitiken. Många yrkanden avser allmänna riktlinjer för denna, inte minst beträffande kärnkraftens framtid. Vidare framförs en rad förslag rörande bl. a. särskilda energislag, hushållning med och prissättning på energi samt energiforskning.

Motioner om energibeskattningen har näringsutskottet med yttrande (1988/89: NU3y) överlämnat till skatteutskottet, som behandlar dem i sitt betänkande 1988/89: SkU35. Åt två delar av ämnesområdet energipolitik ägnar näringsutskottet av praktiska skäl separata betänkanden, nämligen frågor om Vattenfall (1988/89:NU30) och om använt kärnbränsle, m.m. (1988/89: NU31).

1 det följande behandlar utskottet — efter att ha tecknat bakgrunden till det nuvarande beslutsläget — först frågan om kärnkraftsavveckling och vissa andra spörsmål om kärnkraften, varvid en delfråga blir hur riksdagens uttalande om den planerade s. k. kontrollstationen år 1990 skall tolkas. Därefter går utskottet in på de olika förslag till allmänna riktlinjer för energipolitiken som föreligger i ett antal motioner, varvid först frågor om energitillförsel och sedan frågor om energihushållning diskuteras. Fortsättningsvis behandlar utskottet mera ingående olika frågor om elproduktionen, utnyttjande av naturgas, inhemska bränslen och solenergi samt ener -

1988/89: NU25

giforskning. Frågor om etanolproduktion m.m. och om vissa lokala pro- 1988/89: NU25 jekt berörs också.

Bakgrund

Folkomröstningen i kärnkraftsfrågan i mars 1980 kan betecknas som en vändpunkt i den svenska energipolitiken. Vid den riksdagsbehandling av energifrågor som ägde rum kort därefter (prop. 1979/80:170, NU 1979/80:70) kunde konstateras att alla riksdagspartier utom vänsterpartiet kommunisterna ansåg att resultatet av folkomröstningen borde ligga till grund för inriktningen av den framtida energipolitiken. Såvitt gällde kärnkraftens roll innebar detta i huvudsak följande. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skulle förekomma utöver de tolv reaktorer som var i drift, fardiga eller under arbete. Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Säkerhetssynpunkter borde vara avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift. Den sista reaktorn i Sverige skulle stängas senast år 2010. Vänsterpartiet kommunisternas linje innebar att det pågående arbetet på de två av de tolv reaktorerna som ännu inte var färdiga skulle avbrytas och att kärnkraftsprogrammet skulle avvecklas så fort som möjligt.

Regeringen hade inte i sitt förslag satt något bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen. Årtalet 2010 föreslogs av näringsutskottet i anslutning till en socialdemokratisk partimotion. Moderata samlingspartiets representanter i utskottet stod inte bakom förslaget i den delen. De anförde emellertid att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad mellan propositionen och den ifrågavarande motionen.

Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden gjorde näringsutskottet efter att ha nämnt att kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd enligt propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom tillbaka i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare diskussion (NU 1987/88:40 s. 41, 53). Därvid konstaterades att avskrivningstiden för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna har konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år. Hittillsvarande analyser motsäger inte, sade utskottet, det ursprungliga konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens beslut om en bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid inte, framhöll utskottet, ses som en ren framräkning grundad på bedömningar om reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande för beslutet hade varit att utifrån folkomröstningens resultat skulle anges en väl anpassad tidsram inom vilken omställningen av energisystemet skulle kunna äga rum.

Efter år 1980 har regeringen fyra gånger förelagt riksdagen mera övergripande förslag till riktlinjer för energipolitiken.

Första gången varvåren 1981 (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60). Ett kraftigt minskat oljeberoende angavs då som ett centralt mål. Det gällde också att skapa förutsättningar för kärnkraftsavvecklingen. En successiv utveckling skulle ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, 16

helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpå- 1988/89: NU25 verkan. En rad beslut om olika stödformer, beskattningsåtgärder m. m. tillkom under de närmast följande åren.

Våren 1985 avlämnade regeringen, såsom hade förutsatts fyra år tidigare, på nytt en proposition om riktlinjer för energipolitiken (prop.

1984/85:120, NU 1984/85: 30). Dess förslag innebar att de tidigare riktlinjerna skulle ligga fast. En strategi för oljeersättning och för kärnkraftsavvecklingen redovisades. Huvuduppgiften för energipolitiken under resten av 1980-talet skulle, enligt regeringens formulering, vara att fullfölja omställningen av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor, samtidigt som förutsättningarna steg för steg lades fast för en avveckling av kärnkraften. Konkreta frågor som aktualiserades inom ramen för detta program gällde bl. a. energihushållning — inte minst en ändamålsenlig elanvändning —, fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik och nya energikällor samt forskning och utveckling. Våren 1986 beslöts om ett nytt stöd till utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:102, NU 1985/86:17). Ett år senare genomfördes en mera grundlig prövning av Vattenfalls organisation och verksamhetsinriktning (prop. 1986/87:87, NU 1986/87:34). Samtidigt fastställdes det senaste programmet för energiforskningen, vilket omfattar tre budgetår t.o.m. 1989/90 (prop. 1986/87:80, NU 1986/87:33).

En proposition våren 1987 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning blev föremål för riksdagsbeslut på hösten samma år (prop.

1986/87:158, NU 1987/88:7). I huvudsak gick beslutet ut på följande. Processen med att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi skulle sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen av kärnkraften skulle i enlighet med tidigare riktlinjer vara genomförd senast år 2010. Ett steg vidare mot en avvecklingsplan togs genom en avsiktsförklaring innebärande att en reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden 1993—1995 och en andra reaktor under perioden 1994—1996. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat skulle dock, tillfogades det, avgöra när avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas.

En ytterligare precisering av hur kärnkraftsavvecklingen skulle genomföras gjorde regeringen våren 1988 i en proposition med titeln Energipolitik inför 1990-talet (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). En första reaktor skulle tas ur drift år 1995 och en andra år 1996, och dessa reaktorer skulle vara en av de två reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket. Vilka reaktorer som skulle tas ur drift och i vilken ordning detta skulle ske var frågor som riksdagen förbehöll sig att få ta ställning till.

Riksdagens beslut — till vilket utskottet återkommer i det följande (s. 22)

— präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen reservation mot näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning. Reservationerna gav på nytt uttryck för uppfattningar som i väsentliga delar årligen hade ställts mot varandra vid riksdagsbehandlingen av propositioner och motioner rörande energipolitiken. I enlighet med regeringens förslag uttalade sig riksdagen för en kontrollstation år 1990, vid vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförsel som måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de två kärn- 17

2 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

kraftsreaktorerna skulle resultera i elbrist eller osäker eltillforsel vid mitten av 1990-talet och för att den elintensiva industrins energiförsörjning skulle tryggas.

I ett inledande avsnitt i miljö- och energidepartementets bilaga till budgetpropositionen (bil. 16 s. 13 — 23) lämnar regeringen information bl. a. om energisituationen i stort, om bränsle-, el- och värmeförsörjningens utveckling och om utredningsarbete som pågår eller nyligen har avslutats. Utskottet hänvisar till denna redogörelse, som utgör en del av underlaget för utskottets fortsatta framställning.

När det gäller förutsättningarna för nytillkommande kraftproduktion bör vissa betydelsefulla restriktioner noteras. Bl. a. de fyra outbyggda huvudälvarna — Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven — är skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Detta förhållande, som tidigare kom till uttryck genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, är numera fastslaget i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Beträffande koldioxidutsläppen — en av de miljöskadliga verkningar som förbränningen av fossila ämnen medför — har riksdagen som ett nationellt delmål angett att de inte bör ökas utöver 1988 års nivå (JoU 1987/88:23 s. 83).

Plan för kärnkraftsavvecklingen

Regeringens ståndpunkt och förberedande åtgärder

Regeringens linje i kärnkraftsavvecklingsfrågan, godkänd av riksdagen våren 1988, framgår av det föregående. En proposition år 1990 skall ligga till grund för det första konkreta avvecklingsbeslutet, vilket skall avse två reaktorer. Slutpunkten för avvecklingsskedet, år 2010, är sedan länge given. Väsentligt är beslutet om kontrollstationen i samband med det förestående beslutet. Huvudsyftet med denna har redan angetts. Ett par ytterligare punkter i riksdagens uttalande om kontrollstationen finns det skäl att särskilt erinra om. Riksdagen förväntar att regeringen skall redovisa en bedömning av de samhällsekonomiska kostnaderna av en förtida avveckling på grundval av så aktuellt material som möjligt. Beträffande den elintensiva industrin har särskilt poängterats att utvecklingen i Bergslagen och norra Sverige, där denna industri har sin tyngdpunkt, måste uppmärksammas i regeringens redovisning. Vidare har riksdagen understrukit betydelsen av att regeringen följer kostnadsutvecklingen för eluppvärmda bostäder; vid kontrollstationen skall behovet av särskilda insatser till stöd för ombyggnad till andra uppvärmningssystem övervägas. Andra problem som har nämnts är kärnkraftsavvecklingens konsekvenser för sysselsättningen på kärnkraftsorterna och risken för att kompetensen på det kärntekniska området försvagas vid kärnkraftverken och hos de centrala organen på kärnkraftsområdet.

Regeringen redogör i budgetpropositionen (bil. lös. 13) för sin handlingsplan för kärnkraftsavvecklingens inledning. En särskild utredare (ME 1988:05) har fått i uppdrag att undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas av stora elprishöjningar samt redovisa

1988/89: NU25

eventuella behov av åtgärder för att vidmakthålla rimliga konkurrensvill- 1988/89: NU25

kor för denna industri. Behovet av särskilda arbetsmarknads-, regionaloch industripolitiska insatser i orter och regioner som är särskilt beroende av elintensiv industri skall också kartläggas av utredaren. Statens energiverk har fått i uppdrag att årligen redovisa elbelastningens utveckling och tillkomsten av ny elproduktion. 1 en första redovisning hösten 1988 har verket förordat förprojektering för viss utbyggnad av anläggningar för elproduktion. Effektsituationen i kraftsystemet diskuteras med kraftföretagen. Kompetens- och sysselsättningsfrågor i anslutning till kärnkraftsavvecklingen övervägs av en särskild arbetsgrupp (ME 1988:06). Frågan om lagreglering av återkallelse- och ersättningsfrågorna i samband med avvecklingen bereds inom regeringskansliet på grundval av en departementspromemoria (Ds 1988:1 1) i ämnet, vilken har remissbehandlats.

Från oppositionspartiernas sida har under detta riksmöte framställts en rad interpellationer och frågor rörande kärnkraftsavvecklingen och energipolitiken i övrigt. Enligt de svar som har lämnats står regeringen fast vid de riktlinjer för kärnkraftsavvecklingens inledning som antogs förra året. Varken riksdagens mål när det gäller koldioxidutsläppen eller dess beslut att skydda de outbyggda älvarna skulle därvid åsidosättas. Miljö- och energiminister Birgitta Dahl har i olika sammanhang betecknat beslutet om avveckling av två kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996 som oåterkalleligt.

Motionssynpunkter

Den planerade kärnkraftsavvecklingen berörs i ett stort antal motioner.

Liksom tidigare är ämnet kontroversiellt.

Moderata samlingspartiet ser starkt kritiskt på riksdagens preliminära beslut om nedläggning av två kärnkraftsreaktorer före år 1997. För att bortfallet i elproduktionskapacitet skall kompenseras kan nya kraftverk bli behövliga, anförs det från partiets sida i motion 1988/89: N416. Det är emellertid tvivelaktigt om den erforderliga utbyggnaden kan genomföras ifall riksdagens beslut om ett tak för koldioxidutsläppen skall respekteras.

Den fullständiga kärnkraftsavvecklingen kommer att leda till en elprishöjning, för vars verkningar — främst inom den elintensiva industrin — motionärerna varnar. Folkomröstningen år 1980 gav ett klart utslag för att kärnkraften skulle användas så länge säkerheten medger, säger motionärerna. De tillägger att kärnkraftsteknologin, rätt tillämpad, är både säker och ekonomisk. Slutsatsen blir att riksdagen bör uttala som sin mening att den framtida energipolitiken skall följa folkomröstningens utslag. Yrkandet härom kan i första hand anses gå ut på att riksdagen nu skall ta avstånd från det preliminära program för kärnkraftsavvecklingens inledning som antogs förra året.

I ytterligare några motioner av företrädare för moderata samlingspartiet anförs liknande synpunkter, i vart och ett av fallen från en speciell regional utgångspunkt. Enligt ett yrkande i motion 1988/89: N405 (m) borde säkerhetsaspekter och samhällsekonomiska aspekter vara avgörande för i vilken utsträckning kärnkraft skall användas. Det är Stockholms miljö som är föremål för motionärens omsorg. Det bör vara en fortsatt strävan att 19

I

minska olje- och kolanvändningen i Stockholm, anför han. Motion 1988/89: NU25 1988/89: N408 (m) har till huvudsyfte att utsläppen från oljekraftverket i Karlshamn skall reduceras. Riksdagen föreslås uttala sig för fortsatt drift vid de befintliga kärnkraftverken. Avvecklingen skulle genomföras i takt med att miljövänliga alternativ till kärnkraften blir tillgängliga. Både miljömässiga och rent ekonomiska skäl talar, sägs det i motion 1988/89: N465 (m), för att folkomröstningens resultat fullföljs. Motionärens perspektiv är skånskt; han uttrycker oro för att den teknik som måste användas för att ersätta produktionen vid en reaktor i Barsebäck kommer att medföra försämrad miljö. Situationen för den elintensiva industrin i Västernorrlands län är utgångspunkt för motion 1988/89: N466 (m). Det tillkännagivande av riksdagen till regeringen som här föreslås skulle gå ut på att kärnkraften måste få finnas kvar så länge den är driftsäker och det inte finns bättre alternativ.

Motion 1988/89: N409 (m) ligger i linje med de motioner som hittills har refererats. Vissa uttalanden i samband med riksdagens beslut våren 1988 om kontrollstationen år 1990 har gjort beslutets innebörd osäker, säger motionären. Han finner det vara helt klart att riksdagens beslut syftade till en verklig kontrollstation, inte en som blott gällde urvalet av reaktorer.

Riksdagsbeslutet om begränsning av koldioxidutsläppen liksom andra miljöhänsyn gör det enligt motionären omöjligt att nu utpeka någon energikälla som kan ersätta kärnkraften, och en motsvarande minskning av energianvändningen bedöms vara ogenomförbar. Yrkandet i motionen är att riksdagen uttryckligen skall förklara att den beslutade kontrollstationen skall omfatta en total översyn av det energipolitiska läget och en total omprövning av strategin för kärnkraftens avveckling.

Folkpartiet har i sin partimotion 1988/89: N403 om energipolitiken inte något yrkande rörande kärnkraften. I en kommentar till förra årets beslut uttrycker man emellertid kritik mot detta. Den minskning av det totala kärnkraftsavfallet som blir resultatet av en tidigare avveckling måste betraktas som ytterst marginell, anförs det. Uppgifterna om ökande elanvändning förstärker, heter det vidare, motionärernas oro för de samhällsekonomiska konsekvenserna ifall beslutet om en förtida avveckling står fast. Vid ärendets behandling inom utskottet har folkpartiets representanter klargjort att partiet står kvar på samma linje som förra året. Drift av kärnkraftsreaktorer efter år 2010 borde sålunda förbjudas genom en föreskrift i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Ansvaret att bestämma när och i vilken ordning de olika reaktorerna skall tas ur drift skulle därefter åligga reaktorinnehavarna. År 1995 skulle dessa emellertid redovisa planerade åtgärder för regeringen, så att statsmakterna skulle få tillfälle att bedöma om ytterligare ingripanden behövdes.

En helt annan inställning möter i de återstående motionerna om kärnkraftsavveckling, från centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet. Det åtgärdsprogram för förnyelse av energisystemet som centern presenterar i motion 1988/89: N478 innebär bl. a. att riktlinjerna för kärnkraftens avveckling skall läggas fast och en avvecklingsplan upprättas samt att avvecklingen skall inledas med att Barsebäcksverket och reaktorn Ringhals 2 tas ur drift så snart det med hänsyn till de rättsliga aspekterna är 20

I

möjligt. Energisystemet skulle i stället inriktas på energihushållning och 1988/89: NU25 utnyttjande av förnybara energikällor. Till de riktlinjer för energiproduktion och energihushållning som förespråkas i denna motion och i andra med liknande syfte återkommer utskottet i det följande. Motion 1988/89: N463 (c) inleds med ett yrkande som motsvarar det nyssnämnda.

Här tilläggs att kämkraftsavvecklingen bör genomföras successivt under 1990-talet för att vara slutförd vid sekelskiftet. Risken för nya kärnkraftsolyckor — som skulle kunna framtvinga en snabbavveckling — är ett centralt argument i denna motion. Detsamma gäller motion 1988/89: N464 (c). Den bild av riskerna vid en sen kärnkraftsavveckling som har tecknats där bör beaktas när en plan för kämkraftsavvecklingen fastställs, säger motionärerna och begär att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.

Kärnkraftens avveckling måste startas omedelbart, sägs det i vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1988/89: N432; i första hand skall reaktorn Ringhals 2 och i andra hand Barsebäcksverket tas ur drift. Beträffande Ringhals 2 finns i motionen ett särskilt yrkande att de pågående reparationerna skall avbrytas och reaktorn snarast tas ur drift. Likaså finns ett separat yrkande om Barsebäcksverket. Vidare framförs ett yrkande om att de återstående kärnkraftsreaktorerna skall tas ur drift under 1990-talet.

Miljöpartiets avvecklingsprogram är ännu något radikalare. Riksdagen föreslås begära att regeringen utarbetar en plan för kärnkraftsavveckling på tre år; yrkanden av denna innebörd finns i motionerna 1988/89: N359 (mp), 1988/89: N418 (mp) och 1988/89: N477 (mp). Enligt den sistnämnda motionen borde regeringen arbeta för att kärnkraften inom tre år avvecklas i hela Norden, dvs. förutom i Sverige också i Finland. Beträffande inledningen av kämkraftsavvecklingen krävs i motion 1988/89: N480 (mp) att den — av försvarspolitiska skäl — skall börja omgående och i motion 1988/89: N418 (mp) att den skall börja år 1989. I motion 1988/89: N468 (mp) framförs ett yrkande rörande reaktorn Ringhals 2 av samma innebörd som de nyss nämnda. Detta sker med hänvisning till risken för en kärnkraftsolycka som skulle kunna drabba Göteborg. Reaktorn Barsebäck 2 skall avvecklas under år 1989, krävs det i motion 1988/89: N467 (mp); motionstexten tycks ge vid handen att motionärernas avsikt har varit att ställa ett motsvarande yrkande i fråga om reaktorn Barsebäck 1.

Utskottets ställningstagande

Utskottet går först in på de yrkanden som syftar till att riksdagen skall upphäva förra årets beslut om kärnkraftsavvecklingens inledning och ge klartecken för fortsatt drift av samtliga reaktorer antingen, enligt moderata samlingspartiets linje, så länge inte säkerhetskrav, andra tekniska förhållanden eller ekonomiska omständigheter lägger hinder i vägen, eller, enligt folkpartiets linje, längst t. o. m. år 2010. Utskottet anknyter härvid till tidigare års ställningstaganden och finnér det inte nödvändigt att ta upp någon ingående diskussion om kärnkraftens konsekvenser i olika avseenden.

Som utskottet framhöll förra året har nya moment stegvis kommit in i debatten om kärnkraften. Ursprungligen var opinionen mot kärnkraft 21

grundad på problemen med det radioaktiva avfallet och sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen. Sedermera har — mot bakgrund av reaktorhaverierna i Harrisburg år 1979 och i Tjernobyl år 1986 — riskerna för stora olyckor i samband med kärnkraftsproduktionen kommit i centrum för debatten.

Den självklara utgångspunkten när kärnkraftens framtid diskuteras är alltjämt resultatet av folkomröstningen år 1980. Den gav — före Tjernobylolyckan, som av många har uppfattats såsom ett särskilt allvarligt memento om riskerna med kärnkraftsproduktion — klart besked om att statsmakterna måste slå in på avvecklingslinjen. Årtalet 2010 nämndes visserligen inte i de alternativ som de röstande hade att ta ställning till vid folkomröstningen. Att en fixerad sluttidpunkt angavs bedömdes emellertid som nödvändigt när riksdagen efter folkomröstningen behandlade avvecklingsfrågan. Som tidigare (s. 16) påvisats deklarerade man då från moderata samlingspartiets sida att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon avgörande skillnad mellan den borgerliga trepartiregeringens förslag och den socialdemokratiska partimotion där årtalet 2010 introducerades. Mot denna bakgrund framstår det inte som konsekvent när moderata samlingspartiet nu åberopar folkomröstningsresultatet som grund för att reaktorinnehavarna så länge säkerhetskraven är uppfyllda själva bör få bestämma hur länge reaktorerna skall förbli i drift.

Mot folkpartiets linje, enligt vilken år 2010 kvarstår som sluttidpunkt men reaktorinnehavarna i övrigt lämnas frihet att bestämma om avvecklingen, likaledes så länge säkerhetskraven är uppfyllda, finns det vägande invändningar. En sådan ordning skulle, som utskottet uttalade förra året, ge alltför stort utrymme åt rent företagsmässiga bedömningar. Det systemskifte i energipolitiken som kämkraftsavvecklingen innebär måste enligt utskottets mening genomföras enligt en av statsmakterna fastställd plan som innebär att förloppet bestäms av säkerhetssynpunkter, samhällsekonomiska bedömningar och andra samhälleliga värderingar.

Utskottet ställer sig också kritiskt till yrkandet i motion 1988/89: N409 (m), vilket som nämnts syftar till att den planerade kontrollstationen skall innefatta en total omprövning av strategin för kärnkraftsavveckling. Utskottet vänder sig mot motionärens påstående att innebörden av riksdagens beslut förra året om kontrollstationen skulle vara oklar. Riksdagen har genom beslutet slagit fast att två reaktorer — en i Barsebäck och en i Ringhals — skall tas ur drift, den ena år 1995 och den andra år 1996. Vad som återstår att bestämma är vilken av de två resp. fyra reaktorerna i de nämnda kraftverken det skall bli fråga om och ordningsföljden dem emellan. Vid kontrollstationen skall på ett otvetydigt sätt ådagaläggas att erforderlig tillförsel av elenergi kan upprätthållas utan de reaktorer som avvecklas; det är regeringens sak att föreslå de ytterligare åtgärder från statsmakternas sida som kan visa sig erforderliga.

Regeringens förslag och senare uttalanden om kärnkraftsavvecklingens inledning och om kontrollstationen innebär, vill utskottet understryka, en utfästelse från dess sida att år 1990 presentera ett åtgärdsprogram som uppfyller samtliga de villkor som riksdagen har ställt. Den aviserade propositionen bör sålunda innehålla en redovisning av hur behovet av eltill -

1988/89: NU25

försel kommer att bli tillgodosett och hur rimliga arbetsvillkor för den elintensiva industrin kan vidmakthållas samt en preciserad beräkning av de samhällsekonomiska kostnader som kärnkraftsavvecklingens inledningsfas för med sig. Vid kontrollstationen bör också övervägas om det finns behov av särskilda insatser för ombyggnad från elvärme till andra uppvärmningssystem i bostäder. De tidigare nämnda restriktionerna i fråga om koldioxidutsläpp och vattenkraftsutbyggnad liksom tillämpning av de strängaste reningskraven vid användning av olja, kol och andra fossila bränslen utgör självklara förutsättningar för åtgärdsprogrammet. Angeläget är att regeringen visar hur kompetensen på det kärntekniska området — såväl vid de olika kärnkraftverken som hos de centrala organen på kärnkraftsområdet — skall kunna upprätthållas under avvecklingsskedet. I den mån sysselsättningsproblem kan beräknas uppkomma för personal vid eller med anknytning till kärnkraftverken bör regeringen ange hur dessa problem skall lösas.

Av vad utskottet nu har anfört följer att utskottet avstyrker här behandlade delar av motionerna 1988/89: N416 och 1988/89: N408 liksom motionerna 1988/89: N405, 1988/89: N409, 1988/89: N465 och 1988/89: N466 (alla m). Likaså ställer sig utskottet avvisande till vad som från folkpartiets sida — i anslutning till resonemanget i dess partimotion 1988/89: N403 — har anförts om att vad gäller tidsschemat för kämkraftsavvecklingen endast sluttidpunkten, år 2010, skulle bli föremål för beslut av riksdagen.

Som framgår av det sagda fäster utskottet stor vikt vid att kärnkraftsavvecklingen i sin helhet genomförs på basis av en planering på lång sikt och att alla tänkbara komplikationer i sammanhanget blir analyserade och får föranleda erforderliga åtgärder. Därav följer att utskottet avstyrker de motionsyrkanden som går ut på att riksdagen nu skall besluta om en snabbare total avveckling av kärnkraftsproduktionen än folkomröstningsbeslutet har ansetts kräva. Detta gäller vare sig tidsperspektivet är endast tre år, såsom i motionerna 1988/89: N359, 1988/89: N418 och 1988/89: N477 (alla mp) — vilken sistnämnda nu berörs såvitt den avser Sverige —, eller omfattar även återstoden av 1990-talet, såsom i motionerna 1988/89: N463 (c), 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N432 (vpk). Även motion 1988/89: N464 (c) i angiven del kan räknas till den sistnämnda gruppen. Avstyrkandet omfattar likaså, på angivna grunder, yrkanden — i de tre sistnämnda motionerna samt motionerna 1988/89: N467 (mp) och 1988/89: N480 (mp) — som innebär att kämkraftsavvecklingen skall inledas år 1989 eller ”omedelbart” eller med att vissa angivna reaktorer i Barsebäck och Ringhals tas ur drift.

Övriga frågor rörande kämkraftsavvecklingen

Inga ytterligare investeringar i kärnkraft bör få göras, och effekten i befintliga kärn kraftsaggregat bör inte få höjas. Den uppfattningen framförs i motion 1988/89: N430 (vpk); motionärerna vill att riksdagen skall rikta ett uttalande av den angivna innebörden till regeringen.

Frågan om Vattenfalls investeringar i samband med reparationen av reaktorn Ringhals 2 behandlar utskottet i annat sammanhang

1988/89: NU25

(1988/89: NU30). Investeringar i säkerhetshöjande syfte inom ramen för gällande driftstillstånd finns det från motionärernas utgångspunkt knappast anledning att anmärka mot. Utskottet utgår vid sin behandling av motionen i ifrågavarande del från att motionsyrkandet i sin helhet är riktat mot investeringar som reaktorinnehavarna gör i syfte att åstadkomma effekthöjningar i kärnkraftverk.

En kärnkraftsreaktors maximala effekt bestäms i princip när reaktorn konstrueras. Den tekniska utvecklingen möjliggör emellertid att befintliga reaktorers maximieffekt i vissa fall kan höjas. Av de fyra kärnkraftverkens nettoeffekt hösten 1988, vilken uppgick till 9 700 MW elenergi, hade ca 240 MW tillkommit genom effekthöjningar under 1980-talet i reaktorerna Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 2 samt Forsmark 1 och 2. Regeringen har den 30 mars 1989 medgivit ökat effektuttag om sammanlagt ca 250 MW i reaktorerna Forsmark 3, Oskarshamn 3 och Ringhals 1. En viss effekthöjning beräknas också bli möjlig i reaktorn Ringhals 2. Kostnaderna för de hittillsvarande effekthöjningarna uppskattas till mellan 100 kr. och 200 kr. per kW, vilket kan jämföras med att investeringskostnaden för ny kolkraft beräknas vara i storleksordningen 10 000 kr. per kW. Tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet krävs för att en kärnkraftsreaktors maximieffekt skall få höjas.

Vissa effekttillskott inom kärnkraftsproduktionen har kommit till stånd eller kan ytterligare åstadkommas. Tillståndsprövningen skapar garantier för att säkerheten i de berörda kärnkraftverken inte försämras. Utskottet finner det inte motiverat att riksdagen skulle påkalla några åtgärder för att förhindra de återstående effekthöjningar som kan vara möjliga med bibehållna höga säkerhetskrav. Motion 1988/89: N430 (vpk) avstyrks följaktligen i nu berörd del.

Det första steget i kärnkraftsavvecklingen bör, hävdas det i motion 1988/89: N418 (mp), vara ett förstatligande av kärnkraftverk som ägs av privata och kommunala intressen. Förstatligandet skulle ske genom ett exproprieringsförfarande. Motionärerna räknar med att ett belopp av 1 miljard kronor skall användas för ersättning till kärnkraftsbolagen i samband med förstatligandet.

Av de fyra kärnkraftverken ägs Ringhalsverket helt av staten genom Vattenfall. I Forsmarks Kraftgrupp AB, som äger Forsmarksverket, har Vattenfall cirka tre fjärdedelar av aktiekapitalet; återstoden ägs av ett konsortium av kommunala och privata företag. Barsebäcksverket ägs av ett helägt dotterbolag till Sydkraft AB, vilket i sin tur till drygt hälften ägs av sex kommuner och i övrigt av vissa kapitalförvaltande institutioner m. m. och av andra, privata intressen. Sydkraft AB innehar också närmare hälften av aktiekapitalet i OKG AB, som äger Oskarshamns verket. Övriga intressenter är privata och kommunala bolag.

Den nuvarande expropriationslagen (1972:719) ger inte möjlighet att framtvinga den ägarförändring som förespråkas i motionen. Vittgående lagstiftningsåtgärder torde erfordras för att motionärernas syfte skall kunna uppnås.

Det finns enligt utskottets mening inte någon anledning för staten att

1988/89: NU25

söka överta nuvarande kommunala och privata ägarintressen i kärnkraft- 1988/89: NU25 verken. Motion 1988/89: N418 (mp) avstyrks i berört hänseende.

Frågan om ersättning till ägare av kärnkraftverk i samband med en av staten genomdriven kärnkraftsavveckling tas upp i motion 1988/89: N416 (m). Motionärerna är, som har framgått, kritiska mot de avvecklingsplaner som har diskuterats i det föregående. Regeringen borde, menar de, lämna en utfästelse om att staten skall kompensera reaktorägarna för de förluster som de kan komma att lida till följd av ett politiskt beslut i saken. Riksdagen förslås göra ett uttalande härom.

1 promemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens avveckling, vilken förra året upprättades inom miljö- och energidepartementet, har föreslagits dels en ny grund för återkallelse av tillstånd att bedriva kärnteknisk verksamhet, dels en reglering av frågan om ersättning till tillståndshavare vid en återkallelse på denna nya grund. Enligt förslaget skulle staten lämna ersättning för förlust som uppkommer till följd av att tillståndet att driva en reaktor upphör att gälla tidigare än 25 år från det att reaktorn togs i kommersiell drift. Ingen ersättning skulle lämnas för utebliven vinst. Promemorian har remissbehandlats, varvid reaktorinnehavarna har reagerat mot förslaget.

Riksdagen har, anser utskottet, inte anledning att nu — på otillräckligt underlag — göra något uttalande i denna sak. Det berörda yrkandet i motion 1988/89: N416 (m) avstyrks alltså.

Ett yrkande i motion 1988/89: N477 (mp) syftar till att riksdagen skall uttala sig för att kärnkraften inom tre år avvecklas i hela Norden. Frågan om kärnkraftsavveckling i Sverige har utskottet behandlat i det föregående.

Det enda nordiska land utom Sverige där kärnkraft produceras är Finland.

I sin återstående del går alltså det nämnda motionsyrkandet ut på att riksdagen skal! uttala sig för kärnkraftsavveckling i Finland och ange en tidsfrist av tre år för denna.

Finland och Sverige deltar båda i den omfattande verksamhet som det internationella atomenergiorganet IAEA bedriver (se s. 26). De båda länderna har ett bilateralt avtal om att de skall informera varandra om resp. lands kärntekniska anläggningar och att de skall varna varandra i händelse av en kärnenergiolycka.

Meningsutbytet mellan Sverige och Finland i energipolitiska frågor bör, menar utskottet, äga rum i gängse former för internationellt samarbete. Ett sådant uttalande av riksdagen som begärs i den här aktuella delen av motion 1988/89: N477 (mp) skulle innebära ett ställningstagande i ett annat lands inre angelägenheter som utskottet inte vill förorda. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen såvitt nu är i fråga.

Andra kärnkraftsfrågor

Kontroll på kärnkraftsområdet, m. m.

Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) skall

det finnas lokala säkerhetsnämnder vid kärnkraftverken och vid anlägg- 25

ningar för hantering, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne som inte 1988/89: NU25

skall användas på nytt. Nyköpings kommun har begärt att bestämmelserna i kärntekniklagen skall ändras så att en lokal säkerhetsnämnd kan inrättas även inom denna kommun, där Studsvik AB bedriver olika slags verksamhet som omfattas av lagen. Regeringen har i budgetpropositionen framlagt förslag till en sådan lagändring; den föreslagna bestämmelsen kan vid behov tillämpas även i fråga om ABB Atom AB:s kärntekniska verksamhet i Västerås. Utskottet tillstyrker lagförslaget med en redaktionell ändring.

Statens kärnkraftinspektions verksamhet finansieras med avgifter från dem som är föremål för tillståndsprövning, tillsyn osv. från inspektionens sida. Avgifterna redovisas under två anslag, ett för förvaltningskostnader och ett för kärnsäkerhetsforskning, vilka förs upp med formella belopp om i vartdera fallet 1 000 kr. I sammanhanget lämnar regeringen uppgifter om beräknade utgifter och inkomster för dessa ändamål. Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion.

Från miljöpartiets sida begärs i motion 1988/89: N417 en utredning om statens kärnkraftinspektion, vilken skulle belysa hur den av miljöpartiet påyrkade snabba avvecklingen av kärnkraften skulle påverka inspektionens verksamhet.

Såsom har redovisats i det föregående har miljö- och energiministern enligt beslut av regeringen tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift att studera hur kompetensen bl. a. hos de centrala organen på kärnkraftsområdet skall kunna upprätthållas under kärnkraftsavvecklingen. Utredningsarbetets resultat skall redovisas senast år 1990.

Utredningsbehovet på det berörda området får anses vara i huvudsak tillgodosett genom den nämnda arbetsgruppens verksamhet. Det angivna motionsyrkandet avstyrks med hänvisning till vad nu sagts.

Det internationella atomenergiorganet IAEA bedriver en omfattande verksamhet inom kärnenergiområdet. Denna är inriktad på i huvudsak tre områden, nämligen verifiering av åtaganden om fredlig användning av kärnenergi (safeguards), samordning och förmedling av rekommendationer i kärnsäkerhets- och strålskyddssammanhang samt samordning och förmedling av bistånd inom kärnenergiområdet. I sitt betänkande förra året om energipolitik inför 1990-talet (NU 1987/88:40) lämnade näringsutskottet ett utförligt referat av ett interpellationssvar rörande IAEA som miljö- och energiminister Birgitta Dahl hade lämnat i januari 1988 (s. 26). Mot bakgrund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl erinrade utskottet särskilt om IAEA:s roll som mötesplats för kärnkraftstekniker från öst- och västblocken (s. 62).

I det sammanhanget behandlade utskottet ett par motionsyrkanden som tog sikte på en förändrad inriktning av IAEA:s verksamhet. Ett av dessa motsvaras i år av ett yrkande i motion 1988/89: N463 (c). Motionärerna efterlyser initiativ av regeringen syftande till att IAEA:s uppgifter skall begränsas till att avse kontroll- och säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften och åtgärder för att förhindra kärnvapenspridningen. Organisationen

skulle sålunda inte längre få medverka till att främja civil kärnkraftspro- 1988/89: NU25 duktion. Vad motionärerna kallar ”IAEA:s dubbla roll” skulle upphävas.

Utskottet anser liksom tidigare att Sverige bör medverka till att IAEA kan fortsätta sin verksamhet enligt nuvarande, nyss antydda riktlinjer.

Verksamheten har, såvitt utskottet kan bedöma, i forsta hand den inriktning som motionärerna förespråkar. Det är av stor vikt att det finns en effektiv internationell organisation med syfte att främja säkerheten vid fredlig användning av kärnkraft och att motverka kärnvapenspridning.

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att göra något uttalande på grundval av det aktuella motionsyrkandet om IAEA.

Ett vidgat skadeståndsansvar för kärnkraftsföretagen vid kärnkraftsolyckor har begärts i motioner (c; mp) som nyligen har behandlats av lagutskottet (1988/89: LU23). I en av dessa finns också motiveringen för motion 1988/89: N458 (mp), enligt vilken riksdagen hos regeringen borde begära en redogörelse för kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan — förluster i form av personliga lidanden och sänkt livskvalitet dock oräknade. Motionärerna åberopar en uppgift enligt vilken kostnaderna för katastrofens följder i Sovjetunionen skulle ha uppgått till över 100 miljarder kronor.

Riksdagen beslöt i december 1986 om beredskapshöjande åtgärder och åtgärder för att mildra konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet med anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (prop. 1986/87:18, NU 1986/87:12). I en skrivelse (skr. 1987/88:96) till riksdagen i februari 1988 redovisade regeringen en uppföljning av dessa åtgärder. Av redovisningen framgår bl. a. följande.

För försvarsdepartementets del kan noteras att 6 milj. kr. anvisades för beredskapshöjande åtgärder. Ett uppdrag till statens räddningsverk rörande alarmeringen vid kärnkraftsverken skulle genomföras inom en kostnadsram av 5,5 milj. kr., vilket belopp finansierades med anslagsmedel.

Detsamma gäller kostnader för vissa mätningar från buss och bil, ca 675 000 kr.

Inom jordbruksdepartementets område redovisas kostnader för ersättningar m.m. uppgående till ca 367 milj. kr., varav 218,7 milj. kr. till jordbruket och trädgårdsnäringen, 137,6 milj. kr. till rennäringen, 4,3 milj. kr. till fisket m. m. och 6,4 milj. kr. till älgjägare. Riksrevisionsverkets redovisning av stasbudgetens utfall budgetåret 1987/88 ger vid handen att fram till det budgetårets slut ytterligare ca 70 milj. kr. åtgick för ersättningar inom jordbruksdepartementets område. — Från ett anslag under industridepartementets huvudtitel hade ca 51 milj. kr. utbetalats som ersättning för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter av Tjernobylolyckan. Mer än hälften av beloppet, eller närmare 29 milj. kr., tillföll företag med anknytning till rennäringen. Bär- och svamphanteringen fick ca 11 milj. kr., fiskföretag och viltföretag vardera ca 3 milj. kr. och turistföretag ca 1,5 milj. kr. Ytterligare totalt 3 milj. kr. torde ha åtgått för ersättningar inom industridepartementets område fram till slutet av budgetåret 1987/88. De angivna beloppen uppgår till sammanlagt omkring en halv miljard kronor. 27

1 vissa fall har ersättningar kunnat utbetalas även under det nu innevarande budgetåret.

Utskottet hänvisar till den nu lämnade redogörelsen, som ger en uppfattning om statens kostnader till följd av dess åtaganden i samband med Tjernobylolyckan. Andra slag av kostnader, särskilt för vissa skador som kan vara mera bestående, torde vara svåra att kartlägga. Utskottet finner sig inte böra föreslå en sådan framställning till regeringen som begärs i motion 1988/89: N458 (mp).

Uranköp på spotmarknaden

Huvuddelen av det uran, ca 1 300 ton per år, som behövs för det svenska kärnkraftsprogrammet köps enligt långsiktiga kontrakt. Inköpen görs främst i Canada — som svarar för mer än hälften av framtida leveranser enligt nu befintliga kontrakt — och i Australien. Leveranser kommer också från Niger, Förenta Staterna och Kina. Import av uran med ursprung i Sydafrika eller Namibia — vilka länder är föremål för handelsblockad på grundval av lagen (1971:172) om vissa internationella sanktioner — förekommer inte.

De uppgifter som har återgetts här finns i den inledande översikten i miljö- och energidepartementets bilaga till budgetpropositionen (bil. 16 s. 20). Tillgången på uran på världsmarknaden är god och priserna sjunkande, heter det vidare. Det sistnämnda sägs gälla i synnerhet priserna på den s. k. spotmarknaden för uran.

Detta avsnitt i budgetpropositionen bildar utgångspunkt för yrkanden i motionerna 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N434 (mp, vpk). Motionärerna uttalar farhågor för att en del av det uran som köps på spotmarknaden trots regeringens försäkran om motsatsen kan komma från Sydafrika eller Namibia. Om inte regeringen kan förete fullständiga garantier för att så inte är fallet bör köp av uran på spotmarknaden förbjudas, anförs det i den förstnämnda motionen. 1 den senare föreslås direkt att ett förbud mot svenska inköp av uran på spotmarknaden skall införas och att statens kärnkraftinspektion (SKI) skall få i uppdrag att övervaka att sådana inte förekommer.

Utskottet har inhämtat följande kompletterande upplysningar från regeringskansliet. Vid spotköp av uran träffas alltid ett skriftligt avtal mellan säljare och köpare, i vilket bl. a. uranets ursprung specificeras. I avtalet garanterar säljaren uranets ursprung. Detta verifieras senare genom leveranshandlingar. Det bör här noteras att endast företag med tillstånd enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet får förvärva uran till Sverige. Svenska kärnkraftsföretag anmäler varje inköp av uran från utlandet till SKI, varvid ursprung anges. Rapport går också till IAEA i Wien. Dessa båda institutioner följer upp uranets ursprung och dess väg genom olika led från natururan till använt bränsle. För varje bränsleknippe i varje reaktor kan uranets ursprung anges. — Då ett svenskt företag gör offertförfrågan hos olika tänkbara säljare på spotmarknaden för uran anges att uranet inte får komma från Sydafrika eller Namibia. Ursprunget kontrolleras i kontrakt och leveranshandlingar och anmäls till SKI.

1988/89: NU25

28 I SKI:s kvartalsrapporter lämnas uppgifter om införsel av uran i kvanti- 1988/89: NU25 teter om 1 kg eller mer. Härvid anges bl. a. uranpartiets avsändare.

Mot bakgrund av den redogörelse för tillämpad praxis som här har lämnats finns det, menar utskottet, inte anledning att anta annat än att den föreskrivna handelsbojkotten — vars upphävande torde ligga inom räckhåll för Namibias del — blir respekterad även när det gäller uran som från spotmarknaden förvärvas till Sverige. Sådana garantier som efterlyses i motion 1988/89: N478 (c) synes alltså föreligga. Då syftet med de båda motionsyrkandena sålunda får anses vara tillgodosett föreslår utskottet att de lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Allmänna riktlinjer för energipolitiken

Översikt

Såsom inledningsvis sagts finns ett stort antal motionsyrkanden genom vilka riksdagen uppmanas att uttala sig om riktlinjer för energipolitiken och också om medel för dessas förverkligande. Förslagen har givetvis nära samband med vad som från resp. håll har anförts om kärnkraftsavvecklingen. Från de partier som önskar att denna process skall gå snabbare än vad regeringen har utgått ifrån framläggs mer eller mindre omfattande program för ersättande energiproduktion och för hushållningsåtgärder. För de partier som motsätter sig ingrepp mot kärnkraftsproduktionen, i vart fall av annat slag än genom fastställande av en sluttidpunkt för den, står andra frågor, bl. a. rörande energimarknadens struktur, i centrum för intresset.

Från socialdemokratiskt håll föreligger dels en motion om energipolitiska åtgärder i allmänhet, dels en motion om den elintensiva industrins energiförsörjning. I det följande anges några huvudpunkter i vad olika grupper av motionärer har anfört.

En övergripande uppgift för den svenska energipolitiken är, sägs det från moderata samlingspartiets sida i motion 1988/89: N416, att säkra tillgången på energi till låga kostnader — detta främst för att industrins internationella konkurrensförmåga skall vidmakthållas. Likaledes i industrins intresse betonas i samma motion behovet av en långsiktig och stabil energipolitik.

Folkpartiets yrkanden av mera generell natur — i motion 1988/89: N403 — gäller dels en ökad konkurrens bland kraftproducenterna, dels en aktiv användning av prisinstrumentet för att påverka utvecklingen på energimarknaden.

Centern framför allmänna yrkanden om energipolitikens inriktning i två partimotioner, 1988/89: N232 och 1988/89: N478. Den förra har sin motivering i en annan motion, som har rubriken Det sårbara samhället. En minskad sårbarhet skulle åstadkommas genom bl. a. energihushållning, effektiv användning av tillförd energi, satsning på inhemska energikällor, lokalt anpassad och småskalig utformning av energisystemen och en decentraliserad maktstruktur på energimarknaden. Likartade synpunkter framställs mera utförligt i den senare av de båda angivna motionerna. Huvudpunkterna i centerns energipolitik är enligt denna — förutom avveck- 29

ling av kärnkraften — dels lägre energianvändning genom energihushåll- 1988/89: NU25 ning och hög effektivitet i såväl produktion som användning av energi, dels ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor. Den plan för förnyelse av energisystemet som redovisas i motionen följs upp genom ett flertal yrkanden. Ett av dessa siktar till att regeringen skall framlägga ett åtgärd sprogram för bl. a. effektivare energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi och ett minskat oljeberoende. Ett annat går ut på att riksdagen skall betona vikten av en effektiv elproduktion, kännetecknad bl. a. av att kondenskraftverk ersätts av kraftvärme- och mottrycksanläggningar. Vidare finns en rad mera specificerade yrkanden, av vilka flera tas upp i senare, på särskilda energislag etc. inriktade avsnitt i detta betänkande.

Yrkandena i vänsterpartiet kommunisternas mera övergripande och mest omfattande motion med energipolitiskt innehåll, 1988/89: N432, är inriktade på särskilda frågor och kommer därför inte upp till behandling i samband med de yrkanden som har noterats i detta avsnitt.

Centralt bland många energipolitiska motionsyrkanden från miljöpartiets sida — utöver tidigare behandlade yrkanden om en snabb kärnkraftsavveckling — är ett, i motion 1988/89:N418, enligt vilket regeringen skall anmodas utarbeta en långsiktig energiplan med målet att en årlig tvåprocentig energibesparing skall åstadkommas under de närmaste 25 åren.

Regeringspartiets företrädare i utskottet hänvisar när det gäller allmänna riktlinjer till riksdagens beslut förra året om energipolitik inför 1990-talet och den utredningsverksamhet, redovisad i det föregående, som genomförs i syfte att lägga grund för övergripande energipolitiska avgöranden i samband med att programmet för kärnkraftsavvecklingens inledningsfas fastställs.

De motionsyrkanden med olika huvudinriktning som utskottet har att ta ställning till skiljer sig åt beträffande räckvidd och detaljeringsgrad. I senare avsnitt kommer preciserade frågor rörande särskilda energislag m. m. att tas upp. Dessförinnan behandlar utskottet de yrkanden och synpunkter av mera generell och principiell karaktär som nu har översiktligt presenterats. Utskottet särskiljer härvid ett antal större och mindre teman vilka diskuteras ett i sänder men ofrånkomligen delvis är sammanfallande.

Energiförsörjningen i stort

I vad avser energipolitikens allmänna inriktning finns, såsom har redovisats, särskilda yrkanden från några partier, medan de övriga har valt att beröra motsvarande frågor i allmänna resonemang. Detta gäller också i fråga om mera övergripande synpunkter på energiproduktionen, vilket är det tema som utskottet här först tar upp. Formellt sett hänför sig utskottets kommentarer i detta avsnitt till de nyss refererade yrkandena i motionerna 1988/89:N416 (m), 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N478 (c), till motion 1988/89: N433 (s) och till ett yrkande i motion 1988/89: N480 (mp). Enligt det sistnämnda yrkandet skulle riksdagen slå fast att Sveriges energiförsörjning skall grundas på inhemska biobränslen, vattenkraft och vindkraft. 30

I motion 1988/89: N433 (s) föreslås riksdagen göra ett uttalande till rege- 1988/89: NU25 ringen om behovet av energipolitiska åtgärder. På åtskilliga punkter är det fråga om särskilda miljökrav m.m., ämnen som faller inom jordbruksutskottets och bostadsutskottets beredningsområden. De punkter som hör till näringsutskottets område torde undantagslöst ha motsvarigheter i andra motioner; de gäller bl. a. avvecklingsplan för kärnkraftverken, satsningar på förnybara energikällor och utbyggnad av naturgassystemet.

Denna motion liksom yrkandena i de båda motionerna från centerhåll uppmärksammas nu endast såvitt de gäller energiförsörjningen; till frågor om energihushållning — t. ex. åtgärder för att effektivisera och minska energianvändningen — återkommer utskottet i det följande.

Utskottet erinrar om att riksdagen — såsom inledningsvis har nämnts — sedan år 1985 i olika etapper har fastställt riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken på grundval av förslag från den socialdemokratiska regeringen. Förnyelsen av energisystemet i enlighet med dessa riktlinjer har kommit långt på väg. Riktlinjerna ger anvisning om hur en fortsatt framgångsrik omställning skall kunna genomföras.

Inför kärnkraftsavvecklingens inledning krävs emellertid en vidareutveckling och precisering av riktlinjerna och beslut om olika konkreta energiproduktions- och energihushållningsåtgärder. Det är med sikte på dessa beslut som regeringen nu genomför ett omfattande förberedelsearbete i form av utredningar m.m. I avvaktan på att resultaten av detta arbete föreläggs riksdagen bör, anser utskottet, riksdagen inte ändra eller komplettera sina tidigare beslut om energipolitikens allmänna inriktning.

Liksom tidigare är huvuduppgiften att skapa förutsättningar dels för att kärnkraften skall kunna avvecklas, dels för att övergången från olja till förnybara och inhemska energikällor skall kunna fullföljas. Omställningen skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska mål riskeras.

Från moderata samlingspartiets sida påstås i motion 1988/89: N416 att regeringens energipolitik underminerar förutsättningarna för långsiktig planering bl. a. inom industrin. Utskottet finner detta påstående ogrundat.

De riktlinjer för energiförsörjningen som riksdagen har fattat på regeringens initiativ är tvärtom ägnade att skapa en fast grund för energikonsumenternas såväl som energiproducenternas planering. Givetvis har emellertid industrin ett ansvar för att i sin planerings- och investeringsverksamhet beakta de konsekvenser som riksdagens beslut om kärnkraftens avveckling för med sig.

Utskottet kan, vad gäller energiförsörjningen i stort, i ett längre perspektiv inte se någon grundläggande skillnad mellan de mål som riksdagen har lagt fast och de mål som förespråkas i de olika motionerna. Inriktningen mot en ytterst av miljöhänsyn styrd förnyelse av energisystemet är gemensam. Diskussionen borde således, menar utskottet, fortsättningsvis mindre ta sikte på allmänna målformuleringar än på vilka konkreta åtgärder som skall vidtas för att de uppsatta målen skall nås. Regeringens förslag vid kontrollstationen nästa år får härvidlag stor betydelse.

De nu aktuella yrkandena i motionerna 1988/89: N433 (s),

1988/89: N416 (m), 1988/89:N232 (c), 1988/89:N478 (c) och 1988/89:NU25

1988/89: N480 (mp) avstyrks med vad utskottet här har anfört.

Särskilda frågor rörande energiförsörjningen

Miljöaspekter på energiförsörjningen är föremål för ett särskilt yrkande i motion 1988/89: N405 (m), vilken har berörts tidigare i vad avser den fortsatta kärnkraftsanvändningen. Motiveringen finns i en annan, omfattande motion, 1988/89: Kr211; resonemangen i denna gäller en mångfald miljöproblem i Stockholmsregionen. 1 det nu aktuella yrkandet påkallas ett uttalande av riksdagen till regeringen om att energiplaneringen skall ske med hänsyn till miljöeffekterna. All förbränning ger oönskade och stundom störande luftföroreningar, påpekar motionären bland annat. Stockholm liksom andra tätortscentra i landet bör, säger han, inrikta sin energiförsörjning på användandet av flera olika energikällor, och valet av dessa bör svara mot högt ställda miljökrav.

1 anslutning till uttalanden av regeringen underströk riksdagen förra året (NU 1987/88:40 s. 58) att omställningen av energisystemet skulle genomföras på ett sådant sätt att negativa effekter för miljö och hälsa så långt möjligt skulle undvikas. Oppositionspartierna stod inte bakom denna formulering men gav från olika utgångspunkter uttryck åt samma principiella uppfattning om miljöaspekternas betydelse. De konkreta önskemål som ligger till grund för det nu berörda motionsyrkandet behandlas i andra sammanhang. Något särskilt uttalande av allmän karaktär i enlighet med motionsyrkandet anser utskottet inte att riksdagen har anledning att göra.

Motionen avstyrks alltså i denna del.

Även motion 1988/89: N459 (s) har en regional inriktning. Skogslänens och Bergslagens basnäringar är ytterst energikrävande och konkurrensutsatta, framhåller motionärerna. De vill att riksdagen skall betona för regeringen att det är särskilt viktigt att den elintensiva industrins försörjning med elenergi säkerställs.

Som en central uppgift inför kontrollstationen år 1990 angav riksdagen förra året (NU 1987/88:40 s. 54) att det konkret skulle klargöras vilka åtgärder som måste vidtas för att den elintensiva industrins försörjning skall tryggas. De partier som inte stod bakom riksdagens tillkännagivande till regeringen i denna form uttryckte ingen avvikande uppfattning i sakfrågan. Som tidigare har redovisats pågår enligt beslut av regeringen en utredning om konkurrensvillkoren för elintensiv industri. Utskottet anser mot här angiven bakgrund att motion 1988/89: N459 (s) inte bör föranleda någon särskild åtgärd av riksdagen.

Vissa generellt inriktade regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen anläggs i motion 1988/89: N278 (c). Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om sambandet mellan förnyelsen av energiförsörjningen och regional utveckling. Den huvudsakliga innebörden skulle vara att utnyttjande av inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor, exempelvis energiskog, skapar ny sysselsättning och kan ge betydande stimulanser åt den ekonomiska utvecklingen. 32

Utskottet diskuterar i ett senare avsnitt (s. 60) utnyttjandet av olika slags biobränslen. Dessa fyller redan en viktig funktion i energiförsörjningen och kan komma att få ökad betydelse. Självklart skapar produktion och transporter av dessa bränslen arbetstillfällen på många håll i landet. Utskottet utgår från att regeringen beaktar denna positiva effekt och väger in den i sina bedömningar utan något särskilt påpekande från riksdagen. Det berörda yrkandet i motion 1988/89: N278 (c) avstyrks sålunda.

En regionalpolitisk inriktning har också motion 1988/89: N455 (m); dess syfte sammanfaller emellertid närmast med den tidigare behandlade motionen 1988/89: N459 (s) om den elintensiva industrins energiförsörjning. Vad som begärs är att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att god tillgång till billig energi är av avgörande betydelse för den framtida utvecklingen av värmländskt näringsliv och värmländsk arbetsmarknad. Av motiveringen — i motion 1988/89: A456 — för detta och en rad andra yrkanden framgår att motionärernas önskemål närmast gäller deras egen valkrets och att det således är energiförsörjningen i Värmlands län, inte i landskapet Värmland, som motion 1988/89: N455 tar sikte på.

En effektiv och ekonomiskt fördelaktig energiförsörjning är givetvis av betydelse för hela landets näringsliv, med regionala variationer betingade av industrins struktur. Utskottet kan inte finna att Värmlands län intar en sådan särställning i detta hänseende att ett särskilt uttalande av riksdagen enligt vad som föreslås i motion 1988/89: N455 (m) skulle vara motiverat. Utskottet avstyrker följaktligen denna motion.

Ett ytterligare yrkande i motion 1988/89: N478 (c) gäller beredskapsaspekter på energiförsörjningen. Motionärerna hävdar att den energipolitik som förs försvagar vårt lands försvarsberedskap. Användningen av olja och kol tilltar, anför de, medan användningen av inhemska bränslen stagnerar och t. o. m. minskar. Flera fabriker för förädling av inhemska bränslen har lagts ned. Detta och annat bidrar, säger motionärerna, till att öka Sveriges sårbarhet. Liknande synpunkter ligger till grund för det yrkande i motion 1988/89: N480 (mp) som har tagits upp i föregående avsnitt.

Som framgår sammanfattar det förstnämnda yrkandet en argumentation som är avsedd att ge ytterligare stöd åt motionärernas i flera andra sammanhang behandlade önskemål rörande energiproduktionssystemets utformning. Utskottet vill betona att beredskapshänsyn självfallet måste spela en viktig roll vid utformningen av energipolitiken. Att i detta sammanhang på nytt göra en avvägning mellan olika alternativ för energiförsörjningen finner utskottet emellertid inte motiverat; motion 1988/89: N478 (c) avstyrks alltså i den del som har tagits upp här.

Såväl folkpartiet som centern vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om energimarknadens struktur. Enligt motion 1988/89: N403 (fp) skulle det gälla vikten av och metoder för att skapa ökad konkurrens bland kraftproducenterna. T. o. m. på elmarknaden, där den enskilde konsumenten svårligen kan ha mer än en leverantör, har det gått att åstadkomma en viss konkurrens, påpekar motionärerna. Energibolag med olika regionala distributionsområden kan nämligen tack vare det gemensamma

1988/89: NU25

3 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

stamlinjenätet utbyta produktionskapacitet via kraftbörsen. Konkurrensinslagen borde emellertid kunna bli fler. Ett sätt vöre, menar motionärerna, att lokala elverk och större industrier skulle få ökade förutsättningar att välja mellan olika leverantörer och att fritt förhandla om leveransvillkoren. Kartellsamarbete mellan olika producenter måste motverkas, sägs det också. Så många producenter som möjligt måste få tillfälle att delta i förnyelsen av energisystemet på så lika villkor som möjligt, heter det i motion 1988/89: N478 (c). Centerns modell, med en till väsentlig del småskalig energiproduktion baserad på inhemska förnybara energikällor, lämnar utrymme för en mångfald intressenter på energimarknaden, framhålls det. Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre energipriser begränsas. Att en differentierad energimarknad med många aktörer utvecklas kan ses som en demokratisk nödvändighet, säger motionärerna till sist. Ungefär samma synpunkter framförs i motion 1988/89: N464 (c); de utmynnar i en begäran att riksdagen skall uttala sig till förmån för en friare konkurrens på elmarknaden.

Utskottet tog förra året ställning till ett par liknande motionsyrkanden (NU 1987/88:40 s. 78). Därvid anknöt utskottet till ett avsnitt i den då föreliggande propositionen om energipolitik inför 1990-talet. Det fanns enligt regeringens uppfattning inte skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt inför den förestående kämkraftsavvecklingen. En väl fungerande elmarknad underlättade omställningen av energisystemet. Statsmakterna borde därför inte ingripa direkt i taxesättningen, utan denna borde överlåtas till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer och elförbrukare. Största möjliga flexibilitet i fråga om kontraktsformer och avtal borde därvid eftersträvas. Mot den angivna bakgrunden fann utskottet inte skäl för något uttalande om ökad konkurrens bland kraftproducenterna eller om energimarknadens struktur. Ett sådant påkallades däremot i en reservation av folkpartiets och centerns företrädare. En reservation från moderata samlingspartiets sida avvek foga från utskottets formuleringar; även där avstyrktes motionsyrkandena.

Inte heller nu finnér utskottet skäl för att riksdagen skulle rikta en särskild framställning till regeringen rörande energimarknadens struktur och konkurrensförutsättningarna på denna marknad. Regeringen har uttalat sig för ett fritt samspel mellan aktörerna på energiområdet. Skulle det förekomma kartellsamarbete med skadlig verkan är det som eljest näringsfrihetsombudsmannens sak att ingripa. Centerns program för förnyelse av energisystemet kommenterar utskottet i andra sammanhang; utskottet ser inget skäl att göra en separat bedömning av detta program på basis av dess förmenta betydelse i konkurrenshänseende. Motionerna 1988/89: N403 (fp), 1988/89: N464 (c) och 1988/89: N478 (c) avstyrks alltså i här aktuella delar.

Allmänt om styrmedel på energiområdet

Centern uppmanar i motion 1988/89: N478 riksdagen att understryka vikten av att ekonomiska stimulans- och styråtgärder utnyttjas på energiområdet framför tvingande lagstiftning. Frivilliga insatser tillsammans med

1988/89: NU25

den sociala och miljöanpassade marknadsekonomins incitament är att fö- 1988/89: NU25 redra, hävdas det; förbud och detaljinriktad reglering av verksamheten kan accepteras endast som nödfallsåtgärder.

Två viktiga grupper av styrmedel på energiområdet, nämligen skatter och miljöavgifter, har utskottet nyligen behandlat i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet om energibeskattning. Utskottet rekommenderade där att riksdagen inte skulle besluta om några nya riktlinjer förrän resultaten av pågående utredningsarbete på detta område förelåg. Från centerns och miljöpartiets sida uttrycktes dock önskemål om att vissa principer för energibeskattningen skulle preciseras. Utskottet hänvisar i första hand till detta yttrande och skatteutskottets fortsatta behandling av ämnet.

Skatte- och avgiftsregler får visserligen sägas ha karaktären av tvingande lagstiftning men godtas uppenbarligen av motionärerna som energipolitiska styrmedel. Vad motionsyrkandet närmast får anses syfta till är att statsmakterna bör undvika att utfärda bindande föreskrifter om att vissa energiförsörjnings- eller energihushållningsåtgärder skall eller icke får vidtas liksom att fastställa absoluta gränsvärden för utsläpp av luftföroreningar etc. Bidragsgivning och liknande stimulansåtgärder är motionärerna däremot positiva till.

Utskottet finnér det emellertid svårt att inlägga någon riktigt entydig innebörd i det föreslagna uttalandet. Riksdagen bör inte, menar utskottet, uttala sig för en abstrakt princip av så allmän innebörd som den föreslagna. Utan egentligt avståndstagande avstyrker utskottet sålunda det berörda motionsyrkandet. Utskottet anser för övrigt att centerns energipolitiska alternativ förutsätter såväl högre energiskatter som ingående regleringar.

Stöd till teknikutveckling på energiområdet

Den önskvärda omställningen och förnyelsen av energisystemet förutsätter tillgång till betydande ekonomiska resurser, anförs det i motion 1988/89: N478 (c). Motionärerna föreslår att en energins utvecklingsfond skall byggas upp, finansierad med en avgift av 2 öre per kWh på all elenergi, vilket innebär att den skall tas ut i producentledet. Intäkterna av en sådan avgift skulle, påpekar motionärerna, i dagsläget uppgå till ca 2,5 miljarder kronor på ett år och kan bedömas långsiktigt ligga på en nivå av ca 2 miljarder kronor per år. De skulle inte inordnas i statsbudgeten, utan fonden skulle finansieras och administreras vid sidan av den verksamhet som regleras genom denna. Fondens huvuduppgift skulle vara att genom villkorliga lån och bidrag stödja investeringar som syftar till energihushållning och effektivare energianvändning eller till alternativ energiproduktion, såsom solenergianläggningar, små vind- och vattenkraftverk, eldningsanläggningar för biobränslen och anläggningar för kraftvärmeproduktion baserade på inhemska bränslen. Fonden skulle också fylla de uppgifter som den nuvarande energiteknikfonden och teknikupphandlingsstödet har.

Fondens verksamhet föreslås bli samordnad av statens energiverk, som 35

emellertid i det praktiska arbetet i hög grad skulle utnyttja olika sektorsorgan samt regionala och lokala myndigheter.

Ett delvis likartat uppslag framförs i motion 1988/89: N430 (vpk). Regeringen skulle anmodas att lägga fram förslag om inrättande av en investeringsfond för alternativ energi med 150 milj. kr. som grundbelopp. Hur fonden skulle finansieras berörs inte direkt i motionen; där sägs emellertid att det gäller en åtgärd utöver de satsningar som samhället bör göra via statsbudgeten. Syftet skulle vara att underlätta för forskare, uppfinnare, företag m. fl. att utveckla, producera och saluföra modern miljövänlig och energisnål teknik.

Stöd till utveckling av ny energiteknik lämnas genom energiforskningsprogrammet, vars nuvarande omfattning och inriktning — under en treårsperiod — fastställdes våren 1987. Riksdagens energipolitiska beslut våren 1988 innefattade inrättande av en energiteknikfond. Från denna får — enligt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m. m.

— lämnas stöd till projekt inom energiområdet med något av vissa angivna syften. Det kan gälla utveckling, provning eller demonstration av ny teknik eller system där ny teknik utnyttjas, användning av nyutvecklad teknik vid uppförandet av en fullskaleanläggning i fall då projektet är förenat med stora kommersiella risker och slutligen uppförande av småskaliga el- eller värmeproduktionsanläggningar som utnyttjar nyutvecklad teknik eller beprövad teknik i nya tillämpningar. Till energiteknikfonden överfördes vissa tidigare avsatta medel. Vidare medgav riksdagen att inkomster som svarar mot 10 kr. per m3 olja av den särskilda skatten på oljeprodukter — dvs. vid dåvarande oljeförbrukning ca 100 milj. kr. per år

— skulle få fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras för energiteknikfonden. Centern hade framlagt samma förslag som i år om en energins utvecklingsfond och stödde i första hand detta, vilket emellertid avvisades av riksdagen. Moderata samlingspartiet ställde sig inte bakom beslutet om den nya fonden.

Det syfte som centern vill uppnå med sitt förslag finnér utskottet delvis vara uppfyllt genom det stöd som lämnas från energiteknikfonden. Den av centern föreslagna fonden skulle dock vara av en helt annan storleksordning, vilket får ses mot bakgrund av att denna fond skulle utnyttjas för stöd även till anläggningar som baseras på kommersiell teknik. I förutsättningarna när energiteknikfonden inrättades förra året ingick att investeringar i sådan teknik som är kommersiellt tillgänglig borde komma till stånd utan statliga stimulansbidrag. Beträffande finansieringen av den av centern föreslagna fonden kan konstateras att den skulle grundas på en generell pålaga på all elenergi. Beslut om en sådan pålaga bör uppenbarligen inte fattas utan samband med prövningen av systemet med skatter och avgifter på energiproduktionen i dess helhet. Med hänvisning till det sagda avstyrks motion 1988/89: N478 (c) såvitt den gäller den föreslagna utvecklingsfonden.

Vänsterpartiet kommunisterna torde likaså anse att den i motion 1988/89: N430 föreslagna investeringsfonden för alternativ energi skall kunna användas för stöd även till investeringar i beprövad teknik. Även med beaktande av detta har utskottet svårt att inse varför partiet utifrån

1988/89: NU25

angivna förutsättningar har föreslagit inrättande av en ny fond i stället för ändringar i inriktningen och omfattningen av den redan befintliga. Även den sistnämnda motionen avstyrks i aktuell del.

Program för energihushållning

Riksdagens beslut våren 1988 om energipolitik inför 1990-talet innebar bl. a. att riksdagen enligt förslag av regeringen angav riktlinjer för ett program för effektivare användning och ersättning av elenergi. De åtgärder som avsågs skulle syfta bl. a. till utnyttjande av tillgänglig potential för eleffektivisering och elersättning, tillvaratagande av långsiktiga möjligheter på samma områden samt stärkande och bevarande av flexibiliteten i elanvändningen. Bland de initiativ i anslutning till programmet som redovisas i budgetpropositionen (bil. lös. 17) är att ett elanvändningsråd har knutits till statens energiverk.

En rad motionsyrkanden gäller frågor om energihushållning, även i vidare mening än vad som faller inom det område som just har berörts. Några av dessa yrkanden — i motionerna 1988/89: N232 och 1988/89: N478 (båda c) och 1988/89: N433 (s) — har delvis behandlats i det tidigare avsnittet om energiförsörjningen i stort. Energihushållning och effektiv användning av tillförd energi, i det att valet av energislag och energikvalitet anpassas efter ändamålet, anges i den förstnämnda motionen som ett viktigt inslag i energipolitiken. Det uttalande till regeringen som riksdagen skulle göra enligt det övergripande yrkandet i motion 1988/89: N478 (c) skulle uppmana till åtgärder för bl. a. lägre energianvändning genom hushållning med och hög effektivitet i användningen av energi. Vidare skulle riksdagen enligt denna motion begära förslag till ett åtgärdsprogram för bl. a. effektivare energianvändning. I motion 1988/89: N433 (s) nämns bland önskvärda insatser — förutom åtgärder som avser bostadssektorn och därmed knappast faller inom näringsutskottets verksamhetsområde — att den offentliga sektorn skall påverkas att använda energisnål teknik och att ytterligare energibesparande åtgärder, bl. a. i form av information till hushållen, skall sättas in på alla områden.

Ytterligare ett yrkande i motion 1988/89: N478 (c) kommer nu i blickfältet. Riksdagen skulle i en meningsyttring till regeringen ansluta sig till vad som i motionen anförs om hushållning och effektivare energianvändning. Bland synpunkter i motionen som kan anses vara åsyftade genom detta yrkande och de övriga yrkanden som nyss nämnts är följande. Det är i ett längre perspektiv alltid lönsamt att utforma byggnader, maskiner, industriella processer osv. så att inte mer energi än nödvändigt används. Effektivare energianvändning minskar behovet av primärenergi och begränsar därigenom den negativa miljöpåverkan av bl. a. fossila bränslen. En minskad energiimport gynnar handelsbalansen. Mera konkreta förslag i motionen behandlas i andra delar av detta betänkande; det gäller bl. a. förslaget om inrättande äv en energins utvecklingsfond, som utskottet nyss har behandlat.

Motion 1988/89: N405 (m), vilken som tidigare sagts har miljöproblem i Stockholmsregionen som utgångspunkt, innehåller ett yrkande om att riks -

1988/89: NU25

dagen skall göra ett uttalande till regeringen om att energisparande och energihushållning skall stimuleras och utvecklas. Det är en viktig uppgift för regeringen att målmedvetet arbeta för ökat energisparande, höga krav på effektivitet i energianvändningen och energisnål utrustning, säger motionären sammanfattningsvis. Konkreta åtgärder som motionären nämner är vidareutveckling av sparstimulerande eltaxor och tillverkning av energisnåla maskiner och utrustningar. Likartade synpunkter framförs i motion 1988/89: N464 (c); olika punkter i denna motion tas i det följande upp till behandling var för sig.

I centerns nyss berörda partimotion 1988/89: N478 finns ett resonemang om energianvändningens framtida utveckling. Motionärerna finnér det realistiskt att de energipolitiska insatserna inriktas på en långsiktig slutlig energianvändning av 300 TWh per år (mot år 1988 ca 380 TWh), varav ca 100 TWh elenergi (mot år 1988 ca 127 TWh varav ca 8 TWh förbrukades i avkopplingsbara elpannor). Den totala tillförseln av energi uppgick år 1988 till ca 450 TWh medan elproduktionen uppgick till ca 141 TWh.

Mera preciserade krav på minskad energiförbrukning framförs i några andra motioner. 1 anslutning till rapporten Vår gemensamma framtid, som avgavs år 1987 av Världskommissionen för miljö och utveckling, den s. k. Brundtlandkommissionen, påyrkas i motion 1988/89: N415 (c) att riksdagen skall hos regeringen begära förslag om en halvering av energiförbrukningen i Sverige — liksom i övriga nordiska länder — under en 25- årsperiod. Det finns, sägs det i motionen, tillräckligt beslutsunderlag för att man redan i dag skall kunna bedöma att en sådan utveckling är tekniskt realistisk och ekonomiskt fördelaktig. En halvering av energianvändningen i bostäder och lokaler hör till de programpunkter som riksdagen enligt motion 1988/89: N464 (c) skulle uttala sig för.

I motion 1988/89: N418, där miljöpartiet presenterar en väsentlig del av sitt energipolitiska program, är kravet på en långsiktig energiplan med sikte på energibesparing ett centralt inslag. Under de närmaste 25 åren skulle den årliga energibesparingen vara minst 2 % per år, och användningen av fossila bränslen skulle under samma tid reduceras med 85 %. Motionärerna redovisar i tabellform hur de tänker sig att den totala energibalansen skall se ut efter 25 år jämfört med år 1987.1 stället för 454 TWh tillförd energi skulle endast 271 TWh behövas. Hur energianvändningen skall fördelas efter en sådan 40-procentig besparing kan inte i detalj fastställas nu, framhålls det. En tänkt fördelning av energianvändningen på de tre huvudsektorema redovisas emellertid. Siffrorna är följande; utskottet tillfogar inom parentes motsvarande värden för år 1988 enligt statens energiverks beräkningar. Inom industrin skulle åtgå 95 (144) TWh, för transporter 40 (85) TWh och inom sektorn för övriga ändamål — bostäder, service m. m. — 100 (152) TWh. Elförsörjningen skulle till ingen del baseras på kondenskraftproduktion.

Utskottet erinrar när det gäller energihushållning om den utredningsverksamhet etc. som pågår på energipolitikens område och som delvis har redovisats i det föregående. Ytterligare kan, med anledning av olika detaljförslag i motionerna och i anslutning till redogörelsen i budgetpropositionen (bil. 16 s. 17), nämnas följande. Det elhushållningsprogram som intro -

1988/89: NU25

ducerades förra året innefattar stöd för teknikupphandling av eleffektiva 1988/89: NU25 och elersättande produkter, processer och system. Ett särskilt kansli för elhushållningsfrågor har inrättats vid statens energiverk. Konsumentverket har fått vissa medel till sitt förfogande för ökade insatser när det gäller att utveckla provningsmetoder och energideklarationer för olika konsumentprodukter; resultatet av verksamheten skall redovisas till regeringen senast i september 1989. Byggnadsstyrelsen är engagerad i olika energibesparande åtgärder avseende det statliga lokalbeståndet. Under ledning av statens energiverk har inletts överläggningar mellan statliga, kommunala och privata intressen om möjligheterna att åstadkomma en effektivare elanvändning. Verksamhetens uppläggning samt uppnådda resultat skall årligen redovisas till regeringen. Aktiviteter på energihushållningsområdet som inte berörs i budgetpropositionen men som har stort intresse i sammanhanget pågår vidare inom ramen för Vattenfalls Uppdrag 2000. Syftet med detta projekt är att bedöma möjligheterna att effektivisera elanvändningen; med hjälp av praktiska försök skall hushållningspotentialen för hela landet beräknas. Beträffande Brundtlandkommissionens rapport kan nämnas att det inom det nordiska samarbetet pågår verksamhet med att följa upp dess rekommendationer. Den nordiska ämbetsmannagruppen för energifrågor skall i sitt arbete med långsiktiga miljö- och energifrågor särskilt studera och utveckla kommissionens rekommendationer för i första hand de nordiska länderna. Regeringen har vidare uppdragit åt statens naturvårdsverk och statens energiverk att — med utgångspunkt bl. a. i dessa rekommendationer — klarlägga hur en miljöanpassad svensk energiförsörjning kan utformas.

Utskottet vill understryka att energihushållning — genom effektivare energianvändning och genom energibesparingsåtgärder i övrigt av mångahanda slag — är en ytterst betydelsefull del av energipolitiken. En effektiv och fortgående energihushållning är en förutsättning för att energitillförseln skall kunna begränsas till en nivå som är godtagbar från miljösynpunkt.

För ett principbeslut nu — även i mera allmänna termer — om vissa kvantitativa mål för energihushållningen finns det emellertid inte underlag.

Det fortsatta utredningsarbetet på energiområdet får visa i vilken mån och med vilken tidshorisont sådana mål framgent kan ställas upp. Utan att gå in på någon diskussion av graden av realism i där framförda förslag — vilka sinsemellan är olika — avstyrker utskottet därför motionerna 1988/89: N464 (c), 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N418 (mp) i här aktuella delar liksom motion 1988/89: N415 (c).

Inte heller i övrigt bör, menar utskottet, några övergripande beslut rörande energihushållning i allmänhet fattas i detta sammanhang. Riksdagen bör nu närmast avvakta redovisningen nästa år av de utredningsaktiviteter etc. med sikte på effektivare energianvändning och på olika konkreta besparingsåtgärder i övrigt som pågår. Inte minst betydelsefullt är att den viktiga del av instrumentarsenalen på området som skatter och miljöavgifter utgör kommer under övervägande samtidigt med andra slag av åtgärder i energihushållningssyfte. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1988/89:N232 (c), 1988/89:N405 (m), 1988/89:N433 (s) och 1988/89:NU25

1988/89: N478 (c) i här aktuella delar.

I förra årets proposition om energipolitiken inför 1990-talet berördes också frågan om elprisernas framtida utveckling (prop. 1987/88:90 s. 36). De ökade kostnader som skulle bli en följd av att nya elproduktionsanläggningar togs i drift skulle komma att avspegla sig i elpriserna, framhölls det. Elprishöjningar finge alltså på längre sikt anses oundvikliga — och det oberoende av kärnkraftsavvecklingen. Ett resultat av prishöjningarna skulle bli att utnyttjandet av elvärme inte längre skulle komma att expandera, samtidigt som investeringarna för elersättning och för effektivisering av elanvändningen skulle öka. Eltaxornas utformning skulle därvid få stor betydelse.

De ekonomiska effekterna av de elprishöjningar som förväntades till mitten av 1990-talet skulle enligt regeringens bedömning bli små för de hushåll som inte har elvärme. Även för hushåll med elvärme skulle verkningarna under den perioden bli relativt begränsade. Det erinrades i propositionen om att den svenska elmarknaden har som ett karakteristiskt drag att det inte förekommer regleringar av priset. Det fanns enligt regeringens uppfattning inga skäl att ändra på elmarknadens grundläggande funktionssätt.

Utskottet (NU 1987/88:40 s. 79) underströk vad regeringen hade anfört om de väntade prishöjningarnas ekonomiska verkningar. Det är viktigt att den förestående omställningen av energisystemet sker på samhällsekonomiskt rationella grunder, sade utskottet vidare. Elpriserna skulle möjliggöra ett effektivt utnyttjande av befintliga investeringar och ge förutsättningar för nya. Även utskottet slog fast att direkta statliga prisregleringar borde undvikas som styrmedel i omställningen av energisystemet. Principen om prissättning enligt långsiktig marginalkostnad borde, menade utskottet, underordnas andra samhällsmål, såsom att den elintensiva industrins internationella konkurrenskraft skulle bevaras. Ett aktivt utnyttjande av prisinstrumentet som ledde till en successivt högre elprisnivå skulle, sade utskottet med anledning av ett motionsyrkande, medföra en onödigt hög elprisnivå, något som särskilt skulle drabba konsumentgrupper och företag med svag betalningsförmåga.

Oppositionspartiernas företrädare stod inte bakom det resonemang som här har refererats. Deras uttalanden — grundade på motioner — pekade i olika riktningar. Moderata samlingspartiet varnade för en kommande elprischock — både för industrin och för många hushåll skulle en anpassning till drastiskt högre elpriser bli mycket påfrestande. Enligt centern och vänsterpartiet kommunisterna skulle prisökningarna kunna begränsas med en politik som innebar tillämpning av genomsnittspriser för elenergi i stället för en strikt tillämpning av marginalkostnadsprissättning. Folkpartiet, slutligen, pläderade för att elpriserna skulle höjas successivt under de närmaste åren. Därigenom skulle både producenter och användare kunna få viktiga signaler om de långsiktiga kostnaderna i elproduktionen. Bl. a. energihushållningsåtgärder skulle på så sätt stimuleras. En mjuk övergång

till den högre elprisnivå som var att vänta efter kämkraftsavvecklingen 1988/89: NU25 skulle också underlättas.

Från folkpartiets och centerns sida finns nu motionsyrkanden som innebär att dessa partiers nyss refererade ståndpunkter i fråga om prissättningen på elenergi på nytt kommer till uttryck.

I motion 1988/89: N403 (fp) begär folkpartiet ett uttalande till regeringen om att prisinstrumentet bör användas aktivt för att påverka prisutvecklingen på energimarknaden. Om marknadsmekanismen visar sig inte leda till successivt höjda elpriser bör politiska ingrepp genomföras för att den önskade prisutvecklingen skall komma till stånd. Skatteinstrumentet erbjuder en möjlighet; en annan vore att kraftbolagen ålades att göra obligatoriska fondavsättningar. Som exempel nämner motionärerna att en successiv höjning av en skatt eller fondavgift från 2 öre år 1991 till 6 öre år 2005 skulle inbringa sammanlagt ca 70 miljarder kronor. Dessa medel skulle, menar motionärerna, kunna slussas till åtgärder för bättre energihushållning och till utveckling och utbyggnad av ny produktionsteknik. Ett särskilt yrkande i motionen går ut på att utformningen av investeringsfonder för kraftbolagen skall utredas i enlighet med det anförda.

Centern anknyter sitt resonemang till partiets energipolitiska program i stort. En hög elanvändningsnivå och krav på byggande av nya kolkondenskraftverk skulle leda till kraftigt ökande elpriser, medan däremot centerns energipolitiska alternativ skulle skapa förutsättningar för en gynnsammare prisutveckling. Ganska utförligt pläderar motionärerna mot en s. k. långsiktig marginalkostnadsprissättning på elenergi. Principen för prissättningen borde i stället fastläggas genom en avvägning mellan genomsnittskostnad och långsiktig marginalkostnad för elproduktionen.

Utskottet anser inte att riksdagen på föreliggande underlag bör göra något nytt uttalande om hur elpriserna framgent bör utvecklas utan hänvisar till vad som anfördes förra året. Argumentationen i motionerna ger tydligt vid handen att ett ställningstagande i detta ämne bör vara kopplat till en mer allmän bedömning av energipolitiken. En sådan avser regeringen att initiera nästa år. Det är likaledes uppenbart att prissättningsfrågan måste ses i samband med hur skatte- och avgiftssystemet på energiområdet utformas; härvidlag hänvisar utskottet på nytt till sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet om energibeskattning och det pågående utredningsarbetet på detta område. Med detta tillägg till vad riksdagen på utskottets förslag uttalade i ämnet förra året avstyrker utskottet motionsyrkandena om prissättningen på elenergi.

Ett till regeringen riktat uttalande av riksdagen om behovet av snara besked om de framtida energipriserna efterlyses i motion 1988/89: N425 (s).

Yrkandet framställs med hänvisning till önskvärdheten av att den elintensiva industrins investeringsplanering inte onödigt försenas; särskilt åberopas förhållandena i Västernorrlands län.

Som utskottet har framhållit i det föregående och som också motionärerna påpekar har en särskild utredare fått i uppdrag att undersöka hur konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas av stora elprishöjningar. Utredaren, vars förslag skall redovisas senast den 1 mars 41

1990, skall också på grundval av undersökningens resultat redovisa even- 1988/89: NU25 tuella behov av åtgärder. Även det pågående utredningsarbetet rörande skatter och avgifter på energiområdet har stor betydelse i detta sammanhang. Utskottet kan inte finna att statsmakterna, såsom beslutsläget på energipolitikens område har blivit, skulle tidigare än vid den i det föregående berörda kontrollstationen år 1990 kunna lämna något mera bestämt besked om sin bedömning av den framtida energiprisutvecklingen.

Utskottet avstyrker motion 1988/89: N425 (s) med det nu sagda.

Särskilda åtgärder för energihushållning

Utredning om ett ehaxesystem som stimulerar till energihushållning föreslås i motion 1988/89: N410 (c). Motionärerna ger exempel både för hushållens och för industrins del på förändringar i det gängse taxesystemet som skulle tjäna det angivna syftet. Alla hushåll skulle kunna få en viss mängd elenergi billigt, i princip den som motsvarar deras andel av den billiga vattenkraften, medan ytterligare uttag av energi skulle betalas enligt en väsentligt högre tariff. Ett taxesystem för industrins del som befrämjar s. k. laststyrning, dvs. att mera elkrävande verksamheter turas om att utnyttja elnätet, borde stimuleras.

Som utskottet tidigare har framhållit förekommer det inte någon statlig reglering av elpriserna i Sverige. Det är alltså kraftföretagen och eldistributörerna som har att utforma eltaxorna. Hos dessa företag pågår också en utveckling av eltaxorna, ofta i den riktning som motionärerna anger som önskvärd. En s. k. tidstariff introduceras hos allt fler abonnenter. Vattenfall har infört en speciell tariff för större elkunder som har möjlighet att minska sitt effektuttag under höglasttid. Vidare pågår marknadsaktiviteter i syfte att man skall kunna sluta avtal om laststyming med olika kundkategorier. Motionärerna nämner själva att system för laststyrning utreds av Vattenfall inom ramen för dess projekt Uppdrag 2000.

Mot bakgrund av det anförda är, anser utskottet, någon särskild åtgärd i motionens syfte inte motiverad från riksdagens sida. Motionen avstyrks alltså.

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp två förslag till åtgärder för att främja effektivare energianvändning vilka framförs i motion 1988/89: N464 (c).

Det ena gäller åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet. Motionärerna syftar på de fall då elanvändningen dramatiskt ökar vid kall väderlek. Kraftbolagen söker lösa hithörande problem på ett storskaligt sätt genom att bygga gasturbiner, säger motionärerna. En betydligt billigare metod skulle vara att man verkade för alternativ i form av exempelvis fotogeneldade kombinerade kaminer och kokapparater i bostäder som saknar andra eldningsmöjligheter. Regeringen borde, menar motionärerna, anmodas att verka för att småskaliga lösningar på värmemarknaden används för att lösa en del av effektproblemen i elsystemet.

I budgetpropositionen (bil. 16 s. 14) konstateras att effektmarginalerna under senare år successivt har krympt. Fortfarande fyller dock kraftsystemet väl de kriterier som kraftföretagen har uppställt för leveranssäkerhe- 42

ten under situationer med belastningstoppar, anförs det. Miljö- och energiministern meddelar att hon har inhämtat att kraftföretagen dels arbetar med olika åtgärder för att begränsa de högsta topparna i elförbrukningen, dels — vilket som nämnts är en utgångspunkt för motionsyrkandet — bygger upp en beredskap för att vid behov kunna ta nya gasturbinanläggningar i drift. Statsrådet aviserar överläggningar mellan miljö- och energidepartementet och kraftföretagen om effektsituationen.

Utskottet utgår från att man vid de överväganden som förekommer om möjligheter att kapa belastningstopparna i kraftsystemet beaktar även andra möjliga beredskapsåtgärder än byggande av nya gasturbinanläggningar. Riksdagen har, anser utskottet, inte anledning att i denna fråga ge konkreta anvisningar av det slag som föreslås i motionen. Denna avstyrks alltså i nu nämnd del.

I samma motion föreslås att riksdagen skall hos regeringen begära förslag till åtgärder som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner. Betydande energimängder skulle sparas och beoendekostnaderna sänkas om energiförbrukningen fick bli en styrande faktor vid ny- och ersättningsköp av kapitalvaror, menar motionärerna. Varje sådan produkt som det nu gäller borde därför vara försedd med en godkänd energideklaration, och de mest energisnåla produkterna borde stimuleras med premier, finansierade genom avgifter på energikrävande produkter.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande förra året (NU 1987/88:40 s. 80). Därvid fäste utskottet uppmärksamheten på att konsumentverket hade utarbetat sådana provningsmetoder som behövs för att energideklarationer skall kunna upprättas och att verket även hade utarbetat riktlinjer för energideklarationer för vissa elektriska hushållsapparater. Utskottet sade sig förutsätta att regeringen skulle vidta lämpliga åtgärder så att utvecklingen på detta område kunde påskyndas. I så fall skulle motionen bli i huvudsak tillgodosedd, anförde utskottet och menade att riksdagen inte vid detta tillfälle borde ta något initiativ i saken. Riksdagen följde utskottet och avslog sålunda motionen.

I budgetpropositionen (bil. 16 s. 17) nämns, som utskottet redan har påpekat, att i elhushållningsprogrammet ingår ökade insatser för att utveckla provningsmetoder och energideklarationer för olika konsumentprodukter. Regeringen har medgivit att konsumentverket för detta ändamål får disponera 6 milj. kr. av vissa anslagsmedel som står till regeringens förfogande.

Med hänsyn till vad som anfördes i saken vid riksdagsbehandlingen förra året och de åtgärder som regeringen har redovisat finns det, menar utskottet, inte nu någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i denna sak. Motionen avstyrks alltså i nu berört avseende.

1988/89: NU25

43 Elproduktionsfrågor Kondenskraft, gasturbiner m. m.

Utgångspunkten för elförsöijningen i samband med att kärnkraften avvecklas är i första hand att elanvändningen skall effektiviseras. Det elbehov som finns därutöver skall enligt de gällande riktlinjerna för energipolitiken tillgodoses med miljövänlig elproduktion.

Inom kraftindustrin pågår för närvarande arbete med planering och projektering av ett antal nya elproduktionsanläggningar. Vattenfall planerar bl. a. för kraftverk i Trollhättan och i Ringhals med naturgas som bränsle och för en förgasningsanläggning i Lysekil med utnyttjande av restoljor från raffinaderiet i kommunen. Sydkraft AB har i december 1988 hos Kävlinge kommun och koncessionsnämnden för miljöskydd begärt erforderliga tillstånd för uppförande av en försöksanläggning för kolförgasning i Barsebäck. Anläggningen är planerad att tas i drift år 1991. Företaget har vidare beslutat att förprojektera ett naturgaseldat kraftverk i Barsebäck. Vid — som Sydkraft uttrycker det — en avveckling av en kämkraftsreaktor i Barsebäck i mitten av 1990-talet planeras för ytterligare elproduktionsanläggningar baserade på kol eller naturgas i Barsebäck.

Frågor om nya fossileldade kraftverk tas upp i ett antal motioner. Riksdagen skall uttala sig för att ytterligare kolkraftverk inte får uppföras i Stockholm, begärs det i motion 1988/89: N405 (m). Planerna på koleldade kraftverk i Barsebäck bör tills vidare stoppas, anförs det i motion 1988/89: N411 (m). Anläggningarna borde tillåtas endast om det kan garanteras att denna elproduktion inte ytterligare försämrar miljön i västra Skåne. Enligt motionärerna måste det utredas om sådana garantier kan skapas. I motion 1988/89: N438 (c) redovisas en liknande negativ inställning beträffande den planerade försöksanläggningen för kolförgasning i Barsebäck. Det är på tiden att Sydkraft börjar leva upp till kraven på en miljövänlig energiproduktion, menar motionärerna. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion 1988/89: N432 ett riksdagsuttalande av innebörd att kolkondenskraftverk inte bör få uppföras. Enligt motionärerna måste riksdagen ta sitt ansvar och sätta stopp för planerna på ny elproduktion baserad på kol. Ett yrkande i motion 1988/89: N447 (vpk) går ut på att sådan elproduktion inte skall tillåtas i Forsmark. Regeringen tycks inte ta allvarligt på riksdagens beslut om att koldioxidutsläppen inte får ökas, sägs det i motion 1988/89: N420 (mp). Där föreslås att riksdagen skall lagstifta om ett förbud mot projektering och byggande av förbränningsanläggningar för fossila bränslen avsedda för en energiproduktion överstigande 10 GWh (termisk effekt) per år. Ett motionsyrkande (c) rörande användning av kol i det svenska energisystemet behandlas i ett senare avsnitt.

Utskottet vill först understryka betydelsen av att hushållnings- och effektiviseringsåtgärder vidtas i syfte att behovet av ny eltillförsel skall begränsas. Det krav på ny elproduktion som därefter uppkommer bör tillgodoses med miljövänlig elproduktion. I de demonstrationsanläggningar som byggs bör utnyttjas bästa teknik i vad avser såväl miljödata som verkningsgrad. Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att inför omställningen av energisystemet låsa sig så kategoriskt i frågan om ny

1988/89: NU25

elproduktion baserad på kolkondens resp. fossila bränslen som föreslås i 1988/89: NU25 motionerna 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N420 (mp). Handlingsfriheten inför framtida energipolitiska beslut måste hållas öppen. Utskottet bedömer dock att gällande och i framtiden skärpta miljökrav kommer att förhindra tillkomsten av ny olje- och kolbaserad kondenskraft. Det är emellertid inte riksdagen som har att pröva enskilda projekt för ny elproduktion. Med det anförda avstyrks de här aktuella motionsyrkandena.

Den pågående utbyggnaden av kolanläggningen i Värtan i Stockholms stad skall stoppas, begärs det i motion 1988/89: N432 (vpk). Av utredningar, beräkningar och de viktigaste remissvaren har framgått att projektet inte uppfyller miljökraven, inte är lönsamt och inte behövs för Stockholms energiförsörjning, menar motionärerna.

Regeringen lämnade år 1986 Stockholm Energi Produktion AB tillstånd enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) att i anslutning till bolagets befintliga anläggningar i Värtan uppföra ett koleldat kraftvärmeverk. För anläggningen skall utnyttjas den s. k. PFBC-tekniken (Pressurised Fluidised Bed Combustion), dvs. förbränning på trycksatt virvelbädd. Enligt planerna kommer anläggningen att tas i kommersiell drift under år 1991. Intrimningsarbetet är planerat att kunna påbörjas under sommaren 1989.

Regeringen har i mars 1989, sedan beslut av koncessionsnämnden för miljöskydd överklagats, skärpt miljökraven för den nya anläggningen i Värtan. Skärpningarna gäller utsläppen av kväveoxider och kvicksilver.

Regeringen har också beslutat att en ny prövning av miljökraven skall göras under år 1992.

Enligt utskottets mening bör inte motion 1988/89: N432 (vpk) i här behandlad del ge anledning till någon åtgärd av riksdagen. Det aktuella yrkandet i motionen avstyrks således.

Förbränningen av fossila bränslen måste minska inte bara i Sverige utan också i övriga nordiska länder, anförs det i motion 1988/89: N477 (mp).

En plan för ett minskat utnyttjande av fossila bränslen i Norden borde utarbetas. Målet bör enligt motionärerna vara att förbränningen av fossila bränslen skall minska inom 25 år med 80 % jämfört med nuvarande nivå.

Riksdagen borde hemställa att regeringen tar initiativ till att en sådan plan tas fram.

Vid Nordiska rådets session i Stockholm i mars 1989 antogs en ny plan för det nordiska samarbetet inom energiområdet omfattande åren 1989—1992. Samtidigt krävdes att planen skulle kompletteras i vissa avseenden. Med utgångspunkt från den rapport som Världskommissionen för miljö och utveckling (Brundtlandkommissionen) publicerade år 1987 läggs i planen speciell vikt vid att de nordiska länderna skall intensifiera samarbetet i frågor som tar hänsyn till energiproduktionens miljöeffekter.

Ett av de fyra områden som planen särskilt behandlar är energi och miljö.

Arbetet inom detta område skall syfta till att produktion och användning av energi i de nordiska länderna utvecklas i enlighet med de krav som ställs med hänsyn till riskerna för den globala miljön och till de mer påtagliga problemen med försurade sjöar, skogsskador o. d.

Mot bakgrund av de gränsöverskridande utsläppen är det självfallet an- 45

geläget att de miljöstörande utsläppen begränsas inte bara i Sverige utan 1988/89: NU25 också i våra grannländer. Som redovisats har energiproduktionens miljöeffekter särskilt uppmärksammats i den plan för det nordiska samarbetet inom energiområdet som nyligen har antagits. Med hänsyn till det sagda anser utskottet att här berörd del av motion 1988/89: N477 (mp) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Kraftvärme

I två motioner framställs yrkanden som särskilt berör frågan om kraftvärmeutbyggnaden. Centerns förnyelseplan för energisystemet förutsätter att nytillkommande elproduktion till betydande del sker i form av kraftvärmeproduktion, anförs det i motion 1988/89: N478 (c). Enligt motionärerna är en utbyggnad av småskalig kraftvärme mycket angelägen. Riksdagen borde i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som i motionen anförts om den effektiva kraftvärmen. I motion 1988/89: N432 (vpk) förordas en utbyggnad av kraftvärme till en nivå av 15 — 20 TWh elenergi per år i slutet av 1990-talet. Motionärerna begär att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag som garanterar en sådan utbyggnad.

Ett yrkande i folkpartiets partimotion 1988/89: N403 om utvecklingen för biobränslen berör delvis kraftvärmen. Enligt motionärerna bör biobränslen i ökande utsträckning utnyttjas för kraftvärmeproduktion. Utskottet tar upp detta yrkande i ett senare avsnitt om inhemska bränslen.

Enligt motion 1988/89: N418 (mp) innebär miljöpartiets långsiktiga plan för energiförsörjningen, vilken utskottet har behandlat i det föregående, en årlig kraft värmeproduktion av totalt 12 TWh kring år 2015. Denna produktion skulle baseras på biobränslen. Något yrkande som gäller kraftvärme framläggs inte i motionen.

Den nuvarande tillförseln från industriell och övrig kraftvärmeproduktion uppgår till ca 6 TWh elenergi per år. 1 ett kraftvärmeverk kan ca 85 — 90 % av den insatta bränslemängden tillgodogöras för produktion av elenergi och värme, att jämföra med ca 40 % i ett kondenskraftverk. En förutsättning för den höga verkningsgraden är dock att det finns avsättning för den värme som produceras. Det innebär omvänt att värmebehov är ett villkor för kraftvärmeproduktion.

I den proposition om energipolitiken som riksdagen behandlade våren 1988 (prop. 1987/88:90) lämnades (s. 68) en översikt över ett tjugotal då aktuella kraftvärmeprojekt i landet. Regeringen beräknade tillskottet av ny kraftvärmeproduktion till ca 2 TWh elenergi vid mitten av 1990-talet.

Möjligheten till utbyggnad av den industriella kraftvärmeproduktionen bedömdes vara relativt begränsad.

I anslutning till denna proposition förelåg motioner (c; vpk) av liknande innebörd som de två förstnämnda nu aktuella motionerna. På förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 97) avslogs motionerna. Utskottet anförde att det i hög grad är de olika projektens lönsamhet som avgör om kommunerna skall vara beredda att satsa på en utbyggnad av kraftvärmen. En utbyggnad till nivån 15 — 20 TWh kraftvärme per år i slutet av 1990-talet skulle, menade utskottet, kräva antingen en avsevärt höjd elkostnadsnivå 46

eller betydande subventioner. Motionerna följdes upp i en reservation (c, vpk).

Utskottet vill nu liksom våren 1988 understryka betydelsen av att ekonomiskt rimliga projekt inom kraftvärmeområdet realiseras. Kraftföretagen och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att möjligheterna att bygga kraftvärmeanläggningar tas till vara. Ny miljövänlig teknik bör komma till utnyttjande i större utsträckning. Utskottet är medvetet om att den nuvarande beskattningen av kraftvärmeproduktion inte är väl avvägd i relation till beskattningen av kondenskraftproduktion och att detta förhållande påverkar kraftvärmeproduktionens ekonomiska förutsättningar. Denna fråga har utskottet nyligen behandlat i sitt yttrande (1988/89: NU3y) om energibeskattning, till vilket hänvisas.

I fråga om de två aktuella motionerna kommer utskottet till samma slutsats som våren 1988. Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion 1988/89: N432 (vpk) på en utbyggnad av kraftvärmeproduktionen till nivån 15 — 20 TWh elenergi per år i slutet av 1990-talet. Det är inte riksdagen som skall avgöra storleken på den framtida kraftvärmeproduktionen utan det är marknadens aktörer som utifrån främst ekonomiska överväganden bör pröva möjligheterna till utbyggnad. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att inte heller här behandlad del av motion 1988/89: N478 (c) bör ge anledning till någon åtgärd av riksdagen.

I sistnämnda motion finns ytterligare ett yrkande som utskottet behandlar i detta avsnitt. Yrkandet går ut på att riksdagen skall begära förslag av regeringen om mottagningsskyldighet och garantipris för elström som produceras i kraft värmeverk och mottrycksanläggningar samt i små vind- och vattenkraftverk. Ett sådant system skulle begränsa kraftbolagens monopol och ge ökade möjligheter till utnyttjande av lokala resurser, menar motionärerna. De anser att garantipriset bör gälla i första hand i fem år. Priset borde baseras på den långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion — för närvarande enligt motionärerna lägst 28 öre per kWh.

Den 1 januari 1988 infördes genom en ändring i ellagen (1902:71 s. 1) skyldighet för en eldistributör att köpa elström från små elproduktionsanläggningar. Initiativ till lagändringen hade tagits av riksdagen med anledning av en motion (c, m, fp, vpk) i ämnet (NU 1985/86:17 s. 49). Mottagningsskyldigheten gäller för elkraft som produceras i anläggningar med en effekt av högst 1 500 kW. Vid sidan av denna skyldighet infördes en rätt för ägare av små kraftverk att få skäligheten i pris m.m. prövad; prövningen görs av prisregleringsnämnden för elektrisk ström, som är anknuten till statens energiverk. Utskottet anförde i nyssnämnda betänkande att ägarna till små vattenkraftverk måste garanteras en korrekt ersättning för sina kraftleveranser. Samtidigt erinrade utskottet om rapporter som visade att de prisrekommendationer som eldistributörernas eget branschorgan, Svenska elverksföreningen, utfärdade inte sällan frångicks till nackdel för kraftverksägarna.

Elverksföreningens rekommendationer betecknas EKOVISAM (ekonomiska villkor för samköming med mindre produktionsanläggningar upp till 1 500 kW). Rekommendationerna bygger på alternativkostnadsprinci -

1988/89:NU25

pen, dvs. eldistributören skall ersätta leveranser från små kraftverk med det belopp som motsvarar de kostnader som distributören annars skulle ha för motsvarande kraftanskaffning.

Utskottet instämmer med motionärerna i att de små elproducenterna måste ges rättmätiga möjligheter att konkurrera på elmarknaden. En väl fungerande marknad är en grundläggande förutsättning för att förnyelsen av energisystemet skall kunna genomföras utan onödiga kostnader för samhället, elproducenterna och elanvändarna. Som utskottet i det föregående har konstaterat gäller redan den mottagningsskyldighet för elström från små vind- och vattenkraftverk som i motion 1988/89: N478 (c) har föreslagits skola införas. Skyldigheten omfattar all elkraft som produceras i elproduktionsanläggningar upp till en effekt av högst 1 500 kW; något undantag för elenergi från kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar har inte gjorts i lagstiftningen. Utskottet har inte funnit något motiv för en ändring av effektgränsen.

Motionärernas krav på ett garantipris för den nu berörda elenergin baserat på den långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion bör riksdagen avslå. Utskottet hänvisar till den lagfästa rätten att få prisvillkoren prövade av prisregleringsnämnden för elektrisk ström samt till de prisrekommendationer som eldistributörernas branschorgan har utfärdat. Med det sagda avstyrks motion 1988/89: N478 (c) i här aktuell del.

Vindkraft

Inom ramen för det svenska vindkraftsprogrammet har två fullskaleprototyper byggts. Dessa är placerade i Maglarp i Skåne och vid Näsudden på södra Gotland och har en effekt av 3 MW resp. 2 MW. Anläggningarna kopplades in på elnätet i början av 1980-talet.

År 1986 bildades efter en överenskommelse mellan staten och kraftföretagen ett särskilt bolag, Kraftindustrins Vindkraft AB, för utveckling av vindkraft. Bolaget, som ägs av Svenska kraftverksföreningen, Sydkraft AB och Vattenfall, har låtit bygga ett vindkraftsaggregat i Göteborg (Risholmen) med en effekt av 750 kW. Anläggningen togs i drift i slutet av år 1988.

Utöver dessa vindkraftverk har enligt uppgift från statens energiverk ett tjugotal små vindkraftsaggregat uppförts i landet. Enbart under år 1988 har tolv sådana anläggningar tagits i drift. Till dessa hör en grupp av fyra aggregat som Vattenfall har låtit installera i närheten av Näsudden på Gotland.

I juni 1988 redovisade vindkraftsutredningen resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft. Utredningen (särskild utredare: föreståndaren för statens råd för byggnadsforskning Rune Olsson) har haft till uppgift att föreslå lämpliga lägen i Sverige till lands och havs för vindkraftsaggregat. Totalt har utredningen pekat ut 54 sådana områden. Om dessa helt togs i anspråk för uppförande av vindkraftverk skulle enligt utredningen en total elproduktion om 25 TWh per år (alternativt 29 TWh per år vid kortare skyddsavstånd till närmaste bebyggelse för vindkraftsaggregaten till lands) kunna åstadkommas. Utredningen anser att yt -

1988/89: NU25

terligare kunskaper om konsekvenserna av en vindkraftsutbyggnad i stor skala bör inhämtas. Detta gäller särskilt i fråga om grupper av vindkraftsaggregat. Utredningen har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet.

Blekinge läns näringslivsdelegation har år 1987 på förslag av länsstyrelsen utrett frågan om produktion av vindkraft till havs i Blekinge. Den genomförda utredningen visade att det finns goda tekniska, ekonomiska och industriella förutsättningar för att utveckla vindkraft till havs i detta län. Ett antal industriföretag har slutit sig samman för att, vid en positiv utveckling av projektet, utarbeta ett komplett program med offert för serietillverkning av stora vindkraftverk för produktion till havs.

1 två motioner framställs krav på insatser för att stimulera utbyggnaden av vindkraften. Ett stöd till investeringar i vindkraftverk bör införas, anförs det i motion 1988/89: N429 (c). Härigenom skulle introduktionen av vindkraften påskyndas och kunskaperna om dess fördelar spridas, menar motionären. Hon har i samma motion begärt att skatten på elenergi som produceras i vindkraftverk skall slopas. Detta och delvis liknande yrkanden i två andra motioner (fp; mp) har utskottet behandlat i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet om energibeskattning. I motion 1988/89: N432 (vpk) begärs att en kraftig satsning på vindkraften skall göras. En utbyggnad av vindkraften förutsätter inga ytterligare undersökningar och utvärderingar, utan vad som nu krävs är enligt motionärerna konkreta insatser som leder till vindkraftsproduktion. Riksdagen borde hos regeringen begära förslag till åtgärder i enlighet härmed.

Enligt utskottets mening kan vindkraften på längre sikt komma att utgöra en icke oväsentlig kraftkälla. Den fortsatta utvecklingen av vindkraftsproduktionen i Sverige skall enligt gällande energipolitiska riktlinjer ske steg för steg, i vilka ytterligare generationer av vindkraftsaggregat successivt kan byggas och utvärderas. Vidare bör enligt dessa riktlinjer den tillverkande industrin och kraftföretagen ta ett stort ansvar för vindkraftsutbyggnaden.

Ett betydande statligt stöd har utgått för att främja utvecklingen på vindkraftsområdet. Staten har bl. a. svarat för huvuddelen av de utvecklingskostnader som ledde fram till att de två fullskaleprototyperna i Maglarp och på Näsudden kunde byggas. Statens insatser på området, utöver de som Vattenfall svarar för, bör nu enligt utskottets mening helt inriktas på långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete. Stöd till sådant arbete lämnas för närvarande dels från energiforskningsprogrammet, dels från energiteknikfonden. Utskottet anser sålunda att riksdagen skall avvisa kravet i motion 1988/89: N429 (c) på att investeringsstöd till vindkraftverk skall införas. Utskottet finner inte heller skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av det här aktuella yrkandet i motion 1988/89: N432 (vpk). Även detta avstyrks följaktligen.

1988/89: NU25

4 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

1988/89: NU25

I fem motioner begärs att de vattenkraftsproducerande regionerna skall få del av de vinster som vattenkraften ger upphov till.

Centern yrkar i motion 1988/89: N278 på att riksdagen skall begära förslag av regeringen om att medel motsvarande 1 öre per kWh elström som produceras i vattenkraftverk skall återföras till berörda regioner. Medlen skulle användas för regionalpolitisk! motiverade investeringar. Ett liknande krav — dock med inriktning enbart på Jämtlands län — framställs i motion 1988/89: N475 (c). En del av vinsterna från Vattenfalls vattenkraftsproduktion bör anslås till satsningar på småskalig företagsamhet i Västerbottens inland, anförs det i motion 1988/89: N407 (c). Riksdagen borde hos regeringen hemställa om förslag i enlighet härmed.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1988/89: N428 föreslås inrättande av regionala samhällsfonder för stöd till olika investeringar i vattenkraftskommunerna. Fonderna skulle tillföras resurser genom en höjning av skatten på vattenkraft från äldre kraftverk. Denna skatt utgår för närvarande med 2 öre per kWh om kraftverket har tagits i drift före år 1973 och med 1 öre per kWh om kraftverket har tagits i drift under åren 1973—1977. Enligt motionärerna skulle skatten höjas till 6 öre per kWh och avse samtliga vattenkraftverk. Av de därigenom skapade fondmedlen skulle 20 % tillföras de direkt berörda kommunerna. De stora löntagarorganisationerna skulle tillförsäkras ett starkt inflytande i fondema, vars styrelser skulle tillsättas av landstingen och kommunerna.

Från miljöpartiets sida krävs i motion 1988/89: N453 att medel motsvarande 10 % av nyssnämnda skatt på vattenkraft skall återföras till de aktuella regionerna. Vidare borde riksdagen begära att regeringen låter utreda hur en sådan återföring skulle utformas. Även miljöpartiet har föreslagit en höjning av den särskilda skatten på elkraft från vattenkraftverk; enligt motion 1988/89: N418 (mp) bör skatten utgå med 10,6 öre per kWh elkraft från vattenkraftverk som har tagits i drift före år 1973 och med 9,6 öre per kWh elström från övriga kraftstationer.

Förslagen i motionerna 1988/89: N428 (vpk) och 1988/89: N418 (mp) om en skärpt beskattning av vattenkraftsproduktionen har utskottet behandlat i yttrandet 1988/89: NU3y till skatteutskottet.

Frågor om regionalpolitikens inriktning m. m. utreds för närvarande av 1987 års regionalpolitiska kommitté (I 1987:02). Denna skall enligt sina direktiv (dir. 1987:48) bl. a. precisera målen för regionalpolitiken samt lämna förslag om efter vilka grunder och till vilka regioner de regionalpolitiska insatserna bör riktas för att långsiktigt positiva effekter skall uppnås. Kommittén har även till uppgift att pröva om vattenkraftsproducerande kommuner i ökad utsträckning bör få del av de vinster som vattenkraften ger. Kommittén väntas redovisa resultatet av sitt arbete inom kort.

Riksdagen har tidigare avslagit motionsyrkanden av liknande innebörd som de nu aktuella. Så gjordes senast för ett år sedan. Utskottet (NU 1987/88:43) ansåg att det med hänsyn till nyssnämnda utredningsarbete inte då fanns anledning till någon åtgärd från riksdagens sida i frågan. Utskottet erinrade samtidigt dels om att skatten på elkraft i de norra delarna

av Sverige är 1 öre per kWh lägre än i landets övriga delar, dels om att det enligt vattenlagen (1983:291) finns möjlighet att få kompensation för de intrång som en vattenkraftsutbyggnad för med sig. De då behandlade motionerna följdes upp i två reservationer (c; vpk).

Utskottet åberopar sitt ställningstagande i frågan våren 1988 och finner inte skäl för riksdagen att nu ändra ståndpunkt. Här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.

Landsbygdens elektrifiering

Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för att underlätta elektrifieringen av helårsbebodda fastigheter på landsbygden. År 1980 beslöt riksdagen om stödverksamhetens omfattning för en tioårsperiod. Stöd skulle lämnas för upprustning med 2 milj. kr. per år t.o. m. budgetåret 1984/85 och för nyanläggningar med 2,5 milj. kr. per år t. o. m. budgetåret 1989/90. År 1985 beslöts att den sistnämnda medelsramen skulle få användas även för upprustningsändamål. I enlighet med dessa beslut föreslås i budgetpropositionen att 2,5 milj. kr. skall anvisas till främjande av landsbygdens elektrifiering under nästa budgetår.

En höjning av anslagsnivån till 5,5 milj. kr. krävs i motion 1988/89: N478 (c). Det föreligger fortfarande ett betydande behov av upprustning och nyanläggning på detta område, menar motionärerna.

Utskottet finner inte anledning att förorda en utökad medelsram. Med hänvisning till tidigare beslut bör riksdagen för nästa budgetår sålunda anvisa 2,5 milj. kr. för det nu berörda ändamålet. Motion 1988/89: N478 (c) avstyrks i här behandlad del.

Vissa övriga frågor

I motion 1988/89: N403 (fp) begärs att en utredning om ett system med eloptioner skall tillsättas. Med ett sådant system skulle, framhålls det, t. ex. ett starkt elberoende industriföretag som planerar en omfattande investering kunna teckna option på framtida elleveranser till ett bestämt pris. Intresserad motpart skulle kunna vara ett energiföretag som står i begrepp att investera i ny produktionskapacitet men som är osäkert på om den producerade elkraften kan avsättas till ett pris som gör investeringen lönsam.

På förslag av utskottet avslogs en liknande motion (fp) våren 1988 (NU 1987/88:40 s. 106). Utskottet anförde att det, såvitt utskottet kunde bedöma, inte fanns något som hindrade kraftindustrin att teckna den typ av avtal som hade skisserats i motionen. Denna följdes upp i en reservation (fp)-

Riksdagen bör också i år avvisa förslaget om en utredning beträffande eloptioner. I en marknadsekonomi torde den aktuella typen av avtal, om intresse föreligger, komma att ingås utan att statsmakterna tar initiativ i saken. Här berörd del av motion 1988/89: N403 (fp) avstyrks alltså.

1988/89:NU25

51 I två motioner begärs att rätten till transitering av elkraft på stamnätet skall utökas.

Utan att man gör avkall på kraven på leveranssäkerhet bör det, anförs det i motion 1988/89: N403 (fp), finnas utrymme för t. ex. en kommun eller en samordnad grupp av kommuner att överföra elkraft på stamnätet. En ökad transiteringsrätt skulle, sägs det i motion 1988/89: N464 (c), bidra till en skärpt konkurrens mellan olika energi producenter och därmed till en effektivare energiproduktion. De nuvarande bestämmelserna utgör enligt motionärerna ett hinder för utbyggnad av såväl kraftvärme som småskalig vind- och vattenkraft. Riksdagen borde därför hemställa att regeringen låter utreda förutsättningarna för en väsentligt utökad rätt till transitering på stamnätet. Regeringen borde därefter återkomma till riksdagen med en redovisning av vidtagna åtgärder och vid behov förslag till erforderliga beslut på området.

Utnyttjandet av stamnätet regleras genom stamnätsavtalet, som för närvarande löper t. o. m. år 2004. För att få rätt att transitera elkraft på stamnätet krävs att man betalar vissa stipulerade avgifter. Dessa är dels en inträdesavgift om för närvarande ca 6,5 milj. kr., dels en fast årlig avgift om för närvarande ca 1,3 milj. kr., dels vissa terminal- och överföringsavgifter. Därutöver måste transitören bl. a. förbinda sig att ställa viss produktionskapacitet till förfogande som s. k. störningsreserv. Driften och planeringen av verksamheten kring stamnätet handhas av Vattenfall. Utöver Vattenfall har ett tiotal elkraftsproducenter anslutit sig till nätet.

Våren 1988 avslog riksdagen på förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 106) två motioner (fp; c) med krav liknande de nu aktuella. Utskottet ansåg att det inte fanns skäl för riksdagen att påkalla ändringar i stamnätsavtalet. Samtidigt förutsatte utskottet att regeringen följde frågan om transiteringsrätt och vidtog de åtgärder som kunde anses erforderliga. Motionerna följdes upp i en reservation (fp, c).

Av det föregående framgår att kommuner och företag i princip har möjlighet att ansluta sig till stamnätet. Med gällande avgifter och övriga villkor för transiteringsrätten är det dock endast större kraftproducenter och företag med tillgång till omfattande kraftproduktion som kan ansluta sig. För företag som vill transitera egenproducerad elkraft men som av t. ex. kostnadsskäl inte kan ansluta sig till stamnätet finns möjligheten att sälja elkraften till eldistributören på den plats där kraften produceras och sedan köpa motsvarande elkraft på den ort dit man har behov av att transitera elkraften. Som tidigare har nämnts infördes vid årsskiftet 1987-1988 rätt för elproducenter att sälja elström från anläggningar med lägre effekt än 1 500 kW till eldistributören i området.

Det är nödvändigt med stabilitet och erforderlig kapacitetsreserv för stamnätets driftssäkerhet. Utskottet utgår från att detta inte skall hindra en smidig och effektiv användning av de elkraftstillskott som kan uppkomma. Det bör lämnas åt berörda parter att träffa överenskommelser härom utan särskild lagreglering. Liksom tidigare förutsätter utskottet att regeringen bevakar frågan och vidtar de åtgärder som kan anses nödvändiga. Det sagda innebär alltså att motionerna 1988/89: N403 (fp) och 1988/89: N464 (c) i här berörda delar avstyrks.

1988/89: NU25

52 Förutsättningarna för en import av elkraft från Island till Sverige bör utre- 1988/89: NU25 das, anförs det i motion 1988/89: N402 (c). Elförbrukningen på Island ligger långt under den elproduktion som är möjlig med hänsyn till landets vattenkraftstillgångar, framhåller motionärerna. De menar att en elimport från Island skulle underlätta kärnkraftsavvecklingen i Sverige och bidra till en ökad handel och utveckling i Norden.

Island är liksom övriga nordiska länder företrätt i Nordel, som är en sammanslutning för nordiskt elkraftssamarbete. Organisationens syfte är att främja samarbete rörande produktion, distribution och konsumtion av elenergi. Till dess uppgifter hör bl. a. att sammanställa prognoser över elkonsumtionen och planer för utbyggnad av kapaciteten för elproduktion i de olika länderna.

Enligt utskottets mening kan förutsättningen för en import av elkraft från Island lämpligen prövas inom ramen för Nordels arbete. Motion 1988/89: N402 (c) bör inte föranleda någon åtgärd av riksdagen och avstyrks alltså av utskottet.

Naturgas

Naturgasens betydelse för världens energiförsörjning har ökat successivt under efterkrigstiden; naturgasens andel uppgår för närvarande till ca 20 %. Av den totala förbrukningen av naturgas svarar Förenta Staterna och Sovjetunionen tillsammans för ungefär två tredjedelar.

Leveranser av naturgas till Sverige inleddes år 1985 med Sydgasprojektet. Inledningsvis distribuerades gasen i sydvästra Skåne upp till Helsingborg (Sydgas 1). Marknaden har därefter utvidgats längs västkusten till södra Halland år 1987 (Sydgas 2) och till Göteborgsområdet år 1988 (Västgas 1).

Ansvaret för naturgasimporten till Sverige och för stamledningen för transport av gas inom landet ligger hos Swedegas AB, som ingår i Vattenfallkoncernen. Gasen säljs av Swedegas vidare till det regionala gasbolaget Sydgas AB och till kommuner, industrier m. fl. i Västsverige. Swedegas projekterar för närvarande en förlängning av stamledningen till området Trollhättan —Vänersborg—Uddevalla (Västgas 2) till en beräknad kostnad av ca 0,8 miljarder kronor. Vidare pågår inom Swedegas undersökningar av marknaden för naturgas i Mellansverige och av olika ledningssträckningar mellan västkusten och Stockholmsområdet. En sådan naturgasledning har kostnadsberäknats till ca 15 miljarder kronor. Arbetet drivs med målet att distribution av gas i Mellansverige skall kunna påbörjas år 1993.

Parallellt med marknadsundersökningarna förs förhandlingar med potentiella gasleverantörer i Danmark, Norge och Sovjetunionen. 1 samband därmed studeras olika transportvägar för tillförsel av gas till Sverige. 1 fråga om gasleveranser från Norge är avsikten att en principöverenskommelse skall träffas före den 1 juli 1989. I första hand prövas möjligheterna att få till stånd en gasledning direkt från Norge till Sverige.

Riksdagen godkände år 1986 av regeringen föreslagna riktlinjer för naturgasverksamhet (prop. 1985/86:91, NU 1985/86:18). Dessa ansluter sig till de energipolitiska riktlinjer som har fastställts av riksdagen. Verksam- 53

heten skall bedrivas på kommersiell grund. 1 samband med riksdagens energipolitiska beslut våren 1988 bekräftades denna ståndpunkt (NU 1987/88:40 s. 84).

I nio motioner framförs krav rörande naturgas. Utskottet behandlar först yrkanden om allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen. Därefter uppmärksammas vissa speciella frågor.

Det är viktigt, anförs det i motion 1988/89: N403 (fp), att naturgasintroduktionen inte resulterar i en monopolmarknad. Swedegas får inte ges ett lagstadgat monopol på importen av naturgas, menar motionärerna och erinrar härvid om att utländska potentiella gasleverantörer är delägare i bolaget. Det är också väsentligt, heter det vidare, att leveranserna av naturgas inom landet handhas av flera regionala distributörer.

Naturgasen skall ersätta kol och olja och får inte tillåtas hindra en ökad användning av inhemska bränslen, sägs det i motion 1988/89: N478 (c). Om naturgasen skall användas för elproduktion skall detta ske i kraftvärme- eller mottrycksanläggningar och inte, menar motionärerna, i gaskondensanläggningar i anslutning till kärnkraftverken.

1 motion 1988/89: N432 (vpk) får regeringen beröm för att ha påskyndat introduktionen av naturgas i Västsverige. Av importerade bränslen är naturgas den från miljösynpunkt bästa energikällan, framhåller motionärerna. De förordar ytterligare naturgasutbyggnad och hänvisar till förslag härom som tidigare har framförts från vänsterpartiet kommunisternas sida. Motionärerna torde härvid avse bl. a. det s. k. Östgasprojektet, vilket utskottet behandlar särskilt i det följande.

Utskottet tar inte här upp frågan om beskattningen av naturgas utan hänvisar till sitt tidigare nämnda yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet.

Enligt utskottets mening kan naturgas bli ett intressant alternativ i svensk energiförsörjning. Naturgasens roll måste dock avgöras av dess konkurrenskraft i förhållande till övriga tillgängliga energislag. Inköp av gas skall verkställas enligt strikt kommersiella principer.

Kravet i motion 1988/89: N403 (fp) på att naturgasintroduktionen inte får resultera i en monopolmarknad finnér utskottet inte kontroversiellt. Visserligen innebär den nuvarande organisationen för naturgasverksamheten i Sverige att Swedegas, såsom tidigare har redovisats, svarar för importen av naturgas och för stamledningarna inom landet. Denna ordning, som fastställdes av riksdagen år 1980 i samband med beslut rörande Sydgasprojektet, innebär dock inte att Swedegas i lagstiftningen har getts ensamrätt att importera naturgas till Sverige. Det bör emellertid samtidigt betonas att ett samordnat uppträdande gentemot utländska potentiella leverantörer kan vara av värde i den situation som nu råder. I fråga om distribution av naturgas inom landet vill utskottet erinra om att den som har koncession enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar är skyldig att mot ersättning ombesörja transport genom ledningen åt annan om det kan ske utan väsentligt förfång för koncessionshavaren. Det bör också påpekas att Swedegas inte har något ägarintresse i Sydgas AB. Med det anförda avstyrks motion 1988/89: N403 (fp) i nu aktuell del.

Inte heller bör enligt utskottets mening yrkandena i motionerna

1988/89: NU25

1988/89: N478 (c) och 1988/89: N432 (vpk) ge anledning till något initiativ av riksdagen. Vad som sägs i dessa motioner i här berörd del står inte på något väsentligt sätt i motsats till gällande riktlinjer för naturgasintroduktionen. De två yrkandena avstyrks alltså.

I två motioner pläderas för genomförande av Östgasprojektet. Enligt detta projekt skall naturgas importeras till Mellansverige från Sovjetunionen via Finland och Bottenhavet.

Kustområdet i Gävleregionen är väl lämpat som landningsplats för en naturgasledning, anförs det i motion 1988/89: N446 (s). Ett beslut om anläggande av en sådan ledning skulle vara en utomordentlig stimulans för näringslivet i regionen. Liknande synpunkter utvecklas i motion 1988/89: N447 (vpk). Där yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om åtgärder som leder till att Östgasprojektet snarast genomförs.

Riksdagen har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden om detta projekt. Senast våren 1988 avslogs på förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 85) en motion (vpk) i ämnet. Utskottet anförde att naturgasintroduktionen måste ske på kommersiella grunder och ansåg att något riksdagsinitiativ i frågan inte var motiverat. Vänsterpartiet kommunisternas företrädare i utskottet gav i en reservation sitt stöd åt motionen.

Möjligheten att utvidga naturgasnätet från Finlands västkust till Sverige har varit föremål för flera utredningar. Under senare år har kommersiella kontakter tagits i frågan. I januari 1988 inleddes förhandlingar mellan det sovjetiska gasexportbolaget Sojuzgazexport och Swedegas. Diskussioner har också pågått mellan det sovjetiska bolaget och ett konsortium bestående av OK Petroleum AB och Axel Johnson AB; en avsiktsförklaring (letter of intent) om naturgasimport undertecknades av parterna i början av år 1988. Denna avsiktsförklaring har senare för svensk del med visst förbehåll övertagits av Swedegas som nu ensamt förhandlar för Sveriges vidkommande angående Östgasprojektet. Härutöver för Sydkraft AB i samverkan med Axel Johnson AB förhandlingar om import av naturgas från Sovjetunionen. Denna gas skulle transporteras via Förbundsrepubliken Tyskland och Danmark till Skåne.

Enligt utskottets mening finns det inte heller nu anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd i frågan om Östgasprojektet. Naturgasverksamheten skall bedrivas på kommersiella grunder. Det får ankomma på regeringen samt berörda myndigheter och företag att driva arbetet med naturgasintroduktionen vidare utifrån de allmänna riktlinjer som riksdagen har lagt fast. Motionerna 1988/89: N446 (s) och 1988/89: N447 (vpk) avstyrks, den senare i här aktuell del.

Sex motionsyrkanden gäller mer avgränsade, regionala frågor kring naturgasintroduktionen.

I motion 1988/89: N405 (m) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om nödvändigheten av en snabb introduktion av naturgas i Stockholmsområdet. Motion 1988/89: N427 (s) går ut på att en naturgasledning från Haltenbanken i Norge till Sverige skall ha sin sträckning genom Värmland. 1 motion 1988/89: N445 (vpk) framställs tre yrkanden om naturgas rörande Brofjordsområdet. För det första skulle detta område anslu -

1988/89: NU25

tas till det svenska naturgasnätet. Vidare skulle prövas om Brofjordsområdet kan utgöra en landningsplats för en naturgasledning från Norge. Enligt det tredje yrkandet bör regeringen låta undersöka om de bergrum som överstyrelsen för civil beredskap förfogar över i regionen kan utnyttjas för lagring av naturgas. I motion 1988/89: N329 (vpk) slutligen yrkas på åtgärder för att främja introduktion av naturgas och andra infrastrukturella satsningar i Västmanlands län.

Enligt utskottets mening är det inte riksdagen som har att avgöra sträckningen för eventuella naturgasledningar till och inom Sverige. Utskottet vill dock i frågan om naturgasintroduktion i B ro fjordsom rådet erinra om att, som tidigare har nämnts, en förlängning av stamledningen för naturgas till trestadsregionen Trollhättan —Vänersborg—Uddevalla projekteras för närvarande, varvid även en grenledning till Munkedalsområdet planeras. Med det sagda avstyrks berörda motionsyrkanden.

Utskottet vill vidare anföra att en introduktion av naturgas i Stockholmsområdet — som ett komplement till den övriga energiförsöijningen i regionen — är en naturlig och önskvärd utveckling. Riksdagen bör dock inte heller i den frågan göra något särskilt uttalande. Även motion 1988/89: N405 (m) i här aktuell del avstyrks alltså.

Möjligheten att använda de bergrum som uppmärksammas i motion 1988/89: N445 (vpk) för lagring av naturgas har enligt uppgift undersökts av Swedegas. Det har emellertid visat sig att lagren ligger alltför grunt för att de skall kunna hålla det tryck som behövs för gaslagring. Det nu behandlade yrkandet i motion 1988/89: N445 (vpk) avstyrks.

I motion 1988/89: N432 (vpk) begärs — utan särskild motivering — att Swedegas helt skall överföras i statlig ägo. Vidare krävs i samma yrkande att företaget skall brytas ut från Vattenfall och bli ett självständigt gasföretag.

Sedan år 1986 ägs Swedegas av Vattenfall (60 %), Den norske stats oljeselskap a.s (Statoil; 15 %), Shell Gas B. V. (15 %) och Dansk Olie & Naturgas A/S (DONG; 10 %). För närvarande pågår överväganden om ägarförhållandena i Swedegas. I budgetpropositionen (bil. 16 s. 71) sägs att ett förslag i frågan kan väntas bli förelagt för riksdagen under nästa riksmöte. Som ett led i den förestående omstruktureringen av bolaget begärs att riksdagen skall bemyndiga regeringen att medge Vattenfall att förvärva aktier i Swedegas från de nuvarande minoritetsägarna. Detta förslag behandlar utskottet i betänkandet 1988/89: NU30.

Vattenfall har enligt gällande konsortialavtal mellan aktieägarna i Swedegas rätt att utan hembudsskyldighet sälja 9 % av aktierna i Swedegas till annat svenskt företag. Vattenfall och KF Industri AB (KFI) har i början av år 1989 träffat en överenskommelse om att KFI — under förutsättning av regeringens godkännande — skall förvärva 2 % av aktierna i Swedegas med en option att under år 1989 förvärva ytterligare 7 % av aktierna. Om optionen utnyttjas är avsikten att dessa 9 % av aktierna i Swedegas skall överlåtas till ett särskilt samarbetsbolag med KFI, OK Petroleum AB och Axel Johnson AB som delägare. Regeringen bereder för närvarande en ansökan från Vattenfall om aktieförsäljningen till KFI.

1988/89: NU25

56 En motion (vpk) med krav liknande de nu aktuella avslogs av riksdagen 1988/89: NU25 våren 1988. Utskottet (NU 1987/88:40 s. 85) ansåg att det inte fanns skäl för riksdagen att ta initiativ till ett förändrat ägande i Swedegas. Inte heller såg utskottet några fördelar med att Swedegas skulle omvandlas till ett självständigt statligt gasföretag. Två reservationer avgavs. 1 den ena (vpk) följdes motionen upp. I den andra (m, fp) förordades en ytterligare spridning av ägandet i Swedegas.

Utskottet kan alltså konstatera att ägarstrukturen i Swedegas för närvarande är föremål för överläggningar och att riksdagen under riksmötet 1989/90 torde få anledning att återkomma till frågan. Med hänsyn till det sagda anser utskottet att det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: N432 (vpk) inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Det avstyrks sålunda.

Utskottet behandlar här också motion 1988/89: N448 (fp) som går ut på att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till program för att stimulera användningen av motorgas. Mycket skulle vinnas om motorgasen fick möjlighet att bli ett seriöst alternativ till andra drivmedel, menar motionären.

Hon anser att staten måste ompröva sin inställning till motorgasen.

Utskottet behandlade våren 1988 i ett yttrande (NU 1987/88:5 ys. 8) till skatteutskottet motioner (c; vpk) med krav på en sänkning av skatten på motorgas. I samband härmed redogjorde näringsutskottet utförligt — bl. a. med stöd av en rapport av statens energiverk — för motorgasens utveckling. Utskottet erinrade om att trenden med en ökande försäljning av motorgas bröts i slutet av år 1983 i anslutning till den då påbörjade debatten om blyfri bensin och katalytisk avgasrening. Branschen hade räknat med att det skulle finnas 400 tankstationer för motorgas i ett rikstäckande nät; i början av år 1988 var antalet stationer 46. I energiverkets rapport angavs att en av de viktigaste förklaringarna till motorgasens tillbakagång var rykten om förestående skattehöjningar. För att en fortsatt motorgasdrift i landet skulle säkras krävdes sannolikt, menade energiverket, dels en utfästelse från statsmakterna om en fortsatt gynnsam skattebelastning, dels ett tekniskt utvecklingsprogram. Näringsutskottet fann det angeläget att osäkerheten om motorgasens framtid skingrades och förutsatte att regeringen prövade de synpunkter som energiverket hade framfört. Frågan om skatten på motorgas borde lämpligen, menade utskottet, tas upp i samband med översynen av energibeskattningen. Med det sagda avstyrkte utskottet motionerna. I en avvikande mening (c, vpk) förordades att regeringen skulle inleda förhandlingar med oljebolagen med syfte att få till stånd de åtgärder som krävdes för att en utvidgad motorgasdrift i landet skulle säkras. Regeringen borde också pröva om skatten på motorgas behövde sänkas. I skatteutskottet tog man ställning på motsvarande sätt. Riksdagen följde utskottens förslag.

Även i år har näringsutskottet i ett yttrande till skatteutskottet behandlat motioner (m; vpk; mp) angående beskattningen av motorgas. Näringsutskottet går inte här in på denna skattefråga utan hänvisar till nämnda yttrande (1988/89: NU3y).

Utskottet vill i övrigt åberopa vad utskottet anförde i denna sak våren 1988. Som mer ingående kommer att behandlas i det följande utreds för 57

närvarande den framtida inriktningen av energiforskningen. Inom ramen 1988/89: NU25

för detta utredningsarbete behandlas frågan om ett särskilt program för fortsatta energirelaterade forsknings- och utvecklingsinsatser rörande transportsektorn. Utskottet avstyrker med det anförda motion 1988/89: N448 (fp).

Olja

Utskottet behandlar i detta avsnitt två motioner med konkreta förslag till åtgärder inom oljeområdet.

I motion 1988/89: N428 (vpk) föreslås riksdagen uttala sig för att en prisutjämningsfond för olja inrättas. Höjda världsmarknadspriser på olja och valutakursförändringar i fördyrande riktning slår ofta igenom i konsumentledet, men — anför motionärerna — konsumenterna får sällan del av motsvarande sänkningar. Medlen i den föreslagna fonden skulle användas på sådant sätt att drastiska höjningar av energipriserna i Sverige kunde motverkas när världsmarknadspriset på olja stiger.

På förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 89) avslog riksdagen våren 1988 ett liknande motionsyrkande (vpk). För att oljeanvändningen i landet ytterligare skulle minska borde, ansåg utskottet, inga löften ges om att höjningar av de internationella oljepriserna inte skulle få genomslag på den inhemska prisnivån. Yrkandet följdes upp i en reservation (vpk).

Utskottet gör samma bedömning nu. Motion 1988/89: N428 (vpk) avstyrks alltså i här berörd del.

Regeringen skall omgående ta initiativ till förhandlingar med Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB om reduktion av utsläppen från Karlshamns oljekraftverk, krävs det i motion 1988/89: N408 (m). Utsläppen borde minskas i första hand genom att endast olja innehållande högst 0,2 % svavel används. Vidare begär motionärerna att riksdagen skall uttala sig för att av miljöskäl en utökad drift av verket inte skall tillåtas.

Karlshamns oljekraftverk ägs av Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB, som i sin tur ägs av Sydkraft AB. Verket fungerar som ett s. k. toppbelastningsverk. Det används sålunda vid belastningstoppar och fungerar som reservkraftverk. Driftstiden vid Karlshamnsverket är beroende av tillgången på alternativ elproduktion och av efterfrågan på elenergi. Karlshamnsverket uppfördes före tillkomsten av miljöskyddslagen (1969:387) och har inte prövats enligt denna lag. Anläggningen saknar för närvarande särskild utrustning för rening av rökgaserna från svavel och kväveoxider.

Våren 1988 behandlade utskottet en motion (m) av liknande innebörd som den nu aktuella. På förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 88) uttalade riksdagen med anledning av motionen att det för den händelse Karlshamnsverket i samband med omställningen av energisystemet avsågs bli utnyttjat mer än vid toppbelastningar var från miljösynpunkt nödvändigt att lika stränga krav på utsläppsbegränsningar ställdes på detta verk som på ett nytt kondenskraftverk. Riksdagen avvisade dock motionärernas förslag om ett förbud mot utökad drift vid verket. Motionen fick helt stöd i en reservation (m, fp).

58 Den 1 januari 1989 sänktes den högsta tillåtna svavelhalten i tung eld- 1988/89: NU25

ningsolja från 1 till 0,8 viktprocent. En ytterligare skärpning av kraven beträffande svavelutsläppen — motsvarande en högsta tillåten svavelhalt i olja av ca 0,2 % vid användning i större anläggningar — har aviserats av regeringen (prop. 1987/88:85 s. 131). Skärpningen avses komma att genomföras successivt med början år 1993 i de mest försurade områdena.

Vidare har en skärpning av kraven angående utsläpp av kväveoxider aviserats till år 1995.

Enligt uppgift avser statens naturvårdsverk att ta upp överläggningar med Karlshamns Kraftgrupp AB om en prövning av utsläppen från oljekraftverket i Karlshamn.

Den s. k. miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03), som har till uppgift att analysera förutsättningarna för och lämna förslag till miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel inom miljöskyddsområdet, har nyligen i ett delbetänkande föreslagit bl. a. att en miljöavgift för utsläpp av svavel vid förbränning av olja skall införas. Enligt utredningens förslag skall avgiften införas den 1 december 1989 och uppgå till 30 kr. per kilo svavel i olja.

Utredningen avser att senare föreslå avgifter för utsläpp av bl. a. kväveoxider.

Enligt utskottets mening är det angeläget att mycket stränga reningskrav ställs på oljekraftverk. Utskottet finnér dock inte anledning för riksdagen att på nytt göra ett uttalande i frågan om utsläppen från Karlshamnsverket; riksdagsuttalandet från förra året bör sålunda ligga fast. Utskottet kan inte heller ansluta sig till kravet i motion 1988/89: N408 (m) på ett förbud mot utökad drift vid verket. Utskottet hänvisar härvid — förutom till tidigare nämnda riksdagsuttalande — dels till de ytterligare skärpningar av utsläppskraven som har aviserats, dels till miljöavgiftsutredningens arbete, dels — slutligen — till naturvårdsverkets avsikt att ta upp diskussioner med Karlshamns Kraftgrupp AB om utsläppen vid verket. Motionen i här berörd del avstyrks sålunda.

Kol

Riksdagen beslöt år 1984 om riktlinjer för kolanvändningen för tiden fram till år 1990 (prop. 1983/84:158, NU 1983/84:44, JoU 1983/84:28). Därvid angav riksdagen en kolanvändningsnivå om högst 3 — 4 miljoner ton per år till år 1990. Vidare fastställdes stränga miljökrav beträffande kol.

Statens energiverk har i uppdrag av regeringen att årligen redovisa utvecklingen av kolanvändningen i Sverige. I verkets rapport KOL-88, som publicerades i augusti 1988, anges att förbrukningen i Sverige av kol för energiändamål år 1987 uppgick till ca 2,8 miljoner ton, en ökning med 0,1 miljoner ton jämfört med året dessförinnan. Energiverket konstaterar att ökningstakten i användningen av kol nu har stagnerat. År 1990 bedöms förbrukningen komma att uppgå till högst 3 miljoner ton. I början av 1990- talet beräknas dock användningen öka med ca 0,4 miljoner ton när anläggningar som det nu har beslutats om är i full drift.

Den ökade användningen av kol är anmärkningsvärd mot bakgrund av att det finns ett stort överskott på inhemska bränslen, anförs det i motion 59

1988/89: N478 (c). Ökningen är, menar motionärerna, ytterligare ett belägg för regeringens försummelser i energipolitiken. Problemen med koldioxidutsläppen gör den ökade kolanvändningen än mer beklaglig. Ett uttalande av riksdagen till regeringen av här angiven innebörd föreslås i motionen.

Enligt utskottets mening kräver ansvaret för den globala miljön en restriktiv hållning till kol- och oljeanvändning i energisystemet. Som utskottet i det föregående har anfört i frågan om ny elproduktion måste handlingsfriheten inför framtida energipolitiska beslut hållas öppen. I detta ingår att en viss ökad kolanvändning i anläggningar med mycket modern reningsutrustning kan visa sig erforderlig i samband med kärnkraftsavvecklingen. Enligt utskottets mening finns det inte skäl för riksdagen att göra något uttalande med anledning av de allmänt hållna synpunkter på kolanvändningen som framförs i motion 1988/89: N478 (c). Det berörda yrkandet i motionen avstyrks följaktligen.

Inhemska bränslen

Av den totala energitillförseln år 1987 — 455 TWh — tillgodosågs 66 TWh, motsvarande ca 15 %, genom inhemska bränslen av olika slag, såsom lutar, trädbränsle, avfall, torv och halm. År 1980 bidrog inhemska bränslen med 48 TWh, och dess andel av den totala energitillförseln uppgick till ca 11 %. Andelen ökade successivt fram till år 1984 och har därefter legat relativt konstant på nuvarande nivå.

I motioner från folkpartiet, centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet krävs ökade satsningar på inhemska bränslen.

En kraftfull utvecklingsinsats med avseende på både produktion och förbränning av biobränslen bör nu komma till stånd, anförs det i motion 1988/89: N403 (fp). En sådan satsning kommer i ett längre tidsperspektiv att ge oss en bättre miljö, konstaterar motionärerna.

I motion 1988/89: N478 (c) begärs att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till åtgärdsprogram för ett ökat utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi. Det krävs kraftfulla åtgärder för att användningen skall styras över mot förnybara energikällor. En ökad och effektivare användning av biobränslen och avfall skulle enligt motionärerna kunna ge ett årligt energitillskott av i storleksordningen 50 TWh utöver nuvarande nivå.

Åtgärder av regeringen som syftar till att produktionen och konsumtionen av inhemska bränslen skall ökas påyrkas i motion 1988/89: N432 (vpk). Det är regeringens skyldighet, om den vill leva upp till och genomföra de beslut som tidigare har fattats av riksdagen, att se till att produktionen och konsumtionen av inhemska bränslen avsevärt ökas, anför motionärerna.

I två motioner från miljöpartiets sida, 1988/89: N318 och 1988/89: N453, förordas också ökade satsningar på biobränslen. I sistnämnda motion sägs att biobränslen skall användas dels för uppvärmning, dels för framställning av biogas eller brännbara vätskor såsom t. ex. metanol. Motion 1988/89: N440 (mp) går ut på att riksdagen skall hemställa hos

1988/89: NU25

regeringen att den skall verka för ett sådant prisförhållande i konsumentledet — oavsett världsmarknadspris — att biobränslen kraftigt gynnas jämfört med fossila bränslen. Utan denna styrning kommer, heter det i motionen, biobränslen inte att utvecklas så som är nödvändigt från såväl miljösynpunkt som naturresurssynpunkt.

Syftet med sistnämnda motion torde kunna uppnås endast genom förändringar i energibeskattningen. Frågor om denna beskattning har utskottet behandlat i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet. Utskottet anser inte att dessa frågor också bör tas upp här utan hänvisar till nämnda yttrande. Motion 1988/89: N440 (mp) bör alltså inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Utskottet vill anföra följande med anledning av övriga nu aktuella motionsyrkanden.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det är angeläget att användningen av inhemska bränslen fortsätter att öka. Hittills under 1980- talet har energitillförseln från inhemska bränslen ökat med i genomsnitt ca 2,5 TWh per år. Utskottet räknar liksom tidigare med att regeringen följer utvecklingen och om så bedöms erforderligt tar initiativ till åtgärder för att säkerställa energisystemets förnyelse. Något initiativ av riksdagen med anledning av nu akuella motionsyrkanden är enligt utskottets uppfattning inte påkallat. Motionerna i berörda delar avstyrks följaktligen.

Regeringen måste återigen pröva frågan om stöd till biobränsleeldade f]ärrvärm eanläggningar. anförs det i motion 1988/89: N439 (s). Mot bakgrund av att fjärrvärmetaxorna inte sällan är knutna till oljeprisernas utveckling och till följd av de sänkta oljepriserna har det, konstaterar motionärerna, uppstått underskott i verksamheten vid många fjärrvärmeanläggningar med biobränsle som energiråvara. I motionen erinras om att regeringen i juni 1988 med anledning av en framställning från Svenska kommunförbundet meddelade att de aktuella förlusterna borde ingå i underlaget för prövning av det extra skatteutjämningsbidraget. Denna möjlighet till kompensation är dock, anser motionärerna, inte tillräcklig för att ”bioverkens” överlevnad skall garanteras.

Regeringen har sålunda för knappt ett år sedan prövat den nu aktuella frågan och anvisat en stödform. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att nu aktualisera saken på nytt, särskilt inte mot bakgrund av oljeprisernas uppgång under den senaste tiden. Motionen avstyrks därför.

I tre motioner från företrädare för centern framställs yrkanden beträffande odling av energigrödor. I partimotionen 1988/89: N478 föreslås riksdagen göra ett uttalande om att tillgänglig åkermark bör utnyttjas för energiproduktion. Samma krav men enbart inriktat på Skaraborgs län förs fram i motion 1988/89: N476 (c). Ett stöd för produktion av energiskog påyrkas i motion 1988/89: N441 (c). Enligt motionärerna kan en lämplig stödform vara planteringsbidrag; en annan form skulle vara statliga garantier för avsättningen av produktionen.

Våren 1988 avslog riksdagen på förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 93) ett yrkande (c) liknande det förstnämnda. Utskottet erinrade om att statliga medel har satsats under lång tid från energiforskningsprogrammet

1988/89:NU25

för odling av energigrödor. Vidare påpekades att medel inom ramen för 1988/89: NU25 omställningsprogrammet för att reducera spannmålsöverskottet — Omställning 90 — lämnas till dem som ersätter odling av spannmål med annan odling, t. ex. av energigrödor. Motionsyrkandet fick stöd i en reservation (c, vpk).

Med åberopande av samma motivering som våren 1988 avstyrker utskottet kraven i de tre nu aktuella motionerna.

Den planerade förgasningsanläggningen i Nynäshamn bör utrustas för biobränsleanvändning, anförs det i motion 1988/89: N470 (c). Det är enligt motionären synnerligen angeläget att olika tekniska lösningar prövas för utnyttjande av biobränslen, liksom att anläggningar som nu projekteras avpassas för användning av biobränslen. En förgasningsanläggning baserad på biobränslen kan bli den första energiproduktionsanläggning i sitt slag som svarar upp mot de miljökrav som människor nu har rätt att ställa, sägs det i motionen. Frågan om förgasning av biobränslen berörs också i motion 1988/89: N464 (c). Där erinras om att denna teknik utnyttjades under andra världskriget i samband med gengasframställning. Förgasning har en rad fördelar jämfört med förbränning, inte minst från miljösynpunkt, framhåller motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande i saken.

Den tilltänkta anläggningen i Nynäshamn skall enligt nuvarande planer producera elenergi genom förgasning med en effekt av ca 280 MW. Från anläggningen kommer också hetvatten att överföras till Nynäshamns och Haninge kommuner. Till raffinaderiet i Nynäshamn skall vidare gas och ånga levereras. Anläggningen avses med nu gällande tidsplan kunna tas i drift under år 1993. Enligt Nynäs Energy Chemicals Complex NEX AB (NEX), som driver projektet, möjliggör teknikvalet att olika råvaror kan utnyttjas i förgasningsanläggningen. De alternativa råvaror som har nämnts är kol av olika kvaliteter, restoljor från raffinaderier och en bitumenliknande råvara — orinoco — från Venezuela. Efter vissa modifieringar skulle det också, har det uppgetts från företaget, vara tekniskt möjligt att förgasa biobränslen i anläggningen.

NEX ägs för närvarande till lika delar av AGA AB, Axel Johnson AB och Sveriges Investeringsbank AB. Enligt planerna skall Vattenfall och Uddeholm Kraft AB gå in som delägare i projektet. Vattenfall har i en skrivelse till regeringen i februari 1989 begärt att få förvärva 60 % av aktierna i NEX. Skrivelsen bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89: N470 (c) om att det är angeläget att användningen av biobränslen ökar och att tekniken för denna användning utvecklas. Som redan har nämnts kommer det att efter en viss anpassning vara tekniskt möjligt att förgasa biobränslen i den planerade anläggningen i Nynäshamn. Enligt utskottets mening är det dock inte riksdagen som skall avgöra vilken råvara som skall utnyttjas i enskilda energiproduktionsanläggningar. Motion 1988789:N470 (c) avstyrks sålunda. Vad som anförs i motion 1988/89: N464 (c) om fördelarna med förgasning jämfört med förbränning innehåller inget kontroversiellt och bör, menar utskottet, inte ge anledning till något uttalande av riksdagen. Även denna motion, i berörd del, avstyrks följaktligen. 62

Biogas uppstår genom syrefri (anaerob) nedbrytning av organiskt material. Gasen består huvudsakligen av metan och koldioxid. Fyra huvudgrupper av biogas kan särskiljas: Gas från torvmossar — s. k. Vyrmetangas —, deponigas från soptippar, gas från avloppsvattenrening och rötningsgas från avloppsslam, gödsel, energigrödor m. m.

I tre motioner begärs ökade insatser för utveckling av biogastekniken.

Flera olika åtgärder för att stimulera denna utveckling föreslås i motion 1988/89: N443 (s). Sålunda borde styrelsen för teknisk utveckling och statens industriverk främja tekniskt utvecklingsarbete kring komponenter för biogasanläggningar. Länsstyrelserna borde ges ekonomiska resurser för att kunna informera kommunerna om fördelarna med biogasanläggningar. Eventuella hinder för upprättande av sådana anläggningar borde undanröjas. Vidare, anför motionären, bör det underlättas för kommuner att teckna avtal med elkraftsproducenter och eldistributörer om försäljning av elkraft från biogasanläggningar.

Biogastekniken är ett exempel på en teknik som på ett elegant sätt kan komma att revolutionera framtidens avfallshantering, sägs det i motion 1988/89: N442 (mp). Denna teknik kan också få stor betydelse för vår framtida energiförsörjning. Enligt motionären bör biogastekniken bli ett högprioriterat område när det gäller kommande satsningar på energiområdet. Under de närmaste fem åren borde totalt 500 milj. kr. anslås för utveckling och demonstration av biogastekniken. Under denna period borde ett statligt stöd till investeringar i biogasanläggningar utgå. Stödet borde uppgå till 50 % av investeringskostnaden. Ett biogastekniskt forskningsoch utvecklingscentrum borde också etableras.

Av fyra yrkanden i motion 1988/89: N471 (mp) om biogas behandlar utskottet tre; det fjärde — om recirkulering av toalett- och hushållsavfall — har överlämnats till jordbruksutskottet. För det första begärs att ett nationellt biogasprogram skall upprättas. Vidare krävs att den grundläggande forskningen kring biogas skall intensifieras. Enligt det tredje yrkandet skall riksdagen hemställa hos regeringen att ett antal demonstrationsanläggningar för behandling av olika sorters organiskt avfall, liknande de ”fellesanlegg” som har uppförts i Danmark, skall etableras. Till en sådan anläggning kan bönder och industrier transportera sitt organiska avfall. Med sig tillbaka får kunderna en motsvarande mängd utjäst material som kan användas som jordförbättringsmedel.

I Sverige finns för närvarande ett tjugotal anläggningar för framställning av deponigas från soptippar. Till vissa av dessa har utgått statligt stöd från medel avsatta för energiforskning. Vid ett tiotal anläggningar produceras gas i samband med rening av avloppsvatten; dessa anläggningar finns främst inom livsmedelsindustrin men också inom massaindustrin. Under åren 1978—1983 uppfördes med statligt stöd elva större eller mindre anläggningar för framställning av gas genom rötning av gödsel. Denna gasframställning har dock varit förenad med både tekniska och ekonomiska problem, och ett antal av dessa anläggningar har senare avvecklats.

På initiativ av statens energiverk inrättades den 1 juli 1988 tre forskningsgrupper — vid tekniska högskolan i Lund, vid högskolan i Luleå och vid Sveriges lantbruksuniversitet — för att särskilt studera frågor kring

1988/89: NU25

avfallsbränslen och avfallsgas. Gmpperna skall bl. a. bygga upp ett samarbete med ett antal utvalda kommuner för utveckling av biogastekniken. Statligt stöd — med medel från energiteknikfonden — utgår med 50 % av forprojekteringskostnaderna för dessa utvecklingsprojekt. Det har också uttalats från energiverkets sida att ytterligare statligt stöd kan beviljas vid storskaliga försök. De tre grupperna har vidare i uppgift att följa utvecklingen på området utomlands.

Statens naturvårdsverk redovisade år 1988 i rapporten Avfallet och miljön en utvärdering av erfarenheterna inom avfalls- och återvinningsområdet. I rapporten behandlas bl. a. biogasframställning. Naturvårdsverket anser det vara oerhört angeläget att utvecklingen på området fortsätter och menar att forsknings- och utvecklingsinsatserna rörande biogastekniken bör mångdubblas. Kostnaderna för detta borde kunna finansieras med medel från den avfallsavgift som naturvårdsverket har föreslagit skola införas.

Regeringen har aviserat en proposition på avfallsområdet. Utskottet går här inte närmare in på biogasframställningens betydelse från avfallssynpunkt utan inriktar intresset på de möjligheter anläggningarna ger till energiproduktion.

För närvarande bidrar biogasen endast marginellt till energiförsörjningen. Enligt uppgift från statens energiverk har den dock en potential att kunna svara för ett icke oväsentligt energitillskott. Detta tillskott är särskilt intressant mot bakgrund av att det erhålls genom åtgärder som samtidigt reducerar avfallsproblemen.

Av det föregående har framgått att flera olika biogasprojekt pågår i landet, delvis med stöd från staten. Utskottet välkomnar det initiativ som har tagits av statens energiverk för att biogastekniken ytterligare skall utvecklas. Enligt utskottets mening är det för närvarande inte påkallat med något riksdagsinitiativ i denna fråga. Utskottet avstyrker därför de tre nu aktuella motionerna i berörda delar.

Solenergi

Krav på åtgärder för att öka utnyttjandet av solenergi framförs i två motioner.

I den ena, 1988/89: N472 (c), begärs att riksdagen skall besluta om att stöd skall utgå till investeringar i små solvärmeanläggningar. Stödet föreslås kunna uppgå till 35 % av investeringskostnaden, och det borde tillämpas under minst tre år. Motionärerna anser att stödet bör kunna finansieras med kvarstående medel på vissa anslag som riksdagen tidigare har anvisat för stöd till energiinvesteringar. För att ingen osäkerhet skall råda i finansieringsfrågan begär de dock att ett belopp av 10 milj. kr. skall anslås till det föreslagna stödet för budgetåret 1989/90. Medelsbehovet för de två därpå följande budgetåren borde beräknas till 15 milj. kr. resp. 20 milj. kr.

I motion 1988/89: N432 (vpk) krävs en kraftig satsning på solenergi. Riksdagen borde uppmana regeringen att genomföra ett program på detta område.

År 1984 infördes ett investeringsstöd till solvärmeanläggningar. Stöd

1988/89: NU25

lämnades till investeringar i anläggningar som ingick i system med en årlig energianvändning som kunde beräknas normalt understiga 3 GWh. Bidragets storlek var maximerad till 50 % av investeringskostnaden. Enligt riksdagens beslut skulle stödet upphöra vid utgången av år 1986. I februari 1987 medgav dock regeringen att 10 milj. kr. från anslaget till det då gällande programmet för teknikutveckling på energiområdet skulle få användas för fortsatt stöd till investeringar i den aktuella typen av solvärmeanläggningar. Senare under år 1987 ändrades bidragsnivån till högst 35 % av investeringskostnaden.

Statligt stöd till forskning och utveckling rörande solvärmeteknik lämnas också inom ramen för energiforskningsprogrammet. Från energiteknikfonden kan vidare bidrag lämnas till bl. a. projekt som syftar till att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny teknik på solenergiområdet.

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl besvarade i riksdagen i december 1988 en interpellation (1988/89:70) av Ivar Franzén (c) om statligt stöd till små solvärmeanläggningar (RD 1988/89:43 s. 97). Statsrådet anförde härvid att en fortsatt minskning av kostnaderna för solvärmeanläggningar var nödvändig för att denna teknik skulle kunna konkurrera med andra uppvärmningsformer. Ett fortsatt investeringsstöd skulle inte kunna bidra till en sådan utveckling. 1 stället krävs, fortsatte hon, forsknings- och utvecklingsinsatser samt stöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar.

För att stimulera utvecklingen inom solenergiområdet har ett investeringsstöd till solvärmeanläggningar varit nödvändigt. Under senare år har betydande framsteg gjorts inom solvärmeområdet. Kompetensen har byggts upp, solfångarnas prestanda har ökat och kostnaderna för anläggningarna har reducerats. Statens stöd till solenergiområdet bör nu, menar utskottet, koncentreras till åtgärder som främjar forsknings- och utvecklingsarbetet. Motionerna 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N472 (c) bör enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Dessa avstyrks sålunda, den förstnämnda i berörd del.

Energiforskning

Energiforskningsprogrammet

Det nu gällande energiforskningsprogrammet är det femte i ordningen. Omfattningen och inriktningen av verksamheten inom detta program beslöts av riksdagen våren 1987 (prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 1986/87:33). Beslutet innebar att totalt för den treåriga programperioden 1 050 milj. kr., utöver tidigare anvisade medel som kvarstod odisponerade, skulle få användas för programmet. Flärav avsattes ca 882 milj. kr. till energiforskningens s.k. huvudprogram. Resterande ca 168 milj. kr. beräknades för verksamhet som skulle integreras i berörda myndigheters ordinarie verksamhet. Dessa medel skulle anvisas över myndigheternas ordinarie basanslag.

Efter beslut av regeringen i maj 1988 har en särskild utredare (stadsdirektör Ingemar Skogö) tillkallats för att lämna förslag till energiforskning -

1988/89: NU25

5 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

ens omfattning, inriktning och inplacering när det nuvarande programmet löper ut under år 1990. Enligt direktiven (dir. 1988:29) skall utredningen (ME 1988:02) redovisa resultatet av sitt arbete senast i juli 1989.

I enlighet med riksdagens tidigare beslut föreslås i budgetpropositionen ett anslag av 293,6 milj. kr. till energiforskningens huvudprogram för det kommande budgetåret. Det redovisas hur regeringen avser att fördela anslaget på olika program inom energiforskningen.

Anslaget skall reduceras med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag, krävs det i motion 1988/89: N431 (m). Där erinras om att medel som under tidigare år har anvisats till energiforskningsprogrammet inte har tagits i anspråk till fullo. Kvalitativt undermåliga projekt har till följd av den rika tillgången på medel för energiforskning funnit finansiering, anför motionärerna. I motion 1988/89: N417 (mp) begärs att riksdagen skall besluta om en viss korrigering i den fördelning av medel på olika program som regeringen har presenterat i budgetpropositionen. Sålunda borde anslaget till programmet Energitillförsel minskas med totalt 35 milj. kr. i förhållande till vad regeringen har avsett. Dessa medel skulle i stället användas för utökad forskning om bioenergi (20 milj. kr.) och solenergi (15 milj. kr.).

Reservationen på anslaget till energiforskning uppgick den 1 juli 1988 till ca 286 milj. kr., vilket var ca 40 milj. kr. mindre än förhållandet var året dessförinnan och ca 100 milj. kr. mindre än vad som gällde den 1 juli 1986. Reserverade medel på anslaget avser dels medel som har disponerats för visst ändamål men ännu inte utbetalts, dels helt odisponerade medel.

Med anledning av motioner i ärendet uppmärksammade utskottet reservationen på energiforskningsanslaget även våren 1988 då anslaget för innevarande budgetår behandlades (NU 1987/88:40 s. lil). Av en analys som energiforskningsnämnden hade gjort framgick att av reservationen på anslaget den 1 juli 1987 — ca 328 milj. kr. — ca 183 milj. kr. var helt odisponerade. Huvuddelen av dessa medel hade anvisats till programmet Energitillförsel med statens energiverk som ansvarigt programorgan. Därifrån uppgavs att den relativt stora reservationen förklarades av den under senare år genomförda omläggningen av den statliga energiforskningen mot grundforskning och mer långsiktigt tillämpad forskning. För det nu gällande treårsprogrammet hade energiverket med beräknat ianspråktagande av odisponerade medel kunnat budgetera en mer omfattande verksamhet än vad de för perioden anvisade medlen medgav. Utskottet fann inte att riksdagen hade skäl att begränsa anslaget till energiforskningen med anledning av storleken på reservationen på anslaget och avstyrkte därmed en motion (m) med ett sådant krav. Dock förutsatte utskottet att regeringen följde utvecklingen av reservationerna för resp. program och beaktade dessa i samband med utfärdandet av regleringsbrev. Motionen fick stöd i en reservation (m). Riksdagen gick på utskottets linje.

Det framgår av budgetpropositionen att regeringen för budgetåret 1988/89 har gjort en omfördelning av anslagen till de olika programmen inom energiforskningsprogrammet jämfört med vad som tidigare planerades. Anslagen har ökat till programmen Industrins energianvändning (med

1988/89: NU25

6 milj. kr.) och Energianvändning för bebyggelse (15 milj. kr.) och minskat 1988/89: NU25 främst till programmet Energitillförsel (13 milj. kr.).

Storleken på reservationen i anslaget till energiforskning har som tidigare beskrivits sjunkit ytterligare från år 1987 till år 1988. Enligt utskottets mening har riksdagen därför i år än mindre anledning att begränsa energiforskningsanslaget på grund av reservationen på anslaget. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag till anslagsnivå för energiforskningens huvudprogram för nästa budgetår och avstyrker därmed motion 1988/89: N431 (m).

Utskottet avstyrker vidare kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på en omfördelning av anslaget mellan olika program inom energiforskningsprogrammet.

Alltsedan energiforskningsprogrammen startades har regeringen haft bemyndigande av riksdagen att i samband med stöd till energiforskning göra åtaganden även för flera år efter det aktuella budgetåret och efter det beslutade treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden har lämnats för att kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten skall möjliggöras. För åtaganden avseende budgetåret 1990/91 och de tre därpå följande budgetåren har beräknats belopp av högst resp. 150 milj. kr., 100 milj. kr., 35 milj. kr. och 15 milj. kr. Riksdagen föreslås bemyndiga regeringen att under nästa budgetår ikläda staten ekonomiska förpliktelser som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden enligt vad som nu har nämnts.

I motion 1988/89: N417 (mp) yrkas avslag på regeringens förslag. Motionärerna efterlyser en energipolitik i linje med den som miljöpartiet förordar. Med denna som utgångspunkt borde regeringen låta utarbeta ett program för energiforskning för budgetåren 1990/91 - 1993/94. När ett sådant program har förelagts riksdagen kan de erforderliga bemyndigandena för framtida åtaganden avseende energiforskning fastställas, menar motionärerna.

Riksdagen kommer under våren 1990 att behandla frågan om energiforskningens omfattning och inriktning fr. o. m. budgetåret 1990/91. Som tidigare nämnts har en särskild utredare tillkallats för att lämna förslag härom. Med det sagda avstyrks motion 1988/89: N417 (mp) i nu berörd del. Regeringens förslag till bemyndiganden tillstyrks av utskottet.

I folkpartiets partimotion 1988/89: N403 begärs att särskild uppmärksamhet skall ägnas åt långsiktig energiteknikforskning. Ett särskilt delprogram för sådana forskningsinsatser fanns tidigare. Enligt motionärerna bör ett sådant program inrymmas i nästa energiforskningsprogram.

1 det föregående energiforskningsprogrammet — som avslutades den 30 juni 1987 — gavs stöd åt långsiktig energiteknikforskning från delprogrammet Teknikbevakning, med energiforskningsnämnden som ansvarigt programorgan. På förslag av regeringen beslutade riksdagen våren 1987 att detta delprogram skulle upphöra (NU 1986/87: 33 s. 31). Regeringens förslag kritiserades i en reservation (fp, c), där det begärdes att energiforskningsnämnden skulle få behålla teknikbevakningsfunktionen. Ansvaret för de nu berörda insatserna har i det gällande energiforskningsprogammet 67

överförts till i första hand statens energiverk, och de har där inordnats i 1988/89: NU25 programmet Energitillförsel. Övriga aktuella myndigheter har till uppgift att översiktligt bedriva mer långsiktig teknikavspaning. Myndigheterna skall årligen för regeringen redovisa de åtgärder som vidtas inom området.

I likhet med motionärerna anser utskottet det vara väsentligt att det inom energiforskningen ges tillräckligt utrymme för insatser för den långsiktiga teknikutvecklingen. Hur denna del av energiforskningen skall organiseras när det nuvarande energiforskningsprogrammet löper ut bör riksdagen inte ta ställning till nu, utan frågan bör prövas i anslutning till att omfattningen och inriktningen av den kommande energiforskningen behandlas våren 1990. Utskottet avstyrker därför nu aktuell del av motion 1988/89: N403 (fp).

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen påtala vikten av kunskaper om ny tekniks praktiska funktion och tillämpning, anförs det i motion 1988/89: N464 (c). Forskningsinsatserna på miljö- och energiområdet borde även omfatta praktiska tillämpningar av ny teknik. Projekt som har passerat det rena forskningsstadiet men som ännu inte har nått utvecklingsnivån att kunna kommersialiseras har enligt motionärerna svårt att erhålla erforderligt ekonomiskt stöd. Detta kan leda till förseningar av angelägna projekt och till att viktig kunskapsuppbyggnad går förlorad.

Riksdagens beslut våren 1987 om det nuvarande energiforskningsprogrammet innebar att grundforskning och mer långsiktig tillämpad forskning betonades i större utsträckning än tidigare. Som tidigare nämnts är den framtida energiforskningen föremål för utredning. Mycket talar för att de statliga energiforskningsinsatserna även fortsättningsvis bör ha nyssnämnda inriktning. Därigenom kan en grundläggande kunskapsbas byggas upp som är nödvändig för att nya tekniska lösningar inom energiförsörjningen skall kunna utvecklas. Dessa kunskaper behövs också för att redan känd teknik skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt.

Denna typ av långsiktig forskning måste dock ha samband med och leda över till mer utpräglat utvecklingsarbete inom kraftindustrin. Utskottet erinrar härvid om den energiteknikfond som inrättades den 1 juli 1988 och från vilken stöd lämnas till projekt vars ändamål är att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1988/89: N464 (c) i nu aktuell del.

Studsvik AB

Studsvik AB (tidigare AB Atomenergi) byggdes upp under utvecklingen av det svenska kämkraftsprogrammet. I enlighet med statsmakternas intentioner började företaget under 1970-talet att engagera sig i projekt utanför kärnenergiområdet. Bolaget utgör nu statens största samlade resurs för energitekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Tillsammans med dotterbolag sysselsätter företaget för närvarande ca 900 anställda. Verksamheten var från början helt anslagsfinansierad. Numera svarar de statliga anslagen för endast ungefär en tiondel av företagets totala intäkter.

I budgetpropositionen föreslås att totalt 48 milj. kr. skall anslås för bi- 68

drag till verksamheten vid Studsvik under nästa budgetår. Anslaget fördelar 1988/89: NU25

sig på dels ett driftsbidrag om 18 milj. kr. för R2-reaktorn, dels ett bidrag

om 20 milj. kr. för egen och branschrelaterad forskning, dels ett bidrag om

10 milj. kr. för grundläggande energiteknisk forskning. Kostnaderna för

hanteringen av visst radioaktivt avfall m. m. som företaget har ansvaret för

finansieras sedan den 1 januari 1989 efter beslut av riksdagen genom en

avgift på kärnkraftsproduktionen (prop. 1988/89:37, 1988/89: NU7).

Anslaget till Studsvik bör reduceras i förhållande till regeringens förslag, anförs det i motion 1988/89: N417 (mp). Bidraget till företagets kärntekniska forskning borde i huvudsak slopas. Endast till sådan forskning som är av betydelse i samband med avvecklingen av kärnkraften bör bidrag ges, menar motionärerna. Under förutsättning att riksdagen beslutar om en avveckling av kärnkraften under tre år i linje med vad miljöpartiet har krävt föreslås i motionen att bidraget till Studsvik för nästa budgetår skall reduceras till 19,5 milj. kr. Om riksdagen inte skulle ansluta sig till nyssnämnda krav på kärnkraftsavveckling begärs att bidraget skall fastställas till 29 milj. kr., sålunda en minskning med 19 milj. kr. i förhållande till vad som har föreslagits i budgetpropositionen.

Regeringens förslag till bidrag till verksamheten vid Studsvik ger inte anledning till någon erinran från utskottets sida och tillstyrks alltså. Av detta följer att motion 1988/89: N417 (mp) avstyrks såvitt nu är i fråga.

En ökad långsiktighet i statens finansiering av Studsviks verksamhet efterlyses i motion 1988/89: N462 (fp). Motionären är kritisk till att de statliga bidragen anslås för endast ett år i taget. Detta försvårar företagets planering. En längre planeringshorisont skulle medverka till att den kärntekniska kompetensen inom bolaget kunde bevaras.

Frågan om finansieringen av verksamhet inom energiteknikområdet vid Studsvik berördes i riksdagens energipolitiska beslut våren 1988. På förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 121) framhöll riksdagen i ett uttalande till regeringen vikten av att finansieringen och organisationen av Studsviks forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdena alternativa energikällor, energieffektivitet och energihushållning skulle bli föremål för särskilda överväganden. Företagets insatser på dessa områden borde, uttalade riksdagen, ses i samband med att likartad verksamhet byggs upp av bl. a. Vattenfall.

Den tidigare nämnda utredningen om energiforskningen har bl. a. till uppgift att föreslå hur vissa delar av verksamheten vid Studsvik skall integreras i energiforskningen så att företagets speciella kompetens kan tas till vara på bästa sätt. Utredningen skall vidare, framgår det av utredningsdirektiven, kartlägga möjligheterna att samordna Studsviks verksamhet med de utvecklingsinsatser som sker inom i första hand kraftföretagen och med den forskning på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdena som statens kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut svarar för.

Bl. a. den fråga som tas upp i motion 1988/89: N462 (fp) har sålunda riksdagen redan uppmärksammat i ett särskilt uttalande, och den prövas alltså för närvarande i nyssnämnda utredning. Med hänvisning härtill avstyrks motionen. 69

Vätgas

1988/89: NU25

Ökade insatser för att stimulera utvecklingen på vätgasområdet föreslås i tre motioner.

Väte kan produceras ur alla primära energikällor, framhålls det i motion 1988/89: N403 (fp). Solen är den ideala källan. Enligt motionärerna kan vätgastekniken utvecklas så att den på sikt blir konkurrenskraftig. För detta krävs dock långsiktiga forsknings- och utvecklingsinsatser. I motionen föreslås att forskningen på detta område skall ges en sådan omfattning att det blir meningsfullt att bedriva den som ett fristående program inom energiforskningsprogrammet.

Motion 1988/89: N423 (c) går ut på att en utredning om införande av vätgas som energibärare i Sverige skall tillsättas. Tiden är mogen för en introduktion av vätgas, menar motionärerna. Riksdagen borde göra kraftfulla markeringar och fatta vittgående beslut på området så att det i samhället klargörs att vätgasen skall införas i energiförsörjningen. I motionen pläderas för att Borlänge skall utses till centrum för utveckling av vätgastekniken.

Allt talar för, heter det i motion 1988/89: N230 (vpk), att vätgasen kommer att spela en viktig roll i den framtida energiförsörjningen. Enligt motionären är dock intresset för vätgastekniken mycket begränsat. Riksdagen borde därför hos regeringen kräva att ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram rörande vätgasen skall tillskapas. Vidare begärs i motionen ett uttalande av riksdagen om att den vätgas som bildas som biprodukt vid industriproduktion måste tas till vara. Till grund för yrkandet åberopar motionären en utredning av styrelsen för teknisk utveckling (STU) enligt vilken 170 000 ton vätgas ventileras bort varje år.

Inom ramen för ett av programmen i det nuvarande energiforskningprogrammet, Energirelaterad grundforskning, stöder både naturvetenskapliga forskningsrådet och STU forskning om vätgas. Sådan forskning bedrivs också med bidrag från programmet Industrins energianvändning med STU som ansvarig myndighet. Vidare bevakar statens energiverk teknikutvecklingen inom vätgasområdet. Inom ramen för det tidigare nämnda delprogrammet Teknikbevakning gavs i det föregående energiforskningsprogrammet särskilt utrymme åt forskningsinsatser rörande vätgas som energibärare.

På förslag av utskottet avslog riksdagen våren 1988 en motion (vpk) med krav på utökad forskning om vätgas (NU 1987/88:40 s. 114). Utskottet erinrade om pågående forskningsinsatser och ansåg att det inte fanns behov av något ytterligare statligt stöd till forskningen om vätgas. Motionen gavs helt stöd i en reservation (vpk) och delvis i en annan (fp, c). I den senare begärdes att en utredning skulle tillsättas för att kartlägga vätgasforskningens dåvarande stadium och behovet av ytterligare stödinsatser på området.

Enligt utskottets mening kan vätgasen på lång sikt komma att spela en viktig roll i energiförsörjningen. En kombination av solen som energikälla och — via elektrolys — vätgas som energibärare ter sig mycket tilltalande från såväl miljö- som energisynpunkt. Utskottet vill återigen hänvisa till

det forsknings- och utvecklingsarbete sorn bedrivs angående vätgastekni- 1988/89: NU25 ken. Med hänsyn till detta arbete och i avvaktan på resultatet av den pågående utredningen om den framtida energiforskningen anser utskottet att motionsyrkandena om utökade insatser för utveckling av vätgastekniken inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Uppgiften i motion 1988/89: N230 (vpk) om att STU i en utredning skulle ha kommit fram till att industrin skulle ventilera bort 170 000 ton vätgas årligen förnekas från STU:s sida. Vid kontakt med motionären åberopas en konsultutredning om vätgashanteringen i Sverige som gjordes på uppdrag av STU och som publicerades år 1982 (Dnr STU 81—3174). I utredningen angavs att produktionen av vätgas i landet i början av 1980- talet uppgick till totalt ca 200 000 ton. Huvuddelen av denna produktion togs till vara som bränngas och för användning i kemiska processer. Enligt en senare utredning om vätgas i industrin som energiforskningsnämnden har publicerat (Efn/LET 1984:25) producerade industrin år 1984 ca 130 000 ton vätgas. Denna vätgas togs i allt väsentligt till vara. Den utnyttjades huvudsakligen som bränsle för produktion av ånga och värme men också vid produktion av ammoniak, saltsyra m. m. Utredningen visade att endast 200 ton vätgas ventilerades bort.

Med hänvisning till de redovisade uppgifterna avstyrks motionen såvitt här är i fråga.

Vissa lokala frågor

Norra Uppland bör utvecklas till ett försöksområde för utveckling av energiteknik, anförs det i motion 1988/89: N414 (vpk). Motionären anser att forsknings- och utvecklingsinsatser rörande alternativa energikällor, minskad energiförbrukning m. m. bör koncentreras till en bestämd region så att det ges möjlighet att pröva en ny energi- och miljöpolitik. Hon menar att norra delen av Uppland är ett lämpligt område för ett sådant projekt. Riksdagen borde hos regeringen begära förslag till åtgärder i enlighet härmed.

Riksdagen har under senare år vid flera tillfällen avslagit motioner av liknande innebörd som den nu aktuella. Senast våren 1988 avslogs en sådan motion (vpk) på förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 123). Utskottet ansåg det närmast vara en angelägenhet för resp. lokala intressenter att ta de initiativ som erfordrades för att förslaget skulle bli prövat. En reservation (vpk) avgavs till förmån för motionen.

Utskottet finnér inte nu anledning till ändrat ställningstagande. Motionen avstyrks.

Det är nödvändigt med en ökad produktion av energiråvaror på tillgänglig åkermark, anförs det i motion 1988/89: N441 (c). Detta förutsätter dock ökade forsknings- och utvecklingsinsatser. Motionärerna fäster uppmärksamheten på den sektorsövergripande forskning som bedrivs inom institutionen för TEMA vid Linköpings universitet och menar att den bör kopplas ihop med den forskning på området som utförs vid Sveriges lantbruksuniversitet. Därigenom skulle en värdefull resurs kunna skapas för det ak- 71

tuella ändamålet. Riksdagen borde hemställa hos regeringen att förutsättningarna för en sådan integrering utreds.

Sedan år 1980 utövas temaorienterad forskning vid universitetet i Linköping. Denna typ av forskning, som inte bedrivs vid någon annan institution i landet, har växt fram som ett alternativ till den traditionella ämnesforskningen; ett relativt brett problemområde — tema — skall i stället för ett ämne vara utgångspunkten och ha en sammanbindande funktion mellan flera forskningsfält. Hittills har fem teman inrättats, bl. a. ett om vatten i natur och samhälle och ett om teknik och social förändring.

Utskottet räknar med att olika institutioner vidtar erforderliga åtgärder för en samordning av forskningsinsatserna om en sådan kan anses vara av intresse. Det saknas, menar utskottet, anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan. Motion 1988/89: N441 (c) avstyrks således i aktuell del.

Etanolproduktion

I likhet med tidigare år har i ett antal motioner lämnats förslag till lokalisering av en fullskaleanläggning för etanolproduktion. I tre motioner, 1988/89: N441 (c), 1988/89: N444 (fp) och 1988/89: N454 (fp), pläderas för en etablering i Östergötlands län. Motion 1988/89: N473 (c) går ut på att en anläggning skall uppföras i Mönsterås, och i motion 1988/89: N476 (c) föreslås Lidköping som lämplig ort för en sådan anläggning. I centerns partimotion 1988/89: N478 begärs — utan förslag till lokalisering — att riksdagen hos regeringen skall hemställa om att en fullskaleanläggning för etanolproduktion baserad på inhemska råvaror skall komma till stånd som ett första steg i introduktionen av etanol.

I samband med behandlingen av liknande motioner våren 1988 gav utskottet en utförlig redogörelse för det utvecklings- och utredningsarbete som har bedrivits beträffande etanolframställning; till den hänvisar utskottet nu (NU 1987/88:40 s. 114). Sedan dess har regeringen i juni 1988 avslagit en ansökan från Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens riksförbund om tidsbegränsad skattebefrielse för etanol eller ett motsvarande statligt bidrag för att stödja uppförandet av en anläggning för etanolframställning i Lysekil. Regeringen ansåg att det samhällsekonomiska värdet av en inhemsk produktion av etanol inte var sådant att det motiverade statligt stöd.

På förslag av utskottet avslog riksdagen de aktuella motionerna våren 1988. Enligt utskottets mening fanns det inte skäl för något riksdagsinitiativ i frågan om en anläggning för etanolproduktion. I en reservation (c, vpk) anfördes att det var motiverat med statliga åtgärder som skulle främja uppförandet av en fullskaleanläggning för produktion av etanol baserad på inhemska råvaror. Något förord för lokalisering av en anläggning till en bestämd ort gavs emellertid inte.

Näringsutskottet har nyligen i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet tagit upp frågan om skattebefrielse för etanol som tillverkas i Sverige av inhemska råvaror. Näringsutskottet anförde att en sådan skattefrihet skulle strida mot Sveriges handelspolitiska åtaganden och avstyrkte motioner (c; vpk; mp) i ärendet. Utskottet ansåg dock att fortsatta

1988/89: NU25

undersökningar om miljöeffekter av etanolinblandning i bensin borde följas med stor uppmärksamhet, liksom insatserna för utvecklandet av miljövänliga motorer och drivmedel. I en avvikande mening (c, vpk, mp) föreslogs att skatt inte skall utgå på etanol som används som drivmedel och som är producerad på inhemska råvaror.

Utskottet står fast vid sin uppfattning att det inte finns anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd när det gäller etablering av en anläggning för etanolframställning, än mindre när det gäller lokaliseringen av en sådan anläggning. Utskottet vill återigen understryka den konkurrens som kan komma från importerad etanol och som med hänsyn till Sveriges handelspolitiska åtaganden inte kan utestängas. De nu behandlade motionerna avstyrks alltså i berörda delar.

Vissa anslag m. m.

Utskottet tar till sist upp ett antal förslag i budgetpropositionen om anslag m.m. som inte har berörts i det föregående.

Det första gäller ett anslag om 15 milj. kr. till miljö- och energidepartementet för utredningar m.m. Anslaget är avsett att täcka kostnader för bl. a. vissa råd och delegationer och för offentlig utredningsverksamhet inom miljö- och energiområdet. För innevarande budgetår har totalt 13,5 milj. kr. anvisats för detta ändamål, varav 5,7 milj. kr. på tilläggsbudget. Enligt uppgift från miljö- och energidepartementet beräknas huvuddelen av det föreslagna anslagsbeloppet komma att utnyttjas för utredningar m.m. inom miljöområdet.

Det är dags att övergå från utredande till handling, anförs det i motion 1988/89: N478 (c). Med den energipolitik som centern förordar behövs inga ytterligare utredningar på energiområdet, hävdar motionärerna och föreslår ett anslag om endast 10 milj. kr. för nästa budgetår.

Det berörda anslaget har redan behandlats av riksdagen. På förslag av jordbruksutskottet (1988/89: JoU 13 s. 10), dit denna punkt i budgetpropositionen hade hänvisats, har riksdagen i april 1989 enhälligt godkänt regeringens förslag.

Utskottet finner inte att riksdagen har skäl att ompröva sitt nyligen fattade beslut. Om motionärernas förslag vann gehör skulle inte bara angelägna utredningar inom energiområdet utan också insatser på miljöområdet förhindras. Här aktuell del av motion 1988/89: N478 (c) avstyrks alltså.

De resterande anslag m. m. som utskottet har att behandla har inte föranlett några motionsyrkanden.

Regeringen har i ett särskilt avsnitt tagit upp organisationen för den statliga oljelagringen och framlagt vissa förslag härom. Sedan den 1 juli 1987 gäller en ändrad ansvarsfördelning beträffande beredskapslagringen av olja. Staten ansvarar numera för den beredskapslagring av olja som avser neutralitets- och krigssituationer, medan oljeföretagen m. fl. har ansvaret för fredstidslagringen. Lagren av oljeprodukter för neutralitets- och krigssituationer ägs av staten genom statens energiverk. Drift och förvaltning av dessa lager handhas för närvarande av överstyrelsen för civil beredskap.

1988/89: NU25

73 Regeringen föreslår att denna verksamhet den 1 juli 1989 skall överföras till statens energiverk, där en särskild beredskapsavdelning avses bli inrättad. Vidare begärs att riksdagen godkänner ett träffat avtal om statens köp av oljebranschens lagringsbolag AB Svensk Petroleumadministration och Svensk Petroleumlagring Tre AB. Köpeskillingen är 80 milj. kr. vid ett övertagande av bolagen per den 1 juli 1989. Enligt detta avtal skall staten också avskriva oljelagringslån till berörda oljeföretag om totalt ca 70 milj. kr. Regeringen begär också ett bemyndigande att avskriva oljelagringslån till lagringsskyldiga förbrukare om totalt ca 2,7 milj. kr. Utskottet tillstyrker de nu redovisade förslagen.

Till statens energiverk har tre anslag föreslagits. För dess förvaltningskostnader resp. utrednings- och informationsverksamhet begärs anslag av ca 44,6 milj. kr. resp. ca 14,5 milj. kr. Vidare föreslår regeringen ett nytt anslag med anledning av riksdagens beslut om en ändrad kontrollordning för elektrisk materiel (prop. 1987/88:82, NU 1987/88:30). Den nya ordningen, som införs den 1 januari 1990, innebär att energiverkets resurser behöver förstärkas för bl. a. ökad tillsynsverksamhet. För nästa budgetår beräknas kostnaderna för verksamheten till ca 17,5 milj. kr. Då den skall avgiftsfmansieras begärs i budgetpropositionen att ett formellt anslag av 1 000 kr. skall anvisas. Utskottet tillstyrker de tre nu nämnda förslagen. Likaså tillstyrks ett anslag av ca 11,0 milj. kr. för verksamheten vid statens elektriska inspektion.

För visst internationellt energisamarbete föreslås riksdagen anvisa ca

26.9 milj. kr., vilket utskottet tillstyrker.

För täckande av förluster som kan uppkomma till följd av olika slags garantier inom energiområdet begärs ett formellt anslag av 1 000 kr. Regeringen föreslår också att ramen för statens garantier i samband med åtaganden för oljeutvinning m. m. sänks från nuvarande nivå om 8 miljarder kronor till 4 miljarder kronor. Den 1 juli 1988 uppgick summan av utestående garantier inom denna ram till ca 1,4 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker dessa förslag.

Tre av de begärda anslagen avser beredskapslagring m.m. på energiområdet. För drift av beredskapslager av bränslen och drivmedel beräknas ca 413,7 milj. kr. Från anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder betalas kostnader för investeringar i produkter och anläggningar och för industriella åtgärder av beredskapsskäl. För nästa budgetår begärs att ca

248.9 milj. kr. skall tillföras detta anslag. Härav har 162 milj. kr. beräknats för kompletterande inköp av oljeprodukter och 80 milj. kr. för tidigare nämnda köp av oljebranschens lagringsbolag. Det tredje anslaget står till regeringens disposition för täckande av oförutsedda kostnader för lagring av olja, motorbensin m. m. Liksom tidigare år föreslås att ett formellt anslag av 1 000 kr. skall anvisas för detta ändamål. Ett återstående anslag ingår i den ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret och avser beredskapsåtgärder inom kraftindustrin. Från detta anslag lämnas bidrag till andra kraftföretag än Vattenfall för att de skall stimuleras till beredskapshöjande åtgärder i den fredstida verksamheten. Förutom ett anslag av ca 21,1 milj. kr. för nästa budgetår begär regeringen bemyndigande att ikläda staten ekonomisk förpliktelse för åtaganden om högst 9,5 milj.

1988/89: NU25

kr. för budgetåret 1993/94; nu gällande bemyndigande sträcker sig till bud- 1988/89: NU25 getåret dessförinnan. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de punkter som nu har berörts.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen avslår motion 1988/89: N359 yrkande 2, motion 1988/89: N405 yrkande 3, motion 1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N409, motion 1988/89: N416 yrkande 4, motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432 yrkandena 9, 10, 11 och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del, motionerna 1988/89: N465, 1988/89: N466, 1988/89: N467 och 1988/89: N468, motion

1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkande 3 och motion 1988/89: N480 yrkande 1,

2. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N430 yrkande 1,

3. beträffande förstatligande av kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N418 yrkande 3,

4. beträffande ersättning till ägare av kärnkraftverk att riksdagen avslår motion 1988/89: N416 yrkande 3,

5. beträffande kärnkraftsavveckling i Finland

att riksdagen avslår motion 1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del,

6. beträffande lokala säkerhetsnämnder

att riksdagen antar det i proposition 1988/89:100 bilaga 16 under punkt C 9 moment 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, dock med ändrad lydelse enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Den som har tillstånd att driva en sådan kärnteknisk anläggning som avses i 2 § 1 a och 1 b eller en anläggning för framställning, hantering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Den som har tillstånd att driva en sådan kärnteknisk anläggning som avses i 2 § 1 a eller 1 b eller en anläggning för framställning, hantering, bearbetning, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd, som regeringen bestämmer, insyn i säkerhets- och strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

7. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion 1988/89: NU25 att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt

C 8 och punkt C 9 moment 2 för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

8. beträffande utredning om statens kärnkraftinspektion att riksdagen avslår motion 1988/89: N417 yrkande 14,

9. beträffande internationella atomenergiorganet IAEA att riksdagen avslår motion 1988/89: N463 yrkande 3,

10. beträffande redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan att

riksdagen avslår motion 1988/89: N458,

11. beträffande uranköp på spotmarknaden

att riksdagen avslår motion 1988/89: N434 och motion 1988/89: N478 yrkande 19,

12. beträffande energiförsörjningen i stort

att riksdagen avslår motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2 och 6, motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkandena 1 i ifrågavarande del, 6 och 7 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N480 yrkande 4,

13. beträffande miljöaspekter på energiförsörjningen att riksdagen avslår motion 1988/89: N405 yrkande 1,

14. beträffande den elintensiva industrins försörjning med elenergi att riksdagen avslår motion 1988/89: N459,

15. beträffande regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen att riksdagen avslår motion 1988/89: N278 yrkande 3,

16. beträffande energiförsörjningen i Värmlands län att riksdagen avslår motion 1988/89: N455,

17. beträffande beredskapsaspekter på energiförsörjningen att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 20,

18. beträffande energimarknadens struktur

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkande 10,

19. beträffande energipolitiska styrmedel i allmänhet att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 4,

20. beträffande stöd till teknikutveckling på energiområdet att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N478 yrkandena 11 och 12,

b) avslår motion 1988/89: N430 yrkande 2,

21. beträffande kvantitativa mål för energihushållningen

att riksdagen avslår motion 1988/89: N415, motion 1988/89: N418 yrkandena 6 och 7, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1 och 5, båda i ifrågavarande del, 76

22. beträffande energihushållning i allmänhet 1988/89: NU25

att riksdagen avslår motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande

del, motion 1988/89:N405 yrkande 5, motion 1988/89:N433 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1, 2 och 5, alla i ifrågavarande del,

23. beträffande elprisernas framtida utveckling

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkandena 6 och 7 och motion 1988/89:N478 yrkande 8,

24. beträffande besked om de framtida energipriserna att riksdagen avslår motion 1988/89: N425,

25. beträffande eltaxesystem som stimulerar till energihushållning att riksdagen avslår motion 1988/89: N410,

26. beträffande åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

27. beträffande energisnåla hushållsmaskiner

att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

28. beträffande fossileldade kraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N405 yrkande 4, motionerna 1988/89: N411 och 1988/89: N420, motion 1988/89: N432 yrkande 8, motion 1988/89: N438 och motion 1988/89: N447 yrkande 1,

29. beträffande kolanläggningen i Värtan

att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 7,

30. beträffande utnyttjande av fossila bränslen i Norden att riksdagen avslår motion 1988/89: N477 yrkande 3,

31. beträffande kraftvärmeutbyggnaden

att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 12 och motion 1988/89: N478 yrkande 7 i ifrågavarande del,

32. beträffande garantipris för viss elenergi, m. m. att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 9,

33. beträffande vindkraft

att riksdagen avslår motion 1988/89: N429 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N432 yrkande 2,

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen avslår motion 1988/89: N278 yrkande 5, motion 1988/89: N407, motion 1988/89: N428 yrkande 3, motion 1988/89: N453 yrkandena 1 och 2 och motion 1988/89: N475,

35. beträffande landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 16 och med avslag på motion 1988/89: N478 yrkande 21 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

36. beträffande eloptioner

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 5,

37. beträffande transitering av elkraft på stamnätet

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

38. beträffande import av elkraft från Island 77 att riksdagen avslår motion 1988/89: N402,

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen 1988/89: NU25 att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 2, motion

1988/89: N432 yrkande 4 och motion 1988/89: N478 yrkande 17,

40. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1988/89: N446 och motion 1988/89: N447 yrkande 2,

41. beträffande vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N405 yrkande 2,

b) avslår motion 1988/89: N445 yrkandena 1 och 2,

c) avslår motion 1988/89: N427,

d) avslår motion 1988/89: N329 yrkande 3,

e) avslår motion 1988/89: N445 yrkande 3,

42. beträffande ägarförhållandena i Swedegas AB att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 6,

43. beträffande motorgas

att riksdagen avslår motion 1988/89: N448,

44. beträffande prisutjämningsfond för olja

att riksdagen avslår motion 1988/89: N428 yrkande 6,

45. beträffande Karlshamns oljekraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N408 yrkandena 1 och 2,

46. beträffande kol

att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 18,

47. beträffande satsningar på inhemska bränslen att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N318 yrkande 1, motion 1988/89: N403 yrkande 3, motion 1988/89: N432 yrkande 3, motion 1988/89: N453 yrkande 5 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkande 2 i ifrågavarande del,

b) avslår motion 1988/89: N440,

48. beträffande stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar att riksdagen avslår motion 1988/89: N439,

49. beträffande odling av energigrödor

att riksdagen avslår motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N476 yrkande 1 och motion 1988/89: N478 yrkande 14,

50. beträffande JÖrgasningsanläggning i Nynäshamn m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N470,

51. beträffande biogas

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: N442 och 1988/89: N443 och motion 1988/89: N471 yrkandena 1, 2 och 4.

52. beträffande solenergi

att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 1 och motion 1988/89: N472,

53. beträffande anslag till energiforskning att riksdagen

a) med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 6 mo- 78

ment 2 och med avslag på motion 1988/89: N431 till Energiforskning för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 293 588 000 kr.,

b) avslår motion 1988/89: N417 yrkande 11,

54. beträffande bemyndiganden avseende energiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 1 och med avslag på motion 1988/89: N417 yrkandena 12 och 13 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden om högst 150 000 000 kr. för budgetåret 1990/91, högst 100 000 000 kr. för budgetåret 1991/92, högst 35 000 000 kr. för budgetåret 1992/93 och högst 15 000 000 kr. för budgetåret 1993/94,

55. beträffande långsiktig energiteknikforskning

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 1 i ifrågavarande del,

56. beträffande ny tekniks praktiska funktion

att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

57. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 11 och med avslag på motion 1988/89: N417 yrkandena 15 och 16 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 48 000 000 kr.,

58. beträffande finansieringen av verksamhet inom energiteknikområdet vid Studsvik AB

att riksdagen avslår motion 1988/89: N462,

59. beträffande vätgas att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N230 yrkande 1, motion 1988/89: N403 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N423,

b) avslår motion 1988/89: N230 yrkande 2,

60. beträffande försöksområde för utveckling av energiteknik att riksdagen avslår motion 1988/89: N414,

61. beträffande sektorsövergripande forskning

att riksdagen avslår motion 1988/89: N441 yrkande 2,

62. beträffande etanolproduktion att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N478 yrkande 13,

b) avslår motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande del. motionerna 1988/89: N444, 1988/89: N454 och 1988/89: N473 och motion 1988/89: N476 yrkande 2,

63. beträffande anslag till utredningar m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 15,

64. beträffande organisationen för den statliga oljelagringen, m. m. att riksdagen med bifall till proposition 1988/89: 100 bilaga 16 i ifrågavarande del

1988/89: NU25

a) godkänner vad som i propositionen har anförts om organisationen för den statliga oljelagringen,

b) godkänner avtalet den 18 juni 1987 mellan statens energiverk och ägarna till AB Svensk Petroleumadministration och Svensk Petroleumlagring Tre AB om köp av aktierna i nämnda bolag,

c) bemyndigar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens energiverk att avskriva oljelagringslån till lagringsskyldiga förbrukare i enlighet med vad som i propositionen har anförts,

65. beträffande anslag till statens energiverk

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkterna C 1—C 3 för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar

a) till Statens energiverk: Förvaltningskostnader ett ramanslag av 44 638 000 kr.,

b) till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information ett reservationsanslag av 14 517 000 kr.,

c) till Statens energiverk: Elsäkerhet m. m. ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

66. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 4 till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett ramanslag av 11 004 000 kr.,

67. beträffande visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 7 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 26 889 000 kr.,

68. beträffande täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 5

a) med ändring av tidigare lämnat bemyndigande bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti med sammanlagt högst 4 000 000 000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol,

b) till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

69. beträffande beredskapslagring m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkterna C 12 —C 14 för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar

a) till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag av 413 679 000 kr.,

b) till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett reservationsanslag av 248 850 000 kr.,

c) till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

70. beträffande beredskapsåtgärder inom kraftindustrin

1988/89: NU25

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 15

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med planering av stimulansåtgärder för andra kraftföretag än statens vattenfallsverk för att öka säkerheten i elöverföringen, vilket innebär åtaganden om högst 9 500 000 kr. för budgetåret 1993/94,

b) till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 21 050 000 kr.

Stockholm den 11 maj 1989

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp) (mom. 1—36 och 38 — 70), Rune Jonsson (s) (mom. 1 —32, 37, 46 — 51 och 56), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s) (mom. 1—32, 37, 46-51 och 56), Per-Ola Eriksson (c) (mom. 1 —9, 11—36, 38 — 55 och 57 — 70), Birgitta Johansson (s) (mom. 1—9, 11—32 och 46 — 51), Nic Grönvall (m) (mom. 1—9, 11 — 36, 38 — 55 och 57 — 70), Inga-Britt Johansson (s) (mom. 1—32, 37, 46 — 51 och 56), Bo Finnkvist (s) (mom. 1 — 19, 33 — 45 och 52 — 70), Reynoldh Furustrand (s) (mom. 10, 33-45 och 52-70), Gunnar Hökmark (m) (mom. 33 — 36, 38 — 45, 52 — 55 och 57 — 70), Gudrun Norberg (fp) (mom. 1—32, 37, 46 — 51 och 56), Roland Larsson (c) (mom. 10, 37 och 56), Paul Lestander (vpk) (mom. 1—9, 11 —36, 38 —55 och 57 — 70), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s) (mom. 1—9, 11 - 36, 38 — 55 och 57 — 70), Karin Falkmer (m) (mom. 1—32, 37, 46 — 51 och 56), Sven-Åke Nygårds (s) (mom. 10, 33-45 och 52-70), Karl Hagström (s) (mom. 20 — 32 och 46 — 51), Barbro Andersson (s) (mom. 33 — 36, 38 — 45, 52 — 55 och 57 — 70), Stig Bertilsson (m) (mom. 10, 37 och 56), Ivar Franzén (c), Leo Persson (s) (mom. 33-36, 38-45, 52-55 och 57-70), Lars De Geer (fp) (mom. 33 — 36,38 — 45,52 — 55 och 57 — 70) och Gudrun Schyman (vpk) (mom. 10, 37 och 56).

Reservationer

1. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara” och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse:

Att kärnkraftsproduktionen i Sverige skulle avslutas senast år 2010 ingick, som nyss har påvisats, inte i resultatet av folkomröstningen år 1980 utan är ett villkor som, utan att lagfästas, har tillfogats genom ett riksdagsbeslut i efterhand. Utskottet anser att det med hänsyn till miljö, sysselsätt -

1988/89: NU25

6 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

ning och välfärd samt tillgångar på förnybara inhemska energikällor liksom till den numera påvisade ökade tekniska livslängden hos kärnkraftsreaktorer och med iakttagande av folkomröstningens resultat inte finns tillfredsställande grund för detta beslut och inte heller för andra beslut som innebär att riksdagen bestämmer olika reaktorers livslängd. Den styrande principen bör i stället vara att varje reaktor skall utnyttjas så rationellt som möjligt och att — som riksdagen också har beslutat — säkerhetssynpunkter skall bli avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna tas ur drift.

Någon förändrad säkerhetsbedömning som skulle motivera att kärnkraften skall bölja avvecklas år 1995 föreligger inte. Inte heller har regeringen kunnat bestyrka påståendet att ett beslut om förtida avveckling skulle positivt påverka förutsättningarna för kraftindustrins långsiktiga planering och därigenom också ligga i konsumenternas intresse.

Redan den förra året aviserade nedläggningen av två kärnkraftsreaktorer tili år 1997 och än mer en fullständig kärnkraftsavveckling med slutpunkt år 2010 kommer, såsom utvecklas bl. a. i motion 1988/89: N416 (m), att utsätta vårt land för stora påfrestningar både ekonomiskt och i miljöhänseende.

Stora insatser för att nedbringa koldioxidutsläppen har kunnat genomföras genom att kärnkraftverken har utnyttjats i enlighet med 1980 års riksdagsbeslut. De vunna framgångarna på miljöområdet under senare år

— inte minst det minskade utnyttjandet av olja — har till stor del kunnat åstadkommas tack vare kämkraftsproduktionen. All erfarenhet visar att god tillgång till elenergi gynnar utvecklingen av tillväxt och välfärd. Detta innebär att ett fortsatt utnyttjande av kärnkraften i varje läge kommer att i högre grad än de olika avvecklingsaltemativen präglas av ansvar för den globala miljön.

Det är ofrånkomligt att nya anläggningar för elproduktion måste skapas när kärnkraftverken — som förra året svarade för 45 % av elförsörjningen

- skall tas ur drift. Det torde då, vilket också framgår av kraftbolagens redovisade planer liksom av regeringspartiets interna promemorior, vara oundvikligt att fossila bränslen kommer att utnyttjas i ökad utsträckning.

Även om de skadliga utsläppen kan minskas väsentligt genom reningsåtgärder kvarstår att en ökad mängd koldioxid kommer att tillföras atmosfären. Det blir fallet även vid användning av naturgas när denna ersätter kärnkraft och inte olja eller kol, detta trots att naturgas uppvisar lägre koldioxidvärden per nyttiggjord energienhet än andra fossila bränslen. En sådan utveckling som här nämnts skulle vara helt oförenlig med de restriktioner i fråga om koldioxidutsläpp som riksdagen angav förra året.

Kärnkraftsavvecklingen resulterar vidare ofrånkomligen — såsom har belysts av statens energiverk — i en höjning av elpriserna som allmänt blir en påfrestning på folkhushållet och framför allt drabbar den elintensiva industrin, dit så viktiga branscher som smältverken, stålverken, massaoch pappersindustrin och en del av den kemiska industrin hör. Detta kommer otvivelaktigt att bekräftas genom den utredning på området som nu pågår. Ett ökat inslag av planhushållning är att befara om en regering med nuvarande politiska inriktning skall söka komma till rätta med detta problem.

1988/89: NU25

82 På här angivna grunder ställer sig utskottet bakom det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: N416 (m), vilket går ut på att befintliga kärnkraftsaggregat skall få användas så länge säkerhet och driftsekonomi tillåter detta, liksom motionerna 1988/89: N405, 1988/89: N408 i berörd del,

1988/89: N465 och 1988/89: N466 (alla m), där regionala överväganden har lett till motsvarande slutsats. 1 det väsentliga instämmer utskottet också i vad som anförs i motion 1988/89: N409 (m). Om — till följd av riksdagens beslut förra året — en ”kontrollstation” kommer till stånd i samband med att kämkraftsfrågan tas upp nästa år är det viktigt att den kommer att innefatta en total översyn av det energipolitiska läget och en total omprövning av strategin för kärnkraftsavvecklingen.

Vad som nu sagts står i god överensstämmelse med centrala tankegångar i motion 1988/89: N403 (fp). Den häri uttryckta uppfattningen att riksdagen i lag bör fastslå att kärnkraften skall avvecklas före 2010 års utgång ter sig emellertid ogrundad.

Av det sagda följer att utskottet också tar avstånd från alla de motionsyrkanden som går ut på att riksdagen skall besluta om en ännu snabbare kärnkraftsavveckling än vad regeringen förespråkar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 3, motion 1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N409, motion 1988/89: N416 yrkande 4 och motionerna 1988/89: N465 och 1988/89:N466 och med avslag på motion 1988/89:N359 yrkande 2, motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432 yrkandena 9, 10, 11 och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del, motionerna 1988/89: N467 och 1988/89: N468, motion 1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkande 3 och motion 1988/89: N480 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara” och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse: Folkomröstningen år 1980 gav vid handen att det fanns en bred uppslutning bakom kravet på att kärnkraften skulle utmönstras ur det svenska energisystemet. Riksdagens beslut efter folkomröstningen innebar att kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Moderata samlingspartiet vill ha en fortsatt drift av kämkraftsreaktorerna efter år 2010 och vill liksom folkpartiet överlåta till reaktorinnehavarna att, så länge säkerhetskraven är uppfyllda, bestämma ordningsföljd och tidpunkt för när reaktorerna skall stängas. Folkpartiet håller dock fast vid år 2010 som slutpunkt för kärnkraftsavvecklingen.

Sedan kärnkraften kommit att svara för en väsentlig del av elproduktionen i Sverige är det nödvändigt att avvecklingen samordnas med en effek -

1988/89: NU25

tiv förnyelse av vårt energisystem, som baseras på effektivare energianvändning och en övergång till inhemsk miljövänlig och förnybar energi. Utskottet redovisar i annat sammanhang en konkret förnyelseplan för vårt energisystem. Genomförandet förutsätter en styrning av förnyelsearbetet, och i detta arbete måste delta inte bara kraftföretagen utan många andra, såsom kommuner, företag inom övriga näringsgrenar och enskilda. Även om kraftföretagen är viktiga i samband med kärnkraftsavvecklingen, går det inte att åstadkomma en effektiv förnyelse av energisystemet och en låg kostnad för kärnkraftsavvecklingen om man som moderata samlingspartiet och folkpartiet överlåter avvecklingen till enbart reaktorinnehavarna.

Till skillnad från de nu nämnda partierna har regeringen entydigt deklarerat att avvecklingsbeslutet skall ligga fast och att avvecklingen skall inledas med att två reaktorer skall tas ur drift åren 1995 och 1996. Detta ställningstagande innebär, såsom framhölls vid utskottets behandling förra året av proposition 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet (NU 1987/88:40 s. 143), ett framsteg jämfört med tidigare opreciserade uttalanden av regeringen.

Regeringens program och åtgärder är emellertid långt ifrån till fyllest. De kännetecknas av en systematisk förhalningstaktik. Avvecklingen borde ha inletts tidigare, när kärnkraftens andel av energiförsörjningen var mindre. Om inte förr så efter katastrofen i Tjernobyl — vilken hade allvarliga återverkningar också i vårt land — borde det ha stått klart för regeringen att avvecklingen måste genomföras så snabbt som möjligt. I motioner från såväl centern som vänsterpartiet kommunisterna har i flera år framställts krav — som även miljöpartiet har anslutit sig till — att reaktorerna Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2 med det snaraste skulle tas ur drift. Regeringen har emellertid valt att gång på gång tillsätta nya utredningar och därmed försenat nödvändiga beslut. Typiskt är att de två aviserade reaktornedläggningar som skall utgöra begynnelsefasen i kärnkraftsavvecklingen har förlagts till de sista åren inom de intervall som tidigare har angetts.

En utgångspunkt för utskottets ställningstagande är att energisystemet måste förnyas successivt oavsett om kärnkraften avvecklas eller ej. Den centrala frågan när det gäller kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen och de långsiktiga kostnaderna för den energi som behövs är inte om kärnkraftverken används några år mer eller mindre utan på vilket sätt förnyelsen av energisystemet genomförs. Genom att inleda kärnkraftsavvecklingen nu skapar vi utrymme för en kontinuerlig kostnadseffektiv förnyelse av energisystemet. Utskottet återkommer i det följande till frågan om hur denna förnyelse närmare bestämt skall gestalta sig.

En faktor som måste beaktas är att konsekvenserna skulle bli förödande om det i Sverige eller annorstädes skulle inträffa en allvarlig kärnkraftsolycka som framtvingar en snabbavveckling av kärnkraftsproduktionen i vårt land. Risken för olyckor ökar allteftersom reaktorerna åldras eller blir fler. Ju längre de svenska kärnkraftverken drivs, desto större blir risken för att en kärnkraftsolycka inträffar även hos oss.

Mot här angiven bakgrund föreslår utskottet att — som ett led i förnyelsen av energisystemet — avvecklingen av kärnkraften inleds med att reak -

1988/89: NU25

torerna Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2 tas ur drift så snart sorn möjligt.

I vart fall såvitt gäller Barsebäcksverket kan det erfordras lagstiftning för att detta skall kunna åstadkommas; regeringen bör utan dröjsmål lägga fram förslag därom.

Väsentligt är också att avvecklingsperioden inte blir längre än nödvändigt. Övergången till ett energisystem baserat på effektivare energianvändning och utnyttjande av förnybara energikällor medför att kärnkraftsreaktorerna successivt kan tas ur drift såsom obehövliga. En konsekvent strävan att genomföra ett sådant energisystem får följaktligen som logisk konsekvens att slutpunkten för kärnkraftsproduktionen flyttas avsevärt närmare i tiden, vilket är angeläget från säkerhets- och miljösynpunkt. Såsom anförs i motionerna 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N432 (vpk) bör avvecklingen genomföras fullt ut under 1990-talet. Sverige bör gå in i 2000-talet utan kärnkraft!

Den strategi som utskottet här har förordat ligger helt i linje med folkomröstningsresultatet men avviker markant från det förslag till omprövning i samband med den tilltänkta kontrollstationen för energipolitiken år 1990 som framförs i motion 1988/89: N409 (m). Utskottets strategi kräver ingen sådan kontrollstation, men utskottet accepterar den som ett andrahandsalternativ för att säkra regeringens förslag rörande kärnkraftsavvecklingens inledning. Den nämnda motionen har motsatt syfte och avstyrks därför av utskottet.

Med det förut sagda har utskottet vidare avstyrkt motion 1988/89: N416 (m) och 1988/89: N408 (m) i här aktuella delar liksom motionerna 1988/89:N405, 1988/89:N465 och 1988/89:N466 (alla m).

Vad utskottet har föreslagit överensstämmer med berörda yrkanden i motionerna 1988/89: N478 (c), 1988/89: N463 (c), 1988/89: N464 (c), 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N480 (mp), vilka alltså tillstyrks av utskottet. Här aktuella yrkanden i motionerna 1988/89: N359, 1988/89: N418 och 1988/89: N477 (alla mp) blir också väsentligen tillgodosedda enligt utskottets förslag. Det gäller dock inte såvitt de avser avvecklingsperiodens längd, eftersom enligt utskottets bedömning tiden fram till sekelskiftet behövs för en riktig och effektiv förnyelse av vårt energisystem. Ytterligare motionsyrkanden som likaledes tillgodoses i det väsentliga är de — i motionerna 1988/89: N432 (vpk), 1988/89: N467 (mp) och 1988/89: N468 (mp) — som går ut på avveckling av vissa angivna kärnkraftsreaktorer i Barsebäck och Ringhals.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkandena 9, 10, 11 och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkande 3 och motion 1988/89: N480 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N359 yrkande 2, motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motionerna 1988/89: N467 och 1988/89: N468 och motion 1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89: N405 yrkande 3, motion 1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N409,

1988/89: NU25

motion 1988/89: N416 yrkande 4 samt motionerna 1988/89: N465 och 1988/89: N466 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara” och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse:

Resultatet av folkomröstningen år 1980 är alltjämt en given utgångspunkt när kärnkraftens framtid diskuteras. Årtalet 2010 nämndes visserligen inte i de alternativ som de röstande hade att ta ställning till men angavs inför folkomröstningen av dem som förespråkade linje 2. Att ange en fixerad sluttidpunkt bedömdes också som riktigt när riksdagen efter folkomröstningen behandlade avvecklingsfrågan. Det fanns också en stor majoritet för att gränsen skulle sättas vid utgången av år 2010.

Riksdagen har sålunda slagit fast när kärnkraftsavvecklingen skall vara avslutad. Statsmakterna bör även i övrigt — genom skatte- och avgiftsregler, miljökrav osv. — ange bestämda ramar för de konkreta besluten på energimarknaden. Prispolitiken, som i höggrad påverkas av sådana regler, bör — såsom närmare utvecklas i motion 1988/89: N403 (fp) — spela en central roll. Utskottet återkommer till hithörande frågor i det följande.

Inom de angivna ramarna bör energimarknadens aktörer få fatta erforderliga konkreta beslut för energipolitikens förverkligande. Det är sålunda inte en uppgift för regeringen eller riksdagen att i detalj besluta om vid vilken tidpunkt eller med vilka reaktorer kärnkraftsavvecklingen skall inledas. Kraftföretagen har som tidigare att förse marknaden med den elenergi som efterfrågas. Detta bidrar till att reducera negativa effekter för olika samhällssektorer som kärnkraftsavvecklingen kan föra med sig.

Med det anförda vänder sig utskottet mot en av statsmakterna framtvungen förtida avveckling av kärnkraften enligt de riktlinjer som regeringen anvisade förra året. Beträffande verkningarna av en sådan åtgärd kan utskottet också till dels instämma i de synpunkter som framförs i motion 1988/89: N416 (m). En förtida avveckling leder till att fossila bränslen kommer att utnyttjas i ökad utsträckning, vilket förstärker den s.k. drivhuseffekten.

Det är (= reservation 1) förra året.

Till väsentlig del instämmer utskottet i vad som anförs i motion 1988/89: N409 (m). Om — till följd av riksdagens beslut förra året — en ”kontrollstation” kommer till stånd i samband med att kärnkraftsfrågan tas upp nästa år är det viktigt att den kommer att innefatta en mera fullständig översyn av det energipolitiska läget. En sådan kommer enligt utskottets uppfattning att styrka riktigheten i vad utskottet nyss har sagt om hur kärnkraftsavvecklingen bör genomföras.

Av det (= reservation 1) regeringen förespråkar.

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N409 och med avslag 1988/89: NU25 på motion 1988/89: N359 yrkande 2, motion 1988/89: N405 yrkande

3, motion 1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N416 yrkande

4, motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432 yrkandena 9, 10, 11 och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del, motionerna 1988/89: N465,

1988/89: N466, 1988/89: N467 och 1988/89: N468, motion

1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkande 3 och motion 1988/89: N480 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara” och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse:

Folkomröstningen år (= reservation 2) — förslag därom.

Majoriteten i 1980 års folkomröstning angav på sina valsedlar att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Det är utskottets bestämda uppfattning att en snabb avveckling ingalunda skulle gå ut över den lokala sysselsättningen i landet, även om vissa omställningar blir nödvändiga. Beträffande kärnkraft och välfärd vill utskottet framhålla att enligt dess uppfattning hela kärnenergiprocessen är oförenlig med välfärd.

Med hänsyn till de extrema risker som är förknippade med kärnkraftsproduktionen måste avvecklingen inte bara inledas omedelbart utan också avslutas så snart som möjligt. I motion 1988/89:N418 (mp) visas att det bör vara möjligt att störningsfritt genomföra avvecklingen under en period av tre år. Regeringen bör anmodas att omgående utarbeta en avvecklingsplan med denna inriktning och framlägga den för riksdagen.

Den strategi (= reservation 2) — (alla m).

Vad utskottet har föreslagit överensstämmer med berörda yrkanden i motionerna 1988/89: N359, 1988/89: N418, 1988/89:N467,

1988/89: N468, 1988/89: N477 och 1988/89: N480 (alla mp). Även motionerna 1988/89: N478 (c), 1988/89: N463 (c) och 1988/89: N464 (c) samt 1988/89: N432 (vpk) blir i aktuella delar tillgodosedda enligt utskottets förslag, den sistnämnda särskilt såvitt gäller kravet på en fullständig plan för kärnkraftsavvecklingen i Sverige. I vad avser avvecklingsperiodens längd tillgodoses de mer än väl, i det att målet — ett kärnkraftsfritt Sverige — nås åtskilliga år före sekelskiftet, vilket enligt dessa motioner skulle utgöra gränsen för kärnkraftsperioden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N359 yrkande 2, motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432 yrkande 16, motionerna 1988/89: N467 och 1988/89: N468, motion 87

1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1988/89: NU25

1988/89: N480 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N432

yrkandena 9, 10 och 11, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion

1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkande

3 och med avslag på motion 1988/89: N405 yrkande 3, motion

1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N409, motion

1988/89: N416 yrkande 4 samt motionerna 1988/89: N465 och

1988/89: N466 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vissa effekttillskott” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

En successiv avveckling av kärnkraftverken är nu förestående, och riksdagen har angivit en — visserligen alltför sen — tidpunkt då avvecklingen skall vara avslutad. 1 detta läge är det utmanande att reaktorinnehavare har fått tillstånd att göra investeringar som medför att reaktorernas maximieffekt ökas och att sålunda en ännu större mängd kärnkraft än tidigare kan komma att ingå i energitillförseln. Ett första led i avvecklingsprogrammet borde givetvis vara att kärnkraftverkens produktionskapacitet inte skulle tillåtas öka utöver den nivå som tidigare har fastställts. Mot bakgrund av att statens kämkraftinspektion - enligt sin rapport för tredje kvartalet 1988 — har konstaterat bränsleskador i en reaktor, framkallade av för hög effektbelastning, ter sig effekthöjningarna även från säkerhetssynpunkt högst diskutabla. Regeringen bör följaktligen vidta åtgärder för att förhindra ytterligare effekthöjningar i kärnkraftverken.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N430 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Förstatligande av kärnkraftverk (mom. 3)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Det finns” och slutar på s. 25 med ”berört hänseende” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion 1988/89: N418 (mp) bör, anser utskottet, de nuvarande privata och kommunala intressena i kärnkraftverken övertas av staten innan den planmässiga kärnkraftsavvecklingen tar sin början. Detta skulle uppfylla den intention som vid folkomröstningen år 1980 kunde utläsas på röstsedlarna för linje 2 — vilken fick stöd huvudsakligen från socialdemokratiskt håll och folkpartihåll — nämligen att kärnkraftverk skall ägas av stat och kommun. Regeringen bör föreslå riksdagen den lagstift- 88

ning som kan erfordras för att ett förstatligande skall kunna genomdrivas. Motion 1988/89: N418 (mp) tillstyrks alltså i berört hänseende.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förstatligande av kärnkraftverk

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N418 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (mom. 4)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Riksdagen har” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det är, som anförs i motion 1988/89: N416 (m), ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har givit kämkraftsproducenterna klart besked om att de, i den händelse att ett beslut om förtida avveckling av kärnkraftsreaktorer drivs igenom, kommer att få full ersättning för de förluster som en sådan avveckling förorsakar dem. Ett uttalande av denna innebörd, som skulle stå i överensstämmelse med allmän uppfattning om rättssäkerhet, skulle bidra till att skingra en del av den osäkerhet inför framtiden som kärnkraftsbolagen har drabbats av. Det skulle också bidra till att klargöra konsekvenserna för samhället i stort av en förtida kärnkraftsavveckling. Riksdagen bör som sin mening ge till känna att regeringen bör göra ett sådant uttalande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättning till ägare av kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N416 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (morn. 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Riksdagen har” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

De principer som i motion 1988/89: N418 (mp) anges för ersättning till kärnkraftsbolagen i samband med ett förstatligande av de icke statsägda kärnkraftverken innan dessa avvecklas bör tillämpas också i sådana fall som åsyftas i motion 1988/89: N416 (m). Reaktorägarna skall alltså kunna räkna med kompensation för eget kapital och obeskattade reserver; i övrigt skall ingen ersättning utgå. Hänsyn skall också tas till att de medel som har fonderats för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle etc. är helt otillräckliga när en snabb kärnkraftsavveckling genomförs. Riksdagen bör i ett tillkännagivande till regeringen ansluta sig till de riktlinjer som utskottet här har angett.

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättning till ägare av kärnkraftverk

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N416 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

9. Kärnkraftsavveckling i Finland (mom. 5)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Meningsutbytet mellan” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att Finland liksom Sverige engagerar sig i arbetet på att avveckla kärnkraften. Genom att samtidigt genomföra en snabb avveckling skulle de båda länderna dels bidra till ökad säkerhet i Norden gentemot sådana allvarliga skador som kämkraftsproduktionen och kärnbränslecykeln i dess helhet kan ge upphov till, dels på ett mera påtagligt sätt fungera som föredömen för övriga länder i fråga om energipolitikens inriktning. Riksdagen bör följaktligen rekommendera regeringen att verka för att statsmakterna i Finland antar en plan för kärnkraftsavveckling av samma innebörd som den utskottet tidigare har rekommenderat för Sveriges del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kärnkraftsavveckling i Finland att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Utredning om statens kärnkraftinspektion (mom. 8)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utredningsbehovet på” och slutar med ”nu sagts” bort ha följande lydelse:

Det är tacknämligt att regeringen på detta sätt har uppmärksammat den viktiga frågan om hur kärnkraftinspektionens kapacitet skall kunna upprätthållas. Regeringen bör emellertid, såsom påyrkas i motion 1988/89: N417 (mp), i detta sammanhang också markera statsmakternas vilja att genomdriva en snabb avveckling av kärnkraften. Utredningsuppdraget bör således preciseras så att det särskilt tar sikte på konsekvenserna för kämkraftinspektionen av att avvecklingsåtgärderna koncentreras till en treårsperiod.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utredning om statens kärnkraftinspektion att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Internationella atomenergiorganet IAEA (mom. 9)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

1988/89: NU25

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 sorn börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”om IAEA” bort ha följande lydelse:

Sverige bör även internationellt verka för att kärnkraftsanvändningen först begränsas och därefter stoppas helt. Vårt lands medlemskap i IAEA måste användas i detta syfte. IAEA:s dubbelroll som övervakare av ickespridningsavtalet för kärnvapen och som befrämjare av kärnkraftsspridning är ohållbar. Regeringen bör, såsom föreslås i motion 1988/89: N463 (c), ta initiativ syftande till att IAEA:s uppgifter begränsas till att avse dels kontroll och säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften, dels åtgärder för att förhindra kärnvapenspridning.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande internationella atomenergiorganet IAEA

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N463 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjemobylolyckan (mom. 10)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Ivar Franzén (c) och Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet hänvisar” och slutar med ”motion 1988/89: N458 (mp)” bort ha följande lydelse:

Den nu lämnade redogörelsen ger en uppfattning om statens kostnader till följd av Tjernobylolyckan. Till dessa kostnader kommer dock de kostnader som berörda kommuner och landsting har drabbats av i samband med olyckan. I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N458 (mp) anser utskottet att en sammanställning över de kostnader totalt som Tjernobylkatastrofen hittills har förorsakat i Sverige bör tas fram. Beräkningarna bör sedan löpande följas upp. Regeringen bör ta initiativ till att en sådan kartläggning kommer till stånd. Med det sagda tillstyrks alltså motionen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N458 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Energiförsörjningen i stort (mom. 12)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 32 med ”har anfört” bort ha följande lydelse:

De som motsätter sig eller vill fördröja kämkraftsavvecklingen söker

1988/89: NU25

ofta ge intryck av att förnyelsen av energisystemet i första hand kräver omfattande satsningar på nya storskaliga energiproduktionsanläggningar, med fossila bränslen som dominerande energikällor. Utskottet vill understryka att det — såsom utvecklas i ett senare sammanhang — i första hand är energihushållning och effektiv energianvändning som skall möjliggöra att kärnkraften kan slopas. Slagkraftiga åtgärder inom dessa områden medför kraftigt sänkta kvantitativa krav på energitillförseln.

Ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor är, såsom nu särskilt betonas i motion 1988/89: N478 (c), kärnpunkter i centerns program för den framtida energiproduktionen. Denna formulering kan också anses sammanfatta huvudinnehållet i vänsterpartiet kommunisternas önskemål rörande energiförsörjningen, såsom de framställs i motion 1988/89: N432. Miljöpartiets här aktuella yrkande i motion 1988/89: N480 har väsentligen samma innebörd. En förnyelse av energisystemet enligt denna huvudprincip kännetecknas sålunda av att miljökraven tillmäts avgörande vikt. Betydande bidrag till energibalansen hämtas från lokala och småskaliga produktionsanläggningar. Kondenskraftverk utmönstras successivt; i den mån det behövs förbränningsanläggningar för att tillgodose elbehovet prioriteras kraftvärme- och mottrycksproduktion. De samhällsekonomiska fördelarna med ett minskat beroende av utländska energikällor bör särskilt beaktas.

Riksdagen bör, anser utskottet, ansluta sig till de riktlinjer för energiförsörjningen i stort som utskottet här har angivit och därmed markera sina krav på regeringens kommande förslag rörande energipolitiken. Utskottet återkommer i det följande till olika särskilda frågor på detta område, bland dem vilken roll naturgasen skall spela och vilka styrmedel som skall användas för att åstadkomma den önskade utvecklingen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1988/89: N232 (c), 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N480 (mp), såvitt de behandlas i detta sammanhang. Med intresse noterar utskottet att flera representanter för regeringspartiet uppenbarligen har funnit regeringens initiativ för omställning av energisystemet otillräckliga och i en motion, 1988/89: N433, har begärt att riksdagen skall göra en framställning till regeringen om behovet av energipolitiska åtgärder. Deras önskemål sammanfaller i mycket med utskottets; om riksdagen ansluter sig till vad utskottet har anfört blir yrkandet i motion 1988/89: N433 (s) i här aktuell del väsentligen tillgodosett.

Motion 1988/89: N416 (m) präglas när det gäller både behovet av och formerna för ett energipolitiskt systemskifte av en grundinställning som på viktiga punkter avviker från den som utskottet här har gett uttryck åt. Denna motion avstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande energiförsörjningen i stort att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkandena 1 i ifrågavarande del, 6 och 7 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N480 yrkande 4, med

1988/89: NU25

anledning av motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Energiförsörjningen i stort (mom. 12)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 32 med ”har anfört” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till den syn på energiproduktionssystemet som kommer till uttryck i motion 1988/89: N416 (m). Riksdagen bör slå fast att Sveriges välstånd är beroende av en god tillgång på elenergi. Tillgången på energi till låg kostnad har satt sin prägel på svensk industri och måste vidmakthållas för att näringslivet skall kunna fortsätta att utvecklas. Det finns ett direkt samband mellan ökad ekonomisk aktivitet och ökad elförbrukning.

En näringslivsvänlig energipolitik kan och måste förenas med omfattande hänsyn till miljön. Miljökraven på ny elproduktion måste vara stora. Alla former av förbränning påverkar miljön negativt. Användningen av kol, av olja och även av naturgas måste begränsas så långt det är möjligt.

En långsiktig och stabil energiförsörjning enligt de riktlinjer som här i korthet har angivits främjas inte genom långtgående styrande ingrepp från statsmakternas sida. Sådana skapar, som lätt kan konstateras utifrån näringslivets reaktioner, stor osäkerhet om den framtida energipolitiken. I stället bör den fria marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem tillvaratas. Härigenom får näringslivet en nödvändig bas för långsiktig planering. Ett fullföljande av den politik som folkomröstningen lade fast skulle ge den önskvärda stabiliteten.

Riksdagen bör, i anslutning till motion 1988/89: N416 (m) i angivna delar, göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd.

De målangivelser för hur energiförsörjningen skall ske i ett längre perspektiv som förekommer i de övriga här aktuella motionerna överensstämmer i mycket med vad utskottet förespråkar. Dessa motioner kännetecknas emellertid i väsentliga hänseenden av en annan grundsyn på energipolitiken än utskottets och avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande energiförsörjningen i stort att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2 och 6 och med avslag på motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkandena 1 i ifrågavarande del, 6 och 7 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N480 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

15. Energiförsörjningen i stort (mom. 12)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Utskottet erinrar” och slutar på s. 32 med ”har anfort” bort ha följande lydelse: Grundläggande för utskottets uppfattning är att den nödvändiga successiva omställningen av energiproduktionssystemet skall ske inom en väl fungerande marknadsekonomi. De riktlinjer för energiförsörjningen som antogs år 1985 bör i allt väsentligt ligga fast. Den tid som står till förfogande innan nya energiproduktionsanläggningar med hög kapacitet måste komma i drift skall utnyttjas effektivt för utveckling av ny teknik och utnyttjande av andra energiråvaror än de som nu dominerar. Miljökraven på ny elproduktion skall vara stränga. En angelägen uppgift är att finna vägar till sådana former av energialstring som drar låga kostnader och samtidigt medför ringa miljöpåverkan.

En utgångspunkt bör vara att statsmakterna skall ange bestämda ramar för energimarknaderna. Dessa ramar utgörs, såvitt gäller energiproduktionen, av bl. a. skydd för orörda älvar och älvsträckor, utsläppsnormer och säkerhetskrav för energianläggningar, miljöavgifter och beredskapskrav. Inom dessa ramar skall det överlåtas åt energimarknadens aktörer att svara för energiförsörjningen och sålunda bl. a. fatta de konkreta besluten om utbyggnaden av ny kraftproduktion.

Utskottet har med det sagda anslutit sig till de allmänna riktlinjer som — utan något sammanfattande yrkande — anges i motion 1988/89: N403 (fp). Dessa har nära släktskap med de grundläggande tankegångar i motion 1988/89: N416 (m) som är aktuella här.

De målangivelser — (= reservation 14) avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande energiförsörjningen i stort att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2 och 6 och med avslag på motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkandena 1 i ifrågavarande del, 6 och 7 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N480 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen (mom. 15)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet diskuterar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till detta yrkande i motion 1988/89: N278 (c). Det är viktigt med en helhetssyn på energipolitiken, innebärande att alla såväl positiva som negativa konsekvenser av olika handlingslinjer blir beaktade.

1988/89: NU25

94 Att även sysselsättningspolitiska och allmänt samhällsekonomiska motiv talar för en omfattande användning av alternativa energikällor ger ökad styrka åt kravet på övergång till ett sådant energiförsörjningssystem som i det föregående har förespråkats främst av miljöskäl. Riksdagen bör betona detta i ett uttalande till regeringen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N278 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Beredskapsaspekter på energiförsörjningen (morn. 17)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”upp här” bort ha följande lydelse:

Ett primärt syfte med förnyelsen av energisystemet i vårt land måste vara att minska sårbarheten i energiförsörjningen. Beredskapsaspekter måste följaktligen tillmätas mycket stor betydelse vid utformningen av energipolitiken. Som framhålls i motion 1988/89: N478 (c) ger ett sådant produktionssystem som förordas av centern — liksom också av vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet — väsentligt större trygghet i energiförsörjningen än något av de övriga alternativ som diskuteras. Riksdagen bör i anslutning till den angivna delen av motionen understryka detta i ett uttalande till regeringen och begära att försörjningsberedskapssynpunkterna särskilt beaktas i den fortsatta energiplaneringen.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande beredskapsaspekter på energiförsörjningen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Energimarknadens struktur (mom. 18)

Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Inte heller” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Det uttalande av regeringen som utskottet åberopade i motsvarande sammanhang förra året innehåller ingenting som direkt strider mot de synpunkter på energimarknadens struktur och konkurrensen mellan dess aktörer som nu framförs i motionerna 1988/89: N403 (fp), 1988/89: N464 (c) och 1988/89: N478 (c). Riksdagen bör emellertid i anslutning till dessa klarare markera att en ökad konkurrens mellan kraftproducenterna är önskvärd och att kartellsamarbete mellan olika kraftproducenter är oaccepta -

1988/89: NU25

belt. Förutsättningarna för lokala elverk och större industrier att välja mel- 1988/89: NU25 lan olika leverantörer och att fritt förhandla om leveransvillkoren borde förbättras. Det är angeläget att förnyelsen av energisystemet präglas av strävan efter en fri konkurrens på lika villkor.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande energimarknadens struktur

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Energipolitiska styrmedel i allmänhet (mom. 19)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Skatteoch” och slutar med ”ingående regleringar” bort ha följande lydelse:

Skatte- och avgiftsregler bygger självklart på lagstiftning, men tvingar inte till precisa åtgärder om man väljer att betala skatten eller avgiften. Det är dock lika självklart att de flesta försöker att minska sin skatt eller avgift så mycket som möjligt till en så låg kostnad som möjligt. På så sätt används resurserna effektivare och miljöförbättringen blir större per insatt krona.

Liknande effektivitetsvinster erhålls vid väl avvägda stimulansåtgärder.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning beträffande valet av energipolitiska styrmedel. Ekonomiska stimulans- och styråtgärder ger en sund marknadsekonomisk styrning av förnyelsen av vårt energisystem.

Det är viktigt att regeringen redan nu får klart för sig vilka normer riksdagen vill att den skall följa på detta område. Sålunda tillstyrker utskottet det här berörda yrkandet i motion 1988/89: N478 (c) om vikten av att ekonomiska stimulans- och styråtgärder utnyttjas framför tvingande lagstiftning.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande energipolitiska styrmedel i allmänhet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mom. 20)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Det syfte” och slutar på s. 37 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

De insatser som den förra året inrättade energiteknikfonden möjliggör är enligt utskottets mening helt otillräckliga för att den nödvändiga omställningen och förnyelsen av energisystemet skall få erforderlig stimulans.

Stöd måste kunna ges också till projekt som i första hand bygger på beprövad teknik. För ändamålet krävs resurser av annan omfattning än energi- 96

teknikfondens. Som föreslås i motion 1988/89: N478 (c) bör därför en energins utvecklingsfond byggas upp enligt de principer som nyss har refererats. Fonden skall alltså finansieras med en avgift på 2 öre per kWh på all elenergi, och den bör få det vida verksamhetsfält som har angivits. Eftersom energins utvecklingsfond skall ersätta den nuvarande energiteknikfonden och eftersom dess verksamhet skall samordnas av statens energiverk och bedrivas i samverkan med olika sektorsorgan samt regionala och lokala myndigheter är det inte fråga om att någon ny byråkratisk apparat skall komma till.

Finansieringen av energins utvecklingsfond innebär inte någon generell pålaga på all elenergi. Det är i stället en omfördelning av investeringsmedel. Genom fondens verksamhet kommer behovet av kraftbolagens investeringar i ny storskalig kraftproduktion att begränsas i hög grad, vilket radikalt minskar de investeringar som belastar elpriset. Allt talar för att det långsiktiga elpriset blir betydligt lägre inkl. den föreslagna avgiften än utan den men med alla ersättningsinvesteringar för elproduktion finansierade direkt över elpriset.

Regeringen bör anmodas att snarast låta utarbeta ett förslag till riksdagen om en energins utvecklingsfond med utgångspunkt i vad utskottet här har anfört. Utskottet tillstyrker alltså motion 1988/89: N478 (c) i här behandlad del. Det mera begränsade förslag av likartad karaktär som framläggs i motion 1988/89: N430 (vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande stöd till teknikutveckling på energiområdet att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89:N478 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

21. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mom. 20)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Det syfte” och slutar på s. 37 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

De insatser som den förra året inrättade energiteknikfonden möjliggör är enligt utskottets mening inte tillräckliga för att den nödvändiga omställningen och förnyelsen av energisystemet skall få erforderlig stimulans. Stöd måste kunna ges också till projekt som i första hand bygger på beprövad teknik. Ytterligare resurser bör alltså ställas till förfogande. Det finns dock, menar utskottet, inte nu förutsättningar för en så långtgående åtgärd som den centern syftar till genom sitt förslag om en energins utvecklingsfond som årligen skulle tillföras miljardbelopp. Motion 1988/89: N478 (c) avstyrks i ifrågavarande del.

Utskottet stöder däremot vänsterpartiet kommunisternas förslag i motion 1988/89: N430 om en ny investeringsfond för alternativ energi. Fonden bör få den omfattning och inriktning som motionärerna föreslår. Det

1988/89:NU25

7 Riksdagen 1988/89. 17.sami. Nr 25

innebär att dess grundbelopp blir 150 milj. kr., vilket är avsevärt mer än det årliga tillskottet till den nuvarande energiteknikfonden.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande stöd till teknikutveckling på energiområdet att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89: N430 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

22. Kvantitativa mål för energihushållningen (mom. 21)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”För ett” och slutar med ”motion 1988/89: N415 (c)” bort ha följande lydelse:

Det är, både i nationellt och i internationellt perspektiv, ett starkt krav att Sverige går i spetsen när det gäller att begränsa energianvändningen och att över huvud taget bedriva en miljövänlig energipolitik. De konkreta åtgärder som vidtas måste därvid ha en klar målinriktning och utgå från en bestämd energibalans, och denna måste, såsom framhålls i motion 1988/89: N478 (c), uttrycka en politisk viljeinriktning; den får alltså inte vara enbart en prognos, byggd på framskrivning av tendenserna i dagsläget. Den energibalans som presenteras i motion 1988/89: N418 (mp) syftar, liksom de mera summariska målangivelserna i motionerna 1988/89: N415 (c), 1988/89: N464 (c) och 1988/89: N478 (c), inte till att exakt fastslå det tänkta läget vid den angivna periodens slut. Vid närmare granskning visar den emellertid otvetydigt att ett ambitiöst besparingsmål av den typ som har uppställts exempelvis i Brundtlandkommissionens rappport ingalunda är utopiskt utan skall kunna uppnås om planmässiga åtgärder i detta syfte sätts in och adekvata styrmedel används.

Riksdagen bör, anser utskottet, i ett uttalande till regeringen understryka att åtgärdsprogrammet för energihushållning bör inriktas på en fortlöpande reduktion av energianvändningen av den storleksordning som de nämnda motionerna — med vissa avvikelser inbördes — anger som eftersträvansvärd.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande kvantitativa mål för energihushållningen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N415, motion 1988/89: N418 yrkandena 6 och 7, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1 och 5, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

23. Kvantitativa mål för energihushållningen (mom. 21) 1988/89: NU25

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”För ett” och slutar med ”motion 1988/89: N415 (c)” bort ha följande lydelse:

Det är (= reservation 22) styrmedel används.

För att ge stadga åt ett energihushållnings- och energiomställningsprogram är det av vikt att det uppställs konkreta mål för att det skall kunna avstämmas i vad mån vidtagna åtgärder med rimlig sannolikhet leder till målet. Utskottet ansluter sig därför till det av miljöpartiet i motion 1988/89: N418 framförda förslaget om att en långsiktig energiplan skall utarbetas med sikte på att energianvändningen skall minskas under en 25- årsperiod med ca 40 %, dvs. med 2 % årligen. Andra riktlinjer för planen skall vara att användningen av fossila bränslen under samma period skall minskas drastiskt till 15 % av 1988 års nivå samtidigt som användningen av biologiska bränslen minst fördubblas. Även övriga siffror som presenteras i nyssnämnda motion är lämpliga mål att sträva efter. Ett sådant långsiktigt program behöver givetvis bli föremål för regelbundna preciseringar under tidens gång.

Riksdagen bör i ett uttalande hemställa att regeringen låter utarbeta en långsiktig energiplan av nu angiven innebörd. Därigenom skulle även här berörda delar av motionerna 1988/89: N415, 1988/89: N464 och

1988/89: N478 (alla c) tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande kvantitativa mål för energihushållningen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N418 yrkandena 6 och 7 och med anledning av motion 1988/89: N415, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1 och 5, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Energihushållning i allmänhet (mom. 22)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”Inte heller” och slutar på s. 40 med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Motion 1988/89: N478 (c) innehåller även i övrigt en rad beaktansvärda synpunkter och uppslag inom energihushållningens område. Riksdagens tidigare riktlinjer på detta område bör kompletteras med ett uttalande om att regeringen bör framlägga förslag till ett åtgärdsprogram för effektivare energianvändning och energibesparingsåtgärder i övrigt, vilket kan ligga till grund för mera aktiva och målinriktade hushållningsinsatser. Genom ett sådant beslut tillgodoses också motionerna 1988/89: N232 (c), 1988/89: N405 (m) och 1988/89: N433 (s) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande energihushållning i allmänhet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkandena 1, 2 och 5, alla i ifrågavarande del, och med anledning av motion 1988/89: N405 yrkande 5 och motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Energihushållning i allmänhet (mom. 22)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”Inte heller” och slutar på s. 40 med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Även om det är särskilt viktigt att riksdagens ambitioner på energihushållningens område anges i form av kvantitativa mål bör riksdagen inte begränsa sina beslut på området till att gälla sådana. Motionerna 1988/89: N232 (c) och 1988/89: N478 (c) innehåller i här aktuella delar vissa beaktansvärda synpunkter och uppslag men också detaljförslag som utskottet inte kan ställa sig bakom. I anslutning till vad som formellt yrkas i denna motion bör riksdagen komplettera sina tidigare riktlinjer beträffande energihushållning med ett uttalande om att regeringen bör lägga fram förslag till ett åtgärdsprogram för effektivare energianvändning och besparingsåtgärder i övrigt, vilket kan ligga till grund för mera aktiva och målinriktade hushållningsinsatser. De önskemål som har framförts från miljöpartiets sida, bl. a. i motion 1988/89: N418, bör därvid särskilt uppmärksammas. Genom ett sådant beslut som här nämnts tillgodoses också motion 1988/89: N433 (s) i nu aktuell del. Detsamma kan tyckas gälla motsvarande del av motion 1988/89: N405 (m). Andra delar av denna motion liksom dess motivering i motion 1988/89: Kr211 präglas emellertid av en påtaglig kärnkraftsvänlig tendens. Motionen bör därför inte åberopas som grund för den framställning till regeringen som utskottet här rekommenderar.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande energihushållning i allmänhet att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1, 2 och 5, alla i ifrågavarande del, och med avslag på motion 1988/89: N405 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Elprisernas framtida utveckling (mom. 23)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”på elenergi” bort ha följande lydelse:

Med en energipolitik av det slag som centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet är förespråkare för skapas förutsättningar för en gynnsam utveckling av elpriserna. Elanvändningen blir effektivare, och al -

1988/89:NU25

ternativa energikällor byggs ut. Ju större andel av den totala elproduktionen som de befintliga vattenkraftverken svarar för, desto långsammare kommer kostnaderna för elproduktionen att öka. Regeringens, kraftbolagens och industrins energipolitik riskerar däremot att leda till en elprischock. Med den energipolitik som utskottet förordar bör det vara möjligt att i högre grad tillämpa genomsnittsprissättning för elenergi än en strikt marginalprissättning. Prisökningarna kan på det sättet begränsas.

Riksdagen bör ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed blir motion 1988/89: N478 (c) tillgodosedd i här behandlad del. Motion 1988/89: N403 (fp) i motsvarande del ger uttryck för en uppfattning som avsevärt skiljer sig från utskottets och avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande elprisernas framtida utveckling att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 8 och med avslag på motion 1988/89: N403 yrkandena 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Elprisernas framtida utveckling (mom. 23)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”på elenergi” bort ha följande lydelse: Utgångspunkten för prisbildningen på elmarknaden bör, såsom framhålls i motion 1988/89: N403 (fp), vara att både producenter och användare skall kunna få riktiga signaler om de långsiktiga kostnaderna i elproduktionen. Elpriserna bör därför höjas successivt under de närmaste åren. Därigenom stimuleras hushållningsåtgärder inom elanvändningsområdet och skapas motiv och resurser för uppförande av anläggningar för ny, miljövänlig energiproduktion. Samtidigt underlättas en mjuk övergång till den högre elprisnivå som kärnkraftsavvecklingen kommer att föra med sig. Språngvisa elprishöjningar skulle drabba alla slags konsumenter orimligt hårt.

Riksdagen bör, anser utskottet, göra ett klarläggande uttalande till regeringen om värdet av en metod för successiva höjningar av elpriserna och därvid hänvisa till framställningen i ämnet i motion 1988/89: N403 (fp). Denna tillstyrks alltså i här aktuell del av utskottet. Motion 1988/89: N478 (c) i motsvarande del ger uttryck för en uppfattning som avsevärt skiljer sig från utskottets och avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande elprisernas framtida utveckling att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkandena 6 och 7 och med avslag på motion 1988/89: N478 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

28. Elprisernas framtida utveckling (mom. 23, motiveringen) 1988/89: NU25

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”på elenergi” bort ha följande lydelse:

Ett grundläggande fel hos motionerna 1988/89: N403 (fp) och 1988/89: N478 (c) är att frågan om elprisernas framtida utveckling behandlas isolerad från den större frågan om hur skatte- och avgiftssystemet på energiområdet i sin helhet bör utformas för att den nödvändiga förnyelsen av energisystemet skall främjas. Miljöpartiet har, såsom nyligen närmare har utvecklats i utskottets yttrande (1988/89:NU3y) om energibeskattning, visat vad som måste göras. Energibeskattningen måste läggas om och skärpas. Skatt bör tas ut på energiråvaran, inte på den energi som produceras. Elskatten bör avskaffas liksom den särskilda kämkraftsskatten. Differentieringen av vattenkraftsskatten bör bibehållas. Miljöskadliga utsläpp vid bränsleanvändning bör föranleda särskild beskattning. Skatten för vissa energislag blir sålunda en summa av ren energiskatt, skatt på miljöeffekter och skatt för att bekosta infrastruktur. Inhemska energislag skall i allmänhet vara skattefria.

En energibeskattning enligt nu nämnda riktlinjer och med rimliga skattesatser kommer, såsom också framhålls i yttrandet, tillfälligtvis att ge ökade skatteintäkter. Detta är liktydigt med att energianvändarna har blivit utsatta för en kostnadshöjning. Denna är ett nödvändigt styrande inslag i energipolitiken och kompenseras på längre sikt genom kostnadssänkningar som inträder när förnyelsen av energisystemet har medfört en avsevärt sänkt energianvändning.

Med hänvisning till vad här har anförts avstyrker utskottet motionerna 1988/89: N403 (fp) och 1988/89: N478 (c) i nu aktuella delar.

29. Eltaxesystem som stimulerar till energihushållning (mom. 25)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som böljar med ”Mot bakgrund” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att regeringen med det snaraste låter göra en fullständig inventering av åtgärder som kan genomföras i det syfte som anges i motion 1988/89: N410 (c). Inventeringens resultat och förslag på grundval därav bör sedan utan dröjsmål redovisas för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande eltaxesystem som stimulerar till energihushållning att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N410 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 102

30. Åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet (mom. 26)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 sorn börjar med ”Utskottet utgår” och slutar med ”nämnd del” bort ha följande lydelse:

Det uppslag till alternativa åtgärder för att förebygga belastningstoppar i kraftsystemet som lämnas i motion 1988/89: N464 (c) är enligt utskottets mening av stort intresse. För att detta uppslag och andra möjliga alternativ till byggande av nya gasturbinanläggningar skall prövas bör riksdagen, såsom motionärerna föreslår, anmoda regeringen att verka för att småskaliga lösningar på värmemarknaden används för att lösa en del av de effektproblem som kan uppkomma.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Energisnåla hushållsmaskiner (mom. 27)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Med hänsyn” och slutar med ”berört avseende” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att de redovisade åtgärderna på detta område svarar mot vad som förväntades när utskottet gjorde sitt uttalande i saken förra året. Det är därför angeläget att regeringen, såsom begärs i motion 1988/89: N464 (c), nu anmodas att förelägga riksdagen förslag till åtgärder som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande energisnåla hushållsmaskiner

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Med den energipolitik som moderata samlingspartiet förordar och som utskottet i det föregående har anslutit sig till behöver inte nu fattas några beslut om ny storskalig elproduktion. Resultatet av folkomröstningen i kämkraftsfrågan år 1980 var att de tolv kärnkraftsreaktorerna i drift skulle utnyttjas i avvaktan på att förnybara energikällor blev tillgängliga. Att er -

1988/89: NU25

sätta kärnkraften med elenergi från nya fossileldade kraftverk leder inte bara till en försämrad miljö utan det strider sålunda också mot folkomröstningsresultatet. Enligt utskottets mening måste en prövning av vilka alternativ som så småningom skall ersätta de nuvarande kämkraftsreaktorerna göras förutsättningslöst. Stor hänsyn skall tas till de olika energikällornas miljömässiga konsekvenser. Riksdagens beslut beträffande utsläppen av koldioxid skall självfallet beaktas.

När det gäller frågan om ytterligare elkraftskapacitet måste tillkommande energikällor noga utvärderas från miljösynpunkt. Konventionella kol- och oljekondenskraftverk skall inte byggas. En begränsad utbyggnad av gaskombikraftverk med avancerad rökgasrening bör dock kunna komma till stånd när elförbrukningen ökar. Denna utbyggnad bör ske på sådant sätt att riksdagens beslut om utsläppen av koldioxid respekteras. En utbyggnad måste därför föregås av en kritisk granskning beträffande naturgasens samlade s. k. växthuseffekt.

På de grunder som nu åberopats bör inte koleldade kraftverk uppföras i Barsebäck. Något ytterligare kolkraftverk i Stockholmsområdet bör likaledes inte tillåtas.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom. Ett sådant uttalande skulle helt tillgodose motionerna 1988/89: N411 (m) och 1988/89: N438 (c) samt här berörd del av motion 1988/89: N405 (m). Övriga aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 4 och motionerna 1988/89: N411 och 1988/89: N438 och med avslag på motion 1988/89: N420, motion 1988/89: N432 yrkande 8 och motion 1988/89: N447 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Fossileldade kraftverk (mom. 28, motiveringen)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Att ersätta kärnkraften med elenergi från nya fossileldade kraftverk leder till en försämrad miljö. Enligt utskottets mening måste en prövning av vilka alternativ som så småningom skall ersätta de nuvarande kärnkraftsreaktorema göras förutsättningslöst. Stor hänsyn skall tas till de olika energikällornas miljömässiga konsekvenser. Riksdagens beslut beträffande utsläppen av koldioxid skall självfallet beaktas.

Det har i debatten hävdats att naturgasen från miljösynpunkt skulle vara fördelaktigare än andra fossila bränslen. Med hänsyn till de metanläckage som uppstår såväl vid utvinning som vid transport av naturgas kan detta ifrågasättas. Det kan inte ens uteslutas att de samlade utsläppen av koldioxid och metan från naturgasanvändning bidrar mera till den s. k. växthuseffekten än användning av olja och kol.

1988/89: NU25

104 Utskottet vill understryka betydelsen av att hushållnings- och effektivt 1988/89: NU25 seringsåtgärder vidtas i syfte att behovet av ny eltillforsel skall begränsas.

Det krav på ny elproduktion som därefter uppkommer bör tillgodoses med miljövänlig elproduktion. Enligt utskottets mening finns det dock inte anledning för riksdagen att nu i avvaktan på behandlingen av den aviserade energipolitiska propositionen år 1990 göra något uttalande i frågan om ny elkraftskapacitet. Med det anförda avstyrks de här aktuella motionsyrkandena.

34. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom centerns plan för förnyelse av energisystemet. Om denna plan realiseras finns inget behov av nya kolkondenskraftverk. Övergången från kärnkraft till effektivare energianvändning och inhemska förnybara energikällor skall ske i steg och utan att användningen av kol och olja behöver öka. Fömyelseplanen innebär att behovet av nytillkommande produktionskapacitet begränsas i förhållande till kraftindustrins alternativ med satsning på ny storskalig kondenskraft.

Med det sagda som bakgrund tillstyrker utskottet kraven i motionerna 1988/89: N438 (c), 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N447 (vpk) på ett avståndstagande till uppförande av nya kolkraftverk.

Utskottet tillstyrker vidare det aktuella yrkandet i motion 1988/89: N405 (m) med krav på att inga ytterligare kolkraftverk skall uppföras i Stockholm, dock utifrån en annan utgångspunkt än motionärens.

Att, som föreslås i motion 1988/89: N420 (mp), uppförandet av förbränningsanläggningar baserade på fossila bränslen — sålunda inkl. naturgas — skulle helt förbjudas finnér utskottet inte realistiskt. Motionen avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 4, motion 1988/89: N432 yrkande 8, motion 1988/89: N438 och motion 1988/89: N447 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N411 och med avslag på motion 1988/89: N420 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

105 Sorn anförs i motion 1988/89: N432 (vpk) behövs i Sverige inga nya kolkondenskraftverk som ersättning vid avvecklingen av kärnkraften. Enligt utskottets mening bör riksdagen nu klargöra för kraftindustrin och andra berörda parter att några nya sådana kolkraftverk inte får uppföras. Om det trots hushållning och effektivisering visar sig nödvändigt med elersättning i form av kondenskraft bör i första hand en ombyggnad av befintliga oljekondenskraftverk till naturgasdrift genomföras.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Därigenom skulle här behandlad del av motion 1988/89: N432 (vpk) tillgodoses. Med det sagda har utskottet också tillstyrkt kraven i motionerna 1988/89: N447 (vpk) och 1988/89: N438 (c) på ett avståndstagande från uppförande av kolkraftverk i Forsmark och Barsebäck.

Utskottet tillstyrker — (= reservation 34) — avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 4, motion 1988/89:N432 yrkande 8, motion 1988/89: N438 och motion 1988/89: N447 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N411 och med avslag på motion 1988/89: N420 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

36. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Risken för långsiktig klimatförändring till följd av utsläpp av bl. a. koldioxid och den därav föranledda växthuseffekten utgör ett av de särskilt allvarliga — rent av livsavgörande — hoten mot vår miljö. Riksdagen har som tidigare framhållits också insett detta och som ett nationellt delmål angett att utsläppen av koldioxid inte får ökas. Det är mot den bakgrunden förvånande att notera de planer som för närvarande finns inom kraftindustrin på nya kol- och naturgasbaserade elproduktionsanläggningar. Det är än mer anmärkningsvärt, menar utskottet med instämmande i vad som anförs i motion 1988/89: N420 (mp), att inte ens regeringen tycks ta riksdagens beslut beträffande koldioxidutsläppen på allvar. Utskottet går dock inte här djupare in på frågan om inriktningen av Vattenfalls investeringar utan hänvisar till utskottets betänkande 1988/89: NU30 där denna sak tas upp.

Enligt utskottets mening måste planerna på nya förbränningsanläggningar baserade på fossila bränslen stoppas. Utskottet ansluter sig därför till kravet i nyssnämnda motion på att det i lag skall inforas förbud mot projektering och byggande av förbränningsanläggningar för fossila bränslen som är avsedda för en årlig energiproduktion överstigande 10 GWh

1988/89: NU25

(termisk effekt). Regeringen bör utarbeta erforderligt lagförslag och därefter återkomma till riksdagen i frågan.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därigenom skulle motion 1988/89: N420 (mp) bli tillgodosedd. Vad utskottet här har anfört ligger också i linje med vad som begärs i övriga här aktuella motionsyrkanden. Dessa är dock enligt utskottets mening inte tillräckligt långtgående.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N420 och med anledning av motion 1988/89: N405 yrkande 4, motion 1988/89: N411, motion 1988/89: N432 yrkande 8, motion 1988/89: N438 och motion 1988/89: N447 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

37. Kolanläggningen i Värtan (mom. 29)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse: Kolkraftvärmeverket i Värtan kan starkt ifrågasättas från såväl ekonomiska som miljömässiga utgångspunkter. Verket behövs inte heller för Stockholms energiförsörjning. Utskottet instämmer därför i kravet i motion 1988/89: N432 (vpk) på att projektet genast skall stoppas. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen hemställa att så sker.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande kolanläggningen i Värtan

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Utnyttjande av fossila bränslen i Norden (mom. 30)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med ”Mot bakgrund” och slutar på s. 46 med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse: För

att rimliga miljömål när det gäller t. ex. koldioxidutsläpp skall kunna klaras är det, som sägs i motion 1988/89: N477 (mp), viktigt att förbränningen av fossila bränslen minskar inte bara i Sverige utan också i andra länder. I Norden finns tillgång till en betydande mängd vattenkraft och till biobränslen.

Utskottet har i det föregående anslutit sig till kravet i motion 1988/89: N418 (mp) på att en långsiktig plan för energiförsörjningen i Sverige — innefattande bl. a. en minskning inom 25 år av förbränningen av fossila bränslen med 85 % jämfört med nuvarande nivå — skall utarbetas.

1988/89: NU25

107 Enligt utskottets mening bör regeringen verka för att utnyttjandet av fos- 1988/89: NU25 sila bränslen i övriga nordiska länder minskar i motsvarande utsträckning.

Som föreslås i motion 1988/89: N477 (mp) bör en plan med detta syfte tas fram. Regeringen bör ta initiativ härtill.

Riksdagen bör med anledning av här berörd del av nyssnämnda motion i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande utnyttjande av fossila bränslen i Norden

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N477 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Kraftvärmeutbyggnaden (mom. 31)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som böijar med ”1 fråga” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N478 (c) anser utskottet att behovet av ny elproduktion i samband med kärnkraftsavvecklingen till stor del kommer att kunna klaras med utbyggd kraftvärmeproduktion. För denna effektiva form av elproduktion bör huvudsakligen inhemska förnybara bränslen användas. Möjligheter till en ökad kraftvärmeproduktion finns hos kommuner, företag och fastighetsägare. Som sägs i nämnda motion är en utbyggnad av småskalig kraftvärme av väsentlig betydelse. Genom att modern teknik för förgasning av biobränslen utnyttjas kan elenergi och värme samproduceras även i mycket små anläggningar.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört om kraftvärmeutbyggnadens inriktning och om utnyttjande av förnybar miljövänlig energiråvara. Genom ett sådant tillkännagivande tillgodoses helt här behandlad del av motion 1988/89: N478 (c) och väsentligen den aktuella delen av motion 1988/89: N432 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande kraftvärmeutbyggnaden

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 7 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89: N432 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Kraftvärmeutbyggnaden (mom. 31, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”1 fråga” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse: Utskottet

har i det föregående ställt sig bakom förslaget om att en långsiktig plan för energiförsörjningen skall utarbetas i enlighet med de riktlinjer som har angetts i motion 1988/89: N418 (mp). Enligt dessa skulle tillskottet av elenergi från industriell och övrig kraftvärmeproduktion uppgå till 12 TWh kring år 2015 och baseras på biobränslen. Enligt utskottets 108

mening bör de två nu aktuella motionerna — 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N478 (c) — inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. De avstyrks alltså i berörda delar.

41. Garantipris för viss elenergi, m. m. (mom. 32)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse: Utskottet vill understryka det angelägna i en väl fungerande konkurrens på energimarknaden. Större vikt måste läggas vid strävandena efter ett ökat utnyttjande av lokala elproduktionsresurser. Den ändring i ellagen som genomfördes den 1 januari 1988 — och som hade sin grund i en motion våren 1986 från företrädare för de då fyra oppositionspartierna — har förbättrat villkoren för de små elproducenterna. Sålunda gäller nu mottagningsskyldighet för elström från elproduktionsanläggningar upp till en effekt av högst 1 500 kW.

Det energipolitiska värdet av denna skyldighet inskränks emellertid av att den inte är kopplad till ett garantipris för elleveranserna. Som tidigare har redovisats har visserligen ägarna till små kraftverk getts lagstadgad rätt till prövning av prisvillkoren. Detta är dock, menar utskottet, inte tillräckligt för att stimulera till utbyggnad av små elproduktionsanläggningar. Som föreslås i motion 1988/89: N478 (c) bör mottagningsskyldigheten förenas med ett garantipris baserat på den långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion. Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning att denna kostnad för närvarande uppgår till lägst 28 öre per kWh. Garantipriset bör gälla i första hand i fem år räknat från kraftverkets idrifttagning. Med ett sådant garantipris ges kommuner, företag och enskilda möjlighet att delta i förnyelsen av energisystemet på likvärdiga villkor som kraftbolagen.

Regeringen bör utarbeta förslag till garantipris i enlighet med vad utskottet här har anfört och med vad som i övrigt sägs härom i nämnda motion. Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av nu behandlad del av motion 1988/89: N478 (c) gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande garantipris för viss elenergi, m. m. att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N478 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Vindkraft (mom. 33, motiveringen)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste den fortsatta utvecklingen beträffande

1988/89: NU25

vindkraften ske på kommersiella villkor. De naturliga förutsättningarna för utnyttjande av vindkraft är emellertid inte speciellt goda i Sverige.

Det är alltså, menar utskottet, inte realistiskt att på nuvarande stadium räkna med vindkraften som en kraftkälla av betydelse. Det utesluter inte att den i framtiden kan komma att spela en viss marginell roll. Så kan t. ex. små vindkraftverk komma att ge ett värdefullt bidrag till den lokala energiförsörjningen. Statens insatser på området, utöver dem som Vattenfall svarar för, bör enligt utskottets mening helt inriktas på långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete. Därvid bör erfarenheter av utländska försök och forskningsinsatser utnyttjas.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att ta något initiativ på vindkraftsområdet med anledning av motionerna 1988/89: N429 (c) och 1988/89: N432 (vpk). De avstyrks alltså, båda i berörd del.

43. Vindkraft (mom. 33)

Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det goda förutsättningar för att vindkraften skall kunna bli ett värdefullt komplement i det svenska elproduktionssystemet. Studier som har gjorts av statens energiverk visar att vindkraften vid tillräckligt långa produktionsserier kan prismässigt konkurrera med kolkondensproduktion.

Skall vindkraften kunna ge ett verkningsfullt tillskott till elförsörjningen är, menar utskottet, en fortsatt inriktning på relativt stora vindkraftsaggregat väl motiverad. Detta har också — utan yrkande i saken — anförts i folkpartiets partimotion 1988/89: N403. Även i motion 1988/89: N422 (fp) har liknande synpunkter redovisats. Denna motion tar upp beskattningen av vindkraftsproduktion och har behandlats i utskottets yttrande 1988/89: NU3y, till vilket hänvisas i den frågan.

Enligt utskottets mening bör kraftindustrin ta ett stort ansvar för det fortsatta utvecklingsarbetet på vindkraftsområdet, särskilt vad avser större vindkraftsaggregat.

Utskottet noterar samtidigt att kommuner, mindre företag och även privatpersoner visar ett växande intresse för vindkraften. Elkraftspotentialen också från små vindkraftsaggregat förtjänar att tas till vara. Dessa aggregat kan få betydelse inte minst för den lokala energiförsörjningen. Det finns därför enligt utskottets uppfattning anledning att överväga om marknaden för sådana kraftverk bör stimuleras genom införande av investeringsbidrag eller liknande stöd. Regeringen bör pröva denna fråga och återkomma till riksdagen med förslag till eventuella åtgärder.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande till regeringen. Ett sådant uttalande skulle delvis tillgodose här behandlade delar av motionerna 1988/89: N429 (c) och 1988/89: N432 (vpk).

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande vindkraft att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N429 i ifrågavarande del och motioa 1988/89: N432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

44. Vindkraft (mom. 33)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Vindkraften är en ren och förnybar kraftkälla, som hittills har utnyttjats endast marginellt i vår energiförsörjning. I Danmark har man kommit mycket längre på detta område, särskilt i fråga om små vindkraftverk. Den totala installerade effekten i vindkraftverk i Danmark var år 1988 enligt uppgift ca 190 MW. Genom investeringsbidrag och skattemässiga fördelar har samfälligheter och enskilda stimulerats att installera vindkraftsaggregat.

Enligt utskottets mening har det svenska vindkraftsprogrammet varit alltför inriktat på storskaliga vindkraftsanläggningar. En större bredd på arbetet måste eftersträvas. Ett flertal kommuner men också mindre företag och privatpersoner har visat ett seriöst intresse för vindkraft. Utskottet anser att det finns anledning att överväga nya vägar för att främja vindkraftens utveckling i Sverige. Tillverkare, utvecklingstekniker och forskare är beredda att satsa på svensk vindkraftsproduktion om marknaden stimuleras på lämpligt sätt. Om så inte görs kommer det svenska kunnandet på området att skingras mycket snart.

Utskottet anser därför i likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N429 (c) att ett investeringsstöd till vindkraftsanläggningar — liknande det som tillämpas i Danmark — bör införas. Stödet bör koncentreras till små aggregat (med en effekt upp till 1 MW). Regeringen bör utforma de närmare riktlinjerna för detta stöd och därefter återkomma till riksdagen med erforderliga förslag. Stödet bör införas senast den 1 januari 1990.

Av avgörande betydelse för vindkraftens utveckling är vidare hur energibeskattningen utformas. Utskottet går här inte in på denna fråga utan hänvisar till utskottets yttrande (1988/89: NU3y) härom till skatteutskottet.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89: N429 (c) i berörd del. Ett uttalande av angiven innebörd skulle också delvis tillgodose här behandlad del av motion 1988/89: N432 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande vindkraft att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N429 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89: N432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

lil

45. Vindkraft (mom. 33)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89: N432 (vpk) på en kraftig satsning på vindkraften. Ytterligare utredningar, undersökningar och utvärderingar är, som anförs i nämnda motion, inte nödvändiga för att ett stort och välplanerat vindkraftsprogram skall kunna startas i vårt land. Förutom att billig energi därigenom skulle åstadkommas på ett miljövänligt sätt skulle ett stort svenskt engagemang på vindenergiområdet vara betydelsefullt för svensk industri och därmed sysselsättningen i landet.

Enligt utskottets mening bör därför regeringen nu låta utarbeta ett program som leder till en snabb utbyggnad av vindkraften. Staten måste ta ett avgörande ansvar för denna utbyggnad. Det avtal i frågan som regeringen har träffat med kraftindustrin är inte tillräckligt offensivt, och det överlåter initiativet till industrin på ett sätt som inte kan accepteras.

Utskottet tillstyrker alltså nu behandlad del av motion 1988/89: N432 (vpk) och föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av angiven innebörd. Ett sådant uttalande ligger delvis i linje med vad som sägs i motion 1988/89: N429 (c) såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande vindkraft att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 2 och med anledning av motion 1988/89: N429 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (mom. 34)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet åberopar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i de nu aktuella motionerna anser utskottet att de vinstmedel som vattenkraften skapar bör komma de vattenkraftsproducerande regionerna till godo i större utsträckning än för närvarande. En sådan återföring skulle kunna få stor betydelse för utvecklingen av näringslivet och därmed sysselsättningen i framför allt Norrlandslänen. Återföringen av vinstmedel är också motiverad mot bakgrund av att den kommunala beskattningen av juridiska personer har tagits bort.

Som begärs i motion 1988/89: N278 (c) bör medel motsvarande 1 öre per kWh vattenkraftsbaserad elström tillföras de berörda regionerna. Små vattenkraftverk med en effekt under 1 500 kW bör inte omfattas av denna vinstindragning. Det bör ankomma på de aktuella länsstyrelserna att fördela medlen till kommunerna med beaktande av utbyggda vattenkraftstillgångar och behov av regionalpolitisk! stöd i resp. region. Tilldelade medel

1988/89: NU25

bör handhas av kommunala företrädare och användas till utbyggnad av infrastrukturen och näringslivet.

Den nu behandlade frågan har varit aktuell under lång tid. Bl. a. har det från centerns sida ända sedan år 1979 föreslagits att Norrbotten skall få del av vinsterna från vattenkraften i länet. Enligt utskottets mening finns erforderligt beslutsunderlag tillgängligt. Regeringen bör därför skyndsamt låta utarbeta ett konkret förslag som kan leda fram till att avkastningen från vattenkraften i ökad omfattning kommer vattenkraftskommunerna till del i enlighet med vad utskottet här har anfört. Detta förslag bör redovisas för riksdagen under hösten 1989 så att återföringen av vinstmedel kan tillämpas fr. o. m. år 1990.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört. Ett sådant uttalande skulle tillgodose motion 1988/89: N278 (c) i berörd del och motion 1988/89: N475 (c) samt i väsentlig utsträckning också motion 1988/89: N407 (c). Det sagda överensstämmer även med syftet med de nu behandlade delarna av motionerna 1988/89: N428 (vpk) och 1988/89: N453 (mp). Utskottet kan dock inte ställa sig bakom motionärernas förslag. De berörda motionsyrkandena avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N278 yrkande 5 och motion 1988/89: N475, med anledning av motion 1988/89: N407 och med avslag på motion 1988/89: N428 yrkande 3 och motion 1988/89: N453 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

47. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (mom. 34)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet åberopar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse: Opinionen för att de vattenkraftsproducerande regionerna i ökad omfattning skall få del av de vinster som vattenkraften skapar växer stadigt. Krav härom har förts fram i såväl Norrbottens som Jämtlands län. I den regionalpolitiska utredningsrapport som nyligen antogs av Landsorganisationen i Sverige (LO) har frågan också tagits upp.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida har i ett yttrande till skatteutskottet om energibeskattning förordats ett utökat uttag av skatt på vattenkraft (1988/89:NU3y avv. men. 13, s. 25). Som föreslås i motion 1988/89: N428 (vpk) bör regionala samhällsfonder inrättas för att administrera inkomsterna från denna skattehöjning. Därigenom skulle finansiering av vissa regionalt initierade åtgärder bli möjlig genom beslut på regional nivå. Det finns otaliga exempel på att sysselsättningsskapande projekt

1988/89:NU25

8 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

som har tagits fram i de vattenkraftsproducerande regionerna inte har kunnat genomföras på grund av att finansieringsfrågan inte har lösts.

I enlighet med vad som anförs i nyssnämnda motion bör styrelserna för fonderna tillsättas regionalt, t. ex. av landstingen och kommunerna. De stora löntagarorganisationerna bör tillförsäkras ett starkt inflytande i fonderna. Utskottet finner det också rimligt att 20 % av fondmedlen riktas direkt till de kommuner som berörs av kraftverksbyggen och sjöregleringar. Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om regionala samhällsfonder enligt vad utskottet här har anfört. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89: N428 (vpk) i aktuell del.

Det sagda ligger delvis i linje med vad som har anförts i övriga här behandlade motioner. Förslagen i dessa är dock enligt utskottets mening inte tillräckligt långtgående. De avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N428 yrkande 3 och med avslag på motion 1988/89: N278 yrkande 5, motion 1988/89: N407, motion 1988/89: N453 yrkandena 1 och 2 och motion 1988/89: N475 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (mom. 34)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet åberopar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör de vinstmedel som vattenkraften skapar komma de vattenkraftsproducerande regionerna till godo i större utsträckning än för närvarande. En sådan återföring skulle vara ett första steg mot en mer rättvis regionalpolitik.

Från miljöpartiets sida har i ett yttrande till skatteutskottet om energibeskattning förordats en höjning av skatten på vattenkraftsbaserad elkraft (1988/89: NU3y avv. men. 14, s. 26).

Som föreslås i motion 1988/89: N453 (mp) bör medel motsvarande 10 % av denna skatt tillföras vattenkraftskommunerna och där användas för regionalpolitiskt motiverade investeringar. Regeringen bör låta utreda i vilka former återföring skall ske och hur medlen skall användas för att insatserna skall få en så positiv effekt som möjligt för aktuella regioner.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört. Utskottet tillstyrker alltså här behandlad del av motion 1988/89: N453 (mp). Ett sådant uttalande skulle delvis tillgodose motion 1988/89: N278 (c) i aktuell del och motionerna 1988/89: N407 (c) och 1988/89: N475 (c). Det skulle även överensstämma med syftet med berörd del av motion 1988/89: N428 (vpk). Utskottet kan dock inte ansluta sig till yrkandet i denna motion om inrättande av regionala samhällsfonder. Detta avstyrks därför.

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 1988/89: NU25

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N453 yrkandena 1 och 2, med anledning av motion 1988/89: N278 yrkande 5 och motionerna 1988/89: N407 och 1988/89: N475 och med avslag på motion 1988/89: N428 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

49. Landsbygdens elektrifiering (mom. 35)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet finnér” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i motion 1988/89: N478 (c) föreslår utskottet att anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering för nästa budgetår fastställs till 5,5 milj. kr. Den av regeringen föreslagna nivån —

2,5 milj. kr. — är inte tillräcklig med hänsyn till de behov som fortfarande finns när det gäller elektrifiering av helårsbebodda fastigheter på landsbygden. Nämnda motion tillstyrks alltså i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 16 och med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 21 till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 500 000 kr.

50. Eloptioner (mom. 36)

Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Riksdagen bör” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Förslaget i motion 1988/89: N403 (fp) om eloptioner är enligt utskottets mening väl värt att pröva. Rätt utnyttjade skulle eloptioner kunna underlätta framför allt de elintensiva företagens planering av verksamheten. Utskottet ansluter sig därför till motionärernas krav på att frågan om eloptioner skall utredas. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen att föranstalta om en sådan utredning. Därigenom skulle det aktuella yrkandet i nämnda motion bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande eloptioner

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 115

51. Transitering av elkraft på stamnätet (mom. 37)

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Ivar Franzén (c) och Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Av det” och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande lydelse:

För närvarande är det endast större kraftproducenter och företag med tillgång till omfattande kraftproduktion som — med gällande avgifter och andra villkor för transiteringsrätten — kan ansluta sig till stamnätet. I likhet med vad som anförs i motionerna 1988/89: N403 (fp) och 1988/89: N464 (c) anser utskottet att fler aktörer bör ges möjlighet att transitera elkraft på stamnätet. Det kan gälla en kommun eller en grupp av kommuner som önskar överföra elkraft på stamnätet. Det kan också gälla ett företag med tillgång till elproduktion som vill transitera elkraften till företagets anläggningar eller kunder på annan ort. För närvarande är dessa företag hänvisade till att försöka sälja elkraften till den eldistributör som har ensamrätten till eldistributionen i resp. område. Vid årsskiftet 1987-1988 infördes visserligen, som utskottet har berört i det föregående, en rätt för elproducenter att sälja elkraft till den lokala eldistributören. Denna rättighet gäller dock endast vid elproduktion i anläggningar med en effekt om högst 1 500 kW.

Enligt utskottets mening bör alltså bestämmelserna för rätten till transitering över stamnätet ses över så att fler — inom ramen för oförändrade säkerhetskrav — kan ges möjlighet att överföra elkraft på stamnätet. Regeringen bör föranstalta om en sådan översyn och senare återkomma till riksdagen med en redovisning av vidtagna åtgärder och förslag till erforderliga beslut. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1988/89: N403 (fp) och 1988/89: N464 (c) i nu aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande transitering av elkraft på stamnätet att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

52. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening kan naturgas bli ett intressant alternativ i svensk energiförsörjning. Naturgasens roll måste dock avgöras av dess konkurrenskraft i förhållande till övriga tillgängliga energislag. Därvid bör naturgasanvändningens miljökonsekvenser, bl. a. genom läckage, vägas in. Inköp av gas skall verkställas enligt strikt kommersiella principer. Utskottet vill härutöver i likhet med vad som anförs i motion

1988/89: NU25

1988/89: N403 (fp) starkt betona att naturgasintroduktionen inte får resultera i en monopolmarknad. Visserligen möter naturgasen konkurrens från oljeprodukter och även från elenergi, men det är viktigt att det ges utrymme för flera aktörer också på gasmarknaden, bl. a. därför att Swedegas har utländska presumtiva leverantörer som delägare. Mycket talar för att Sverige på kort sikt kan vinna på ett samordnat agerande rörande importen av naturgas. Som sägs i nämnda motion får dock inte Swedegas ges en lagstadgad ensamrätt till denna import.

Det är vidare väsentligt, menar utskottet, att den inhemska marknaden för naturgas kommer att präglas av mångfald och att det finns flera regionala distributörer. Dessa bör själva kunna avgöra om de var för sig eller gemensamt med Swedegas skall närma sig de olika utländska leverantörerna. På längre sikt bör ett svenskt gasnät fungera som ett stamnät, där i princip alla distributörer har möjlighet att transportera gas från källan till distributionsområdet.

Vad utskottet här har anfört om konkurrens på naturgasmarknaden bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen. Här berörd del av motion 1988/89: N403 (fp) skulle därigenom tillgodoses.

Utskottet kan också instämma i vad som sägs i motion 1988/89: N478 (c) om naturgasens miljöfördelar i vad avser utsläpp av koldioxid jämfört med olja och kol. Motionärernas prioritering av naturgas före kärnkraft avvisar utskottet med bestämdhet. Tvärtom, menar utskottet, skulle en ökad användning av naturgas på bekostnad av kärnkraftsbaserad elenergi leda till ett ökat utsläpp av koldioxid och sålunda stå i strid mot riksdagens beslut i den frågan våren 1988. Utskottet avstyrker nyssnämnda motion liksom motion 1988/89: N432 (vpk), båda i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer jor naturgasintroduktionen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 2 och med avslag på motion 1988/89: N432 yrkande 4 och motion 1988/89: N478 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39) Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets (= reservation 52) till distributionsområdet.

Naturgasintroduktionen i Sverige bör, menar utskottet, koncentreras till ett stamlinjenät som förbinder de tre storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm.

Investeringskostnaden i ett sådant nät är mycket stor. För att investeringen skall löna sig måste försäljningen av gas nå betydande volymer. Det innebär att naturgasen snabbt måste erövra den marknad för bränslen som

1988/89: NU25

finns tillgänglig i anslutning till nätet och dess grenverk. Eftersom naturgasens rörliga kostnader är låga har den också förutsättningar att konkurrera ut alla alternativ på den marknad den vill erövra.

Under denna förutsättning kan resultatet bli att utrymmet för biobränslen, särskilt energiskog, reduceras kraftigt. För flexibilitetens skull är det enligt utskottets mening viktigt att kraftproducenter och kraftleverantörer inom naturgasnätets område planerar så att även biobränsleanläggningar ges plats. Utanför naturgasens stamlinje- och grennät bör biobränsle i framtiden kunna bli ett viktigt energislag.

Vad utskottet här har anfört om introduktionen av naturgas bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen. Här berörd del av motion 1988/89: N403 (fp) skulle därigenom tillgodoses.

Utskottet kan också instämma i vad som sägs i motion 1988/89: N478 (c) om naturgasens miljöfördelar i vad avser utsläpp av koldioxid jämfört med olja och kol. En ökad användning av naturgas på bekostnad av kärnkraftsbaserad elenergi skulle leda till ett ökat utsläpp av koldioxid och sålunda stå i strid mot riksdagens beslut i den frågan våren 1988. Något initiativ av riksdagen med anledning av nyssnämnda motion i här berörd del är dock inte påkallat. Utskottet avstyrker även motion 1988/89: N432 (vpk) såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 2 och med avslag på motion 1988/89: N432 yrkande 4 och motion 1988/89: N478 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

54. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (morn. 39) Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening har naturgasen avsevärda miljöfördelar jämfört med kol, olja och kärnkraft. Naturgasen bör därför utnyttjas i det svenska energiförsörjningssystemet. Utskottet vill med instämmande i vad som anförs i motion 1988/89: N478 (c) särskilt betona vikten av att naturgasen ersätter kol och olja och inte tillåts förhindra en ökad användning av inhemska bränslen.

Naturgasintroduktionen har ägt rum till priser som inte täcker kostnaderna. Vattenfall har genom Swedegas fått ett dominerande inflytande på naturgasområdet och är nu, menar utskottet, i förd med att med hjälp av subventionerade priser bygga upp en naturgasmarknad som samtidigt innebär ett hot mot strävandena efter ett ökat utnyttjande av biobränslen.

En elproduktion baserad på naturgas bör, som sägs i motion 1988/89: N478 (c), ske i kraftvärme- eller mottrycksanläggningar och inte i gaskondenskraftverk. Koldioxidutsläppen från naturgasbaserad elproduk -

1988/89: NU25

tion i kraftvärmeverk blir ungefär 50 % lägre jämfört med motsvarande elproduktion i gaskondenskraftverk. Förutom ekonomiska skäl talar sålunda miljöskäl för en kraftvärmebaserad elproduktion.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande till regeringen. Utskottet tillstyrker därmed motion 1988/89: N478 (c) i aktuell del. Ett uttalande av angiven innebörd skulle delvis tillgodose de två övriga nu berörda motionerna såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 17 och med anledning av motion 1988/89: N403 yrkande 2 och motion 1988/89: N432 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

55. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Utskottet

vill inledningsvis understryka att det inte finns något importerat energislag som är bättre än naturgas från vare sig miljöpolitisk eller energipolitisk synpunkt. Naturgas finns i stora mängder runt om vårt land. Det finns och har sedan lång tid funnits möjligheter att teckna långsiktiga fördelaktiga leveranskontrakt.

I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N432 (vpk) anser utskottet att naturgasutbyggnaden bör ges ökad prioritet. Utskottet vill härvid starkt betona regeringens ansvar för att det sker en samordning av den svenska naturgasupphandlingen. Det krävs en nationell politik med snabba och resoluta beslut från statsmakternas sida.

Enligt utskottets mening bör regeringen analysera möjligheterna till ytterligare naturgasutbyggnad. Från vänsterpartiet kommunisternas sida har tidigare föreslagits bl. a. att en naturgasledning från Sydgasprojektet österut till Blekinge skall anläggas. Utskottet instämmer i detta förslag och menar att regeringen bör vidta de åtgärder som erfordras för att en sådan naturgasledning skall komma till stånd. Till Östgasprojektet återkommer utskottet som tidigare har nämnts.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande till regeringen. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N432 (vpk) i berörd del. Övriga motionsyrkanden bör inte ge anledning till något initiativ av riksdagen. De avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 4 och med avslag på motion 1988/89: N403 yrkande 2 och motion 1988/89: N478

1988/89:NU25

yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

56. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan visserligen instämma i vad som sägs i motion 1988/89: N478 (c) om naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol. Enligt utskottets mening är det dock fel att stimulera introduktionen av ett nytt fossilt bränsle. Utskottet hänvisar till riksdagens beslut att utsläppen av koldioxid inte får öka. Alla fossila bränslen kommer vid förbränning att förflytta kol från jordens inre till atmosfaren och det finns ingen möjlighet att återföra det till jorden igen. Enbart de nu planerade stamledningarna för naturgas beräknas kosta ca 16 miljarder kronor. Ett totalt naturgasprogram kostar mycket mera. Dessa investeringsmedel bör i stället satsas på energihushållning och introduktion av inhemska förnybara energikällor såsom biobränslen, vindkraft och solvärme i stor skala.

Av det sagda följer att utskottet avvisar de nu aktuella motionsyrkandena kring den fortsatta introduktionen av naturgas.

57. Öslgasprojektet (mom. 40)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste Östgasprojektet genomföras med det snaraste. Som anförs i motion 1988/89: N447 (vpk) kan dess betydelse för utvecklingen i östra Mellansverige och Bergslagsregionen inte överskattas. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att projektet nu har fått ökad aktualitet. Regeringen bör skyndsamt ta erforderliga initiativ så att projektet inte förhalas. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Ett sådant uttalande tillgodoser motion 1988/89: N447 (vpk) i nu aktuell del och motion 1988/89: N446 (s).

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande Östgasprojektet att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N446 och motion 1988/89: N447 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

58. Östgasprojektet (mom. 40, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 55 sorn börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig avvisande till ett ökat utnyttjande av naturgas. Härav foijer att utskottet anser att Östgasprojektet inte bör komma till ett genomförande. Motion 1988/89: N446 (s) och den nu aktuella delen av motion 1988/89: N447 (vpk) avstyrks följaktligen.

59. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (mom. 41)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste utbyggnaden av naturgasnätet i landet samordnas med bl. a. regionalpolitiska överväganden. Som tidigare har nämnts projekteras en förlängning av stamledningen för naturgas till trestadsregionen Trollhättan —Vänersborg —Uddevalla. Härvid planeras en grenledning till Munkedalsområdet. I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N445 (vpk) anser utskottet att också Brofjordsområdet bör anslutas till naturgasnätet. Det bör även prövas om området kan utgöra en landningsplats för import av naturgas från Norge. Området har planerats för industriell verksamhet, men för närvarande är det endast Skandinaviska Raffinaderi AB (Scanraff) som där bedriver sådan verksamhet av betydelse. Ett beslut om introduktion av naturgas i området skulle kraftigt främja näringslivet i regionen.

Den stora strukturomvandling som har skett inom stålindustrin har hårt drabbat bl. a. Västmanlands län. Också nedläggningar av företag inom andra industrigrenar har haft kraftiga återverkningar på länets sysselsättning. Utskottet vill därför instämma i kravet i motion 1988/89: N329 (vpk) på att en introduktion av naturgas i detta län skall stimuleras. Regeringen bör ta initiativ till lämpliga åtgärder med detta syfte och även för främjande av andra infrastrukturella satsningar i länet.

Utskottet anser också att en introduktion av naturgas i Stockholmsområdet skulle vara en naturlig och önskvärd utveckling. Det finns dock inte anledning för riksdagen att i den frågan göra något särskilt uttalande. Motion 1988/89: N405 (m) i här berörd del avstyrks sålunda. Utskottet avstyrker också motion 1988/89: N427 (s).

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89: N445 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

c) (= utskottet),

1988/89: NU25

d) med bifall till motion 1988/89: N329 yrkande 3 som sin mening 1988/89: NU25 ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

e) (= utskottet).

60. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (mom. 41, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill även i dessa regionala frågor hänvisa till sin i det föregående redovisade negativa inställning till ett ökat utnyttjande av naturgas. De nu behandlade motionsyrkandena med förslag om introduktion av naturgas i olika områden avstyrks sålunda.

61. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mom. 42, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Ivar Franzén (c) och Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Tvärt emot vad som anförs i motion 1988/89: N432 (vpk) förordar utskottet en större spridning av ägandet i Swedegas. Utskottet finnér det därför positivt att Vattenfall, som tidigare redovisats, har föreslagit en försäljning av upp till 9 % av aktierna i Swedegas till KF Industri AB. Enligt utskottets mening bör dock en ytterligare försäljning av aktier i Swedegas möjliggöras. Regeringen bör ta initiativ härtill i samband med den nu förestående omstruktureringen av bolaget. Ambitionen bör vara att staten inte skall ha det dominerande inflytandet i Swedegas. Av vad utskottet anfört framgår att det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: N432 (vpk) avstyrks.

62. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mom. 42)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet kan” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Swedegas var från början ett dotterbolag till det statliga Svenska Petroleum AB men förvärvades sedan av Vattenfall. Detta övertagande skall ses mot bakgrund av den konkurrens som existensen av ett fristående gasbolag innebär för kärnkraftsintressena. Genom att Swedegas har ingått som dotterbolag i Vattenfall har uppenbarligen utvecklingen på naturgasområdet fördröjts. Situationen har försämrats än mer genom de utländska intressenternas ägarengagemang i Swedegas. Enligt utskottets mening bör som föreslås i motion 1988/89: N432 (vpk) staten stå som ensam ägare till Swedegas och svara för finansiering av och inflytande över gasintroduktionen i landet. 122

De utländska intressena i Swedegas bör sålunda snarast avvecklas. Vi- 1988/89: NU25 dare bör som motionärerna begär Swedegas brytas ut från Vattenfall och omvandlas till ett självständigt statsägt gasföretag. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag av nu angiven innebörd. Här berörd del av motion 1988/89: N432 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande ägarförhållandena i Swedegas AB

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

63. Motorgas (mom. 43)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Ivar Franzén (c) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 57 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 58 med ”motion 1988/89: N448 (fp)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att den nuvarande osäkerheten om motorgasens framtid skingras. I annat fall föreligger stor risk för att användningen av detta drivmedel kommer att upphöra relativt snart. Utskottet anser därför med instämmande i den begäran som görs i motion 1988/89: N448 (fp) att regeringen bör låta utarbeta ett förslag till program med syfte att stimulera användningen av motorgas. Regeringen bör sedan återkomma till riksdagen i frågan.

Regeringen bör vidare, menar utskottet, uppta förhandlingar med oljebolagen i syfte att få till stånd de åtgärder från bolagens sida som krävs för att säkra en utvidgad motorgasdrift i landet.

Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att ta de initiativ som här har angivits. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N448 (fp).

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande motorgas

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N448 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

64. Prisutjämningsfond för olja (mom. 44)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet gör” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1988/89: N428 (vpk) har oljepriserna i Sverige inte ändrats i takt med de sänkningar av världsmarknadspriset på olja som har inträffat. Så snart oljepriserna stiger får dock konsumenterna betala höjningarna. Utskottet ansluter sig därför till förslaget i nämnda motion om inrättande av en prisutjämningsfond för olja. Regeringen bör låta utarbeta 123

ett förslag av den innebörd motionärerna förordar och framlägga detta för 1988/89: NU25 riksdagen. Utskottet tillstyrker alltså motionen i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande prisutjämningsfond för olja

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N428 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

65. Karlshamns oljekraftverk (mom. 45)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

En förtida avveckling av kärnkraften kommer med all sannolikhet att leda till ett ökat utnyttjande av Karlshamnsverket. I likhet med vad som görs i motion 1988/89: N408 (m) tar utskottet bestämt avstånd från en utökad drift vid detta kraftverk.

Utskottet ansluter sig också till motionärernas krav på att regeringen omgående skall ta initiativ syftande till en avsevärd minskning av de miljöpåverkande utsläppen från Karlshamnsverket. Den nuvarande situationen vid verket är ohållbar från miljösynpunkt. Även om Karlshamnsverket skulle förses med omfattande reningsåtgärder kommer utsläppen till atmosfären av försurande ämnen att få en omfattning som inte kan accepteras. Enligt utskottets mening bör utsläppen minskas i första hand genom att endast olja innehållande högst 0,2 % svavel får användas vid förbränningen. Dessutom bör förbrännings- och reningstekniken utvecklas i syfte att även kväveoxidutsläppen skall kunna reduceras.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande Karlshamns oljekraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N408 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

66. Kol (mom. 46, motiveringen)

Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kräver ansvaret för den globala miljön en restriktiv hållning till användning av kol och andra fossila bränslen i energisystemet. Utskottet har i det föregående i frågan om ny elproduktion framhållit att stor hänsyn måste tas till de olika energikällornas miljömässiga konsekvenser. Detta gäller också beträffande ny värmeproduktion. Något riksdagsinitiativ med anledning av det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: N478 (c) är dock enligt utskottets mening inte påkallat. Motionen i berörd del avstyrks således. 124

67. Kol (mom. 46) 1988/89:

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående redovisat sin negativa inställning till ny elproduktion baserad på kol och olja. Enligt utskottets mening behövs heller inget ytterligare kol för att värmemarknadens behov av energiråvara skall kunna tillgodoses. Som påpekas i motion 1988/89: N478 (c) finns det ett överskott på inhemska bränslen. En ökad kolanvändning sker på bekostnad av utnyttjandet av inhemska, förnybara energislag, vilket helt skulle strida mot riksdagens beslut beträffande utsläppen av koldioxid. Av det sagda följer att utskottet tillstyrker motion 1988/89: N478 (c) i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande kol att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

68. Kol (mom. 46, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom motioner från företrädare för miljöpartiet med krav på att utnyttjandet av fossila bränslen skall minskas radikalt och att det i lag skall införas ett förbud mot uppförande av nya förbränningsanläggningar för fossila bränslen över en viss storlek.

Något ytterligare riksdagsinitiativ med anledning av det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: N478 (c) är enligt utskottets mening inte motiverat.

Motionen i berörd del avstyrks således.

69. Satsningar på inhemska bränslen (mom. 47)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Regeringens

handlande när det gäller att stödja introduktionen av biobränslen har, menar utskottet, präglats av en alltför stor passivitet. Detta är anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut om en ökad användning av inhemska bränslen. Utskottet vill understryka betydelsen av att kontinuiteten bevaras i energipolitiken. Uppenbarligen har flera aktörer på energimarknaden, vilka i enlighet med riktlinjerna för energipolitiken har gjort investeringar i olika objekt, drabbats

NU25

hårt av de senaste årens kraftiga sänkningar av oljepriserna. Inte minst 1988/89: NU25 gäller detta på biobränsleområdet. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma med förslag till riksdagen som tillgodoser önskemålen i de nu aktuella motionerna. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill. Därigenom skulle här berörda motionsyrkanden tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande satsningar på inhemska bränslen att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89: N318 yrkande 1, motion 1988/89: N403 yrkande 3, motion 1988/89: N432 yrkande 3, motion 1988/89: N453 yrkande 5 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

70. Stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar (mom. 48)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Regeringen har” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Många kommuner satsade i början av 1980-talet på utnyttjande av inhemska bränslen. Dessa satsningar motiverades, förutom av de då höga oljepriserna, dels av de statliga stimulansbidragen, dels av de mycket klara utfästelserna från statsmakternas sida om att skatteinstrumentet vid behov skulle användas för att hålla oljepriset på en nivå motsvarande en genomsnittlig tvåprocentig real prisstegring på olja.

Denna reala oljeprishöjning har dock inte förverkligats. De kommuner som har följt riktlinjerna för energipolitiken och byggt anläggningar för eldning med inhemska bränslen i stället för olja har därigenom i många fall drabbats av stora förluster. Det är till allvarlig skada för energipolitikens trovärdighet att skattebetalarna i enskilda kommuner drabbas på grund av att statsmakterna inte fullföljer beslutade riktlinjer för energipolitiken.

Även om oljepriserna under senare tid har stigit något anser utskottet att regeringen på nytt bör pröva frågan om stöd för täckande av de aktuella förlusterna i biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar. Som sägs i motion 1988/89: N439 (s) är den av regeringen år 1988 anvisade stödformen inte tillräcklig. Av omsorg om trovärdigheten och även av allmänna rättviseskäl bör frågan huruvida ett särskilt bidrag skall lämnas till de hårdast drabbade kommunerna övervägas. Regeringen bör alltså, menar utskottet, ta upp frågan till ny prövning och därefter återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga åtgärder. Med det sagda tillstyrker utskottet nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar 126

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N439 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

71. Odling av energigrödor (mom. 49)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Med åberopande” och slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse: Utskottet har i det föregående förordat en satsning på inhemska bränslen. I en sådan satsning ingår en ökad produktion av energigrödor. Utskottet instämmer därför i vad som anförs i motion 1988/89: N478 (c) om att tillgänglig åkermark bör utnyttjas för energiproduktion.

Åkermark som inte behövs för spannmålsodling bör sålunda utnyttjas för odling av energiskog och energigrödor som råvara för en inhemsk produktion av alternativa drivmedel, biobränslen m. m. En ökad andel odling för energiändamål kan vara av betydelse även från försörjningsberedskapssynpunkt eftersom åkermarken då kan bevaras för en framtida spannmålsodling, vilket i krislägen är av stor betydelse.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad utskottet här har anfört. Därmed skulle berörd del av motion 1988/89: N478 (c) bli tillgodosedd. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som begärs i motion 1988/89: N476 (c) såvitt nu är i fråga. Även synpunkterna i här aktuell del av motion 1988/89: N441 (c) skulle väsentligen tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande odling av energigrödor att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 14 och med anledning av motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N476 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

72. Odling av energigrödor (mom. 49, motiveringen)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Med åberopande” och slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:

En ökad produktion av inhemska bränslen bör komma till stånd i all den omfattning som är motiverad av behovet av sådana bränslen. Lämplig mark för detta ändamål bör utnyttjas.

Däremot vore det inte rimligt att utlova att all åkermark som i en framtid inte kan komma att behövas för t. ex. spannmålsproduktion skall tas i anspråk för odling av energigrödor. Med det sagda avstyrks de nu aktuella motionsyrkandena.

1988/89: NU25

73. Odling av energigrödor (mom. 49) 1988/89:

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Med åberopande” och slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:

Med en lägre intensitet i spannmålsodlingen i linje med vad miljöpartiet förordar kommer överskottsarealerna inom jordbruket att minska väsentligt. Utskottet kan därför inte ansluta sig till kraven i motionerna 1988/89: N476 (c) och 1988/89: N478 (c) på att all nu tillgänglig åkermark skall utnyttjas för energiproduktion. De åkerarealer som efter omställningen till en mer naturenlig odlingsform inte används för spannmålsodling bör emellertid utnyttjas för odling av energigrödor. Utskottet har i det föregående förordat en ökad satsning på inhemska bränslen. I en sådan satsning bör ingå statligt stöd för energiproduktion i enlighet med vad som föreslås i motion 1988/89: N441 (c). Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur ett sådant stöd skall utformas och finansieras.

Riksdagen bör uppmana regeringen härtill.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande odling av energigrödor

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89: N476 yrkande 1 och motion 1988/89: N478 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

74. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (mom. 50)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som böljar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: En

ökad satsning på inhemska bränslen är, som utskottet tidigare har anfört, angelägen. För att en sådan utveckling skall kunna åstadkommas måste olika tekniska lösningar för användning av biobränslen prövas. Som sägs i motion 1988/89: N464 (c) ger förgasningstekniken möjlighet till en effektiv samproduktion av elkraft och värme i såväl liten som stor skala samtidigt som miljömässiga fördelar uppnås. I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N470 (c) anser utskottet det därför vara angeläget att den planerade förgasningsanläggningen i Nynäshamn utrustas för biobränsleanvändning.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig bakom vad som här har anförts. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1988/89: N470 (c) och motion 1988/89: N464 (c) i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del

NU25

och 1988/89: N470 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

75. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (mom. 50)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet

instämmer i vad som anförs i motion 1988/89: N470 (c) om att det är angeläget att användningen av biobränslen okar och att tekniken för denna användning utvecklas. Enligt utskottets mening bör dock inte staten engagera sig i planerna på den alltför storskaliga energiproduktionsanläggningen i Nynäshamn, även om den skulle baseras på biobränslen. Utskottet avstyrker därför motion 1988/89: N470 (c).

Däremot ansluter sig utskottet till kravet i motion 1988/89: N464 (c) på ett riksdagsuttalande om fördelarna med förgasningstekniken. Förutom de miljömässiga vinsterna medger denna teknik en mycket effektiv samproduktion av elenergi och värme i liten skala. Riksdagen bör i en meningsyttring till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89: N470 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

76. Biogas (mom. 51)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”För närvarande” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Tack vare sin mångsidighet och sina miljöfördelar är biogastekniken intressant inte bara från miljö- och avfallssynpunkt utan också från energi-, jordbruks- och trafiksynpunkt. Biogasen har en potential att kunna svara för ett betydande energitillskott. Samtidigt skulle en sådan energiproduktion bidra till att öka det regionala och lokala oberoendet inom energiförsörjningen.

På många håll i världen arbetas det intensivt med att utveckla och sprida biogastekniken. I Sverige har som tidigare nämnts vissa biogasanläggningar uppförts. Utskottet ser positivt på det initiativ som statens energiverk har tagit för att biogastekniken skall främjas. Det krävs dock, menar utskottet med instämmande i vad som sägs i motionerna 1988/89: N442 (mp), 1988/89: N443 (s) och 1988/89: N471 (mp), ytterligare insatser på området för att denna teknik skall kunna utvecklas på ett mer framgångsrikt sätt. Enligt utskottets uppfattning bör ett samordnat program för ut -

1988/89: NU25

9 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

veckling av biogastekniken etableras. Regeringen bör med utgångspunkt i 1988/89: NU25 bl. a. vad som anförs i de tre nämnda motionerna pröva vilka åtgärder som bör ingå i ett sådant program och därefter återkomma till riksdagen med erforderliga förslag. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande biogas att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: N442 och 1988/89: N443 och motion 1988/89: N471 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

77. Solenergi (mom. 52)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”För att” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Det finns en bred enighet om att solenergin bör prioriteras i framtidens energisystem. Från miljösynpunkt är utnyttjandet av solvärme det överlägset bästa uppvärmningssättet. Under de senaste åren har solvärmetekniken utvecklats snabbt. Under en femårsperiod har kostnaderna per kvadratmeter solfångare halverats samtidigt som den insamlade energimängden har mer än fördubblats. Med en fortsatt positiv utveckling av solvärmemarknaden kommer ytterligare betydande kostnadssänkningar att bli möjliga. Det skulle göra solvärmen mycket konkurrenskraftig i mitten av 1990-talet.

För att en nödvändig expansion av marknaden för solvärme skall komma till stånd krävs, som också föreslås i motion 1988/89: N472 (c), ett förnyat stöd till investeringar i små solvärmeanläggningar. Tvärtemot vad miljö- och energiminister Birgitta Dahl anförde i den tidigare nämnda interpellationsdebatten i december 1988 är det inte nu långsiktiga forsknings- och utvecklingsinsatser utan en ökad industriell produktion av solfångare som krävs för att snabba kostnadsminskningar skall kunna åstadkommas för solvärmetekniken. Som begärs i nämnda motion bör investeringsstödet införas den 1 juli 1989 och tillämpas under en treårsperiod. Bidrag bör utgå med 35 % av investeringskostnaden för alla små solvärmeanläggningar som uppfyller aktuella krav på funktion och kvalitet.

Riksdagen bör till det här föreslagna stödet anvisa ett anslag av 10 milj. kr. för nästa budgetår. För budgetåren 1990/91 och 1991/92 bör medelsbehovet beräknas till 15 milj. kr. resp. 20 milj. kr. Regeringen bör utforma de närmare föreskrifterna för stödet.

Med det sagda tillstyrker utskottet alltså motion 1988/89: N472 (c). De stödinsatser som utskottet här har föreslagit innebär en satsning på solvärme i linje med vad som krävs i motion 1988/89: N432 (vpk) och med vad som — utan yrkande i saken — förordas i motion 1988/89: N418 (mp).

Från miljöpartiets sida har liknande krav framförts i motion 1988/89: Bo273, som har behandlats av bostadsutskottet (1988/89: BoU7). 130

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande solenergi

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N472 och med anledning av motion 1988/89: N432 yrkande 1 dels godkänner av utskottet angivna riktlinjer för stöd till investeringar i små solvärmeanläggningar, dels till Investeringsstöd till solvärmeanläggningar för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 10 000 000 kr.

78. Anslag till energiforskning (mom. 53)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Storleken på” och slutar med ”inom energiforskningsprogrammet” bort ha följande lydelse:

Även om storleken på reservationen på anslaget till energiforskning har minskat under senare år är det uppenbart att det finns ett överskott på medel för kvalitativt motiverade energiforskningsinsatser. Som föreslås i motion 1988/89: N431 (m) kan därför anslaget till energiforskning för nästa budgetår minskas med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag och fastställas till 193,6 milj. kr. Nämnda motion tillstyrks alltså.

Utskottet avstyrker däremot kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på en omfördelning av anslaget mellan olika program inom energiforskningsprogrammet.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande anslag till energiforskning att riksdagen

a) med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 2 och med bifall till motion 1988/89: N431 till Energiforskning för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 193 588 000 kr.,

b) (= utskottet).

79. Anslag till energiforskning (mom. 53, motiveringen)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”inom energiforskningsprogrammet” bort ha följande lydelse:

Vidare instämmer utskottet i kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på utökade forskningsinsatser rörande bioenergi och solenergi. Utskottet har i det föregående förordat att en energins utvecklingsfond skall inrättas. Då denna fond skulle vara av betydelse även för nu nämnda forskningsprojekt finns det inte, menar utskottet, anledning för riksdagen att föranstalta om en annan fördelning av medel till olika program inom energiforskningsprogrammet än den som regeringen har redovisat. Härav följer att motion 1988/89: N417 (mp) avstyrks i berörd del.

1988/89: NU25

80. Anslag till energiforskning (mom. 53)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med ”inom energiforskningsprogrammet” bort ha följande lydelse:

Vidare instämmer utskottet i kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på utökade forskningsinsatser rörande solenergi och bioenergi. För förstnämnda insatser bör 15 milj. kr. utöver vad regeringen har planerat anvisas till programmet Energianvändning för bebyggelse. För forskning om bioenergi anvisas medel från energiforskningsprogrammet över jordbruksdepartementets huvudtitel till Sveriges lantbruksuniversitet; de integreras i dess huvudanslag. För det kommande budgetåret har 4 milj. kr. beräknats för dessa insatser. Riksdagen har i april 1989 på förslag av jordbruksutskottet (1988/89: JoU 12) bifallit regeringens förslag till anslag till lantbruksuniversitetet. Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen anvisa ytterligare 20 milj. kr. för forskning om bioenergi.

Utskottet förordar sålunda att totalt 35 milj. kr. anvisas för ytterligare forskning om solenergi och bioenergi. De utökade insatserna bör finansieras genom att regeringen anslår ett motsvarande mindre belopp till programmet Energitillförsel än vad som har redovisats i budgetpropositionen.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande anslag till energiforskning att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 11

dels till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1989/90 under nionde huvudtiteln anvisar 20 000 000 kr. utöver vad riksdagen tidigare har anvisat (1988/89: JoU 12, rskr. 1988/89:156), dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

81. Bemyndiganden avseende energiforskning (mom. 54)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som böljar med ”Riksdagen kommer” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen klargörs inte på vilket slags energipolitik den framtida energiforskningen är baserad. Utskottet vill framhålla att det är rimligt att riksdagen får en någorlunda detaljerad information innan den bemyndigar regeringen att binda staten för kostnader om 300 milj. kr. Eftersom klarläggande om dessa framtida energiforskningskostnaders syfte saknas ansluter sig utskottet till kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på att regeringen skall låta utarbeta ett förslag till energiforskningens omfattning, inriktning m. m. under budgetåren 1990/91 — 1993/94 med utgångspunkt i den energipolitik som utskottet har givit uttryck åt. Förslaget bör föreläggas riksdagen under våren 1990. I samband härmed kan frågan om storle -

1988/89: NU25

ken på bemyndiganden för framtida åtaganden behandlas. Med det sagda 1988/89: NU25 tillstyrks nämnda motion i berörd del. Regeringens förslag till bemyndiganden avstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande bemyndiganden avseende energiforskning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N417 yrkandena 12 och 13

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels avslår proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 1.

82. Långsiktig energiteknikforskning (mom. 55)

Hadar Cars (fp), Lars Norberg (mp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”1 likhet” och slutar med ”motion 1988/89: N403 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89: N403 (fp) om att inom energiforskningen måste ges särskild uppmärksamhet åt den långsiktiga teknikutvecklingen. I annat fall finns en uppenbar risk för att det långsiktiga perspektivet i den tekniska utvecklingen får träda tillbaka till förmån för mer närliggande utvecklingsfrågor. Som föreslås i nämnda motion bör därför redan nu fastslås att det i nästa energiforskningsprogram skall finnas ett särskilt program för den långsiktiga energiteknikforskningen. Riksdagen bör sålunda uttala sig härför. Motionen i nu behandlad del skulle därigenom bli helt tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande långsiktig energiteknikforskning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

83. Ny tekniks praktiska funktion (mom. 56, motiveringen)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Denna typ” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Något statligt stöd för att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny energiteknik är, menar utskottet, inte erforderligt. Denna utveckling måste ske på kommersiella villkor. Med det sagda avstyrks motion 1988/89: N464 (c) i nu berörd del.

84. Ny tekniks praktiska funktion (mom. 56)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Ivar Franzén (c) och Gudrun

Schyman (vpk) anser 133

10 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Riksdagens 1988/89: NU25

beslut” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som sägs i motion 1988/89: N464 (c) måste de statliga forskningsinsatserna på energiområdet även omfatta kunskaper i teknikens praktiska funktion och tillämpning. Det hävdas ofta att denna del av utvecklingsarbetet skall bekostas av näringslivet. Vad som då inte beaktas är att projekt som inte har blivit kommersiellt gångbara inte sällan befinner sig i ”ingen mans land” och därför inte kan få det stöd som alltid krävs för att projekten skall bli framgångsrika.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört om energiforskningsprogrammets inriktning. Därigenom skulle motion 1988/89: N464 (c) bli tillgodosedd såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande ny tekniks praktiska funktion

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

85. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mom. 57)

(underförutsättning av bifall till reservation 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Regeringens förslag” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör staten inte lämna bidrag till den kärntekniska forskningen vid Studsvik annat än för sådana forskningsinsatser som är kopplade till avvecklingen av kärnkraften. I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N417 (mp) anser utskottet att bidragen till Studsvik för driften av R2-reaktorn samt för egen och branschrelaterad forskning bör kunna reduceras med 75 % i förhållande till regeringens förslag. Detta innebär att anslaget till Studsvik för nästa budgetår bör fastställas till 19,5 milj. kr. Utskottet tillstyrker alltså nämnda motion i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 11, med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 15 och med anledning av motion 1988/89: N417 yrkande 16 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 19 500 000 kr.

86. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mom. 57)

(vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Regeringens förslag” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat att kärnkraften skall avvecklas 134

inom tre år. För den händelse riksdagen inte skulle följa denna linje anser utskottet att bidragen till Studsvik för driften av R2-reaktorn samt för egen och branschrelaterad forskning bör kunna halveras jämfört med regeringens förslag. Detta innebär att anslaget till företaget för nästa budgetår bör fastställas till 29 milj. kr. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N417 (mp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 11, med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 16 och med anledning av motion 1988/89: N417 yrkande 15 till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 29 000 000 kr.

87. Vätgas (mom. 59)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Ivar Franzén (c) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 70 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 71 med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Allt oftare redovisas scenarier med vätgasen som lösningen på människans energiproblem. Många forskare och tekniker har också intygat att vätgasen har förutsättningar att bli en väsentlig energibärare i framtiden. Vätgasen har många fördelar: den är miljövänlig, den kan framställas från alla primära energikällor, flexibiliteten i användningen är stor, den är möjlig att lagra (även storskaligt), den kan transporteras på betryggande sätt etc.

Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund anledning att utmärka vätgastekniken som ett viktigt område inom energiforskningen. Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1988/89: N403 (fp) på att de långsiktiga forsknings- och utvecklingsinsatserna rörande vätgastekniken i det kommande energiforskningsprogrammet skall bedrivas från ett särskilt program för ändamålet.

Intresset för vätgasen som energibärare är stort i flera länder. I Förbundsrepubliken Tyskland, men också i vissa andra länder, utförs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete på området. För att inte Sverige skall komma på efterkälken i denna fråga anser utskottet, delvis i likhet med vad som föreslås i motion 1988/89: N423 (c), att en utredning skall tillsättas med uppgift att kartlägga vätgasforskningens nuvarande stadium och behovet av ytterligare stödinsatser på området. Regeringen bör föranstalta om en sådan utredning.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Ett sådant uttalande skulle tillgodose här aktuell del av motion 1988/89: N403 (fp) och i väsentlig utsträckning även motion 1988/89: N423 (c) och här berörd del av motion 1988/89: N230 (vpk).

1988/89:NU25

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande vätgas att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 1 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1988/89: N230 yrkande 1 och motion 1988/89: N423 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

b) (= utskottet).

88. Försöksområde för utveckling av energiteknik (mom. 60)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Utskottet finnér” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening måste det skapas en sammanhållen strategi för utvecklandet av alternativa energikällor och en effektivare energianvändning. En lämplig åtgärd härvidlag vore att, som föreslås i motion 1988/89: N414 (vpk), koncentrera försöksprojekten inom miljö- och energiteknikområdena till en bestämd region. Målet för en sådan regional satsning bör vara att skapa en modell för samhället som bygger på en varsam användning av energi i strävan mot ekologisk balans. Det är av avgörande betydelse att projekten förläggs till en region där det finns tillgång till de olika energislagen, där samarbete mellan forskning och praktisk verksamhet lätt kan etableras och där möjligheter till utveckling och introduktion av nya tekniker kan bedömas vara goda.

Utskottet anser med instämmande i vad som anförs i nämnda motion att norra Uppland är ett lämpligt område i detta sammanhang. Utskottet föreslår därför att denna region skall utses till ett försöksområde för utveckling av miljö- och energiteknik. Regeringen bör lägga fram förslag till åtgärder med detta syfte. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande försöksområde för utveckling av energiteknik

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N414 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

89. Sektorsövergripande forskning (mom. 61)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet räknar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare har anfört är ett viktigt led i omställningen av energisystemet en ökad användning av inhemska förnybara energikällor. En ökad produktion av energiråvaror är därför angelägen. Som sägs i motion 1988/89: N441 (c) förutsätter detta dock ytterligare forsknings- och utvecklingsinsatser.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den temaorienterade

1988/89: NU25

forskningen vid Linköpings universitet kan vara av intresse i detta sammanhang. Genom en sektorsövergripande forskning skapas bättre förutsättningar för en helhetssyn på problemen. Den traditionella forskningen är inriktad på ämnen som har blivit alltmer specialiserade. Denna specialisering är nödvändig och positiv på många olika sätt men den kan också försvåra kommunikationen och samspelet mellan forskare från olika ämnen.

Enligt utskottets mening finns det därför anledning att pröva om den forskning rörande energiråvaror som bedrivs vid lantbruksuniversitetet kan samordnas med den sektorsövergripande forskningen inom institutionen för TEMA vid Linköpings universitet. Regeringen bör föranstalta om en sådan prövning. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N441 (c) såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande sektorsövergripande forskning att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N441 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

90. Etanolproduktion (mom. 62)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet står” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skulle en inhemsk etanolproduktion vara värdefull från olika utgångspunkter. En låginblandning av etanol i bensin — särskilt för bilar utan katalytisk avgasrening — skulle medföra betydande miljöfördelar. Vid användning som enda bränsle är etanolen av intresse främst som ersättning för dieselbränsle och då speciellt för bussar i tätortstrafik. En inhemsk etanolproduktion skulle också ha betydelse från försörjnings- och sysselsättningssynpunkt. En sådan produktion skulle även bidra till ett bättre utnyttjande av tillgänglig åkermark. Det finns vidare viktiga industripolitiska värden med en inhemsk etanolproduktion.

Som sägs i motion 1988/89: N478 (c) skulle uppförandet av en fullskaleanläggning för produktion av etanol baserad på inhemska råvaror vara ett viktigt steg i introduktionen av etanol. Enligt utskottets mening är det motiverat med statliga åtgärder som främjar en sådan etablering. Av största betydelse härvidlag är att den etanol som används som drivmedel befrias från skatt. Med en sådan skattebefrielse skulle etanol som producerats i Sverige få en god konkurrenskraft gentemot importerad etanol.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen. Däremot bör riksdagen inte uttala sig för lokalisering av en etanolanläggning till någon viss ort.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1988/89: N478 (c) såvitt nu är i fråga och avstyrker övriga här behandlade motioner i aktuella delar.

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

62. beträffande etanolproduktion att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

91. Anslag till utredningar m. m. (mom. 63)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet finnér” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1988/89: N478 (c) krävs det nu olika former av aktiva åtgärder snarare än utredande verksamhet för att den nödvändiga omställningen av energisystemet skall komma till stånd. Genom den energins utvecklingsfond, som utskottet i det föregående har föreslagit skola inrättas, erhålls de resurser som krävs för att denna omställning skall främjas.

Utskottet instämmer mot denna bakgrund i kravet i nämnda motion på att det berörda anslaget för utredningar m. m. skall minskas med 5 milj. kr. jämfört med regeringens förslag. Riksdagen bör sålunda med ändring av tidigare beslut anslå 10 milj. kr. för den aktuella utredningsverksamheten.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande anslag till utredningar m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 15 och med ändring av riksdagens tidigare beslut (1988/89: JoU 13, rskr. 1988/89:157) till Utredningar m.m. för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 5 000 000 kr. nedräknat reservationsanslag av 10 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mom. 20)

Lars Norberg (mp) anför:

Utskottet har avvisat centerns förslag om en energins utvecklingsfond som skulle finansieras med en avgift på 2 öre per kWh elenergi och har likaledes avstyrkt ett förslag från vänsterpartiet kommunisterna om att en ny investeringsfond för alternativ energi skall inrättas. Jag har inte kunnat ansluta mig till något av dessa förslag även om jag menar att ett betydande stöd bör lämnas för utveckling av inhemsk fömybar energi och för energihushållning. Detta stöd bör lämpligen utgå genom den delegation för ekologisk teknik som miljöpartiet har föreslagit skola införas. Jag hänvisar också till de förslag till omdisponeringar av energiforskningsanslagen som har framförts från miljöpartiets sida och som behandlas i detta betänkande. Det

1988/89: NU25

starkaste incitamentet till forskning och utveckling är dock de förslag till 1988/89: NU25 justerade energipriser som framgår av miljöpartiets skatteförslag.

2. Kolanläggningen i Värtan (mom. 29)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Från centerns sida har vi arbetat mycket aktivt för att förhindra byggandet av kolkraftvärmeverket i Värtan, som vi både från miljö- och säkerhetssynpunkt anser vara en stor felinvestering. Tyvärr har vi inte lyckats att stoppa utbyggnaden, och intrimningsarbetet av anläggningen kommer inom kort att påbörjas. Vi bedömer det därför inte realistiskt — även om det fortfarande vore bästa lösningen från miljö- och säkerhetssynpunkt — att som det föreslås i motion 1988/89: N432 (vpk) anläggningen nu skulle stoppas.

3. Vindkraft (mom. 33)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Vi har föreslagit att ett investeringsstöd till små vindkraftsanläggningar skall införas. Kostnaden för detta stöd bör bestridas med medel ur den energins utvecklingsfond som enligt vår mening bör inrättas. För den händelse riksdagen skulle gå emot förslaget om en sådan fond bör regeringen återkomma med ett förslag till annan lösning på finansieringsfrågan.

4. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (mom. 41)

Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anför:

Enligt vår mening är det angeläget att användningen av inhemska bränslen ökar. Som vi tidigare har anfört (reservation 53) i frågan om allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen måste man planera så att biobränsleanläggningar ges plats även inom de områden som berörs av naturgasutbyggnaden.

5. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mom. 42)

Lars Norberg (mp) anför:

Jag instämmer i kravet i motion 1988/89: N432 (vpk) på att Swedegas bör frigöras från Vattenfall och inordnas som ett fristående bolag direkt under miljö- och energidepartementet. Såsom har framgått av reservation 56 delar jag dock inte vänsterpartiet kommunisternas positiva inställning till naturgasen. I stället menar jag att naturgasen bör bli en parentes i svensk energipolitik; de stora investeringsmedel som man nu planerar satsa på 139

naturgasen bör i stället användas tor inhemsk förnybar energi och energi- 1988/89: NU25 hushållning.

6. Motorgas (mom. 43)

Lars Norberg (mp) anför:

Jag delar visserligen utskottets uppfattning att riksdagen inte i år bör göra något uttalande beträffande ökad användning av gas för fordonsdrift men vill framhålla att man i det framtida programmet för trafikutveckling enligt miljöpartiets uppfattning hellre bör satsa tillgängliga investeringsmedel på att bygga upp miljövänliga transportmedel, såsom tågtrafik, samt satsa på inhemsk energi även för fordonstrafik, såsom biogas och metanol.

7. Karlshamns oljekraftverk (mom. 45)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

En bred satsning på effektivare energianvändning och ökad användning av förnybar energi har avgörande betydelse för att utsläppen av koldioxid, svavel osv. skall minskas. Med en sådan satsning kommer inte avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck att förorsaka ökade miljöskadliga utsläpp. Att Karlshamnsverket — med beaktande av stränga miljökrav — kommer att användas vid toppbelastning förändrar inte detta förhållande.

8. Vätgas (mom. 59)

Lars Norberg (mp) anför:

Eftersom vätgas inte förekommer i fri form i naturen utan alltid måste framställas med hjälp av någon annan energikälla måste man klarlägga vilken den ursprungliga källan är. Den helt förhärskande tekniken för närvarande är att sönderdela naturgas för att framställa väte. Elektrolys av vatten är en välkänd metod som emellertid är dyrbar om man inte har tillgång till mycket billig elektricitet. Miljöpartiet menar visserligen att kärnkraften kan avvecklas utan några starkt negativa samhällskonsekvenser — de positiva överväger starkt — men man bör inte förknippa kärnkraftsavvecklingen med tillgången på stora kvantiteter billig elkraft. Vätgastekniken kan därför knappast få något stort genombrott inom en nära framtid hur stora forskningsinsatser som än görs. Därtill kommer den andra svårigheten som hämmar utvecklingen när det gäller vätgas för fordonsdrift — svårigheten att lagra vätgasen inom rimliga ramar när det gäller vikt och volym. Här krävs ett genombrott av en nu okänd teknik. Detta hindrar inte att fortsatt forskning i internationellt samarbete är av intresse och bör stödjas i hopp om att problemen på lång sikt skall kunna lösas så att vätgasens mycket goda miljöegenskaper som energibärare kan utnyttjas. Det är därvid viktigt att hela systemet från defi ursprungliga energikällan fram till slutanvändaren penetreras. 140

9. Etanolproduktion (mom. 62)

1988/89: NU25

Lars Norberg (mp) anför:

Jag ansluter mig till den av miljöpartiet framförda uppfattningen att idén att framställa etanol baserad på intensivodlad spannmål inte är förenlig med god energi- och miljöpolitik. Intensivodlingen kräver stora insatser av energikrävande kvävegödselmedel som både från energi- och miljösynpunkt bör undvikas. En övergång till mera naturenliga odlingsmetoder kommer att lösa problemen med överskottsarealer genom den lägre intensiteten i odlingen. Därtill kommer att många uppfattar det som etiskt stötande att förvandla människoföda till bilbränsle i en värld där många människor svälter. Däremot är miljöpartiet positivt inställt till en framställning av metanol baserad på energiskogsodling eller skogsavfall. Sådana odlingar kan bedrivas på jordar som är mindre lämpade för spannmålsproduktion. Bilindustrin föredrar också metanol framför etanol som bränsle.

översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna

Proposition/ motion 1988/89

Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

1988/89: NU25

Bilaga

Proposition 100 bilaga 16 Statliga oljelagringenmom. 1 2 3

C I

C 2 C 3 C 4 C 5:1 2

C 6:1 2

C 7 C 8 C 9:1 2

C II

C 12 C 13 C 14 C 15:1 2

C 16

Motion

N230:l

2 N232:l

N278:3

5 N318:l

N329:3

N359:2

N402

N403:l

6 7

N405:l

5 N407

N408:l

3 N409

N410

N411

N414

N415

N416:l

74 74 74 74 74 74

67 66 74 26

68 74 74 74 74 74 51

29, 37 32

50 60 56 21

67, 70

54 60

33, 52

51 41

41 32

19 44

37 50 58 58

20 20

42 44

38 29 29 25 19 29

65 65

66 68 68 54 53 67

70 70 35

59 12, 22 15

55, 59

39 47

18, 37 36 23 23 13 41 I

60 21 12 12 4 1

85, 86

13-15, 24, 25 16

46-48

59, 60 1-4

82, 87

52-56

18, 51 50 26-28 26-28

59, 60

1-4

32-36

24, 25

46-48

1-4

1-4

32-36

22, 23

13-15

13-15

7,8

1-4

13-15

142 Proposition/ motion 1988/89

Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

N417:11

78-80

85, 86

85, 86

N418:3

1-4

1-4

22, 23

22, 23

N420

32-36

N423

87 N425

24 N427

59, 60

N428:3

46-48

64 N429

42-45

N430:1

20, 21

N431

78-80

N432:l

42-45

52-56

61, 62

32-36

1-4

1-4

1-4

39, 40

1-4

N433

30, 37

12, 22

13-15, 24, 25

N434

11 N438

32-36

N439

70 N440

47 N441:1

61, 72

49, 62

71-73

89 N442

76 N443

76 N444

62 N445:1

59, 60

59, 60

41 N446

57, 58

N447:1

32-36

57, 58

N448

63 N453:1

46-48

46-48

69 N454

62 N455

16 N458

12 N459

14 N462

58 N463:l

1-4

11 N464

21, 34, 38, 42,

1, 18,21,26, 27,

1-4, 18, 22, 23.

43, 52, 62, 68

37, 50, 56

30, 31, 51, 74,

1988/89: NU25

Bilaga

75, 83, 84

143 Proposition/ Utskottets

motion 1988/89 yttrandes.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

1988/89: NU25

Bilaga

N465

1-4

N466

1-4

N467

1-4

N468

l

1-4

N470

74, 75

N471:1

76 N472:l

77 N473

62 N475

46-48

N476:l

71-73

62 N477:l

21, 25

1, 5

1-4, 9

38 N478:l

29, 37

12,21,22

13-15, 22-25

37, 60

22, 47

24, 25, 69

1-4

21,22

22-25

13-15

29, 46

12, 31

13-15, 39,40

26-28

18 II

20,21

20,21

71-73

52-56

66-68

49 N480:l

1-4

13-15

144 Innehåll 1988/89: NU25

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motionerna 5

Utskottet 15

Inledning 15

Bakgrund 16

Plan för kärnkraftsavvecklingen 18

Regeringens ståndpunkt och förberedande åtgärder 18

Motionssynpunkter 19

Utskottets ställningstagande 21

Övriga frågor rörande kärnkraftsavvecklingen 23

Andra kärnkraftsfrågor 25

Kontroll på kärnkraftsområdet, m.m 25

Uranköp på spotmarknaden 28

Allmänna riktlinjer för energipolitiken 29

Översikt 29

Energiförsörjningen i stort 30

Särskilda frågor rörande energiförsörjningen 32

Allmänt om styrmedel på energiområdet 34

Stöd till teknikutveckling på energiområdet 35

Program för energihushållning 37

Särskilda åtgärder för energihushållning 42

Elproduktionsfrågor 44

Kondenskraft, gasturbiner m. m 44

Kraftvärme 46

Vindkraft 48

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner 50

Landsbygdens elektrifiering 51

Vissa övriga frågor 51

Naturgas 53

Olja 58

Kol 59

Inhemska bränslen 60

Solenergi 64

Energiforskning 65

Energiforskningsprogrammet 65

Studsvik AB 68

Vätgas 70

Vissa lokala frågor 71

Etanolproduktion 72

Vissa anslag m. m 73

Hemställan 75

Reservationer

1. Plan för kärnkraftsavvecklingen (m) 81

2. Plan för kärnkraftsavvecklingen (c, vpk) 83

3. Plan för kärnkraftsavvecklingen (fp) 86

4. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mp) 87

5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (c, vpk, mp) 88 j45

6. Förstatligande av kärnkraftverk (mp) 88 1988/89: NU25

7. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (m) 89

8. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (mp) 89

9. Kärnkraftsavveckling i Finland (mp) 90

10. Utredning om statens kärnkraftinspektion (mp) 90

11. Internationella atomenergiorganet IAEA (c, vpk, mp) 90

12. Redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan

(c, vpk, mp) 91

13. Energiförsörjningen i stort (c, vpk, mp) 91

14. Energiförsörjningen i stort (m) 93

15. Energiförsörjningen i stort (fp) 94

16. Regionalpolitiska aspekter på energiförsöijningen (c, vpk, mp) .. 94

17. Beredskapsaspekter på energiförsörjningen (c, vpk, mp) 95

18. Energimarknadens struktur (m, fp, c, mp) 95

19. Energipolitiska styrmedel i allmänhet (c, vpk, mp) 96

20. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (c) 96

21. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (vpk) 97

22. Kvantitativa mål för energihushållningen (c, vpk) 98

23. Kvantitativa mål för energihushållningen (mp) 99

24. Energihushållning i allmänhet (c, vpk) 99

25. Energihushållning i allmänhet (mp) 100

26. Elprisernas framtida utveckling (c, vpk) 100

27. Elprisernas framtida utveckling (fp) 101

28. Elprisernas framtida utveckling (mp) 102

29. Eltaxesystem som stimulerar till energihushållning (c, vpk) 102

30. Åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet (c, vpk) 103

31. Energisnåla hushållsmaskiner (c, vpk, mp) 103

32. Fossileldade kraftverk (m) 103

33. Fossileldade kraftverk (fp) 104

34. Fossileldade kraftverk (c) 105

35. Fossileldade kraftverk (vpk) 105

36. Fossileldade kraftverk (mp) 106

37. Kolanläggningen i Värtan (vpk, mp) 107

38. Utnyttjande av fossila bränslen i Norden (mp) 107

39. Kraft värmeutbyggnaden (c, vpk) 108

40. Kraftvärmeutbyggnaden (mp) 108

41. Garantipris för viss elenergi, m. m. (c, vpk) 109

42. Vindkraft (m) 109

43. Vindkraft (fp) 110

44. Vindkraft (c) lil

45. Vindkraft (vpk, mp) 112

46. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (c) .. 112

47. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (vpk). 113

48. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (mp). 114

49. Landsbygdens elektrifiering (c, mp) 115

50. Eloptioner (fp) 115

51. Transitering av elkraft på stamnätet (fp, c, vpk, mp) 116

52. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (m) 116

53. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (fp) 117

54. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (c) 118

55. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (vpk) 119

56. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mp) 120

57. Östgasprojektet (vpk) 120

58. Östgasprojektet (mp) 121

59. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (vpk) 121 146

60. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (mp) 122 1988/89: NU25

61. Ägarförhållandena i Swedegas AB (m, fp, c) 122

62. Ägarförhållandena i Swedegas AB (vpk, mp) 122

63. Motorgas (fp, c, vpk) 123

64. Prisutjämningsfond för olja (vpk) 123

65. Karlshamns oljekraftverk (m, fp) 124

66. Kol (m, fp) 124

67. Kol (c, vpk) 125

68. Kol (mp) 125

69. Satsningar på inhemska bränslen (fp, c, vpk, mp) 125

70. Stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar (fp, c, vpk, mp) 126

71. Odling av energigrödor (c, vpk) 127

72. Odling av energigrödor (fp) 127

73. Odling av energigrödor (mp) 128

74. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (fp, c, vpk) 128

75. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (mp) 129

76. Biogas (c, vpk, mp) 129

77. Solenergi (c, vpk, mp) 130

78. Anslag till energiforskning (m) 131

79. Anslag till energiforskning (c) 131

80. Anslag till energiforskning (mp) 132

81. Bemyndiganden avseende energiforskning (mp) 132

82. Långsiktig energiteknikforskning (fp, mp) 133

83. Ny tekniks praktiska funktion (m) 133

84. Ny tekniks praktiska funktion (c, vpk, mp) 133

85. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mp) 134

86. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mp) 134

87. Vätgas (fp, c, vpk) 135

88. Försöksområde för utveckling av energiteknik (vpk) 136

89. Sektorsövergripande forskning (c, mp) 136

90. Etanolproduktion (c, vpk) 137

91. Anslag till utredningar m. m. (c) 138

Särskilda yttranden

1. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mp) 138

2. Kolanläggningen i Värtan (c) 139

3. Vindkraft (c) 139

4. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (fp) 139

5. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mp) 139

6. Motorgas (mp) 140

7. Karlshamns oljekraftverk (c) 140

8. Vätgas (mp) 140

9. Etanolproduktion (mp) 141

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna . 142

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989