Bet. 1988/89:SkU31

Ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt

Typ: Betänkande
Datum: 1989-05-16
Källa: data.riksdagen.se

Skatteutskottets betänkande 1988/89 :SkU31

1988/89

SkU31

Sammanfattning

I betänkandet tillstyrker utskottet proposition 1988/89:126 om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt och avstyrker samtliga i ärendet behandlade motioner.

I motionerna har bl.a. tagits upp frågor om en mer allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteprocess, en utvidgad skadeståndsskyldighet för det allmänna och ett slopande av det självriskbelopp på 5 000 kr. som den skattskyldige normalt skall betala själv enligt den nya lagen.

Vid betänkandet har fogats fyra reservationer.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1988/89:126 en särskild lag som skall göra det möjligt att med statsmedel ersätta en skattskyldig för hans kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt i ett ärende eller ett mål om skatt om det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att han står för kostnaderna själv. Lagen skall också gälla tullar och avgifter.

Huvudregeln skall alltjämt vara att den skattskyldige själv svarar för sina kostnader i ordinära ärenden och mål om skatt. De föreslagna reglerna har därför karaktären av undantagsregler och avses bli tillämpliga på fall där någon haft kostnader utöver vad som kan anses som normalt och det funnits skäl att t.ex. anlita ombud eller biträde.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr31

1 Propositionens lagförslag 1 Förslag till

Lag om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller ersättning av allmänna medel för en skattskyldigs kostnader hos domstolar och andra myndigheter i ärenden och mål om skatter, tullar och avgifter samt taxering av fastighet. Lagen tillämpas även

1 mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Den tillämpas dock inte i ärenden om förhandsbesked.

Med skatter, tullar och avgifter avses i denna lag detsamma som i 2 § första stycket 1 —4 lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Med skattskyldig avses den vars skyldighet att betala skatt, tull eller avgift har varit föremål för prövning, liksom den som är ägare till fastighet eller som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

2 § Det allmännas talan i en fråga om ersättning förs av samma myndighet eller allmänna ombud som för det allmännas talan i det ärende eller mål som kostnaden hänför sig till.

Den som för det allmännas talan får även föra talan till den skattskyldiges förmån.

Förutsättningarna för ersättning, m. m.

3 § En skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt får beviljas ersättning för kostnaderna.

Ersättning får inte beviljas för

1. kostnader som avser skyldigheten att lämna deklaration eller andra uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt, tull eller avgift,

2. kostnader som avser skyldigheten att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att det finns sådant underlag som behövs dels för att den skattskyldige skall kunna deklarera eller lämna uppgifter som han är skyldig att lämna, dels för att deklarationen och uppgifterna skall kunna kontrolleras,

3. den skattskyldiges eget arbete, tidsspillan eller i övrigt för kostnader för sådant som den skattskyldige själv utfört med anledning av ärendet eller målet.

4 § Ersättning får beviljas endast till den del det är oskäligt att kostnaden bärs av den skattskyldige med hänsyn till samtliga följande faktorer:

1. sakens beskaffenhet,

2. kostnadens storlek,

3. ärendets eller målets handläggning,

1988/89:SkU31

4. ärendets eller målets utgång,

5. den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden,

6. omständigheterna i övrigt.

5 § När ersättningen bestäms, skall den minskas med annan ersättning som den skattskyldige har fått eller kan antas komma att få för samma kostnader enligt annan författning eller enligt avtal.

6 § Ersättningen får inte betalas ut förrän ersättningsbeslutet vunnit laga kraft mot det allmänna.

En fordran på ersättning får inte överlåtas innan ersättningen får betalas ut. Detta hindrar dock inte att en sådan fordran utmäts.

Förfarandet

7 § Frågor om ersättning för kostnader hos andra myndigheter än domstolar prövas av länsrätten. Frågan prövas dock av kammarrätten, om denna som första domstolsinstans skall pröva ett överklagande i det ärende eller mål som kostnaderna hänför sig till.

Om ett ärende eller mål avser en fråga som prövas av en allmän domstol, prövas frågan om ersättning för kostnader i ärendet eller målet av länsrätten i det län där den tingsrätt eller länsskattemyndighet som är beskattningsmyndighet är belägen.

En framställning om ersättning enligt denna paragraf skall ha kommit in inom ett år från utgången av det år då det ärende eller mål som kostnaderna hänför sig till avgjordes genom lagakraftvunnet beslut. Om avgörandet i ärendet eller målet har överklagats till förvaltningsdomstol, skall framställningen om ersättning dock ha kommit in innan domstolen avgör ärendet eller målet.

8 § Frågor om ersättning för kostnader i mål hos förvaltningsdomstol prövas av domstolen.

En framställning om ersättning skall ha kommit in innan målet avgörs.

9 § Om den skattskyldige inte har kommit in i tid med en framställning om ersättning, får domstolen pröva en senare inkommen framställning endast under förutsättning att förseningen beror på något ursäktligt misstag.

10 § Om den skattskyldige har begärt ersättning i samband med att förvaltningsdomstolen handlägger det mål som kostnaderna hänför sig till, skall ersättningsfrågan avgöras samtidigt med målet.

11 § Ett ersättningsbeslut som meddelas i samband med avgörandet i det mål som kostnaderna hänför sig till, får överklagas inom den tid som gäller för överklagande av avgörandet i målet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas i fråga om kostnader för åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet.

1988/89:SkU31

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom

föreskrivs att 8 och 14§§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §

Kammarrätt prövar

1. besvär som enligt lag eller annan författning anförs hos domstolen,

2. mål som underställs domsto- 2. mål som underställs domstolen enligt folkbok/oringsforordning- len enligt fölkbokföringslagen

en (1967: i98). (1967:198),

3. mål enligt lagen (1989:000) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m. m. i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Regeringen förordnar om kammarrätternas domkretsar.

14 §’

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, 1. mål enligt skatte-, taxerings-,

uppbörds- och folkbokföringsför- uppbörds- och folkbokföringsför fattningarna

i den utsträckning som fattningarna samt lagen (1989:000)

är föreskrivet i dessa författningar, om ersättning för kostnader i ären den

och mål om skatt. m. m. i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl., lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., utlänningslagen (1980:376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m. m. och om överflyttning av barn, allt i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar, samt mål enligt 6 kap. 21 §och 21 kap. föräldrabalken.

3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om vitén.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen

(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

1988/89:SkU31

1 Lagen omtryckt 1981:1323. J Senaste lydelse 1989:15.

4 Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxeringseller uppbördsförfattningarna som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

1988/89:SkU31

5 I

Motionerna

1988/89:SkU31

Motioner väckta med anledning av propositionen

1988/89:Sk52 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag enligt de riktlinjer som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om vikten av en generös attityd vid rättstillämpningen vad avser fysiska personers möjligheter till ersättning.

1988/89:Sk53 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, tullar och avgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen i avvaktan på nytt förslag bifaller propositionen 1988/ 89:126 med den ändring i tillämpningen som föreslås i motionen.

1988/89:Sk54 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad rättssäkerhet för de enskilda medborgarna i kontakt med myndigheter,

2. att riksdagen beslutar ändra 4 § i förslaget till lag om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. i enlighet med det anförda.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1989

1988/89:Sk802 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ersättning för kostnader i skatteprocessen enligt vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen beslutar att en skattskyldigs kostnader för skatteprocess i högre instans än länsrätt alltid skall bestridas med offentliga medel om det allmänna för talan över tidigare beslut.

1988/89:Sk806 av Rune Backlund m.fl. (c,m,fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående ersättning till enskilda i skattemål.

Utskottet

I propositionen föreslås att det öppnas en möjlighet att ersätta enskilda för kostnader som de nedlagt i en tvist med myndigheterna om skyldigheten att betala skatt, tull eller avgift. Ersättning skall kunna utgå för kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara den enskildes rätt, medan eget arbete och kostnader som kan hänföras till åliggandet att avlämna självdeklaration etc. inte skall ersättas. Den grundläggande förutsättningen för att en kostnad skall kunna ersättas är enligt förslaget att det framstår som oskäligt att kostnaden bärs av den enskilde. Ersättningsrätten har således inte gjorts generell, utan huvudregeln skall också i fortsättningen vara att enskilda själva svarar för sina kostnader i skatteärenden.

Enligt förslaget skall rätten till ersättning normalt prövas av länsrätt som första instans. Den enskilde kan begära ersättning hos länsrätten upp till ett år efter utgången av det år då skattetvisten avgjordes, men om tvisten fullföljts till länsrätten måste ersättning begäras innan målet avgörs där. En framställning som inkommit för sent får dock prövas om förseningen beror på något ursäktligt misstag. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1989 och skall tillämpas i fråga om kostnader för åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet.

Motionärerna bakom samtliga de motioner som behandlas i detta ärende anser att en ersättningsrätt av den begränsade art som föreslås i propositionen inte är tillräcklig och att förslaget i stället bort avse en allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteprocess. Enligt motionärerna bakom motion Sk53 (yrkande 1) av Bo Lundgren m.fl. (m) bör en skattskyldig som vunnit ett mål ha en ovillkorlig rätt till ersättning för skäliga kostnader, och om den skattskyldige vunnit endast delvis, eller förlorat, bör ersättning för rimliga kostnader kunna utgå efter en bedömning i varje enskilt fall. Motionärerna anser vidare att ersättning alltid skall utgå om det allmänna drivit målet av prejudikatskäl eller om skattelagstiftningen inte varit entydig. Ersättning bör enligt deras mening också medges om det är det allmänna som anfört besvär över det beslut som fattats i första instans. De yrkar att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag med denna inriktning. I motion Sk802 (yrkandena 5 och 6) har samma motionärer framställt yrkanden med en liknande inriktning. Också motionärena bakom Sk52 (yrkande 1) av Britta Bjelle m.fl. (fp) anser att en enskild bör få ersättning för sina kostnader om hans talan vunnit helt eller delvis bifall, om skattemyndigheterna fört talan i prejudikatsyfte eller om rättsläget varit osäkert, och de hemställer att riksdagen hos regeringen begär ett förslag med denna inriktning. I motion Sk54 (yrkande 2) av Görel Thurdin m.fl. (c) anser motionärerna att ersättning bör utgå om den enskildes talan bifallits, om det allmänna drivit ett mål vidare i avsikt att erhålla prejudikat eller om den enskildes personliga eller ekonomiska förhållanden eller omständigheterna i övrigt motiverar detta. De yrkar att riksdagen beslutar om en ersättningsrätt med denna utformning. Slutligen begärs i motion Sk806 av Rune Backlund m.fl. (c,m,fp) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättning för kostnader bör utgå om den enskildes talan bifallits helt eller delvis och att en enskild som inte fått bifall till sin talan bör medges ersättning om rättsfrågan varit komplicerad eller det allmänna drivit målet för att få prejudikat.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet anföra följande.

Beskattningsförfarandet har en mycket stor omfattning. Skattemyndigheterna fattar cirka 7 miljoner beslut om inkomsttaxering varje år och så gott som alla medborgare är således varje år part i ett skatteärende. För att detta förfarande inte skall bli alltför kostsamt bygger det i viss utsträckning på insatser från de skattskyldiga själva. Dessa lämnar ett betydande bidrag genom att själva sammanställa ett underlag för beslutet i form av en självdeklaration, och för att detta skall fungera smidigt och så småningom kunna ge ett rättvist resultat har myndigheterna och även förvaltningsdomstolarna skyldighet att hjälpa de enskilda till rätta på olika sätt. Härigenom

1988/89:SkU31

och genom den skriftliga processen skapas goda förutsättningar för den enskilde att ta till vara sin rätt utan större kostnader.

Enligt utskottets mening kan det mot denna bakgrund inte bli aktuellt med några långtgående möjligheter för de enskilda att få ersättning för sina kostnader vid beskattningsförfarandet. Utskottet vill också framhålla att det inte heller bör komma i fråga att införa regler som kan leda till att det blir nödvändigt att ta ställning till ersättningsfrågor i något större antal fall. Någon anledning för riksdagen att vidta åtgärder för att få till stånd en allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteärenden finns det följaktligen inte, och utskottet avstyrker därför motionerna Sk52 yrkande 1, Sk53 yrkande 1, Sk54 yrkande 2, Sk802 yrkandena 5 och 6 samt Sk806.

Lagförslagets huvudvillkor för rätt till ersättning återfinns i 4 §. Där anges att ersättning får beviljas endast till den del det är oskäligt att kostnaden bärs av den skattskyldige med hänsyn till sakens beskaffenhet, kostnadens storlek, ärendets eller målets handläggning, ärendets eller målets utgång, den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. När det gäller hänsynen till kostnadens storlek anförs i propositionen att det ligger i sakens natur att kostnaden inte får vara alltför liten om det skall framstå som obilligt att den bärs av den enskilde men att något minimibelopp inte bör föreskrivas, eftersom bedömningen i det enskilda fallet i viss utsträckning bör göras också mot bakgrund av den skattskyldiges ekonomiska villkor i stort. Normalt bör dock enligt vad som anförs den del av den skattskyldiges kostnader som understiger 5 000 kr. inte ersättas, även om det i det enskilda fallet kan finnas anledning att bortse från denna självrisk.

I motion Sk53 (yrkande 2) av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkar motionärerna att riksdagen skall slopa den föreslagna självrisken på 5 000 kr.

Som utskottet framhållit bör det undvikas att nu införa en rätt till ersättning som kan leda till att frågan måste prövas i ett större antal fall. Enligt utskottets mening skulle ett slopande av självrisken kunna få en sådan effekt, och utskottet avstyrker därför motionen.

I lagförslaget anges förutsättningarna för att en kostnad skall vara ersättningsgill i 3 §. Ersättning får enligt detta lagrum beviljas för kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som krävs för att ta till vara den skattskyldiges rätt, medan ersättning inte medges för kostnader som kan hänföras till skyldigheten att lämna självdeklaration och sörja för ett underlag för denna.

I motion Sk52 (yrkande 2) av Britta Bjelle m.fl. (fp) framhåller motionärerna att näringsidkare har rätt att dra av bokföringskostnader och att detta i praktiken innebär att de får avdrag också för deklarationskostnader. Enligt motionärernas mening bör mot denna bakgrund en viss generositet iakttas vid bedömningen av vilka kostnader som skall anses utgöra ej ersättningsgilla deklarationskostnader för en fysisk person. De begär ett tillkännagivande med denna innebörd.

Utskottet vill klargöra att förbudet mot avdrag för deklarationskostnader gäller också för näringsidkare, även om det föreligger särskilda tillämpningsoch kontrollsvårigheter i fråga om denna grupp.

1988/89:SkU31

8 Enligt utskottets mening bör den fråga som motionärerna tagit upp lämpligen överlämnas till rättstillämpningen. Utskottet anser således inte att det finns någon anledning till ett uttalande från riksdagens sida och avstyrker därför motionen.

Inte heller vad gäller propositionens förslag i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran, och utskottet tillstyrker därför propositionen även i dessa delar.

Slutligen tar motionärerna i en motion upp frågan om det allmännas skadeståndsansvar.

Riksdagen har senast behandlat frågor om det allmännas skadeståndsansvar under innevarande månad (1988/89:LU31, rskr. 247). I det nämnda betänkandet lämnas en redovisning för tidigare riksdagsbehandling och pågående lagstiftningsarbete, och utskottet hänvisar i dessa delar till betänkandet.

I motionen - Sk54 (yrkande 1) av Görel Thurdin m.fl. (c) - vill motionärerna att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det framlagda förslaget är ett första steg mot en ökad rättssäkerhet vad gäller förvaltningsmål och förvaltningsärenden och att ytterligare steg bör innebära bl.a. en ökad skadeståndsskyldighet för det allmänna.

I det nämnda betänkandet har lagutskottet konstaterat bl.a. att det arbete med en utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar fr.o.m. den 1 januari 1990 som nu pågår inom justitiedepartementet bör ses som en första etapp på vägen mot en mer genomgripande översyn i syfte att bringa regelsystemet i överensstämmelse med vad som av allmänheten uppfattas som rimligt och rättvist. Lagutskottet har hemställt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och vidare att riksdagen ger regeringen till känna att en parlamentarisk utredning skall tillsättas för översyn av det allmännas skadeståndsansvar i samband med myndighetsutövning. Riksdagen har beslutat i enlighet med lagutskottets hemställan.

Enligt utskottet uppfattning är motionärernas yrkande i allt väsentligt tillgodosett genom riksdagens tillkännagivande, och utskottet avstyrker därför motion Sk54 yrkande 1.

Utskottet hemställer

1. beträffande en allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteprocess att

riksdagen bifaller proposition 1988/89:126 i denna del och avslår motionerna 1988/89:Sk52 yrkande 1, 1988/89:Sk53 yrkande 1, 1988/ 89:Sk54 yrkande 2, 1988/89:Sk802 yrkandena 5 och 6 och 1988/ 89:Sk806,

2. beträffande huvudvillkoret för rätten till ersättning

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:126 i denna del och avslag på motion 1988/89:Sk53 yrkande 2 beslutar om villkor för rätten till ersättning i enlighet med 4 § lagförslaget,

3. beträffande ersättningsgilla kostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:126 i denna del och avslag på motion Sk52 yrkande 2 beslutar om villkor för att en kostnad skall vara ersättningsgill i enlighet med 3 § lagförslaget,

1988/89:SkU31

4. beträffande propositionen i återstående del

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:126 i återstående del,

5. beträffande det allmännas skadeståndsskyldighet att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk54 yrkande 1,

6. beträffande lagförslagen

att riksdagen med anledning av vad utskottet ovan anfört och hemställt antar de vid propositionen fogade förslagen till

a) lag om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m.,

b) lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Stockholm den 16 maj 1989 På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp). Kjell Nordström (s), Sven-Erik Alkemark (s) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Reservationer

1. En allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteprocess (mom. 1)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Med anledning” och på s. 8 slutar med ”samt Sk806.” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning finns det ett stort behov av att stärka rättssäkerheten för de enskilda på beskattningsområdet. Ett ökande skattetryck gör att skattebeslutens betydelse ökar. De ekonomiska konsekvenserna av ett skattebeslut kan vara mycket kännbara för den enskilde. Samtidigt blir det, som en följd av de alltmer komplicerade skattereglerna, allt svårare att själv ta till vara sin rätt.

Trots att de enskilda har ett obestridligt behov av juridisk och annan hjälp i skatteärenden finns det inte någon egentlig möjlighet för en enskild att få ersättning för kostnader i skatteärenden. Inte ens i de fall då den enskildes kostnader uppkommit som en följd av ett agerande från myndigheternas sida som ligger på gränsen till vårdslöshet kan ersättning erhållas. Anledningen är att myndigheterna förutsätts bevaka den enskildes intressen.

Enligt utskottets uppfattning är det mot den angivna bakgrunden nödvändigt att de enskilda bereds en möjlighet till ersättning för kostnader i ärenden

1988/89:SkU31

och mål om skatt. Bara härigenom kan den rådande obalansen mellan de enskilda och myndigheterna utjämnas.

Det förslag som läggs fram i propositionen innefattar en mycket begränsad rätt till ersättning och kan därför inte anses innebära någon egentlig förändring av den enskildes situation i förhållandet till myndigheterna. Enligt utskottets mening bör en rätt till ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt i stället ges i huvudsak följande utformning.

En skattskyldig som vinner ett skatteärende eller skattemål skall alltid ha rätt till ersättning för de kostnader som han nedlagt och som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt. Också om den skattskyldige förlorar helt eller delvis bör ersättning kunna utgå. Ersättningens storlek bör i dessa fall bedömas med hänsyn till den skattskyldiges behov av hjälp och till målets omfattning och komplexitet. Har det allmänna anfört besvär i syfte att forma praxis eller har skattelagstiftningen inte varit entydig bör full ersättning utgå.

Det bör också övervägas om inte ersättning alltid bör utgå när målet avser besvär som det allmänna anfört över ett beslut i första instans. Vidare kan det ifrågasättas om inte motsvarande regel bör gälla för den enskildes kostnader i kammarrätt och regeringsrätt när det allmänna fört målet vidare till dessa instanser.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen få i uppdrag att skyndsamt återkomma med ett förslag med angiven utformning. Utskottet tillstyrker därför motionerna Sk52 yrkande 1 och Sk53 yrkande 1. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt också motionerna Sk54 yrkande 2, Sk802 yrkandena 5 och 6 och Sk806.

I avvaktan på att detta förslag kan träda i kraft bör den begränsade ersättningsrätt som föreslås i propositionen gälla. Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del. dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande en allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteprocess att

riksdagen bifaller proposition 1988/89:126 i denna del samt med bifall till motionerna 1988/89:Sk52 yrkande 1 och 1988/89:Sk53 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1988/89:Sk54 yrkande 2, 1988/89:Sk802 yrkandena 5 och 6 och 1988/89:Sk806 hos regeringen begär ett skyndsamt förslag i enlighet med vad utskottet angivit.

2. En allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteprocess (mom. 1 och mom. 6 i motsvarande del)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Med anledning” och på s. 8 slutar med ”samt Sk806.” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning finns det ett stort behov av en förstärkning av rättssäkerheten för de enskilda på beskattningsområdet. Ett ökande skattetryck har gjort att skattebeslutens betydelse ökat. I dag kan de ekonomiska konsekvenserna av ett skattebeslut vara mycket kännbara för den enskilde. Samtidigt får de enskilda som en följd av de alltmer komplicerade skattereg -

1988/89:SkU31

lema allt svårare att själva ta till vara sin rätt.

Enligt utskottets uppfattning är det mot den angivna bakgrunden ett rättssäkerhetsintresse att de enskilda bereds en möjlighet till ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt. Bara härigenom kan den rådande obalansen mellan de enskilda och myndigheterna utjämnas.

Den ersättningsrätt som föreslås i propositionen är starkt begränsad och kan inte anses innebära någon egentlig förändring av de enskildas situation i förhållandet till myndigheterna. Enligt utskottets mening bör i stället en mer allmän rätt till ersättning för kostnader i skatteärenden införas. Ersättning bör alltid utgå i de fall då den enskildes talan vunnit bifall och om det allmänna drivit målet vidare med avsikt att erhålla prejudikat. Vidare bör ersättning utgå om det är motiverat med hänsyn till den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden eller omständigheterna i övrigt.

Enligt utskottets mening bör 4 § i propositionens förslag till lag om ersättning ändras i enlighet med det anförda.

Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i denna del och tillstyrker motion Sk54 yrkande 2. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt också motionerna Sk52 yrkande 1, Sk53 yrkande 1, Sk802 yrkandena 5 och 6 och Sk806.

dels att moment 1 och moment 6 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande en allmän rätt till ersättning för kostnader i skattepro cess att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk54 yrkande 2, med anledning av motionerna 1988/89:Sk52 yrkande 1, 1988/89:Sk53 yrkande 1, 1988/89:Sk802 yrkandena 5 och 6 och 1988/89:Sk806 och med avslag på propositionen i denna del beslutar om en allmän rätt till ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt,

6. beträffande lagförslagen att riksdagen beslutar att 4 § i det vid propositionen fogade förslaget till lag om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag

4 § Ersättning får beviljas endast till den del det är oskäligt att kostnaden bärs av den skattskyldige med hänsyn till samtliga följande faktorer:

1. sakens beskaffenhet,

2. kostnadens storlek,

3. ärendets eller målets handläggning,

Reservanternas förslag

4 § En skattskyldig är berättigad till ersättning för sina kostnader i ett mål eller ett ärende om hans talan bifallits. Detsamma gäller om det allmänna fört talan i ett mål i avsikt att erhålla prejudikat.

En skattskyldig får vidare medges ersättning för kostnader i ett mål

1988/89:SkU31

12 Regeringens förslag

4. ärendets eller målets utgång,

5. den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden,

6. omständigheterna i övrigt.

Reservanternas förslag

eller ett ärende om det framstår som skäligt med hänsyn till den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden eller omständigheterna i övrigt.

3. Huvudvillkoret för rätten till ersättning (mom. 2 och mom. 6 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) och Britta Bjelle (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med ”därför motionen.” bort ha följande lydelse: Enligt det föreliggande förslaget skall ersättning inte kunna medges i vissa fall även om det med hänsyn till olika omständigheter framstår som oskäligt att den skattskyldige själv bär sina kostnader. Enligt förslaget skall nämligen kostnader under 5 000 kr. normalt inte ersättas.

Enligt utskottets mening finns det inte någon anledning att ha ett särskilt självriskbelopp. Det bör vara tillräckligt att det framstår som oskäligt att kostnaden bärs av den skattskyldige.

Utskottet anser således att kostnadens storlek inte bör påverka bedömningen av den enskildes rätt till ersättning och tillstyrker därför yrkandet i motion Sk53 (yrkande 2) om att propositionens lagförslag skall ändras i enlighet härmed, dels att moment 2 och mom. 6 i motsvarande del i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande huvudvillkoret för rätten till ersättning att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk53 yrkande 2 och avslag på proposition 1988/89:126 i denna del beslutar att kostnadens storlek inte skall påverka rätten att få kostnaden ersatt,

6. beträffande lagförslagen att riksdagen beslutar att 4 § i det vid propositionen fogade förslaget till lag om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt skall ha följande lydelse.

Regeringens förslag

4 § Ersättning får beviljas endast till den del det är oskäligt att kostnaden bärs av den skattskyldige med hänsyn till samtliga följande faktorer: 1.

sakens beskaffenhet,

2. kostnadens storlek,

3. ärendets eller målets handläggning,

4. ärendets eller målets utgång,

5. den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden,

6. omständigheterna i övrigt.

Reservanternas förslag

4 § Ersättning får beviljas endast till den del det är oskäligt att kostnaden bärs av den skattskyldige med hänsyn till samtliga följande faktorer: 1.

sakens beskaffenhet,

2. ärendets eller målets handläggning,

3. ärendets eller målets utgång,

4. den skattskyldiges personliga och ekonomiska förhållanden,

5. omständigheterna i övrigt.

1988/89:SkU31

4. Det allmännas skadeståndsskyldighet (mom. 5)

1988/89:SkU31

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp) och Rolf Kenneryd (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”1 det” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste de enskilda människornas rättssäkerhet stärkas i förvaltningsmål och förvaltningsärenden.Det är därför av värde att en möjlighet för de skattskyldiga att i vissa fall erhålla ersättning för kostnader i skattemål nu införs.

Denna möjlighet bör emellertid endast ses som ett första steg på vägen mot en ökad rättssäkerhet för de enskilda. Ytterligare steg bör bl.a. innebära en ökad skadeståndsskyldighet för det allmänna gentemot de enskilda medborgarna. Det anförda bör ges regeringen till känna. dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande det allmännas skadeståndsskyldighet att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk54 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ökad rättssäkerhet för de enskilda medborgarna i kontakt med myndigheter.