Bet. 1989/90:NU15

Kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut

Typ: Betänkande
Datum: 1989-12-07
Källa: data.riksdagen.se

Näringsutskottets betänkande 1989/90: NU15

Kapitalkravet i banker och andra

kreditinstitut 1989/90

NU15

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1989/90:43 om kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut (finansdepartementet), dels tre motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels två motioner från allmänna motionstiden.

Företrädare för Finansbolagens förening, Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska Kreditförsäkrings AB har inför utskottet framfört synpunkter i ärendet. Skrivelser har inkommit från dessa organisationer etc. och från Första Sparbanken, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Sammanfattning

Ett samarbetsorgan, Baselkommittén, har för länderna i den s.k. tiogruppen, till vilken Sverige hör, utarbetat förslag till enhetliga kapitaltäckningsregler för internationellt verksamma banker. Regeringens förslag innebär att de bestämmelser om kapitalkrav som ingår i lagarna om olika slags kreditinstitut anpassas till den internationella nivå som Baselkommittén har angett. De nya bestämmelserna skall tillämpas fullt ut från 1992 års slut. De medför att kapitalkravet ökar totalt sett och särskilt för de institut som är inriktade på fastighetskreditgivning.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den ändringen att överavskrivningar på leasingobjekt delvis skall får räknas in i finansbolagens kapitalbas. Reglerna om höjt kapitalkrav för fordringar hos försäkringsbolag befaras inverka snedvridande på konkurrensen mellan kreditförsäkringsverksamhet och bankernas garantigjvning. Riksdagen föreslås uppmana regeringen att verka för en ändring på denna punkt.

I två reservationer hävdar centerpartiets och miljöpartiets företrädare att jordbrukskrediter bör hänföras till en lägre riskklass och att regeringen bör försöka få en längre övergångstid internationellt godtagen. Från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida godtas regeringens förslag på dessa punkter men med annan motivering än utskottets. De fyra nämnda partiernas företrädare ser enligt en gemen -

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 15

sam reservation en fara i att kapitalkravet kan komma att höjas snabbare i Sverige än i övriga länder. I en ytterligare reservation (c, mp) påkallas åtgärder som motverkar att de nya reglerna leder till negativa strukturförändringar på kreditmarknaden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att Konungariket Sveriges stadshypotekskassa skall fa sin grundfond ökad med 4 miljarder kronor.

Propositionen

Förslag

I proposition 1989/90:43 har regeringen — efter föredragning av statsrådet Odd Engström — föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),

2. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

3. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

4. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

5. lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

6. lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

7. lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

8. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

9. lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypotekskassan,

10. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag.

Lagförslagen finns på s. 2—42 i propositionen. Det förstnämnda

återges, med en ändring som följer av ett beslut av riksdagen i november 1989 (prop. 1988/89:152, 1989/90:LU5, SFS 1989:834), som bilaga till detta betänkande (s. 20). Lagförslagen har — utom såvitt

gäller ny lydelse av 13 § lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar — granskats av lagrådet.

Huvudsakligt innehåll

Innebörden av de framlagda lagförslagen är att reglerna om kapitaltäckning och upplåningsrätt för kreditinstitut reformeras och att kapitalkravet avpassas till en internationellt accepterad lägsta nivå. Reformen innebär totalt sett en skärpning av kapitalkravet. Lagändringarna medför att så långt möjligt enhetliga kapitaltäckningsregler kommer att gälla för samtliga de kreditinstitut som omfattas av lagarna.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Kapitalkravet skall vara uppfyllt senast vid utgången av år 1992.

Enligt den föreslagna ändringen i lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar får Stadshypotekskassan sin grundfond ökad med 4 miljarder kronor.

1989/90: NU 15

2 Motionerna

1989/90:NU15

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1989/90:43 är följande:

1989/90:N13 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om reducerat kapitalkrav för lantbrukets bostäder,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts

om en längre övergångstid vid uppbyggnad av en breddad kapitalbas i landshypoteksorgan isationen.

1989/90:N14 av Lars De Geer m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad t motionen anförts om ett med EG tidsmässigt samordnande av ikraftträdande av de nya kapitaltäckningsreglerna.

1989/90:N15 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. i anledning av proposition 1989/90:43 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att tidpunkten för införandet av de nya kapitaltäckningsreglerna anpassas efter utvecklingen internationellt,

2. i anledning av proposition 1989/90:43 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att de nya kapitaltäckningsreglerna inte får leda till negativa strukturförändringar på den svenska kreditmarknaden,

3. med avslag på proposition 1989/90:43 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergångsreglerna vad avser kreditgivning vid lån med bunden ränta vid införandet av de nya kapitaltäckningsreglerna,

4. med avslag på proposition 1989/90:43 i denna del beslutar att kapitaltäckningskravet för krediter med säkerhet i jordbruksfastigheter bestäms till 4 % i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. — därest yrkande 4 ej vinner riksdagens bifall — beslutar att kapitaltäckningskraven för bostadsbyggnad på jordbruk kombinerat med en statlig grundgaranti jämställs med krediter med säkerhet i annan bostadsfastighet i enlighet med vad som anförs i motionen.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1988/89:N219

av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om effekterna av höjt kapitaltäckningskrav för jordbrukskrediter.

1988/89:N349 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk lagstiftning om nya kapitaltäckningsregler.

3 Utskottet

1989/90:NU15

I bankrörelselagen (1987:617) ingår kapitaltäckningsregler (2 kap. 9—11 §§), som har till syfte att skapa skydd för insättarnas medel. Affärsbankerna och foreningsbankerna skall ha eget kapital och sparbankerna egna fonder av viss storlek. Beräkningen görs med utgångspunkt i bankens placeringar, dvs. dess tillgångar och garantiförbindelser. Placeringarna har på ett detaljerat sätt delats in i fyra grupper med hänsyn till skillnader i kreditrisk. För vissa placeringar, t.ex. fordringar hos staten, kommun eller bank, gäller inte något kapitalkrav. För de övriga grupperna uppgår kapitalkravet till resp. 1 %, 4 % och 8 % av summan av bankens placeringar i gruppen. Förutom eget kapital eller egna fonder enligt närmare definition i lagen får bankerna i viss utsträckning som kapitaltäckning medräkna sina s.k. värderegleringskonton och det nominella värdet av förlagslån som de har tagit upp. Kapitaltäckningsregler finns även för fondkommissionsbolagen, medan motsvarande syfte i fråga om andra typer av kreditinstitut — finansbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitut — tillgodoses genom regler som begränsar institutens upplåningsrätt.

Kreditmarknadskommittén har i betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden föreslagit omfattande ändringar i kapitaltäcknings- och upplåningsreglerna. Den proposition (1989/90:43) om kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut som nu föreligger har emellertid, som strax skall redovisas, ett annat underlag.

Mot bakgrund av stora förluster, ibland också fallissemang, som i olika länder har inträffat i bankverksamhet har sedan år 1974 förts diskussioner i ett samarbetsorgan vari ingår representanter för länderna i den s.k. tiogruppen, dvs. Belgien, England, Frankrike, Holland, Italien, Japan, Canada, Sverige, Förenta Staterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz, samt för Luxemburg. Gruppen brukar kallas Baselkommittén; en annan benämning är Cooke-kommittén efter en tidigare ordförande.

I juni 1988 kom Baselkommittén fram till en överenskommelse om gemensamma kapitaltäckningsregler, som skulle kunna tillämpas inom alla tiogruppens länder. Ett motsvarande arbete har ägt rum inom Europeiska gemenskapen (EG). Det har eftersträvats att reglerna inom de båda delvis sammanfallande ländergrupperna skulle överensstämma och att Baselkommitténs regler i möjligaste mån skulle bli accepterade världen över. För att bli bindande måste reglerna omsättas i nationell lagstiftning. De innehåller minimikrav. Det står således varje land fritt att föreskriva strängare regler. Liksom är fallet med de nuvarande svenska kapitaltäckningsreglerna har den kreditrisk som är förenad med placeringarna beaktats, däremot inte andra risker, t.ex. för ränteförändringar och växelkursförändringar i negativ riktning. Väsentligt är att reglerna föreskriver konsoliderad kapitaltäckning, dvs. skall tillämpas på koncernbasis.

Baselkommitténs kapitaltäckningsregler har stora likheter med den svenska bankrörelselagens men avviker från dessa i tekniskt hänseende. Placeringarna klassificeras först efter riskgrad och ges därvid olika

vägningstal. En del poster på balansräkningen, såsom kontanta medel och vissa fordringar på stater och centralbanker, behöver inte alls medräknas. Andra poster tas upp till viss del — 20 %, 50 %, 100 %

— med hänsyn till riskgraden. Placeringarnas sålunda beräknade sammanlagda värde ställs därefter i relation till en på visst sätt beräknad kapitalbas. Denna skall därvid uppgå till en viss lägsta kvotdel, 8 %, av placeringarnas värde. Denna nivå skall vara uppnådd senast vid utgången av år 1992. Ett etappmål är att ett kapitalkrav på lägst 7,25 % skall vara uppfyllt. Detta skall vara fallet två år tidigare, vid 1990 års slut. Vissa ytterligare övergångsregler finns.

Av det nyss sagda följer exempelvis att en placering vars värde skall tas upp till 50 % kommer att kräva en kapitaltäckning av 4 %. Trots skillnaden i beräkningssätt är alltså en jämförelse med nuvarande svenska bestämmelser lätt genomförbar.

Uppgiften att transformera Baselkommitténs principer till svensk författningstext har ålegat en arbetsgrupp inom finansdepartementet, benämnd kapitaltäckningsgruppen och biträdd av en referensgrupp bestående av representanter för kreditinstituten. Gruppen lade fram sitt förslag i december 1988 i departementspromemorian (Ds 1988:70) Reformering och internationell anpassning av kapitalkravet i svenska kreditinstitut. Denna har liksom kreditmarknadskommitténs betänkande remissbehandlats och ligger till grund för regeringens förslag i proposition 1989/90:43.

Regler baserade på Baselkommitténs har utarbetats inom EG. De skall träda i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 januari 1993.

Beträffande kapitalbasen innebär kapitaltäckningsgruppens och regeringens förslag att den indelas i två grupper, primärt kapital och supplementärt kapital. Till den första hör eget kapital samt öppet redovisade reserver av högsta kvalitet. Supplementärt kapital, som enligt Baselkommitténs normer skall få likställas med primärt kapital inom vissa ramar, utgörs av vissa dolda reserver, vissa slag av uppskrivningskonton, vissa avsättningar för förlustrisker, särskilda typer av upplåningsinstrument samt förlagslån. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.

De föreslagna reglerna innebär enligt kapitaltäckningsgruppens beräkningar å ena sidan att kapitalbasen ökar för flertalet kreditinstitut, å andra sidan att kapitalkravet på institutens placeringar ökar. Den sammantagna effekten har bedömts bli att kapitalkravet ökar. Detta sker emellertid i olika hög grad beroende på inriktningen av institutens placeringar. Ökningen av kapitalkravet torde bli störst för de institut som har sin verksamhet inriktad på fastighetskreditgivning. Konsekvenserna belyses (prop. s. 76 f.) med beräkningar av kapitalutnyttjandegraden i olika fall, dvs. relationen mellan det kapitalkrav som ställs på ett institut och den kapitalbas som institutet förfogar över resp. kan uppbringa bl.a. genom ytterligare utnyttjande av möjligheten att ta upp förlagslån.

I anslutning till propositionen föreligger fem motioner. Två av dessa har väckts under allmänna motionstiden med hänvisning till kapital -

1989/90: NU 15

täckningsgruppens då föreliggande förslag, medan tre har föranletts av propositionen. Utskottet tar upp olika beståndsdelar i regeringens förslag med utgångspunkt dels i motionerna, dels i synpunkter och önskemål som organisationer och företag har framfört till utskottet i skrivelser och vid uppvaktningar. Vad som har begärts från olika håll är huvudsakligen att värderingen av vissa slags tillgångar skall ändras eller en längre övergångsperiod tillåtas. Inga krav har ställts på att förslaget till nya regler om kapitalkrav för kreditinstituten skulle avslås. I den mån inte annat anges i det följande ställer sig utskottet bakom regeringens förslag med tillhörande motivering. En avvikelse vill utskottet nämna redan här. Regeringen har räknat med att de olika lagarna om ändring i nuvarande bestämmelser skulle träda i kraft den 1 januari 1990. Propositionen har emellertid avlämnats senare än som varit avsett. För att författningarna skall hinna publiceras tillräckligt lång tid före ikraftträdandet föreslår utskottet att den angivna tidpunkten ändras till den 1 februari 1990.

Innan olika detaljer i de föreslagna reglerna behandlas vill utskottet referera vissa allmänna synpunkter som poängteras i propositionen. De skärpta kapitalkraven för vissa placeringar skall, anförs det (s. 73), inte betraktas isolerade var för sig utan i belysning av Baselkommitténs regler i deras helhet. Dessa har Sverige i hög grad varit med om att påverka. Den samlade effekten av förslaget innebär att kapitalkravet för internationellt verksamma banker bestäms till en godtagbar och önskvärd miniminivå. Detta betecknas som mycket angeläget. Det ligger i sakens natur, konstateras det vidare, att olika nationella särintressen har fatt efterges i några hänseenden för att internationell enighet skulle kunna uppnås. Regeringen menar att det svenska kreditväsendet vid en internationell jämförelse generellt sett redan nu uppfyller högt ställda kapitalkrav. Den tillägger emellertid att vissa kreditinstitut torde komma att tvingas skaffa nytt riskvilligt kapital.

De svenska bankerna är i betydande utsträckning internationellt verksamma, framhålls det vidare i propositionen, och detsamma gäller även flera finansbolag. Hypoteksinstituten kan antas i framtiden komma att ta upp lån på den internationella marknaden. Det är, anser regeringen, därför nödvändigt att svenska kreditinstitut uppfyller de minimikrav som uppställs där. Det skulle annars finnas risk för att deras position och anseende rubbas, vilket skulle kunna föranleda ökade kostnader för upplåning utomlands och försämrade möjligheter för svenskt näringsliv på den internationella marknaden. Tanken på skilda kapitaltäckningsregler för nationellt och för internationellt verksamma institut avvisas (s. 90). I ett snävt, nationellt perspektiv skulle visserligen vissa fördelar kunna uppnås med ett lägre kapitalkrav för verksamheter inriktade enbart på hemmamarknaden. Men, sägs det i propositionen, på sikt och i ett bredare perspektiv skulle en sådan ordning leda till isolering och stagnation till förfång för en sund utveckling på finansmarknaden.

Några av motionsyrkandena i ärendet går ut på ändringar i bestämmelserna vad beträffar antingen kapitalkravet för vissa slags placeringar

1989/90:NU15

eller övergångstidens längd i vissa hänseenden. Den tidsmässiga samordningen med ikraftträdandet av EG:s regler på området berörs också. Vidare finns ett par yrkanden som gäller vissa särskilda konsekvenser av det nya systemet resp. åtgärder för att komma till rätta med dessa.

I fråga om vissa slags tillgångar skärps kapitalkravet påtagligt vid en övergång till de föreslagna nya reglerna. Detta gäller framför allt placeringar mot säkerhet i panträtt i jordbruksfastighet- För närvarande är kapitaltäckningskravet i sådana fall 1 % om panträtten ligger inom 75 % av uppskattningsvärdet och 4 % i övriga fall. Enligt Baselkommitténs uppläggning jämställs krediter med pantsäkerhet i jordbruksfastighet med alla andra placeringar som har anknytning till näringsverksamhet; huvudregeln är att dessa kräver en kapitaltäckning på 8 %. I propositionen erkänns att det kraftigt höjda kapitaltäckningskravet i fråga om krediter med säkerhet i jordbruksfastighet kan förefalla märkligt. Förlustriskerna vid sådana krediter kan emellertid komma att öka även i Sverige, anförs det. Sammanfattningsvis har regeringen inte funnit skäl för att Sverige skulle frångå den internationella enighet som har uppnåtts beträffande bedömningen av kreditrisker på näringslivsområdet.

Det höjda kapitaltäckningskravet i fråga om jordbrukskrediter togs redan under allmänna motionstiden upp i motion 1988/89:N219 (fp). Det skulle medföra ökade kostnader för finansinstituten och detta skulle i sin tur resultera i höjda räntor för jordbrukarna, anförde motionären. Hon begärde att regeringen skulle anmodas att vid sitt ställningstagande till kapitaltäckningsgruppens förslag beakta effekterna av en framtida förändring i ränteläget. I motion 1989/90:N15 (c), som har föranletts av propositionen, kritiseras regeringens uttalande om framtida ökade förlustrisker vid jordbrukskrediter. Det borde, hävdar motionärerna, finnas möjligheter att inom ramen för den svenska anpassningen av kapitaltäckningsreglerna reducera kapitaltäckningskravet för krediter med säkerhet i jordbruksfastigheter från 8 % till 4 %. I andra hand, om en sådan förändring inte kan genomföras, borde en motsvarande reduktion åstadkommas i fråga om den del av krediten som avser bostadsbyggnad på jordbruk. För denna del skulle kapitaltäckningskravet bli detsamma som för övriga bostadskrediter, dvs. 4 % vid kredit upp till ett visst uppskattat värde. Motionärerna framfor också — utan särskilt yrkande — tanken på att det i fråga om bostadsbyggnader på jordbruk skulle lämnas någon form av bottengaranti från statens sida utan kostnad för fastighetsägaren. Ett yrkande om att möjligheten till sådan garanti skulle prövas — även med avseende på vanliga bostadskrediter — har under allmänna motionstiden framförts i motion 1988/89:N349 (c). Enligt denna borde möjligheten till statsgaranti prövas också när det gäller vanliga bostadskrediter. För bottenlån i fastigheter innebär de nya bestämmelserna en höjning av kapitaltäckningskravet från 1 % till 4 %. Även i motion 1989/90:N13 (m) krävs att kapitalkravet för krediter avseende bostäder på jordbruksfastigheter skall sänkas till 4 %.

1989/90:NU15

7 Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning att Sverige bör godta de regler i fråga om värderingen av säkerhet i jordbruksfastigheter som Baselkommittén har funnit motiverade i ett internationellt perspektiv. Särskilda undantagsregler för bostadsbyggnader inom jordbruket torde inte kunna komma i fråga. I vissa fall torde en lösning kunna vara att en sådan byggnad avstyckas från jordbruksfastigheten för att därefter kunna utgöra ett särskilt kreditobjekt. Något garantisystem av antydd art finns det enligt utskottets uppfattning inte förutsättningar för. Utskottet avstyrker följaktligen alla de nyss redovisade motionsyrkandena och tillstyrker regeringens lagförslag i motsvarande del. ,

De motionsyrkanden som direkt gäller övergångstidens längd framställs i motionerna 1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15 (c). I den förra motionen begärs att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen att övergångstiden för landshypoteksorganisationens del inte borde understiga sju år. Enligt den sistnämnda motionen skulle riksdagen på motsvarande sätt uttala att en längre övergångstid än fram till ingången av år 1993 borde gälla med avseende på krediter med bunden ränta. Motionärerna framhåller att bl.a. bostadsinstituten har lämnat sådana lån i stor utsträckning. Utan en förlängning av övergångstiden skulle, anför de, den ökning av räntemarginalen som föranleds av det ändrade kapitalkravet drabba enbart nyutlåningen, och detta desto hårdare.

De båda motionsyrkandena avser utformningen av de olika lagarnas övergångsbestämmelser, vilka fastställs av riksdagen. Vad regeringen skulle kunna göra är att innan den förutsedda övergångstiden av tre år har gått ut framlägga förslag till lagändringar varigenom denna tid förlängs. En sådan åtgärd skulle rimligen förutsätta att regeringen hos övriga berörda länder har lyckats skapa acceptans för ett sådant undantag från de gemensamt överenskomna tidsfristerna.

1 propositionen framhålls (s. 109) att den omständigheten att lån lämnas med fast ränta vållar särskilda problem för de fastighetsfinansierande instituten utöver dem som framkallas av de höjda kapitalkraven. Generellt sett får dock en övergångstid på tre år anses ge rimliga möjligheter att göra nödvändiga anpassningar i olika avseenden, anförs det. Det finns starka skäl att inta en restriktiv hållning i fråga om medgivande av förlängd övergångstid, heter det vidare. Dels kan olika avsteg väntas bli kritiskt granskade vid den fortsatta internationella översynen av kapitaltäckningsreglerna, dels är det svårt att undvika att det uppkommer orättvisor mellan olika institutgrupper.

Utskottet instämmer i detta resonemang och avstyrker således de båda motionsyrkanden som syftar till förlängning av övergångstiden.

I motion 1989/90:N15 (c) sägs också med mera generell syftning att Sverige inte ensidigt bör införa skärpta kapitaltäckningsregler som ännu inte gäller vare sig inom tiogruppens länder eller inom EG. Om det skulle komma att visa sig att Sverige genom de nya reglerna har infört hårdare kapitalkrav än EG bör man, menar motionärerna, kunna utgå från att en erforderlig svensk anpassning snabbt kan vidtas. Ungefär samma tankegång möter i motion 1989/90:N14 (fp). Där

1989/90:NU15

anförs att själva anpassningen av reglerna till EG:s nivå är nödvändig, men motionärerna ifrågasätter det kloka i att Sverige inför de nya reglerna hela tre år innan de infors fullt ut inom EG.

I propositionen framhålls (s. 108) att EG:s direktiv om kapitalbas och kapitaltäckning i allt väsentligt överensstämmer med Baselkommitténs regler. Det nya regelsystemet skall vara infört i EG:s medlemsländer senast den 1 januari 1991. Någon kontrollstation vid utgången av år 1990 föreskrivs sålunda inte. Fram till utgången av år 1992, då kapitalkravet år 8 %, skall minimikravet vara att kapitaltäckningsgraden aldrig får gå ner från uppnådd nivå. Några länder inom EG har i närmare angivet avseende fatt förlängd övergångstid i vad avser krediter med vissa typer av säkerheter. De länder inom EG som omfattas av Baselkommitténs regler har dock förklarat att de kommer att tillämpa Baselreglerna på internationellt verksamma banker i de fell då dessa regler är strängare än EG-reglerna. I propositionen anges skäl som enligt regeringens mening talar för att det internationellt baserade systemet för kapitaltäckning införs i Sverige under den angivna perioden. Den föreslagna ordningen innebär inte, understryks det, att Sverige kommer att tillämpa striktare kapitalkrav tidigare än vad generellt blir fallet inom EG. EG-direktivens ändamål är att utgöra en minsta gemensamma nämnare för samtliga kreditinstitut i samtliga medlemsländer. Flera länder med högt utvecklade finansiella marknader kan, sägs det i propositionen, väntas införa de nya reglerna väl i takt med de hållpunkter som Baselkommittén har lagt fast.

Utskottet vill i anslutning till de nu refererade uppgifterna och synpunkterna särskilt poängtera att det är Baselkommitténs för tiogruppens länder utarbetade regelsystem som Sverige enligt regeringens förslag skall ansluta sig till. Endast sekundärt är det alltså fråga om en anpassning till vad som kommer att gälla inom EG. Utskottet finner inte att de båda här berörda yrkandena i motionerna 1989/90:N14 (fp) och 1989/90:N15 (c) bör ge anledning till någon åtgärd från riksdagens sida.

Ett återstående motionsyrkande, i motion 1989/90:N15 (c), går ut på att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om vikten av att de nya kapitaltäckningsreglerna inte får leda till negativa strukturförändringar på den svenska kreditmarknaden. Denna skulle, menar motionärerna, inte komma att fungera bättre om det t.ex. bara skulle kvarstå tre självständiga bostadsinstitut. Om antalet institut minskar uppstår lätt en oligopolsituation, framhåller de; de positiva effekterna av en avreglerad kapitalmarknad skulle därmed sättas ur spel.

Strängare kapitalkrav kommer, anförs det i propositionen (s. 105), liksom den pågående förnyelsen av hela den finansiella lagstiftningen att leda till strukturella förändringar. De festighetsfinansierande institutens verksamhet rymmer storleksfördelar som kan förutses öka i betydelse, heter det vidare. Det framgår sålunda att regeringen räknar med att det nya regelsystemet kommer att fa ofrånkomliga strukturella effekter.

Aven oavsett de ändrade kapitalkravens följder kännetecknas den svenska kreditmarknaden för närvarande av påtagliga strukturföränd 11

Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 15

1989/90: NU 15

ringar. I vissa £all torde de vara en följd av förändringar inom näringslivet som statsmakterna inte skulle kunna råda över utan drastiska åtgärder. I andra fall rör det sig om mer eller mindre förutsebara effekter av exempelvis Sveriges närmande till EG eller andra förändringar inom politiken av mera generell natur. I åter andra fall är det fråga om för lagstiftaren medvetna konsekvenser av ingrepp på marknaden, t.ex. genom den nya lagen om finansbolag som har lett till en kraftig minskning av antalet sådana foretag. Utskottet förutsätter att regeringen och de konkurrensvårdande myndigheterna fortlöpande uppmärksammar den institutionella utvecklingen på kreditmarknaden och tar de initiativ som kan visa sig vara befogade. Någon framställning till regeringen på grundval av det berörda yrkandet i motion 1989/90:N15 (c) finner utskottet inte motiverat.

Efter sin genomgång av motionsyrkandena tar utskottet upp några andra frågor rörande bestämmelserna om kapitalbas och om kapitalkrav för olika slags placeringar.

Finansbolag har ofta betydande tillgångar i form av överavskrivningar på leasingobjekt. Dessa tillgångar ingår inte i de tillgångar som enligt finansbolagslagen ligger till grund för finansbolagens upplåningsrätt. Kapitaltäckningsgruppen ansåg emellertid att överavskrivningarna borde i kapitaltäckningshänseende behandlas på samma sätt som värderegleringsreserver, vilket enligt dess förslag innebar att de till 50 % skulle räknas som primärt kapital. Regeringen har ansett (s. 95) att statsmakternas ställningstagande i frågan om tillgodoräknande av överavskrivningar på leasingobjekt, vilken var aktuell när upplåningsrättsreglerna för finansbolag ändrades år 1988, bör anstå ytterligare i avvaktan på dels leasingutredningens (Ju 1988:01) resultat, dels den pågående reformeringen av företagsbeskattningen.

Överavskrivningarna på leasingobjekt uppgår till avsevärda belopp

— den 30 juni 1989, enligt statistiska centralbyråns kapitalmarknadsstatistik, totalt ca 4,8 miljarder kronor — och har sålunda stor betydelse för finansbolagens finansiella ställning. Utskottet finner det mindre lämpligt att ställningstagandet i frågan huruvida de till någon del skall få inräknas i kapitalbasen skjuts på framtiden. Det finns enligt utskottets mening skäl för att de, i enlighet med kapitaltäckningsgruppens förslag, får i viss utsträckning inräknas i kapitalbasen.

Andelen bör vara densamma som föreslås gälla i fråga om reserver för utlåning och garantiförbindelser m.m., dvs. 70 %.

Utskottet föreslår alltså att den i propositionen föreslagna 11 a § lagen om finansbolag kompletteras med en bestämmelse om att med primärt kapital skall avses även 70 % av det belopp som svarar mot bolagets reserv till följd av avskrivning på egendom som har upplåtits till nyttjande.

En typ av placeringar som enligt regeringens förslag — i enlighet med Baselkommitténs rekommendationer — i framtiden kommer att medföra kraftigt ökade krav på kapitaltäckning är fordringar på försäkringsföretag. Enligt 1 kap. 10 § bankrörelselagen tillhör fordringar för

1989/90: NU 15

vilka ett försäkringsföretag med svensk koncession svarar den grupp av placeringar för vilken inte gäller något kapitalkrav. Svarar något annat försäkringsföretag för fordringarna är kapitalkravet 1 %. Den föreslagna nya lagstiftningen innehåller ingen särregel beträffande fordringar på försäkringsbolag; sådana blir följaktligen förenade med ett kapitaltäckningskrav på 8 %.

I propositionen (s. 101) uttalas, mot bakgrund av Baselkommitténs ståndpunkt, att det finns försäkringsbolag i Sverige och utomlands som i riskvärderingshänseende väl låter sig jämföras med bank eller annat kreditinstitut. Den verksamhet som kreditförsäkringsbolagen bedriver liknar mycket, heter det vidare, sådan verksamhet som förekommer i bank. Kreditförsäkringsboiagen står under motsvarande tillsyn som bankerna och har en god soliditet. Regeringen konstaterar emellertid att ett sådant synsätt inte har vunnit insteg i Baselkommittén och inte heller inom EG, och det är enligt dess mening inte möjligt för Sverige att på sikt ha regler som i viktiga avseenden avviker från vad som gäller internationellt. I samband med de föreslagna EG-reglerna har det, meddelas i propositionen, uttalats att det kommer att göras undersökningar i syfte att utröna om det ifrågavarande EG-direktivet i dess helhet medför påtagliga störningar i konkurrensen mellan kreditinstitut och försäkringsbolag och om det är påkallat med åtgärder för att komma till rätta med sådana störningar.

Med hänvisning till den stora skillnad i kapitaltäckningskrav som enligt förslaget föreligger mellan fordringar mot bank och fordringar mot försäkringsbolag anser regeringen att förslaget i nu berörd del inte skall sättas i kraft innan det blir klarlagt vad EG:s slutliga ställningstagande i frågan blir. Regeringen föreslår därför en övergångsbestämmelse (nr 4 i vart och ett av de lagförslag som innehåller bestämmelser om kapitalkrav) enligt vilken värdehandlingar och andra fordringar för vilka ett försäkringsbolag svarar kommer att till utgången av år 1990 hänföras till samma riskgrupp som gäller för bankernas del.

Försäkringsbranschens reaktion på den föreslagna ändringen i riskvärderingsreglerna har kommit till uttryck i remissyttranden från Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam vilka återges i propositionen (s. 179 f.). Svenska Kreditförsäkrings AB har, med stöd av Försäkringsbolagens riksförbund, bl.a. understrukit att ändringen får en snedvridande effekt på konkurrensen mellan kreditförsäkringsverksamheten och bankernas garantigivning.

Utskottet finner denna effekt beklaglig och anser att ansträngningar bör göras för att en mera tillfredsställande lösning skall komma till stånd. Av propositionen framgår att Baselkommittén kan väntas ta upp frågan till förnyad prövning (s. 74) och att frågan också har aktualitet hos EG (s. 101). Utskottet vill framhålla det angelägna i att regeringen verkar för en ändring av kapitalkraven på den punkt som nu har berörts.

Slutligen gör utskottet några påpekanden rörande detaljer i lagförslagen.

1989/90:NU15

11 I 2 kap. 10 § förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen har regeringen i punkt B 1 utan särskild kommentar gjort en ändring i förhållande till lagrådsremissen. I den senare talas om bl.a. värdehandlingar eller fordringar för vilka "en allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av regeringen" svarar. I det slutliga förslaget nämns inte denna kategori men däremot "allmänna pensionsfonden". Detta är att uppfatta som en precisering vilken icke förändrar lagrummets innebörd.

I 2 kap. 10 § i samma lagförslag skall i punkt B 4 liksom i andra punkter stå "Värdehandlingar och fordringar

I 2 kap. 10 § punkterna A 5 och B 6 talas om fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden för vilka säkerheten utgörs av värdehandlingar för vilka visst organ svarar, enligt vad som nämnts i tidigare punkter. Borgen eller garanti som har utfärdats av samma organ omfattas av dessa tidigare punkter.

I propositionen ingår, såsom har redovisats i det föregående, ett förslag till lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar. Detta lagförslag innefattar förutom de nya kapitaltäckningsreglerna en ändring beträffande stadshypotekskassans grundfond. I enlighet med en framställning från kassan föreslås denna bli ökad från 21 miljarder kronor till 25 miljarder kronor. Härigenom skulle kassans upplåningsrätt, som nu uppgår till ca 253 miljarder kronor, komma att stiga med 40 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:N219, motion 1989/90:N13 yrkande 1 och motion 1989/90:N15 yrkandena 4 och 5 antar det i proposition 1989/90:43 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 10 §,

res. I (c, mp)

res. 2 (m,fp) ■ motiv.

2. beträffande statsgaranti för bostads- och jordbrukskrediter att riksdagen avslår motion 1988/89:N349,

3. beträffande vissa övergångsbestämmelser

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:N13 yrkande 2 och motion 1989/90:N15 yrkande 3 antar i proposition 1989/90:43 framlagda förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank

1989/90: NU 15

och om landshypoteksföreningar, lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748), lag om ändring i lagen (1980:1097) om svenska skeppshypotekskassan och lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, vart och ett i vad avser punkt 2 övergångsbestämmelserna.

res. 3 (c, mp)

res. 4 (m,fp) ■ motiv.

4. beträffande anpassning till internationell utveckling

att riksdagen avslår motion 1989/90:N14 och motion 1989/90:N15 yrkande 1,

res. 5 (m, fp, c, mp)

5. beträffande strukturförändringar på kreditmarknaden att riksdagen avslår motion 1989/90:N15 yrkande 2,

res. 6 (c, mp)

6. beträffande överavskrivningar på leasingobjekt

att riksdagen antar det i proposition 1989/90:43 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:607) om finansbolag i vad avser 11 a § andra stycket med ändrad lydelse enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

11 a §

Kapitalbasen utgörs — — — av kapitalbasen.

Med primärt — — — — — Eget kapital.

B. Sjuttio procent av det belopp B. Sjuttio procent av det belopp

som svarar mot bolagets reserver som svarar mot bolagets reserver för utlåning och garantiförbindel- för utlåning och garantiförbindelser. ser samt till följd av avskrivning på

egendom som upplåtits till nyttjande. .

C. Sjuttio procent — — — och marknadsvärdet.

Med supplementärt — — — i 11 c §.

res. 7 (mp)

7. beträffande kapitalkrav för fordringar mot försäkringsbolag att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 8 (m, fp, c, mp) - motiv.

8. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1989/90:43 framlagda förslagen till

a) lagom ändring i bankrörelselagen (1987:617),

b) lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),

c) lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),

d) lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),

e) lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag,

f) lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,

g) lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar,

h) lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),

1989/90:NU 15

i) lag om ändring i lagen (1980:1079) om svenska skeppshypoteks kassan,

j) lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, i den mån de inte omfattas av utskottets hemställan under 1, 3 och 6, samtliga lagförslag med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet till den 1 februari 1990 och lagen om ändring i bankrörelselagen med ändrad lydelse av 2 kap. 10 § första stycket B 4 enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

4. Värdehandlingar för vilka svarar en bank i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver.

Stockholm den 7 december 1989 På näringsutskottets vägnar

Utskottets förslag

4. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en bank i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver.

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), IngaBritt Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp). Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Kjell Ericsson (c), Björn Kaaling (s) och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet (morn. 1)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet har kommit till slutsatsen att det kraftigt ökade kapitalkravet när det gäller jordbrukskrediter innebär en helt obefogad uppvärdering av de risker som kan vara förknippade med krediter för vilka lämnas säkerheter i svenska jordbruksfastigheter. Svenska jordbruksföretag skiljer sig typiskt sett i flera avseenden från sådana företag i andra europeiska länder. Det rör sig i Sverige ovanligt ofta om kombinerade företag med flera verksamhetsgrenar. Byggnadsbestånd och maskinpark

1989/90:NU15

är genomsnittligt av mycket hög idass. Ofta ingår en betydande andel produktiv skogsmark i jordbrukarnas markinnehav. Skogsråvaran måste betraktas som en värdefull tillgång i säkerhetsavseende.

Av här angivna skäl anser utskottet att riksdagen med ändring i regeringens förslag bör till grupp C av institutens placeringar hänföra även fordringar etc. för vilka säkerheten utgörs av panträtt i jordbruksfastighet, med samma begränsning som i fråga om panträtt i bostadsfastighet. Det får ankomma på regeringen att hos tiogruppens länder söka skapa acceptans för denna avvikelse från Baselkommitténs normer.

Genom den ändring i regeringens förslag som utskottet sålunda föreslår blir de berörda yrkandena i motionerna 1988/89:N219 (fp) samt 1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15 (c) direkt eller indirekt tillgodosedda. Något garantisystem av den art som skisseras i motion 1988/89:N349 (c) vill utskottet inte förorda; denna motion avstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N15 yrkande 4, med anledning av motion 1988/89:N219 och motion 1989/90:N13 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:N15 yrkande 5 antar det i proposition 1989/90:43 framlagda förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) i vad avser 2 kap. 10 § första stycket C, dock med ändrad lydelse enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

C. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden, för vilka säkerheten utgörs av panträtt i bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom det uppskattade värde som banken bestämt efter särskild värdering.

Utskottets förslag

C. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden, för vilka säkerheten utgörs av panträtt i jordbrukseller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom det uppskattade värde som banken bestämt efter särskild värdering.

2. Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet (morn. 1, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m). Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär en anmärkningsvärd ökning av kapitalkravet för jordbrukskrediter. En ökning från 1 % till 8 % får till följd att räntekostnaderna för lantbruket stiger. Regeringen bör ha i minnet att detta sker samtidigt som det svenska jordbruket genomgår en omfattande strukturförändring och

1989/90:NU15

avreglering. De ekonomiska påfrestningarna för särskilt de unga och mest skuldsatta bönderna ökar härigenom ytterligare. Särskilda undantagsregler för bostadsbyggnader inom jordbruket torde inte kunna komma i fråga. I vissa Eall torde en lösning kunna vara att en sådan byggnad avstyckas från jordbruksfastigheten för att därefter kunna utgöra ett särskilt kreditobjekt. Något garantisystem av antydd art finns det enligt utskottets uppfattning inte förutsättningar för.

Utskottet anser emellertid att den internationella anpassningen är så betydelsefull för det svenska kreditväsendet att regeringens lagförslag bör godtas i här berört avseende. De nyss redovisade motionsyrkandena avstyrks följaktligen.

3. Vissa övergångsbestämmelser (mom. 3)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "av övergångstiden" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det uppenbart att en längre övergångstid är motiverad i sådana fall som de båda nämnda yrkandena i motionerna 1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15 (c) avser. Såsom motionärerna föreslår bör regeringen söka skapa förutsättningar för att erforderliga undantag från huvudregeln godtas av övriga berörda länder och därefter förelägga riksdagen förslag till ändringar i övergångsbestämmelserna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande vissa övergångsbestämmelser att riksdagen

dels antar i proposition 1989/90:43 framlagda förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), lag om ändring i lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, lag om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, lag om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748), lag om ändring i lagen (1980:1097) om svenska skeppshypotekskassan och lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag, vart och ett i vad avser punkt 2 övergångsbestämmelserna,

dels med anledning av motion 1989/90:13 yrkande 2 och motion 1989/90:15 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Vissa övergångsbestämmelser (mom. 3, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "av övergångstiden" bort ha följande lydelse:

1989/90:NU15

16 Utskottet finner det inte styrkt att de övergångsregler som regeringen föreslår generellt sett är ogynnsammare än de som kommer att gälla i tiogruppens övriga länder. Därför avstyrker utskottet de båda nu nämnda yrkandena i motionerna 1989/90:N13 (m) och 1989/90:N15 (c). Sverige bör emellertid hos Baselkommittén verka för en längre övergångstid.

5. Anpassning till internationell utveckling (mom. 4)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:

Trots vad som anförs från regeringens sida i det nu refererade resonemanget finner utskottet det osäkert om det inte i efterhand kommer att visa sig att Sverige har skärpt sina kapitaltäckningsregler i högre grad än vad det internationella samarbetet kräver. Riksdagen bör

i ett uttalande till regeringen slå fast att regeringen, om ett sådant förhållande kan konstateras, ofördröjligen bör ta initiativ till förändringar som innebär att de svenska bestämmelserna närmare anpassas till det internationella regelsystemet. Genom ett sådant uttalande skulle de båda berörda yrkandena i motionerna 1989/90:N14 (fp) och 1989/90:N15 (c) bli väsentligen tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande anpassning till internationell utveckling att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N14 och motion 1989/90:N15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Strukturförändringar på kreditmarknaden (mom. 5)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "Även oavsett" och slutar på s. 10 med "inte motiverat" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det betänkligt att regeringen, såsom det nu refererade avsnittet i propositionen visar, synbarligen utan oro ser fram mot en strukturomvandling på den svenska kreditmarknaden som innebär att antalet konkurrerande institut minskar, t.ex. på bostadskrediternas område. Det är mot denna bakgrund angeläget att riksdagen, såsom begärs i motion 1989/90:N15 (c), i ett uttalande till regeringen understryker vikten av att sådana åtgärder vidtas att de nya kapitaltäckningsreglerna inte kommer att leda till negativa strukturförändringar på den svenska kreditmarknaden.

1989/90:NU15

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande strukturförändringar på kreditmarknaden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N15 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Överavskrivningar på leasingobjekt (mom. 6)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Andelen bör" och slutar med "till nyttjande" bort ha följande lydelse: Det kan dock ifrågasättas om detta skall få ske med samma andel som enligt regeringens förslag — med hänsyn till förutsedd ändring av skattesatsen vid företagsbeskattningen — skall gälla för värderegleringsreserver, dvs. 70 %. Det kan noteras att bankinspektionen i samband med tillkomsten av den nu gällande lagen om finansbolag föreslog att 40 % av överavskrivningarna på leasingobjekt skulle få inräknas i ett finansbolags eget kapital, vilket då också var vad Finansbolagens förening hemställde om (se prop. 1987/88:149 s. 97).

Utskottet föreslår mot här angiven bakgrund ati den i propositionen föreslagna 11 a § lagen om finansbolag kompletteras med en bestämmelse om att med primärt kapital skall avses även 50 % av det belopp som svarar mot bolagets reserv till följd av avskrivning på egendom som har upplåtits till nyttjande.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande överavskrivningar på leasingobjekt

Regeringens förslag Alternativt förslag

11 a §

Kapitalbasen utgör — — — av kapitalbasen.

Med primärt — — — och marknadsvärdet.

D. Femtio procent av det belopp som svarar mot bolagets reserv till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.

Med supplementärt — — — i 11 c §.

8. Kapitalkrav för fordringar mot försäkringsbolag (mom. 7, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser att till det stycke på s. 11 i utskottets yttrande som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "har berörts" bort fogas en mening av följande lydelse:

1989/90:NU15

18 Om frågan mot slutet av år 1990 fortfarande står öppen bör rege- 1989/90:NU15

ringen föreslå riksdagen att tidsgränsen i den nyss berörda övergångsbestämmelsen senareläggs.

Särskilt yttrande

Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet (mom. 1)

Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anför:

Kapitalkravet för placeringar med säkerhet i jordbruksfastigheter bör, i enlighet med hemställan i reservation 1, när det gäller bottenkrediter sänkas från 8 % till 4 %. För den händelse riksdagen inte skulle godta förslaget härom bör regeringen aktualisera frågan om införande av en sådan statlig grundgaranti som nämns i motion 1989/90:N15 (c). Därigenom skulle kunna åstadkommas att krediter avseende jordbrukets bostäder medför samma kapitalkrav som krediter avseende annan bostadsfastighet.

19 Propositionens lagförslag 1 Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617) dels att 2 kap. 9 - 11 §§, 4 kap. 4 och 9 §§ samt 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 2 kap. 9 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

9§

Till insättarnas skydd skall en bank ha ett visst lägsta kapital i Jorm av eget kapital i bankaktiebolag, egna fonder i sparbank samt eget kapital i central föreningsbank tillsammans med anslutna lokala föreningsbanker (kapitalkrav).

Med eget kapital och egna fonder får likställas dels fyrtio procent av ett belopp som svarar mot bankens reserver för utlåning, garantiförbindelser och utländska valutor samt mot bankens reserv för obligationer, varmed avses det belopp med vilket obligationernas värde beräknat enligt 4 kap. 4 § 1 överstiger nettovärdet, dels med det nominella värdet av förlagsbevis och andra skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter bankens övriga borgenärer. I båda fallen får medräknas högst ett belopp som motsvarar det egna kapitalet eller de egna fonderna.

Med eget kapital och reserver i en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker avses summorna av eget kapital och reserver i dessa föreningsbanker. Förlagsinsatserna räknas därvid inte in i det egna kapitalet. Det nominella värdet av dessa insatser får dock likställas med eget kapital intill ett belopp som tillsammans med det nominella värdet av förlagsbevis och and -

En bank skall vid varje tidpunkt ha en kapitalbas, beräknad enligt 9a§, som motsvarar åtta procent av värdet av bankens placeringar, beräknat enligt 10 § (kapitalkrav). För en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalbasen och kapitalkravet gemensamt.

1989/90:NU15

Bilaga

20 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:NU15

Bilaga

ra skuldförbindelser enligt andra stycket motsvarar det egna kapitalet.

Från det egna kapitalet och de egna fonderna skall avräknas det bokförda värdet av vad som tillskjutits som aktiekapital eller i annan form till in- eller utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet. Sådan avräkning skall dock inte ske i fråga om företag där staten är delägare eller i fråga om kreditaktiebolag som har till huvudsakligt ändamål att lämna lån mot säkerhet i panträtt i bostads-, kontorseller ajffärsfastighet eller att lämna lån till kommuner.

Har en bank ett väsentligt ekonomiskt intresse i ett aktiebolag, som uteslutande har till syfte att förvalta fastighet eller tomträtt som har förvärvats för att bereda banken lokaler för dess verksamhet eller tillgodose därmed sammanhängande behov, skall från bankens eget kapital eller egna fonder avräknas åtta procent av summan av det bokförda värdet av aktierna i fastighetsbolaget och bolagets bokförda skulder eller den del av dessa som svarar mot bankens innehav av aktier i fastighetsbolaget.

Utan hinder av andra och tredje styckena får bankinspektionen, om det finns synnerliga skäl, tillåta en bank att likställa eget kapital och egna fonder med det nominella värdet av sådana förlagsbevis, andra skuldförbindelser och förlagsinsatser, som där avses, intill ett belopp som motsvarar en och en halv gånger det egna kapitalet eller de egna fonderna.

9a§

Kapitalbasen utgörs av summan av primärt och supplementärt kapital efter avräkning enligt sista stycket. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.

Med primärt kapital avses:

A. I bankaktiebolag eget kapital, i sparbanker reservfonder och upp -

21 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skrivningsfonder samt i föreningsbanker eget kapital med undantag för förlagsinsatser.

B. Sjuttio procent av det belopp som svarar mot bankens reserver för utlåning och garantiförbindelser.

C. Sjuttio procent av det belopp som svarar mot bankens reserver för aktier, obligationer och utländska valutor, dock högst sjuttio procent av skillnaden mellan nettobokföringsvärdet och det lägsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet.

Med supplementärt kapital avses det nominella värdet av förlagsandelsbevis samt förlagsbevis och andra skuldförbindelser med en ursprunglig löptid av minst fem år och med rätt till betalning först efter bankens övriga borgenärer, dock sammanlagt högst till ett belopp som motsvarar hälften av det primära kapitalet. Bevis och andra skuldförbindelser vilkas återstående löptid understiger fem år skall tas upp till ett belopp som motsvarar tjugo procent av det nominella värdet för varje helt år som återstår till förfallodagen.

Som primärt eller supplementärt kapital får dessutom, enligt medgivande av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av bankinspektionen, räknas andra kapitaltillskott och reserver än som sägs i andra och tredje styckena.

Från summan av det primära och supplementära kapitalet skall räknas av det bokförda värdet av vad som har skjutits till som aktiekapital eller i annan form i ett företag som driver något slag av bankverksamhet. Någon avräkning skall dock inte göras om tillskottet uppgår till högst fem procent av företagets egna kapital eller motsvarande och det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott inte överstiger tio procent av bankens egna ka -

1989/90: NU 15

Bilaga

22 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kapitalkravet bestäms i förhållande till bankens tillgångar samt ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för banken (placeringar). För en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravet gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

A I. inneliggande kassa,

checkar, postremissväxlar samt fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank. central föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A / eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag. hypoteksinstitut, sådant bankägt aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditaktiebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar.

4. fordringar jor vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran. som anges under A 1 — 3,

5. garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka banken erhållit säkerhet i vär -

pital eller egna fonder. Avräkning skall inte heller göras för tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 11 §.

Kapitalkravet enligt 9 § bestäms i förhållande till bankens tillgångar samt sådana garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för banken (placeringar). Placeringarna delas in i följande grupper:

A 1. Inneliggande kassa, checkar och postremissväxlar.

2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svenska staten, en svensk kommun elter en därmed jämförlig samfällighet svarar.

3. Värdehandlingar och fordringar för vilka utländska stater eller centralbanker svarar, om värdehandlingen eller fordran gäller i den nationella valutan och är refinansierad i samma valuta.

4. Övriga värdehandlingar och fordringar för vilka svarar någon av de utländska stater och centralbanker som regeringen föreskriver.

5. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden, Jor vilka säkerheten ut -

1989/90:NU15

Bilaga

' Senaste lydelse 1987:1327.

Nuvarande lydelse

dehandling eller fordran, som anges under A 1 — 4.

B 1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall tas upp till en och en halv gånger fordringarnas belopp.

3. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka banken erhållit säkerhet i värdehandling eller fordran, som anges under B 1 — 3.

C 1. fordringar för vilka säkerheten utgörs av

a) panträtt i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tvåfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket bostadslån enligt statliga bestämmelser utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om pantvärdet ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

b) panträtt i fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell

Föreslagen lydelse

görs av sådana tillgångar som avses i 1 eller sådana statliga värdehandlingar som avses i 2—4.

B 1. Värdehandlingar och fordringar för vilka allmänna pensionsfonden eller ett svenskt företag som bedriver något slag av bankverksamhet svarar.

2. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar en kommun eller en därmed jämförlig samfällighet i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver.

3. Värdehandlingar och fordringar med en återstående löptid av högst ett år för vilka en utländsk bank svarar.

4. Värdehandlingar för vilka svarar en bank i någon av de utländska stater som regeringen föreskriver.

5. Värdehandlingar och fordringar för vilka svarar någon av de internationella utvecklingsbanker som regeringen föreskriver.

6. Fordringar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden, för vilka säkerheten utgörs av värdehandlingar eller fordringar som anges i 5.

1989/90: NU 15

Bilaga

24 Nuvarande lydelse

verksamhet eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör till tomträtten eller c)

förlagsbevis eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

2. garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden för vilka banken erhållit säkerhet i form av värdehandling eller fordran, som anges under C1,

D. övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden utom sådana som enligt 9 § fjärde och femte styckena skall avräknas från eget kapital och egna fonder.

För placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. I övrigt uppgår kapitalkravet vid varje tidpunkt till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt en procent av summan av placeringar som anges under B, fyra procent av summan av placeringar som anges under C och åtta procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skall tas upp till följande värden, nämligen

1. fordringar, för vilka reserver

Föreslagen lydelse

D. Övriga tillgångar, garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden.

Vid bestämmandet av kapitalkravet undantas

— sådana tillskott som enligt

9 a§ sista stycket skall räknas av från kapitalbasen,

— tillskott i företag som omfattas av bestämmelserna i 11 §,

— de placeringar som anges i första stycket A,

— fordringar mot företag som ingår i samma koncern som banken,

— fordringar som har garanterats av ett företag i samma koncern som banken,

— fordringar mellan en sparbank och Sparbankernas Bank samt

— fordringar mellan en föreningsbank och Föreningsbankernas Bank.

I övrigt skall vid bestämmandet av kapitalkravet placeringarna tas upp till sammanlagt

— tjugo procent av summan av de placeringar som anges i första stycket B,

— femtio procent av summan av de placeringar som anges i första stycket C samt

— hela summan av de placeringar som anges i första stycket D.

Till grund för bestämmandet av kapitalkravet enligt tredje stycket skall placeringarna värderas enligt följande:

1. Tillgångar, för vilka reserver

1989/90:NU15

Bilaga

25 Nuvarande lydelse

som avses i 9§ andra stycket avsatts, till sitt bruttovärde,

2. övriga tillgångar till sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning, till sitt nominella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till halva sitt nominella belopp samt

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden till sitt nominella belopp, om inte regeringen, eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Med uppskattat värde i första stycket B 3 och C 1 avses det värde, som banken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande statliga bestämmelser om bostadslån till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskattningsvärdet läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pant värdet för byggnaden eller den fastighet där denna uppförs om inte särskilda skäl föranleder annat.

11 Om ett bankaktiebolag genom aktieinnehav eller på annat sätt har andel i ett utländskt företag som driver någon form av bankverksamhet och andelen uppgår till lägst tjugo procent av företagets aktiekapital eller motsvarande, skall, utöver vad som anges beträffande kapitaltäckning för aktier eller andelar i företaget i 9 § fjärde stycket, följande gälla.

För det utländska företagets placeringar skall bestämmas ett kapitalkrav. Banken skall vid varje tidpunkt uppfylla kapitalkravet enligt 10 § och den del av kapitalkravet i det utländska företaget som svarar

Föreslagen lydelse

som avses i 9 a§ andra stycket B och C har satts av, värderas till sitt bruttobokföringsvärde, aktier, obligationer och utländska valutor dock högst till sitt marknadsvärde.

2. Övriga tillgångar värderas till sitt bokförda värde.

3. Garantiförbindelser med anknytning till kreditgivning värderas till sitt nominella belopp.

4. Övriga garantiförbindelser värderas till halva sitt nominella belopp.

5. Andra åtaganden på kapitalmarknaden värderas till sitt nominella belopp, om inte regeringen föreskriver ett lägre belopp.

Regeringen får bemyndiga bankinspektionen att meddela sådana föreskrifter som enligt denna paragraf ankommer på regeringen.

Om en bank har ett dotterföretag, skall vad som föreskrivs i 9 § om kapitalkrav tillämpas även på koncernen (konsoliderat kapitalkrav).

Koncernens kapitalbas och placeringar skall bestämmas med tillämpning av de regler som enligt 4 kap. 11 § gäller för upprättandet av koncernbalansräkningar. Även den del av kapitalbasen som belöper på minoritetsandelar skall ingå. Redovisad goodwill skall räknas av från primärt kapital. Placeringarna skall tas upp till de värden som föreskrivs i 10 § eller, om dotterföretaget inte är en bank, i annan lag.

Regeringen eller, efter regering -

1989/90: NU 15

Bilaga

26 Nuvarande lydelse

mot bankens andel i företaget.

Vid beräkningen av det särskilda kapitalkravet för det utländska företaget och vid bestämmandet av vad som i detta sammanhang skall anses som eget kapital skall 9 och

10 §§ gälla i tillämpliga delar. För de fordringar som banken eller företag som avses i första stycket har på något av dessa företag krävs inget eget kapital. Detsamma gäller fordringar för vilka ett företag som avses

i första stycket svarar. Vid beräkningen av bankens eget kapital skall 9 § fjärde stycket inte tillämpas. Vid tillämpningen av 9 § andra stycket får med det egna kapitalet likställas så stor del av det utländska företagets reserver m. m. som svarar mot bankens andel i företaget.

Bankinspektionen beslutar i fråga om kapitalkrav och vad som skall anses som eget kapital.

Föreslagen lydelse

ens bemyndigande, bankinspektionen får i samband med att tillstånd lämnas enligt 6 § besluta att vad som föreskrivs i första stycket skall tillämpas även på ett företag som inte är dotterföretag till banken. Företagets kapitalbas och placeringar skall då beaktas i den omfattning som motsvarar den andel banken äger i företaget. I övrigt tillämpas andra stycket.

4 kap.

4§

Utöver vad som föreskrivs i 14 § bokföringslagen (1976:125) gäller följande vid värdering av en banks omsättningstillgångar:

1. Räntebärande obligationer som avses i 2 kap. 10 § första stycket A 2 och B 1 får tas upp till ett värde (medeltalsvärde) som grundas på ett medeltal av emissionsräntorna under de senaste tio åren på obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag Spintab och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån bostadslån enligt statliga bestämmelser utgår, för annat byggande. Medeltalet fastställs av bankinspektionen. Obligation får dock inte tas upp över anskaffningsvärdet.

1. Räntebärande obligationer som omfattas av 2 kap. 10 § första stycket A 2 och B 1 får tas upp till ett värde (medeltalsvärde) som grundas på ett medeltal av emissionsräntorna under de senaste tio åren på obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Svensk Bostadsfinansiering Aktiebolag BOFAB och Sparbankernas Inteckningsaktiebolag Spintab och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån bostadslån enligt statliga bestämmelser lämnas, för annat byggande. Medeltalet fastställs av bankinspektionen. Obligationer får dock inte tas upp över anskaffningsvärdet.

2. Omsättningstillgång i övrigt får tas upp över anskaffningsvärdet, om förutsättningarna enligt 14 § fjärde stycket bokföringslagen är uppfyllda och bankinspektionen ger tillstånd till det.

1989/90:NU15

Bilaga

27 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

9 §*

Förvaltningsberättelsen skall upprättas med iakttagande av god redovisningssed.

I förvaltningsberättelsen skall upplysningar lämnas i följande hänseenden: 1.

Sådana förhållanden som inte skall redovisas i resultaträkningen eller i balansräkningen men som är viktiga för bedömningen av bankens verksamhetsresultat och ställning.

2. Händelser av väsentlig betydelse för banken, som har inträffat under räkenskapsåret eller efter dettas slut.

3. Medelantalet under räkenskapsåret anställda personer, såväl för banken i dess helhet som för varje arbetsställe med mer än tjugo anställda, det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och ersättningar dels till styrelsen och andra personer i ledande ställning, varvid tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelsen skall anges särskilt, dels till övriga anställda och delegater i banken samt, om banken har anställda i flera länder, löner och ersättningar angivna särskilt för varje land jämte uppgift om medelantalet anställda i respektive land. Då medelantalet anställda anges skall uppgift även lämnas om fördelningen mellan kvinnor och män.

Förvaltningsberättelsen skall innehålla förslag till dispositioner beträffande bankens vinst eller förlust.

Ett bankaktiebolag, en spar- Ett bankaktiebolag, en sparbank och en central förenings- bank och en central föreningsbank skall till förvaltningsberät- bank skall till förvaltningsberättelsen foga en kapitaltäcknings- telsen foga en kapitaltäcknings analys.

I denna skall lämnas upp- analys. I denna skall lämnas uppgifter om det egna kapitalet och de gifter om kapitalbasen och kapitalegna fonderna, om därmed enligt täckningen enligt 2 kap. 9—11 §§.

2 kap. 9 § likställt kapital samt om kapitalkravet enligt bestämmelserna i 2 kap. 10 och 11 §§.

En föreningsbank skall därutöver lämna upplysningar i följande hänseenden:

1. Väsentliga förändringar i medlemsantalet och summorna av insatsbelopp som skall återbetalas under nästa räkenskapsår enligt bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

2. Den rätt till utdelning som gjorda förlagsinsatser medför.

3. Summan av de förlagsinsatser som har sagts upp och skall inlösas under de näst följande två räkenskapsåren.

7 kap.

7 §

Bankens styrelse är skyldig att genast låta upprätta en särskild balansräkning, om det finns anledning att anta att en bank gjort sådana förluster att

1. ett bankaktiebolags eget kapital understiger nio tiondelar av det registrerade aktiekapitalet,

*Med föreslagen lydelse avses lydelse enligt SFS 1989:834.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:NU15

Bilaga

2. en sparbank inte kan uppfyl- 2. en sparbank eller en central la kravet på egna fonder i 2 kap. föreningsbank med anslutna lokala 9 och 10 §§, föreningsbanker inte kan uppfylla

kravet på kapitaltäckning enligt 2 kap. 9—10 §§.

3. en central föreningsbanks och de anslutna lokala föreningsbankernas eget kapital inte svarar mot det belopp som fordras enligt 2 kap. 9 och 10 §§.

Balansräkningen skall granskas av revisorerna. Om antagandet om bankens förluster bekräftas skall styrelsen genast underrätta bankinspektionen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen får, intill utgången av år 1992, föreskriva lägre kapitalkrav än som anges i 2 kap. 9 §. Sådana föreskrifter får dock inte innebära att det kommer att gälla ett lägre kapitalkrav än som svarar mot kapitalbasens storlek i förhållande till placeringarnas värde vid lagens ikraftträdande eller mot den högre grad av kapitaltäckning som därefter har uppnåtts.

3. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 9 a § tredje stycket får förlagsbevis och andra skuldförbindelser som utfärdats före lagens ikraftträdande räknas in i kapitalbasen även om den ursprungliga löptiden uppgår till mindre än fem år, dock endast till det lägre belopp som anges i lagrummet.

4. Utan hinder av vad som föreskrivs i 2 kap. 10 § första stycket får, intill utgången av år 1990, värdehandlingar och andra fordringar för vilka försäkringsbolag svarar hänföras till grupp B.

29 Innehåll

1989/90:NU15

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Utskottet 4

Hemställan 12

Reservationer

1. Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet (c, mp) 14

2. Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet (m, fp) 15

3. Vissa övergångsbestämmelser (c, mp) 16

4. Vissa övergångsbestämmelser (m, fp) 17

5. Anpassning till internationell utveckling (m, fp, c, mp) ... 17

6. Strukturförändringar på kreditmarknaden (c, mp) 17

7. Överavskrivningar på leasingobjekt (mp) 18

8. Kapitalkrav för fordringar mot försäkringsbolag (m, fp, c,

mp) 19

Särskilt yttrande

Reducerat kapitalkrav för placeringar med säkerhet i jordbruksfastighet (c) 19

Bilaga

Regeringens förslag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989