lagen.nu
Bet. 1989/90:NU17

1989 års redogörelse för de statliga företagen

Typ
Betänkande
Datum
1989-12-07
Källa
data.riksdagen.se

Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU17

1989 års redogörelse för de statliga

företagen 1989/90

NU17

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels 1989 års redogörelse för de statliga företagen, vilken har överlämnats till riksdagen med regeringens skrivelse 1989/90:20 (industridepartementet),

dels fem motioner som har väckts med anledning av skrivelsen och innehåller yrkanden i vissa övergripande frågor och beträffande särskilda företag under industridepartementet och miljö- och energidepartementet.

Upplysningar i ärendet har lämnats av verkställande direktör Erik Lassen, SIB-Invest AB, samt verkställande direktör Hans Carlsson och vice verkställande direktör Ulf Kilander, AB Statens Skogsindustrier (ASSI).

Sammanfattning

Regeringens redogörelse har inte givit anledning till något uttalande från utskottets sida, och utskottet avstyrker samtliga motioner. Dessa får emellertid stöd i olika reservationer. Företag som reservanter önskar uttalanden om är affärsverket FFV (m, fp, c), Celsius Industrier AB - närmare bestämt dess örlogsmarina verksamhet - (m, fp, c; mp), Nordiska Satellitaktiebolaget (mp), Studsvik AB (mp) och Svenska Petroleum Exploration AB (mp). Andra krav gäller allmänna riktlinjer för de statliga företagen (mp) och en redovisning av den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet (c, mp).

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av regeringens skrivelse 1989/90:20 är följande:

1989/90:N16 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. begär att regeringen för riksdagen redovisar sin samlade syn på den statliga företagsamheten i affärsverksform och aktiebolagsform,

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 17

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs beträffande avveckling av Celsius Industrier,

3. med anledning av redogörelserna för Forsmarks Kraftgrupp AB och Statens Vattenfallsverk av regeringen begär en redogörelse för den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget,

5. av regeringen begär en plan för avvecklingen av större delen av den kärntekniska verksamheten vid Studsvik AB jämte en plan för den fortsatta verksamheten i Studsvik,

6. som sin mening ger regeringen till känna att Svenska Petroleum Exploration AB bör avvecklas.

1989/90:N17 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utredning av struktureringen av de försvarsmateriel inriktade enheterna inom Celsius Industrier AB.

1989/90:N18 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av affärsverket FFV till aktiebolag i enlighet med vad i motionen anförs.

1989/90:N19 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statliga företag skall tillhöra SFO.

1989/90:N20 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om FFVkoncernen.

Utskottet

Inledning

Näringsutskottet har granskat 1989 års redogörelse för de statliga företagen. Denna har föranlett flera motioner med yrkanden rörande dels de statliga företagen i allmänhet, dels vissa särskilda företag av vilka några sorterar under industridepartementet, andra under miljöoch energidepartementet. Utskottet behandlar dessa motioner i det följande. Utöver vad därvid sägs ger redogörelsen inte anledning till något uttalande från utskottets sida.

Allmänna riktlinjer för de statliga företagen

Motion 1989/90:N16 (mp) inleds med ett övergripande resonemang om de statliga företagens roll. Motionärerna är kritiska mot att regeringen har överlämnat redogörelsen för dessa företag till riksdagen utan några egna kommentarer. Inte heller 1989 års budgetproposition innehöll någon deklaration om vilken politik regeringen ansåg att staten borde föra på detta område, tillägger de. I motionen ställs en rad frågor som

1989/90:NU17

enligt motionärernas uppfattning sedan länge står obesvarade. Vilken principiell skillnad ser regeringen mellan affärsverk och aktiebolag? Hur skall regelsystemen för dessa två företagstyper skilja sig åt? Kan andra krav ställas på statliga bolag än på övriga företag? Skall statliga företag utgöra föredöme i fråga om miljö, affärsmoral etc.? Skall statens innehav av företag användas för främjande av ekonomisk demokrati? Har staten ett ansvar för krisbranscher i en vikande ekonomi? Regeringen borde, menar motionärerna, tillställa riksdagen ett policydokument som ger en samlad syn på de statliga företagen. Är den inte beredd till detta borde den i stället tillsätta en utredning för denna uppgift.

Den form av årliga redogörelser till riksdagen för den statliga företagssektorn som nu tillämpas infördes år 1981 i enlighet med ett riksdagsbeslut samma år rörande information till riksdagen om de statliga företagen. Tidigare överlämnade regeringen på motsvarande sätt årsredovisningar för dåvarande Statsföretag AB och dåvarande Svenska Varv AB. Dessutom förekom en av industridepartementet årligen utgiven publikation, Statliga företag, vilken motsvarade de nuvarande samlade årsredogörelserna men som inte avlämnades till riksdagen. Som framhålls i regeringens skrivelse svarar företagen själva för de uppgifter om dem som lämnas i redogörelsen.

Med undantag för år 1984, då statsrådet Roine Carlsson angav vissa motiv och principer för statens roll som företagsägare, har regeringens skrivelse med överlämnande av redogörelsen varje gång haft samma formella karaktär och sålunda inte innefattat några kommentarer till redogörelsens innehåll.

Riktlinjer for statens politik som ägare av foretag har i stället presenterats for riksdagen och behandlats av denna i andra sammanhang. Senast skedde detta våren 1987. Den då framlagda propositionen (1986/87:74) om näringspolitik inför 1990-talet innehöll ett avsnitt i ämnet (s. 175—183) där regeringen — beträffande företag inom industridepartementets ansvarsområde — tog upp frågor om bl.a. ägarrollen, lönsamhetskrav och utdelning, riskexponering och spridning av ägandet. Näringsutskottet kommenterade detta avsnitt i sitt betänkande över propositionen (NU 1986/87:41 s. 7 f.), varvid två reservationer förekom (m, fp, c; vpk).

Ungefär samtidigt ägnade riksdagen uppmärksamhet åt affärsverkskoncernernas form och ställning. I en proposition (1986/87:99) om ledning av den statliga förvaltningen fanns ett kapitel om affärsverken och deras dotterbolag (s. 103—126). Näringsutskottet kommenterade propositionen i ett yttrande (NU 1986/87:3y) till konstitutionsutskottet. Två avvikande meningar (m, fp, c; vpk) noterades i frågan. Motsvarande ståndpunkter kom till uttryck i konstitutionsutskottet (KU 1986/87:29).

Utskottet delar motionärernas grunduppfattning att det är önskvärt att regeringen vid återkommande tillfällen sammanfattar och for riksdagen presenterar sin uppfattning om de statliga företagens uppgifter och funktion. Så har också skett, vilket har gett riksdagen anledning att fastställa mer eller mindre preciserade riktlinjer i olika avseenden

1989/90: NU 17

för den statliga företagssektorn. Det bör observeras att delar av denna, inte minst affärsverken på kommunikationsområdet, är föremål för en fortlöpande uppmärksamhet inom riksdagen i andra sammanhang än det näringspolitiska som näringsutskottet är engagerat i.

Den årliga redogörelsen till riksdagen för de statliga företagen är avsedd att på ett relativt summariskt sätt ge en samlad översikt över denna del av näringslivet. Att regeringen regelmässigt skulle inleda denna redogörelse med en politisk deklaration finner utskottet inte motiverat. Utskottet anser att det är till fyllest att regeringen i ärenden rörande särskilda företag och i näringspolitiska princippropositioner tar upp frågor om riktlinjer för de statliga företagen mot bakgrund av strukturförändringar och andra utvecklingstendenser inom näringslivet. Utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis kommer att förfara på detta sätt. Det berörda yrkandet i motion 1989/90:N16 (mp) avstyrks med det nu sagda.

Tillhörighet till arbetsgivarorganisation

Frågan om statliga företags tillhörighet till arbetsgivarorganisation tas upp i motion 1989/90:N19 (s). Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen av innebörd att statliga företag skall tillhöra Arbetsgivarföreningen SFO. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) betecknas av motionärerna som en starkt politiserad organisation, vars snäva maktperspektiv försvårar demokratisering och förnyelse av arbetslivet.

Med anledning av en motion i ämnet tillkännagav riksdagen år 1983 (NU 1982/83:25 s. 29) för regeringen som sin mening att statsägda företag inte borde tillhöra Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). Regeringen överlämnade detta tillkännagivande till samtliga av staten direktägda aktiebolag. Det ankommer på bolagens styrelser att fatta beslut beträffande tillhörighet till arbetsgivarorganisation, en fråga som är att betrakta såsom en intern företagsangelägenhet. Ett stort antal statsägda företag var redan tidigare organiserade i Arbetsgivarföreningen för samfällt ägda företag och organisationer (SFO), numera Arbetsgivarföreningen SFO. Enligt regeringskansliets bedömning är den övervägande delen av de statliga företag som skulle kunna tillhöra SAF anslutna till SFO. Detta bestyrks av denna organisations matrikel över anslutna arbetsgivare. Vissa statsägda företag är inte med i någon arbetsgivarorganisation, och andra tillhör med hänsyn till sin branschinriktning någon särskild arbetsgivarorganisation som står utanför SAF. Några statsägda industriföretag har emellertid funnit det mest förenligt med sina intressen att kvarstå inom ett till SAF anslutet arbetsgivarförbund.

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att ta något nytt initiativ i frågan om statsägda företags tillhörighet till arbetsgivarorganisation. Motion 1989/90:N19 (s) avstyrks sålunda.

1989/90:NU17

4 Företag under industridepartementet

Affärsverket FFV (redogörelsen s. 19) är en industrikoncern som är inriktad på utveckling och tillverkning av försvarsmateriel och civila verkstadsprodukter; det har också en omfattande tjänsteproduktion i form av kvalificerat underhåll och konsultverksamhet inom både militära och civila produktområden.

FFV-koncernen består av fem affärsgrupper. Av dessa hör en helt och två delvis till affärsverket; i övrigt bedrivs verksamheten i bolagsform. Detta förhållande ligger till grund för två motioner. Enligt motion 1989/90:N18 (m) borde affärsverket FFV i sin helhet omvandlas till aktiebolag; riksdagen föreslås hos regeringen begära förslag härom. Den nuvarande fördelningen på två organisationsformer är ett hinder i verksamheten, anser motionärerna. Att en övergång till bolagsform inte har genomförts tillskriver de motstånd från fackligt håll, en omständighet som de inte godtar som skäl mot den önskade omorganisationen. Ungefär samma synpunkter skulle riksdagen enligt yrkandet i motion 1989/90:N20 (fp) framföra till regeringen. I denna motion uppges att företagsledningen och de fackliga sammanslutningarna numera är ense om att alla FFV:s verksamheter skulle kunna drivas i bolagsform. Det är, säger motionären, svårt att på en internationell marknad presentera sig som statligt affärsverk.

Samma fråga har varit uppe vid andra tillfällen. I anslutning till ett förslag från regeringen om riktlinjer för finansieringen av affärsverket FFV:s investeringar behandlade utskottet hösten 1987 (NU 1987/88:12 s. 11) motioner som gick ut på att hela FFV:s verksamhet skulle överföras till bolagsform. Motionerna avstyrktes av utskottet, varvid en reservation avgavs (m, fp, c), och avslogs av riksdagen.

Utskottet har erfarit att frågan om lämplig företagsform för afiärsverket FFV för närvarande bereds inom regeringskansliet och att regeringen avser att under det nu pågående riksmötet redovisa sina överväganden i denna fråga för riksdagen.

Under sådana omständigheter finns det, anser utskottet, inte anledning att överväga något initiativ av riksdagen på grundval av motionerna 1989/90:N18 (m) och 1989/90:N20 (fp). Dessa avstyrks alltså.

Celsius Industrier AB (redogörelsen s. 15), tidigare Svenska Varv AB, har numera den övervägande delen av sin verksamhet inriktad på annat än fartygsbyggande. Av dess dotterbolag är det två, Karlskronavarvet AB och Kockums Marine AB, som kan betecknas som egentliga varvsföretag; det senare företaget ägnar sig också åt annan verkstadsproduktion. Båda bedriver tillverkning för militära ändamål, delvis åt utländska beställare.

Mycket tyder på, sägs det i motion 1989/90:N17 (m), att försvarsmaterieltillverkningen inom Celsiuskoncernen inte passar in i det affärskoncept som Celsius ledning vill tillämpa. Staten har som beställare ansvar för att försvarsmaterielindustrin kan struktureras på ett sätt som ger långsiktig fortlevnad, fortsätter motionärerna. Vid förestående omstrukturering av denna bransch borde även den marina tillverkningen kunna ingå i nya företagsbildningar, som inte behöver vara statliga.

1989/90:NU17

5 Motionärerna föreslår en utredning i strukturfrågan. Denna berörs också i motion 1989/90:N16 (mp). Här förordas att Celsius Industrier successivt skall försäljas. Undantag skall emellertid då göras för Karlskronavarvet och Kockums Marine, eftersom krigsmaterielproduktion inte bör bedrivas i privat regi. De båda nämnda bolagen borde direkt underställas industridepartementet.

Riksdagen har vid förra riksmötet behandlat liknande förslag. En motion om privatisering av Celsiuskoncernen avslogs hösten 1988 sedan den avstyrkts av näringsutskottet (1987/88:NU10 s. 8). Huvudargumentet var att det inte fanns anledning att diskutera frågan inom ramen för det då aktuella ärendet, som gällde ackord till förmån för ett av dotterbolagen, Götaverken Arendal AB. I en reservation (m, fp, c) förordades utförsäljning av Celsius Industrier så snart det fanns förutsättningar för en sådan. I samband med behandlingen av en proposition om planering och anslag för det militära försvaret avslog riksdagen ett antal motioner om Karlskronavarvet. Försvarsutskottet (1988/89:FöU14 s. 60) underströk att säkerhetspolitiska hänsyn måste tas vid beslut om Karlskronavarvets framtid och betonade särskilt att ägarna av Celsiuskoncernen hade ansvar för att säkerställa erforderlig handlingsfrihet. Ägarna och berörda myndigheter borde, sade försvarsutskottet med instämmande i ett yttrande av näringsutskottet (1988/89:NU5y), pröva olika åtgärder för att begränsa negativa effekter som kunde komma att uppstå vid en kommande omstrukturering av de båda varven. Två reservationer (c, mp) gick i huvudsak ut på att ubåtsproduktionen vid Kockums Marine i Malmö borde överföras till Karlskronavarvet.

Celsius Industrier beslutade i mars 1989 att Karlskronavarvets och Kockums Marines verksamheter skall samordnas i en örlogsmarin underkoncern. För närvarande pågår MBL-förhandlingar rörande denna omorganisation. Industriminister Ivar Nordberg har redogjort för den i sitt svar den 4 december 1989 på en interpellation (1989/90:72) om Kockums Marine.

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att påkalla en särskild utredning rörande struktureringen av Karlskronavarvet och Kockums Marine, såsom begärs i motion 1989/90.N17 (m). Än mindre kan utskottet rekommendera ett sådant mera direkt riktningsgivande uttalande i strukturfrågan som påyrkas i motion 1989/90:N16 (mp). De båda motionsyrkandena avstyrks alltså.

Med utgångspunkt i den information som lämnas om Nordiska Satellitaktiebolaget (redogörelsen s. 27) begärs i motion 1989/90:N16 (mp) att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om bolaget. Detta betecknas i motionen som ett förlustbolag vilket demonstrerar att statlig entusiasm för högteknologi lätt slutar i bekymmer. Regeringen skulle anmodas att klarlägga hur bolagets verksamhet skall antingen kunna bli självbärande eller avvecklas.

Nordiska Satellitbolaget ingår i den organisation som svarar för Tele-X-projektet, ett telesatellitprojekt sorn under en följd av år har varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Senast frågor rörande

1989/90tNU17

6 Tele-X behandlades var våren 1989, då regeringen lämnade riksdagen en redogörelse för ändrad inriktning av projektet (prop. 1988/89:150 bil. 11 s. 7, 1988/89:NU36 s. 11). Nordiska Satellitaktiebolaget har bildats som ett organ — det i stadgarna föreskrivna Inköpsbolaget

— inom ramen för Nordiska Telesatellitkonsortiet, vars första projekt var Tele-X-projektet. Bolaget har i samverkan med Svenska Rymdaktiebolaget — vilket fungerar som det i stadgarna föreskrivna Driftbolaget — det samlade ansvaret för genomförande av Tele-X-programmet. Enligt den överenskommelse som ligger till grund för konsortiets verksamhet skall Nordiska Satellitbolaget inte ha verkställande direktör eller anställd personal. Såsom redovisades för riksdagen våren 1989 är svenska staten, efter att ha övertagit en norsk minoritetsandel, numera ensam ägare till bolaget. Enligt vad utskottet har erfarit föreligger förslag till ett avtal mellan staten och de båda nämnda bolagen, innebärande bl.a. att det på sikt skall göras en översyn av samarbetets organisation. Detta beräknas medföra att frågan om ägarskapet till Nordiska Satellitaktiebolaget kan komma att prövas om två å tre år. Utskottet har också fatt uppgift om att bolagets verksamhet nu är självbärande och ger överskott.

Det anförda ger enligt utskottets mening vid handen att det inte finns anledning för riksdagen att ta ett sådant initiativ beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget som påkallas i motion 1989/90:N16 (mp). Denna avstyrks alltså i detta hänseende.

Företag under miljö- och energidepartementet

Med åberopande av den information som regeringen har lämnat om Forsmarks Kraftgrupp AB och statens vattenfallsverk (Vattenfall) (redogörelsen s. 21, 42 f.) föreslås i motion 1989/90.N16 (mp) att riksdagen hos regeringen skall begära en redogörelse för den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet. De tre senaste åren har varit förlustår för Forsmarks Kraftgrupp, säger motionärerna, och lönsamheten är svag också hos de kämkrafisproducerande bolag — OKG AB och Sydsvenska Värmekraft AB — där staten icke har ägarintressen. De tillägger att Vattenfall inte redovisar kärnkraftens lönsamhet och att det cirkulerar många olika uppfattningar i detta ämne.

Motionärerna bygger sitt uttalande om Forsmarks Kraftgrupps ekonomiska resultat på uppgifterna i den av regeringen lämnade redogörelsen. Där anges resultatet före bokslutsdispositioner. Sådana har under de tre senaste åren vidtagits i form av upplösning av lagerreserv. I själva verket innebar 1988 års resultat efter bokslutsdispositioner och skatt ett överskott av 15,6 milj. kr. Ett liknande positivt resultat redovisades året före. Att bolaget inte uppvisar underskott är naturligt, eftersom dess ägare — Vattenfall och Mellansvensk Kraftgrupp AB

— genom avtal har åtagit sig att via kraftavgjfter svara för bolagets samtliga kostnader. Avgifterna år 1988 blev 18,8 öre per levererad kWh mot 19,4 året före.

Vattenfall, som förvärvar huvudparten av den elkraft som produceras vid Forsmarksverket, har enligt uppgift tillämpat ett pris av 15 å 18

1989/9ftNU17

öre per kWh vid leverans till sina avnämare, lägre för storförbrukare inom industrin och högre för distributionsföretag. Förespråkare för motionen har inom utskottet hävdat att detta förhållande kan tolkas som ett belägg för att kärnkraftsproduktionen inte är lönsam.

Utskottet inskränker sig i detta sammanhang till att konstatera att de åberopade prisförhållandena inte ger tillräcklig grund för några slutsatser om kärnkraftens lönsamhet. Vattenfalls kostnader för producerad elenergi växlar starkt beroende på produktionsformen, med låga kostnader för energi från äldre vattenkraftverk och mycket höga kostnader för toppkraft exempelvis från gasturbinanläggningar. Vattenfalls tariffer är baserade på en sammanvägning av kostnaderna för elenergi av olika ursprung. På motsvarande sätt gäller för övrigt att Forsmarks Kraftgrupp på grund av skillnader i kapitalkostnad har betydligt högre kostnader för den elenergi som produceras vid dess sist idrifttagna reaktor än som täcks av dess pris per levererad enhet. Om en kraftanläggning fortsätter att drivas sedan de ursprungliga investeringarna har avskrivits kan lönsamheten öka väsentligt. En viktig bestämningsfaktor för Vattenfalls tariffnivå är det lönsamhetskrav som staten ställer på verket. Regeringen torde, på grund av ersättningskrav från kärnkraftsproducenterna, få anledning att närmare belysa frågan om kärnkraftsproduktionens lönsamhet i sin aviserade proposition år 1990 om ett första steg i kärnkraftsawecklingen.

Med hänvisning till vad här har anförts avstyrker utskottet yrkandet i motion 1989/90:N16 (mp) rörande en begäran till regeringen att den skall lämna en redogörelse för den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet.

Studsvik AB (redogörelsen s. 43) är ett centrum för såväl kärnteknik som annan energi- och miljöteknik. Bolaget får årligen över statsbudgeten bidrag till sin forsknings- och utvecklingsverksamhet. I konsekvens med yrkanden när anslagsfrågan senast behandlades (prop. 1988/89:100 bil. 16 s. 96 f., 1988/89:NU25 s. 69) begärs nu från miljöpartiets sida — i motion 1989/90:16 — att riksdagen hos regeringen skall begära en plan för avveckling av större delen av den kärntekniska verksamheten vid Studsvik AB och en plan för bolagets fortsatta verksamhet. Motionärerna menar att all kärnteknisk forskning vid Studsvik som inte har direkt anknytning till kärnkraftsawecklingen borde upphöra.

Studsvik AB:s uppgifter och verksamhet har behandlats av energiforskningsutredningen i betänkandet (SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden. Detta betänkande och remissyttranden däröver ingår i underlaget för det förslag till treårsprogram för energiforskningen som regeringen avser att framlägga för riksdagen våren 1990.

Med hänsyn härtill anser utskottet att riksdagen inte nu bör träffa något beslut rörande omfattningen och inriktningen av Studsvik AB:s verksamhet. Yrkandet härvidlag i motion 1989/90:16 (mp) avstyrks sålunda.

1989/90:NU17

Ett sista yrkande i motion 1989/90:N16 (mp) går ut på att Svenska Petroleum Exploration AB skall avvecklas. Detta bolag (redogörelsen s.

47) bedriver utvinning av olja och gas. Geografiskt ligger tyngdpunkten i dess verksamhet i norska Nordsjön. Staten äger 49 % av aktiekapitalet. Majoritetsägare är OK Petroleum AB, där staten har en ägarandel av 24 %. Verksamheten är reglerad genom ett konsortialavtal.

Motionärerna hänvisar till att riksdagen har beslutat att utsläppen av koldioxid inte får öka och att Förenta nationernas miljöexperter kräver en drastisk minskning av dessa utsläpp. Under sådana förhållanden är det, hävdar de, dålig ekonomi och närmast omoraliskt att satsa på fortsatt borrning efter olja.

Vad motionärerna har anfört ger enligt utskottets uppfattning inte staten skäl att ta initiativ till att Svenska Petroleum Exploration AB:s verksamhet skall upphöra.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för de statliga företagen att riksdagen avslår motion 1989/90:N16 yrkande 1,

res. 1 (mp)

2. beträffande tillhörighet till arbetsgivarorganisation att riksdagen avslår motion 1989/90:N19,

3. beträffande affärsverket FFV

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N18 och 1989/90:N20,

res. 2 (m, fp, c)

4. beträffande Celsius Industrier AB

att riksdagen avslår motion 1989/90:N16 yrkande 2 och motion 1989/90:N17,

res. 3 (m, fp, c) res. 4 (mp)

5. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget

att riksdagen avslår motion 1989/90:N16 yrkande 4,

res. 5 (mp)

6. beträffande den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet att riksdagen avslår motion 1989/90:N16 yrkande 3,

res. 6 (c, mp)

7. beträffande Studsvik AB

att riksdagen avslår motion 1989/90:N16 yrkande 5,

res. 7 (mp)

8. beträffande Svenska Petroleum Exploration AB att riksdagen avslår motion 1989/90:N16 yrkande 6,

res. 8 (mp)

9. beträffande 1989 års redogörelse för de statliga företagen

att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1989/90:20 till handlingarna.

1989/90:NU17

9 Stockholm den 7 december 1989 På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s) och Sven-Åke Nygårds (s).

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för de statliga företagen (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 3 med "Utskottet delar" och slutar på s. 4 med "nu sagda" bort ha följande lydelse: Avsaknaden av en övergripande deklaration från regeringens sida om dess syn på de statliga företagens uppgifter och verksamhet är en allvarlig brist hos den redogörelse som nu har framlagts för riksdagen. Som framhålls i motion 1989/90:N16 (mp) aktualiserar redogörelsen många frågor av principiell natur, vilka emellertid under innevarande mandatperiod inte alls har berörts av regeringen. Det är angeläget att regeringen snarast söker bidra till ökad klarhet på detta område genom en sådan samlad framställning som motionärerna efterlyser; detta bör göras under innevarande riksmöte. I framtiden bör regeringen regelmässigt kommentera viktiga utvecklingstendenser i inledningen till den årliga redogörelsen för de statliga företagen. Riksdagen bör tillgodose det berörda motionsyrkandet genom en anmodan till regeringen av nu angiven innebörd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för de statliga företagen att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N16 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Affärsverket FFV (mom. 3)

1989/90:NU17

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ota Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Under sådana" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

Regeringen har länge underlåtit att på allvar gripa sig an med frågan om en lämplig företagsform för affärsverket FFV. Det står sedan många år klart att det inte finns någon annan rationell lösning av affärsverket FFV:s organisationsproblem än att företaget i sin helhet överförs till aktiebolagsform. Den omständigheten att regeringen nu tycks ha börjat ägna frågan viss uppmärksamhet utgör inget skäl för riksdagen att avstå från en tydlig meningsyttring. Utskottet ansluter sig sålunda till den uppfattning som uttrycks i motionerna 1989/90:N18 (m) och 1989/90:N20 (fp) och menar att regeringen bör anmodas att med det snaraste framlägga förslag för riksdagen om att affärsverket FFV skall ombildas till aktiebolag.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande affärsverket FFV att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:N18 och 1989/90:N20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Celsius Industrier AB (mom. 4)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m). Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse: Alldeles oavsett sin ställning som ägare till Karlskronavarvet och Kockums Marine har staten som beställare av försvarsmateriel ett uppenbart intresse av att de strukturfrågor som rör dessa bolag får en gynnsam lösning. Regeringen bör pröva denna fråga. Mycket talar för att Celsiuskoncernen numera, när dess verksamhet till största delen ligger inom andra branscher än varvsindustrin, inte är något lämpligt hemvist för de båda nämnda företagen. En allmän strävan bör, såsom ofta har framhållits, vara att staten successivt skall avveckla mycket stora delar av sin affärsverksamhet. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1989/90:N17 (m). Även det aktuella yrkandet i motion 1989/90: N16 (mp) blir väsentligen tillgodosett genom ett beslut enligt detta förslag; utskottet vill emellertid markera att det inte finns någon anledning att såsom där görs utesluta möjligheten av att de båda nämnda dotterbolagen inte skulle behållas i statlig ägo.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande Celsius Industrier AB att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N17 och med anledning av motion 1989/90:N16 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Celsius Industrier AB (mom. 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse: Alldeles oavsett sin ställning som ägare till Karlskronavarvet och Kockums Marine har staten som beställare av försvarsmateriel ett uppenbart intresse av att de strukturfrågor som rör dessa bolag får en gynnsam lösning. Mycket talar för att Celsiuskoncernen numera, när dess verksamhet till största delen ligger inom andra branscher än varvsindustrin, inte är något lämpligt hemvist för de båda nämnda företagen. Dessa borde i stället, såsom förordas i motion 1989/90:N16 (mp), direkt underställas industridepartementet på samma sätt som affärsverket FFV. Resten av Celsiuskoncernen borde sedan säljas ut, med iakttagande av de restriktioner med hänsyn till sysselsättning och ekonomisk demokrati som motionärerna anger. Regeringen bör anmodas att föranstalta om sådana strukturförändringar som här nämnts. Genom ett beslut enligt detta förslag skulle även motion 1989/90:N17 (m) bli tillgodosedd i väsentlig del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande Celsius Industrier AB att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N16 yrkande 2 och med anledning av motion 1989/90:N17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 5)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Det anförda" och slutar med "detta hänseende" bort ha följande lydelse:

När riksdagen våren 1989 behandlade den information som regeringen hade lämnat om Tele-X-projektets aktuella läge begärdes från miljöpartiets sida att regeringen skulle anmodas återkomma till riksdagen med en redovisning rörande projektets ekonomi m.m. Önskemålet om en sådan redovisning kvarstår. Det i motion 1989/90:N16 (mp) framställda yrkandet om att regeringen skall anmodas att lämna ett klarläggande besked rörande Nordiska Satellitaktiebolagets verksamhet ligger i linje med detta tidigare önskemål. Utskottet tillstyrker motionen i denna del.

1989/90: NU 17

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Nordiska Satellitaktiebolaget

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N16 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet (mom. 6)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet inskränker" och slutar med "kärnkraftsverksamhetens lönsamhet" bort ha följande lydelse:

Det anförda ger vid handen att det är angeläget att regeringen låter utarbeta en ingående redogörelse för den statliga kärnkraftsproduktionens lönsamhet. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda det nu berörda yrkandet i motion 1989/90:N16 (mp).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N16 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Studsvik AB (mom. 7)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i de synpunkter och förslag rörande Studsvik AB:s verksamhet som framförs i motion 1989/90:N16 (mp). Det synes väl motiverat att riksdagen med sikte på regeringens arbete med det kommande förslaget till energiforskningsprogram redan nu klargör att den kärntekniska forskning vid Studsvik som inte har anknytning till kärnkraftsawecklingen bör upphöra.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande Studsvik AB

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N16 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Svenska Petroleum Exploration AB (mom. 8)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Vad motionärerna" och slutar med "skall upphöra" bort ha följande lydelse: Utskottet

delar den uppfattning beträffande Svenska Petroleum Exploration AB som kommer till uttryck i motion 1989/90:N16 (mp). En minskad oljeprospektering leder på sikt till att oljeanvändningen mins -

1989/90:NU17

kar. Hotet från växthuseffekten gör att man inte skall söka i snabb takt exploatera alla oljefyndigheter som kan påträffas. Miljöbelastningen på haven genom oljehanteringen där är ett ytterligare argument mot den verksamhet som det är fråga om. Sveriges ansvar för vår globala framtid talar för att vi skall upphöra med oljeprospektering. Denna bör följaktligen upphöra och Svenska Petroleum Exploration AB avvecklas. Regeringen bör ta initiativ i detta syfte.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande Svenska Petroleum Exploration AB att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N16 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Nordiska Satellitaktiebolaget (mom. 5)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c) anför:

Vi anser att Tele-X-satelliten bör bjudas ut på den privata marknaden. Statens insatser för rymdverksamhet bör inriktas på stöd till sådant forsknings- och utvecklingsarbete som står långt från kommersiellt utnyttjande men har stor betydelse för svensk industris framtida konkurrensmöjligheter.

1989/90: NU 17

14 Innehåll 1989/90:NU17

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Utskottet 2

Inledning 2

Allmänna riktlinjer för de statliga företagen 2

Tillhörighet till arbetsgivarorganisation 4

Företag under industridepartementet 5

Företag under miljö- och energidepartementet 7

Hemställan 9

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för de statliga företagen (mp) 10

2. Affärsverket FFV (m, fp, c) 10

3. Celsius Industrier AB (m, fp, c) 11

4. Celsius Industrier AB (mp) 12

5. Nordiska Satellitaktiebolaget (mp) 12

6. Den statliga kärnkraftsverksamhetens lönsamhet (c, mp) . . 13

7. Studsvik AB (mp) 13

8. Svenska Petroleum Exploration AB (mp) 13

Särskilt yttrande

Nordiska Satellitaktiebolaget (m, fp, c) 14

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989