Tekoindustri och tekohandel
Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU27
Tekoindustri och tekohandel
1989/90
NU27
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1989/90:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
dels — helt eller delvis — elva motioner från allmänna motionstiden med yrkanden om bl.a. målen för tekopolitiken, begränsningarna av tekoimporten, stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, offentlig upphandling av tekoprodukter.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag av 85 milj. kr. till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. I en reservation (m) krävs att det statliga stödet till tekoindustrin helt skall avskaffas och i en annan reservation (fp) att endast 5 milj. kr. skall anvisas, för vissa utbildningsinsatser. En tredje reservation (c, vpk) går ut på att ett system med utvecklingslån skall införas. Förslag att medel skall anvisas till sådana utvecklingslän framförs i en reservation (c), i vilken samtidigt det övriga industripolitiska stödet föreslås reduceras i förhållande till regeringens förslag. I ytterligare en reservation (vpk) efterlyses ett strategiskt stödprogram för den svenska tekoproduktionen.
Utskottet avstyrker motionsyrkanden både om att importbegränsningarna på tekoområdet helt eller delvis skall avskaffas tidigare än den 31 juli 1991 och om att begränsningarna skall bibehållas även efter detta datum. Motionsyrkandena följs upp i reservationer (m, fp resp. c, vpk, mp).
Vidare avstyrker utskottet motionsyrkanden om att tidigare kvantitativa mål för tekopolitiken åter skall gälla och att svenska tekoprodukter skall gynnas vid offentlig upphandling. Reservationer (c, vpk, mp) följer upp motionsyrkandena.
1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 27
Propositionen
Förslag
I proposition 1989/90:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslås — efter föredragning av industriminister Ivar Nordberg — under punkt B 10 (s. 26 f.) att riksdagen till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 85 000 000 kr.
Huvudsaklig innebörd
Riksdagen beslutade våren 1989 om åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om 255 milj. kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Av de 85 milj. kr. som nu föreslås för budgetåret 1990/91 avses minst 60 milj. kr. bli utnyttjade för branschfrämjande åtgärder främst inom områdena export, teknikspridning, produktutveckling (design) och utbildning och högst 25 milj. kr. för fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande industrin.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1989/90:N218 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med motivering i motion 1989/90:U204 — yrkas att riksdagen beslutar att importen av tekovaror från Filippinerna omedelbart skall släppas fri.
1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (7) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restriktioner mot lågprisimport.
1989/90:N225 av Ingrid Sundberg (m) och Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att importrestriktionerna för tekoprodukter bör upphöra den 1 juli för länder vars import utgör mindre än 1 % av vår totala tekoimport,
2. som sin mening ger regeringen till känna att priset på importlicenser bör hållas oförändrat.
1989/90:N226 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska tekopolitiken,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny jordbrukspolitik,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra förutsättningarna för små och medelstora företag,
1989/90:NU27
4. som sin mening ger regeringen till känna behovet av offentlig verksamhet till Sjuhäradsbygden.
1989/90:N283 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Proteko via SIND:s upphandling skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag om 5 milj. kr.
1989/90:N307 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges tekopolitik,
7. avslår regeringens förslag att under industridepartementets huvudtitel till B 10, Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 anvisa ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.
1989/90:N332 av Hans Nyhage (m) och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt anslag budgetåret 1990/91 för lån till rationaliseringsinvesteringar inom textilindustrin.
1989/90:N333 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för tekopolitiken,
2. beslutar om införande av ett lån för utveckling och ökad konkurrenskraft inom tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1990/91 t.o.m. 1992/93 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. hos regeringen begär förslag till regler för utvecklingslån för tekoindustrin enligt de riktlinjer som anförts i motionen,
4. anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr. till utvecklingslån avseende budgetåret 1990/91 och medger att motsvarande belopp får disponeras för vartdera av budgetåren 1991/92 och 1992/93,
5. för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anvisar 35 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1989/90:N334 av Viola Claesson m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att inhemsk tekoproduktion är en viktig basproduktion som måste bevaras och utvecklas,
3. hos regeringen begär ett stödprogram för svensk tekoproduktion med den inriktning som föreslås i motionen och med hänvisning till motion 1988/89:N306 |om tekoindustrins framtid; se 1988/89:NU20|.
1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
4. hos regeringen begär förslag om ett avskaffande av samtliga handelsrestriktioner inom tekoområdet den 1 juli 1990,
9. anslår 80 milj. kr. mindre på anslaget B 10 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin än regeringen föreslagit för budgetåret 1990/91, eller således 5 milj. kr.
1989/90:NU27
1989/90:N356 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) — med motivering i motion 1989/90:U249 — att riksdagen beslutar att häva de svenska handelshindren beträffande jordbruksprodukter, textiloch konfektionsvaror från Östeuropa.
Uppgifter om tekobranschen
Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen — på uppdrag av regeringen och i samråd med överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) — prognoser för produktionskapacitetens utveckling inom textil- och konfektionsindustrierna. Den senaste rapporten, Teko 89 (SIND PM 1989:2), innehåller en bedömning av tekoindustrins utveckling under åren 1989 och 1990.
År 1988 var ett oväntat svagt år för svensk tekoindustri. Produktionsvolymerna beräknas ha minskat med 4—5 % inom textilindustrin och ca 10 % inom både trikå- och konfektionsindustrin. Enligt tidigare beslut av riksdagen utgjorde 1978 års produktionsvolym ett riktmärke inom tekopolitiken. Våren 1989 beslutade dock riksdagen att detta riktmärke inte längre skulle gälla. Enligt SIND:s beräkningar låg produktionsvolymerna under år 1988 inom textilindustrin ca 13 % lägre, inom trikåindustrin ca 25 % lägre och inom konfektionsindustrin 35—40 % lägre än år 1978.
SIND bedömer att textilindustrins produktion under år 1989 har minskat med 3—4 % och att den i år kommer att ligga kvar på ungefär oförändrad nivå. Även trikåindustrins och konfektionsindustrins produktion bedöms ha minskat, med 5—6 % resp. ca 10 %. Produktionsminskningen väntas fortsätta i år, dock i något långsammare takt. SIND utesluter inte att verksamheten inom trikåindustrin och konfektionsindustrin kan komma att beröras av nya strukturförändringar under året.
Sysselsättningen inom tekoindustrin uppgick år 1988 till ca 24 000 årssysselsatta personer, vilket är en minskning med 1 000 personer sedan föregående år. Minskningen i fjor bedöms av SIND ha uppgått till 1 800 personer. I år väntas sysselsättningen minska ytterligare med 700 personer till ca 21 400 årssysselsatta.
Den faktiska direkta exporten, dvs. leverans av i Sverige producerad tekovara direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1988 ha utgjort ca 40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 20 % för trikåföretag och 20—25 % för konfektionsföretag. Den inhemska produktionens andelar av inhemsk tillförsel under år 1987 beräknas värdemässigt ha uppgått till ca 28 % för textilvaror och ca 17 % för plagg från trikå- och konfektionsindustrin.
Lönsamheten inom tekoindustrin är väsentligt lägre än inom industrin i övrigt. Under år 1988 har det enligt SIND skett en betydande lönsamhetsförsämring inom tekoindustrin; räntabiliteten på eget kapital har i det närmaste halverats jämfört med år 1987. För år 1989
1989/90:NU27
förväntar sig ca 80 % av företagen inom textil- och trikåindustrin oförändrad eller förbättrad lönsamhet, medan motsvarande andel för konfektionsindustrin är endast ca 60 %.
Utskottet
Mål för tekopolitiken
På regeringens förslag beslöt riksdagen våren 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) att tidigare gällande kvantitativa mål för tekopolitiken skulle upphöra att gälla. Det fanns, anförde näringsutskottet, inte något behov av särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen. Tekoindustrins struktur hade under senare år stabiliserats, och företagen kunde nu bättre klara den internationella konkurrensen.
De kvantitativa målen för tekopolitiken hade beslutats av riksdagen år 1983 (prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42). De innebar att ett långsiktigt mål skulle vara att svensk industri skulle svara för minst 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror och att ett riktmärke skulle vara att 1978 års produktionsvolym skulle upprätthållas.
1 två motioner krävs nu att det tidigare målet i fråga om självförsörjningsgraden åter skall gälla. Offensiva insatser för utveckling av tekoindustrin begärs i motion 1989/90:N333 (c). Det är angeläget, säger motionärerna, att målsättningen att den inhemska produktionen skall svara för 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror återinförs. Samma resonemang förekommer i motion 1989/90:N334 (vpk). Tillverkningen av kläder, skor och textilier bör betraktas som en viktig basproduktion av betydelse för hela samhället, säger motionärerna. De efterlyser ett genomarbetat och långsiktigt program med inriktning härpå.
Motioner liknande de nu aktuella avslogs av riksdagen våren 1989 på förslag av utskottet (1988/89:NU20). Motiveringen var, som nyss nämnts, att det inte fanns något behov av särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen. Insatserna för att en viss produktionskapacitet skulle kunna upprätthållas borde bestämmas av vad som krävdes från försörjningsberedskapssynpunkt och inte samtidigt på grundval av industripolitiska och sysselsättningsmässiga avvägningar. Motionerna fick stöd i reservationer (c, mp resp. c, vpk, mp).
Utskottet ser inte heller nu något motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. De två motionerna avstyrks således i nu aktuella delar.
1989/90:NU27
1* Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 27
Handelspolitiska frågor
1989/90:NU27
Importbegränsningar
Riksdagen beslöt hösten 1988 (prop. 1988/89:47, 1988/89:FiU10) att importrestriktionerna på tekoområdet helt skall avvecklas till den 31 juli 1991. Då löper den nuvarande förlängningen av multifiberavtalet (MFA) ut. Med stöd av MFA begränsar Sverige — i likhet med flertalet andra industriländer — importen av textil- och konfektionsvaror från de s.k. lågprisländerna. För närvarande har Sverige avtal om exportbegränsningar med 15 länder. Därutöver är tekoimporten från statshandelsländerna och Taiwan reglerad.
Näringsutskottet ställde sig i ett yttrande till finansutskottet (1988/89:NUly) bakom regeringens bedömning att ett slopande av importbegränsningarna på tekoområdet skulle komma att leda till lägre konsumentpriser och att det kunde få en positiv effekt för utvecklingsländerna. Näringsutskottet uttalade också att regeringen måste verka för att tekosektorn integreras i GATT:s ordinarie regelverk. Utskottet anslöt sig till regeringens bedömning att ett omedelbart upphävande av importbegränsningarna inte var lämpligt; tekoföretagen måste ges tid för nödvändiga anpassningsåtgärder. Genom att beslutet om avregleringen träder i kraft forst den 31 juli 1991 får branschen möjlighet till ytterligare konsolidering för att klara den ökade konkurrens som uppstår när restriktionerna avvecklas, anförde utskottet.
Tre avvikande meningar redovisades i näringsutskottets yttrande. Från moderata samlingspartiets och folkpartiets sida krävdes en omedelbar avveckling av importbegränsningarna. Centerpartiets och vänsterpartiet kommunisternas representanter ville att konsekvenserna av en avreglering skulle utvärderas innan beslut fattades. Företrädaren för miljöpartiet de gröna anförde att han inte hade något att erinra mot den aviserade avregleringen under förutsättning att den inte ledde till ökad import av tekoprodukter som tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden eller med utnyttjande av barn eller underbetald arbetskraft. Liknande meningsyttringar avgavs i finansutskottet (1988/89:FiU10). Riksdagen följde närings- och finansutskotten.
Under allmänna motionstiden 1989 yrkades i två motioner (m; c) att beslutet om avskaffande av importrestriktionerna på tekoområdet skulle upphävas. Motionärerna ansåg att det inte fanns någon anledning för Sverige att gå före andra länder i denna fråga. I en motion (fp) krävdes tvärtom ett omedelbart avskaffande av importbegränsningarna på tekoområdet.
Näringsutskottet fann inte grund för någon annan bedömning än den som gjorts hösten 1988 och avstyrkte motionsyrkandena. I en reservation (m, fp) begärdes på nytt en omedelbar avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet. Enligt en annan reservation (c, vpk, mp) borde importbegränsningarna på tekoområdet bibehållas tills vidare och regeringen tillse att en analys av konsekvenserna av en avreglering på tekoområdet genomfördes. I ett särskilt yttrande (mp) kopplades kravet på ett bibehållande av importrestriktionerna till
önskemålet om införande av socialklausuler, dvs. klausuler som möjliggör att import från länder där produktionen bedrivs under socialt oacceptabla former förhindras. Riksdagen följde utskottet.
Statsrådet Anita Gradin har i november 1989 i riksdagen (RD 1989/90:23) besvarat en interpellation (1989/90:24) och en fråga (1989/90:148) om reglerna för import av tekoprodukter. Hon erinrade i sitt svar om att riksdagen med stor majoritet hade ställt sig bakom regeringens avsikt att upphäva alla importbegränsningar på tekoområdet och att det i riksdagens ställningstagande också ingick att Sverige bör verka för att tekohandeln återgår till att följa normala GATTregler. Hon underströk vidare att någon omprövning av beslutet att importbegränsningarna skall avvecklas inte var aktuell.
Samma meningsmotsättningar som tidigare kommer till uttryck i motioner som har väckts i år.
Ett omedelbart avskaffande av importbegränsningarna på tekoområdet krävs nu i två motioner. Enligt motion 1989/90:N307 (m) bör de avtal om importbegränsningar som ännu gäller sägas upp snarast möjligt och Sverige verka för att denna typ av hinder för handeln mellan GATT-länder inte accepteras.
Folkpartiet begär i en partimotion att alla handelsrestriktioner inom tekoområdet skall avskaffas till den 1 juli 1990. Motionärerna hävdar att den hittills förda tekopolitiken har inneburit oerhörda samhällsekonomiska kostnader. Det är obegripligt, anför de, att de svenska konsumenterna skall behöva vänta till den 31 juli 1991, då multifiberavtalet löper ut, innan gränshindren avskaffas.
Tre andra motioner går ut på att importbegränsningarna på tekoområdet skall avskaffas tidigare för vissa länders del.
Ett uppslag är att importrestriktionerna för tekoprodukter skulle upphöra den 1 juli 1990 för de länder vilka vart och ett svarar för mindre än 1 % av vår totala tekoimport. Det begärs i motion 1989/90:N225 (m) att riksdagen skall göra ett tillkännagivande härom till regeringen. Den föreslagna åtgärden skulle, enligt motionärerna, få två effekter. Dels skulle avvecklingen tjäna som exempel på hur MFA-systemet skall avvecklas på sikt, dels skulle de berörda länderna få ett försteg framför större exportländer. De länder som är aktuella är sådana som i hög grad är beroende av textilexport för att över huvud taget få in främmande valuta, anför motionärerna.
Ett avskaffande av de svenska handelshindren beträffande jordbruksprodukter samt textil- och konfektionsvaror från Östeuropa krävs i motion 1989/90:N356 (fp). Samtliga östeuropeiska länder har i dag ett mycket stort behov av hårdvaluta för att kunna genomföra den nödvändiga ekonomiska stabiliseringen och strukturförändringen, sägs det i motionen, och denna hårdvaluta skulle bl.a. kunna tjänas in med hjälp av export.
Folkpartiet begär vidare i partimotionen 1989/90:N218 att importen av tekovaror från Filippinerna omedelbart skall släppas fri. Motionärerna anför att det saknas beslutsamma insatser till stöd för en av den tredje världens få demokratier; Sverige har inte ens avvecklat begränsningsavtalet mot filippinska tekoprodukter.
1989/90:NU27
7 Krav på bibehållande av importbegränsningarna framförs i två motioner.
Miljöpartiet hävdar i motion 1989/90:N224 att utvecklingen har visat att beslutet om en snabb avveckling av importrestriktionerna var baserat på en alltför optimistisk kalkyl av tekoindustrins konkurrenskraft. Det finns, enligt motionärernas mening, ingen anledning för Sverige att trappa ned restriktionerna snabbare än vad som sker inom EG. Aven beredskapsskäl anses tala för att man i någon mån bör skynda långsamt på detta område.
Mot bakgrund av den mycket negativa utvecklingen för den svenska tekoindustrin under de senaste två åren är det enligt motion 1989/90:N226 (c) viktigt att svensk tekoindustri ges bättre förutsättningar. Motionären anser att detta kan ske bl.a. genom att begränsningarna av lågprisimporten bibehålls och att de svenska reglerna harmoniseras med EG:s.
Utskottet gör samma bedömning som tidigare i frågan om importbegränsningarna på tekoområdet. Slopandet av dem kommer att leda till lägre konsumentpriser i vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna. Genom att åtgärden vidtas först vid utgången av juli 1991 får tekoindustrin rimlig tid för att anpassa sig till den nya konkurrenssituationen.
Utskottet avstyrker alltså de nu behandlade motionerna i berörda delar.
Importlicensavgifter
Frågan om importlicensavgifternas storlek tas upp i motion 1989/90:N225 (m).
Enligt förordningen (SFS 1981:247) om importlicensavgift utgår expeditionsavgifter för tillstånd som meddelas av kommerskollegium angående rätt till införsel av varor (importlicens). Avgiftssystemet trädde i kraft den 1 juli 1981. Expeditionsavgifterna uppgick då till 50 kr. för varuvärden mellan 5 000 kr. och 9 999 kr. och till 100 kr. för högre varuvärden. Den 1 juli 1982 höjdes expeditionsavgifterna genom att det tillkom en ny avgiftsnivå på 150 kr., gällande för varuvärden över 15 000 kr. (SFS 1982:280). Därefter har avgiftsnivån höjts ytterligare en gång, den l juli 1989. För varuvärden över 50 000 kr. infördes då en avgift på 225 kr. (SFS 1989:384). Motivet till den senaste höjningen var enligt uppgift att kostnadstäckning skulle uppnås.
1 den aktuella motionen krävs att importlicensavgifterna skall hållas oförändrade. Motionärerna framhåller att licensavgifterna kommer att försvinna i och med att frihandeln med tekoprodukter realiseras. Det är därför, menar de, orimligt om dessa avgifter nu höjs.
De i motionen kritiserade importlicensavgifterna har, som framgått, tillämpats sedan den 1 juli 1989. Utskottet konstaterar att det inte ankommer på riksdagen utan på regeringen att fastställa importlicensavgifterna.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet den nu behandlade motionen i berörd del.
1989/90: NU2 7
8 Stöd till tekoindustrin m.m.
1989/90:NU27
Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU20) om industripolitiska åtgärder för tekoindustrin inom en total ram om 255 milj. kr. under en treårsperiod räknat fr.o.m. budgetåret 1989/90. Riksdagen slog därvid fast, på förslag av näringsutskottet, att de små och medelstora företagen, liksom lönsömnadsföretagen, borde få del av åtgärderna i större utsträckning än tidigare.
I budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 14 s. 27) föreslås nu att 85 milj. kr. anvisas för budgetåret 1990/91 för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin. Huvudparten av beloppet, minst 60 milj. kr., skall enligt vad regeringen uttalar gå till branschfrämjande åtgärder främst inom områdena export, teknikspridning, produktutveckling (design) samt utbildning. Högst 25 milj. kr. skall användas för fortsatt verksamhet med lån till rationaliseringsinvesteringar inom den konfektionerande industrin.
Sju motioner innehåller yrkanden om det statliga stödet till tekoindustrin.
Enligt motion 1989/90:N307 (m) bör riksdagen avslå regeringens förslag. Samtidigt som Sverige nu avvecklar de kvantitativa handelsbegränsningarna på tekoområdet, fortsätter regeringen att subventionera den svenska tekoindustrin på ett olyckligt sätt, anför motionärerna och kräver att subventionerna helt upphör.
I folkpartiets partimotion 1989/90:N346 avvisas också regeringens förslag; endast ett belopp på 5 milj. kr. föreslås bli anvisat till åtgärder för tekoindustrin. Att tekoindustrin har fått ett direkt stöd har varit en misslyckad politik, anser motionärerna. Företagen har, hävdar de, utnyttjat stödet till att förbättra lönsamheten snarare än att sänka priserna för att produktionen skulle kunna ökas. Det i motionen föreslagna anslagsbeloppet av 5 milj. kr. skulle användas för utbildningsinsatser vid det produktionstekniska utbildningscentret (Proteko) i Borås.
Även i motion 1989/90:N283 (fp) föreslås att Proteko skall tillförsäkras ett årligt statligt anslag om 5 milj. kr. Eftersom Proteko har bildats för att utgöra en central enhet för utbildning av personal inom tekobranschen är det, enligt motionären, naturligt att resurserna för detta ändamål koncentreras dit.
För en långsiktigt positiv utveckling av tekobranschen krävs nya investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring, anförs det i motion 1989/90:N333 (c). Eftersom det ofta saknas riskkapital för nödvändiga offensiva satsningar har centerpartiet i två år lagt fram förslag om s.k. utvecklingslån. I motionen föreslås följande villkor gälla för lånen: lånen beviljas årsvis men lånebeslutet omfattar en treårsperiod; lånen är ränte- och amorteringsfria; avskrivning med 100 % medges för lån upp till 100 000 kr. (vilket gynnar de minsta företagen); för större lån medges avskrivning med 100 % endast om företaget har utfört investeringar motsvarande minst dubbla lånebeloppet; alla tekoföretag med inhemsk produktion är låneberättigade; lån utgår med ett visst antal kronor per produk -
tionstimme (5 kr.). Administrationen av lånen skall handhas av SIND eller delegeras till Proteko. För utvecklingslänen föreslås i motionen att 150 milj. kr. anvisas för budgetåret 1990/91. Samtidigt skulle anslaget för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin reduceras jämfört med regeringens förslag och uppgå till 35 milj. kr. Motsvarande omräkning av anslagen skulle göras även budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Förslag om utvecklingslån läggs också fram i motion 1989/90:N226 (c). De svenska företag som bedriver verksamhet i Sverige har problem med lönsamheten, nödvändiga investeringar görs inte och man har svårt att konkurrera om arbetskraften, anför motionären. En ordning med statliga utvecklingslån borde inrättas för att svensk tekoindustri skall få bättre förutsättningar, anser han. Beträffande de tilltänkta reglerna för utvecklingslänen hänvisas till den tidigare redovisade motion 1989/90:N333 (c).
1 motion 1989/90:N332 (m, c) föreslås ett särskilt anslag för lån till rationaliseringsinvesteringar inom textilindustrin. Regeringens tekopolitik medför inte konkurrensneutralitet i förhållandet mellan tekoindustrins olika delar, menar motionärerna, eftersom lån för rationaliseringsinvesteringar får ges endast till konfektionsindustrin. Den egentliga textilindustrin saknar denna möjlighet. Inför avregleringen av tekoimporten och förverkligandet av EG:s inre marknad är det, säger motionärerna, angeläget att även textilindustrins omställning underlättas.
Utvecklingen inom tekobranschen är inte ödesbestämd, anförs det i motion 1989/90:N334 (vpk); det är regeringspolitiken och riksdagsbesluten som avgör den svenska tekoindustrins framtid. Motionärerna begär ett stödprogram för svensk tekoproduktion. Beträffande innehållet i stödprogrammet hänvisar de till vad som framfördes ett år tidigare i en motion från samma håll. Där begärdes ett strategiskt program med offensiv inriktning. Stödformen skulle främja investeringar i och kunskap om ny teknik, stimulera till ökad export av svenska produkter och ta hänsyn till utbildningsbehovet. Programmet skall, enligt motionärerna, särskilt uppmärksamma de mindre företagens speciella problem och möjligheter.
Utskottet behandlar först frågan om rationaliseringslånens inriktning, därefter kraven på införande av utvecklingslän och slutligen den mer generella frågan om stödet till tekoindustrin.
Syftet med rationaliseringslånen till den konfektionerande industrin är att uppnå högre effektivitet i en arbetsintensiv bransch, konfektionsindustrin, genom rationaliseringsinvesteringar. Textilindustrin är generellt sett mycket mer kapitalintensiv än konfektionsindustrin. Enligt den förordning (SFS 1981:660) som reglerar rationaliseringslånen får dessa lämnas till kostnader för investeringar i utrustning som påtagligt höjer effektiviteten vid arbetsintensiv produktion av konfektionerade tekoprodukter, i första hand plagg (2 §). SIND, som beviljar rationaliseringslånen, har alltså möjlighet att bevilja lån till vissa företag inom textilindustrin, nämligen till sådana som tillverkar konfektionerade
1989/90: NU27
textilprodukter. Enligt uppgift går ca 60 % av rationaliseringslånen till den rena konfektionsindustrin och ca 40 % till den konfektionerande textilindustrin.
Som framgått av den tidigare redovisningen har produktionen inom konfektionsindustrin under senare tid kännetecknats av en mera omfattande produktionsminskning och en sämre lönsamhetsutveckling än textilindustrin.
Utskottet anser att rationaliseringslånen liksom hittills bör användas för att högre effektivitet skall uppnås i den arbetsintensiva delen av tekoindustrin. Utskottet avstyrker således motion 1989/90:N332 (m, c).
Frågan om utvecklingslån har, på riksdagens initiativ, prövats av statens pris- och konkurrensverk (SPK). I rapporten Ändrad stödform för tekoindustrin (SPK:s utredningsserie 1987:11) anfördes sammanfattningsvis att de föreslagna utvecklingslänen av olika anledningar var en mindre lämplig stödform. Riksdagen har under de senaste åren vid tre tillfällen avslagit förslag om införande av utvecklingslån (NU 1987/88:12, NU 1987/88:29, 1988/89:NU20).
Vid riksdagsbehandlingen av frågan om utvecklingslän har utskottet anfört att den föreslagna stödformen inte skulle möjliggöra att tillgängliga resurser för stödinsatser koncentreras till företag med utvecklingsmöjligheter och att effektiviteten i stödgjvningen därmed skulle försämras. Vidare skulle införandet av utvecklingslån kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska åtaganden. Inte heller kunde en omvandling av stödformerna motiveras med att industrin inte har tillgång till riskkapital. Vid de tre tillfällen då frågan om utvecklingslån har behandlats har centerpartiets företrädare i utskottet reserverat sig till förmån för krav på införande av utvecklingslån.
Utskottet finner alltjämt att de skäl som har legat till grund när riksdagen har avvisat förslagen om införande av utvecklingslån är bärande. De aktuella delarna av motionerna 1989/90:N226 (c) och 1989/90:N333 (c) avstyrks således.
Utskottet övergår så till den mer generella frågan om stöd till tekoindustrin. Vid riksdagsbehandlingen våren 1989 av regeringens förslag om treårigt åtgärdsprogram för tekoindustrin instämde utskottet i regeringens bedömning att det krävdes fortsatta stödåtgärder, så att tekoföretagen skulle fa möjligheter att ytterligare stärka konkurrenskraften. Utskottet ansåg också att de fortsatta stödinsatserna skulle koncentreras till SIND:s branschfrämjande åtgärder.
Utskottet gör samma bedömning nu i frågan om behovet av fortsatta åtgärder för tekoindustrin. Yrkandena i motionerna 1989/90:N307 (m) och 1989/90:N346 (fp) om att stödåtgärderna skall slopas helt eller nästan helt avstyrks därför.
Kravet i motion 1989/90:N334 (vpk) på ett offensivt program för tekoindustrin med särskild uppmärksamhet riktad mot de mindre företagen anser utskottet vara i allt väsentligt tillgodosett genom de stödåtgärder under en treårsperiod som riksdagen beslutade om våren
1989/90:NU27
1989. Särskild uppmärksamhet skulle därvid ägnas de mindre företagen, beslöt riksdagen på utskottets förslag. Det aktuella motionsyrkandet bör således inte föranleda någon särskild åtgärd.
Utskottet har i det föregående avvisat yrkanden om införande av utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker yrkandet i motion 1989/90:N333 (c) att medel skall anvisas för sådana lån.
Beträffande kravet i motion 1989/90:N283 (fp) att Proteko skall tillförsäkras ett årligt anslag om ca 5 milj. kr. vill utskottet anföra följande. Proteko, som bildades i oktober 1986, har till uppgift att på affärsmässiga grunder tillhandahålla tekoföretagen utbildning och rådgivning. Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 bidragit med totalt 7 milj. kr. för uppbyggnaden av verksamheten. I regeringens regleringsbrev för S1ND sägs beträffande anslagsposten Övriga branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin att huvuddelen av de utbildningsaktiviteter för vilka medel har beräknats bör administreras och genomföras av Proteko. Av de ca 4,3 milj. kr. som SIND beräknas anslå till utbildningsinsatser budgetåret 1989/90 kommer, enligt uppgift, ca 3,2 milj. kr. att gå till Proteko. Enligt SIND:s bedömning är det för konkurrensens skull viktigt att Proteko inte ges monopol på utbildningen.
Utskottet anser att Proteko liksom hittills bör driva sin verksamhet på affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra utbildningsinstitut. Utskottet avstyrker därför motion 1989/90.N283 (fp).
Offentlig upphandling av tekoprodukter
I motion 1989/90:N226 (c) tas frågan om offentlig upphandling av tekoprodukter upp. Motionären anser, mot bakgrund av den negativa utvecklingen för svensk tekoindustri under de senaste åren, att det är viktigt att tekoindustrin får bättre förutsättningar. Detta kan, enligt motionären, åstadkommas bl.a. genom att bestämmelserna om offentlig upphandling ändras så att staten, kommunerna och landstingen kan köpa svenska produkter i större utsträckning än i dag. Det måste ges möjlighet att i bedömningen när uppköp skall göras också lägga in den säkerhet och övriga ekonomiska fördelar som upphandling i Sverige medför.
Motionsyrkanden liknande det nu aktuella har tidigare avslagits av riksdagen. Vid den senaste riksdagsbehandlingen våren 1989 anförde utskottet (1988/89:NU20) att den offentliga upphandlingen av tekoprodukter måste styras utifrån affärsmässiga utgångspunkter, utom i de fall då åtgärder av försörjningsberedskapsskäl är nödvändiga för att en viss tillverkningskapacitet på området skall kunna bevaras. Utskottet erinrade också om att det, enligt förordningen (SFS 1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd, kan utgå visst stöd för statlig, kommunal och landstingskommunal upphandling av teko- och lädervaror samt skor, om anskaffningen är av särskild betydelse för att försörjningsberedskapen inom beklädnadsområdet skall kunna upprätthållas. En reserva -
1989/90:NU27
tion (c, vpk, mp) gick ut på att det är viktigt att statliga myndigheters upphandling av tekoprodukter i första hand görs hos tillverkarna i Sverige.
Utskottet hänvisar till sitt uttalande i saken förra året och avstyrker den aktuella motionen i berörd del.
Vissa övriga frågor
Utskottet har i det föregående behandlat de olika krav på förändringar av tekopolitiken som framförs i motion 1989/90:N226 (c). Motionen är särskilt inriktad på situationen i Sjuhäradsbygden. Motionären lägger därvid fram förslag även på andra områden än tekopolitikens. Han efterlyser en ny jordbrukspolitik, bättre förutsättningar för små och medelstora foretag och ökad lokalisering av offentlig verksamhet till Borås och Sjuhäradsbygden.
Utskottet har vid två tillfällen, våren 1988 och våren 1989 (NU 1987/88:29, 1988/89:NU20), enhälligt avstyrkt liknande motionsyrkanden som samme motionär framfört i anslutning till sina förslag rörande tekopolitiken. Därvid har utskottet hänvisat till att de frågor som dessa yrkanden gällde skulle komma att behandlas av berörda utskott på grundval av liknande motionsyrkanden bl.a. i partimotioner.
På motsvarande sätt föreslår utskottet att de nu aktuella yrkandena i motion 1989/90:N226 (c) inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen avslår motion 1989/90:N333 yrkande 1 och motion 1989/90:N334 yrkande 1,
res. 1 (c, vpk, mp)
2. beträffande importbegränsningar
att riksdagen avslår motion 1989/90:N218, motion 1989/90:N224 yrkande 7, motion 1989/90:N225 yrkande 1, motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N307 yrkande 6, motion 1989/90:N346 yrkande 4 och motion 1989/90:N356 yrkande 1,
res. 2 (m, fp) res. 3 (c, vpk, mp)
3. beträffande importlicensavgifter
att riksdagen avslår motion 1989/90:N225 yrkande 2,
res. 4 (m, fp) - motiv.
4. beträffande rationaliseringslån
att riksdagen avslår motion 1989/90:N332,
5. beträffande utvecklingslån
att riksdagen avslår motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N333 yrkandena 2 och 3,
res. 5 (c, vpk)
6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin m.m.
1989/90:NU27
att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt B 10 och med avslag på motion 1989/90:N283, motion 1989/90:N307 yrkande 7, motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och
5, motion 1989/90:N334 yrkande 3 och motion 1989/90:N346 yrkande 9 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.,
res. 6 (m) res. 7 (fp) res. 8 (c) res. 9 (vpk)
7. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter
att riksdagen avslår motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del,
res. 10 (c, vpk, mp)
8. beträffande vissa övriga frågor att riksdagen
a) avslår motion 1989/90:N226 yrkande 2,
b) avslår motion 1989/90:N226 yrkande 3,
c) avslår motion 1989/90:N226 yrkande 4.
Stockholm den 6 mars 1990
På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Barbro Andersson (s).
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet ser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Tekoindustrin utvecklades positivt några år på 1980-talet. Under de senaste åren har dock utvecklingen vänt. Som tidigare har redovisats (s. 4) minskade produktionsvolymen relativt kraftigt både år 1988 och år 1989 såväl inom textil- som inom trikå- och konfektionsindustrin.
1989/90:NU27
14 Produktionsminskningen väntas fortgå i år inom de båda sistnämnda delbranscherna. Sysselsättningen inom tekoindustrin fortsätter att minska och lönsamheten har försämrats betydligt.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det krävs offensiva insatser för utveckling av tekoindustrin. I likhet med vad som föreslås i motionerna 1989/90:N333 (c) och 1989/90:N334 (vpk) anser utskottet att det tidigare målet för tekopolitiken, som innebar att den inhemska produktionen skall svara för 30 % av den totala inhemska tillförseln av tekovaror, åter skall gälla. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir de båda motionerna delvis tillgodosedda. Frågan om stöd till industripolitiska insatser för tekoindustrin återkommer utskottet till i det följande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för tekopolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N333 yrkande 1 och motion 1989/90:N334 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Importbegränsningar (mom. 2)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kraven i motionerna 1989/90:N307 (m) och 1989/90:N346 (fp) på en omedelbar avveckling av importbegränsningarna på tekoområdet.
Tekopolitiken har medfört mycket stora samhällsekonomiska kostnader. Importrestriktionerna har utöver högre konsumentpriser inneburit att utbudet av varor för konsumenterna har begränsats. De har vidare försvårat utvecklingsländernas industriella utveckling.
Utskottet finner det därför angeläget att importbegränsningarna på tekoområdet omedelbart upphävs; det finns ingen anledning att vänta med detta till den 31 juli 1991. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen att vidta åtgärder med detta syfte. Vidare anser utskottet att Sverige bör verka för att länderna inom GATT inte skall acceptera denna typ av begränsningar i handeln sinsemellan. Även detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. På det sättet skulle det aktuella önskemålet i motionerna 1989/90:N307 (m) och 1989/90:N346 (fp) bli uppfyllt. Motionerna 1989/90:N218 (fp), 1989/90:N225 (m) och 1989/90:N356 (fp) får anses bli tillgodosedda i berörda delar genom ett sådant beslut. Av det sagda följer att utskottet avstyrker berörda delar av motionerna 1989/90:N224 (mp) och 1989/90: N226 (c).
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande importbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N307 yrkande 6 och motion 1989/90:N346 yrkande 4, med anledning av motion
1989/90:NU27
1989/90:N218, motion 1989/90:N225 yrkande 1 och motion 1989/90:N356 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:N224 yrkande 7 och motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Importbegränsningar (mom. 2)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet gör" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Tekobranschen har utvecklats negativt de två senaste åren. Detta visar att beslutet om avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet var baserat på en alltför optimistisk kalkyl av tekoindustrins konkurrenskraft. Vidare fattades avvecklingsbeslutet utan hänsyn till hur andra länder utformar sitt skydd för tekonäringen. Som anförs i motionerna 1989/90:224 (mp) och 1989/90:N333 (c), i den senare motionen dock utan något yrkande i saken, finns det ingen anledning för Sverige att trappa ned restriktionerna snabbare än vad som sker inom EG. Enligt utskottets mening bör därför importbegränsningarna på tekoområdet bibehållas tills vidare.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N224 (mp) och 1989/90:N226 (c) i här aktuella delar. Detta innebär att de nu berörda yrkandena i motionerna 1989/90:N218 (fp), 1989/90:N225 (m), 1989/90:N307 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N356 (fp) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande importbegränsningar att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 7 och motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1989/90:N218, motion 1989/90:N225 yrkande
1, motion 1989/90:N307 yrkande 6, motion 1989/90:N346 yrkande 4 och motion 1989/90.N356 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Importlicensavgifter (mom. 3, motiveringen)
Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den höjning av importlicensavgifterna som genomfördes den 1 juli 1989 var olämplig. Utskottet har tidigare uttalat sig för ett omedelbart avskaffande av importrestriktionerna på tekoområdet. I och med att dessa begränsningar upphör kommer importlicensavgifterna automatiskt att försvinna.
Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte skäl för något uttalande från riksdagens sida beträffande importlicensavgifterna. Utskottet avstyrker således den nu behandlade motionen i berörd del.
1989/90:NU27
5. Utvecklingslån (mom. 5)
1989/90:NU27
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Som framgått av den tidigare redovisningen har tekobranschen utvecklats negativt de senaste åren. För en långsiktigt positiv utveckling krävs det, enligt utskottets mening, nya investeringar i bl.a. bättre produktionsteknik, produktutveckling och marknadsföring. Tekoföretagen saknar ofta riskkapital till de offensiva satsningar som är nödvändiga för att företagen skall uppnå bättre konkurrenskraft och fa möjligheter att på sikt öka marknadsandelarna.
Utskottet anser därför, med instämmande i vad som anförs i motionerna 1989/90:N333 (c) och 1989/90:N226 (c), att ett system med utvecklingslån bör införas. Detta bör ske vid ingången av budgetåret 1990/91. Den nya stödformen bör tillämpas under en treårsperiod. Det bör ställas krav på en delfinansiering från företagets sida. Med denna uppläggning kan utvecklingslänen inte anses vara ett generellt driftsstöd; de bör således inte utgöra något handelspolitiskt problem. De åtgärder som utvecklingslånen skall finansiera bör ha fastställts i samarbete mellan företagsledningen och de fackliga organisationerna. Regeringen bör lägga fram förslag till regler för utvecklingslån för tekoindustrin i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med utgångspunkt i vad som sägs i motion 1989/90:N333 (c).
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd. Därigenom skulle här aktuella delar av motionerna 1989/90:N333 (c) och 1989/90:N226 (c) bli tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande utvecklingslän att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N333 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom. 6)
Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)" bort ha följande lydelse:
Den svenska tekopolitiken inleddes för över tjugo år sedan. Den syftade ursprungligen till att skydda den svenska tekoindustrin från den tilltagande konkurrensen på världsmarknaden. Genom åren har svensk tekoindustri, till stora samhällsekonomiska kostnader, subventionerats genom ett omfattande industristöd. Utskottet anser, i enlighet
med vad som förordas i motionerna 1989/90:N307 (m) och
1989/90:N346 (fp), att tekoindustrin nu måste inrikta sig på en verksamhet utan statligt stöd.
Utskottet avstyrker därför, i enlighet med vad som förordas i motion 1989/90:N307 (m), regeringens förslag att 85 milj. kr. skall anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin.
Utskottet har — (= utskottet) — sådana lån.
Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som anförs i den aktuella delen av motion 1989/90:N346 (fp). Utskottet kan dock inte ställa sig bakom motionärernas förslag om att 5 milj. kr. skall anslås till Proteko. Denna verksamhet bör bedrivas affärsmässigt. Utskottet avstyrker alltså denna motion i här berörd del liksom motion 1989/90:N283 (fp).
Med det anförda avstyrks också motion 1989/90:N334 (vpk) såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att
riksdagen med bifall till motion 1989/90:N307 yrkande 7 avslår proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt B 10, motion 1989/90:N283, motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och 5, motion 1989/90:N334 yrkande 3 och motion 1989/90:N346 yrkande 9.
7. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom. 6)
Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)" bort ha följande lydelse:
Den svenska ( = reservation 6) statligt stöd.
Utskottet anser dock i enlighet med vad som föreslås i motionerna 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N283 (fp) att 5 milj. kr. skall anslås för budgetåret 1990/91 för utbildningsinsatser vid Proteko. Eftersom Proteko, som drivs på aflärsmässiga grunder, har bildats för att utgöra en central enhet för utbildning av personal inom tekobranschen är det enligt utskottets mening naturligt att resurserna härför koncentreras dit. För att få stabilitet och kontinuitet i verksamheten och möjligheter till fortsatt utveckling bör Proteko tillförsäkras ett årligt statligt anslag av ca 5 milj. kr. I övrigt bör det industripolitiska stödet till tekoindustrin, enligt utskottets mening, avvecklas vid utgången av innevarande budgetår. Regeringens förslag att 85 milj. kr. skall anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin bör således avslås.
Utskottet har — (= utskottet) — sådana lån.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N283 (fp) i här berörd del. Det sagda ligger delvis i linje med vad som föreslås i motion 1989/90:N307 (m). Det innebär också att motion 1989/90:N334 (vpk) avstyrks såvitt nu är i fråga.
1989/90: NU27
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt B 10, med bifall till motion 1989/90:N283 och motion 1989/90:N346 yrkande 9 och med avslag på motion 1989/90:N307 yrkande 7, motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och 5 och motion 1989/90:N334 yrkande 3 till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 000 000 kr.
8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom. 6)
Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som framgått av det tidigare, att utvecklingslån bör införas. I enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N333 (c) bör ett anslag på 150 milj. kr. anvisas för detta ändamål för budgetåret 1990/91. Därutöver bör 35 milj. kr. anvisas till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin att användas till för branschen angelägna exportsatsningar och vissa expert- och utbildningsinsatser. Motsvarande belopp bör anslås även budgetåren 1991/92 och 1992/93. Utskottet tillstyrker alltså motion 1989/90:N333 (c) i här berörd del. Detta innebär att motionerna 1989/90:N283 (fp), 1989/90:N307 (m), 1989/90:N334 (vpk) och 1989/90:N346 (fp) i berörda delar avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt B 10, med bifall till motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motion 1989/90:N283, motion 1989/90:N307 yrkande 7, motion 1989/90:N334 yrkande 3 och motion 1989/90:N346 yrkande 9 dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 35 000 000 kr., dels till Utvecklingslån för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000 kr.
1989/90:NU27
9. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (mom. 6)
Rolf L Nilson (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "Utskottet gör" och slutar på s. 12 med "motion 1989/90:N283 (fp)" bort ha följande lydelse:
Utvecklingen inom den svenska tekoindustrin har, som framgått av tidigare redovisade uppgifter, varit negativ de senaste åren. Utskottet anser därför, i enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N334 (vpk), att det behövs ett strategiskt stödprogram för den svenska tekoproduktionen. Programmet skall ha en offensiv inriktning och främja investeringar i och kunskap om ny teknik, stimulera till ökad export och ta hänsyn till utbildningsbehovet. Programmet skall särskilt uppmärksamma de mindre företagens speciella problem och möjligheter. I motion 1988/89.N306 (vpk) utvecklas ytterligare hur programmet bör inriktas och utformas.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed tillgodoses kravet i motion 1989/90:N334 (vpk) i här berörd del. Frågan om utvecklingslån bör kunna övervägas inom ramen för ett offensivt stödprogram för svensk tekoindustri. Utskottet är däremot inte nu berett att precisera anslagsbelopp för ändamålet, vilket krävs i motion 1989/90:N333 (c). Denna motion avstyrks således av utskottet i här berörda delar.
Yrkandena i övriga här aktuella motioner avstyrks av utskottet mot bakgrund av det anförda.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt B 10 och motion 1989/90:N334 yrkande 3 och med avslag på motion 1989/90:N283, motion 1989/90:N307 yrkande 7, motion 1989/90:N333 yrkandena 4 och 5 och motion 1989/90:N346 yrkande 9
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Offentlig upphandling av tekoprodukter (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
1989/90:NU27
20 Som tidigare framhållits krävs det offensiva satsningar om den negativa utvecklingen för tekoindustrin skall kunna brytas. Utskottet ansluter sig därför till det krav på ändring i bestämmelserna om offentlig upphandling som framförs i motion 1989/90:N226 (c). Svenska produkter bör kunna inköpas i större utsträckning än i dag. Detta kan medföra ökad säkerhet och andra ekonomiska fördelar som bör vägas in vid besluten i upphandlingsärenden.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd. Därmed blir kravet i den här berörda delen av motion 1989/90:N226 (c) tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N226 yrkande 1 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1989/90: NU2 7
21 Innehåll
Ärendet 1
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Förslag 2
Huvudsaklig innebörd 2
Motionerna 2
Uppgifter om tekobranschen 4
Utskottet 5
Mål för tekopolitiken 5
Handelspolitiska frågor 6
Importbegränsningar 6
Importlicensavgifter 8
Stöd till tekoindustrin m.m 9
Offentlig upphandling av tekoprodukter 12
Vissa övriga frågor 13
Hemställan 13
Reservationer
1. Mål för tekopolitiken (c, vpk, mp) 14
2. Importbegränsningar (m, fp) 15
3. Importbegränsningar (c, vpk, mp) 16
4. Importlicensavgifter (m, fp) 16
5. Utvecklingslån (c, vpk) 17
6. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (m) . . 17
7. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (fp) .. 18
8. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (c) ... 19
9. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin (vpk) . 20
10. Offentlig upphandling av tekoprodukter (c, vpk, mp) ... 20
1989/90:NU27