Kreditupplysningslagen
Näringsutskottets betänkande 1989/90:NU34
Ärendet
I två motioner framställs yrkanden om ändringar — i två olika avseenden — i kreditupplysningslagen (1973:1173).
Sammanfattning
I motionerna framförs två önskemål rörande kreditupplysningslagen. Personer som är styrelseledamöter etc. i företag skulle inte betraktas som näringsidkare annat än när de är engagerade i företaget genom ägande eller andra ekonomiska åtaganden. En näringsidkare skulle få rätt till beställaruppgift när kreditupplysning utfärdas om honom. Förslagen avstyrks av utskottet men får stöd i reservationer (m, fp, c, mp resp. m, c, mp).
Motionerna
Yrkanden
De båda motioner som behandlas här är
1989/90:N238 av Kersti Johansson (c) och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av kreditupplysningslagen.
1989/90:N320 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i kreditupplysningslagen att alla personer, oavsett om de är privatpersoner eller näringsidkare, vid omfrågningar erhåller uppgift om vem som begär uppgifterna.
Motivering
I ett meddelande om en kreditupplysnings innehåll till den som upplysningen avser bör, sägs det i motion 1989/90:N238 (c), även när denne är näringsidkare ingå uppgift om vem som har begärt upplysningen. Beställaren skall rimligen kunna stå för sin beställning. Vidare 1
1989/90
NU34
1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 34
borde av en kreditupplysning framgå i vilken egenskap vederbörande är omfrågad. Kreditupplysningslagen borde kompletteras så att en skiljelinje klart kan dras mellan personligt ekonomiskt engagemang ach sådana engagemang i företag som inte är förknippade med ägande och ekonomiska åtaganden. Under nuvarande förhållanden kan en persons kreditvärdighet komma att bedömas på särskilt sätt om många har begärt upplysningar om honom, även om frågorna och redovisningarna endast har gällt ledamotskapet i en styrelse. Lagen bygger, säger motionärerna, uppenbarligen på uppfattningen att en näringsidkare som omfrågas skulle känna sig så kränkt att han inte vill ha några förbindelser med den som frågar om honom. I dagens samhälle som präglas av konkurrens måste, anförs det, ett sådant synsätt anses förlegat. Att den omfrågade inte får kännedom om vem som begär upplysningen ger rum för spekulationer och missförstånd.
Gällande bestämmelser m.m.
Kreditupplysningslagen (1973:1173) syftar främst till att hindra att kreditupplysningsverksamhet leder till otillbörligt intrång i den personliga integriteten eller till skada genom oriktiga eller missvisande upplysningar. Efterlevnaden av lagen står under tillsyn av datainspektionen.
Lagen gäller för yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet (1 §). Med kreditupplysning avses uppgift, omdöme eller råd som lämnas till ledning för bedömning av annans kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt hänseende (2 §). En speciell typ av kreditupplysning, för vilken gäller särskilda skyddsregler, är den s.k. personupplysningen. Med detta uttryck avses kreditupplysning om enskild person, förutsatt att vederbörande varken är näringsidkare eller har så väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet att uppgift om hans egna förhållanden behövs för att belysa verksamhetens ekonomiska ställning. En kreditupplysning som inte utgör personupplysning brukar kallas företagsupplysning.
En grundläggande regel om integritetsskydd kompletteras i olika hänseenden av mera detaljerade föreskrifter. Dessa innebär bl.a. följande. Var och en har rätt att mot skälig avgift hos den som bedriver kreditupplysningsverksamhet fa skriftligt besked om huruvida det i verksamheten finns uppgifter lagrade om honom och, om det finns sådana uppgifter, vad de har för innehåll (10 §). Den som avses med en kreditupplysning skall av kreditupplysningsföretaget få meddelande om upplysning som har lämnats om honom (11 §). När personupplysning lämnas skall den omfrågade samtidigt och kostnadsfritt tillställas ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och råd som upplysningen innehåller rörande honom och vem som har begärt upplysningen. När annan kreditupplysning rörande enskild person lämnas — dvs. företagsupplysning som inte avser juridisk person — skall den omfrågade på motsvarande sätt få meddelande om de uppgifter som upplysningen innehåller rörande honom.
1989/90: NU34
2 Med näringsidkare skall — enligt ett motivuttalande (prop. 1973:155 s. 140) — i kreditupplysningslagen på samma sätt som i vissa andra lagar förstås var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk natur. Beträffande de personer som i lagen likställs med näringsidkare anförs det i motiven:
Till personer med väsentligt inflytande i viss näringsverksamhet bör till en början hänföras sådana som har ett väsentligt ekonomiskt intresse i verksamheten, t.ex. delägare i handelsbolag eller kommanditbolag, aktieägare i fåmansbolag samt aktieägare som har en större post aktier i annat aktiebolag. Hit hör också de som har en ledande ställning i ett företag som styrelseledamot, verkställande direktör eller på annat sätt. I vissa fall kan också andra personer hänföras till den angivna kategorin, t.ex. den som lämnat en större kredit till ett företag och därigenom har möjlighet att påverka företagets verksamhet.
Vissa ytterligare motivuttalanden (s. 140 f.) kan också ha intresse i sammanhanget:
Givetvis kan det förekomma att en person som är näringsidkare eller som står ett företag nära behöver kredit i egenskap av privatperson. Rent principiellt borde en kreditupplysning som i sådant fall lämnas om honom anses som personupplysning och alltså vara underkastad de särskilda restriktioner i fråga om innehåll m.m. som gäller beträffande personupplysningar. För kreditupplysningsföretaget torde det dock ofta innebära praktiska svårigheter att tillämpa olika regler i fråga om en och samma person, beroende på i vilken egenskap han för tillfället uppträder. Den som är näringsidkare e.d. torde också normalt få finna sig i att han därmed får ett sämre integritetsskydd även i de fall då han uppträder som privatperson. Skulle emellertid kreditupplysningsföretaget, i fall då kreditupplysning begärs om en person som i och för sig är näringsidkare eller därmed likställd, få uppgifter som gör det helt klart att den begärda upplysningen inte har något samband med det företag eller den verksamhet dit personen är knuten, bör kreditupplysningen behandlas som en personupplysning.
Tidigare behandling
Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.
I proposition 1980/81:10, vari föreslogs olika förbättringar av enskildas integritetsskydd i kreditupplysningssammanhang, kommenterade föredragande statsrådet (justitieminister Håkan Winberg) en promemoria från datainspektionen. I promemorian föreslogs bl.a. att med begreppet personupplysning skulle förstås varje kreditupplysning om en enskild person, oavsett om denne var näringsidkare eller inte. Detta förslag hade fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Föredraganden anförde:
Av vad som har anförts i datainspektionens promemoria rörande kreditupplysningslagen — — — framgår visserligen att gränsdragningen har vållat vissa problem i den praktiska tillämpningen. Dessa synes dock inte vara större än att de bör kunna i allt väsentligt bemästras från bl.a. kreditupplysningsföretagens sida. Enbart gränsdragningspro -
1989/90:NU34
blemen kan därför enligt min mening inte anses utgöra tillräcklig anledning att ändra den nuvarande bestämningen av personupplysningsbegreppet.
Från bl.a. integritetsskyddssynpunkt har promemorieförslaget icke obetydliga förtjänster. Dessa måste emellertid vägas mot intresset av att kunna få mer ingående och fullständiga kreditupplysningar rörande företag. Detta intresse måste i allmänhet anses lika betydelsefullt vare sig företaget drivs direkt av en enskild näringsidkare eller företaget har organiserats i en annan rättslig form. Enligt min mening har det inte framkommit några missförhållanden eller andra omständigheter som föranleder att avvägningen mellan integritetsskyddssynpunkterna och intresset av en effektiv företagsupplysningsverksamhet i dag bör utfalla på ett annat sätt än vid lagens tillkomst.
Aven frågan om en ändrad avgränsning av kategorin näringsidkare m.fl. omfattades av den remissbehandling som utskottet föranstaltade om år 1988. En utförlig redovisning av remissyttrandena finns i betänkandet 1988/89:NU9. Sammanfattningsvis var remissutfallet följande. Datainspektionen ställde sig i princip positiv till förslaget i en motion att styrelseledamöter m.fl. i företag inte skulle betraktas som näringsidkare annat än när de är engagerade i företaget genom ägande eller andra ekonomiska åtaganden. Inspektionen pekade emellertid på vissa praktiska problem. Dessa åberopades också av Svenska sparbanksföreningen och Småföretagens riksorganisation, vilkas yttranden var avstyrkande. Även Upplysningscentralen UC AB, Esselte Soliditet AB, Finansbolagens förening och Sveriges advokatsamfund avstyrkte förslaget. UC — i vars yttrande Svenska bankföreningen och Föreningsbankernas förbund instämde — anslöt sig emellertid till motionärernas uppfattning att det av en kreditupplysning borde framgå i vilken mån tidigare upplysningar om en person som berördes hade gjorts på grund av vederbörandes egenskap av näringsidkare. Datainspektionen borde, menade UC, kunna föreskriva att kreditupplysningsföretagen skulle lämna en sådan uppgift i sina upplysningar. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Motorbranschens riksförbund och Sveriges köpmannaförbund tillstyrkte förslaget om lagändring.
Näringsutskottet noterade att datainspektionen trots sin principiellt gynnsamma inställning till förslaget inte hade funnit sig kunna förorda att detta skulle genomföras. Det saknades enligt utskottets mening förutsättningar för att riksdagen skulle kunna göra en framställning till regeringen om att en lagändring av avsedd innebörd borde förberedas. Följaktligen avstyrkte utskottet motionsyrkandet i berört avseende. Utskottet sade sig dock utgå från att datainspektionen skulle överväga den av UC anvisade möjligheten. Motionärernas linje fick stöd i en reservation (c). Riksdagen följde utskottet.
1989/90:NU34
4 Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift
1989/90:NU34
Motioner om att kreditupplysningsföretagens skyldighet att lämna beställaruppgift skulle utsträckas till att gälla även fell då den omfrågade är näringsidkare har förekommit vid en rad tidigare tilliällen. De har avslagits av riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU1983/84:1, NU1984/85:5, NU1984/85:17, NU1985/86:13, 1988/89:NU9, 1988/89: NU11).
Motionerna i ämnet har två gånger, senast år 1988, blivit föremål för en omfettande remissbehandling. Remissyttrandena innebar vid det senaste tillfället att motionärernas förslag tillstyrktes av datainspektionen, SAF, Industriförbundet och Köpmannaförbundet men avstyrktes av övriga remissinstanser. Dessa var kreditupplysningsföretagen UC och Soliditet samt Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Finansbolagens förening, Advokatsamfundet, Småföretagens riksorganisation, Motorbranschens riksförbund, Grossistförbundet Svensk handel och Tjänstemännens centralorganisation.
Utskottet har upprepade gånger — senast i februari 1989 — uttalat att två intressen, som båda kan anses legitima, står mot varandra i det aktuella fallet. Det gäller å ena sidan att skydda enskilda personers integritet mot otillbörligt intrång, å andra sidan att värna om möjligheterna till en effektiv kreditupplysningsverksamhet som kan förebygga missriktad kreditgivning och andra icke önskvärda dispositioner. Utskottets slutsats har blivit att den gällande ordningen representerar en rimlig avvägning mellan dessa två intressen. Integritetsskyddsintresset har då, i enlighet med grundtankarna bakom kreditupplysningslagen, ansetts gälla de personer som är föremål för kreditupplysningar. Men det kan också, har utskottet tillfogat, betraktas som en form av integritetsskydd att upplysningar om en näringsidkares vederhäftighet i ekonomiskt hänseende kan inhämtas utan att beställaren behöver röja sig för den han begär upplysning om.
För första gången avgavs år 1988 en reservation (m, c, mp) till förmån för en sådan lagändring som motionärerna hade begärt. En motsvarande reservation avgavs år 1989.
Utskottet
Kreditupplysningslagen (1973:1173) innehåller en rad bestämmelser till skydd för enskildas integritet i kreditupplysningssammanhang. År 1981 genomfördes lagändringar som innebar att integritetsskyddet förbättrades i flera avseenden. Vid åtskilliga tillfällen under senare år har väckts motioner med begäran om ytterligare ändringar i samma syfte.
Nu föreligger åter två sådana motioner. En översyn av kreditupplysningslagen föreslås i motion 1989/90:N238 (c). Motionärerna är missnöjda med vissa bestämmelser som har att göra med gränsdragningen mellan personupplysningar och s.k. företagsupplysningar. Till skillnad från vad nu är fallet borde, menar de, styrelseledamöter m.fl. i företag inte betraktas som näringsidkare annat än när de är engagerade i
företaget genom ägande eller andra ekonomiska åtaganden. Vidare borde även en sådan fysisk person som betraktas såsom näringsidkare ha rätt att fa beställaruppgift, dvs. upplysning om vem som har begärt kreditupplysning om honom. Detta senare önskemål framförs också i motion 1989/90:N320 (m).
Den förstnämnda frågan behandlades senast hösten 1988 (se s. 4). Nu liksom då finner utskottet att det, med hänsyn till de praktiska förhållandena inom kreditupplysningsverksamheten, inte finns förutsättningar för en framställning från riksdagen till regeringen på den punkten. Utskottet avstyrker alltså motion 1989/90:N238 (c) i här berört avseende.
I anslutning till sitt motsvarande ställningstagande hösten 1988 berörde utskottet möjligheten att syftet med motionärernas begäran delvis skulle kunna tillgodoses utan lagändring. När tidigare förfrågningar om en person redovisas i en kreditupplysning behöver det inte framgå i vad mån de har gällt vederbörande i hans egenskap av näringsidkare i lagens mening. Utskottet sade sig utgå från att datainspektionen skulle överväga att föreskriva för kreditupplysningsföretagen att de skall lämna uppgift därom i sina kreditupplysningar. Någon sådan föreskrift har inte utfärdats. Utskottet har emellertid erfarit att datainspektionen nu har saken aktuell och räknar därför med att en lösning av detta speciella problem skall komma till stånd utan något särskilt initiativ från statsmakternas sida.
Frågan om utvidgat krav på beställaruppgift behandlades under förra riksmötet såväl hösten 1988 som våren 1989.
Utskottet konstaterar liksom vid dessa tillfällen att ingenting nytt i sak har inträffat som kan påverka bedömningen. Som tidigare är frågan vilken avvägning som skall göras mellan frågeställamas och de omfrågades intressen, vilka båda får anses legitima. Utskottet anser alltjämt att övervägande skäl talar för den nuvarande ordningen. Motion 1989/90:N238 (c) i återstående del och motion 1989/90:N320 (m) avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avgränsningen av kategorin näringsidkare rn.fl. att riksdagen avslår motion 1989/90:N238 i ifrågavarande del,
2. beträffande rätt för näringsidkare att få beställaruppgift
att riksdagen avslår motion 1989/90:N238 i ifrågavarande del och motion N320.
Stockholm den 28 mars 1990 På näringsutskottets vägnar
1989/90: NU34
Lennart Pettersson
6 Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Björn Kaaling (s).
Reservationer
1. Avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl.
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Den förstnämnda" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Den nu aktuella delen av motion 1989/90:N238 (c) har på nytt fäst uppmärksamheten på en enligt utskottets mening helt onödig inskränkning i integritetsskyddet för enskilda personer. När frågan senast behandlades, hösten 1988 (se s. 4), anfördes praktiska förhållanden som argument mot en rimligare kategoriindelning i kreditupplysningslagen. Sista ordet får givetvis inte vara sagt därmed. Den tekniska utformningen av registreringen hos kreditupplysningsföretagen måste anpassas efter de krav som lagstiftaren väljer att ställa upp. Utskottet delar motionärernas uppfattning i det angivna avseendet. Regeringen bör lägga fram förslag till en sådan ändring i lagen att endast personer som har ett eget ekonomiskt engagemang i ett företag kommer att likställas med näringsidkare i egentlig mening.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
beträffande avgränsningen av kategorin näringsidkare m.fl. att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N238 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Rätt för näringsidkare att få beställaruppgift
Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Karin Falkmer (m) anser
deb att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att den omfrågades intresse måste tillmätas avgörande betydelse i detta sammanhang. En enskild person vilken klassificeras som näringsidkare bör åtnjuta samma integritetsskydd som kreditupplysningslagen ger varje annan medborgare och sålunda i förekommande fall bli informerad om vem som har
1989/90: NU34
begärt kreditupplysning om honom. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till en lagändring i enlighet med vad utskottet här har anfört. Därmed skulle motion 1989/90:N238 (c) i här aktuell del liksom motion 1989/90:N320 (m) tillgodoses.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: beträffande rätt för näringsidkare att få beställaruppgift att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N238 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N320 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1989/90:NU34
gotab 96381, Stockholm 1990