Handel med begagnade varor
Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU37
Handel med begagnade varor
1989/90
NU37
Ärendet
I motion 1989/90:N215 av Margit Sandéhn (s) och Ingegerd Anderlund (s) yrkas att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av tiden i förordningen om handel med begagnade varor.
Författningsbestämmelser Gällande bestämmelser
Lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor har till ändamål att förebygga avsättning av stulet eller eljest olovligen åtkommet gods och att underlätta polisens efterspaning av sådant gods (1 §). Enligt lagen får regeringen föreskriva att handel med begagnade varor, i den omfattning som regeringen bestämmer, endast får drivas efter registrering hos den myndighet som regeringen bestämmer (2 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för den som är registrerad med stöd av lagen att fora anteckningar som rör befattningen med förvärvat eller eljest mottaget gods och att tillhandhålla myndighet anteckningar, handlingar eller uppgifter därom; även andra föreskrifter får meddelas för sådan person (3 §).
Regeringen har i anslutning till den nämnda lagen utfärdat förordningen (1981:403) om handel med begagnade varor. Denna är tillämplig bl.a. på yrkesmässig handel med begagnade varor av följande slag:
1. mopeder, cyklar, utombordsmotorer och motorsågar,
2. symaskiner,
3. kameror samt objektiv till kameror, projektorer, ur och kikare,
4. skrivmaskiner och räknemaskiner,
5. radio- och televisionsapparater, bandspelare, skivspelare, musikanläggningar och musikinstrument,
6. pälsverk,
7. naturpärlor, naturliga och syntetiska ädelstenar samt föremål som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller platina,
1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 37
8. föremål som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing, tenn, brons eller nysilver,
9. vapen med undantag av sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen (1973:1176),
10. alster av bildkonst,
11. konstalster av glas, porslin och annan keramik.
En handlare Sr ta emot begagnade varor endast av den som är känd för handlaren eller som på ett tillförlitligt sätt styrker sin identitet (10 §). När begagnade varor tas emot skall på särskilda numrerade inköpsnotor göras anteckningar om bl.a. varornas art och beskaffenhet, vissa kännemärken på varorna samt namn och postadress avseende den som har överlämnat varorna samt, om denne inte är känd för handlaren, även personnummer och identifikationshandlingens art (11 §). Begagnade varor som har tagits emot får inte lämnas ut eller bearbetas förrän tidigast en månad efter den dag då varorna togs emot (12 §). Mottagna varor skall förses med beteckningar som hänvisar till motsvarande inköpsnotor, och beteckningarna får inte avlägsnas förrän varorna får lämnas ut eller bearbetas. Det finns också bestämmelser om handlares skyldighet att lämna polismyndigheten uppgifter och undersökningsmöjligheter (15, 17—19 §§). Brott mot föreskriften att mottagna varor skall bevaras minst en månad är straffbelagt (21 §).
Bakgrund
Bestämmelser sorn i stort motsvarade de nu gällande fanns tidigare i förordningen (1949:723) angående handel med skrot, lump och begagnat gods, vilken i sin tur föregicks av förordningen (1918:386) angående handel med vissa begagnade föremål m.m. Enligt 1949 års förordning fick mottaget gods inte utlämnas eller förstöras och ej heller nedsmältas eller underkastas annan bearbetning eller förändring förrän efter sju dagar från den dag då godset kom i handlarens besittning. Under ett år skulle handlaren göra anteckning om sådan bearbetning eller förändring av en mottagen vara att denna inte kunde igenkännas till sitt förutvarande bestånd och om förvärvarens namn m.m. när handlaren avhände sig en vara. Polismyndigheten fick, om det fanns särskilda skäl, medge undantag från dessa bestämmelser.
Skrothandelsutredningen föreslog i sitt betänkande (Ds H 1978:5, bilaga 1 till prop. 1980/81:3) Handeln med skrot och handeln med begagnade varor, vilket låg till grund för den nuvarande regleringen, att sjudagarsregeln skulle bibehållas (s. 182). Tiden under vilken uppgifter om försäljning m.m. skulle antecknas föreslogs emellertid bli förkortad från ett år till en månad, något som, enligt vad utredningen påpekade, skulle innebära en avsevärd lättnad för handeln. Möjligheten att få dispens från de nämnda bestämmelserna skulle bibehållas.
I proposition 1980/81:3 om handeln med skrot m.m., vari förslag till den inledningsvis nämnda lagen framlades, berördes inte frågan om hur lång tid en handlare skulle vara skyldig att bevara mottagna varor oförändrade; det skulle ankomma på regeringen att besluta hur den nya regleringen skulle vara utformad i sina detaljer (s. 21). Som en
1989/90:NU37
allmän princip anfördes att en rimlig avvägning måste ske mellan, å ena sidan, samhällets intresse av att förhindra och försvåra handel med stöldgods och, å andra sidan, näringslivets och det allmännas intresse av att handeln med begagnade varor inte onödigt försvåras genom byråkratiskt krångel. Dessutom framhölls att samhällets resurser för kontroll över efterlevnaden av den ifrågavarande regleringen var tämligen begränsade.
Remissyttrandena över skrothandelsutredningens betänkande (se prop. 1980/81:3 bil. 2) innehöll inga synpunkter på var tidsgränsen för bevarande av mottagna varor skulle sättas. Sveriges juvelerare- och guldsmeds®rbund begärde emellertid att tillsynsmyndigheten skulle få lämna generell dispens från de angivna fristerna för de fall då kunden var väl känd av guldsmeden.
Den bestämmelse om en månads väntetid innan en mottagen vara får lämnas ut eller bearbetas som infördes genom 1981 års förordning kan alltså sägas innebära en kombination av de båda begränsningsregler som utredningen hade föreslagit i linje med vad som tidigare gällde. Någon bestämmelse om rätt för polismyndigheten att bevilja dispens finns inte i denna förordning.
Motionen
En tid av en månad innan den som handlar med begagnade varor — t.ex. en juvelerare — får lämna ut eller bearbeta ett mottaget föremål är alltför kort, hävdar motionärerna. Det händer mycket sällan att under denna tid polisen får tag i en tjuv och tjuven erkänner brottet. Den angivna tiden borde därför förlängas.
Tidigare behandling
Hosten 1986 avslog riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU 1986/87:14) en motion enligt vilken förvaringsplikten enligt förordningen om handel med begagnade varor borde gälla under tre månader. Rikspolisstyrelsen anförde i yttrande till utskottet att den föreskrivna tiden visserligen var kort men ändå fick anses fylla de krav man kunde ställa. En förlängning till tre månader skulle troligen inte förbättra situationen, eftersom effektiviteten i kontrollen också var beroende av tillgången på personal. Frågan skulle emellertid bli föremål för fortsatt uppmärksamhet inom rikspolisstyrelsen. Utskottet konstaterade att den ifrågavarande föreskriften var uttryck för en avvägning mellan olika intressen. Kravet på effektiv brottsbekämpning stod mot köpmännens önskemål att förekommande restriktioner för handeln inte skulle vara onödigt betungande. Utskottet noterade vad rikspolisstyrelsen hade anfört och fenn inte skäl för riksdagen att ta något initiativ i saken.
1989/90:NU37
3 Utskottet
1989/90:NU37
Den som bedriver handel med begagnade varor är, som den föregående redogörelsen visar, skyldig att låta minst en månad gå innan han lämnar ut eller bearbetar mottagna varor. Bestämmelsen har till syfte att avsättningen av stöldgods skall försvåras och polisens spaning efter sådant gods underlättas. Särskilt betydelsefull kan den vara när det gäller föremål av ädelmetall, som kan smältas ned och sålunda bli oåtkomliga.
Det är mycket sällan som en stöld hinner klaras upp inom en månad, sägs det i motion 1989/90:N215 (s). Den tid under vilken förvaringsplikten gäller är således alltför kort och borde förlängas. Motionärerna vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
Utskottet och riksdagen tog hösten 1986 ställning till en liknande motion, närmast avseende ädelmetallvaror (se s. 3). Rikspolisstyrelsens uppfattning att den gällande ordningen representerade en rimlig avvägning mellan olika intressen tillmättes då avgörande betydelse. Det noterades att frågan var föremål för rikspolisstyrelsens uppmärksamhet. Utskottet har nu erfarit att ingen framställning om ändrad tidsfrist har kommit in till rikspolisstyrelsen från polismyndigheterna och att styrelsen inte i övrigt har någonting nytt att anföra i ämnet.
Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet motion 1989/90:N215 (s).
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1989/90:N215.
Stockholm den 28 mars 1990 På näringsutskottets vägnar
Lennart Pettersson
Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larssonj), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Björn Kaaling (s).
gotab 96388, Stockholm 1990