Uppbörden av tillfällig arbetsmiljöavgift

1990/91 FiU9

I betänkandet behandlar utskottet en motion om uppbörden av tillfällig arbetsmiljöavgift. Motionen avstyrks av utskottet.

1989/90:Sk350 av Göran Magnusson och Berit Oscarsson (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna om tillfällig arbetsmiljöavgift så att avgiften inte tas ut under längre tid än av riksdagen beslutade 16 månader.

Skatteutskottet har utan eget ställningstagande överlämnat motion Sk350 till finansutskottet för fortsatt beredning. I motionen begär Göran Magnusson och Berit Oscarsson (båda s) att reglerna om tillfällig arbetsmiljöavgift ändras så att avgiften inte tas ut under längre tid än de 16 månader som riksdagen har beslutat, dvs. för perioden september 1989--december 1990. Motionärerna hävdar att arbetsgivare som betalar ut lönen den 15:e i månaden efter den då arbetet utförts i praktiken får erlägga avgift för ytterligare en månad. Avgifterna för sådana arbetsgivare baseras nämligen enligt motionärerna på de löneutbetalningar som utgör ersättning för de anställdas arbetsprestationer under perioden augusti 1989--december 1990.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. Uppbörden av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften grundas på kontantprincipen, dvs. avgiften beräknas på de löner som betalas ut under perioden september 1989 t.o.m. december 1990. Uppbörden av avgiften sker med en månads förskjutning. Den sista inbetalningen skall arbetsgivarna göra i anslutning till den uppbördsdeklaration som de är skyldiga att lämna senast den 18 januari 1991. Avgiften grundas då på de löner och ersättningar som betalats ut i december 1990. Arbetsgivare, vilka i likhet med motionärernas exempel betalar ut lönen med en halv månads fördröjning, är således inte avgiftsskyldiga för lön och ersättningar som hänför sig till arbetsinsatser under december 1990 och som betalas ut under januari 1991. Liksom övriga arbetsgivare är de med andra ord avgiftsskyldiga för endast 16 månader. Den i motionen lämnade uppgiften att nuvarande regler inte ger utrymme för annan tolkning än att avgiften måste erläggas för 17 månader är således inte korrekt.

Emellertid har utskottet inhämtat att det bland arbetsgivare som använder sig av metoden med fördröjd löneutbetalning finns sådana som i januari månads uppbördsdeklaration regelmässigt redovisar såväl den i december som den i januari utgivna lönen. Förfarandet stämmer inte helt överens med föreskrifterna för uppbörd av arbetsgivaravgifter, men metoden har likväl kommit att godtas av myndigheterna. Om de berörda arbetsgivarna väljer att förfara på samma sätt även i januari 1991 kommer de, som motionärerna påpekar, att få erlägga arbetsmiljöavgift för 17 månader. Det står emellertid arbetsgivaren fritt att frångå sin praxis och att i januari månads uppbördsdeklaration ta upp endast den lön som betalats ut i december. Det finns också möjlighet för arbetsgivare att i efterhand begära rättelse hos skattemyndigheten.

Eftersom det ankommer på de berörda arbetsgivarna att ändra sina redovisningsmetoder finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att vidta någon särskild åtgärd i detta ärende. Utskottet avstyrker med det anförda motion Sk350 (s).

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk350.

Stockholm den 22 november 1990

På finansutskottets vägnar

Hans Gustafsson

Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s) och Ing-Britt Nygren (m).

Särskilt yttrande

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Ing-Britt Nygren (m) anför:

Det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön och att insatser för rehabilitering görs för anställda med långvarigt nedsatt hälsa. När riksdagen på försommaren 1989 fattade beslut om den tillfälliga arbetsmiljöavgiften motsatte vi oss emellertid förslaget eftersom nya skatter på företagen aldrig kan verka utbudsstimulerande. Vi konstaterar att om riksdagen tidigare följt vår uppfattning i frågan hade det problem som påtalas i motionen aldrig uppkommit för de berörda arbetsgivarna.