Betänkande 1990/91:KU48

Konstitutionsutskottets betänkande

1990/91 :KU48

Arvoden till statsråden m.m.

1990/91

KU48

Sammanfattning

I proposition 1990/91:170 om sjukavdrag för statsråden m.m. behandla- des i ett särskilt avsnitt riksdagens skrivelse (rskr. 1990/91:88) med anledning av konstitutionsutskottets betänkande 1990/91 :KU 18, vari bl.a. tagits upp frågan om samordning av arvoden för riksdagsledamö- ter och statsråd. Med anledning av propositionen, vilken tillstyrktes i utskottets betänkande 1990/91 :KU44 Sjukavdrag för riksdagens ledamö- ter samt statsråd m.m., väcktes två motioner angående den berörda samordningsfrågan. Denna fråga behandlas i förevarande betänkande. Utskottet föreslår med anledning av motionerna dels lagreglering om bl.a en samordning av arvodena för statsråd och riksdagsledamöter, dels en avveckling av statsrådslönenämnden.

Motionerna

1990/91:K95 av Anders Björck m.fl. vari yrkas att riksdagen beslutar att en samordning skall ske mellan fastställande av arvoden m.m. för statsråd och för riksdagsledamöter och att riksdagsmannaarvodet därvid bör tjäna som utgångspunkt i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91 :K96 av Bertil Fiskesjö m.fl. vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att av riksdagens förvaltningsstyrelse begära förslag till reglering rörande beräkningsgrunder och former för faststäl- lande av arvoden till riksdagsledamöter och statsråd,

2. att riksdagen beslutar att statsrådslönenämnden avskaffas.

Utskottet

1 båda motionerna begärs att en samordning av arvodena till riksdags- ledamöter och statsråd kommer till stånd. I motion 1990/91:K95 (m) framhålls att det i det uppkomna läget ankommer på riksdagen att fatta beslut som leder till den eftersträvade samordningen. Detta kan

1 Riksdagen 1990191. 4 saml. Nr 48

enligt motionärerna ske genom att bestämmelser om statsråds och riksdagsledamöters arvoden, pensioner, sjukavdrag m.m. bestäms i en och samma lag, som det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma. I denna motion liksom i motion 1990/91 :K96 (c) framhålls att riksdagsmannaarvodet bör tjäna som utgångspunkt vid bestämman- det av statsrådens arvoden. I den sistnämnda motionen föreslås — förutom ett avskaffande av statsrådslönenämnden — att riksdagen hos förvaltningsstyrelsen skall begära ett lagförslag om beräkningsgrunder och former för fastställande av arvoden till riksdagsledamöter och statsråd.

Riksdagsledamöternas arvode skall enligt lagen (1988:589) om ersätt- ning m.m. till riksdagens ledamöter utgå med ett belopp som motsva- rar den genomsnittliga lönen för tjänster som byråchefer vid statliga myndigheter och som rådmän, hovrättsråd och kammarrättsråd. Med avvikelse från denna bestämmelse har i särskild lag (1990:1417) före- skrivits att för tiden den 1 oktober 1990—den 31 december 1991 skall i stället gälla att ledamotsarvode skall uppgå till 21 625 kr. per månad. Enligt den nyssnämnda lagen om ersättning m.m. till riksdagens leda- möter erhåller talmannen ett arvode som motsvarar lönen till statsmi- nistern. Statsrådens löner fastställs av en särskild nämnd — statsrådslö- nenämnden, som inrättades 1984 i enlighet med ett förslag av regering- en som godkändes av riksdagen (prop. 1984/85:17, KU12, rskr. 40). Statsrådslönerna uppgår enligt statsrådslönenämndens beslut för närva- rande till 43 000 kr. per månad, dvs. 198,8 % av ledamotsarvodet. Statsministerns lön är dock 46 500 kr. eller 215 % av ledamotsarvo- det.

Frågan om samordning av arvoden för riksdagsledamöter och stats- råd har initierats av konstitutionsutskottet i betänkandet (1990/91: KU 18) Oförändrade arvoden till riksdagens ledamöter m.m. Utskottet underströk att starka skäl talade för att en samordning sker mellan fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsledamöter, att frågan hur kopplingen skall ske mellan statsrådens och riksdagsmän- nens arvoden bör vara en gemensam angelägenhet för riksdag och regering och att riksdagsmannaarvodet därvid bör tjäna som utgångs- punkt. Riksdagen gav genom riksdagsskrivelser (rskr. 1990/91:87 och 88) riksdagens förvaltningskontor och regeringen detta till känna.

Regeringen hänvisade i proposition 1990/91:170 till den riksdagsbe- handling som låg till grund för inrättandet av en statsrådslönenämnd med uppgift att besluta om statsrådens arvoden och övriga löneförmå- ner. Enligt regeringen är det av stort värde att ha en ordning som innebär att regeringen inte själv bestämmer sina arvoden.

1990/9EKU48

Utskottet far hänvisa till sitt tidigare uttalande om att starka skäl talar för att en samordning sker mellan fastställande av arvoden för statsråd och för riksdagsledamöter och att riksdagsmannaarvodet därvid bör tjäna som en utgångspunkt. Regeringen har nyligen framhållit att den inte för framtiden anser sig böra redovisa någon uppfattning om på vilka grunder statsrådens arvoden bör fastställas (prop. 1990/91:170).

Enligt utskottets uppfattning finns för närvarande inte anledning att i princip ändra relationerna mellan statsrådens och riksdags- ledamöternas arvoden, vilka som ovan framgått för statsministerns del utgör 215 % av iedamotsarvodet och för övriga statsråd 198,8 % av nämnda arvode. Sistnämnda procentsats bör dock jämkas till 198 %. Den samordning som utskottet tidigare uttalat sig för bör enligt utskot- tet lämpligen ske genom en lagreglering som knyter statsrådsarvodet till arvodet för riksdagsledamöter.

Med en sådan lagreglering skulle för statsrådslönenämnden endast återstå att bestämma om traktamente, reseersättning och dylika förmå- ner. Det kan enligt utskottets mening inte längre anses motiverat att behålla en särskild nämnd för handläggning av enbart dessa frågor. Utskottet föreslår i stället att också dessa frågor nu lagregleras. Mot denna bakgrund bör statsrådslönenämnden således avvecklas.

Syftet med motionerna far följaktligen anses tillgodosett.

Utskottet hemställer

1. beträffande statsrådens arvoden m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91 :K95 och 1990/91 :K96 antar utskottets bifogade förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om sjukavdrag för statsråden m.m.,

2. beträffande statsrådslönenämnden

att riksdagen med anledning av motion 1990/91 :K96 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en avveckling av statsrådslönenämnden.

Stockholm den 31 maj 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Jo- hansson (s), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Ulla Pettersson (s). Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Birger Andersson (c).

Särskilt yttrande

Kurt Ove Johansson (s) anför:

Riksdagens ledamöter avstod 1990 från att ta ut den ökning av arvodet som enligt lag skulle ha utgått. Statsrådens löner, som fastställdes av en särskild nämnd, höjdes däremot samma år med 3 000 kr.

När riksdagsmannaarvodet i framtiden återställs för 1990 medför detta enligt konstitutionsutskottets förslag att statsråden erhåller en uppräkning med ett dubbelt så högt belopp, trots att statsrådslönerna ju redan höjts för 1990.

Den konstruktion som utskottet valt är bl.a. mot denna bakgrund inte helt problemfri.

Enligt min mening skulle bättre lösningar ha kunnat uppnås om mer tid stått till buds.

Mot bakgrund av behovet att få till stånd en knytning mellan statsrådens arvoden och ledamotsarvodena har jag dock inte velat motsätta mig förslaget.

1990/91:KU48

1990/91:KU48

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:359) om sjukavdrag för statsråden

dels att nuvarande 1 och 2 §§ skall betecknas 2 respektive 3

dels att rubriken till lagen skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 1 och 4—8 av följande lydelse.

Lag om arvoden till statsråden m.m.

1 § Arvoden till statsråden skall betalas månadsvis med ett belopp som motsvarar 198 procent av det arvode som betalas till ledamöter av riksdagen. Statsministerns arvode uppgår dock till 215 procent av ledamotsarvodet. Arvodet skall avrundas till närmaste hela krontal.

4 § Statsråden har rätt till de sjukvårdsförmåner som gäller för tjänste- männen i regeringskansliet.

5 § Ett statsråd som gör en inrikes resa inom ramen för sitt uppdrag har rätt till traktamente, resekostnadsersättning, förrättningstillägg för endags- och flerdygnsförrättning, lönetillägg för avrese- och hemreseda- gar, bilersättning och biltillägg enligt de bestämmelser som gäller för tjänstemännen i regeringskansliet.

Ett statsråd som är ledamot av riksdagen har dessutom rätt till sådan ersättning vid resor mellan Stockholm och den valkrets som han representerar i riksdagen.

6 § Ett statsråd som har längre färdväg än 70 km från bostaden på hemorten till regeringskansliet har, om förutsättningarna för avdrag i anvisningarna till 33 § punkt 3 a i kommunalskattelagen (1928:370) är uppfyllda, rätt till avlöningsförstärkning och tillägg för logikostnad med de belopp som gäller för tjänstemän med tidsbegränsad anställ- ning i regeringskansliet. För resor mellan Stockholm och hemorten betalas dessutom resekostnadsersättning.

7 § Vid sådana resor som avses i 5 och 6 §§ far statsrådet bestämma färdmedel.

8 § Ett statsråd som gör en utrikes resa inom ramen för sitt uppdrag har rätt till resekostnadsersättning och traktamente enligt de bestäm- melser som gäller för statstjänstemän vid utrikes resor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

gotab 98790, Stockholm 1991