Vissa turistfrågor

1990/91 KrU2

Utskottet behandlar i detta betänkande förslag i sju motioner väckta under allmänna motionstiden 1990. Förslagen tar sikte på dels allmänt turistfrämjande åtgärder, dels särskilda insatser i Bohuslän, Mälardalen, Värmland och Öland.

Utskottet avstyrker samtliga motionsförslag.

Till betänkandet är fogat tre reservationer.

1989/90:Kr501 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldigheten för svenska researrangörer att informera om miljösituationen i turistländerna.

1989/90:Kr503 av Annika Åhnberg (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges turistråd får i uppdrag att göra en särskild satsning på utveckling av Mälarturism i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:Kr512 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till VA-området inom det primära rekreationsområdet Öland.

1989/90:Kr514 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade insatser för att utveckla kulturturismen i Värmland.

1989/90:Kr523 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turismen i Bohuslän, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förlägga ett dokumentations- och informationscenter för turism till Uddevalla eller annan del av länet.

1989/90:Kr524 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turismens betydelse för landsbygdens utveckling och åtgärder för att främja turismen. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Jo268.

1989/90:Kr525 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen beslutar avskaffa begreppet primära rekreationsområden, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till stimulansåtgärder för prisbilligt semesterboende i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen hos regeringen begär att en brett upplagd informationskampanj utomlands genomförs om gällande bestämmelser för svensk allemansrätt, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turistfrämjande åtgärder.

Vissa frågor om turistfrämjande åtgärder (motionerna Kr524 och Kr525 yrkandena 4 och 6)

Motionsmotiveringar

I den motivering till förslaget i motion Kr524 (m) som lämnas i motion Jo268 erinrar motionärerna om att turismen har kommit att spela en allt större roll även på landsbygden. Som exempel härpå nämner de bilturismen samt utbyggnad av stugbyar och skidlifter. De anser att en utveckling av turism i småskaliga former kan utgöra en viktig komponent i landsbygdens utveckling. För att turismen skall kunna vidareutvecklas är, säger motionärerna, en fri konkurrens på likartade villkor nödvändig. De menar därför att kommunernas engagemang på turistområdet bör begränsas. I detta sammanhang anförs följande.

Många kommuner driver eller subventionerar turismverksamhet. Skattebetalarna tvingas därigenom bekosta verksamhet som inte primärt är avsedd för kommuninvånarna. Kommunen driver sällan verksamheten efter marknadsmässiga principer. Den kommunala inblandningen försämrar förutsättningen för privata näringsidkare. Konkurrens på lika villkor borde vara en självklarhet.

I motion Kr525 (c) framhålls att det är viktigt för turismen att det finns en levande landsbygd. Med en levande landsbygd avser motionärerna en bygd som inte är utarmad på människor och där det finns olika möjligheter till försörjning. De anser att en ökad satsning på olika turistiska aktiviteter på den svenska landsbygden skulle kunna ge den svenska turistnäringen en ny och egen profil.

Enligt motionen är turistnäringen till största delen en småföretagarverksamhet som mycket väl kan kombineras med annat arbete. Som exempel härpå nämner motionärerna att service som normalt utförs av heltidsanställd personal hos kommun och landsting med fördel kan uppdras att utföras av annan person som kan behöva sådan inkomstmöjlighet som tillskott för sin egen verksamhet. Vidare menar de att spridning av semester och goda allmänna kommunikationer kan göra det lättare för turisten att få god service och få tillgång till attraktiva områden som i dag är överbefolkade under en kort period.

Vidare anser motionärerna att det är nödvändigt att öka utbudet av billiga semesterbostäder. De menar att fler privata fritidshus skulle kunna användas för turistboende. Enligt motionärerna bör samhället genom olika åtgärder stimulera fritidshusägarna till ökad uthyrning.

Vissa uppgifter med anledning av motionerna

Kommunal turistverksamhet

Svenska kommunförbundet redovisar i skriften Fritid -- fakta om fritid och turism 1988 bl.a. följande uppgifter rörande kommunernas turistverksamhet.

Sedan 1984 har kommunernas åtgärder och åtaganden för turismen nästan fördubblats. Kostnadsutvecklingen från 281 milj.kr. år 1984 till 553,6 milj.kr. år 1987 innebär en ökning med 97%. Intäktssidans ökning under samma period från 122 milj.kr. till 210,3 milj.kr. motsvarar en ökning på 74%. Kommunernas stöd till hotellrörelser uppgår till 46,6 milj.kr. Intäkterna för verksamheten har beräknats till 1,7 milj.kr. 52 kommuner ser det som angeläget att stödja något eller några hotell på orten.

Många kommuner lämnar stöd till vandrarhem på olika sätt bl.a. genom hyressubventioner. Av totalt 497 stugbyar är 173 kommunägda. Av 764 campingplatser ägde kommuner 452.

År 1987 lämnade 46 kommuner bidrag till lokala turistföretag, aktiebolag eller stiftelser med 44 milj.kr.

Förutom bidrag till turistorganisationer på länsnivå förekommer det att kommuner bidrar med satsningar på delregionala turistorgan typ Glasriket, Blå kusten, Tygriket etc. med 41 milj.kr.

Turistpolitikens sociala målsättning

Turistrådet bedriver i samarbete med Landsorganisationen i Sverige (LO) ett utvecklingsprojekt avseende ökade möjligheter till rekreation och fritidsresande. Inom Turistrådets anslag har under innevarande budgetår 1 milj.kr. avsatts för projektet som skall pågå under tre och ett halvt år.

Utredningsarbete

Under våren 1990 tillkallades en parlamentarisk kommitté med uppdrag att dels utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting, dels se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor. Enligt direktiven (dir. 1990:20) skall kommittén redovisa en eller flera lösningar. Dessa innebär bl.a. följande.

att kommunernas och landstingens verksamhet kan finansieras inom ramen för en total kommunal utdebitering (exkl. församlingsskatt) på högst 30 kr./skattekrona att ytterligare utjämning av kommunalskatterna uppnås, så att skillnader i utdebitering mellan kommuner resp. landsting i första hand speglar skillnader i service- och avgiftsnivå samt hur effektivt verksamheten bedrivs, att en förnyelse och utveckling av den offentliga sektorn stimuleras, att statens bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer, att effekter av aktuella förändringar inom bl.a. skattelagstiftningen, äldre- och handikappomsorgen och skolområdet beaktas.

Utredningsarbetet skall bedrivas med den utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna. En mer effektiv kommunal verksamhet skall stimuleras. Kommittén bör översiktligt överväga instrumenten för statlig målstyrning och hur uppföljning av den kommunala verksamheten bör utvecklas.

Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara avslutat senast den 31 oktober 1991.

I juni 1990 tillkallades en kommitté med uppdrag att följa och rapportera kring olika effekter av 1990--1991 års skattereform. I direktiven (dir. 1990:44) anges att kommittén i sin utvärdering skall belysa effekter i följande avseenden, nämligen fördelningen av inkomster och förmögenheter, utbudet och allokeringen av arbetskraft, effekter på lönebildningen samt sparande och kapitalallokering. Även effekterna på bostadsmarknaden samt regionalpolitiska effekter av skattereformen bör belysas.

I direktiven redovisas att statens industriverk fått ett uppdrag på området. I regeringsbeslutet (1990-06-21 nr 7 industridepartementet) anges att industriverket i samråd med Sveriges turistråd och berörda länsstyrelser, regionala utvecklingsfonder och kommuner skall följa utvecklingen på turistorter i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Värmlands län samt Gotland och Öland. Uppdraget skall leda fram till en bedömning av de skattepolitiska beslutens effekter på den regionala utvecklingen samt till överväganden om eventuella åtgärder av regionalpolitisk art.

Delrapporter skall lämnas i mars 1991 och 1992. En slutrapport skall redovisas senast den 15 mars 1993.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen våren 1989 av förslag rörande turism och rekreation (bet. 1988/89:KrU14) påpekade utskottet att Turistrådet inlett ett samarbete med LO och planerade samarbete med pensionärsorganisationer, hyresgäströrelsen och invandrarorganisationer för att utveckla produktidéer och information. I detta sammanhang nämnde utskottet projektet "Upptäck Sverige" som bl.a. syftar till att på olika sätt informera om hur man kan upptäcka Sverige på nära håll eller längre bort, under längre ledigheter eller bara för ett veckoslut. Utskottet anförde att Turistrådet arbetar med turistfrågor utifrån såväl ekonomiska som sociala utgångspunkter. Utskottet förutsatte därför att det arbete som Turistrådet bedriver eller planerar på olika områden för att göra olika former av turism och rekreation tillgängliga för så många som möjligt i samhället fullföljs och vidareutvecklas.

I samma betänkande behandlade utskottet även motionsförslag om bl.a. betydelsen av goda allmänna kommunikationer och spridning av semester. Med anledning av dessa förslag anförde utskottet följande.

Utskottet har vid flera tillfällen (senast KrU 1987/88:20) avstyrkt förslag med samma syfte som det här aktuella. Utskottet har därvid bl.a. hänvisat till att semesterspridningen i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter och att förslag om spridning av skolornas sportlov liksom frågan om allmänna kommunikationer enligt de förslag som förelagts riksdagen föregående budgetår diskuteras i Turistrådets strukturplan. Tillgången till allmänna kommunikationer är självfallet av stor betydelse för möjligheterna att utveckla turismen, speciellt i ett land som Sverige med stora avstånd.

Utskottet utgår från att regeringen uppmärksammar de problem som motionärerna aktualiserat. Utskottet förutsätter att turismens intressen kan tillgodoses i den fortsatta utvecklingen av semesterfrågornas behandling samt genom det fortsatta arbetet med transportlösningar med anledning av riksdagens beslut om trafikpolitiken (TU1987/88:13). En särskild framställning från riksdagens sida med anledning av motionsyrkandet är inte påkallad.

Utskottet avstyrkte motionsförslaget som avslogs av riksdagen.

Frågor om stöd till turism i olika regioner m.m. (motionerna Kr503, Kr514 och Kr523)

Motionsmotiveringar

Enligt motion Kr503 (v) är Mälardalen ett område som är väl lämpat för rekreation och turism. Motionären hävdar dock att möjligheterna att uppleva Mälarlandskapet som en helhet är begränsade. Båttrafiken på Mälaren är dåligt utbyggd och det finns inte ett tillräcklig väl utbyggt nät av vandrarhem och campingplatser runt Mälaren.

Hon förordar därför att Sveriges turistråd i samarbete med kommunerna runt Mälaren skall utarbeta en utbyggnadsplan för Mälarturismen. Motionären anser att Södertälje skulle kunna vara en lämplig utgångspunkt för en utvecklad Mälarturism och att en sådan satsning skulle kunna bidra till en positiv utveckling av Södertäljes arbetsmarknad.

I motion Kr523 (fp) framhålls att turismen är av mycket stor betydelse för Bohuslän. Motionärerna som hänvisar till en år 1988 genomförd undersökning Turism i Bohuslän påpekar att turistnäringen ger över 3000 heltidsarbeten. De anför att det är önskvärt att den svenska turistnäringen kan utvecklas och erbjuda alternativ till semester i utlandet. Motionärerna pekar på vissa problem för turistnäringen bl.a. ofördelaktiga lånebestämmelser för investeringar samt de stora kostnader som vissa kommuner har för utbyggnader av vatten och avlopp samt för vägar och hamnar.

Vidare förordar motionärerna att ett dokumentations-och informationscenter för turism skall byggas upp i Bohuslän. Centret som skall samarbeta med Bohusläns museum skall ha till uppgift att samla aktuell kunskap med anknytning till turismen.

Behovet av åtgärder för att utveckla den värmländska kulturturismen poängteras i motion Kr514 (m). Motionären anför bl.a. följande.

För det första bör en besöksanläggning av hög klass skapas i Karlstad som kan kanalisera turistströmmen vidare ut i länet. De planer som Karlstads Turistservice AB och Värmlands Museum gemensamt skisserat för Mariebergsskogen utgör därvid en god grund.

Denna anläggning skall i sig innehålla en värmländsk basutställning för natur och kultur och därigenom kunna fungera som ett regionalt "natur-och kulturrum". Den kommer vidare att bestå av ett vänerakvarium, fornbyverksamhet och naturstigar och -aktiviteter etc.

En sådan anläggning kräver självklart en del resurser. Här bör de medel som både naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet erhållit för informationsinsatser kunna disponeras.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

För att främja turistverksamheten i Mälarområdet bildades i november 1989 Föreningen Mälaren -- ideell förening. Bland föreningens stiftare ingår 14 kommuner från Mälarbygden. Föreningens uppgift anges i stadgarna vara att utvidga och fördjupa samarbetet mellan kommuner och regioner i Mälarområdet, att främja och utveckla närturism och rekreation inom Mälarområdet samt att främja gemensam utåtriktad marknadsföring.

Turistrådets delegation har våren 1990 lämnat ett bidrag om 150000 kr. till ett norsk-svenskt samarbetsprojekt som syftar till att utveckla turismen kring sju fästningar vid den svenska västkusten och den sydvästra norska kusten. Ansvarig för projektet i Sverige är Bohus Turist. I ansökan till Turistrådet beskrivs projektet enligt följande.

Längs den svenska västkusten och i sydöstra Norge finns 7 stora gamla fästningar bevarade. Bakom dessa finns en spännande historia, som i många delar är gemensam för flera av fästningarna. Fästningarna är i Norge Akershus festning i Oslo, Fredrikstad festning i Fredrikstad och Fredrikstens festning i Halden samt i Sverige Carlstens fästning på Marstrand, Bohus fästning i Kungälv, Nya Älvsborgs fästning i Göteborg och Varbergs fästning i Varberg.

För att på ett lättillgängligt och samordnat sätt kunna levandegöra dessa fästningar har en idé om ett samverkansprojekt mellan kulturen och turismen i de två länderna tagit form.

På grundval av detta tog Bohus Turist 1987 initiativet till att samla företrädare för både kultur-och turistintressen i en arbetsgrupp. En av de första arbetsuppgifterna som genomfördes var att upprätta ett fästningsprogram i vilket projektet presenteras. Syftet med programmet har varit att lägga grunden till ett fortsatt samordnat utvecklingsarbete för fästningarna. Motivet för att satsa på ett samordnat utvecklingsarbete är att gemensamma insatser kommer att göra fästningarna mer attraktiva och lönsamma som besöksmål än om varje fästning utvecklas för sig.

Kostnaderna för utvecklingsinsatserna under 1990 och 1991 beräknas till drygt 500000kr.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen år 1989 av motionsförslag om stöd till olika turistprojekt på regional nivå uttalade utskottet (bet. 1988/89:KrU14) bl.a. att det primära ansvaret för att främja och utveckla turismen ligger hos de olika producenterna på det lokala och regionala planet. Turistrådets uppgift är att på olika sätt stödja lokala och regionala initiativ med utgångspunkt i ett riksperspektiv och i rådets sektoriella ansvar för turism och rekreation i Sverige. Försöks-och utvecklingsarbeten inom turismen stöds genom särskilda medel som fördelas av turistrådet.

Utskottet avstyrkte motionsyrkandena som avslogs av riksdagen.

Bidrag till investering i vatten- och avloppsnät (motion Kr512)

I motion Kr512 (c) pekas på de problem som turismen på Öland innebär för kommunerna. Motionären tar särskilt upp de stora investeringar som nu behöver göras för vatten och avlopp. I motionen anförs bl.a. följande.

För de små kommunerna på Öland med svagt befolkningsunderlag och låg skattekraft är det en omöjlig uppgift att på egen hand finansiera anläggningar som ska serva ett befolkningsunderlag på ca en halv miljon personer under turistsäsongen. Kommunerna måste ha hjälp i form av statsbidrag och subventionerade lån.

Uppgifter med anledning av motionen

Extra skatteutjämningsbidrag kan efter ansökan hos regeringen beviljas i syfte att stödja kommuner i en besvärlig ekonomisk situation. För budgetåret 1990/91 föreslog regeringen i budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 9) att extra skatteutjämningsbidrag för år 1991 skulle utgå med 230 milj.kr.

I samband med behandlingen av regeringsförslaget avstyrkte finansutskottet (bet. 1989/90:FiU29, s. 31) motionsförslag om att vissa förhållanden -- bl.a. kostnaden för strandstädning -- särskilt borde beaktas vid fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen. Finansutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända betänkande -- vari regeringens förslag om medelsanvisning tillstyrktes -- bl.a. följande.

Vad gäller de extra skatteutjämningsbidragen är bedömningsgrunderna för bidragens fördelning inte särskilt reglerade i lagen eller förordningen om skatteutjämningsbidrag. Till grund för fördelningen ligger i stället vissa uttalanden av riksdagen samt regeringsbeslut om bidragens användning. Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av den samlade kommunalekonomiska situationen i kommunen. I bedömningen ingår också utvecklingen av näringslivet i kommunen, befolkningsutvecklingen samt vissa andra faktorer av större betydelse.

Som utskottet anfört vid tidigare tillfälle (1988/89:FiU29) är det, enligt utskottets mening, således redan möjligt att väga in faktorer av det slag som diskuteras i de aktuella motionerna i de fall de har en påtaglig inverkan på respektive kommuns ekonomiska situation. Kommunerna kan i sina ansökningar om bidrag särskilt framhålla olika typer av belastning på den kommunala ekonomin.

Begreppet primärt rekreationsområde (motion Kr525 yrkande 2)

I motionen erinras om de riktlinjer för samhällets insatser för rekreation och turism som riksdagen antog år 1975 (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46). Enligt dessa riktlinjer borde den framtida utbyggnaden för turism och rekreation ske genom samordnade åtgärder i 25 s.k. primära rekreationsområden, och en särskild beredning -- rekreationsberedningen -- tillskapades för planering och samordning av de statliga insatserna för rekreation. Motionärerna påpekar att i samtliga primära rekreationsområden finns nu planer som skall tillgodose riksintressen, men planerna kan inte förverkligas eftersom ett genomförande av dem förutsätter statliga bidrag i en omfattning som ej är möjlig. I motionen anförs vidare följande.

Planeringen startades med förespeglingar om statliga medel vid förverkligandet. Dessa planer saknar nu i flera avseenden aktualitet och kan komma att utgöra hinder för annan näringslivsutveckling, varför begreppet primära rekreationsområden nu bör avskaffas och ge utrymme för mer realistisk kommunal planering för turism och friluftsliv. Alla kommuner inser betydelsen av att planera för detta behov.

Vissa uppgifter i anslutning till motionen

År 1975 lade statsmakterna fast vissa riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism (prop. 1975:46, CU 1975/76:2, rskr 1975/76:46).

Förslagen i propositionen grundades på det utredningsarbete som utförts av kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden. Riktlinjerna innebar bl.a. att samhällets insatser skulle inriktas på att göra det möjligt för alla att utnyttja områden och anläggningar för rekreation och turism. I propositionen underströks att en bättre samordning borde ske av olika samhälleliga insatser för rekreation och turism. En samordning av den planering som sker för rekreation och turism och den regionalpolitiska planeringen var enligt propositionen nödvändig. Föredragande statsrådet påpekade att de områden som är av riksintresse för rekreation och turism ofta är belägna i regioner med dålig sysselsättning. Anläggningar för rekreation och turism kan ge sysselsättning såväl på kort sikt under uppbyggnadsskedet som på lång sikt genom det personalbehov driften av anläggningarna framkallar. I propositionen framhölls vidare att även om en bygd inte kan ha turism som enda utkomstmöjlighet så kan bygden genom turismen få ett viktigt komplement till övriga näringar.

I propositionen föreslogs också att 25 större områden i landet skulle utpekas som s.k. primära rekreationsområden. Vid behandlingen av regeringsförslaget gjorde civilutskottet följande uttalande.

Utskottet vill i denna fråga betona de markhushållningsaspekter som leder den fysiska riksplaneringen och därmed behovet av att i första hand för dessa planeringssyften ange vissa för turism och rekreation särskilt lämpade större och sammanhängande områden. Innebörden därav blir då närmast att för dessa områden gäller som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen att planeringen skall utgå även från syftet att områdena skall kunna på ett ändamålsenligt sätt användas för rekreation och turism. Markanvändningsplaneringen inom området skall sålunda utgå från detta och innebära en vägning därav mot riksplaneringens övriga riktlinjer. Rekreationssyftet innebär bl.a. att betydande områden kan behöva avsättas för det rörliga friluftslivet men även för vetenskaplig naturvård och kulturminnesvård.

Vidare föreslogs att en särskild beredning skulle tillskapas för planering och samordning av de statliga insatserna för rekreation -- rekreationsberedningen. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag.

Rekreationsberedningen lade i rapporten (DsJo 1978:2) Statliga insatsen för turism och rekreation fram vissa förslag om den fortsatta verksamheten på rekreations-och turistområdet. Dessa innebar bl.a. att förutsättningar för en utveckling av primära rekreationsområden och andra viktiga områden för turism och rekreation borde ökas genom vissa förändringar i befintliga statliga stödformer. Förslagen innebär också att en ny markförvärvslånefond och ett rekreationspolitiskt investeringsstöd (lån och/eller bidrag) skulle inrättas.

Beredningen ansåg att för viktigare rekreationsområden borde översiktliga utvecklingsprogram för turism och rekreation utarbetas samt att särskilda insatser skulle göras i vissa primära rekreationsområden, nämligen där utvecklingsåtgärder bedömdes vara mycket angelägna.

Beredningens förslag behandlades i 1979 års budgetproposition, vari föredragande statsrådet förklarade att han inte då var beredd att ta ställning till rekreationsberedningens förslag om särskilda statliga insatser. För att förstärka planeringen inom de primära rekreationsområdena beslöt riksdagen år 1979 på förslag av regeringen (prop. 1978/79:100 bil. 13, bet. KrU 1978/79:22, rskr. 229) att ställa vissa medel till rekreationsberedningens förfogande.

År 1983 föreslog rekreationsberedningen i sitt slutbetänkande (SOU 1983:43) Områden för turism och rekreation att 8 av de 25 områdena skulle prioriteras när det gäller turism och rekreation och att särskilda insatser skall göras i dessa områden. I regeringens förslag om turist-och rekreationspolitiken m.m. (prop. 1983/84:145 bil. 1) avvisades beredningens förslag. I propositionen framhölls att det grundläggande syftet med att peka ut de primära rekreationsområdena var att skapa dels handlingsfrihet i fråga om markanvändning, dels skydd mot olika former av oönskad exploatering.

I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen) lämnas i 3 kap. 2 § särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden av riksintresse. Samtliga områden har stora värden när det gäller naturvård, kulturminnesvård, turism och friluftsliv. I stor utsträckning sammanfaller områdena med de 25 primära rekreationsområdena.

I förordningen (1982:677) om regionalpolitiskt stöd angavs ursprungligen som allmänvillkor för att regionalpolitiskt stöd skulle kunna lämnas till turistverksamhet att denna bedrevs inom stödområdena A och B samt om särskilda skäl förelåg även inom primära rekreationsområden inom stödområde C.

År 1989 föreslog regeringen i budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 12 s. 41) att det regionalpolitiska stöd till turistverksamhet i primära rekreationsområden inom stödområde C som dittills hade utgått skulle upphöra. Arbetsmarknadsministern gav följande motivering till sitt förslag.

Regionalpolitiskt stöd till turistverksamhet kan enligt riksdagens beslut lämnas endast i stödområde A och B samt, om det finns särskilda skäl, i primära rekreationsområden inom stödområde C. Marknaden för turism bedöms i dag som växande men är inte obegränsad. Om stöd lämnas till turistverksamhet i områden där det även finns goda möjligheter för annan verksamhet t.ex. industri, kan det innebära att turistunderlaget för anläggningarna inom fjällområdena minskar så kraftigt att de inte blir lönsamma eller att det inte blir möjligt att där bygga ut turistnäringen. För att bibehålla möjligheterna att skapa ny sysselsättning i de mest utsatta områdena bör regionalpolitiskt stöd till turistverksamhet därför fortsättningsvis begränsas till stödområdena A och B.

Riksdagen godtog regeringens förslag (bet. AU 1988/89:13, rskr. 235). Förordningen ändrades i enlighet härmed (SFS 1989:483).

De riktlinjer för regionalpolitiken för 90-talet som riksdagen lade fast våren 1990 (prop. 1989/90:76, bet. AU13, rskr. 346) innebär bl.a. att hittillsvarande stödområdesindelning ersätts av inplacering av kommun eller kommundel i två stödområden, 1 och 2. I stödområde 2 ingår kommuner som enligt tidigare stödområdesindelning räknats till stödområde B samt 24 kommuner som ingått i stödområde C. De nya bestämmelserna gäller fr.o.m. den 1 juli i år, då förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd trädde i kraft.

Tidigare riksdagsbehandling

Förslag om att begreppet primära rekreationsområden skall avskaffas har utskottet behandlat åren 1987, 1988 och 1989 (bet. KrU 1986/87:20, KrU 1987/88:20 och 1988/89:KrU 14). Vid behandlingen år 1989 hänvisade utskottet till regeringens ovan refererade förslag i budgetpropositionen och anförde att om regeringens förslag bifölls skulle det innebära att primärt rekreationsområde som kvalifikationsgrund för regionalpolitiskt stöd kommer att utgå. Begreppet primärt rekreationsområde har därmed ingen administrativ innebörd förutom de allmänna rekommendationer det innebär för naturresursplanering, konstaterade utskottet.

Vissa informationsfrågor (motionerna Kr501 och Kr525 yrkande 5)

I motion Kr525 (c) framhålls att den för Sverige unika allemansrätten respekteras dåligt i flera turistområden. Motionärerna anför bl.a. följande.

Många utländska reseföretag anordnar själva resor till Sverige där deltagarna på egen hand upplever vår natur. Allt för ofta saknar våra gäster upplysningar om vad som är tillåtet inom ramen för allemansrätten. Det är därför angeläget att utländska besökare informeras redan i sitt hemland om de regler som gäller och som vi svenskar själva har att ta hänsyn till. Sveriges turistråd och våra ambassader bör förstärka informationsinsatserna.

Effekterna av den internationella turismens snabba utveckling diskuteras i motion Kr501 (s). Motionärerna tar särskilt upp turismens inverkan på miljön och hävdar att den redan i vissa fall har åstadkommit obotliga miljöskador. De anser att svenska researrangörer måste beakta att miljön är en begränsad resurs. Motionärerna motiverar sitt förslag enligt följande.

Sverige som i många avseenden varit ett föregångsland på miljöområdet, måste ta ett betydligt större ansvar för de påfrestningar vi själva utsätter miljön för vid turistresor i andra länder. Vår miljömedvetenhet måste ta sig praktiska uttryck även då vi befinner oss på rekreations-och semesterresor i länder, där miljöbelastningarna redan nått smärtgränsen. Ett sådant större ansvar bör med fördel kunna läggas på de svenska företag som arrangerar turistresor utomlands. Dessa bör uttryckligen åläggas att lämna sina kunder en fyllig och tydlig information om miljösituationen i respektive turistland samt även mana turisterna till varsamhet med natur och miljö i dessa länder.

Inledning

Vid behandlingen våren 1990 av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1989/90:100 bil. 14) om anslag till turism och rekreation framhöll utskottet turistnäringens betydelse för ekonomi, sysselsättning och regional utveckling. Utskottet påpekade också att samhället på olika sätt bidrar till turismens utveckling.

Det övergripande ansvaret för att främja och utveckla turismen i Sverige har Sveriges turistråd. Rådet skall samordna och ge service till företag inom turistbranschen, ideella organisationer liksom till de offentliga organ som har uppgifter inom eller i anslutning till turistsektorn. I Turistrådets uppgifter ingår också att stödja regional utveckling samt att medverka till att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och rekreation.

På det regionala och lokala planet är det landsting och kommuner som svarar för utveckling av turism och rekreation. Kommunernas totala bruttokostnad för turistfrämjande åtgärder uppgick enligt uppgift till 553,6 milj.kr. för år 1987. I beloppet ingår kostnader för bl.a. campingplatser, stugbyar, vandrarhem, hotellrörelser, turistbyråer och satsningar på olika lokala och regionala projekt. Landstingen avsatte år 1986 ca 67 milj.kr. till turistfrämjande verksamhet på regional nivå.

Turistrådet framhåller i anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 att svensk turism är en växande basindustri. Branschen består av ca 21000 företag som sysselsätter 200000 hel- och deltidsanställda. Turistrådet uppger att turismen i Sverige har ökat med 40% de senaste tio åren. För vissa regioner i landet har turistnäringen speciellt stor betydelse. Det gäller t.ex. vissa glesbygsområden där turism är huvudnäringen.

Problem som Turistrådet pekar på är att kapacitetsutnyttjandet i turistnäringen jämfört med andra branscher ofta är lågt. Detta beror bl.a. på de kraftiga säsongsvariationerna i efterfrågan. Turistbranschen har därför lönsamhetsproblem. Delar av produktionen är av tradition finansierad med offentliga medel.

I det följande behandlar utskottet förslag i sju motioner som rör olika aspekter av turist- och rekreationsområdet. Förslag som tar sikte på att utveckla turismen på landsbygden förs fram i två motioner. I fyra motioner förordas åtgärder för att stödja turismen i vissa regioner. Övriga frågor som utskottet behandlar rör information om allemansrätten och om miljösituationen i turistländerna samt om begreppet primära rekreationsområden.

Vissa frågor om turistfrämjande åtgärder

Turismens betydelse för i synnerhet landsbygdens utveckling framhålls i motion Kr524 (m). Motionärerna anser att en fri konkurrens på lika villkor är nödvändig för att en utbyggnad av turismen på landsbygden skall kunna komma till stånd. De förordar därför att kommunernas engagemang på turistområdet skall begränsas.

Av den redovisning som utskottet lämnat i det föregående framgår att kommunerna gör avsevärda satsningar på turist- och rekreationssektorn. Turismen har också stor betydelse för vissa glesbygdsområden. Det kan i sammanhanget nämnas att Kommunförbundet i sitt remissvar över riksrevisionsverkets revisionsrapport Sveriges turistråd anför att kommunernas roll är att ge kommuninnevånarna tillgång till ett brett rekreationsutbud och att göra detta tillgängligt för alla. I denna del kan alltså kommunerna medverka till att tillgodose önskemålet om en "bred social turism".

Turistverksamheten i övrigt handlar enligt Kommunförbundet om att skapa sysselsättning, behålla service, öka skatteintäkter och få ett bättre utnyttjande av kommunala anläggningar som kan användas inte bara av turister utan också av kommunens egna invånare.

Utskottet vill även erinra om att våren 1990 har en parlamentarisk kommitté tillkallats med uppgift att dels utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting, dels se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor.

Mot här angiven bakgrund konstaterar utskottet att kommunernas satsningar på turistverksamhet primärt är inriktade på att ge service till kommunernas invånare men att satsningarna även har andra syften. Utskottet finner inte skäl föreslå riksdagen att göra ett uttalande om inriktningen av de kommunala turistsatsningarna. Motionen avstyrks.

Även i motion Kr525 (c) poängteras turismens betydelse när det gäller att skapa arbetstillfällen på landsbygden. För att stimulera till en ökad landsbygdsturism bör privata fritidshus hyras ut, menar motionärerna. Härigenom skulle det vara möjligt att öka utbudet av billiga semesterbostäder. Motionärerna anser därför att samhället genom olika åtgärder bör stimulera fritidshusägarna till att i ökad utsträckning hyra ut sina hus.

Förslaget i motionen synes syfta till att fördelaktiga lån skall beviljas för upprustning av äldre bostadshus som inte används som permanentbostad.

Förslag om lån för upprustning av fritidshus har avstyrkts av bostadsutskottet och avslagits av riksdagen åren 1987, 1988 och 1989 (bet. BoU 1986/87:10, BoU 1987/88:10 och 1988/89:BoU7). Bostadsutskottet har därvid uttalat att utskottet inte är berett att medverka till att det statliga stödet inom bostadssektorn utvidgas till att innefatta även fritidsboendet.

Kulturutskottet finner inte skäl att göra någon annan bedömning i denna fråga än bostadsutskottet. Motion Kr525 i här aktuell del (yrkande 4) avstyrks alltså.

I detta sammanhang vill utskottet även hänvisa till att utskottet vid flera tillfällen tidigare redovisat de olika insatser som görs bl.a. från Turistrådets sida för att uppmuntra projekt som tar sikte på att göra turism och rekreation tillgängliga för så många som möjligt i samhället. I den Produktbank som Turistrådet bygger upp i samverkan med lokala och regionala turistorganisationer ingår bl.a. uppgifter om möjligheterna att hyra fritidshus.

I motionen föreslås vidare en rad turistfrämjande åtgärder. Motionärerna tar bl.a. upp betydelsen av goda allmänna kommunikationer och spridning av semester. De vill att riksdagen i en framställning till regeringen skall ställa sig bakom dessa synpunkter.

Som framgår av redovisningen i det föregående har utskottet vid flera tillfällen tidigare och senast våren 1989 (bet. 1988/89:KrU14) behandlat förslag med samma syfte som det här aktuella. Utskottet, som avstyrkte motionsförslagen, utgick från att regeringen uppmärksammar de problem som motionärerna aktualiserat.

Utskottet finner inte anledning att ändra uppfattning och avstyrker alltså motion Kr525 i här aktuell del (yrkande 6).

Frågor om stöd till turism i olika regioner, m.m.

I motion Kr503 (v) föreslås att Turistrådet skall få i uppdrag att göra en särskild satsning på turism i Mälardalen. Utskottet har i det föregående redovisat att en förening, Föreningen Mälaren -- ideell förening, bildats i november 1989 i syfte att främja turistverksamheten i Mälarområdet. I föreningen ingår ett flertal kommuner kring Mälaren.

Med anledning av motionärens förslag finns det skäl att erinra om att utskottet vid flera tillfällen tidigare och senast våren 1989 (bet. 1989/90:KrU14) avstyrkt motionsförslag om stöd till turistprojekt i olika regioner. Utskottet framhöll därvid att det primära ansvaret för att utveckla turismen ligger hos de olika producenterna på det lokala och regionala planet. Turistrådets uppgift är, sade utskottet, att på olika sätt stödja lokala och regionala initiativ med utgångspunkt i ett riksperspektiv och i rådets sektoriella ansvar för turism och rekreation i Sverige. Försöks- och utvecklingsarbeten inom turismen stöds genom särskilda medel som fördelas av Turistrådet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr503.

I motion Kr523 (fp) poängteras turismens betydelse för Bohuslän. Med hänvisning bl.a. till turismens betydelse för arbetsmarknaden understryker motionärerna vikten av att den svenska turistnäringen kan utvecklas. De pekar på vissa problem som turistnäringen -- enligt deras mening -- har, bl.a. är villkoren för att ta upp lån för investeringar ofördelaktiga.

Som framgår av utskottets redovisning i det föregående har Turistrådet våren 1990 lämnat bidrag till utveckling av ett turistprojekt i Bohuslän. Projektet som syftar till att utveckla turismen kring sju fästningar vid den svenska västkusten och den sydvästra svenska kusten har utarbetats av berörda svenska och norska organ gemensamt.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om sitt uttalande i yttrande till arbetsmarknadsutskottet med anledning av regeringens förslag om regionalpolitik för 90-talet (prop. 1989/90:76). Kulturutskottet (yttr. 1989/90:KrU7y) påpekade vikten av att satsningar inom turismen grundas på marknadsmässiga bedömningar av behov och lönsamhetsförutsättningar. Med anledning av motionärernas synpunkter om turistnäringens villkor kan påpekas att statsmakternas regionalpolitiska beslut (prop. 1989/90:76, bet. AU13, rskr. 346) innebär bl.a. att för turistnäringen skall gälla samma regler som för det regionalpolitiska företagsstödet i övrigt. Stöd skall kunna lämnas i form av lokaliserings- och utvecklingsbidrag samt sysselsättningsbidrag. Regionalpolitiskt företagsstöd skall kunna lämnas i stödområdena 1 och 2.

Med hänvisning härtill och till utskottets ställningstagande beträffande ansvarsfördelningen mellan centrala och lokala organ när det gäller att utveckla turismen anser utskottet att motion Kr523 i här aktuell del (yrkande 1) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I samma motion förordas (yrkande 2) att ett dokumentations- och informationscenter för turism skall byggas upp i Uddevalla eller någon annan del av länet. Verksamheten vid detta center skulle vara rikstäckande.

Utskottet vill erinra om att en viktig uppgift för Turistrådet är att analysera, sammanställa och sprida kunskap om turistsektorn och dess utveckling. Turistrådet har därför byggt upp system för produktfakta, dvs. information om det turistiska utbudet i Sverige, samt marknadsfakta, dvs. uppgifter om hur efterfrågan på turism varit och en bedömning av dess utveckling. I verksamhetsberättelsen 1988/89 redovisar Turistrådet att de system som tagits i drift är Produktbanken för produktfakta och Turist- och resebasen för marknadsfakta. Vidare samarbetar Turistrådet med universitet och högskolor för att förstärka kunskapsbasen inom hela turistsektorn.

Mot den redovisade bakgrunden konstaterar utskottet att en verksamhet av det slag som enligt motionärerna borde byggas upp och förläggas till Uddevalla redan bedrivs av Turistrådet. Det finns också skäl framhålla att -- enligt vad utskottet inhämtat -- det på det regionala planet inte finns några konkreta planer på ett dokumentations- och informationscenter utarbetade. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr523 yrkande 2.

Förslaget i motion Kr514 (m) syftar till att utveckla den värmländska kulturturismen. Motionären redovisar de planer som finns i Karlstad på att bygga upp en besöksanläggning i Mariebergsskogen. I denna anläggning skall ingå en basutställning som visar värmländsk natur och kultur. Han anser att såväl naturvårdsverket som riksantikvarieämbetet bör lämna bidrag till finansieringen av denna anläggning.

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående om ansvarsfördelningen mellan staten å ena sidan och landsting och kommuner å den andra sidan när det gäller utveckling av turistprojekt avstyrker utskottet motion Kr514.

Förslaget i motion Kr512 (c) syftar till att statsbidrag skall utgå för de investeringar i vatten- och avloppsanläggningar som projekteras på Öland. Motionären pekar på de stora svårigheter som de berörda kommunerna har att finansiera VA-anläggningar som med hänsyn till turismen måste dimensioneras för ett betydligt större befolkningsunderlag än den bofasta befolkningen. Utskottet är medvetet om att kommuner med en liten fast befolkning men med ett stort antal fritidsboende och turister kan ha svårigheter att finansiera nödvändiga investeringar av bl.a. det slag som anges i motionen.

Som utskottet redovisat i det föregående finns det vissa möjligheter för kommuner att få extra skatteutjämningsbidrag. Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av den samlade kommunalekonomiska situationen i kommunen. Utskottet vill vidare peka på att -- som redovisats i det föregående -- en nyligen tillsatt parlamentarisk kommitté har i uppdrag att utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting samt att se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Kr512 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Ett förslag i motion Kr525 (yrkande 2) går ut på att riksdagen skall besluta avskaffa begreppet primära rekreationsområden. I ett föregående avsnitt i detta betänkande har utskottet lämnat en utförlig redovisning av innebörden av begreppet primära rekreationsområden och åtgärder som vidtagits beträffande dessa områden. Sammanfattningsvis kan följande sägas.

De riktlinjer för planering och samordning av samhällets insatser för rekreation och turism som statsmakterna lade fast år 1975 innebär bl.a. att 25 större områden i landet utpekades som s.k. primära rekreationsområden. För dessa områden skulle som särskild riktlinje i den fysiska riksplaneringen gälla att planeringen skulle utgå från syftet att områdena på ett ändamålsenligt sätt skulle kunna användas för rekreation och turism.

I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. -- naturresurslagen -- som riksdagen antog år 1985 lämnas särskilda hushållningsbestämmelser för vissa i lagen angivna områden av riksintresse. I stor utsträckning sammanfaller dessa områden med de 25 primära rekreationsområdena.

Med giltighet fr.o.m. den 1 juli 1989 beslöt riksdagen förra året, på förslag av regeringen om upphävande av tidigare gällande bestämmelser om att regionalpolitiskt stöd till turistverksamhet skulle kunna lämnas inom primära rekreationsområden inom stödområde C, om särskilda skäl funnes.

Utskottet konstaterar alltså att begreppet primärt rekreationsområde numera inte har någon administrativ innebörd. Syftet med förslaget i motion Kr525 (yrkande 2) är tillgodosett.

Vissa informationsfrågor

I motion Kr525 (c) begärs att en brett upplagd informationskampanj om gällande bestämmelser för svensk allemansrätt skall genomföras utomlands. Motionärerna hävdar att utländska turister ofta saknar upplysningar om vad som är tillåtet inom ramen för allemansrätten.

Enligt vad utskottet har inhämtat bedriver Turistrådet i samarbete med naturvårdsverket en informationsverksamhet om allemansrätten. Informationen är riktad både till svenska och till utländska turister. I den information som lämnas framhålls att allemansrätten medför vissa skyldigheter, bl.a. att ta hänsyn till miljö och natur. Informationen riktad till utländska turister lämnas bl.a. i turistbroschyrer med allmänna uppgifter om Sverige samt i annat material om Sverige som distribueras till turistbyråer utomlands, till Turistrådets olika kontor och till ambassaderna. Utskottet är medvetet om att det har förekommit att utländska såväl som svenska turister inte tagit hänsyn till att allemansrätten bygger på ett hänsynstagande till miljö och markägares rättigheter. Det är därför angeläget att information om allemansrätten får en vid spridning.

Med hänsyn till att Turistrådet bedriver en informationsverksamhet av det slag som motionärerna efterlyser anser utskottet att någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Kr525 i här aktuell del (yrkande 5) inte är påkallad.

Syftet med förslaget i motion Kr501 (s) är att svenska researrangörer skall åläggas att lämna information om miljösituationen i turistländerna. Motionärerna anser att Sverige måste ta ett större ansvar för de påfrestningar på miljön som följer av svenskars turistresor i utlandet.

Även internationellt finns numera en ökande medvetenhet om att turismen kan medföra svåra påfrestningar på miljön. Enligt vad utskottet inhämtat har bl.a. OECDs turistkommitté tagit upp frågor om miljöproblem i samband med turismen. Det kan i sammanhanget nämnas att inom Turistrådet diskuteras genomförandet av ett försöksprojekt om turismen och miljön.

Enligt utskottets mening skulle formella förpliktelser av det slag som motionärerna åsyftar gå utöver vad som rimligen kan åläggas en researrangör. Utskottet vill också framhålla att en informationsverksamhet av det slag som motionärerna åsyftar är en grannlaga uppgift som kräver stor sakkunskap. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr501.

Utskottet hemställer

1. beträffande turismens betydelse för landsbygden

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr524, res. 1 (m)

2. beträffande prisbilligt semesterboende

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 4,

3. beträffande turistfrämjande åtgärder

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 6,

4. beträffande Mälarturism

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr503, res. 2 (v)

5. beträffande turism i Bohuslän

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr523 yrkande 1,

6. beträffande dokumentationscenter för turism

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr523 yrkande 2,

7. beträffande kulturturism i Värmland

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr514,

8. beträffande statsbidrag till VA-investeringar på Öland

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr512,

9. beträffande primära rekreationsområden

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 2,

10. beträffande information om allemansrätten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr525 yrkande 5, res. 3 (c)

11. beträffande information om turismens inverkan på miljön

att riksdagen avslår motion 1989/90:Kr501.

Stockholm den 4 oktober 1990

På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Maja Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Lars Ernestam (fp), Jan Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark (m), Sylvia Pettersson (s), Leo Persson (s), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos (v), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Berg (s), Göran Åstrand (m) och Lola Björkquist (fp).

1. Turismens betydelse för landsbygden (mom. 1)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som utskottet redovisat i det föregående har en parlamentarisk kommitté tillkallats med uppgift att dels utforma ett nytt system för statens bidrag till kommuner och landsting, dels se över den kommunala sektorns övriga finansieringskällor. Enligt utskottets mening är det viktigt att alla möjligheter att utveckla turismen i småskaliga former tas till vara. Turismen som är en snabbt expanderande näringsgren kan verksamt bidra till landsbygdens utveckling. Många kommuner driver eller subventionerar turismverksamhet på ett sätt som snedvrider konkurrenssituationen för privata näringsidkare. Sådana kommunala engagemang på turismområdet bör upphöra. Många kommuner driver eller subventionerar turismverksamhet vilket medför att privata näringsidkare kan få en besvärlig konkurrenssituation. Kommunernas engagemang på turismområdet bör därför begränsas.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande turismens betydelse för landsbygden

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr524 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Mälarturism (mom. 4)

Alexander Chrisopoulos (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Med anledning" och slutar med "motion Kr503" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionären att det är angeläget att samhället medverkar till att skapa möjligheter för turism och rekreation i enkla prisbilliga former och som bl.a. kan tillgodose barnfamiljers behov. De förslag som läggs fram i motionen om en utbyggnad av turismen kring Mälaren bör snarast genomföras i samarbete mellan Turistrådet och kommunerna runt Mälaren.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande Mälarturism

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Information om allemansrätten (mom. 10)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c)

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Med hänsyn" och slutar med "är påkallad" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att utländska besökare redan i sitt hemland får information om vad som är tillåtet inom ramen för allemansrätten och om gällande regler. Turistrådet och de svenska ambassaderna bör därför förstärka sina informationsinsatser på detta område.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande information om allemansrätten

att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Kr525 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.