Ersättning för inkassokostnader

1990/91 NU11

Ärendet

I motion 1989/90:N203 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. att ersättningsskyldigheten differentieras enligt vad som anförs i motionen.

Inkassoåtgärder skall normalt delvis betalas av gäldenären med belopp som -- enligt bemyndigande av riksdagen -- bestäms av regeringen. Utskottet avstyrker en motion om att ersättningsbeloppen skall differentieras, så att det tydligt markeras för näringsidkare att skulder skall betalas.

Årligen inges, sägs det i motionen, till tingsrätterna ca 600000 ansökningar om betalningsföreläggande och lagsökning. Detta motsvaras, beräknar motionärerna, av ungefär tre gånger så många inkassokrav, vilka står för lika många betalningsdröjsmål. I ungefär hälften av fallen är gäldenären en juridisk person eller i varje fall en näringsidkare. Den ersättning för inkassokostnader som enligt gällande bestämmelser får tas ut från gäldenären motsvarar, uppges det, endast cirka en tredjedel av fordringsägarens kostnader. Därför är det, menar motionärerna, billigt att dröja med betalningar till leverantörer m.fl. Detta kan i sin tur medverka till överbelastning på domstolarna och troligen även till ett ökat antal konkurser. Vid årsskiftet 1990-1991 kommer inkassoverksamhet att bli en mervärdeskattepliktig tjänst, framhålls det. En gäldenär som är näringsidkare kommer då i realiteten att slippa undan billigare än en gäldenär som är privatperson. Den nuvarande regleringen ger, säger motionärerna avslutningsvis, helt fel signaler till den näringsidkare som överväger att dröja med sina betalningar. Principen att lämnade krediter skall betalas på överenskommet sätt måste upprätthållas.

Uppgifter i anslutning till motionen

I lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. föreskrivs i huvudsak följande.

En gäldenär är skyldig att utge ersättning för skriftlig betalningspåminnelse rörande skulden, om avtal därom har träffats senast i samband med skuldens uppkomst.

Gäldenären är vidare skyldig att utge ersättning bl.a. för krav rörande skulden, om han har fått ett på visst sätt utformat kravbrev, och -- under vissa förutsättningar -- för upprättande av fullständig plan för amortering av återstående del av skulden. Ersättning utgår med skäligt belopp som regeringen föreskriver.

Belopp anges i förordningen (1981:1057) om ersättning för inkassokostnader m.m. De uppgår nu till 35 kr. för skriftlig betalningspåminnelse, 120 kr. för krav och 110 kr. för amorteringsplan (SFS 1990:177).

Svenska inkassoföreningen har i september 1990 gjort framställning till regeringen (justitiedepartementet) om en översyn av principerna för fördelning mellan borgenär, gäldenär och staten av de merkostnader som uppstår vid indrivning av fordringar som ej betalas i rätt ordning. I framställningen hänvisas till en tidigare utredning av nuvarande statens pris- och konkurrensverk, vilken enligt föreningens mening borde upprepas.

Regeringen har den 15 november 1990 avslagit Inkassoföreningens framställning. Regeringsbeslutet innehåller följande motivering:

Riksdagen har nyligen beslutat om ett nytt system för hantering av den summariska processen (prop. 1989/90:85). Denna nyordning träder i kraft den dag regeringen bestämmer, troligen i anslutning till årsskiftet 1991/92. Ansökan skall i den nya ordningen göras direkt hos kronofogdemyndigheten -- inte som nu hos tingsrätten -- och kronofogdemyndigheten skall i allmänhet självmant verkställa avgörandet i målet. Ansökan skall i vissa fall få göras med hjälp av ADB-medium. Detta nya system kommer att förändra förutsättningarna för borgenärernas arbete i målen inom den summariska processen och troligen i viss mån även för inkassoverksamheten. En sådan översyn som framställningen avser bör därför anstå tills det nya systemet varit i bruk en tid.

En gäldenär som blir föremål för inkassoåtgärder är, som framgår av det föregående, normalt skyldig att betala viss ersättning för borgenärens kostnader för dessa åtgärder. I motion 1989/90:N203 (fp, m) hävdas att de nu gällande ersättningsbeloppen är för låga, med påföljd att bl.a. näringsidkare skaffar sig extra kredit genom att dröja med betalningar. Detta leder, menar motionärerna, till att tingsrätterna så småningom får ökad belastning genom ansökningar om lagsökning och om betalningsföreläggande. I motionen förespråkas att ersättningsbeloppen skall differentieras så att näringsidkarna får en tydlig signal om att betalningsdröjsmål skall undvikas.

För en bedömning av om en ändring av avgiftssystemet är motiverad erfordras i första hand tillförlitliga uppgifter om hur de nuvarande avgifterna förhåller sig till de verkliga kostnaderna. Regeringen har i dagarna avslagit en framställning från Svenska inkassoföreningen om en utredning härvidlag genom statens pris- och konkurrensverks försorg. Motiveringen för detta beslut är att det nya system för den summariska processen, dvs. mål om betalningsföreläggande m.m., som beräknas träda i kraft om ungefär ett år, kommer att förändra förutsättningarna för borgenärernas arbete i målen inom denna process och troligen i viss mån även för inkassoverksamheten. En sådan översyn som framställningen avser borde därför anstå tills det nya systemet har varit i bruk en tid.

Utskottet finner detta ställningstagande av regeringen rimligt. En konsekvens därav blir att det nu inte skulle finnas underlag för sådana överväganden rörande ersättningen för inkassokostnader som motionärerna efterlyser. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen. Utskottet räknar med att regeringen, när en omprövning av grunderna för ersättningsbeloppen har genomförts, uppmärksammar de förhållanden som berörs i motionen.

Utskottet hemställer beträffande ersättning för inkassokostnader att riksdagen avslår motion 1989/90:N203.

Stockholm den 22 november 1990

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s) och Sven-Olof Petersson (c).