Bankrörelse m.m.

1990/91 NU2

Ärendet

I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- fyra motioner med yrkanden om verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag, statligt inflytande i affärsbankernas styrelser, information om regler för återbetalning av hypotekslån, kvittens vid deponering i servicebox.

Utskottet avstyrker alla motionsyrkandena. Enhälligt konstaterar utskottet att beredningen av frågan om nya verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag fortskrider. Som tidigare begärs i reservationer att systemet med offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser skall avskaffas (m, fp) liksom också bestämmelserna om att regeringen skall godkänna val av ordförande i dessa styrelser (m, fp, c). Nya förslag som likaledes stöds i reservationer är att bankinspektionen skall verka för bättre information om regler för återbetalning av hypotekslån (fp, c) och söka få till stånd ett system med kvittenser vid deponering i bankernas serviceboxar (fp).

De motioner som behandlas här är följande:

1989/90:N220 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avregleringar av tillåtna verksamhetsfält för banker och försäkringsbolag, 4 (delvis). avskaffar systemet med statliga styrelserepresentanter i banker ------,

1989/90:N231 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att bankinspektionen får i uppdrag att utreda och föreslå bankerna ett system med kvittens vid deponering i bankboxar.

1989/90:N295 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att bankinspektionen får i uppdrag att öka informationsinsatserna till låntagarna vad gäller amorteringsregler för villalån.

1989/90:N318 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 5. beslutar att 7kap. 11§ bankaktiebolagslagen (1987:618) skall lyda i enlighet med förslag i NU 1987/88:20 reservation 9, val av styrelseordförande i affärsbank, 6. hos regeringen begär förslag till ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618) beträffande statliga representanter i bankstyrelser i enlighet med vad som i motionen anförts.

Pågående utredning

En kommitté (Fi 1990:11) för översyn av försäkringsbolagens verksamhet (ordförande: justitierådet Bertil Bengtsson) har nyligen tillkallats av statsrådet Erik Åsbrink på grundval av ett regeringsbeslut. I direktiven (dir. 1990:5) anförs under rubriken Behovet av regleringsinsatser bl.a.:

Försäkringsverksamhetens speciella karaktär och ekonomiska betydelse har traditionellt ansetts motivera en särskild reglering som skydd för försäkringstagarna. En reglering av verksamheten ligger emellertid även i försäkringsgivarnas intresse, eftersom verksamheten är beroende av att försäkringstagarna bedömer bolagen som trovärdiga och kapabla att uppfylla ingångna avtal. Som en konsekvens av att livförsäkringsavtal ofta sträcker sig över en lång tidsperiod och dessutom oftast kombineras med ett långsiktigt sparande, är regleringen av livförsäkringsverksamhet mer omfattande än den som gäller skadeförsäkringsverksamhet.

Alltför detaljrik och omfattande reglering kan emellertid medföra samhällsekonomiska kostnader i form av hämmad konkurrens och produktutveckling samt ökad byråkrati. Det är inte alltid lätt att avgöra var gränsen går mellan nödvändiga regleringsinsatser resp. regler som beskär handlingsfriheten i större utsträckning än vad som är samhällsekonomiskt motiverat. En konsekvens av den pågående internationaliseringsprocessen är att det i framtiden kommer att ställas nya krav på de svenska försäkringsbolagen. Väl avvägda regleringsinsatser blir då särskilt betydelsefulla för att lagstiftningen inte skall medföra negativa konsekvenser för vare sig försäkringstagare eller försäkringsgivare.

Kommittén bör göra en samhällsekonomisk analys av skyddsintressena inom försäkringsverksamheten och mot bakgrund av denna göra en övergripande bedömning av erforderliga regleringsinsatser. Kommittén är därvid fri att bedöma om hittillsvarande principer skall tillmätas samma vikt i framtiden som i dag. I sammanhanget är det väsentligt att kommittén klargör de skillnader som föreligger mellan skade- och livförsäkringsverksamhet och som motiverar olika grad av reglering. Skillnader i tidshorisont och förekomst av sparande är egenskaper som särskilt påverkar skyddsintressenas karaktär inom skade- resp. livförsäkringsverksamhet.

Verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag

För såväl banker som försäkringsbolag gäller att det är noga fastställt i lag vilka slags verksamhet som är tillåten för dem.

En bank får enligt 2 kap. 1 § bankrörelselagen (1987:617) bedriva in- och utlåning av pengar och, med viss inskränkning, annan verksamhet som har samband därmed. Inskränkningen kommer till uttryck i ett antal paragrafer som uttömmande anger vilka slags egendom en bank får förvärva för egen räkning eller driva handel med. Ett försäkringsbolag får enligt 1kap. 3§ försäkringsrörelselagen (1982:713) inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse, om det inte finns särskilda skäl för det.

I betänkandet (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden har kreditmarknadskommittén föreslagit en omläggning av bankernas verksamhetsregler. Gränsen för vad som är tillåtet skulle i huvudsak dras upp genom en något mera konkret utformad definition av bankverksamhet. Vissa från skyddssynpunkt viktiga förbud för bank att förvärva viss egendom skulle anges i lagen. Andra förvärv än de uttryckligen förbjudna skulle vara tillåtna, under förutsättning att de ryms inom den ram som bankverksamhetsdefinitionen anger.

Försäkringsverksamhetskommittén hade att utgå från ett uttalande i direktiven att förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse skulle bestå. Från den utgångspunkten behandlade kommittén -- i sitt slutbetänkande (SOU 1987:58) Försäkringsväsendet i framtiden -- distinktionen mellan begreppen försäkringsrörelse och annan rörelse.

I motion 1989/90:N220 (fp) riktas kritik mot "idéerna om fortsatt och utvidgad reglering av vad banker respektive försäkringsbolag får ägna sig åt". I verkligheten är gränserna mellan de tjänster som erbjuds av banker och dem som erbjuds av försäkringsbolag flytande, säger motionärerna; redan den nuvarande regleringen leder till svåra gränsdragningsproblem och onödigt krångel. För konsumenterna är det angeläget att det råder effektiv konkurrens på de finansiella tjänstemarknaderna, tillägger de.

Utvecklingen på senare år har, som utskottet (1988/89:NU24) framhöll vid behandlingen våren 1989 av ett likadant motionsyrkande, otvivelaktigt medfört ökade svårigheter att ange klart avgränsade verksamhetsfält för banker, andra finansinstitut och försäkringsbolag. En av huvuduppgifterna vid beredningen av de båda nyssnämnda kommittéernas förslag torde vara att åstadkomma väl fungerande rörelseregler, anförde utskottet vid det tillfället. Behovet av samordning med motsvarande regler inom EFTA-länderna och EG betonades. Slutsatsen var att riksdagen borde avvakta resultatet av regeringens fortsatta beredning av frågorna och lämna motionsyrkandet utan åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.

Ett stort antal EG-direktiv rörande banker och kreditväsen samt försäkringar återges och kommenteras i en av utrikesdepartementets handelsavdelning utgiven redovisning av det svenska integrationsarbetet, daterad i april 1990. Bland regeringskansliets arbetsgrupper för integrationsarbetet har en fått området finansiella tjänster på sin lott. Behovet av regleringsinsatser från statens sida på försäkringsverksamhetens område skall, som framgår av det föregående, bedömas av en kommitté som just har tillsatts. Finansdepartementet har i promemorian (Ds 1990:57) Branschglidningen inom den finansiella sektorn föreslagit utvidgade möjligheter till integration mellan försäkringsbolag, banker och andra finansiella företag. Frågan har stor vikt till följd av aktuella transaktioner som syftar till en sådan integration.

Utskottet konstaterar sålunda att beredningen av det frågekomplex som avses i motionsyrkandet fortskrider. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen lämnar motion 1989/90:N220 (fp) i nu berörd del utan åtgärd.

Statligt inflytande i affärsbankernas styrelser

Regeringen får enligt 7kap. 1§ bankaktiebolagslagen (1987:618) utse högst fem ledamöter, s.k. offentliga styrelseledamöter, i ett bankaktiebolags styrelse. Deras uppgift är enligt lagen att särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets verksamhet. Ursprungligen infördes denna ordning år 1971. De offentliga styrelseledamöterna skall även få ta del i direktionens och andra s.k. delegatgruppers arbete. Moderata samlingspartiet och folkpartiet har i oppositionsställning motsatt sig att det skall finnas bestämmelser om offentliga styrelseledamöter. Den uppfattningen kom till uttryck i en reservation när frågan om avskaffande av dessa bestämmelser senaste gången, våren 1989, behandlades av riksdagen (1988/89:NU24).

Från båda de nämnda partiernas sida begärs nu på nytt att systemet med offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser skall slopas. Motion 1989/90:N220 (fp) innehåller ett yrkande om att riksdagen direkt skall fatta ett sådant beslut. Enligt motsvarande yrkande i motion 1989/90:N318 (m) skall riksdagen anmoda regeringen att lägga fram förslag till en lagändring med den angivna innebörden. I båda motionerna anförs att statens kontroll över bankerna bör utövas av tillsynsmyndigheten och inte genom statliga styrelserepresentanter.

Liksom tidigare konstaterar utskottet att systemet med offentliga styrelseledamöter har visat sig värdefullt och tycks vara fullt accepterat från de berörda bankernas sida. Det finns, menar utskottet, inget skäl för riksdagen att föranstalta om en ändring när det gäller denna form för kontakt mellan staten och affärsbankerna. Utskottet avstyrker sålunda de båda nämnda motionerna såvitt nu är i fråga.

Sedan år 1985 gäller en ordning enligt vilken val av ordförande i en affärsbanks styrelse skall underställas regeringen för godkännande. Bestämmelserna härom finns nu i 7kap. 11§ bankaktiebolagslagen. Ordföranden skall vara ledamot i styrelsen. Regeringen skall godkänna valet om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen i stället utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande.

Denna form för statligt inflytande inom banksektorn har alltifrån början varit kontroversiell; från de tre borgerliga partiernas sida har man motsatt sig att den skulle införas resp. begärt att den skulle avskaffas. Ett nytt yrkande av sistnämnda innebörd finns nu i motion 1989/90:N318 (m).

Senast riksdagen behandlade ett motionsyrkande i ämnet var våren 1988. Till sitt avstyrkande -- som de nämnda partiernas företrädare reserverade sig mot -- fogade utskottet en erinran om sitt uttalande vid bestämmelsernas tillkomst att det är "självklart att en av regeringen godkänd eller utsedd styrelseordförande inte har att följa politiska direktiv".

Utskottet står kvar vid sin uppfattning att en viss statlig medverkan i affärsbankernas val av styrelseordförande är välmotiverad. Den gällande ordningen möjliggör ett önskvärt inflytande från det allmännas sida vid dessa val utan långtgående ingrepp i det institutionella systemet. Det nu behandlade yrkandet i motion 1989/90:N318 (m) avstyrks alltså.

Information om regler för återbetalning av hypotekslån

Villaägare m.fl. som har ett hypotekslån vars räntesats är bunden för längre tid önskar ibland återbetala lånet eller en del därav snabbare än enligt amorteringsplanen. De kan då mötas av beskedet att ett sådant arrangemang är förenat med en avgift till det långivande institutet, motiverad med att detta har att förränta en motsvarande långsiktig upplåning.

Detta förhållande är utgångspunkten för motion 1989/90:N295 (fp). Avtal om villalån torde ibland komma till på alltför lättvindiga premisser, menar motionären. Hypoteksinstitutens tjänstemän är visserligen kunniga och uppriktiga, men kunderna är inte lika bevandrade. Därför borde det ges tydligare information om amorteringsreglerna för villalån. Motionären vill att bankinspektionen skall få i uppdrag av regeringen att öka informationsinsatserna till låntagarna vad gäller dessa regler.

Utskottet vill först påpeka att det inte tillhör bankinspektionens uppgifter att själv gå ut med information till kreditinstitutens kunder. Däremot faller det inom ramen för dess tillsynsverksamhet att bevaka att instituten själva lämnar tillräcklig och vederhäftig information i samband med långivning etc. En informationsbroschyr rörande bostadslån från ett av de ledande företagen på området, vilken utskottet har haft tillgång till, synes ge tydlig vägledning i många frågor, bl.a. rörande valet mellan fast och rörlig ränta. Någon uttrycklig uppgift om kostnaden för förtida återbetalning lämnas dock inte.

Enligt uppgift genomför bankinspektionen för närvarande en intern utredning rörande kreditinstitutens avgifter och informationspolicy, skuldebrevens utformning m.m.

Utskottet -- som inte tar ställning till hur hypoteksinstitutens skriftliga information rörande olika lånevillkor bör vara utformad i sina detaljer -- hänvisar till bankinspektionens arbete och avstyrker motionärens förslag om en framställning till regeringen i ämnet.

Kvittens vid deponering i servicebox

Många bankkontor mottar genom serviceboxar kassamedel etc. från kunder, särskilt detaljhandelsföretag. Det finns, sägs det i motion 1989/90:N231 (fp), risk för att en leverans till en bankbox inte blir noterad och sålunda inte kommer kundens konto till godo. Detta skulle man kunna råda bot på genom ett system med automatisk kvittens vid deponering i bankbox, menar motionären. Bankinspektionen borde få i uppdrag av regeringen att verkställa utredning om ett sådant system och att föreslå bankerna att införa det.

För att uppnå tillfredsställande säkerhet tillämpar bankerna, enligt vad utskottet har erfarit, följande ordning när en servicebox töms. Det skall alltid vara två tjänstemän närvarande. Innehållet i boxen dokumenteras noga i en bunden bok eller på blanketter som är numrerade i löpande ordning. Varje dags depositioner bekräftas genom underskrift av de tjänstemän som har svarat för tömningen. Beträffande de tekniska anordningarna kan nämnas att en bankbox installerad på plats kostar 150000 à 200000 kr. och beräknas ha en livslängd av 15--20 år.

Från Sveriges köpmannaförbund har upplysts om att det ibland förekommer sådana problem som motionären åberopar. Bl.a. har det gällt fall då en anlitad värdetransportör har kvitterat kassetter för leverans till en bankbox men banken hävdar att ingen leverans har skett eller att antalet levererade kassetter har varit lägre än enligt kundens uppgifter.

Motionären åsyftar inte att kvittensen vid bankboxen skall avse annat än det faktum att en leverans av ett visst antal kassetter eller motsvarande har ägt rum. Det torde också vara svårt att konstruera en anordning för kvittenser vilka skulle lämna någon väsentlig uppgift om innehållet i vad som läggs in i en bankbox. Ett system med kvittenser enligt motionärens intentioner torde emellertid kunna undanröja problem av den typ som nyss har nämnts.

Utskottet avstår från att söka göra någon bedömning av i vad mån ett system med kvittenser vid bankboxarna tekniskt och ekonomiskt kan ligga inom räckhåll. Avgörande för riksdagens ställningstagande bör, menar utskottet, vara att det här rör sig om ett önskemål som en grupp av näringsidkare kan ha anledning att rikta till en annan grupp. Det bör i första hand ankomma på de berörda företagen och deras organisationer att ta de initiativ som kan befinnas erforderliga. Utskottet är alltså inte berett att förorda någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen.

Utskottet hemställer

1. beträffande verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag att riksdagen avslår motion 1989/90:N220 yrkande 2,

2. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser att riksdagen avslår motion 1989/90:N318 yrkande 6 och motion 1989/90:N220 yrkande 4 i ifrågavarande del, res. 1 (m, fp)

3. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank att riksdagen avslår motion 1989/90:N318 yrkande 5, res. 2 (m, fp, c)

4. beträffande information om regler för återbetalning av hypotekslån att riksdagen avslår motion 1989/90:N295, res. 3 (fp, c)

5. beträffande kvittens vid deponering i servicebox att riksdagen avslår motion 1989/90:N231. res. 4 (fp)

Stockholm den 15 november 1990

På näringsutskottets vägnar

Hadar Cars

Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s), Karin Falkmer (m), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).

1. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (mom.2)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som börjar med "Liksom tidigare" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att systemet med statliga representanter i affärsbankernas styrelser bör avskaffas. Den positiva bedömning av systemet som dess anhängare åberopar är helt obestyrkt. Någon egentlig utvärdering av det har, såsom upprepade gånger framhållits i riksdagen, aldrig redovisats. Starka principiella skäl talar mot att denna form för statligt inflytande inom banksektorn bibehålls. Regeringen bör följaktligen med det snaraste lägga fram förslag till sådana ändringar i bankaktiebolagslagen att bestämmelserna om offentlig representation i olika besluts- och beredningsorgan utgår. Genom att riksdagen gör ett uttalande med denna innebörd blir motion 1989/90:N318 (m) i angiven del helt tillgodosedd. I sak tillgodoses också motion 1989/90:N220 (fp) i motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N318 yrkande6 och med anledning av motion 1989/90:N220 yrkande 4 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Val av styrelseordförande i affärsbank (mom.3)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.5 som börjar med "Utskottet står" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag år 1984 om statlig intervention i affärsbankernas val av styrelseordförande blev vid riksdagsbehandlingen föremål för en ingående kritik från principiella utgångspunkter. Bl.a. påpekades att det fanns risk för att såväl presumtiva som redan godkända styrelseordförande skulle känna osäkerhet om vilket mått av handlings- och yttrandefrihet de kunde räkna med utan fara för negativa reaktioner från regeringens sida. De skäl som då anfördes mot att systemet skulle införas talar för att det nu omgående avskaffas. Utskottet ansluter sig till det berörda yrkandet i motion 1989/90:N318 (m) och föreslår sålunda att bankrörelselagen ändras i enlighet med vad här har sagts.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande val av styrelseordförande i affärsbank att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N318 yrkande5 antar följande

Förslag till Lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618)

Härmed föreskrivs att 7 kap. 11§ bankaktiebolagslagen (1987:618) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 § Inom styrelsen skall en av Inom styrelsen skall en av ledamöterna vara ledamöterna vara ordförande. Styrelsen skall ordförande. Styrelsen skall välja ordförande, om välja ordförande, om inte annat föreskrivs i inte annat föreskrivs i bolagsordningen eller beslutas bolagsordningen eller beslutas av bolagsstämman eller av bolagsstämman. Styrelsen följer av andra stycket. får även utse vice Styrelsen får även utse ordförande. Vid lika vice ordförande. Vid lika röstetal avgörs valet röstetal avgörs valet genom lottning. genom lottning. Verkställande direktör Verkställande direktör eller annan anställd i eller annan anställd i banken får inte vara banken får inte vara ordförande eller vice ordförande eller vice ordförande. Valet av ordförande. ordförande skall utan dröjsmål underställas regeringen för godkännande. Regeringen skall godkänna valet, om den valde kan förväntas verka för att såväl bankens som samhällets intressen beaktas i verksamheten. Om valet inte godkänns skall regeringen i stället utse en annan ledamot av styrelsen till ordförande. Regeringens godkännande enligt andra stycket gäller tills vidare. Vid omval av en ordförande som tidigare har godkänts av regeringen krävs inte ny underställning. Regeringen får återkalla sitt godkännande, om ordföranden inte längre uppfyller de villkor för godkännande som anges i andra stycket. Om regeringen har utsett ordföranden får uppdraget återkallas när som helst. Om ett godkännande har återkallats skall bestämmelserna i första stycket tillämpas. Detsamma gäller om ett uppdrag har återkallats eller av annat skäl upphört. Intill dess att valet av ordförande har prövats av regeringen, skall den enligt första stycket utsedde ledamoten vara ordförande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

3. Information om regler för återbetalning av hypotekslån (mom.4)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.6 som börjar med "Utskottet -- som" och slutar med "i ämnet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att hypoteksinstituten lämnar sina låntagare fullgod skriftlig information om sådana villkor som berörs i motion 1989/90:N295 (fp). Bankinspektionen bör av regeringen anmodas att uppmärksamma denna sak i sitt utredningsarbete. Därmed kan syftet med motionen bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande information om regler för återbetalning av hypotekslån att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N295 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Kvittens vid deponering i servicebox (mom.5)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s.6 med "Utskottet avstår" och slutar på s.7 med "av motionen" bort ha följande lydelse:

Vad nu sagts talar enligt utskottets mening för att riksdagen bör anmoda regeringen att ta ett sådant initiativ som föreslås i motion 1989/90:N231 (fp). Det måste anses vara en uppgift för bankinspektionen att medverka till ökad säkerhet i bankverksamheten även när det gäller den typ av transaktioner som nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kvittens vid deponering i servicebox att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N231 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Motionerna1

Pågående utredning2

Utskottet3 Verksamhetsregler för banker och försäkringsbolag3 Statligt inflytande i affärsbankernas styrelser4 Information om regler för återbetalning av hypotekslån5 Kvittens vid deponering i servicebox6 Hemställan7

Reservationer 1. Offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser (m, fp)7 2. Val av styrelseordförande i affärsbank (m, fp, c)8 3. Information om regler för återbetalning av hypotekslån (fp,c)10 4. Kvittens vid deponering i servicebox (fp)10