Vissa narkotikafrågor
1990/91 SoU3
I betänkandet behandlar utskottet åtta motionsyrkanden om narkotikafrågor som väckts under den allmänna motionstiden 1990. Samtliga yrkanden avstyrks.
Utskottets m- och c-ledamöter reserverar sig gemensamt till förmån för motionsyrkanden om snabbare ingripanden mot syntetiska narkotiska preparat, s.k. designade droger. Fp- och mp-ledamöterna reserverar sig gemensamt till förmån för motionsyrkanden om bl.a. föräldrarnas roll när det gäller det förebyggande arbetet inom narkotikaområdet. Mp-ledamoten reserverar sig också beträffande utskottets ställningstagande när det gäller upplysning om tung narkotika.
1989/90:So213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhindrande av att nya narkotiska preparat sprids. Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Ju607.
1989/90:So226 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtecknandet av förbjudna narkotiska preparat.
1989/90:So272 av Karin Israelsson och Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppförandet av kokain i narkotikaförteckningens grupp I.
1989/90:So308 av Kent Carlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klassificering av syntetiska narkotiska preparat.
1989/90:So316 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel bör anslås för att intensifiera upplysningen om framför allt de tunga narkotika som nu kommer in över våra gränser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förutsättningarna för föräldrar måste förbättras för att medverka i det förebyggande arbetet inom narkotikaområdet.
1989/90:So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett effektivare samarbete på narkotikaområdet i Norden, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information om tidiga symtom på missbruk bland ungdomar.
Definition av narkotika
I tre motioner tar man upp vikten av att nya narkotiska preparat snabbt klassificeras som narkotika och därmed faller under den strafflagstiftning som gäller. För närvarande är narkotikalagstiftningen tillämpbar endast på de medel som antingen är föremål för kontroll enligt internationella överenskommelser som Sverige har biträtt eller finns intagna i förteckningar över vad som är att anse som narkotika.
I motion So213 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om förhindrande av att nya narkotiska preparat sprids (yrkande 7). Motionärerna hänvisar till att nya narkotiska preparat ständigt introduceras på den illegala narkotikamarknaden i Sverige och att denna utveckling måste hindras. De nya preparaten måste snabbt klassificeras som narkotika och därmed omfattas av strafflagstiftningen.
I motion So226 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförts om förtecknandet av förbjudna narkotiska preparat (yrkande 8). Motionärerna uppger att man genom att modifiera en molekyl i ett förbjudet narkotiskt preparat kan behålla de narkotiska effekterna, men komma runt förbudet genom att den kemiska sammansättningen förändras. Dessa preparat benämns ofta designer drugs, designade droger. Tillverkarna och konsumenterna av dessa droger ligger hela tiden många steg före politikerna och lagstiftarna. Regeringen bör därför snarast ge socialstyrelsen i uppdrag att prioritera den förteckning som fortlöpande förs i Sverige över förbjudna narkotiska preparat. Syftet med detta skall bl.a. vara att snabbare täcka in de s.k. designade drogerna.
I motion So308 av Kent Carlsson (s) hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om klassificeringen av syntetiska narkotiska preparat. På den svenska narkotikamarknaden tillkommer ständigt nya syntetiska narkotikapreparat, dvs. sådana som är framställda på konstgjord väg i laboratorier, anför motionären. Genom en smärre ändring i preparatets molekylkedja skapas lätt ett helt nytt narkotikapreparat. För att det nya preparatet skall klassificeras som narkotika krävs att socialstyrelsen gör omfattande laboratorietester. Dessa är enligt motionären kostnadskrävande och tar tid, vilket gör att samhället först en relativt lång tid efter det att preparatet kommit in på den svenska marknaden kan förbjuda användningen av det. Motionären anser det inte tillfredsställande att samhället på detta sätt får svårt att agera kraftfullt mot narkotikahandeln och narkotikabruket.
I 8 § narkotikastrafflagen (1968:64) definieras narkotika som läkemedel eller hälsofarliga varor med starkt vanebildande egenskaper eller varor som med lätthet kan omvandlas till varor med sådana egenskaper, och som därför antingen är föremål för kontroll enligt en internationell konvention som Sverige har biträtt, eller som av regeringen har förklarats skola anses som narkotika.
Sverige har biträtt två FN-konventioner beträffande narkotika, såvitt nu är av intresse, dels 1961 års allmänna narkotikakonvention (den s.k. Single Convention), med ändringsprotokoll år 1972, dels 1971 års konvention om psykotropa substanser. I listor som fogas till konventionerna och som fortlöpande revideras finns upptagna de ämnen som är föremål för internationell kontroll.
I förordningen (1983:366, ändrad och omtryckt 1989:790) om att vissa substanser skall anses som narkotika har regeringen angivit de ytterligare substanser som skall anses som narkotika enligt narkotikastrafflagen. Dessa indelas i centralstimulerande medel, hallucinogener, smärtstillande medel samt sömnmedel och lugnande medel.
I brottsförebyggande rådets (BRÅ) promemoria Narkotikabrott (PM 1982:2) diskuterades definitionen av narkotika. I promemorian (s. 75--78) angavs att den nuvarande begreppsbestämningen av narkotika visserligen skapar klarhet angående vilka ämnen som faller under narkotikalagstiftningen men att den är behäftad med en uppenbar svaghet. Nya narkotiska preparat framställs efter hand och kan spridas ganska snabbt. Straffansvar kan då först bli aktuellt sedan preparatet uttryckligen förklarats vara narkotika. Härigenom kan den situationen uppstå att även starkt straffvärda förfaranden kan falla utanför det straffbara området.
I promemorian anfördes vidare att om man inom ramen för gällande narkotikastrafflag vill täppa till den nu diskuterade luckan detta inte kan ske endast genom en förändring av narkotikabegreppet. Härigenom skulle nämligen en mängd inte straffvärda fall komma att träffas. Vad som ligger närmast till hands syntes enligt promemorian i stället vara att komplettera narkotikabrottsbestämmelsen med ett nytt stycke som riktar sig mot vissa kvalificerade förfaranden med beroendeframkallande medel som inte faller in under det formella narkotikabegreppet. Redan en sådan komplettering skulle dock kräva ingående överväganden angående såväl hur aktuella ämnen (alkohol borde exempelvis inte omfattas) som förfaringssätt borde avgränsas. Med hänsyn till att några påtagliga nackdelar med nuvarande ordning ännu inte visat sig ansågs det inte påkallat att närmare utreda frågan. Några förslag lades därför inte fram i promemorian.
Riksdagen har tidigare i flera sammanhang behandlat frågan om definitionen av narkotika. Olika motionärer har då ansett den nuvarande uppräkningsdefinitionen vara behäftad med svagheter och har i stället efterlyst en mer generell definition av narkotika.
I betänkandet SoU 1986/87:22 (s. 12--14) behandlade utskottet en motion med likartat innehåll som de nu aktuella. Utskottet inhämtade därvid uppgifter om s.k. designer drugs, "skräddarsydda" droger, vid en hearing med företrädare för justitie-och socialdepartementen samt socialstyrelsen. Utskottet hänvisade vidare till en utförlig behandling av frågan i betänkandet SoU 1985/86:17 (s. 27--29) då utskottet bl.a. redogjorde för den diskussion om narkotikadefinitionen som förts i BRÅs ovannämnda promemoria Narkotikabrott. I sistnämnda betänkande gjorde utskottet bedömningen att det fanns klara fördelar med en uppräkningsdefinition av den typ som för närvarande tillämpas då en sådan definition gör att det är möjligt för var och en att skaffa sig kunskap om ifall ett visst ämne är narkotika eller inte. Definitionen är dessutom enkel och juridiskt exakt och därigenom tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Utskottet ansåg att beredskapen för att möta en situation då det på den svenska marknaden uppträder nya narkotiska ämnen eller preparat var god. Utskottet anförde också att oavsett vilken narkotikadefinition som tillämpas måste enligt utskottets mening krav uppställas på en klar identifiering av ett ämne innan någon kan ställas till ansvar för befattning därmed. Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet att det inte fanns skäl att utreda narkotikadefinitionen och avstyrkte aktuella motioner såväl våren 1986 som 1987.
Våren 1988 anförde utskottet med anledning av en liknande motion att utvecklingen av nya narkotiska ämnen måste följas med stor uppmärksamhet, men att det inte fanns anledning till ett ändrat ställningstagande i fråga om narkotikadefinitionen (betänkande SoU 1987/88:17, s. 32, res. vpk).
Här kan nämnas att statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, år l988 föreslagit socialstyrelsens dåvarande läkemedelsavdelning att se över narkotikaförteckningen och därvid inkludera i första hand olika amfetaminanaloger. Syftet med en sådan översyn skulle vara att möjliggöra ingripanden mot s.k. designer drugs.
Inom läkemedelsverket har nu påbörjats en genomgång och omarbetning av narkotikaföreskrifterna. Enligt vad utskottet erfarit diskuteras bl.a. den av SKL aktualiserade frågan i samband därmed.
I USA antogs år 1986 en lagstiftning mot analoga substanser, the Controlled Substance Analogue Enforcement Act, som riktar sig mot designer drugs. Motsvarande lagstiftningar finns också på Nya Zeeland och i Storbritannien.
1983 års läkemedelsutredning föreslog ingen ändring av narkotikadefinitionen i sitt betänkande SOU 1987:20. Enligt vad utskottet erfar kan frågan om definitionen av narkotika ändå förväntas bli behandlad i en kommande proposition med anledning av betänkandet.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att samhället måste ha en god beredskap för de tillfällen då det uppträder nya narkotiska ämnen och preparat på marknaden, så att inte narkotikakontrollen kringgås. Samtidigt måste narkotikadefinitionen vara tillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt. Som framgått av den här lämnade redovisningen har både läkemedelsverket och socialdepartementet uppmärksamheten riktad på hithörande frågor. Enligt utskottets mening bör det översyns- resp. lagstiftningsarbete som pågår avvaktas innan riksdagen tar något initiativ beträffande narkotikadefinitionen. Utskottet avstyrker därför motionerna So213 (c) yrkande 7, So226 (m) yrkande 8 och So308 (s).
Klassificering av narkotika
I motion So 272 av Karin Israelsson (c) och Gunhild Bolander (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om uppförandet av kokain i narkotikaförteckningens grupp I. Motionärerna anför att kokain enligt gällande praxis, grundad på ett utslag från högsta domstolen 1983, är att betrakta som farligare än amfetamin, men inte lika farligt som heroin. Högsta domstolens bedömning grundade sig på en sammanvägning av uppfattningar och dokumentation från det tidigare åttiotalet. Enligt motionärerna har emellertid forskningen sedan dess redovisat en rad skrämmande rön om kokain som motiverar att kokainet jämställs fullt ut med heroin i farlighetshänseende och därmed vid straffmätningen vid narkotikabrott. Ett sätt för lagstiftaren att göra detta är, enligt motionärerna, att överföra kokainet till narkotikaförteckningen I, som i övrigt upptar bl.a. heroin och LSD. Den ringa medicinska användning av kokain som alltjämt förekommer inom sjukvården, bl.a. som lokalbedövningsmedel vid ögonoperationer, kan helt undvaras, eftersom kokainet där kan ersättas av syntetiska medel.
Enligt 8 § andra stycket narkotikastrafflagen meddelar regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter om innehav av och annan befattning med narkotika för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. Enligt 1 § narkotikaförordningen (1962:704) åligger det läkemedelsverket att låta upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Närmare föreskrifter om utlämnande av narkotiska läkemedel meddelas enligt 6 § 2 mom. av läkemedelsverket.
I läkemedelsverkets föreskrifter om förteckningar över narkotika (SOSFS 1987:2, numera LVFS 1990:47) preciseras vad som avses med narkotika. Föreskrifterna upptar fem förteckningar där olika preparat finns uppräknade. Förteckningarna bygger på vad som skall utgöra narkotika enligt bl.a. den ovan nämnda förordningen l983:366 (se s. 3). Förteckningarna anger förutsättningarna för den vetenskapliga och medicinska användningen av de preparat som omfattas av narkotikakontrollen. Enligt läkemedelsverkets narkotikakungörelse (MF 1972:30, numera LVFS 1990:45) får de i förteckning I upptagna varorna inte införas eller utföras eller här tillverkas, saluhållas eller överlåtas. I förteckning I ingår, som framgår av motionen, bl.a. heroin och LSD. Läkemedelsverket kan dock ge tillstånd att använda dessa varor för medicinsk och vetenskaplig forskning. I läkemedelsverkets föreskrifter (SOSFS [M] 1984:16, numera LVFS 1990:27), om förordnande och utlämnande av läkemedel från apotek m.m. (receptföreskrifterna), finns närmare föreskrifter om förordnande av narkotiska läkemedel. Av 4 § receptföreskrifterna framgår att narkotika som upptagits på förteckningarna II--V kan få förordnas med iakttagande av olika säkerhetsföreskrifter.
För närvarande finns kokain upptaget på narkotikaförteckning II, dvs. kokain kan under vissa betingelser förskrivas som läkemedel.
Motionsyrkanden med liknande syfte som det nu aktuella har behandlats av utskottet i betänkandena SoU 1983/84:20, 1984/85:8, 1984/85:14 och 1985/86:17. Utskottet har därvid konstaterat att kokainberedningar i dag används som läkemedel bara i ett mycket litet antal fall, men att de i dessa fall har stor betydelse. Utskottet har vidare understrukit att den straffrättsliga bedömningen av ett narkotikabrott inte är beroende av på vilken av socialstyrelsens narkotikaförteckningar ett preparat finns uppfört och att en strängare straffrättslig klassificering av t.ex. kokain torde förutsätta en ändring i narkotikastrafflagen.
I betänkandet 1985/86:17 delade utskottet motionärens oro för konsekvenserna av ett ökat kokainmissbruk. Enligt vad utskottet då erfarit fanns det dock inget som tydde på att receptförskrivet kokain fått icke avsedd spridning. Utskottet påpekade vidare att socialstyrelsens narkotikaförteckningar bara angav förutsättningarna för legal användning av narkotiska preparat för vetenskapliga eller medicinska ändamål. Den straffrättsliga bedömningen av illegal befattning med narkotika skedde med utgångspunkt i narkotikastrafflagen och den domstolspraxis som utvecklats på det området. Utskottet såg därför inte anledning att av narkotikapolitiska skäl föra över kokain till narkotikaförteckning I och därmed hindra den visserligen begränsade medicinska användning som socialstyrelsen fortfarande bedömde befogad. Utskottet förutsatte att socialstyrelsen fortlöpande prövade om det fanns skäl att företa ändringar i förteckningarna. Den då aktuella motionen avstyrktes med hänvisning härtill.
Enligt vad utskottet inhämtat från läkemedelsverket anses det fortfarande befogat med en viss medicinsk användning av kokain. Det är därför inte för närvarande aktuellt att överföra kokain till narkotikaförteckning I. Utskottet vidhåller med hänvisning härtill sitt tidigare ställningstagande och avstyrker motion So272 (c). Liksom tidigare utgår utskottet från att läkemedelsverket fortlöpande prövar om det finns skäl att företa ändringar i förteckningarna.
Upplysning om tung narkotika, m.m.
I motion So 316 av Anita Stenberg m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om att medel bör anslås för att intensifiera upplysningen om framför allt den tunga narkotika som nu kommer in över våra gränser (yrkande 1). Motionärerna anser också att förutsättningarna för föräldrar att medverka i det förebyggande arbetet inom narkotikaområdet måste förbättras (yrkande 3).
Enligt motionärerna är risken stor att ungdomar som tidigare använt hasch och/eller marijuana går över till allt tyngre droger. Narkotikatillverkningen måste därför följas speciellt noga för att undvika en upptrappning av tung narkotika på den svenska marknaden. Motionärerna anser det viktigt att föräldrar, skolpersonal och annan personal i ungdomsverksamheten känner till verkan och konsekvenserna av de tunga narkotikapreparat som nu introduceras. Föräldrarna måste också få möjligheter att engagera sig i samhällsarbetet med att förebygga narkotikamissbruk.
I motion So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om information om tidiga symtom på missbruk bland ungdomar (yrkande 8). Enligt motionärerna behövs information till föräldrar, lärare och andra som möter ungdomar om hur man ser tidiga symtom på missbruk och om vart man kan vända sig för att få råd och hjälp. Motionärerna pekar också på vikten av att stärka föräldrarnas roll när det gäller de förebyggande insatserna, bl.a. bör föräldrarna få kunskap om hur man informerar om droger och andra risker.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, är ett organ för folkrörelserna med uppgift främst att förmedla basfakta på drogområdet, följa drogutvecklingen och sprida information om förändringarna.
Enligt CANs Rapport 90, Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige, har antalet beslag av framför allt centralstimulantia och cannabis ökat mellan åren l986 och l989. Indikationer finns på att också tillgången på amfetamin och cannabis ökat.
Under de senaste åren har nyrekryteringen av heroinmissbrukare bedömts vara liten. Antalet heroinbeslag har dock ökat stadigt från 160 år l986 till 210 år 1987, 294 år l988 och 319 år l989. Antalet kokainbeslag var under samma år 30, 48, 78 och 101. Den bedömning som kan göras med utgångspunkt i inrapporteringen från uppgiftslämnarna i CANs regionala rapporteringssystem tyder på att såväl kokaintillgången som missbruket av kokain har ökat.
Enligt CAN pekar data på att nyrekryteringen av unga till narkotikamissbruk har minskat under senare år. Förutom minskningar i andelen skolungdomar och värnpliktiga som prövat narkotika har såväl andelen som antalet yngre personer som misstänkts och lagförts för narkotikabrott minskat.
Vissa indikatorer antyder enligt CAN att det tunga narkotikamissbruket ökade mellan l979 och l982, att det minskade mellan l982 och l986 och att det har ökat under de senaste åren. CAN påpekar att det emellertid är oklart i vilken utsträckning dessa förändringar är reella och i vilken utsträckning de återspeglar ändrade förhållanden när det gäller resurser till narkotikabekämpning, praxis och annat som påverkar statistiken. Under alla förhållanden är den aktuella nivån tillräckligt hög för att inge oro, anser CAN. Det tunga narkotikamissbruket ligger i dag -- trots den nedgång som förefaller ha skett mellan åren l982 och l985 -- troligen på en något högre nivå än vad det gjorde enligt den totalundersökning som genomfördes år 1979 av Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning (UNO).
Regeringen tog under hösten l989 initiativ till en ny offensiv för att stärka den nationella kampen mot narkotikan. En aktionsgrupp mot narkotika inrättades, bestående av cheferna för berörda myndigheter, företrädare för kommun- och landstingsförbunden och ordförandena för den s.k. Athenagruppen, statens ungdomsråd och för regeringens samordningsgrupp för narkotikafrågor (SAMNARK). Gruppen skall ta initiativ för att stärka det arbete mot narkotika som bedrivs av statliga myndigheter, kommuner, landsting och olika organisationer. Högsta prioritet skall ges åt preventiva åtgärder inom olika områden. Insatser mot kokain och andra nya preparat liksom insatser mot narkotikahantering på gatunivå skall uppmärksammas särskilt. Gruppen skall också analysera hur samhällets samlade resurser används i kampen mot narkotika.
Motionärerna i motion So316 (mp) begär medel till en intensifierad upplysning om framför allt tung narkotika (yrkande 1). Utskottet konstaterar att det under senare år har genomförts en stor satsning mot narkotikamissbruket. Den nya aktionsgrupp mot narkotika som tillsattes hösten 1989 skall ge högsta prioritet åt preventiva åtgärder inom olika områden. Den skall också, som ovan nämnts, särskilt uppmärksamma insatser mot kokain och andra nya preparat. Vidare har regeringen tillsatt den s.k. Athenagruppen, som initierar olika drogförebyggande verksamheter och opinionsbildande insatser. Utskottet utgår från att Athenagruppen kommer att överväga bl.a. informationen om tung narkotika. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionen behövs därmed inte. Motion So316 (mp) yrkande 1 avstyrks alltså.
Socialstyrelsen har det samlade ansvaret för den statliga droginformationen. Styrelsen har utarbetat ett långsiktigt program för detta område, Strategi för droginformation (Socialstyrelsen redovisar, l986:13). Strategin behandlar bl.a. mål och riktlinjer för droginformation, drogförebyggande aktiviteter, drogupplysning för olika målgrupper och folkrörelsernas insatser. Där understryks bl.a. (s. 24--25) föräldrarnas, särskilt tonårsföräldrarnas, viktiga roll när det gäller drogförebyggande insatser. Föräldrarna är oftast de som är närmast sina barn och som har störst möjlighet att påverka dem, både genom sitt eget beteende och sina attityder och kunskaper, anförs det i strategin. Föräldrarna behöver dock god kunskap om identitetsutvecklingen och frigörelseprocessen under tonåren och faktakunskaper om alkohol och olika narkotiska preparat. Denna faktainformation bör enligt socialstyrelsen innehålla information om lagstiftningen, preparaten och metoder för hur dessa frågor kan tas upp. Huvudansvaret för att föräldrar får kontinuerlig information åvilar socialstyrelsen. Enligt styrelsen måste också skolöverstyrelsen, SÖ, och länsskolnämndernas ANT-kontaktpersoner ansvara för att föräldrar och barn får information på föräldramöten. Viktiga organisationer i detta sammanhang är enligt socialstyrelsen Riksförbundet Hem och Skola och Föräldraföreningen Mot Narkotika.
Styrelsen framhåller vidare att kommunerna har viktiga uppgifter när det gäller informationen till föräldrarna och att de även har möjlighet att påverka fritidsutbudet för barn och ungdom.
Socialstyrelsen gav år l983 ut Haschboken -- en faktaskrift om hasch -- till tonårsföräldrar. Riksförbundet Hem och Skola och Föräldraföreningen Mot Narkotika har följt upp boken på det lokala planet. Dessutom har styrelsen nyligen givit ut Narkotikaboken (SoS-rapport 1990:22) i syfte att förmedla grundläggande kunskaper om olika narkotiska preparat och deras effekter.
Athenagruppen har i år utkommit med boken Att upptäcka sitt barn -- om droger, ungdomar och utmaningen att vara förälder. Boken, som är avsedd att användas bl.a. i studiecirklar och på klassmöten, handlar om föräldrarnas roll i kampen mot drogmissbruk.
En motion (mp) med samma lydelse som den nu aktuella So316 yrkande 3 behandlades av utskottet hösten 1989 (betänkandet l989/90:SoU 2 s. 43). Utskottet instämde i motionärernas uppfattning att förutsättningarna borde förbättras för föräldrar att medverka i det förebyggande arbetet på drogområdet. Vad utskottet uttalat med anledning av denna och flera andra drogpolitiska motioner gavs regeringen till känna.
Utskottet vidhåller sin inställning att det är viktigt att föräldrarna engageras i det drogförebyggande arbetet. Även i socialstyrelsens Strategi för droginformation understryks föräldrarnas, särskilt tonårsföräldrarnas, betydelsefulla roll när det gäller drogförebyggande insatser. Athenagruppen har nyligen utarbetat ett särskilt informationsmaterial riktat till föräldrar om deras roll i kampen mot drogmissbruk. Med hänvisning härtill och till det tillkännagivande riksdagen gjorde förra hösten avstyrks motionerna So316 (mp) yrkande 3 och So317 (fp) yrkande 8.
Det nordiska samarbetet på narkotikaområdet
I motion So317 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande av vad som i motionen anförts om ett effektivare samarbete på narkotikaområdet i Norden (yrkande 6). För att komma åt narkotikamissbruket och narkotikahandeln krävs, enligt motionärerna, insatser både internationellt och nationellt. Ökad tullkontroll är en betydelsefull åtgärd. Redan inom Norden behövs ett effektivare samarbete. Motionärerna anför att den danska gränsen, som är yttre gräns i det nordiska viseringsområdet, är särskilt viktig att bevaka. Enligt motionärerna bör Sverige i Nordiska rådet kräva ett gemensamt agerande när det gäller att hindra införsel av narkotika till de nordiska länderna.
De nordiska länderna samarbetar i kampen mot narkotikamissbruket. Detta sker dels i form av ett samarbete mellan tull- och polisväsendena, dels i form av utbyte av erfarenheter inom förebyggande arbete, vård och behandling samt inom kriminalvården. År l984 rekommenderade Nordiska rådet det nordiska ministerrådet att utarbeta en nordisk handlingsplan mot narkotika. År l985 antogs en sådan handlingsplan, där olika områden prioriterades för det fortsatta arbetet. Bl.a. ville man ägna uppmärksamhet åt tekniska hjälpmedel och samarbetsrutiner inom tull- och polisområdet, kartlägga införsel och distribution av illegal narkotika, undersöka okonventionella arbetsmetoder, stationera nordiska poliser och tulltjänstemän som s.k. samarbetsmän i andra länder samt förbättra utbildning och fortbildning av personal.
Ansvarigt för handlingsplanens genomförande är det nordiska kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, som sedan år 1971 fungerar som de nordiska regeringarnas organ för informationsutbyte. Fr.o.m. i år är organet en permanent kommitté under Nordiska ministerrådet.I kontaktmannaorganet behandlas narkotikafrågor beträffande såväl social- och hälsovårdssektorn som rättsväsendet och kontrollapparaten i övrigt. Vid sidan härav drivs sedan år 1984 ett organiserat och operativt inriktat samarbete mot narkotikan mellan tull- och polismyndigheterna i de nordiska länderna, den s.k. PTN-gruppen.
Ett nordiskt ministermöte om narkotika ägde rum i januari l990. Vid mötet antogs ett treårigt handlingsprogram i åtta punkter om nordiskt samarbete mot narkotika. Programmet innehåller åtgärder för information, undervisning, vård och praktiskt samarbete inom polis- och tullmyndigheter. Bl.a. kommer de nordiska regeringarna att även i fortsättningen prioritera en samordning av polis- och tullinsatser mellan de nordiska länderna och olika producent- och transitländer.
Den tidigare nämnda aktionsgruppen mot narkotika, som inrättades hösten l989, kommer bl.a. att följa upp de insatser som tullen gör på narkotikaområdet.
Utskottet konstaterar att det för närvarande bedrivs ett aktivt nordiskt samarbete på narkotikaområdet. Bl.a. kommer de nordiska regeringarna att fortsätta att prioritera en samordning av polis- och tullinsatser mellan de nordiska länderna och olika producent- och transitländer. Enligt utskottets uppfattning är motion So317 (fp) tillgodosedd. Motionen avstyrks därför såvitt nu är i fråga (yrkande 6).
Utskottet hemställer
1. beträffande definition av narkotika att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So213 yrkande 7, 1989/90:So226 yrkande 8 och 1989/90:So308,
2. beträffande läkemedelsverkets narkotikaförteckningar att riksdagen avslår motion 1989/90:So272,
3. beträffande upplysning om tung narkotika att riksdagen avslår motion 1989/90:So316 yrkande 1,
4. beträffande information till föräldrar om narkotika m.m. att riksdagen avslår motionerna 1989/90:So316 yrkande 3 och 1989/90:So317 yrkande 8,
5. beträffande nordiskt samarbete på narkotikaområdet att riksdagen avslår motion 1989/90:So317 yrkande 6.
Stockholm den 25 oktober
På socialutskottets vägnar
Daniel Tarschys
Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Jan Andersson (s), Maj-Inger Klingvall (s), Göran Engström (c) och Paul Ciszuk (mp).
1. Definition av narkotika (mom. 1)
Sten Svensson (m), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Rosa Östh (c) och Göran Engström (c) anser dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och So308 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är mycket otillfredsställande att nya narkotiska preparat kan introduceras på den illegala narkotikamarknaden utan att samhället omedelbart kan reagera mot dem. Det är angeläget att de nya preparaten snabbt klassificeras som narkotika och därmed omfattas av strafflagstiftningen. Regeringen bör snarast ge läkemedelsverket i uppdrag att se över narkotikaförteckningarna i syfte att nya narkotiska preparat, särskilt de s.k. designade drogerna, snabbare skall kunna täckas in.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa: 1. beträffande definition av narkotika att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So213 yrkande 7, 1989/90:So226 yrkande 8 och 1989/90:So308 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Upplysning om tung narkotika (mom. 3)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att medel bör anslås för att intensifiera upplysningen om framför allt den tunga narkotika som nu kommer in i vårt land. Risken är annars stor att ungdomar som tidigare använt hasch och/eller marijuana går över till allt tyngre droger. Det är särskilt viktigt att föräldrar, skolpersonal och annan personal i undomsverksamheten känner till de tunga narkotikapreparat som nu introduceras, hur de verkar och konsekvenserna för missbrukaren.
dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa: 3. beträffande upplysning om tung narkotika att riksdagen med anledning av motion 1989/90:So316 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Information till föräldrar om narkotika m.m. (mom. 4)
Daniel Tarschys (fp), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Paul Ciszuk (mp) anser
dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s.9 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "(fp) yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att förutsättningarna för föräldrar att medverka i det förebyggande arbetet på drogområdet måste förbättras. Föräldrar bör bl.a. få kunskap om hur man informerar om droger och andra risker. De behöver också information om hur man ser tidiga symptom på missbruk och om vart man kan vända sig för att få råd och hjälp.
Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna So316 (mp) yrkande 3 och So317 (fp) yrkande 8 bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa: 4. beträffande information till föräldrar om narkotika m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:So316 yrkande 3 och 1989/90:So317 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.