Vissa högskolefrågor
1990/91 UbU2
1989/90:Ub501 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen hos regeringen begär en nationell plan för utnyttjande av media för decentraliserad högre utbildning enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1989/90:Ub530 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kiropraktorutbildningen.
1989/90:Ub537 av Margitta Edgren och Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om breddade kriterier för antagning till psykoterapeututbildning.
Plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen
I motion 1989/90:Ub501 (c) yrkande 4 begärs en översyn av den moderna mediateknikens möjligheter i utbildningssammanhang, resulterande i ett nationellt program för utnyttjande av såväl gamla media -- eterburen radio och TV -- som nya media -- framför allt satellit- och kabel-TV, video och bildskivor. De möjligheter som nya media erbjuder för distribution av utbildning är enligt motionärerna mycket bristfälligt analyserade för svenskt vidkommande, trots att de varit kända eller förutsedda sedan lång tid.
Utskottet vill med anledning av yrkandet anföra följande.
Den svenska högskolans organisation karakteriseras av en hög grad av decentralisering. Endast inrättandet av allmänna utbildningslinjer regleras genom centrala beslut. Utbudet av lokala linjer och fristående kurser bestäms således uteslutande genom lokala beslut inom resp. högskoleenhet. Utbildningens närmare uppläggning och innehåll bestäms likaså lokalt, även för sådana allmänna utbildningslinjer där det finns central utbildningsplan. Vid 1976/77 års riksmöte behandlades ett förslag av regeringen till riktlinjer för distansundervisningen inom högskolan (prop. 1975/76:110 om radio och television i utbildningsväsendet) samt ett motionsförslag (1975/76:Ub883 (fp) yrkande 2) om en särskild organisation för högskoleutbildning via radio och television enligt samma modell som Storbritanniens Open University. Riksdagen avvisade motionsförslaget och anslöt sig till regeringens förslag, som innebar att regionstyrelserna fick ansvaret för planeringen av distansundervisningens omfattning och för samverkan mellan regionerna (UbU 1976/77:8, rskr. 46). Efter att regionstyrelserna avskaffats vilar detta ansvar på varje högskoleenhet (prop. 1986/87:127, bet. UbU 1987/88:1 s. 13, rskr. 1987/88:1).
Utbudet av kurser med beteckningen distansundervisning är numera stort inom högskolan (ca 630 fristående kurser och 50 linjer). Så gott som samtliga statliga högskoleenheter erbjuder åtminstone någon kurs i denna form, och ett stort antal vårdhögskolor erbjuder främst påbyggnadslinjer i distansform. I samarbete med Utbildningsradion erbjuder flertalet vårdhögskolor också fristående kurs i omvårdnad. Utbildningsradion samarbetar med samtliga universitet när det gäller den nu pågående 10-poängskursen i engelska, där satellitsänd TV används för dubbelriktad kommunikation mellan studerande och lärare.
År 1984 bildades en svensk riksförening för distansundervisning (SVERD). Bland medlemmarna finns såväl enskilda personer som privata och offentliga utbildningsanordnare, bl.a. samtliga universitet och praktiskt taget alla högskolor. Föreningen förmedlar kunskaper om vad som sker på detta område i Sverige och utomlands dels genom en tidning (Per Distans), dels genom konferenser.
Inom universitetet i Umeå pågår sedan budgetåret 1987/88 ett omfattande projekt för utveckling av distansundervisningsmetodik. Vidare har länsstyrelsen i Västerbottens län börjat förbereda ett förslag till ett norrländskt nätverk för utveckling och införande av distansöverbryggande teknik i utbildning. Skolöverstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för vuxenutbildningen för budgetåren 1991/92--1993/94 förordat att regeringen låter närmare pröva möjligheterna att bilda ett resurs- och utvecklingscentrum för distansundervisning.
Utskottet anser det värdefullt att man på så många håll inom den decentraliserade högskoleorganisationen har börjat uppmärksamma nya medias möjligheter i distributionen av högre utbildning. Uppenbarligen medför detta ett behov av samverkan mellan högskoleenheter inbördes och mellan sådana och Utbildningsradion. Den hittillsvarande utvecklingen ger enligt utskottets mening anledning till optimism när det gäller samverkan på frivillig grund.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub501 yrkande 4.
Kiropraktorutbildning
I motion 1989/90:Ub530 (fp) föreslås anordnande av en ny svensk utbildningslinje, ledande till legitimation som kiropraktor och med rätt till studiemedel som vid varje annan utbildning. Övergångsvis föreslås att den nuvarande svenska utbildningen, som inte är tillräcklig för legitimation, ges statlig finansiering så att eleverna slipper bekosta den själva samt att de får studiemedel för denna utbildning.
För närvarande pågår genom Nordiska ministerrådets försorg en utredning om möjligheterna till en för de nordiska länderna gemensam utbildning till kiropraktor. Utskottet anser inte att staten bör finansiera den befintliga svenska utbildningen som inte leder till legitimation.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub530.
Psykoterapeututbildning
I motion 1989/90:Ub537 (fp) föreslås breddade kriterier för antagning till psykoterapeututbildning. Enligt motionärerna bör skötare och sjuksköterskor som har grundläggande psykiatrisk högskoleutbildning från den kommunala högskolan och erfarenhet av praktiskt psykiatriskt arbete kunna bedömas behöriga efter viss komplettering, som skall kunna erhållas via överbryggande individuella utbildningslinjer i högskolan.
Utskottet vill till detta anföra följande.
För att vara behörig att antas till den nuvarande påbyggnadslinjen Utbildning i psykoterapi 60 poäng krävs att man avlagt psykologexamen eller läkarexamen jämte genomgången specialistutbildning i psykiatri eller har utbildning som motsvarar det s.k. Steg 1 i den äldre utbildningen i psykoterapi. I samtliga fall krävs att den sökande har genomgått s.k. egenterapi samt har utfört psykoterapi under kompetent handledning, bådadera i viss angiven omfattning. Dessutom krävs minst tre års yrkeserfarenhet efter grundutbildningen.
Den s.k. Steg 1-utbildningen (30 poäng) togs bort när psykoterapiutbildningen i högskolan reformerades år 1987. Steg 1 hade haft den dubbla målsättningen att dels utgöra grundutbildning för dem som därefter ville fortsätta till Steg 2 och få en fördjupad utbildning i psykoterapi, dels utgöra en kompletterande utbildning för dem som önskade vidga sina kunskaper och färdigheter inom sitt yrke till att omfatta även psykoterapeutiskt arbetssätt. Till Steg 1 antogs sökande ur många yrkesgrupper, bl.a. skötare i psykiatrisk vård och sjuksköterskor.
Sedan Steg 1 avskaffades som utbildningsväg inom högskolan har skilda landsting själva organiserat motsvarande utbildning som personalutbildning för vissa av sina anställda. Sådan verksamhet pågår nu inom de flesta landsting och är således betydligt mera spridd geografiskt än högskolans psykoterapiutbildning, som endast finns i Stockholm, Lund och Umeå. Numera kan alltså en del sjuksköterskor och skötare på detta sätt skaffa sig behörighet att antas till psykoterapiutbildning i högskolan.
Hälso- och sjukvårdslinjens uppdelning på inriktningar och utbildningens längd m.m. utreds för närvarande inom utbildningsdepartementet. Mot denna bakgrund och med hänvisning till det som i det föregående anförts anser utskottet att riksdagen bör avslå motion 1989/90:Ub537.
Utskottet hemställer
1. beträffande plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub501 yrkande 4,
res. (m, fp, c, v)
2. beträffande kiropraktorutbildning att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub530,
3. beträffande psykoterapeututbildning att riksdagen avslår motion 1989/90:Ub537.
Stockholm den 6 november 1990
På utbildningsutskottets vägnar
Lars Gustafsson
Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c), Helge Hagberg (s), Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp), Lars Svensson (s), Ingvar Johnsson (s), Margareta Israelsson (s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v), Ewa Hedkvist Petersen (s), Ingegerd Wärnersson (s), Ulf Melin (m) och Claes Roxbergh (mp).
Plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen (mom. 1)
Larz Johansson (c), Ann-Cathrine Haglund (m), Lars Leijonborg (fp), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson i Vårgårda (c), Björn Samuelson (v) och Ulf Melin (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "1989/90:Ub501 yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det finns en risk att resultaten av de nuvarande, spridda insatserna inte når ut till alla delar av högskolan och att de tekniska resurserna inte utnyttjas fullt ut av samma skäl. Erfarenheterna från de insatser som hittills gjorts att utnyttja moderna media i den högre utbildningen bör tas till vara och användas för att utforma ett nationellt program för utnyttjande av såväl gamla som nya media. För att inom en överskådlig framtid kunna nå reella resultat, bör dock en sådan översyn i första hand koncentreras till den högre utbildningen, där såväl distansundervisningen som användningen av TV och radio har nått förhållandevis långt. Med tanke på frågans centrala politiska betydelse är det också naturligt att parlamentariker deltar.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub501 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande plan för utnyttjande av media i den högre utbildningen att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ub501 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,