Ändring i lagen om generellt anställningsstöd (GAS)

1993/94 AU23

I detta betänkande föreslår utskottet, med utnyttjande av sin initiativrätt enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen, viss ändring i lagen om generellt anställningsstöd (GAS). Ändringen innebär att arbetsgivare som nyanställer får rätt att beräkna det s.k. GAS-avdraget från socialavgifterna enligt en alternativ metod.

Med anledning av förslag i proposition 1993/94:66 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och arbetslösa, m.m. beslutade riksdagen i december 1993 att ett generellt anställningsstöd skulle införas för att stimulera till nya reguljära arbeten. Förslaget i propositionen innebar att ett avdrag på arbetsgivaravgifterna med 15 procentenheter skulle medges för en nettoökning av sysselsättningen under år 1994 jämfört med antalet sysselsatta i september 1993.

På utskottets begäran granskades regeringsförslaget av lagrådet, som framförde viss kritik. Även socialförsäkringsutskottet pekade i sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet på en rad allvarliga problem som skulle kunna uppstå med den tekniska lösning som regeringen valt i sitt lagförslag. Av detta skäl valde arbetsmarknadsutskottet en annan utformning av stödet.

Riksdagen godkände utskottets förslag (1993/94:AU5, rskr. 102). Lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd trädde i kraft den 1 januari 1994.

Lagen innebär att arbetsgivaren under 1994 får göra avdrag på arbetsgivaravgifterna för nyanställda personer. Avdraget motsvarar 15 % av den del av avgiftsunderlaget som hänför sig till de nyanställda. I denna definition ingår även vanliga ersättningsanställningar, dvs. en nyanställd som ersätter en arbetstagare som slutat. För att stödet så långt som möjligt skall begränsas till nyanställningar som innebär en utökning av antalet anställda har huvudregeln kompletterats med en spärregel som bygger på antagandet att en utökning av antalet anställda också leder till en ökning av den sammanlagda lönesumman. Spärregeln innebär att avdraget inte får vara större än 15 % av ökningen av lönesumman (avgiftsunderlaget) för avdragsmånaden jämfört med september 1993.

Av olika skäl kan storleken av en arbetsgivares avgiftsunderlag variera månad för månad utan att detta speglar växlingar i arbetsstyrkans storlek. Detta kan vara fallet vid t.ex. utbetalning av övertidsersättning. Spärregeln medger justering nedåt av jämförelseunderlaget för september 1993 med belopp som motsvarar ersättning för övertidsarbete.

Storleken av avgiftsunderlaget kan också vara beroende av olika slag av rörliga inkomster. Även tidpunkten för löneutbetalningarna kan medföra skillnader i de månatliga avgiftsunderlagen trots att antalet anställda är detsamma. Om utbetalning av lön sker var fjortonde dag kommer ett antal av årets månader att innehålla tre löneutbetalningstillfällen. Det medför att avgiftsunderlaget för en sådan månad i princip är 50 % större än för en månad med två utbetalningstillfällen.

Spärregeln i sin nuvarande konstruktion kan innebära att en arbetsgivare en viss månad inte kan göra GAS-avdrag trots att antalet anställda ökat jämfört med september 1993. Vid tvåveckorslön kan avdraget utnyttjas först i en månad när det åter är tre utbetalningstillfällen. Om septemberunderlaget är onormalt stort därför att det innehåller exempelvis provisionsersättningar hänförliga till en längre period kan det hända att arbetsgivaren får möjlighet till GAS-avdrag först för en månad då den sammanlagda utbetalningen av motsvarande skäl återigen överstiger det normala.

Arbetsmarknadsläget är fortfarande sådant att det finns anledning att stimulera nyanställningar. För att undvika konsekvenser av det slag som beskrivits ovan bör lagen ändras så att en arbetsgivare som nyanställer, och som av olika skäl redovisat onormalt stora löneutbetalningar för september 1993, vid tillämpning av spärregeln i stället får göra jämförelse med vad som skulle kunna anses vara ett mera normalt månadslöneunderlag. Löneunderlagens storlek kan som nämnts skifta av en rad olika skäl. Varje månadsutbetalning kan innehålla icke typiska komponenter. För att åstadkomma ett värde som är så representativt som möjligt bör enligt utskottets mening jämförelseunderlaget utgöra genomsnittsvärdet för hela år 1993. Om verksamhet bara bedrivits under en del av år 1993 skall genomsnittet avse den period då verksamheten har bedrivits med anställda.

Om arbetsgivaren enligt en sådan alternativregel får göra jämförelse med ett snittvärde för år 1993 måste också underlagen för år 1994 representera något slag av genomsnittligt värde. Annars skulle arbetsgivaren få orättmätiga favörer under månader år 1994 med ovanligt stora löneutbetalningar som inte svarar mot personalökningar. Vid tillämpning av alternativregeln skall därför jämförelse göras med det genomsnittliga månadsunderlag som kan räknas fram vid varje uppbördstillfälle under året. Ett exempel kan illustrera detta: Vid beräkning av GAS-avdrag för juli månad 1994 skall vid tillämpning av spärregeln enligt denna metod det genomsnittliga avgiftsunderlaget för januari--juli 1994 jämföras med det genomsnittliga avgiftsunderlaget för hela år 1993.

Den nu beskrivna metoden skall således vara ett alternativ till spärregeln i sin nuvarande utformning. En arbetgivare får när avdrag görs första gången bestämma om den ena eller andra beräkningsmetoden skall tillämpas. Avdraget skall sedan beräknas enligt samma metod för återstående del av utgiftsåret.

En möjlighet bör enligt utskottet öppnas för att även i fråga om månadsavgifter som beslutats före ikraftträdandet tillämpa den alternativa spärregeln. En arbetsgivare som vid sådan beräkning är berättigad till ytterligare avdrag får efter ansökan om detta tillerkännas avdrag med motsvarande belopp.

Utskottet hemställer

att riksdagen antar följande som Utskottets förslag betecknade Lag om ändring i lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1993:1503) om generellt anställningsstöd skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

4 §

Avdrag får för varje Avdrag får för varje månad göras med ett månad göras med ett belopp som motsvarar 15 belopp som motsvarar 15 procent av den del av procent av den del av avgiftsunderlaget enligt 2 avgiftsunderlaget för kap. 3--5 §§ lagen månaden enligt 2 kap. 3--5 (1981:691) om socialavgifter §§ lagen (1981:691) om som hänför sig till de socialavgifter som nyanställda personerna. hänför sig till de nyanställda personerna.

Avdraget får inte Avdraget får inte överstiga 15 procent av överstiga 15 procent av hela avgiftsunderlaget enligt hela avgiftsunderlaget enligt 2 kap. 3--5 §§ lagen om 2 kap. 3--5 §§ lagen om socialavgifter för socialavgifter för månaden minskat med månaden minskat med motsvarande avgiftsunderlag motsvarande avgiftsunderlag för september 1993. för september 1993. Avgiftsunderlaget för Avgiftsunderlaget för sistnämnda månad får sistnämnda månad får härvid minskas med härvid minskas med ersättning för ersättning för övertidsarbete som ingår övertidsarbete som ingår i detta underlag. i detta underlag (spärregel).

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

Som alternativ spärregel gäller att avdraget inte får överstiga 15 procent av årets genomsnittliga månatliga avgiftsunderlag enligt de förutnämnda lagrummen minskat med det genomsnittliga avgiftsunderlaget för utgiftsåret 1993.

Samma spärregel skall tillämpas för hela utgiftsåret 1994.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1994 och gäller till utgången av år 1994. En arbetsgivare som med tillämpning av 4 § i dess nya lydelse skulle ha varit berättigad till ytterligare avdrag vid beslut om månadsavgift före ikraftträdandet skall efter framställning därom tillerkännas avdrag med motsvarande belopp för de berörda utgiftsmånaderna. res. (nyd)

Stockholm den 19 april 1994

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Ingela Thalén

I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m) och Berit Andnor (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Laila Strid-Jansson (nyd) anför:

Redan när förslaget om det generella anställningsstödet lades fram hösten 1993 ansåg jag att man starkt kunde ifrågasätta om regeringens syfte kunde nås, dvs. att uppmuntra till tidigareläggning av anställningar och att ersätta övertidsarbete med vanliga arbeten. Man kunde befara att lagen i stället skulle minska kostnaderna för företag som ändå är framgångsrika och kan nyanställa. Företag som går bra skulle få skattesubventioner som uppenbarligen skulle medverka till konkurrenssnedvridning.

Dessutom är det lagtekniskt mycket svårt att konstruera ett generellt anställningsstöd som är praktiskt hanterbart, når sitt syfte och dessutom ger en godtagbar möjlighet till kontroll.

Den nu aktualiserade lagändringen visar att mina farhågor besannats. Utskottsmajoritetens förslag innebär att lagen blir än mer generös mot dessa framgångsrika företagare.

Jag anser med hänvisning till det anförda att utskottet inte borde ha tagit något initiativ i frågan och följaktligen att hemställan bort utgå.