Hälsorisker vid kraftledningar, m.m.
1993/94 NU1
Ärendet
I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- fem motioner med yrkanden om hälsorisker vid kraftledningar, jordfelsbrytare.
Utskottet anser att frågan om hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält, som tas upp i fyra motioner, skall tas på stort allvar. Med hänvisning till att de synpunkter som förs fram i motionerna är föremål för utredning och beredning genom främst Elsäkerhetsverkets försorg avstyrks motionerna. Utskottet avstyrker också en motion med förslag om införande av krav på installation av jordfelsbrytare. Även här hänvisas till Elsäkerhetsverkets arbete.
De motioner som behandlas här är följande:
1992/93:N402 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. hos regeringen begär att NUTEK får i uppdrag att införa skyddsområde för bebyggelse längs kraftledningar i enlighet med vad i motionen anförts, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om magnetiska fält.
1992/93:N403 av Ingbritt Irhammar och Gunhild Bolander (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och lagstiftning vad gäller elektromagnetisk strålning.
1992/93:N406 av Christina Linderholm och Tage Påhlsson (båda c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att berörd myndighet får i uppdrag att fastställa gränsvärden för närhet mellan bostäder/arbetsplatser och elektriska installationer utifrån magnetfältens storlek.
1992/93:N411 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på installation av jordfelsbrytare.
1992/93:N440 av Margareta Winberg (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på lågstrålande bildskärmar, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på information om riskerna med elektromagnetisk strålning, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om normer för elektromagnetisk strålning från elektriska apparater, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsbebyggelse nära högspänningsledningar, 6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information och utbildning om riskerna med elektriska fält, 7. hos regeringen begär att en kommitté tillsätts för att se över riskerna med elektromagnetiska fält.
Hälsorisker vid kraftledningar
Inledning
Elektriska och magnetiska fält -- ibland benämnda elektromagnetiska fält -- förekommer normalt i naturen, t.ex. uppkommer starka elektriska fält på jordytan i samband med åska. De starkaste elektromagnetiska fälten som berör människor kommer dock från olika elektriska utrustningar. Elektriska fält bildas av olika elektriska spänningar. Fältets styrka, som mäts i kilovolt per meter (kV/m), beror på hur hög spänningen är och avtar snabbt med avståndet från ledningen eller apparaten. Fälten kan avskärmas effektivt av t.ex. metallplåt samt i viss mån av plank, väggar och andra husdelar samt träd och annan vegetation. Magnetiska fält uppstår när elladdningar rör sig, dvs. av elektrisk ström. Det magnetiska fältets styrka, som mäts i enheten mikrotesla (µT), är beroende av strömstyrkan och avtar snabbt med avståndet från källan. Ett magnetiskt fält är dock betydligt svårare att avskärma än ett elektriskt fält.
Motionerna
Frågan om hälsorisker vid kraftledningar har tagits upp i fyra motioner -- motionerna 1992/93:N402 (s), 1992/93:N440 (s), 1992/93:N403 (c) och 1992/93:N406 (c).
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) bör ges i uppdrag att besluta om införande av ett skyddsområde längs befintliga kraftledningar, anförs det i motion 1992/93:N402 (s). Inom ett sådant skyddsområde, där risk för strålning från magnetiska fält föreligger, borde inga nya bostäder, byggnader för utbildning och för barnaktiviteter samt arbetsplatser få uppföras. Motionärerna vill också att riksdagen skall uttala sig för att det behövs ytterligare forskningsinsatser på området. I motionen hänvisas till två svenska epidemiologiska studier avseende samband mellan strålning från magnetiska fält och cancer som presenterades hösten 1992 (se vidare i det följande).
I motion 1992/93:N440 (s) begärs att riksdagen skall göra uttalanden i en rad frågor. De gäller införande av krav på lågstrålande bildskärmar, utarbetande av normer för hur mycket elektromagnetisk strålning som elektriska apparater får avge samt uttalande om behovet av allmän information om riskerna med elektromagnetisk strålning. Det borde vidare uppdras åt Boverket att utarbeta normer för hur nära högspänningsledningar som hus skall få byggas. Insatser bör också göras, anser motionären, för att åstadkomma en reducering av de elektriska fälten från kraftledningar, som ligger mycket nära befintlig bebyggelse. Det är även angeläget att -- i förebyggande syfte -- öka informationen till allmänheten och sjukvården om riskerna med elektromagnetiska fält, anförs det i motionen. Slutligen föreslår motionären att riksdagen skall begära att regeringen tillsätter en kommitté med uppgift att se över riskerna med elektromagnetiska fält och lämna förslag till erforderliga åtgärder.
Det bör införas en lag som anger högsta tillåtna nivåer för hur starka magnetfält får vara inomhus, sägs det i motion 1992/93:N403 (c). Eftersom någon sådan lag inte finns vidtas det inte säkerhetsåtgärder mot strålningen i nödvändig omfattning, menar motionärerna. De anser också att det behövs ytterligare forskningsinsatser beträffande den elektromagnetiska strålningen och att riksdagen genom ett uttalande bör fästa regeringens uppmärksamhet härpå.
Den berörda myndigheten bör ges i uppdrag att fastställa gränsvärden för avstånd mellan bostäder/arbetsplatser och elektriska installationer med avseende på magnetfältens styrka, anförs det på motsvarande sätt i motion 1992/93:N406 (c). Sådana gränsvärden behövs såväl vid ny som befintlig bebyggelse, anser motionärerna och hänvisar även de till de två nyssnämnda epidemiologiska studierna.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har upprepade gånger behandlat motioner om riskerna med kraftledningars elektriska och magnetiska fält. Vid det senaste tillfället (hösten 1992), då regeringens förslag om inrättande av en ny elsäkerhetsmyndighet -- Elsäkerhetsverket -- behandlades, avslogs en motion (s) med krav på ett uttalande av riksdagen om ansvarsfrågan avseende de hälsorisker som kraftledningar medför. Utskottet konstaterade (bet. 1992/93:NU5) att ansvaret för att följa de frågor som är förbundna med hälsorisker från bl.a. magnetiska fält ligger på Elsäkerhetsverket. Vidare noterade utskottet att det hade framkommit underlag för en säkrare bedömning av hälsoriskerna i samband med magnetiska fält, genom de två stora epidemiologiska undersökningar som hade presenterats i september 1992. Erhållna forskningsresultat påkallade, enligt utskottets mening, intensifierade forskningsinsatser. Utskottet utgick från att Elsäkerhetsverket skulle pröva alla tänkbara möjligheter att minska eller eliminera riskerna med magnetiska fält, när det gäller såväl befintliga som nya elektriska anläggningar.
Epidemiologiska undersökningar
I de två tidigare nämnda undersökningarna studerades exponering dels av allmänheten i hemmen, dels av arbetare i yrkeslivet.
Den första undersökningen har utförts vid Institutet för miljömedicin. I undersökningsrapporten, Cancer och magnetfält hos bosatta nära högspänningsledningar i Sverige (IMM-rapport 5/92), konstateras ett samband mellan leukemi (blodcancer) hos barn och den uppskattade storleken på det magnetfält i bostaden som högspänningsledningen givit upphov till. Även avståndet till kraftledningen uppvisade ett samband med leukemi hos barn. För andra cancersjukdomar hos barn förelåg inga samband med förekomsten av magnetfält. Det fanns också en tendens till samband mellan magnetfält och vissa typer av leukemi hos vuxna. När resultaten i undersökningen hade vägts mot olika möjliga felkällor och osäkra faktorer var slutsatsen att resultaten stöder hypotesen att magnetiska fält kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. Vilken typ av magnetfält eller egenskap hos magnetfält som skulle orsaka detta är ännu okänt och därmed också vilken biologisk mekanism det skulle vara fråga om.
Den andra undersökningen har utförts vid Arbetsmiljöinstitutet och redovisats i rapporten Occupational exposure to electromagnetic fields in relation to leukemia and brain tumours -- a case-control study (PM 2nd edition 1992). Enligt den undersökningen finns ett samband mellan exponeringsnivån från elektromagnetiska fält och en viss typ av leukemi men också beträffande en viss typ av hjärntumör. Resultaten visade framför allt på ett sådant samband hos yngre personer (personer under 40 år).
Elsäkerhetsmyndighetens arbete
Elsäkerhetsverket (tidigare NUTEK och dessförinnan Statens energiverk) har regeringens uppdrag att följa forskningsverksamheten rörande biologiska effekter från elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och avlämna rapport härför till regeringen. För att biträda myndigheten i detta arbete finns -- sedan år 1975 -- en rådgivande samrådsgrupp med representanter för berörda myndigheter, forskningsinstitutioner, fackliga organisationer och elkraftföretag.
För starkströmsanläggningar finns föreskrifter om minsta horisontella avstånd från en elledning till närmaste byggnad (STEV-FS 1988:1 med ändringar, 99 §). Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och på om området är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55 kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa bestämmelser är betingade av risken för brand. För transformatorer uppställs (80 b §) på liknande sätt avståndskrav som är föranledda av brandrisken. För föreskrifterna ansvarar numera Elsäkerhetsverket (tidigare NUTEK).
I samband med att resultaten från de två epidemiologiska studierna presenterades hösten 1992 uttalade NUTEK att dessa resultat motiverar en ändring av verkets tidigare bedömning av hälsoriskerna vid magnetiska fält. I det forsatta arbetet med föreskrifter för elanläggningar skulle NUTEK utgå från förutsättningen att det finns ett samband mellan exponering för kraftfrekventa magnetfält och barncancer.
Med anledning av den ändrade bedömningen inledde Elsäkerhetsverket under våren 1993 utarbetandet av ett åtgärdsprogram inom området. Verket skall under hösten 1993 avlämna en rapport till regeringen, som förutom den sedvanliga genomgången av forskningsläget kommer att behandla åtgärdsprogrammet. Detta program består av tre delar.
En första del av åtgärdsprogrammet gäller frågan om gränsvärden skall föreskrivas eller rekommenderas avseende nybyggnad av kraftledningar och transformatorstationer, bostäder, skolor, daghem och eventuella andra lokaler intill befintliga kraftledningar och transformatorstationer. Härvid ingår i programmet att analysera och beskriva konsekvenserna av införande av gränsvärden samt att beräkna värdeminskning och kostnader för försvårad eller förändrad markanvändning om sådana gränsvärden införs. Affärsverket Svenska kraftnät och Svenska elverksföreningen skall, på hemställan av Elsäkerhetsverket, utreda nya tekniska konstruktionslösningar som ger lägre magnetfält kring kraftledningar. Vidare skall Boverket studera effekten på fastighetsplanering vid ett införande av gränsvärden. Ytterligare undersökningar avseende riskvärdering och ekonomiska konsekvensanalyser skall påbörjas under hösten 1993.
En annan del av åtgärdsprogrammet avser en kartläggning av antalet bostäder, skolor och daghem invid alla landets högspänningsledningar. Härvid skall en uppskattning av kostnaderna för att reducera magnetfälten göras. Landets kommuner har erhållit en enkät där de ombeds att i samråd med ledningsägarna i kommunen rapportera hur många skolor, daghem etc. som finns nära kraftledningar. Denna del av åtgärdsprogrammet skall leda fram till att ett informationsmaterial till hushållen avseende magnetiska fält tas fram.
Den tredje delen av åtgärdsprogrammet berör den fortsatta forskningen på området. Elsäkerhetsverket anser att det är angeläget att en fortsatt bearbetning av material från de båda epidemiologiska undersökningarna kommer till stånd. Såväl Institutet för miljömedicin som Arbetsmiljöinstitutet önskar göra ytterligare bearbetningar av sina resp. undersökningsmaterial. Diskussioner pågår mellan Elsäkerhetsverket, Banverket, Statens strålskyddsinstitut och forskningsinstitutet Elforsk AB om en samfinansiering av dessa fortsatta forskningsinsatser.
Målsättningen är att delresultat från åtgärdsprogrammet skall kunna redovisas före 1993 års utgång. Även informationsmaterial till hushållen beräknas vara framtaget före denna tidpunkt. Eventuella föreskrifter kommer sannolikt att antas tidigast under år 1994. Vid elmässan i Stockholm den 4--8 oktober 1993 har Elsäkerhetsverket i en broschyr -- Elektriska och magnetiska fält -- informerat om verkets arbete med avseende på hälsorisker från elektriska och magnetiska fält.
Vidare har Forskningsrådsnämnden våren 1993 i en skrift, Hälsoeffekter av el? -- Aktuell forskning om elöverkänslighet och cancer (Källa 41), redovisat en översikt över det aktuella forskningsläget.
Elöverkänslighet vid bildskärmar
Frågan om elöverkänslighet i samband med bildskärmar, som berörs i motion 1992/93:N440 (s), har också tagits upp i en annan motion från allmänna motionstiden -- motion 1992/93:A285 (kds, fp). I denna motion begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av en intensifierad forskning inom området elöverkänslighet/bildskärmsöverkänslighet. Arbetsmarknadsutskottet har i september 1993 (bet. 1993/94:AU2) avstyrkt motionen och anfört att utskottet utgår från att forskningsområdet, med hänsyn till dess betydelse och aktualitet, ägnas fortsatt uppmärksamhet i regeringskansliet. Arbetsmarknadsutskottet redovisar att Arbetarskyddsstyrelsen i början av sommaren 1993 i samråd med Boverket har gjort en framställan till regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) om ytterligare finansiellt stöd för forskning rörande hälsoeffekter av lågfrekventa elektromagnetiska fält. Denna framställan bereds nu inom Arbetsmarknadsdepartementet.
Regeringsbeslut
Regeringen fattade i juni 1993 beslut i två bygglovsärenden i Lerums kommun som har koppling till frågan om kraftledningars hälsoeffekter. I båda fallen hade Byggnadsnämnden i Lerums kommun avslagit begäran om bygglov för nybyggnad av enbostadshus, med hänvisning till att det inom fastigheternas närområde, 300 m, finns två stråk med 400 kV-ledningar och att boendemiljön påverkas negativt därav. Byggnadsnämndens beslut hade upphävts av Länsstyrelsen i Älvsborgs län, som menade att boendemiljön inte skulle bli så negativt påverkad genom närvaron av kraftledningarna att hinder på denna grund kunde anses föreligga mot byggnadsföretaget. Byggnadsnämnden överklagade Länsstyrelsens beslut till regeringen. I sitt yttrande till regeringen ansåg Elsäkerhetsverket att regeringen antingen skulle avvakta med beslut eller medge byggnation för att undvika att ett regeringsbeslut skulle ses som ett "de facto infört gränsvärde". De aktuella magnetfältens styrka var 2,0 resp. 0,5 mikrotesla. Regeringen fann vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendena att ny bebyggelse för närvarande inte bör tillåtas på de aktuella platserna och upphävde Länsstyrelsens beslut. Enligt vad utskottet har erfarit skall regeringsbeslutet dock inte ses som något ställningstagande till frågan om eventuella gränsvärden. Regeringen avvaktar Elsäkerhetsverkets utredning.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att frågan om hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska fält skall tas på stort allvar. De två svenska epidemiologiska undersökningar som presenterades hösten 1992 visade på ett samband mellan exponering för kraftfrekventa magnetfält och vissa typer av cancer. Detta är utgångspunkten för det arbete som Elsäkerhetsverket bedriver inom ramen för det tidigare redovisade åtgärdsprogrammet. Detta program innefattar såväl fortsatta forskningsinsatser som frågan om införande av gränsvärden.
De synpunkter som förs fram i de här aktuella motionerna är sålunda föremål för utredning och beredning genom främst Elsäkerhetsverkets försorg. Enligt utskottets mening skulle ett uttalande från riksdagen inte innebära att frågan förs framåt ytterligare. Beträffande yrkandet i motion 1992/93:N440 (s) om elöverkänslighet i samband med bildskärmar hänvisas till arbetsmarknadsutskottets behandling av ett liknande yrkande. Motionerna 1992/93:N402 (s), 1992/93:N403 (c), 1992/93:N406 (c) och 1992/93:N440 (s), den sistnämnda i här berörda delar, avstyrks alltså.
Jordfelsbrytare
Det bör införas krav på installation av jordfelsbrytare, anförs det i motion 1992/93:N411 (fp). Med en jordfelsbrytare skulle många dödsfall och olycksfall samt egendomsskador kunna förhindras, anser motionären. Han noterar med tillfredsställelse att Svenska elverksföreningen i samarbete med NUTEK år 1992 utgav en handbok om elsäkerhet i hemmen, i vilken informeras om bl.a. jordfelsbrytare. Det krav på ökad information som motionären framförde i en motion under allmänna motionstiden 1992 anser han därmed i huvudsak har tillgodosetts. Däremot kvarstår frågan om införande av krav på installation av jordfelsbrytare. Motionären upprepar därför detta förslag i den nu aktuella motionen. Till motionen är fogat ett videoband, som belyser hur en jordfelsbrytare fungerar.
I en jordfelsbrytare jämförs den ström som går in i en elektrisk apparat med den som går ut. Om strömmen skulle gå fel väg känner jordfelsbrytaren av detta och bryter strömmen. Enligt uppgift från Elsäkerhetsverket kan kostnaden för installation av jordfelsbrytare i ett småhus beräknas till ca 1 000 kr vid nyproduktion och till i storleksordningen 1 500 kr vid befintlig bebyggelse.
Den tidigare nämnda motionen från samme motionär avslogs av riksdagen våren 1992. Motionen innehöll, som redovisats, yrkanden om dels information från ansvarig myndighet om lämpligheten med att installera jordfelsbrytare i befintlig bebyggelse, dels krav på installation av jordfelsbrytare vid nybyggnation av bl.a. bostäder, daghem och servicehus. Utskottet (bet. 1991/92:NU31) underströk vikten av information och förutsatte att NUTEK i sitt fortsatta arbete för höjd elsäkerhet skulle ta initiativ till ökad information om installation av jordfelsbrytare i såväl ny som befintlig bebyggelse. Något uttalande av riksdagen i den frågan eller i frågan om krav på installation av jordfelsbrytare ansåg utskottet inte erforderligt.
Svenska elverksföreningen har i samarbete med den tidigare enheten för elsäkerhet vid NUTEK utarbetat två informationsskrifter om jordfelsbrytare -- Ström som tar fel väg är livsfarlig (trycksak) och Tryggare kan elen vara (handbok). Dessa är avsedda som information till allmänheten. NUTEK har också gett ut en skrift, Installation av jordfelsbrytare, främst avsedd för installatörer.
I starkströmsföreskrifterna (NUTEK-FS 1992:3, Ändring 4) har i oktober 1992 vissa krav och rekommendationer om jordfelsbrytare införts. Enligt dessa gäller fr.o.m. den 1 januari 1994 krav på jordfelsbrytare vid nyanläggning på uppställningsplatser för husvagnar och i småbåtshamnar (§ 52 c). Vidare införs krav på jordfelsbrytare vid s.k. tillfälliga anläggningar fr.o.m. den 1 januari 1995 (§ 109 g). Denna bestämmelse kommer även att gälla fr.o.m. år 2000 för stickproppsanslutna uttag vid byggarbetsplatser, som tagits i bruk före år 1995.
Elsäkerhetsmyndigheten sammanställer årlig statistik över elektriskt orsakade olycksfall för att bevaka elsäkerhetsnivån, ge underlag för det fortsatta elsäkerhetsarbetet och sprida information om riskerna. Enligt den senaste rapporten, Statistik över elolycksfall 1990 (NUTEK R 1992:4), inträffade 229 elolycksfall, varav 12 med dödlig utgång, under år 1990. Nästa rapport, som har blivit försenad på grund av omorganisationen till Elsäkerhetsverket, beräknas komma att publiceras i oktober 1993 och avse elolycksfall under år 1991. Enligt uppgift från Elsäkerhetsverket inträffade 12 elolycksfall med dödlig utgång under år 1991 och 9 under år 1992. Under år 1993 har fram till den 3 juni 3 elolycksfall med dödlig utgång rapporterats.
Utskottet konstaterar att vissa krav på installation av jordfelsbrytare för särskilda anläggningar har införts i starkströmsföreskrifterna. Utskottet utgår från att Elsäkerhetsverket noga följer utvecklingen och vidtar ytterligare åtgärder om så erfordras. Informationsmaterial om jordfelsbrytare, riktad till såväl allmänheten som installatörer, har -- som framgått -- tagits fram av den ansvariga myndigheten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1992/93:N411 (fp).
Utskottet hemställer
1. beträffande hälsorisker vid kraftledningar att riksdagen avslår motionerna 1992/93:N402, 1992/93:N403, 1992/93:N406 och 1992/93:N440 yrkandena 1--4, 6 och 7,
2. beträffande jordfelsbrytare att riksdagen avslår motion 1992/93:N411.
Stockholm den 12 oktober 1993
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.