Banrätt m.m.

1993/94

TU4

I betänkandet behandlar utskottet två motioner som efterlyser en banlag och åtgärder för att påskynda den administrativa hanteringen i samband med investeringar i vägar och järnvägar. Utskottet anser att det är angeläget att handläggningen av olika tillstånds- och prövningsfrågor för investeringar i trafikens infrastruktur kan ske effektivt och skyndsamt samt i former som tryggar den enskildes rättssäkerhet. Med hänvisning till regeringens pågående beredning av de aktuella frågorna avstyrker utskottet motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation av s-ledamöterna samt ett särskilt yttrande av nyd-ledamoten.

1992/93:T209 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att påskynda tillståndshandläggningen m.m. inför infrastruktursatsningarna.

1992/93:T216 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en banlag.

Motionsförslag

Två motioner har väckts under den allmänna motionstiden vid 1992/93 års riksmöte som behandlar olika administrativa frågor i samband med investeringar i vägar och järnvägar. I motion T209 (m) konstateras att under det senaste året har större satsningar än någonsin tidigare beslutats och påbörjats på infrastrukturområdet. Det krävs dock enligt motionären mycket av prövningar och undersökningar, inte minst på miljöområdet, innan tillstånd kan utfärdas och arbetena komma i gång. Det anses därför nödvändigt att på alla sätt söka påskynda förberedelsearbetena så att handläggningstiden kan avkortas. Motionären vill mot den bakgrunden att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheterna att påskynda infrastruktursatsningarna. Aktuella områden är bl.a. miljöprövningar, övriga tillståndsförfaranden samt marklösen. I motion T216 (s) framhålls att det är av stor vikt att ett förslag om en banlag föreläggs riksdagen utan dröjsmål. Den kommande banlagen bör enligt motionärerna likna den väglag som finns sedan många år.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har den 9 juni i år lagt fast riktlinjer för utbyggnaden av trafikens infrastruktur för den kommande tioårsperioden (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). Planen omfattar väg- och järnvägsinvesteringar för nära 100 miljarder kronor. Mot bakgrund av rådande arbetsmarknadssituation och behovet av att snabbt göra ett antal strategiska infrastruktursatsningar gäller att en stor del av investeringarna skall utföras i början av tioårsperioden. Utskottet kan konstatera att riksdagens beslut ställer de närmast berörda trafikverken -- Banverket och Vägverket -- inför omfattande arbetsuppgifter. Den förändring som skett i synen på trafikens infrastruktur kräver att verken snabbt anpassar sig till en högre verksamhetsvolym så att investeringarna inom väg- och järnvägssektorn kan förverkligas på ett effektivt sätt. Som berörs i motionerna innebär också den omfattande investeringsverksamheten att stora krav kommer att ställas på planeringssystemet och den administrativa hanteringen i form av olika prövningar och tillstånd. Utskottet anser att det är angeläget att beslutade infrastrukturinvesteringar kan genomföras skyndsamt. Därmed kan som åsyftats en utbyggnad av infrastrukturen användas som ett verksamt medel för att höja aktiviteten i ekonomin och bekämpa arbetslösheten. Höga krav bör därför ställas på en skyndsam hantering såväl hos berörda trafikverk som vid handläggningen av olika tillstånd m.m. hos berörda myndigheter. Utskottet förutsätter att regeringen mot denna bakgrund noggrant följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan komma att erfordras. Med utgångspunkt från målsättningen att snabbt och effektivt förverkliga investeringarna i former som tryggar rättssäkerheten är det naturligt att intresset också riktas mot den lagstiftning som reglerar markfrågor och planeringssystemet. Enligt nuvarande lagstiftning erfordras normalt expropriation för att mark tvångsvis skall få tas i anspråk för järnvägsändamål. Expropriationsförfarandet innebär att tillstånd i allmänhet skall sökas hos regeringen. Många anser att detta medför en onödigt långdragen och kostsam process. Förfarandet har också alltmer kommit att framstå som betungande såväl för Banverket som för regeringskansliet. I sammanhanget kan vidare nämnas att sedan länge har önskemål framförts om en mer smidig markreglering för att lättare kunna reducera antalet plankorsningar mellan väg och järnväg och därmed förbättra trafiksäkerheten. Enligt 1993 års budgetproposition pågår ett arbete inom regeringskansliet med utformningen av en banlag i vilken bl.a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar avses föras in. Liknande förfaringssätt kan då komma att gälla vid väg- resp. järnvägsprojekt. Därmed kan enligt propositionen de krav tillgodoses som ställs inom ramen för EES-avtalet på miljökonsekvensbeskrivning för järnvägsbyggande. Enligt vad utskottet erfarit pågår detta beredningsarbete fortfarande men i delvis nya banor. Förutom frågan om en banlag övervägs även andra sätt att uppnå det åsyftade målet om en snabbare handläggningsordning som ändock uppfyller rättssäkerheten. Enligt utskottets mening är det angeläget att detta arbete påskyndas. Med tanke på den samhälleliga betydelse som de aktuella investeringarna har är det väsentligt att beslutade investeringsplaner kan förverkligas snabbt. Samtidigt gäller att nya regler måste utformas så att de tillgodoser högt ställda krav på rättssäkerhet för såväl markägare som för andra enskilda som berörs av investeringsplanerna. Självfallet måste också hänsyn tas till olika samhällsintressen. Exempelvis bör, som regeringen framhållit, konsekvenserna för miljön av olika investeringar belysas. Utskottet förutsätter att regeringen i lämpligt sammanhang snarast återkommer till riksdagen i frågan och redovisar resultatet av sina överväganden. Med hänvisning till vad som nu anförts torde syftet med motionerna i allt väsentligt kunna tillgodoses. Motionsyrkandena påkallar därför ingen åtgärd från riksdagens sida och avstyrks följaktligen.

Utskottet hemställer

beträffande Banrätt m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T209 och 1992/93:T216 yrkande 19. res. (s)

Stockholm den 9 november 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Kenth Skårvik (fp), Sten-Ove Sundström (s), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Rune Torén (c) och Tom Heyman (m).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita Jönsson, Jarl Lander och Ines Uusmann (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Enligt vad" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse: Utskottet kan konstatera att om järnvägen skall kunna utvecklas som transportmedel och spela en viktig roll i framtidens transportförsörjning krävs att markanskaffningsfrågorna kan lösas på ett mer tillfredsställande sätt än vad som för närvarande är fallet. Ett belysande exempel på järnvägens markproblem utgör Västkustbanan. Riksdagen har genom tidigare beslut sedan länge framhållit att en utbyggnad av dubbelspår på Västkustbanan är ett av de mest angelägna järnvägsprojekten i landet. Erforderliga statliga medel för en utbyggnad har också tagits fram. Genom långdragna lokala diskussioner och konflikter om spårdragningen riskerar dock detta projekt att fördröjas allvarligt. Detta är till men såväl för utvecklingen av den nationella trafikförsörjningen som för den internationella tågtrafiken. Utskottet kan också erinra om att inom kommunikationsdepartementet har tidigare gjorts en utredning om järnvägens markproblem (Ds 1989:69 Markanvändning för järnväg). I utredningen lämnades en grundlig analys av frågan, och ett utarbetat förslag presenterades med en färdig lagstiftning om banrätt. Utredningen har därefter beretts vidare inom departementet, men trots det långvariga arbetet har ännu inget förslag presenterats för riksdagen. Utskottet anser det nödvändigt att detta beredningsarbete snarast slutförs. Genom att stifta en särskild banlag med utgångspunkt i väglagen kommer väg- och järnvägssektorn att ha ungefär samma regelsystem vilket är angeläget. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett förslag i ärendet. Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T216 (s) tillstyrks i aktuell del -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär vidare att syftet med motion T205 (m) torde få anses delvis tillgodosett.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

beträffande Banrätt m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T216 yrkande 19 och med anledning av motion 1992/93:T209 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Kenneth Attefors (nyd) anför:

Ny demokrati har genom ett flertal beslut och initiativ verkat för att en snabb och kraftfull satsning skall kunna göras på våra vägar och järnvägar. För att denna satsning skall kunna bidra till att ge arbeten och sätta fart på Sverige krävs att den administrativa hanteringen fungerar smidigt och effektivt. Inom näringslivet finns många goda exempel på hur man genom att tänka i nya banor lyckats halvera tiden för att klara produktionsprocessen. Motsvarande borde kunna göras även inom den offentliga sektorn utan att den enskildes rättstrygghet går förlorad. Jag anser därför att regeringen senast i samband med 1994 års budgetproposition bör redovisa för riksdagen sina slutsatser om hur problemet med den omständliga byråkratin i samband med trafikinvesteringar kan reduceras. I avvaktan på denna redovisning ställer jag mig bakom utskottsmajoritetens skrivningar.