Huvudmän för gymnasial utbildning

1996/97 UbU14

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner. Lagförslaget innebär att respektive lands- ting sänker och kommunerna inom landstinget höjer sina skattesatser med ett belopp som svarar mot landstingets skattefinansierade kostnader för naturbruks- och omvårdnadsprogrammen inom de gymnasiala utbildningarna. Skatteväxlingen skall ske senast inför år 1999. Beloppet för skatteväxling bestäms för varje landstingsområde genom överenskommelser mellan landstinget och kommunerna som ingår i landstinget. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ändringar i skollagen som i huvudsak innebär att landstingen efter överenskommelse med en kommun får rätt att anordna även specialutformade program i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Motionsyrkanden från Moderaterna avstyrks. De syftar bl.a. till att kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasial utbildning och att följaktligen landstingen inte skall få möjlighet att anordna specialutformade program. Yrkandena följs upp i en reservation (m) till betänkandet.

Regeringen har i proposition 1996/97:110 Vissa skolfrågor m.m. (i motsvarande del) föreslagit 1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner, 2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100). Lagförslagen återfinns som bilaga 1 respektive 2 till detta betänkande.

Motion väckt med anledning av propositionen 1996/97:Ub17 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för utbildningen inom gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar, gymnasiesärskolan och särvux, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för skatteväxlingen mellan kommun och landsting, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att landstingen bör ges vidgade möjligheter att ordna specialutformade program inom gymnasieskolan i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning på entreprenad.

Motion från allmänna motionstiden 1996 1996/97:Ub240 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändrat huvudmannaskap för de gymnasieskolor som har landsting som huvudman i enlighet med vad som anförts i motionen.

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 1996/97:110 Vissa skolfrågor m.m. i den del propositionen avser frågor om huvudmannaskap för gymnasial utbildning och skatteväxling mellan landsting och kommuner, samt motionsyrkanden i anslutning till dessa. Utskottet har i sitt betänkande 1996/97:UbU12 behandlat propositionen i övrig del, dvs. redovisningen i denna av regeringens bedömningar i fråga om hemspråksundervisningen, samt ett i ärendet väckt motionsyrkande.

Huvudmannaskapet för gymnasiala utbildningar I propositionen redogör regeringen för gällande bestämmelser i skollagen (1985:1100) i fråga om rätten för kommuner och landsting att anordna gymnasial utbildning. Utifrån denna redogörelse lämnar regeringen en beskrivning av nuvarande organisation för utbildningar inom områdena naturbruk och omvårdnad. Landstingens respektive kommunernas kostnader för dessa utbildningar redovisas också. När det gäller landstingens rätt att anordna gymnasial utbildning beslutade riksdagen våren 1996 om ändrade regler i skollagen (prop. 1995/96:183, bet. UbU10, rskr. 265, SFS 1996:566). Tidigare fick ett landsting anordna utbildning enbart på sådana nationella program i gymnasieskolan som avser naturbruk och omvårdnad. Enligt den nya lydelsen av skollagen fr.o.m. den 1 juli 1996 får ett landsting efter överenskommelse med en kommun anordna även andra nationella program. Om överenskommelse med kommunen träffas kan landstinget också anordna gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux inom andra områden än naturbruk och omvårdnad samt nationella program i gymnasiesärskolan och motsvarande utbildning i särvux. Samtidigt, från den 1 juli 1996, togs den bestämmelse i skollagen bort som gav landstingen företrädesrätt framför kommunerna att anordna gymnasieutbildning inom naturbruk och omvårdnad. Varje kommun är enligt skollagen skyldig att erbjuda samtliga ungdomar i kommunen utbildning i gymnasieskolan på nationella program, specialutformade program eller individuella program fram t.o.m. det första halvåret det år de fyller 20 år. Kommunen har ansvar för att alla ungdomar får tillgång till ett allsidigt urval av program. Erbjudandet skall när det gäller nationella program avse utbildning som anordnas antingen inom kommunen eller i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansavtal som hemkommunen slutit med den andra kommunen eller med landstinget. Genom slopandet av landstingens företrädesrätt till utbildningar inom områdena naturbruk och omvårdnad har kommunen från den 1 juli 1996 obegränsad rätt att anordna samtliga nationella program. Regeringen konstaterar att nyssnämnda ändringar i skollagen löste en rad problem. Dels fick kommunerna rätt att utan medgivande från landstinget anordna omvårdnads- och naturbruksutbildningar i gymnasieskolan, dels undanröjdes också hindret för landsting att anordna andra nationella program i gymnasieskolan om ett landsting kommit överens med en kommun om detta. Motsvarande ändringar beträffande komvux, gymnasiesärskola och särvux har givit kommunerna alla formella möjligheter att själva anordna den gymnasiala utbildning varje kommun önskar. Samtidigt har möjligheter öppnats för att låta landstingen ta en större andel av de gymnasiala utbildningarna. Även med de nya reglerna kvarstår dock enligt regeringen vissa problem. För att åtgärda dessa lägger regeringen nu fram förslag till lagstiftning rörande skatteväxling mellan landsting och kommuner samt förslag om att landsting skall få möjlighet att också anordna specialutformade program inom gymnasieskolan. Utskottet behandlar förslagen i följande avsnitt. Regeringen redogör i propositionen för innebörden av begreppet huvudmannaskap i skollagen. Enligt lagen har hemkommunen en skyldighet att erbjuda utbildning, men det är den kommun eller det landsting eller den fristående gymnasieskola som anordnar utbildningen som är dess huvudman och ansvarar för utbildningen. Landstingen bör enligt regeringens bedömning även i fortsättningen ha initiativrätt (men ej företrädesrätt) till de nationella programmen i gymnasieskolan inom områdena naturbruk och omvårdnad samt till utbildningar med motsvarande innehåll i komvux. I motionerna 1996/97:Ub17 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub240 (m) yrkande 12 anförs att kommunerna bör vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning. Det är enligt motionärerna inte logiskt, praktiskt eller modernt att landstingen skall ansvara för en liten del av gymnasieutbildningarna, medan kommunerna har det övergripande ansvaret för att alla elever erbjuds en gymnasieutbildning. Alltså bör kommunerna ha huvudmannaskapet för utbildningen inom gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar, gymnasiesärskolan och särvux. U t s k o t t e t noterar att enligt redovisningen i propositionen bedriver landstingen utbildning på naturbruksprogrammet i 46 skolor med sammanlagt 2 137 intagningsplatser. Kommunerna anordnar programmet i sex skolor med 234 platser. Motsvarande uppgifter för omvårdnadsprogrammet visar att landstingen driver 92 skolor med 4 575 intagningsplatser, medan kommunerna svarar för omvårdnadsutbildning i 36 skolor med 1 146 platser. Utskottet anser i likhet med regeringen att de av riksdagen under föregående riksmöte beslutade ändringarna i skollagen i fråga om möjligheterna för kommuner och landsting att anordna gymnasiala utbildningar öppnar för flexibla lösningar. Genom regional samverkan kan olika organisationsformer skapas alltefter det lokala behovet och de samlade resurserna användas på ett effektivt sätt. Riksdagen bör enligt utskottets mening avslå motionsyrkandena.

Skatteväxling mellan kommuner och landsting Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner. Bakgrunden till lagförslaget är följande. När det specialdestinerade statsbidraget till landstingens gymnasieutbildningar upphörde den 1 juli 1991, fick landstingen rätt att uppbära interkommunal ersättning från elevernas hemkommuner motsvarande högst det statsbidrag som utgick till hemkommunen för elevens utbildning i gymnasieskolan. Det kom att medföra att landstingen täckte sina kostnader för utbildningen inom naturbruk och omvårdnad på gymnasieskolan till ungefär en tredjedel med interkommunal ersättning, medan de övriga två tredjedelarna finansierades med landstingsskattemedel. Samtidigt med att riksdagen våren 1996 beslutade om ändrade regler för landstingens möjligheter att anordna gymnasial utbildning slopades denna föråldrade specialbestämmelse för landstingen (prop. 1995/96:183, bet. UbU10, rskr. 265). Mellan primärkommuner gäller full kostnadstäckning med interkommunal ersättning. Enligt den nya lydelsen av 5 kap. 23 § skollagen, som trädde i kraft den 1 juli 1996, kan även landstingen kräva full kostnadstäckning för gymnasieskolan i interkommunal ersättning från elevernas hemkommuner (SFS 1996:566). Regeringen framhåller i propositionen att kommunen har det fulla ansvaret för att erbjuda sina invånare en gymnasial utbildning. För att kommunen helt skall kunna ta detta ansvar måste den förfoga över de skatteintäkter som kan hänföras till sådan utbildning, dvs. till utbildning i gymnasieskola, komvux, gymnasiesärskola och särvux. Med de totala skattemedlen samlade i kommunerna avgör dessa på vilket sätt de vill skaffa utbildningsplatser till sina ungdomar och vuxna. Enligt regeringen är landstingens roll i detta sammanhang att på eget initiativ eller efter överenskommelse med en kommun anordna vissa gymnasiala utbildningar och ställa dessa platser till förfogande för elever från de kommuner som inte själva anordnar utbildningarna i fråga. Inom områdena naturbruk och omvårdnad domineras utbildningsutbudet helt av landstingen. Det är enligt regeringens mening av stor vikt att landstingen fortsätter att erbjuda sina gymnasiala utbildningar, även om en skatteväxling kommer att innebära att dessa helt finansieras genom interkommunal ersättning från hemkommunerna. Genom överenskommelser med kommunerna kan landstingens engagemang i de gymnasiala utbildningarna ytterligare vidgas, anför regeringen. Den närmare innebörden av lagförslaget är följande. Ett landsting skall, när det fastställer sin skattesats, sänka skattesatsen med det belopp som motsvarar det minskade utdebiteringsbehov som uppkommit med anledning av att landstingen fr.o.m. den 1 juli 1996 har fått möjlighet att begära full ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner. Den sänkning av landstingets skattesats som avses är det skatteutrymme som har motsvarats av landstingets kostnader för anordnandet av naturbruksprogrammet och omvårdnadsprogrammet inom de gymnasiala utbildningarna. Skatteväxlingen skall ske senast inför år 1999. En kommun som ingår i ett landsting får, när den fastställer sin skattesats, höja den med det belopp som motsvarar högst landstingets sänkning av skattesatsen. Varje landsting och de kommuner som ligger inom respektive landsting skall före utgången av år 1998 träffa en överenskommelse med vilket belopp landstingen skall sänka sin skattesats. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. När det gäller storleken av det belopp som skatteväxlingen skall omfatta konstateras i propositionen att det finns en mycket stor spridning vad avser utbildningskostnader mellan landets landstingsområden. Innan beloppet för skatteväxling fastställs behöver därför en avstämning göras mot de faktiska kostnader som denna verksamhet har. Kostnaderna för de regionala kun- skapscentrum, som finns i vissa län och som inte ingår i de gymnasiala utbildningarna, bör exempelvis frånräknas kostnaderna för naturbruksskolornas utbildningar för att ge ett adekvat växlingsbelopp. En skatteväxling behöver enligt regeringen inte innebära att varje enskild kommun direkt kompenseras för de kostnader som uppstår. Utfallet av skatteväxlingen kommer att bero på dels kommunernas skattekraft, dels hur många elever från kommunen som deltar i landstingets utbildningar. Det utjämningssystem för kommuner och landsting som finns fr.o.m. den 1 januari 1996 kommer dock att utjämna för dessa båda faktorer. I motion 1996/97:Ub17 (m) yrkande 2 anförs att regeringens förslag om skatteväxling tydliggör att det är kommunerna som har ansvaret för finansieringen av gymnasieskolan och komvux. Motionärerna betonar att skatteväxlingen bör genomföras fullt ut mellan samtliga landsting och kommuner. En smyghöjning av skatten genom att landstingen tar det frigjorda utrymmet i anspråk för andra ändamål kan inte tillåtas, understryker de. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. U t s k o t t e t delar helt regeringens bedömning att kommunernas skyldighet att från den 1 juli 1996 erlägga full interkommunal ersättning till landstingen kräver att de ekonomiska förhållandena mellan landsting och kommuner snarast regleras. Utskottet noterar att landstingens sammanlagda nettokostnad för gymnasial utbildning som täcktes av landstingsskattemedel år 1995 var 1 435,7 miljoner kronor enligt redovisningen i propositionen. Som regeringen påpekar innebär ett utnyttjande från landstingens sida av den nya möjligheten att ta ut full kostnadsersättning för gymnasieskolan i interkommunal ersättning från hemkommunerna att utbildningskostnaderna övervältras från landsting till kommuner. En skatteväxling mellan landsting och kommuner är därför enligt utskottets mening både motiverad och angelägen. Också ur den aspekten att det är kommunen som har huvudansvaret för att erbjuda invånarna utbildning är det rimligt att kommunen får disponera det totala skatteutrymme som används för gymnasiala utbildningar. Som nämnts i det föregående har hemkommunen ansvar för att alla ungdomar får tillgång till ett allsidigt urval av program inom gymnasieskolan antingen inom hemkommunen eller i annan kommun eller i landstinget enligt samverkansavtal. För utbildning i annan kommun eller landsting, där samverkansavtal saknas, är hemkommunen i regel skyldig att betala interkommunal ersättning. Antalet utbildningsplatser på de olika programmen skall enligt skollagen anpassas med hänsyn till elevernas önskemål. Utbudet av kurser och studievägar är dock beroende av antalet studerande som väljer dem. Efterfrågan på olika utbildningar kommer att avgöra i vilken omfattning viss utbildning kan bedrivas. I de utvärderingar som gjorts av gymnasieskolan sedan dess tillkomst har landstingens utbildningar kvalitetsmässigt satts mycket högt (prop. s. 19). Utskottet vill särskilt framhålla vikten av att en sammanhållen naturbruksutbildning med hög kvalitet kan bibehållas. Det är vidare angeläget att man i förhandlingarna om skatteväxling mellan kommuner och landsting tar det regionala ansvaret och särskilt uppmärksammar de effekter skatteväxlingen kan få för kommuner och landsting som tar ansvar för att driva naturbruksutbildningarna. Utskottet konstaterar att förslaget till lag om särskild skatteväxling inte innehåller någon bestämmelse om med vilket belopp landstingen skall sänka sina skattesatser. Uppgifter som redovisas i propositionen ger en bild av kostnadsläget i landet för landstingens gymnasiala utbildningar år 1995 som visar på stor spridning. Ställt i relation till landstingens totala skattefinansiering erhålls den skattesats (öre per skattekrona) som kostnaderna för utbildningarna utgör. Riksgenomsnittet är 18 öre/skattekrona. Landstinget i Jämtland har det högsta värdet med 33 öre/skattekrona, medan landstingen i Norrbotten och Stockholm har de lägsta värdena med vardera 8 öre/ skattekrona. Enligt författningskommentaren (prop. s. 29) får det förutsättas att parterna kan komma överens om vilket belopp som är det rätta och att skatteväxlingen därefter genomförs inom föreskriven tid. Med hänsyn till skillnaderna i utbildningskostnader utgår utskottet från att de överenskommelser som träffas mellan landsting och kommuner inom respektive landstingsområde om belopp för skatteväxling kommer att variera i utformning landstingsområdena emellan. Utskottet instämmer med regeringen att kostnaderna för de regionala kunskapscentrum som vuxit fram vid vissa naturbruksgymnasier därvid bör frånräknas utbildningskostnaderna för att ge ett riktigt växlingsbelopp. Utskottet vill också peka på att en parlamentarisk kommitté, Utjämningsutredningen (Fi 1995:16), för närvarande arbetar med att följa upp och utveckla det nya utjämningssystemet för kommuner och landsting som infördes den 1 januari 1996. Detta system skall genom inkomstutjämning kompensera för skillnader i skattekraft mellan enskilda kommuner respektive landsting. Genom en justering i kostnadsutjämningen avseende gymnasieskolan kommer även skillnader i kostnader som beror på val av landstingens gymnasieutbildningar att utjämnas mellan kommunerna framöver. Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet att riksdagen antar regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner. När det särskilt gäller yrkande 2 i motion 1996/97:Ub17 vill utskottet hänvisa till finansutskottets behandling hösten 1996 av regeringens förslag till lag om minskning i särskilda fall av det generella statsbidraget till kommuner och landsting åren 1997 och 1998 (prop. 1995/96:213, bet. 1996/97: FiU6, rskr. 1996/97:16). Lagen, som antogs av riksdagen, reglerar hur en höjd skattesats för åren 1997 eller 1998 i förhållande till 1996 års skattesats påverkar det generella statsbidraget. Höjda skattesatser i samband med skatteväxling är dock enligt lagtexten undantagna från sanktioner i form av minskade statsbidrag. I yttrande till finansutskottet ansåg konstitutionsutskottet att det borde klarläggas att den kommun eller det landsting som lämnar ifrån sig en uppgift skall sänka sin skatt i motsvarande mån. Finansutskottet anförde (bet. s. 6) att regeringsförslaget utgick från att kommuner och landsting som lämnar ifrån sig en uppgift sänker sin skatt på avtalat sätt. Enligt vad finansutskottet erfarit fanns det inget exempel på att så inte hade skett. Om en kommun eller ett landsting som lämnar ifrån sig en uppgift skulle besluta om en mindre sänkning av skattesatsen än den som avtalats är innebörden de facto en skattehöjning som enligt lagförslaget kan medföra minskat generellt statsbidrag, menade finansutskottet. Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att det för närvarande inte finns några regler som begränsar kommuners och landstings möjligheter att för år 1999 fritt fastställa sina skattesatser. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1996/97:Ub17 yrkande 2.

Specialutformade program Som redovisats i det föregående får ett landsting utan särskild överenskommelse med en kommun anordna utbildning endast på sådana nationella program som avser naturbruk och omvårdnad. Genom de ändringar i skollagen som infördes fr.o.m. den 1 juli 1996 får landstingen efter överenskommelse med en kommun anordna även andra nationella program. I propositionen meddelas att det på olika håll i landet har aktualiserats att landsting på kommunernas önskemål också borde få anordna specialutformade program, bl.a. med anknytning till det lokala näringslivet. Detta är dock med nuvarande regler inte möjligt. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att ett landsting efter överenskommelse med en kommun får anordna specialutformade program inom gymnasieskolan. Motsvarande bör gälla för gymnasiesärskolan. Regeringen vill att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100), där bestämmelser med denna innebörd tillagts. Också vissa andra ändringar - i förtydligande syfte - bör enligt regeringen nu göras i 5 kap. skollagen. Sålunda bör beskrivningen av de specialutformade och individuella programmen återfinnas bland de inledande bestämmelserna i kapitlet. Vidare föreslås ett förtydligande när det gäller regler för mottagande av sökande till specialutformade och individuella program som är avsedda för en grupp av elever. Bland annat bör regleras en skyldighet för en kommun eller ett landsting att i sådana fall även ta emot behöriga sökande som inte är hemmahörande i samverkansområdet om den sökandes hemkommun har åtagit sig att svara för kostnaderna för utbildningen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1997. I motion 1996/97:Ub17 (m) yrkande 3 begärs att riksdagen avslår regeringens förslag att landstingen skall ges möjligheter att också anordna specialutformade program. Motionärerna anmärker att avslagsyrkandet är en konsekvens av deras ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan, nämligen att kommunerna bör vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning. U t s k o t t e t anser det rimligt att landstingen - med samma förbehåll som gäller för andra nationella program än inom naturbruk och omvårdnad - även får anordna specialutformade program inom gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot regeringens förslag till ändringar i skollagen. Riksdagen bör med avslag på motionsyrkandet anta lagförslaget.

Undervisning på entreprenad Olika former av entreprenad inom skolområdet kan enligt motion 1996/97: Ub17 (m) yrkande 4 erbjuda lösningar på frågan om hur bästa möjliga utbildning skall kunna erbjudas eleverna. Därför, betonar motionärerna, är det viktigt att lagen om entreprenadförhållanden inom skolan förtydligas och utvidgas. Kommunerna som huvudmän bör framöver i ökad omfattning kunna uppdra åt andra utbildningsanordnare att bedriva undervisning. U t s k o t t e t påminner om att enligt gällande regler i lagen (1993:802) om entreprenadförhållanden inom skolan får kommuner och landsting sluta avtal med en enskild fysisk eller juridisk person om att denne skall bedriva viss undervisning inom gymnasieskolan. Avtalet får, som motionärerna påpekat, endast avse undervisning inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen. För undervisning inom andra områden än de nu nämnda får regeringen dock enligt lagen medge entreprenaddrift, om det finns särskilda skäl i det enskilda fallet. Utskottet har vid flera tillfällen sedan lagen trädde i kraft den 1 januari 1994 behandlat likartade motionsyrkanden om att ge kommunerna vidgade möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad - senast i betänkande 1996/97:UbU7 (s. 20). Utskottet ansåg då, liksom tidigare, att det inte fanns skäl att ändra gällande föreskrifter om undervisning på entreprenad inom skolområdet, varför motionsyrkandet avstyrktes. Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning. Det aktuella motionsyrkandet bör alltså avslås av riksdagen.

Utskottet hemställer 1. beträffande huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub17 yrkande 1 och 1996/97:Ub240 yrkande 12, res. (m) - delvis 2. beträffande skatteväxling mellan kommuner och landsting att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub17 yrkande 2 antar regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner, res. (m) - delvis 3. beträffande möjlighet för landsting att anordna specialutformade program inom gymnasieskolan m.m. att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub17 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100), res. (m) - delvis 4. beträffande vidgade möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad inom skolområdet att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub17 yrkande 4. res. (m) - delvis

Stockholm den 22 maj 1997

På utbildningsutskottets vägnar

Jan Björkman

I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny Danielsson (s), Ulf Melin (m), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig- Olofsson (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Marie Wilén (c) och Ola Ström (fp).

Huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning, m.m. (mom. 1-4) Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m) anför: Vi vill att kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasial utbildning, dvs. för gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning, påbyggnadsutbildningar, gymnasiesärskolan och särvux. Enligt vår mening är det varken logiskt, praktiskt eller modernt att landstingen t.ex. skall ansvara för en liten del av utbildningarna inom gymnasieskolan, medan kommunerna har det övergripande ansvaret för att alla elever erbjuds en gymnasieutbildning. Landstingens gymnasiala utbildningar bör därför överföras till kommunerna. Detta bör riksdagen med bifall till våra motionsyrkanden som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens förslag att kommunerna skall ha det fulla finansieringsansvaret för gymnasieskolan innebär ett steg i rätt riktning. Eftersom vi anser att kommunerna skall vara huvudmän för all offentlig gymnasieutbildning, är det viktigt att skatteväxlingen genomförs fullt ut mellan samtliga landsting och kommuner. Vi vill i sammanhanget betona att en smyghöjning av skatten genom att landstingen tar det frigjorda utrymmet i anspråk för andra ändamål inte kan tillåtas. Riksdagen bör bifalla motionsyrkandet härom och göra ett tillkännagivande till regeringen om formerna för skatteväxlingen. Ytterligare en konsekvens av vårt ställningstagande i huvudmannaskapsfrågan är att vi i enlighet med yrkande 3 i motion 1996/97:Ub17 motsätter oss förslaget i propositionen att landstingen skall ges möjligheter att anordna även specialutformade program inom gymnasieskolan efter överenskommelse med kommunen. Därmed avslår vi regeringens förslag till ändringar i skollagen, vilka huvudsakligen avser eller hänger samman med denna nya form av landstingsutbildning. Vi anser att olika former av entreprenad kan erbjuda lösningar på frågan om hur bästa möjliga utbildning skall kunna erbjudas eleverna. Vi vill därför betona vikten av att lagen om entreprenadförhållanden inom skolan förtydligas och utvidgas så att det i framtiden blir möjligt för kommunerna att i ökad omfattning uppdra åt andra utbildningsanordnare att bedriva undervisning. Motionsyrkandet bör bifallas av riksdagen. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 1, 2, 3 och 4 bort hemställa 1. beträffande huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub17 yrkande 1 och 1996/97:Ub240 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 2. beträffande skatteväxling mellan kommuner och landsting att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 2 dels antar regeringens förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 3. beträffande möjlighet för landsting att anordna specialutformade program inom gymnasieskolan m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 3 och med avslag på regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 4. beträffande vidgade möjligheter att lägga ut undervisning på entreprenad inom skolområdet att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub17 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................2 Huvudmannaskapet för gymnasiala utbildningar........2 Skatteväxling mellan kommuner och landsting.........4 Specialutformade program............................7 Undervisning på entreprenad.........................8 Hemställan..........................................9 Reservation..........................................10 Huvudmannaskapet för offentlig gymnasial utbildning, m.m. (mom. 1 4)10 Regeringens lagförslag...............................12 Förslag till lag om särskild skatteväxling med anledning av ändrade möjligheter för ett landsting att begära ersättning från gymnasieelevernas hemkommuner 12 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)13