Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU

Justitieutskottets betänkande 2003/04:JuU10

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:4 Gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. I propositionen föreslås att det införs en lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar och en ändring i sekretesslagen (1980:100). Lagstiftningen syftar till att Sverige skall leva upp till åtagandet i det inom EU antagna rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag med en språklig omarbetning av en paragraf i den nya lagen.

2003/04:JuU10

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar, dock med den ändringen att 3 § ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3, och b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2003/04:4.

Stockholm den 9 december 2003

På justitieutskottets vägnar

Susanne Eberstein

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Susanne Eberstein (s), Alice Åström (v), Margareta Sandgren (s), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp), Hillevi Engström (m), Karin Granbom (fp) och Peter Althin (kd).

2003/04:JuU10

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Europeiska rådet uppmanade medlemsstaterna vid sitt möte i Tammerfors den 15–16 oktober 1999 att utan dröjsmål se till att förutsättningar skapades för att kunna inrätta gemensamma utredningsgrupper (slutsats nr 43). I slutet av maj 2000 antog rådet för rättsliga och inrikes frågor en konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 197, 12.7.2000, s. 1). I artikel 13 i konventionen finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper och i artiklarna 15 och 16 regleras det straff- och civilrättsliga ansvaret när tjänstemän från en medlemsstat är verksamma på en annan medlemsstats territorium. Konventionen träder i kraft när åtta medlemsstater har tillträtt konventionen. Hittills har endast några få medlemsstater tillträtt konventionen. Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 aktualiserade behovet av att snabbt förbättra det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna inom EU. En åtgärd i denna riktning är att skapa förutsättningar för att kunna inrätta gemensamma utredningsgrupper. Mot den bakgrunden tog Belgien, Frankrike, Spanien och Förenade Kungariket den 19 september 2001 initiativ till ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper. Europaparlamentet godkände i ett yttrande den 13 november 2001 förslaget till rambeslut (A5-0369/2001). Den 29 november 2001 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen om antagande av ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper (prop. 2001/02:71). Riksdagen godkände i februari 2002 det i propositionen intagna utkastet till rambeslut (bet. 2001/02:JuU15, rskr. 2001/02:151). Rådet för rättsliga och inrikes frågor antog rambeslutet den 13 juni 2002 (EGT L 162, 20.6.2002, s. 1). De materiella bestämmelserna i rambeslutet är i sak identiska med artiklarna 13, 15 och 16 i den ovan nämnda konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Rambeslutet innebär att genomförandet av dessa artiklar i konventionen tidigareläggs. Rambeslutet finns i bilaga 4 .

Ärendet och dess beredning

I propositionen behandlas förslagen i promemorian Gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2002/6799/L5). Lagrådet har förordat att några av bestämmelserna i den remitterade lagtexten ändras. Regeringen har i huvudsak beaktat Lagrådets synpunkter. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

2003/04:JuU10 R EDOGÖRELSE FÖR ÄRENDET

Propositionens huvudsakliga innehåll

Rådet för rättsliga och inrikes frågor inom Europeiska unionen antog den 13 juni 2002 ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper (EGT L 162, 20.6.2002, s. 1). Rambeslutet innehåller bestämmelser om inrättandet av gemensamma utredningsgrupper och om deras verksamhet. Behöriga myndigheter i två eller flera medlemsstater får genom en överenskommelse inrätta en gemensam utredningsgrupp för brottsutredningar i en eller flera av de medlemsstater som inrättar gruppen. De medlemsstater som inrättar gruppen beslutar om gruppens sammansättning, syfte och varaktighet. Gruppen skall arbeta i enlighet med gällande lag i den medlemsstat på vars territorium den verkar. Rambeslutet är inte tänkt att påverka det informella samarbete som sker i dag med andra stater – ett samarbete som till sin utformning är att likna vid gemensamma utredningsgrupper. I propositionen föreslås en ny lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar och en ändring i sekretesslagen (1980:100). Lagstiftningen syftar till att Sverige skall leva upp till åtagandet i det nämnda rambeslutet. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

2003/04:JuU10

Utskottets överväganden

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU m.m.

Utskottets förslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Under senare år har ett flertal åtgärder vidtagits inom EU för att underlätta och förbättra bekämpningen av gränsöverskridande brottslighet. Det arbetet intensifierades efter terrordåden i USA den 11 september 2001. Initiativet till det nu aktuella rambeslutet togs en kort tid efter de terrordåden i syfte att – i avvaktan på att konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater träder i kraft – skapa förutsättningar för att inrätta gemensamma utredningsgrupper. En gemensam utredningsgrupp, som kan bestå av tjänstemän från brottsutredande myndigheter från två eller flera medlemsstater, har enligt rambeslutet till uppgift att under en begränsad tid utreda viss brottslighet som har anknytning till de medlemsstater som inrättat gruppen. – Redan i dag samarbetar t.ex. svenska åklagare och poliser med företrädare för andra staters brottsutredande myndigheter i olika grupper som är mer eller mindre löst sammanhållna. Det samarbetet är oreglerat och sker helt informellt. Om en sådan grupp befinner sig och agerar på svenskt territorium sker det enligt svenska förundersökningsregler. Rambeslutet påverkar inte det samarbetet. Vad som särskiljer en gemensam utredningsgrupp från övriga samarbetsformer inom EU är att en utredningsgrupp är operativ. Genom utredningsgruppens arbete samordnas en eller flera konkreta brottsutredningar i medlemsstaterna enligt de regler och befogenheter som gäller i respektive medlemsstat. Under utredningsgruppens ledare kan ett flertal olika konkreta utredningsåtgärder vidtas. En annan skillnad är att en gemensam utredningsgrupp skall verka under en bestämd tidsperiod, dvs. den är inte permanent. Rambeslutet innebär att samarbetet mellan brottsutredande myndigheter inom EU i viss mån formaliseras när en gemensam utredningsgrupp inrättas med stöd av rambeslutet. Att en gemensam utredningsgrupp inrättas med stöd av rambeslutet medför vissa särskilda rättsverkningar. Särskilda regler finns för hur utredningsåtgärder i Sverige får begäras och vidtas. Vidare regleras hur uppgifter som tillhandahålls den gemensamma utredningsgruppen får användas. Därtill finns bl.a. en särskild regel om att tjänstemän som är verksamma i en annan medlemsstat skall likställas med tjänstemän från den staten när det gäller brott som de utsätts för eller begår. Inrättandet av en gemensam utredningsgrupp med stöd av rambeslutets bestämmelser kräver därför lagstiftning, framför allt för att särskilja gruppens arbete från det ovan redovisade informella samarbetet, men också för att t.ex. klargöra vem som skall vara behörig att ingå en överenskommelse om att inrätta en gemensam utred-

2003/04:JuU10 U TSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN

ningsgrupp. – Rambeslutet upphör att gälla den dag konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater har trätt i kraft i samtliga medlemsstater. Utskottet delar regeringens uppfattning rörande lagstiftningsbehovet och tillstyrker regeringens förslag med en språklig omarbetning av 3 § i den föreslagna lagen om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar.

2003/04:JuU10

B ILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:4 Gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar och 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

2003/04:JuU10

B ILAGA 2

Regeringens lagförslag

R EGERINGENS LAGFÖRSLAG B ILAGA 2 2003/04:JuU10

2003/04:JuU10 B ILAGA 2 R EGERINGENS LAGFÖRSLAG

2003/04:JuU10

B ILAGA 3

Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar

Regeringens förslag Utskottets förslag

3 § Om förundersökning pågår i Sve- En överenskommelse om att inrätrige avseende den brottslighet som ta en gemensam utredningsgrupp får, den gemensamma utredningsgruppen om förundersökning pågår i Sverige skall utreda får en överenskommelse avseende brottslighet som gruppen om att inrätta en gemensam utred- skall utreda, ingås av den åklagare ningsgrupp ingås av den åklagare eller myndighet som leder förundereller myndighet som leder förunder- sökningen. sökningen. Om en gemensam utredningsgrupp Om det inte pågår eller inleds inte kan inrättas med stöd av första någon svensk förundersökning avse- stycket får en överenskommelse om ende den brottslighet som den att inrätta en sådan grupp ingås av gemensamma utredningsgruppen 1. Riksåklagaren eller den skall utreda får en överenskommelse åklagarmyndighet som Riksåklagaom att inrätta en gemensam utred- ren bestämmer, ningsgrupp ingås av följande myn- 2. Rikspolisstyrelsen eller den digheter : polismyndighet som Rikspolisstyrel- 1. Riksåklagaren eller den sen bestämmer, åklagarmyndighet som Riksåklaga- 3. Tullverket, eller ren bestämmer, 4. Kustbevakningen. 2. Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer, 3. Tullverket, eller 4. Kustbevakningen. Av överenskommelsen skall det framgå vilka tjänstemän som ingår i den gemensamma utredningsgruppen och under vilken tid gruppen skall vara verksam.

2003/04:JuU10 B ILAGA 4 EU:s rambeslut om gemensamma utredningsgrupper

EU: S RAMBESLUT OM GEMENSAMMA UTREDNINGSGRUPPER B ILAGA 4 2003/04:JuU10

2003/04:JuU10 B ILAGA 4 EU: S RAMBESLUT OM GEMENSAMMA UTREDNINGSGRUPPER

EU: S RAMBESLUT OM GEMENSAMMA UTREDNINGSGRUPPER B ILAGA 4 2003/04:JuU10

2003/04:JuU10 B ILAGA 4 EU: S RAMBESLUT OM GEMENSAMMA UTREDNINGSGRUPPER

EU: S RAMBESLUT OM GEMENSAMMA UTREDNINGSGRUPPER B ILAGA 4 2003/04:JuU10

Elanders Gotab, Stockholm 2003 17