Kommissionens förordning (EG) nr 1459/2006 av den 28 september 2006 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och samordnade förfaranden gällande samråd om passagerartaxor för regelbunden luftfart och fördelning av avgångs- och ankomsttider vid flygplatser

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3976/87 av den 14 december 1987 om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn, särskilt artikel 2,

efter att ha offentliggjort ett utkast till denna förordning,

efter samråd med rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

1 Från och med den 1 maj 2004 omfattas luftfartssektorn av de allmänt tillämpliga bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget.

2 I förordning (EG) nr 1/2003 föreskrivs att avtal som omfattas av artikel 81.1 i fördraget och som uppfyller villkoren i artikel 81.3 inte är förbjudna, utan att det krävs föregående beslut om detta. I princip måste företag och sammanslutningar nu själva bedöma huruvida deras avtal, samordnade förfaranden och beslut är förenliga med artikel 81 i fördraget.

3 Förordning (EEG) nr 3976/87 ger kommissionen befogenheter att genom en förordning tillämpa artikel 81.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal, beslut eller samordnade förfaranden som direkt eller indirekt avser tillhandahållande av luftfartstjänster på flyglinjer mellan flygplatser i gemenskapen och på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland.

4 Avtal, beslut eller samordnade förfaranden gällande samråd som avser passagerartaxor för regelbunden luftfart och fördelning av avgångs- och ankomsttider samt trafikplanering på flygplatser riskerar att begränsa konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater.

5 Eftersom sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden emellertid kan vara till gagn för användarna av luftfartstjänster och/eller lufttrafikföretagen innehöll kommissionens förordning (EEG) nr 1617/93 av den 25 juni 1993 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av avtal och samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och samordning av tidtabeller, gemensam drift, samråd om passagerar- och frakttaxor för regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser, en bestämmelse om att artikel 81.1 i fördraget inte är tillämplig bland annat på vissa avtal, beslut eller samordnade förfaranden som avser samråd om taxor och fördelning av avgångs- och ankomsttider vid flygplatser för luftfartstjänster mellan flygplatser i gemenskapen. Förordning (EEG) nr 1617/93 upphörde att gälla den 30 juni 2005.

6 I juni 2004 inledde kommissionen ett samråd om översynen av förordning (EEG) nr 1617/93 för att avgöra huruvida gruppundantaget bör dras in, behållas i sin ursprungliga form eller få utvidgad räckvidd. Kommissionen mottog svar från medlemsstater, lufttrafikföretag, resebyråer och konsumentgrupper.

7 Med tanke på resultaten från samrådet och det direkt tillämpliga undantagssystem som infördes genom förordning (EG) nr 1/2003 finns det inte tillräckliga skäl att genom en förordning fortsatt förklara att artikel 81.1 inte är tillämplig på samråd om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planeringsavtal om flygplatstrafik eller på samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage, i regelbunden luftfart mellan flygplatser i gemenskapen. Flygbranschen bör dock få tillräckligt med tid för att anpassa sig till den nya situationen och själv få bedöma huruvida dess avtal och affärsmetoder är förenliga med artikel 81 i fördraget och att ändra dem om så behövs. Eftersom förordning (EEG) nr 1617/93 redan har upphört att gälla måste en ny gruppundantagsförordning antas för en övergångsperiod.

8 Överenskommelser om fördelningen av avgångs- och ankomsttider vid flygplatserna och planeringen av trafiken där kan effektivisera utnyttjandet av flygplatskapaciteten och luftrummet, underlätta flygkontrollen och hjälpa till att sprida utbudet av luftfartstjänster från flygplatsen. Nytillträdande lufttrafikföretag måste fortsatt kunna få tillträde till hårt belastade flygplatser om konkurrensen inte skall sättas ur spel. För att säkerheten och insynen skall vara tillräcklig kan överenskommelser i detta avseende endast godtas om alla berörda lufttrafikföretag kan delta i förhandlingarna och om fördelningen görs på ett icke-diskriminerande och öppet sätt.

9 Ett gruppundantag bör utfärdas för perioden fram till den 31 december 2006 för samråd om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av flygplatstrafik i den mån samråden avser luftfartstjänster där avgångsorten och/eller bestämmelseorten är belägen inom gemenskapen. Efter den 31 december 2006 bör luftfartsbranschen själv bedöma huruvida avtal och samordnade förfaranden mellan företag och beslut av företagssammanslutningar som omfattas av artikel 81.1 i fördraget uppfyller villkoren i artikel 81.3. I bedömningen bör man bland annat ta i beaktande huruvida alla berörda lufttrafikföretag kan delta i samråden om fördelningen av avgångs- och ankomsttider och planeringen av flygplatstrafiken, och huruvida dessa samråd utförs på ett icke-diskriminerande och öppet sätt. Denna förordning påverkar inte tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 95/93 av den 18 januari 1993 om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid gemenskapens flygplatser.

10 Samråden om passagerartaxorna kan bidra till ett allmänt godtagande av taxor som ger möjlighet till interlining, vilket gagnar både lufttrafikföretag och kunder. Samråden får dock inte gå utöver målsättningen att underlätta interlining.

11 Resultaten från den samrådsprocess som igångsattes av kommissionen i juni 2004 gällande översynen av förordning (EEG) nr 1617/93 visar att luftfartsmarknaden inom gemenskapen har utvecklats på ett sådant sätt att tillförsikten minskar om att samråden om taxor fortsatt kommer att uppfylla alla kriterierna i artikel 81.3 i fördraget.

12 Ett gruppundantag bör därför utfärdas fram till den 31 december 2006 med avseende på samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan flygplatser inom gemenskapen. Efter ovanstående datum bör luftfartsbranschen själv bedöma huruvida avtal och samordnade förfaranden mellan företag och beslut av företagssammanslutningar som omfattas av artikel 81.1 i fördraget uppfyller villkoren i artikel 81.3 i fördraget.

13 Kommissionen har från och med den 1 maj 2004 haft befogenhet att genom en förordning tillämpa artikel 81.3 i fördraget med avseende på luftfartstjänster på flyglinjer mellan flygplatser inom gemenskapen, och även på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland.

14 I motsats till luftfarten inom gemenskapen regleras luftfartstjänster mellan medlemsstaterna och tredjeland i allmänhet av bilaterala luftfartsavtal. De reglerade kravens art och detaljnivå varierar avsevärt i dessa avtal. Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslagstiftningen, däribland Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 847/2004 av den 29 april 2004 om förhandling om och genomförande av luftfartsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer, begränsar och/eller reglerar luftfartstjänsteavtal normalt tillgången till marknaden och/eller prissättningen, vilket kan hindra konkurrensen mellan lufttrafikföretagen på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland. Vidare inskränker luftfartstjänsteavtal ofta lufttrafikföretagens förmåga att ingå den typ av bilaterala samarbetsavtal som ger konsumenterna alternativ till IATA:s (International Air Transport Association) interliningsystem.

15 På flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland är andelen passagerarresor med ett anslutande flyg väsentligt högre än på internationella flygningar inom gemenskapen. Därför torde de fördelar av interlining för konsumenterna som uppnås genom samråd om taxorna vara större på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland.

16 Det kan med tillräcklig visshet antas att samråden om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen och orter i tredjeland för närvarande uppfyller villkoren i artikel 81.3 i fördraget. Marknaderna för luftfart genomgår emellertid snabba förändringar. Ett kort gruppundantag bör därför utfärdas med avseende på sådana samråd fram till den 31 oktober 2007.

17 Behöriga myndigheter i Förenta staterna och Australien håller på att se över sin respektive antitrustpolitik med avseende på IATA-konferenser om passagerartaxor. Denna översyn kommer sannolikt att slutföras i juni 2007. Det är därför lämpligt att kommissionen till dess ser över gruppundantaget för konferenser om passagerartaxor med avseende på flyglinjer mellan gemenskapen och dessa länder.

18 Uppgifter bör insamlas för att öka kommissionens kunskaper om den relativa användningen av passagerartaxor, som fastställs i samråd, och deras relativa betydelse för faktisk interlining i regelbunden lufttrafik mellan gemenskapen och tredjeland. Uppgifterna bör också göra det möjligt för kommissionen att bättre bedöma effekterna av begränsningar som grundar sig på regler i bilaterala luftfartstjänsteavtal. Lufttrafikföretag som deltar i samråden bör därför för varje IATA-säsong från och med den 1 maj 2004 samla in uppgifter för alla biljettprisklasser där taxor med möjlighet till interlining överenskommits.

19 I enlighet med artikel 4 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör den här förordningen vara tillämplig med retroaktiv verkan på avtal, beslut och samordnade förfaranden som redan finns vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning, under förutsättning att de uppfyller villkoren för undantag som fastställs i denna förordning.

20 Genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utvidgades den gemenskapslagstiftning på den civila luftfartens område som är relevant för den inre marknaden till att gälla för ett område som omfattar gemenskapen samt Norge, Island och Liechtenstein. Flygningar mellan gemenskapen och Norge, Island och Liechtenstein bör därför behandlas på samma sätt som flygningar inom gemenskapen. Gemenskapslagstiftningen utvidgas till att omfatta det territorium som täcks av EES-avtalet genom beslut av Gemensamma EES-kommittén. Vid tillämpningen av denna förordning är det dock nödvändigt att fastställa att det gruppundantag som föreskrivs med avseende på flygningar utom gemenskapen inte är tillämpligt på flygningar mellan orter inom gemenskapen och orter i Norge, Island och Liechtenstein.

21 Genom avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart utvidgades den gemenskapslagstiftning på den civila luftfartens område som är relevant för den inre marknaden till att gälla för ett område som omfattar gemenskapen och Schweiz. Så länge som detta avtal är i kraft bör flygningar mellan gemenskapen och Schweiz därför behandlas på samma sätt som flygningar inom gemenskapen. Gemenskapens lagstiftning utvidgas till att omfatta det territorium som täcks av detta avtal genom beslut av den gemensamma kommitté som inrättas enligt avtalet. Vid tillämpningen av denna förordning är det dock nödvändigt att fastställa att det gruppundantag som föreskrivs med avseende på flyglinjer mellan gemenskapen och tredjeland inte är tillämpligt på flygningar mellan orter inom gemenskapen och orter i Schweiz.

22 Denna förordning påverkar inte tillämpningen av artikel 82 i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Undantag

Med stöd av artikel 81.3 i fördraget och under förutsättning att villkoren i denna förordning är uppfyllda, förklaras härmed att artikel 81.1 i fördraget inte skall gälla för avtal mellan företag inom lufttransportsektorn, beslut av sammanslutningar av sådana företag och samordnade förfaranden mellan sådana företag då dessa avtal, beslut och samordnade förfaranden syftar till ett eller flera av följande mål:

a Samråd om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser i den mån dessa åtgärder berör luftfart vars avgångsort och/eller bestämmelseort är belägen inom gemenskapen.

b Samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen eller mellan orter inom gemenskapen, å ena sidan, och orter i Schweiz, Norge, Island eller Liechtenstein, å den andra.

c Samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen, å ena sidan, och orter i Australien eller Förenta staterna, å den andra.

d Samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen, å ena sidan, och orter i tredjeland, i andra fall än vad som avses i led b och c, å den andra.

Artikel 2 – Fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av flygplatstrafiken

1 Artikel 1 a skall endast tillämpas om följande villkor är uppfyllda:

a Samråden är tillgängliga för alla lufttrafikföretag som har uttryckt intresse för de avgångs- och ankomsttider som samråden avser.

b Företrädesregler fastställs och tillämpas utan diskriminering, vare sig direkt eller indirekt, på grund av lufttrafikföretagens identitet, nationalitet eller kategori av flygförbindelse; företrädesreglerna tar hänsyn till restriktioner och regler om fördelningen av lufttrafik som fastställts av behöriga nationella eller internationella myndigheter och visar skälig hänsyn till den resande allmänhetens och den berörda flygplatsens behov; om inte annat följer av led c kan företrädesreglerna ta hänsyn till rättigheter som lufttrafikföretag skaffat sig genom att använda vissa avgångs- och ankomsttider under motsvarande föregående säsong.

c Nytillträdande lufttrafikföretag, enligt definitionen i artikel 2 b i förordning (EEG) nr 95/93, tilldelas avgångs- och ankomsttider enligt följande:

d När företrädesreglerna väl fastställts görs de tillgängliga på begäran av någon av de berörda parterna.

e Lufttrafikföretag som deltar i samråden har senast vid tidpunkten för dessa tillgång till information om

f Om en begäran om avgångs- och ankomsttider inte godtas har det berörda lufttrafikföretaget rätt till en redogörelse av skälen för detta.

2 Kommissionen och berörda medlemsstater skall ha rätt att sända observatörer till de samråd om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på flygplatser som hålls i samband med ett multilateralt möte före varje säsong. Lufttrafikföretagen skall därför meddela berörda medlemsstater och kommissionen samtidigt som deltagarna dag, plats och ämne för samråden. Detta meddelande skall ha nått berörda medlemsstater och kommissionen senast tio dagar i förväg.

Artikel 3 – Samråd om passagerartaxor

1 Artikel 1 b, c och d skall endast vara tillämplig om följande villkor är uppfyllda:

a Deltagarna i samråden avhandlar endast de luftfartstaxor som konsumenter av lufttransporttjänster direkt skall betala till ett deltagande lufttrafikföretag eller till dess auktoriserade ombud för befordran som passagerare i regelbunden lufttrafik samt villkoren i samband med dessa passagerartaxor. Samråden utsträcks inte till att omfatta den kapacitet för vilken sådana taxor skall tillämpas.

b Samråden leder till interlining, det vill säga konsumenter av lufttransporttjänster är i stånd, med avseende på de typer av passagerartaxor och de säsonger som omfattas av samråden, att göra följande:

c Lufttrafikföretagen har rätt att vägra medge kombinationer och ombokningar på objektiva och icke-diskriminerande grunder av teknisk eller ekonomisk art, i synnerhet om det lufttrafikföretag som utför transporten betvivlar kreditvärdigheten hos det lufttrafikföretag som skulle ta emot betalning för denna transport; i ett sådant fall skall det senare lufttrafikföretaget meddelas detta skriftligt.

d De passagerartaxor som samråden avser tillämpas av de deltagande lufttrafikföretagen utan diskriminering med hänsyn till passagerarnas nationalitet och hemvist.

e Deltagande i samråden är frivilligt och tillgängligt för alla lufttrafikföretag som upprätthåller eller avser att upprätthålla direkta eller indirekta flygförbindelser på den aktuella flyglinjen.

f Samråden är inte bindande för deltagarna, det vill säga att deltagarna efter samråden behåller sin rätt att handla självständigt med avseende på passagerartaxorna.

g Samråden leder inte till avtal om ersättning till agenter eller om andra delar av de taxor som diskuteras.

2 Lufttrafikföretag som deltar i samråd om passagerartaxor i regelbunden luftfart mellan orter inom gemenskapen och orter i andra tredjeländer än de som avses i artikel 1 b skall samla uppgifter om följande:

a Antal biljetter utfärdade till taxor som fastställts i samråden av det totala antal biljetter som utfärdats för resor mellan gemenskapen och andra tredjeländer än de som avses i artikel 1 b.

b I vilken utsträckning biljetter sålda till taxor som fastställts i samråden uttfärdas för resor där passageraren utnyttjar interlining.

c I vilken utsträckning biljetter som inte sålts till taxor som fastställts i samråden utfärdas för resor där passageraren utnyttjar interlining.

3 Kommissionen och berörda medlemsstater skall ha rätt att sända observatörer till samråden om passagerartaxor. Lufttrafikföretagen skall därför meddela berörda medlemsstater och kommissionen samtidigt som deltagarna dag, plats och ämne för samråden. Detta meddelande skall ha nått berörda medlemsstater och kommissionen senast tio dagar i förväg.

Artikel 4 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Undantag som beviljats i enlighet med artikel 1 a och b skall vara tillämpliga till och med den 31 december 2006.

Undantag som beviljats i enlighet med artikel 1 c skall vara tillämpliga till och med den 30 juni 2007.

Undantag som beviljats i enlighet med artikel 1 d skall vara tillämpliga till och med den 31 oktober 2007.

Med verkan från den tidpunkt då villkoren för tillämpningen av denna förordning är uppfyllda skall denna förordning gälla retroaktivt på avtal, beslut och samordnade förfaranden som föreligger den dag förordningen träder i kraft.

1 EGT L 374, 31.12.1987, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 411/2004 (EUT L 68, 6.3.2004, s. 1).

2 EUT C 42, 18.2.2006, s. 15.

3 EGT L 1, 4.1.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 411/2004 (EUT L 68, 6.3.2004, s. 1).

4 EGT L 155, 26.6.1993, s. 18. Förordningen senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt.

5 EGT L 14, 22.1.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 793/2004 (EUT L 138, 30.4.2004, s. 50).

6 EUT L 157, 30.4.2004, s. 7. Rättad i EUT L 195, 2.6.2004, s. 3.

7 Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (EGT L 114, 30.4.2002, s. 73).