Kommissionens förordning (EG) nr 275/2007 av den 15 mars 2007 om ändring av förordning (EG) nr 1825/2000 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 när det gäller märkning av nötkött och nötköttsprodukter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97, särskilt artikel 14 fjärde stycket och artikel 19 a och b, och

1 Definitionen av de grupper som anges i artikel 13 i förordning (EG) nr 1760/2000 och homogeniteten i grupperna har tolkats olika. Därför bör det i kommissionens förordning (EG) nr 1825/2000 göras en precisering av hur dessa grupper skall vara sammansatta.

2 Hur malet nötkött skall märkas när det är blandat med kött från andra arter är en fråga som har rests åtskilliga gånger. I del 2 avdelning I i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan fastställs detaljerade regler för klassificering av produkter som består av sådana blandningar. I detta sammanhang kan en hänvisning till KN och de KN-nummer som anges i artikel 12 i förordning (EG) nr 1760/2000 ge det klargörande som behövs.

3 Kraven på homogenitet i de grupper som tillämpning av artikel 13 i förordning (EG) nr 1760/2000 ger upphov till, gör att de aktörer som producerar styckat kött och putsbitar stöter på svårigheter när det gäller att åstadkomma homogena grupper av tillräcklig storlek för att tillfredsställa kundernas efterfrågan. Dessa svårigheter förvärras när det är stora partier som efterfrågas. Erfarenheten visar att det görs så många fel på grund av dessa svårigheter och den ytterligare hantering som de medför, och att spårbarheten ofta blir lidande vid den här typen av produktion.

4 Dessa aktörer tenderar i allt större utsträckning att välja ett fåtal stora leverantörer för att undvika ytterligare begränsningar som hanteringen av olika grupper med olika karakteristika innebär. Med tiden kan detta medföra viss risk för vissa små och medelstora slakt- och styckningsanläggningars överlevnad, eftersom de riskerar att utestängas från vissa delar av handeln.

5 I realiteten är de problem som de aktörer har som producerar styckat kött och putsbitar av samma slag som de har som producerar malet kött. Regler för putsbitar som liknar dem som gäller för malet kött skulle göra det möjligt att lösa dessa aktörers problem. När det gäller styckat kött har det visat sig att möjligheten att sätta samman kött från grupper av djur som slaktats vid tre slakterier och från slaktkroppar som styckats vid tre styckningsanläggningar och därvid säkerställa spårbarheten, skulle vara tillräcklig för att lösa större delen av de problem som uppstår.

6 Erfarenheten visar också att det vid försäljningsställen som säljer oförpackat styckat kött till slutkonsumenten ofta uppstår problem med att följa märkningsbestämmelserna i förordning (EG) nr 1760/2000. Styckning vid försäljning genomförs i allmänhet på konsumentens begäran vilket gör det svårt eller omöjligt att i förväg sätta samman djurgrupper i enlighet med artikel 13.1 i förordning (EG) nr 1760/2000. På samma sätt visar det sig mycket svårt att i realtid uppdatera de obligatoriska uppgifterna i märkningen vid påfyllning i köttdiskarna. Det bör alltså även för denna typ av kött antas förenklade märkningsbestämmelser. Bestämmelser för dessa köttprodukter liknande dem som finns för malet kött skulle göra det möjligt att lösa större delen av aktörernas problem.

7 Det bör säkerställas att det vid försäljningsställen som säljer oförpackat styckat kött till slutkonsumenten alltid finns uppgifter tillgängliga om var djuren har slaktats och var det kött som saluförs under dagen har styckats, så att dessa uppgifter på begäran kan förmedlas muntligt till konsumenten. En spårbarhet som minst motsvarar den som föreskrivs för malet kött torde därmed kunna upprätthållas.

8 Köttet bör dessutom kunna styckas på olika dagar, förutsatt att kraven på spårbarhet och registrering av uppgifter om det kött som saluförs vid de försäljningsställen som betjänar slutkonsumenten uppfylls.

9 Förordning (EG) nr 1825/2000 bör därför ändras i enlighet med detta.

10 De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Definitioner

Förordning (EG) nr 1825/2000 skall ändras på följande sätt:

1 Följande artikel skall införas efter artikel 1:

2 Artikel 4 skall ersättas med följande:

3 Artikel 5.1 skall utgå.

4 Följande artiklar skall läggas till efter artikel 5:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EGT L 204, 11.8.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

2 EGT L 216, 26.8.2000, s. 8.

3 EGT L 256, 7.9.1987, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 129/2007 (EUT L 56, 23.2.2007, s. 1).