Kommissionens förordning (EG) nr 885/2009 av den 25 september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 378/2005 när det gäller referensprov, avgifter och de laboratorier som förtecknas i bilaga II (Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser, särskilt artiklarna 7.4 första stycket och 21 tredje stycket, och

1 I förordning (EG) nr 1831/2003 fastställs ett gemenskapsförfarande för godkännande av fodertillsatsers utsläppande på marknaden och användning i foder. I förordningen föreskrivs att den som vill få en fodertillsats eller en ny användning av en fodertillsats godkänd ska lämna in en ansökan om godkännande enligt den förordningen.

2 I kommissionens förordning (EG) nr 378/2005 fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1831/2003 när det gäller ansökningar om godkännande av en fodertillsats eller av en ny användning av en fodertillsats samt gemenskapens referenslaboratoriums skyldigheter och arbetsuppgifter.

3 Enligt den förordningen ska sökanden lämna referensprov i en form i vilken fodertillsatsen är avsedd att släppas ut på marknaden av sökanden eller som är lämplig för enkel omvandling till en form i vilken fodertillsatsen är avsedd att släppas ut på marknaden av sökanden.

4 I förordning (EG) nr 378/2005 föreskrivs det också att referenslaboratoriet ska ta ut en avgift från sökandena om 6000 euro för varje ansökan. I bilaga II till den förordningen förtecknas dessutom det konsortium av nationella referenslaboratorier som biträder gemenskapens referenslaboratorium i fråga om dess skyldigheter och arbetsuppgifter.

5 Erfarenheterna från tillämpningen av förordning (EG) nr 378/2005 visar att det är önskvärt att förtydliga vissa detaljer i de gällande kraven för de referensprov som sökandena ska lämna i vissa fall och att förenkla dem när det gäller a) ansökningar om nya användningar av redan godkända tillsatser och b) ansökningar om ändring av villkoren för godkännande, om den föreslagna ändringen inte rör egenskaperna hos den fodertillsats som tidigare lämnats till gemenskapens referenslaboratorium som referensprov av fodertillsatsen i fråga.

6 Erfarenheterna har visat att olika satser bör fastställas för avgiften, beroende på de olika typerna av ansökningar, särskilt med hänsyn till behovet av nya referensprov och nya utvärderingar av analysmetoden för fodertillsatser som redan godkänts.

7 Det finns dessutom multianalytmetoder, som bygger på en fastställd princip och som används för enskild eller samtidig bestämning av ett eller flera ämnen/medel i de särskilda matriser som fastställts i metodens tillämpningsområde. Erfarenheterna har visat att det är möjligt att utföra utvärderingarna av analysmetoderna för liknande fodertillsatser i grupp när analysmetoderna liknar varandra, särskilt när det gäller dessa multianalytmetoder.

8 Flera redan godkända fodertillsatser som omfattas av förfarandet för förnyad utvärdering enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 kan täckas av ansökningar som lämnas in samtidigt i homogena grupper, om de tillhör samma kategori av fodertillsatser, funktionella grupp och underklassificering, om tillämpligt, och om de analysmetoder som används är av typen multianalytmetoder.

9 De ämnen i gemenskapens register över fodertillsatser som klassificeras i gruppen kemiskt definierade aromämnen, som tillhör kategorin organoleptiska tillsatser och som placerats i den funktionella gruppen aromämnen är en grupp av fodertillsatser som för närvarande utgör nästan två tredjedelar av posterna i gemenskapens register över fodertillsatser. Dessa kemiskt definierade aromämnen omfattas av förfarandet för förnyad utvärdering enligt artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 och kan därför komma att medföra en betydande arbetsbörda inom ramen för förfarandet. Dessa kemiskt definierade aromämnen utgör också en homogen grupp av fodertillsatser när det gäller deras villkor för godkännande och den säkerhetsbedömning som ska göras i enlighet med de särskilda kraven för dem i kommissionens förordning (EG) nr 429/2008 av den 25 april 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 avseende utformning och presentation av ansökningar samt bedömning och godkännande av fodertillsatser. De analysmetoder som används för många av dessa kemiskt definierade aromämnen kan vara av typen multianalytmetoder.

10 Det bör därför inrättas ett system med lägre avgifter för grupper av ansökningar om godkännande som avser redan godkända fodertillsatser, t.ex. kemiskt definierade aromämnen, om ansökningarna lämnas in samtidigt och omfattar liknande analysmetoder, särskilt av typen multianalytmetoder.

11 Vid beräkningen av de olika avgifterna anses avgiften bestå av två delar. Den första delen är avsedd att täcka de administrativa kostnaderna för gemenskapens referenslaboratorium och kostnaderna i samband med hanteringen av referensproven. Den andra delen är avsedd att täcka det föredragande laboratoriets kostnader för den vetenskapliga utvärderingen och utarbetandet av utvärderingsrapporten.

12 Det är även lämpligt att anpassa tillämpningsområdet för de riktlinjer för sökande som gemenskapens referenslaboratorium utarbetat efter antagandet av förordning (EG) nr 429/2008 samt att göra andra smärre ändringar i förordning (EG) nr 378/2005, med hänsyn till de erfarenheter som gjorts.

13 Belgien har lämnat in en begäran till kommissionen om att Centre wallon de recherches agronomiques (CRA-W) i Gembloux ska utses till nytt nationellt referenslaboratorium som ska medverka i konsortiet. Eftersom detta laboratorium uppfyller kraven i bilaga I till förordning (EG) nr 378/2005 bör det föras upp på förteckningen över laboratorier i bilaga II till den förordningen. Litauen har underrättat kommissionen om att landet vill dra tillbaka Klaipėdos apskrities VMVT laboratorija i Klaipėda från konsortiet av nationella referenslaboratorier. Detta laboratorium bör därför utgå ur förteckningen över laboratorier. Vidare har flera medlemsstater underrättat kommissionen om att vissa uppgifter rörande deras nationella referenslaboratorier som medverkar i konsortiet har ändrats. Förteckningen i bilaga II till förordning (EG) nr 378/2005 bör ändras i enlighet med detta. För att uppnå tydlighet i gemenskapslagstiftningen bör förteckningen i sin helhet ersättas med förteckningen i bilaga I till den här förordningen.

14 Förordning (EG) nr 378/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

15 De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Syfte och tillämpningsområde

Förordning (EG) nr 378/2005 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ersättas med följande:

2 I artikel 2 ska följande led läggas till som led h och i:

3 Artikel 3 ska ersättas med följande:

4 Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

5 Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

6 I artikel 8 ska följande led läggas till som led d:

7 I artikel 12.1 ska följande led läggas till som led d:

8 Bilaga II ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

9 En ny bilaga innehållande texten i bilaga II till den här förordningen ska läggas till som bilaga IV.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

2 EUT L 59, 5.3.2005, s. 8.

3 EUT L 133, 22.5.2008, s. 1.

4 EGT L 224, 18.8.1990, s. 1.

5 EUT L 133, 22.5.2008, s. 1.

BILAGA I

BILAGA II

Gemenskapens referenslaboratorium och konsortium av nationella referenslaboratorier i enlighet med artikel 6.2

GEMENSKAPENS REFERENSLABORATORIUM

Gemensamma forskningscentrumet vid Europeiska kommissionen, Institutet för referensmaterial och referensmätningar, Geel, Belgien.

MEDLEMSSTATERNAS NATIONELLA REFERENSLABORATORIER

Belgique/België

Federaal Laboratorium voor de Voedselveiligheid Tervuren (FLVVT – FAVV).

Vlaamse Instelling voor Technologisch Onderzoek (VITO), Mol.

Centre wallon de Recherches agronomiques (CRA-W), Gembloux.

Česká republika

Ústřední kontrolní a zkušební ústav zemědělský (ÚKZÚZ), Praha.

Danmark

Plantedirektoratet, Laboratorium for Foder og Gødning, Lyngby.

Deutschland

Schwerpunktlabor Futtermittel des Bayerischen Landesamtes für Gesundheit und Lebensmittelsicherheit (LGL), Oberschleißheim.

Landwirtschaftliches Untersuchungs- und Forschungsanstalt (LUFA) Speyer, Speyer.

Sächsische Landesanstalt für Landwirtschaft. Fachbereich 8 – Landwirtschaftliches Untersuchungswesen, Leipzig.

Thüringer Landesanstalt für Landwirtschaft (TLL). Abteilung Untersuchungswesen, Jena.

Eesti

Põllumajandusuuringute Keskus (PMK). Jääkide ja saasteainete labor, Saku, Harjumaa.

Põllumajandusuuringute Keskus (PMK), Taimse materjali labor, Saku, Harjumaa.

España

Laboratorio Arbitral Agroalimentario, Ministerio de Agricultura, Pesca y Alimentación, Madrid.

Laboratori Agroalimentari, Departament d’Agricultura, Ramaderia i Pesca, Generalitat de Catalunya, Cabrils.

France

Laboratoire de Rennes, SCL L35, Service Commun des Laboratoires, Rennes.

Ireland

The State Laboratory, Kildare.

Italia

Istituto Superiore di Sanità. Dipartimento di Sanità alimentare ed animale, Roma.

Centro di referenza nazionale per la sorveglienza ed il controllo degli alimenti per gli animali (CReAA), Torino.

Kypros

Feedingstuffs Analytical Laboratory, Department of Agriculture, Nicosia.

Latvija

Valsts veterinārmedicīnas diagnostikas centrs (VVMDC), Riga.

Lietuvos

Nacionalinis maisto ir veterinarijos rizikos vertinimo institutas, Vilnius.

Luxembourg

Laboratoire de Contrôle et d'essais – ASTA, Ettelbruck.

Magyarország

Mezőgazdasági Szakigazgatási Hivatal Központ, Élelmiszer- és Takarmány-biztonsági Igazgatóság, Takarmányvizsgáló Nemzeti Referencia Laboratórium, Budapest.

Nederland

RIKILT- Instituut voor Voedselveiligheid, Wageningen.

Rijkinstituut voor Volksgezondheid en Milieu (RIVM), Bilthoven.

Österreich

Österreichische Agentur für Gesundheit und Ernährungssicherheit (AGES), Wien.

Polska

Instytut Zootechniki w Krakowie. Krajowe Laboratorium Pasz, Lublin.

Państwowy Instytut Weterynaryjny, Puławy.

Portugal

Instituto Nacional dos Recursos Biológicos, I.P./Laboratório Nacional de Investigação Veterinária (INRB,IP/LNIV), Lisboa.

Slovenija

Univerza v Ljubljani. Veterinarska fakulteta. Nacionalni veterinarski inštitut. Enota za patologijo prehrane in higieno okolja, Ljubljana.

Kmetijski inštitut Slovenije, Ljubljana.

Slovensko

Skúšobné laboratórium - Oddelenie analýzy krmív, Ústredný kontrolný a skúšobný ústav poľnohospodársky, Bratislava.

Suomi/Finland

Elintarviketurvallisuusvirasto/Livsmedelssäkerhetsverket (Evira), Helsinki/Helsingfors.

Sverige

Foderavdelningen, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Uppsala.

United Kingdom

The Laboratory of the Government Chemist, Teddington.

EFTALÄNDERNAS NATIONELLA REFERENSLABORATORIER

Norge

LabNett AS, Agricultural Chemistry Laboratory, Stjørdal.

BILAGA II

BILAGA IV

SATSER FÖR AVGIFTER ENLIGT ARTIKEL 4.1

Avgiftens sammansättning

Vid beräkningen av avgiften består avgiften av följande två delar:

1 Den första delen är avsedd att täcka de administrativa kostnaderna för gemenskapens referenslaboratorium och kostnaderna i samband med hanteringen av referensproven. Denna första del uppgår till 2000 euro.

2 Den andra delen är avsedd att täcka det föredragande laboratoriets kostnader för den vetenskapliga utvärderingen och utarbetandet av utvärderingsrapporten. Denna andra del uppgår till 4000 euro.

De två delarna tillämpas enligt nedan för att beräkna avgiftssatserna.

Satser enligt typ av ansökan om godkännande av fodertillsatser i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

1. Godkännande av en ny fodertillsats (artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1831/2003): Avgift = del 1 + del 2 = 6000 euro

2. Godkännande av en ny användning av en fodertillsats (artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1831/2003): När artiklarna 3.4 a och 5.4 a är tillämpliga: Avgift = 0 euro När endast artikel 3.4 a är tillämplig, tas enbart del 2 ut: Avgift = 4000 euro

3. Godkännande av en redan godkänd fodertillsats (artikel 10.2 i förordning (EG) nr 1831/2003): Avgift = del 1 + del 2 = 6000 euro För grupper av ansökningar som lämnas in samtidigt och som avser fler än en fodertillsats som tillhör samma kategori av fodertillsatser, funktionella grupp och underklassificering, om tillämpligt, och som inte är kemiskt definierade aromämnen, zootekniska tillsatser eller koccidiostatika och histomonostatika, och om analysmetoderna för dessa fodertillsatser är av typen multianalytmetoder, ska avgiften beräknas enligt nedan: Den första delen multipliceras med antalet (n) fodertillsatser i gruppen: Del 1 = (2000 euro × n) = N Den andra delen multipliceras med det antal (m) analysmetoder som gemenskapens referenslaboratorium ska utvärdera: Del 2 = (4000 euro × m) = M Avgiften är summan av de två delarna: Avgift = N + M För grupper av ansökningar som lämnas in samtidigt och som avser fler än ett kemiskt definierat aromämne, och om analysmetoderna för dessa fodertillsatser är av typen multianalytmetoder, ska avgiften beräknas enligt nedan: Den första delen multipliceras med det antal (n) referensprov enligt artikel 3.1 som lämnas till gemenskapens referenslaboratorium: Del 1 = (2000 euro × n) = N Den andra delen multipliceras med det antal (m) analysmetoder som gemenskapens referenslaboratorium ska utvärdera: Del 2 = (4000 euro × m) = M Avgiften är summan av de två delarna: Avgift = N + M

4. Ansökningar om ändring av villkoren för ett befintligt godkännande (artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1831/2003): När artiklarna 3.4 b och 5.4 b är tillämpliga: Avgift = 0 euro När endast artikel 3.4 b är tillämplig, tas enbart del 2 ut: Avgift = 4000 euro

5. Förlängning av ett godkännande av en fodertillsats (artikel 14 i förordning (EG) nr 1831/2003): Avgift = 4000 euro