Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/2200 av den 10 juli 2019 om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/98 om genomförandet av unionens internationella förpliktelser, som avses i artikel 15.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013, enligt den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten och konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG, särskilt artikel 15.2, och
1 För att skydda ung blåfenad tonfisk fastställs i punkt 34 i Iccats (Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten) rekommendation 18–02 en minimistorlek för blåfenad tonfisk som fångas i östra Atlanten och Medelhavet. Fångster och bifångster av blåfenad tonfisk som är mindre än minimistorleken, även sådana som tas av sportfiske- och fritidsfartyg, får inte behållas ombord på fartyget, omlastas, transporteras, lagras, landas, säljas, visas upp eller erbjudas till försäljning.
2 Enligt punkt 37 i rekommendation 18–02 måste fartyg som bedriver fiske efter blåfenad tonfisk också kasta överbord oavsiktliga fångster av fisk som är mindre minimistorleken, när fångsterna överstiger 5 % av deras totala fångst av blåfenad tonfisk.
3 Enligt punkt 40 i rekommendation 18–02 får sportfiske- och fritidsfartyg förbjudas att fånga, behålla ombord, omlasta eller landa mer än en blåfenad tonfisk per fartyg och dag. Nödvändiga åtgärder måste vidtas för att i möjligaste mån säkerställa att blåfenad tonfisk, särskilt ungfisk, som fångas vid sport- eller fritidsfiske släpps tillbaka.
4 I punkt 38 i rekommendation 18–02 fastställs att fartyg som inte har tillstånd att aktivt fiska efter blåfenad tonfisk får behålla ombord fångster av blåfenad tonfisk som inte överstiger en maximal gräns för bifångster per fartyg och fiskeresa. Bifångstgränsen har fastställts till högst 20 % av den totala fångsten. Medlemsstaterna måste ange gränsen i sina årliga fiskeplaner.
5 För att säkerställa överensstämmelse mellan Iccats rekommendation 18–02 och EU-rätten, bör landningsskyldigheten i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013 inte gälla för unionsfartyg som deltar i fisket efter blåfenad tonfisk.
6 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/98 bör ändras så att det införs nya bestämmelser som återspeglar de fiskevillkor som fastställs i Iccats rekommendation 18–02.
7 Rekommendation 18–02 är tillämplig från och med den 21 juni 2019. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag, så att EU-fartyg kan fiska på samma villkor som Iccats andra avtalsslutande parter.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1 Artikel 4 i delegerad förordning (EU) 2015/98 ska ändras på följande sätt:
a Punkt 6 ska ersättas med följande:
b Punkterna 8 och 9 ska ersättas med följande:
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 21 juni 2019.
1 EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.
2 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/98 av den 18 november 2014 om genomförandet av unionens internationella förpliktelser, som avses i artikel 15.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013, enligt den internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten och konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordatlantens västra del (EUT L 16, 23.1.2015, s. 23).
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1627 av den 14 september 2016 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 302/2009 (EUT L 252, 16.9.2016, s. 1).