Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1150 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/818 avseende fastställande av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för syften med anknytning till EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 87.2 a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

1 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 inrättades EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) för tredjelandsmedborgare som är undantagna från kravet att inneha visering när de passerar unionens yttre gränser. Den förordningen fastställde villkor och förfaranden för att utfärda eller neka resetillstånd inom ramen för Etias.

2 Etias gör det möjligt att avgöra huruvida dessa tredjelandsmedborgares vistelse på medlemsstaternas territorium skulle innebära en säkerhetsrisk, en risk för olaglig invandring eller en hög epidemirisk.

3 För att göra det möjligt för Etias centrala system att behandla ansökningsakter enligt förordning (EU) 2018/1240 är det nödvändigt att upprätta interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och in-och utresesystemet, informationssystemet för viseringar (VIS), Schengens informationssystem (SIS), Eurodac och det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister avseende tredjelandsmedborgare (Ecris-TCN) (andra EU-informationssystem), och Europoluppgifter enligt definitionen i den förordningen (Europoluppgifter), å andra sidan.

4 I denna förordning, tillsammans med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/1151 och (EU) 2021/1152, fastställs regler för genomförandet av interoperabilitet mellan Etias informationssystem, å ena sidan, och andra EU-informationssystem och Europoluppgifter, å andra sidan, och villkoren för Etias inhämtande av uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem och Europoluppgifter för att automatiskt identifiera träffar. Till följd av detta är det nödvändigt att ändra Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/818 för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter.

5 Vad gäller genomförandet av interoperabilitet med Eurodac i enlighet med förordning (EU) 2018/1240 kommer nödvändiga påföljande ändringar att antas när omarbetningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 antas.

6 Den europeiska sökportalen (ESP), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 och förordning (EU) 2019/818, kommer att göra det möjligt att utföra parallella sökningar i de uppgifter som lagras i Etias och de uppgifter som lagras i de andra berörda EU-informationssystemen.

7 Tekniska arrangemang bör inrättas för att Etias regelbundet och automatiskt ska kunna kontrollera i andra EU-informationssystem om villkoren för lagring av ansökningsakter, enligt förordning (EU) 2018/1240, fortfarande är uppfyllda.

8 Det är möjligt att återkalla Etias-resetillstånd efter införandet av nya registreringar i SIS avseende nekad inresa och vistelse, eller nya registreringar avseende en resehandling som anmälts som förkommen, stulen, förskingrad eller ogiltigförklarad. För att SIS automatiskt ska kunna meddela Etias centrala system om sådana nya registreringar bör en automatiserad process inrättas mellan SIS och Etias.

9 Villkoren – inbegripet åtkomsträttigheterna – enligt vilka Etias centralenhet och de nationella Etias-enheterna kan inhämta uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem för ändamål som gäller Etias bör skyddas genom klara och tydliga regler om Etias centralenhets och de nationella Etias-enheternas åtkomst till uppgifter som lagras i andra EU-informationssystem, typerna av sökning och kategorierna av uppgifter, vilka samtliga bör begränsas till vad som är strikt nödvändigt för fullgörandet av deras uppgifter. På samma sätt bör de uppgifter som lagras i Etias-ansökningsakterna endast vara synliga för de medlemsstater som driver de underliggande informationssystemen i enlighet med arrangemangen för deras deltagande.

10 Enligt förordning (EU) 2018/1240 bör Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726, ansvara för utformnings- och utvecklingsfasen för Etias informationssystem.

11 Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG.

12 I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark. Eftersom denna förordning är en utveckling av Schengenregelverket ska Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har beslutat om denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

13 I den utsträckning som dess bestämmelser rör SIS såsom detta regleras genom förordning (EU) 2018/1862 deltar Irland i denna förordning i enlighet med artikel 5.1 i protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, samt artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG. Vidare, i den utsträckning som dess bestämmelser rör Europol, Eurodac och Ecris-TCN, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Irland inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Irland.

14 När det gäller Cypern och Kroatien utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt respektive artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt. Med avseende på Kroatien ska denna förordning läsas jämförd med rådets beslut (EU) 2017/733.

15 När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG.

16 När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF.

17 När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 G i rådets beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/349/EU.

18 Förordningarna (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/818 bör därför ändras i enlighet med detta.

19 Eftersom målen för denna förordning, nämligen att ändra förordningarna (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/818 för att ansluta Etias centrala system till andra EU-informationssystem och Europoluppgifter och för att specificera vilka uppgifter som kommer att sändas mellan dessa EU-informationssystem och Europoluppgifter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av deras omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

20 Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 41.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av förordning (EU) 2018/1862

Förordning (EU) 2018/1862 ska ändras på följande sätt:

1 Följande artikel ska införas:

2 I artikel 44.1 ska följande led läggas till:

3 Följande artikel ska införas:

4 Följande artikel ska införas:

Artikel 2 – Ändringar av förordning (EU) 2019/818

I artikel 68 i förordning (EU) 2019/818 ska följande punkt införas:1b. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 i denna artikel ska ESP tas i drift, enbart för ändamål som rör de automatiserade kontrollerna enligt artiklarna 20, 23, 24.6 c ii, 41 och 54.1 b i förordning (EU) 2018/1240, så snart villkoren i artikel 88 i den förordningen har uppfyllts.

Artikel 3 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 Europaparlamentets ståndpunkt av den 8 juni 2021 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 28 juni 2021.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1151 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EU) 2019/816 och (EU) 2019/818 avseende fastställande av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för syften med anknytning till EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (se sidan 7 i detta nummer av EUT).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1152 av den 7 juli 2021 om ändring av förordningarna (EG) nr 767/2008, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1860, (EU) 2018/1861 och (EU) 2019/817 avseende fastställande av villkoren för åtkomst till andra EU-informationssystem för syften med anknytning till EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd (se sidan 15 i detta nummer av EUT).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1862 av den 28 november 2018 om inrättande, drift och användning av Schengens informationssystem (SIS) på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, om ändring och upphävande av rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1986/2006 och kommissionens beslut 2010/261/EU (EUT L 312, 7.12.2018, s. 56).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/818 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete, asyl och migration och om ändring av förordningarna (EU) 2018/1726, (EU) 2018/1862 och (EU) 2019/816 (EUT L 135, 22.5.2019, s. 85).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013, s. 1).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/817 av den 20 maj 2019 om inrättande av en ram för interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området gränser och viseringar, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 767/2008, (EU) 2016/399, (EU) 2017/2226, (EU) 2018/1240, (EU) 2018/1726 och (EU) 2018/1861 samt rådets beslut 2004/512/EG och 2008/633/RIF (EUT L 135, 22.5.2019, s. 27).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 99).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).

11 Rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (EGT L 64, 7.3.2002, s. 20).

12 Rådets beslut (EU) 2017/733 av den 25 april 2017 om tillämpningen av de bestämmelser i Schengenregelverket som rör Schengens informationssystem i Republiken Kroatien (EUT L 108, 26.4.2017, s. 31).

13 EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

14 Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31).

15 EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

16 Rådets beslut 2008/149/RIF av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 50).

17 EUT L 160, 18.6.2011, s. 21.

18 Rådets beslut 2011/349/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, särskilt om polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 160, 18.6.2011, s. 1).

19 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).