Övervakning av högfluorerade ämnen i livsmedel
EUROPEISKA KOMMISSIONEN UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 292, och
(1) Högfluorerade ämnen (PFAS) har använts, och vissa av dem används fortfarande ofta, inom industrin och av konsumenter, bl.a. som fett- och smutsavvisande impregnering av textilier och mattor, oljebeständiga beläggningar för papper och papp som kommer i kontakt med livsmedel, brandsläckningsskum, ytaktiva ämnen inom gruv- och oljeindustrin, golvpolish och insekticidföreningar. Den omfattande användningen av dessa ämnen har tillsammans med deras persistens i miljön medfört en omfattande kontamination av miljön. Kontamination av livsmedel med dessa ämnen beror huvudsakligen på bioackumulering i livsmedelskedjorna för vatten- och landlevande djur och på användning av material som kommer i kontakt med livsmedel som innehåller högfluorerade ämnen. Perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA) och deras salter är de högfluorerade ämnen som påträffas i livsmedel och hos människor i de högsta koncentrationerna.
(2) Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (livsmedelsmyndigheten) begärde därför att dess vetenskapliga panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan skulle utarbeta ett yttrande om i vilken utsträckning livsmedel, och det relativa bidraget från olika livsmedel och material som kommer i kontakt med livsmedel, påverkar människors exponering för PFOS, PFOA och dess salter samt lämna råd om ytterligare åtgärder mot bakgrund av riskbedömningen av högfluorerade ämnen.
(3) Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan antog den 21 februari 2008 ett vetenskapligt yttrande om PFOS, PFOA och deras salter, i vilket panelen angav att det vore önskvärt med ytterligare uppgifter om PFAS-halter i livsmedel och hos människor, särskilt med hänsyn till övervakningen av tendenser avseende människors exponering.
(4) Ytterligare uppgifter om olika högfluorerade ämnens förekomst i livsmedel har samlats in enligt kommissionens rekommendation 2010/161/EU.
(5) Under 2020 uppdaterade livsmedelsmyndigheten sin riskbedömning av PFOS och PFOA på kommissionens begäran och utvidgade den till att omfatta perfluornonansyra (PFNA) och perfluorhexansulfonsyra (PFHxS), med beaktande av de senaste vetenskapliga rönen och uppgifter om förekomst som samlats in enligt rekommendation 2010/161/EU. I sitt yttrande om risken för människors hälsa i fråga om högfluorerade ämnen konstaterade livsmedelsmyndigheten att det tolerabla veckointaget överskreds hos delar av den europeiska befolkningen. Livsmedelsmyndigheten noterade dock att det fortfarande saknas representativa uppgifter om förekomst för många livsmedel och rekommenderade därför insamling av sådana uppgifter för många olika högfluorerade ämnen i ett brett spektrum av livsmedel som ofta konsumeras. Eftersom de uppmätta halterna av högfluorerade ämnen i vissa livsmedel endast erhölls genom mycket känsliga analysmetoder, som för närvarande inte är tillgängliga i de flesta laboratorier, rekommenderade livsmedelsmyndigheten att känsliga analysmetoder skulle införas för analys av högfluorerade ämnen.
(6) Mot bakgrund av livsmedelsmyndighetens yttrande bör uppgifter om förekomst samlas in för många olika högfluorerade ämnen i livsmedel som är relevanta för människors exponering för högfluorerade ämnen till stöd för en bedömning av exponeringen via kosten och av behovet av att reglera dessa ämnen i specifika varor. För detta ändamål bör specifika livsmedel från specifika produktionstyper eller med specifika egenskaper för vilka uppgifter saknas övervakas och en uppskattning av bearbetningsfaktorer för olika bearbetade produkter tillhandahållas.
(7) Uppföljande undersökningar om källorna till kontamination krävs för genomförandet av uppföljningsåtgärder i syfte att undvika förekomst av högfluorerade ämnen i livsmedel. För att ge vägledning i detta avseende bör det fastställas riktvärden för halter av högfluorerade ämnen i livsmedel. Dessa riktvärden bör inte påverka möjligheten att släppa ut livsmedel på marknaden, men undersökningar bör genomföras när halten av högfluorerade ämnen i ett livsmedel överstiger dessa riktvärden. För att kvantifiera halterna av högfluorerade ämnen i de mängder de förekommer bör tillräckligt känsliga metoder användas. Detta bör uppmuntras genom att målvärden för kvantifieringsgränser rekommenderas.
(8) Livsmedel av animaliskt ursprung bidrar i stor utsträckning till människors exponering för högfluorerade ämnen. Livsmedelsmyndigheten konstaterade att högfluorerade ämnen överförs från foder till livsmedel av animaliskt ursprung, med tydliga skillnader mellan olika arter och typ av högfluorerade ämne. En sådan överföring av högfluorerade ämnen kan också ske via den mark där produktionsdjur betar och från dricksvatten för djur. För de uppföljande undersökningar som syftar till att fastställa orsakerna till kontamination är det, i de fall då gränsvärdena för högfluorerade ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung i kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 överskrids, därför viktigt att laboratorierna även kan kontrollera foder, dricksvatten för djur och den mark där djuren vistas. Det finns dock för närvarande endast få tillgängliga uppgifter i unionen om förekomst av högfluorerade ämnen i foder som möjliggör studier av foder som källa till högfluorerade ämnen i livsmedel av animaliskt ursprung. Eftersom endast ett begränsat antal laboratorier kan analysera högfluorerade ämnen i foder arbetar det europeiska referenslaboratoriet för halogenerade långlivade organiska föroreningar i foder och livsmedel vidare med att hjälpa laboratorierna att utveckla sådan kapacitet. Detta arbete bör göra det möjligt att i framtiden anta ytterligare rekommendationer om högfluorerade ämnen i foder, när det finns tillräcklig analyskapacitet vid laboratorierna. Under tiden bör dock de medlemsstater där laboratorierna redan kan analysera högfluorerade ämnen i foder rekommenderas att göra detta, medan laboratorierna i de medlemsstater som ännu inte kan göra de analyser som krävs bör validera analysmetoder för högfluorerade ämnen i foder.
(9) För att säkerställa att proverna är representativa för det parti som provtas bör provtagningsförfarandena i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1428 om fastställande av provtagnings- och analysmetoder för kontroll av högfluorerade ämnen i vissa livsmedel följas.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
1 Opinion of the Scientific Panel on Contaminants in the Food chain on Perfluorooctane sulfonate (PFOS), perfluorooctanoic acid (PFOA) and their salts, The EFSA Journal, nr 653, s. 1–131, 2008.
2 Kommissionens rekommendation 2010/161/EU av den 17 mars 2010 om övervakning av perfluorerade alkylsulfonater i livsmedel (EUT L 68, 18.3.2010, s. 22).
3 Efsas panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan, ”Scientific opinion on the risk to human health related to the presence of perfluoroalkyl substances in food, EFSA Journal, vol. 18(2020):9, artikelnr 6223.
4 Kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (EUT L 364, 20.12.2006, s. 5).
5 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1428 av den 24 augusti 2022 om fastställande av provtagnings- och analysmetoder för kontroll av högfluorerade ämnen i vissa livsmedel (se sidan 66 i detta nummer av EUT).
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).
7 Barnmat enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll och om upphävande av rådets direktiv 92/52/EEG, kommissionens direktiv 96/8/EG, 1999/21/EG, 2006/125/EG och 2006/141/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG och kommissionens förordningar (EG) nr 41/2009 och (EG) nr 953/2009 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 35).