Rådets förordning (EU) 2022/555 av den 5 april 2022 om ändring av förordning (EG) nr 168/2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 352,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europaparlamentets godkännande,
i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och
1 Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (byrån) inrättades genom rådets förordning (EG) nr 168/2007 för att ge unionens institutioner, organ och byråer och medlemsstaterna stöd och sakkunskap i fråga om grundläggande rättigheter.
2 För att anpassa byråns verksamhet och förbättra styrningen av och effektiviteten i byråns verksamhet är det nödvändigt att ändra vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 168/2007 utan att ändra byråns mål och uppgifter.
3 Mot bakgrund av Lissabonfördragets ikraftträdande bör byråns verksamhet även täcka polissamarbete och straffrättsligt samarbete, områden som är särskilt känsligt med avseende på grundläggande rättigheter.
4 Området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken bör utgå ur byråns verksamhet. Detta bör inte påverka byråns tillhandahållande av stöd och sakkunskap (till exempel utbildning i frågor om grundläggande rättigheter) till unionens institutioner, organ och byråer, inbegripet de som är verksamma inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
5 Dessutom är vissa riktade tekniska ändringar av förordning (EG) nr 168/2007 nödvändiga för att byrån ska kunna styras och fungera i enlighet med principerna i den gemensamma ansats som fogats till det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade organ (den gemensamma ansatsen). Anpassningen av förordning (EG) nr 168/2007 till principerna i den gemensamma ansatsen är skräddarsydd för byråns specifika arbete och natur och syftar till förenkling, bättre styrning och effektivitetsvinster i byråns verksamhet.
6 Fastställandet av byråns verksamhetsområden bör baseras enbart på byråns programdokument. Det nuvarande tillvägagångssättet att parallellt införa ett brett tematiskt flerårigt ramprogram vart femte år bör avbrytas, eftersom det har blivit överflödigt på grund av det programplaneringsdokument som byrån har antagit årligen sedan 2017. Därigenom skulle överensstämmelse skapas med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013, ersatt av kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715. Med utgångspunkt i unionens politiska agenda och intressenternas behov anger programdokumentet tydligt vilka områden och särskilda projekt som byrån ska arbeta med. Detta bör göra det möjligt för byrån att planera sitt arbete och sin tematiska inriktning över tiden och årligen anpassa den till nya prioriteringar.
7 Byrån bör senast den 31 januari varje år lägga fram ett utkast till programdokument för Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt till de nationella sambandsmännen och den vetenskapliga kommittén. Meningen är att byrån, samtidigt som den utför sina uppgifter helt oberoende, ska hämta inspiration från diskussioner kring och synpunkter på ett sådant utkast till programdokument i syfte att utforma ett arbetsprogram som är så relevant som möjligt i syfte att stödja unionen och medlemsstaterna genom tillhandahållande av stöd och sakkunskap rörande grundläggande rättigheter.
8 För att säkerställa smidig kommunikation mellan byrån och medlemsstaterna bör byrån och de nationella sambandsmännen ha ett nära och ömsesidigt samarbete. Detta samarbete bör inte påverka byråns oberoende.
9 För att säkerställa att byråns styrelse styrs och fungerar på ett bättre sätt bör ett antal bestämmelser i förordning (EG) nr 168/2007 ändras.
10 Med hänsyn till styrelsens viktiga roll bör dess ledamöter vara oberoende och ha goda kunskaper om grundläggande rättigheter och lämplig förvaltningserfarenhet, inbegripet kunskaper om förvaltnings- och budgetfrågor.
11 Det bör också klargöras att medan styrelseledamöternas och suppleanternas mandatperioder inte kan förnyas sammanhängande, bör det vara möjligt att på nytt utnämna en tidigare ledamot eller suppleant för ytterligare en icke-sammanhängande mandatperiod. Om det å ena sidan är motiverat att inte tillåta sammanhängande förlängningar för att säkerställa ledamöternas oberoende, skulle det å andra sidan underlätta för medlemsstaterna om lämpliga ledamöter som uppfyller alla kraven kunde utses för ytterligare en icke-sammanhängande mandatperiod.
12 När det gäller att ersätta styrelseledamöter eller suppleanter, bör det klargöras att i alla de fall där mandatperioden avslutas före utgången av femårsperioden, inte bara vid förlust av oberoende utan även i andra fall, t.ex. vid avgång eller dödsfall, kommer den nya ledamotens eller suppleantens mandatperiod att fullborda föregångarens femårsperiod, såvida inte den återstående mandattiden är kortare än två år, i vilket fall en ny mandatperiod på fem år kan börja löpa på nytt.
13 För att skapa överensstämmelse med vad som gäller inom unionens institutioner bör byråns styrelse ges tillsättningsmyndighetsbefogenheter. Med undantag för tillsättningen av direktören bör dessa befogenheter delegeras till direktören. Med avseende på byråns personal bör styrelsen endast i undantagsfall utöva tillsättningsmyndighetsbefogenheter.
14 För att undvika dödlägen och förenkla röstningsförfarandet för valet av direktionsledamöter bör det föreskrivas att styrelsen ska utse dem med en majoritet av styrelseledamöterna med rösträtt.
15 För att ytterligare anpassa förordning (EG) nr 168/2007 till den gemensamma ansatsen och stärka styrelsens kapacitet att övervaka byråns administrativa, operativa och budgetära förvaltning, är det nödvändigt att tilldela styrelsen ytterligare uppgifter och att närmare specificera de uppgifter som tilldelas direktionen. Styrelsens ytterligare uppgifter bör inbegripa antagande av en säkerhetsstrategi, inbegripet regler för utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter, en kommunikationsstrategi och regler för förebyggande och hantering av intressekonflikter med avseende på dess ledamöter och ledamöterna i den vetenskapliga kommittén. Det bör klargöras att direktionens uppgift att övervaka den förberedande behandlingen inför de beslut som ska antas av styrelsen inbegriper granskning av budget- och personalfrågor. Dessutom bör styrelsen ges i uppgift att anta den bedrägeribekämpningsstrategi som utarbetats av direktören och säkerställa lämplig uppföljning av revisionsresultat och av utredningar som gjorts av Olaf eller Europeiska åklagarmyndigheten. Vidare bör det föreskrivas att direktionen i brådskande fall och om så är nödvändigt får fatta interimistiska beslut på styrelsens vägnar.
16 För att förenkla det nuvarande förfarandet för att ersätta ledamöterna i den vetenskapliga kommittén bör styrelsen ha rätt att utse den person som står näst i tur på reservförteckningen för återstoden av mandatperioden, om en ledamot måste ersättas innan hans eller hennes mandatperiod löper ut.
17 Med hänsyn till det mycket selektiva utnämningsförfarandet och det faktum att antalet kandidater som eventuellt uppfyller urvalskriterierna ofta är lågt, bör mandatperioden för byråns direktör kunna förlängas en gång med upp till fem år, med beaktande av särskilt hans eller hennes arbetsinsats och byråns uppgifter och behov under de närmaste åren. Med tanke på befattningens betydelse och det grundliga förfarandet, som involverar Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bör förfarandet inledas under den tolvmånadersperiod som föregår slutet för direktörens mandatperiod.
18 För att ge direktörens mandat och därmed byråns verksamhet ökad stabilitet bör den majoritet som krävs för att föreslå hans eller hennes uppsägning ökas från den tredjedels majoritet av styrelseledamöterna som nu gäller till två tredjedelars majoritet av styrelseledamöterna. Slutligen bör det, för att specificera direktörens övergripande ansvar för den administrativa förvaltningen av byrån, anges att det är direktörens ansvar att genomföra de beslut som antas av styrelsen, att utarbeta en bedrägeribekämpningsstrategi för byrån och att utarbeta en handlingsplan för uppföljning av interna eller externa revisionsrapporter och av Olafs eller Europeiska åklagarmyndighetens utredningar.
19 För att anpassa förordning (EG) nr 168/2007 till den gemensamma ansatsen är det nödvändigt att föreskriva att kommissionen bör beställa en utvärdering av byrån vart femte år.
20 Förordning (EG) nr 168/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Ändringar av rådets förordning (EG) nr 168/2007
Rådets förordning (EG) nr 168/2007 ska ändras på följande sätt:
1 Artikel 2 ska ersättas med följande:
2 Artikel 3 ska ersättas med följande:
3 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
4 Artikel 5 ska ersättas med följande:
5 Följande artikel ska införas:
6 I artikel 6.2 ska led a ersättas med följande:
7 Artikel 7 ska ersättas med följande:
8 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
9 Artikel 9 ska ersättas med följande:
10 I artikel 10.4 ska led a ersättas med följande:
11 Artikel 12 ska ändras på följande sätt:
12 Artikel 13 ska ersättas med följande:
13 Artikel 14 ska ändras på följande sätt:
14 Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
15 Artikel 17.3 ska ersättas med följande:
16 Artikel 19 ska ersättas med följande:
17 Artikel 20 ska ändras på följande sätt:
18 Artikel 24 ska ersättas med följande:
19 Artikel 26 ska ersättas med följande:
20 Artikel 27.3 ska ersättas med följande:
21 Artikel 28.2 och 28.3 ska ersättas med följande:
22 Artikel 29 ska utgå.
23 Artikel 30 ska ändras på följande sätt:
24 Artikel 31 ska utgå.
Artikel 2 – Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 Godkännande av den 6 juli 2021 (ännu inte offentliggjort i EUT).
2 Rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (EUT L 53, 22.2.2007, s. 1).
3 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).
4 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).
5 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/715 av den 18 december 2018 med rambudgetförordning för de organ som inrättats enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget och som avses i artikel 70 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (EUT L 122, 10.5.2019, s. 1).
6 EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.