Rådets förordning (EU, Euratom) 2022/615 av den 5 april 2022 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 för att förbättra förutsägbarheten för medlemsstaterna och förtydliga förfarandena vid tvistlösning när traditionella, momsbaserade och BNI-baserade egna medel tillhandahålls

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 322.2,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av revisionsrättens yttrande, och

1 Även om rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 har visat sig vara ett solitt och stabilt ankare för EU:s mekanism för finansiering förefaller det vara önskvärt att förbättra de befintliga bestämmelserna om tillhandahållande av egna medel, i synnerhet för att förbättra förordningens förutsägbarhet för medlemsstaterna och förtydliga förfarandena för tvistlösning.

2 För närvarande förvaltar bara medlemsstaterna konton för egna medel som öppnats i kommissionens namn. En minskning av antalet bankkonton som används för uppbörd av egna medel skulle vara mer effektivt och möjliggöra en gemensam metod för förvaltningen av likvida medel. För att modernisera förvaltningen av konton för egna medel borde kommissionen kunna upprätta ett centraliserat konto för egna medel. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att välja mellan att använda det centraliserade kontot för egna medel eller ett konto som öppnats i kommissionens namn hos medlemsstatens finansförvaltning eller nationella centralbank. För att möjliggöra medlemsstaterna att göra ett välgrundat val bör kommissionen utarbeta en detaljerad kostnads-nyttoanalys av användningen av det centraliserade kontot för egna medel.

3 Förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 tillåter för närvarande inte medlemsstaterna att tidigarelägga betalningar. Förut har dock vissa medlemsstater tidigarelagt sina nationella bidrag efter kommissionens godkännande. För att skapa rättslig säkerhet bör den förordningen föreskriva att medlemsstaterna har möjlighet att tidigarelägga betalningar i varje enskilt fall, under förutsättning att de i förväg informerar kommissionen. Av rättviseskäl bör, när en medlemsstat nyttjar denna möjlighet, de andra medlemsstaterna inte bära några kostnader relaterade till det tidigareläggandet av betalningarna, såsom negativ ränta.

4 Datumet för medlemsstaternas betalning av justeringarna av moms- och BNI-baserade egna medel från tidigare budgetår bör flyttas till mars under påföljande år för att förbättra förutsägbarheten vid de nationella budgetförfarandena. Datumet för medlemsstaternas betalning av justeringar bör också gälla de belopp för vilka information har lämnats av kommissionen före ikraftträdandet av denna förordning.

5 För att tillhandahålla en stabil budget som är nödvändig för att finansiera unionens policymål bör förfarandet för att beräkna räntan säkerställa att de egna medlen tillhandhålls i tid och i sin helhet.

6 Det krävs en anpassning av nuvarande tröskel under vilken räntebelopp inte krävs in. Det är därför nödvändigt att höja beloppet för vilket ränta inte krävs in för att förbättra kravförfarandets kostnadseffektivitet.

7 Genom förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 begränsas höjningen av räntan över basräntan till 16 procentenheter. Denna begränsning på 16 procentenheter är dock bara tillämplig på fall som blev kända efter det att rådets förordning (EU, Euratom) 2016/804 trädde i kraft. Följaktligen kan inte fall som redan var kända före det att förordning (EU, Euratom) 2016/804 trädde i kraft, där mycket höga räntebelopp berörs, omfattas av denna begränsning oavsett om räntebeloppet redan har meddelats medlemsstaterna. I dessa fall krävs fortfarande att medlemsstaterna betalar räntebelopp som inte är proportionerliga jämfört med det grundbelopp som ska betalas. För att se till att systemet förblir proportionellt samtidigt som den avskräckande verkan bibehålls bör ränteökningen över basräntan begränsas ytterligare till 14 procentenheter. För att klargöra och förenkla relevanta bestämmelser i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 bör begränsningen av höjningen till 14 procentenheter tillämpas på alla räntebelopp som inte meddelats medlemsstaterna före det att den här förordningen trädde i kraft.

8 Inom ramen för den nuvarande rättsliga ramen har praxis visat att det kan vara svårt att fastställa startdatumet för dröjsmålsränta på grund av svårigheterna med att fastställa den exakta tidpunktenen när insatserna för uppbärande kan anses ha varit otillräckliga. För att förenkla bör det finnas en anståndsperiod på fem år efter datumet för fastställandet av beloppet, under förutsättning att beloppet har fastställts, förts in i god tid i de särskilda räkenskaperna och bokförts i de särskilda räkenskaperna i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 609/2014. Räntan skulle därmed endast börja tas ut efter fem år, medan skyldigheten att betala grundbeloppet bör bibehållas.

9 I syfte att säkerställa rättvis behandling av fall där de belopp som motsvarar fastställda anspråk på traditionella egna medel visar sig vara omöjliga att uppbära bör medlemsstaterna fritas från skyldigheten att ställa belopp som motsvarar fastställda anspråk på traditionella egna medel till kommissionens förfogande om medlemsstaten kan visa att ett fel som begåtts av medlemsstaten efter fastställandet av anspråken inte hade någon inverkan på det faktum att beloppet motsvarande dessa anspråk inte kunde uppbäras. Ett exempel på ett sådant fel skulle kunna inkludera en försenad bokföring i de särskilda räkenskaperna eller tillkortakommanden i kravförfarandet.

10 Förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 innehåller bara en tidsfrist, enligt vilken det krävs att kommissionen ska lämna sina synpunkter på de avskrivningsfall som har rapporterats till kommissionen till den berörda medlemsstaten senast sex månader efter mottagandet av rapporten från den medlemsstaten. För att utföra uppföljningen av avskrivningsrapporterna i god tid och på ett mer flexibelt sätt, och för att stödja en snabb och fullt transparent bedömning av medlemsstatens beslut om att inte tillhandahålla det belopp traditionella egna medel som är omöjligt att uppbära, bör tidsfristerna för förfarandet anpassas för kommissionen och medlemsstaterna.

11 För att göra det möjligt att avbryta den period under vilken räntan ackumuleras, i fall av meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna och kommissionen, bör bestämmelser införas för att spegla nuvarande praxis med villkorad betalning för belopp av egna medel till unionsbudgeten, som ger möjlighet att väcka talan mot kommissionen grundad på att den gjort en obehörig vinst i enlighet med artikel 268 och artikel 340 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

12 I fall av meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna och kommissionen avseende tillhandahållandet av traditionella egna medel bör ett omprövningsförfarande föreskrivas i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 för att förbättra transparensen och klargöra medlemsstaternas rätt till försvar. På begäran av den berörda medlemsstaten bör resultatet av omprövningsförfarandet liksom läget i pågående fall diskuteras med kommissionen vid ett årligt möte som ska anordnas. Det mötet bör hållas på lämplig ledningsnivå i syfte att utvärdera respektive ståndpunkter och sträva efter att undvika eventuella överträdelseförfaranden i enlighet med domstolens rättspraxis.

13 Kommissionen bör se över hur omprövningsförfarandet fungerar inom ramen för en eventuell översyn av förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 eller senast i slutet av 2026 och särskilt bedöma möjligheter att förenkla omprövningsförfarandet, som om det visar sig lämpligt kan slutföras genom ett beslut från kommissionen.

14 Artiklarna 6 och 10a i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 bör anpassas så att hänvisningen till den korrigering som tidigare har beviljats Förenade kungariket stryks och Tyskland läggs till som mottagare av schablonbeloppskorrigeringar i linje med rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053.

15 I linje med principerna om bättre lagstiftning bör den parallella samexistensen av flera förordningar om tillhandahållande endast vara tillfällig, och sådana rättsakter bör slås samman till en enda förordning så snart som möjligt.

16 Förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Tillhandahållande av momsbaserade och BNI-baserade egna medel

Förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 6.3 tredje stycket ska den inledande meningen ersättas med följande:

2 Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

3 Artikel 10a ska ersättas med följande:

4 I artikel 10b.5 ska tredje stycket a ersättas med följande:

5 Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

6 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

7 Följande kapitel ska införas:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT C 402I, 5.10.2021, s. 1.

2 Rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (EUT L 168, 7.6.2014, s. 39).

3 Rådets förordning (EU, Euratom) 2016/804 av den 17 maj 2016 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (EUT L 132, 21.5.2016, s. 85).

4 Rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom, (EUT L 424, 15.12.2020, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/516 av den 19 mars 2019 om harmonisering av bruttonationalinkomsten till marknadspris och om upphävande av rådets direktiv 89/130/EEG, Euratom och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1287/2003 (BNI-förordningen) (EUT L 91, 29.3.2019, s. 19).

8 Rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 av den 14 december 2020 om systemet för Europeiska unionens egna medel och om upphävande av beslut 2014/335/EU, Euratom (EUT L 424, 15.12.2020, s. 1).