Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/662 av den 20 januari 2023 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/63 vad gäller metoden för beräkning av skulder som uppstår till följd av derivat

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, särskilt artikel 103.7, och

1 Enligt artikel 5.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 är skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt en av komponenterna i beräkningen av de årliga bidrag som instituten ska betala till finansieringsarrangemang för resolution. Särskilt det årliga genomsnittliga beloppet, beräknat kvartalsvis, av skulder som avses i punkt 1 i den artikeln och som uppstår till följd av derivatkontrakt ska värderas i enlighet med artiklarna 429, 429a och 429b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013.

2 Innan Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 trädde i kraft var instituten enligt artikel 429, 429a och 429b i förordning (EU) nr 575/2013 skyldiga att beräkna exponeringsvärdet för sina derivat med hjälp av en marknadsvärderingsmetod – metoden med aktuell exponering (CEM) – genom en hänvisning till artikel 274 i den förordningen, avseende beräkningen av bruttosoliditetsgraden.

3 Förordning (EU) 2019/876 upphävde förordning (EU) nr 575/2013. Särskilt artiklarna 429, 429a och 429b ersattes av de nya artiklarna 429–429 g. Ändringen omfattade bland annat införandet i artikel 429c i förordning (EU) nr 575/2013 av en skyldighet för institut att beräkna exponeringsvärdet för derivatkontrakt i enlighet med den marknadsvärderingsmetod som kallas schablonmetoden för motpartsrisk (SA-CCR), som ersatte metoden med aktuell exponering (Current Exposure Method, CEM) med verkan på förhandsbidragsperioderna från och med 2023.

4 Schablonmetoden för motpartsrisk är omöjlig att tillämpa för att värdera skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt när en sådan värdering ska tillämpas för de syften som avses i delegerad förordning (EU) 2015/63. Tillämpningen av en sådan metod skulle snedvrida beräkningen av skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt, vilket skulle påverka vissa institut mer än andra. Detta beror dels på att det finns ett nollgolv i vissa formler som ska tillämpas, vilket skulle påverka instituten olika beroende på om de använder IFRS (International Financial Reporting Standards), dels på tekniska svårigheter och osäkerhet vid tillämpningen av formler som beräknar den potentiella framtida exponeringen. Det är därför nödvändigt att göra det möjligt för instituten att använda metoden med aktuell exponering för värdering av skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt och att införa den metoden, som tidigare fastställts i förordning (EU) nr 575/2013, i delegerad förordning (EU) 2015/63.

5 Delegerad förordning (EU) 2015/63 bör därför ändras i enlighet med detta.

6 Det är nödvändigt att ge resolutionsmyndigheterna mer tid att anta och meddela sina beslut om bidrag till finansieringsarrangemang för resolution i enlighet med de ändrade kraven. Det är därför nödvändigt att föreskriva en övergångsordning för 2023 som förlänger tidsfristerna för en sådan anmälan.

7 Resolutionsmyndigheterna måste tillämpa de ändrade kraven för beräkning och insamling av bidragen för år 2023 så snart som möjligt, är det är därför nödvändigt att föreskriva att denna förordning ska träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

8 Enligt artikel 14.4 i delegerad förordning (EU) 2015/63 ska instituten senast den 31 januari varje år till resolutionsmyndigheterna lämna de uppgifter som är relevant för beräkningen av bidragen. Det är nödvändigt att ge institutionerna ytterligare en månad att lämna denna information under 2023, genom ett övergångsarrangemang.

9 Det är också nödvändigt att ge resolutionsmyndigheterna möjlighet att utfärda instruktioner till instituten om lämnande av de uppgifterna, i enlighet med de införda ändringarna, i god tid före den fastställda tidsfristen för 2023, för att undvika rättslig osäkerhet om den metod som ska tillämpas 2023 för värdering av skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt. För att säkerställa kontinuitet i beräkningsmetoden under bidragsperioderna och för att göra det möjligt för resolutionsmyndigheterna att från den 1 oktober 2022 utfärda instruktioner om inlämnande av sådana uppgifter i enlighet med denna förordning, bör denna förordning tillämpas retroaktivt från och med den dagen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Exponeringsvärdet för derivat

Delegerad förordning (EU) 2015/63 ska ändras på följande sätt:

1 I artikel 3 ska följande punkt 30 läggas till:

2 I artikel 5 ska punkt 3 ersättas med följande:

3 Följande artiklar ska införas som artiklarna 5a–5e:

4 I artikel 20 ska följande punkter läggas till som punkterna 6 och 7:

Artikel 2 – Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 oktober 2022.

1 EUT L 173, 12.6.2014, s. 190.

2 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 17.1.2015, s. 44).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 150, 7.6.2019, s. 1).