Europeiska centralbankens förordning (EU) 2023/1092 av den 25 maj 2023 om ändring av förordning (EG) nr 2157/1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1994/4) (ECB/2023/13)

ECB-RÅDET HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 132,

med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artiklarna 19.1 och 34.3,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner, särskilt artikel 6.2, och

1 De sanktioner som Europeiska centralbanken (ECB) vidtar när skyldigheter som framgår av ECB:s förordningar eller beslut bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. För att ytterligare öka effektiviteten och den avskräckande effekten av dess befogenheter att förelägga sanktioner, och för att främja konsekvens och rättssäkerhet, bör ECB standardmässigt offentliggöra ett beslut om att förelägga en sanktion eller information om detta. På så sätt säkerställer man att utövandet av ECB:s befogenheter att förelägga sanktioner får en mer avskräckande effekt på de företag som ska uppfylla skyldigheter som framgår av ECB:s förordningar eller beslut, vilket ökar den avskräckande effekten av en sanktionsavgift.

2 Genom att sanktioner offentliggörs ökar insynen i beslutsfattandet och ECB:s ansvar när sanktioner tillämpas, bl.a. genom att det blir möjligt att jämföra sanktioner mot olika företag. Offentliggörandet av sanktioner gynnar därför de företag som ska uppfylla skyldigheter som framgår av ECB:s förordningar eller beslut genom att det främjar en rättvis behandling. Offentliggörandet av belopp säkerställer dessutom kontrollen av att påföljder inte omotiverat avviker från varandra, vilket stärker principen om icke-diskriminering och garanterar konkurrens på lika villkor.

3 Offentliggörande av sanktioner som utdömts av ECB inom dess centralbanksuppgifter är förenligt med de regler som gäller för sanktioner på tillsynsområdet – där alla sanktioner offentliggörs om inga särskilda undantag är tillämpliga. Konsekvensprincipen uppmuntrar till offentliggörande av sanktioner avseende ECB:s alla uppgifter, eftersom en liknande motivering för offentliggörandet är tillämplig. Offentliggörandet av sanktioner är en signal till marknaden och, i vissa fall, till potentiella motparter till den enhet som är föremål för sanktionerna. Samtidigt förstärker offentliggörandet sanktionens avskräckande effekt.

4 Genom att offentliggöra sanktioner blir den effektiva verkställigheten mer synlig, vilket främjar allmänhetens förtroende för ECB och unionens institutioner i allmänhet.

5 Med tanke på finansmarknadernas särdrag bör offentliggörandet av en sanktions innehåll omfattas av noggrant definierade undantag, så att man tar hänsyn till berättigade marknads-, säkerhets- och affärsintressen. Särskilt om offentliggörandet skulle äventyra finansmarknadernas eller det finansiella systemets stabilitet, eller en pågående brottsutredning eller orsaka det berörda företaget oproportionerlig skada, bör detaljerna kring en sanktion antingen offentliggöras anonymt eller skjutas upp om sådana omständigheter sannolikt kommer att upphöra inom rimlig tid. Detta speglar den allmänt tillämpliga proportionalitetsprincipen. Slutligen finns det ett undantag när ett offentliggörande skulle medföra att konfidentiella uppgifter offentliggörs som ECB anser skulle kunna äventyra legitima allmänna intressen som inte kan mildras. Detta är särskilt viktigt på området sedlar och övervakningen av systemviktiga betalningssystem.

6 I linje med den allmänna behörigheten att besluta om en sanktion, ska ECB:s direktion också besluta om huruvida ett undantag från offentliggörandet ska tillämpas. I detta avseende beaktar ECB:s direktion de skäl som framförs av utredningsenheten eller den behöriga nationella centralbanken. Om direktionen beslutar att ett undantag ska tillämpas bör detta anges i beslutet om att ålägga sanktionen – i annat fall kommer sanktionen att offentliggöras.

7 I varje enskilt fall vägleds ECB av proportionalitetsprincipen när den fastställer lämpliga sanktioner och huruvida ett undantag från offentliggörande av vissa uppgifter bör tillämpas.

8 Mot bakgrund av detta bör Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar

Förordning (EG) nr 2157/1999 (ECB/1999/4) ändras på följande sätt:

1 Artikel 7a ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 8.3 b ska ersättas med följande:

3 Artikel 9.1 ska ersättas med följande:

4 I artikel 11 ska följande punkt 7 läggas till:

Artikel 2 – Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

1 EUT L 318, 27.11.1998, s. 4.

2 Artikel 18.6 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63), och artikel 132 i Europeiska centralbankens förordning (EU) nr 468/2014 av den 16 april 2014 om upprättande av ramen för samarbete inom den gemensamma tillsynsmekanismen mellan Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter samt med nationella utsedda myndigheter (ramförordning om den gemensamma tillsynsmekanismen [SSM]) (ECB/2014/17) (EUT L 141, 14.5.2014, s. 1).

3 Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) (EUT L 264, 12.10.1999, s. 21).