Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/3017 av den 27 november 2024 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om upphävande av kommissionens förordning (EU) nr 1286/2011 (Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 I Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG fastställs de grundläggande principerna för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och föreskrivs ett system för sjösäkerhetsutredningar (säkerhetsutredningar). Sjöolyckor som omfattas av direktivet utreds av oberoende utredningsorgan som har inrättats i medlemsstaterna för att förbättra sjösäkerheten och skydda den marina miljön, i syfte att dra lärdom av tidigare erfarenheter för att förebygga framtida olyckor och tillbud.
2 Sedan direktiv 2009/18/EG trädde i kraft har förändringar skett i det internationella regelverket och tekniken har utvecklats. Dessa förändringar och denna utveckling samt erfarenheterna från genomförandet av det direktivet bör beaktas.
3 I det avseendet bör unionen, i linje med sina internationella åtaganden i fråga om att skydda den marina miljön, fortsätta att utöva ledarskap inom en sektor som regleras på både europeisk och internationell nivå.
4 Direktiv 2009/18/EG hänvisar till ett antal rättsliga texter som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och som har upphävts, ändrats eller reviderats sedan det trädde i kraft. Direktivet hänvisar till exempel till IMO-koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss, antagen genom IMO:s resolution A.849(20) av den 27 november 1997, som har upphävts genom koden för internationella standarder och rekommenderade metoder för säkerhetsutredningar efter sjöolyckor och tillbud till sjöss, antagen genom IMO:s resolution MSC.255(84) av den 16 maj 2008 (IMO-koden för utredning av olyckor) och genom riktlinjerna för att bistå utredare vid tillämpningen av koden för utredning av olyckor, antagen genom IMO:s resolution A.1075(28) av den 4 december 2013 (IMO:s riktlinjer för att bistå utredare vid tillämpningen av koden för utredning av olyckor).
5 I IMO-koden för utredning av olyckor införs nya definitioner, såsom definitionen av myndighet för utredning av sjösäkerhet, medan andra begrepp, såsom allvarlig olycka, stryks. Dessa ändringar bör införlivas i direktiv 2009/18/EG.
6 I direktiv 2009/18/EG hänvisas också till IMO:s cirkulär MSC-MEPC.Circ.3 av den 18 december 2008 – rapporter om sjöolyckor och tillbud till sjöss, reviderade harmoniserade rapporteringsförfaranden, som ersattes av IMO:s cirkulär MSC-MEPC. 3/circ.4/rev.1 av den 18 november 2014.
7 IMO:s riktlinjer för att bistå utredare vid tillämpningen av koden för utredning av olyckor ger praktiska råd för systematisk utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss och gör det möjligt att ta fram effektiva analyser och förebyggande åtgärder. Dessa riktlinjer ersätter den gemensamma metod som fastställs i kommissionens förordning (EU) nr 1286/2011. De bör därför införlivas i direktiv 2009/18/EG, och förordning (EU) nr 1286/2011 bör upphävas.
8 Fiskefartyg vars längd underskrider 15 meter är för närvarande undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2009/18/EG. Detta innebär att genomförandet av säkerhetsutredningar som inbegriper sådana fiskefartyg varken är systematiskt eller harmoniserat. Sådana fartyg är mer benägna att kapsejsa och det är relativt vanligt att besättningsmedlemmar faller överbord. För att skydda sådana fiskefartyg, deras besättning och miljön är det således nödvändigt att föreskriva en preliminär bedömning av mycket allvarliga sjöolyckor där sådana fiskefartyg är involverade för att avgöra om myndigheterna ska inleda en säkerhetsutredning, med beaktande av bland annat tillgängliga bevis och möjligheten att resultaten av säkerhetsutredningen kan leda till att framtida sjöolyckor och tillbud till sjöss förebyggs. Denna åtgärd förväntas ha en betydande positiv inverkan när det gäller antalet liv som räddas till sjöss och antalet skador som undviks och framför allt skydda de europeiska fiskarnas liv och hälsa.
9 Direktiv 2009/18/EG hindrar inte medlemsstaterna från att fastställa nationella regler för att utreda sjöolyckor och tillbud till sjöss där fartygstyper av alla slag som medför tolv eller färre passagerare eller som används för andra kommersiella ändamål är involverade.
10 Vissa definitioner i direktiv 2009/18/EG är otydliga. Det bör införas en definition av ett fiskefartygs längd, särskilt för situationer där tillvägagångssätt och skyldigheter för myndigheterna för utredning av sjösäkerhet (säkerhetsutredningsmyndigheter) är olika baserat på fiskefartygets längd.
11 IMO-koden för utredning av olyckor hänvisar till en viss händelse eller till flera händelser som har inträffat i direkt samband med ett fartygs drift. Det råder stora skillnader i tolkningen av detta begrepp och det bör därför förtydligas. Dessa skillnader påverkar säkerhetsutredningsmyndigheternas åtgärder, särskilt vad gäller olyckor i hamnar, möjligheterna till gemensamma säkerhetsutredningar och insamling av olycks- och utredningsuppgifter.
12 Enligt IMO-koden för utredning av olyckor ska en säkerhetsutredning genomföras när en mycket allvarlig sjöolycka inträffar. Det finns dock ingen vägledning om inom vilken tid efter olyckan ett dödsfall ska ha inträffat för att olyckan ska betraktas som en mycket allvarlig sjöolycka som kräver en säkerhetsutredning. Därför bör direktiv 2009/18/EG ge sådan vägledning.
13 Säkerhetsutredningsmyndigheterna bör göra sitt yttersta för att göra olycksrapporter och rekommendationerna i dem tillgängliga för dem som berörs, inbegripet offren och deras anhöriga, innan de offentliggörs.
14 Med tanke på betydelsen av att i samband med en säkerhetsutredning undersöka mänskliga faktorer bör arbets- och levnadsvillkoren ombord vederbörligen beaktas vid säkerhetsutredningar, liksom hur de kan ha påverkat den sjöolycka eller det tillbud till sjöss som är under utredning.
15 Den personal som är tillgänglig för medlemsstaternas säkerhetsutredningsmyndigheter och de operativa resurser de förfogar över varierar kraftigt, vilket leder till ineffektiv och inkonsekvent rapportering om och utredning av sjöolyckor. Därför bör kommissionen, med bistånd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån (byrån), tillhandahålla kvalificerat analytiskt stöd för enskilda säkerhetsutredningar (mjuka färdigheter) samt analysverktyg och analysutrustning (hårdvara). Dessutom bör man fortsätta att uppmuntra och stödja samarbete och ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna i samband med säkerhetsutredningar, särskilt mot bakgrund av nya utmaningar på sjösäkerhetsområdet som är kopplade till miljöfrågor, sociala frågor, folkhälsofrågor och arbetsfrågor.
16 Byrån bör därför anordna regelbunden utbildning om specifika metoder och om ny utveckling och teknik som skulle kunna vara relevant för säkerhetsutredning i framtiden. Sådan utbildning bör bland annat fokusera på förnybara och koldioxidsnåla bränslen, vilka är särskilt relevanta mot bakgrund av 55 %-paketet, automatisering och reglerna om allmänt dataskydd i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. Detta kommer att förbättra säkerheten ombord på fartyg samt hälsan och säkerheten för sjöfolk och fiskare som arbetar på dem.
17 Säkerhetsutredningarnas oberoende bör under alla omständigheter säkerställas, och alla som deltar i dessa utredningar, däribland enheter, institutioner och organ, oavsett om de är offentliga eller privata, bör vara fria från intressekonflikter.
18 Medlemsstaterna bör arbeta tillsammans för att säkerställa att säkerhetsutredningarna genomförs konsekvent och för att hjälpa säkerhetsutredningsmyndigheterna att förbättra och stärka sin säkerhetsutredningskapacitet.
19 I syfte att anpassa direktiv 2009/18/EG till utvecklingen av internationell sjörätt när det gäller säkerhetsutredning av olyckor i sjötransportsektorn, och för att underlätta insamling, utbyte och rapportering av kunskap, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på en ändring av bilagorna till det direktivet. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. Framför allt bör den permanenta samarbetsstruktur som inrättas genom direktiv 2009/18/EG involveras i dessa samråd. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
20 Mot bakgrund av den kompletta cykeln för byråns besök i medlemsstaterna i syfte att övervaka genomförandet av direktiv 2009/18/EG, bör kommissionen utvärdera genomförandet av direktiv 2009/18/EG senast fem år från datumet för införlivandet av detta ändringsdirektiv och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet. Medlemsstaterna bör samarbeta med kommissionen för att samla in alla uppgifter som behövs för denna utvärdering.
21 Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa regler för säkerhetsutredning av olyckor i sjötransportsektorn för att förbättra sjösäkerheten och skydda den marina miljön, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
22 Direktiv 2009/18/EG bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Ändringar av direktiv 2009/18/EG
Direktiv 2009/18/EG ska ändras på följande sätt:
1 Artikel 1.2 ska ersättas med följande:
2 I artikel 2.2 ska led d utgå.
3 Artikel 3 ska ersättas med följande:
4 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
5 Artiklarna 5 och 6 ska ersättas med följande:
6 Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
7 Artiklarna 8 och 9 ska ersättas med följande:
8 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
9 Artikel 12.3 ska ersättas med följande:
10 I artikel 13 ska led a ersättas med följande:
11 Artikel 14 ska ersättas med följande:
12 Artikel 15.1 och 15.2 ska ersättas med följande:
13 I artikel 16 ska första stycket ersättas med följande:
14 Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
15 Följande artikel ska införas:
16 Artiklarna 19 och 20 ska ersättas med följande:
17 Följande artikel ska införas:
18 Artikel 23 ska ersättas med följande:
19 Bilaga I ska ändras på följande sätt:
20 I bilaga II ska punkt 30 ersättas med följande:
Artikel 2 – Införlivande
1 Medlemsstaterna ska senast den 27 juni 2027 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
2 Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3 – Upphävande
Förordning (EU) nr 1286/2011 ska upphävas med verkan från och med den 27 juni 2027.
Artikel 4 – Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 5 – Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
1 EUT C, C/2023/875, 8.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/875/oj.
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 april 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 november 2024.
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114).
4 Kommissionens förordning (EU) nr 1286/2011 av den 9 december 2011 om antagande av en gemensam metod för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss enligt artikel 5.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG (EUT L 328, 10.12.2011, s. 36).
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
6 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
7 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2110 av den 15 november 2017 om ett inspektionssystem för säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik och om ändring av direktiv 2009/16/EG och om upphävande av rådets direktiv 1999/35/EG (EUT L 315, 30.11.2017, s. 61).
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1130 av den 14 juni 2017 om definition av fiskefartygs egenskaper (EUT L 169, 30.6.2017, s. 1).
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (EGT L 324, 29.11.2002, s. 1).
11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
12 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.