Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/3100 av den 27 november 2024 om ändring av direktiv 2009/21/EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Säkerheten för sjöfarten i unionen och för de medborgare som utnyttjar den samt miljöskyddet bör alltid säkerställas.
2 Det är viktigt att ta hänsyn till sjömäns levnads- och arbets-förhållanden ombord samt sjömäns utbildning och behörighet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/54/EU och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/993, med tanke på det nära sambandet mellan hälsa, säkerhet, trygghet och den mänskliga faktorn och eftersom det är av yttersta vikt att förhindra skador som orsakas av den mänskliga faktorn.
3 Enligt bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 (Unclos) och de konventioner för vilka Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) är depositarie (IMO-konventioner) ska de stater som är parter i dessa instrument anta lagar och andra författningar samt vidta alla andra åtgärder som kan visa sig nödvändiga för att ge dessa instrument full verkan i syfte att skydda människoliv till havs och den marina miljön genom att säkerställa att de fartyg som är i trafik är lämpliga för den verksamhet som de är avsedda för.
4 För att säkerställa att IMO-konventionerna ges full verkan i unionen bör samtliga medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att fullgöra sitt ansvar och sina förpliktelser enligt de konventionerna i fråga om fartyg som för deras flagg. I detta syfte bör medlemsstaterna fullgöra sitt ansvar och sina förpliktelser som flaggstater på ett ändamålsenligt och konsekvent sätt i enlighet med IMO:s resolution A.1070(28) om IMO:s genomförandekod för instrument (III-koden), som antogs den 4 december 2013 och som innehåller de bindande bestämmelser som ska genomföras av flaggstaterna. I enlighet med artikel 91.1 i Unclos måste det finnas ett verkligt samband mellan ett fartyg och dess flaggstat, enligt tolkningen i internationell rättspraxis som återspeglas i en flaggstats skyldigheter.
5 Utan att det påverkar tillämpningen av IMO-konventionernas bestämmelser om force majeure bör medlemsstaterna i en krissituation som kan äventyra den fysiska integriteten hos personal som ansvarar för eller utför besiktningar, inspektioner, revisioner och kontroller kunna införa restriktioner för sådan verksamhet, samtidigt som fartygen får fortsätta att gå i trafik.
6 Följande internationella instrument avser i sina senaste versioner tillämpningen av III-koden: den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss från 1974, den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg från 1973, ändrad genom 1978 års protokoll till konventionen, 1997 års protokoll om ändring av 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, i dess ändrade lydelse genom 1978 års protokoll, den internationella konventionen angående normer för sjömäns utbildning, certifiering och vakthållning från 1978, den internationella lastlinjekonventionen från 1966 med tillhörande protokoll från 1988, den internationella konventionen om skeppsmätning från 1969 samt konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss från 1972.
7 Flaggstatsbesiktningsmän har av medlemsstaternas förvaltningar bemyndigats att besiktiga och certifiera fartyg. Sådana besiktningsmän får bistås av annan personal, till exempel personal som inspekterar radioutrustning. Sådan personal bör emellertid inte inbegripa tekniker som underhåller livräddningsutrustning eller besiktningsmän som inte direkt deltar i besiktningen av handelsflottan.
8 Enligt avsnitt 22 i III-koden bör en flaggstat i syfte att säkerställa fullgörandet av sina internationella skyldigheter vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att fartyg som har rätt att föra dess flagg och enheter och personer under dess jurisdiktion följer internationella regler och normer. I avsnitt 22.2 hänvisas det särskilt till inspektioner för att kontrollera att fartygets och besättningens faktiska skick överensstämmer med de certifikat som finns ombord. Medlemsstaterna bör fastställa hur ofta sådana inspektioner ska genomföras antingen med användning av ett riskbaserat tillvägagångssätt eller med användning av sina egna förfaranden och instruktioner, inbegripet kvantitativa eller kvalitativa kriterier.
9 På internationell nivå är det flaggstaten som har ansvaret för att utreda sjöolyckor, medan de grundläggande principerna på unionsnivå för utredning av sjöolyckor, såsom den oberoende ställningen för medlemsstaternas utredningsorgan, regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG. Det här direktivet påverkar inte direktiv 2009/18/EG.
10 Medlemsstaternas förvaltningar bör kunna förlita sig på resurser som är tillräckliga för att fullgöra sina flaggstatsförpliktelser, med hänsyn till flottans storlek och typ och grundade på relevanta IMO-krav. Minimikriterier och minimiinspektionsmål kopplade till dessa resurser bör fastställas med utgångspunkt i medlemsstaternas praktiska erfarenheter, även med användning av inspektörer som inte uteslutande arbetar för den behöriga myndigheten, i enlighet med III-koden.
11 Utan att det påverkar tillämpningen av relevant nationell lagstiftning får medlemsstaterna tillåta att flaggstatsbesiktningsmän och flaggstatsinspektörer som uteslutande arbetar för den behöriga myndigheten i en medlemsstat utför annat arbete, såsom vetenskaplig eller akademisk verksamhet, under förutsättning att detta inte ger upphov till intressekonflikter eller äventyrar deras oberoende ställning.
12 Flaggstatsbesiktningsmän, flaggsstatsinspektörer och annan personal som bistår vid genomförandet av besiktningar bör ha den utbildning och tillsyn som krävs för att utföra de uppgifter som de har befogenhet att utföra. Kommissionen bör, med bistånd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) och i samarbete med medlemsstaterna, utarbeta ett frivilligt utbildningsprogram till stöd för flaggstatsförvaltningarna i detta avseende och bör underlätta samordning och utbyte av information och bästa praxis. Ett sådant utbildningsprogram bör hållas uppdaterat och ta hänsyn till nya eller ytterligare skyldigheter som följer av instrumenten och konventionerna, såsom skyldigheter rörande ny teknik, sociala frågor och annan relevant utveckling.
13 Inrättandet och utvecklingen av en databas med viktig information i elektroniskt format om fartyg som för en medlemsstats flagg och säkerställandet av möjligheten att utfärda elektroniska certifikat bör bidra till ett ökat informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Utvecklingen av en gemensam och enhetlig databas för utfärdande av elektroniska certifikat, inbegripet verktyg för kontroll av certifikatens giltighet, skulle underlätta och bidra till ett reellt genombrott för maritim digitalisering inom unionen. En sådan databas skulle stödja operativa behov för dess användare, särskilt i de medlemsstater som inte har kunnat utveckla egna system för elektroniska certifikat, samt bidra till en effektivare användning av de begränsade resurser som är tillgängliga.
14 För övervaknings- och inspektionsändamål bör viktig information, såsom uppgifter om fartyget, registrerad ägare och uppgifter om fartygets certifikat, vara tillgänglig för samtliga berörda myndigheter och kommissionen.
15 Medlemsstaterna bör fortsätta visa att de följer bestämmelserna i IMO:s bindande instrument, i enlighet med resolution A.1067(28) om rambestämmelser och förfaranden för IMO:s revisionsprogram för medlemsstater i dess uppdaterade version som antogs av IMO den 4 december 2013.
16 För att ytterligare förbättra kvaliteten på fartyg som för en medlemsstats flagg samt för att säkerställa lika villkor mellan medlemsstaternas förvaltningar behövs en kvalitetscertifiering av administrativa förfaranden, som ingår i kvalitetsledningssystemet i enlighet med ISO eller likvärdiga standarder. Den bör omfatta de operativa delar av förvaltningens verksamhet som avser besiktning, flaggstatsinspektion, revision, kontroll och certifiering under medlemsstatens ansvar som flaggstat, oavsett om de är nationella (förstaregister) eller internationella (andraregister eller utomeuropeiska register). Dessutom bör all relevant verksamhet klargöras, inbegripet detaljer om ansvarsområden, befogenheter och inbördes förhållande mellan personal samt metoder för rapportering och kommunikation för all flaggstatspersonal som utför eller deltar i besiktningar eller inspektioner, samt annan personal som bistår vid utförandet av inspektioner, som inte uteslutande är anställd av medlemsstatens behöriga myndighet och som kan bistå vid utförandet av andra inspektioner än föreskrivna besiktningar eller flaggstatsinspektioner. Kvalitetsledningssystemet bör säkerställa att de uppgifter som tilldelas erkända organisationer som omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG utförs i överensstämmelse med flaggstatens instruktioner, och bör inbegripa nödvändiga kontrollåtgärder för detta. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att förhindra intressekonflikter för sådan personal vad avser det arbete som dessa ska utföra, i syfte att säkerställa denna personals oberoende ställning.
17 Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att, i samordning med Internationella arbetsorganisationen (ILO), fortsätta att förespråka förbättringar av sjömäns levnads- och arbetsförhållanden.
18 Ett elektroniskt rapporteringsverktyg bör inrättas för att ytterligare förbättra den konsekventa insamlingen av relevant statistik, sjöfartsdata och sjöfartsinformation från medlemsstaterna.
19 De åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av detta direktiv med avseende på databasen med fartygsinformation bör antas. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2009/21/EG bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
20 Kommissionen bör inrätta ett forum för de medlemsstatsexperter som sysslar med flaggstatsfrågor samt andra berörda aktörer, vid behov, så att information kan utbytas regelbundet och bästa praxis samt utarbeta vägledning i sådana frågor som förfaranden för fartygsinspektioner, utbildningsresurser för inspektörer, riskbaserade kriterier som kan användas för att göra besiktningarna ändamålsenligare, ett eventuellt utvecklande av ett gemensamt harmoniserat prestationssystem, kriterier för analys av flaggstaternas prestationsnivå i syfte att identifiera bästa praxis samt alla övriga frågor som är relevanta för genomförandet av direktiv 2009/21/EG.
21 För att undvika en oproportionell administrativ börda vid införlivandet av detta direktiv får medlemsstaterna, så länge som relevanta villkor är uppfyllda, tillämpa vissa undantag: Medlemsstater som inte har några fartyg som för deras flagg och som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/21/EG bör inte vara skyldiga att införliva och genomföra artikel 6 i direktiv 2009/21/EG vad gäller utbyte av information om fartyg. Medlemsstater vilka inte har några fartyg som för deras flagg och som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2009/21/EG och vilka har stängt sina register för sådana fartyg bör inte vara skyldiga att införliva och genomföra direktiv 2009/21/EG.
22 Emsa bör tillhandahålla stöd för genomförandet av direktiv 2009/21/EG, särskilt genom att tillhandahålla relevant utbildning för flaggstatsbesiktningsmän och flaggstatsinspektörer, om medlemsstaterna så begär.
23 Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att förbättra sjösäkerheten och förhindra föroreningar från fartyg, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
24 Direktiv 2009/21/EG bör därför ändras.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Ändringar av direktiv 2009/21/EG
Direktiv 2009/21/EG ska ändras på följande sätt:
1 Artikel 1.1 ska ersättas med följande:
2 Artikel 2 ska ersättas med följande:
3 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
4 Artikel 4.1 ska ersättas med följande:
5 Följande artiklar ska införas:
6 Artikel 5 ska ersättas med följande:
7 Artikel 6 ska ersättas med följande:
8 Följande artikel ska införas:
9 Artikel 7 ska ersättas med följande:
10 Artikel 8 ska ersättas med följande:
11 Artikel 9 ska ersättas med följande:
12 Följande artiklar ska införas:
13 Artikel 10 ska ersättas med följande:
14 Följande artikel ska införas:
15 I artikel 11 ska följande punkt läggas till:
Artikel 2 – Införlivande
Medlemsstaterna ska senast den 6 juli 2027 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 3 – Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4 – Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
1 EUT C, C/2023/877, 8.12.2023, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2023/877/oj
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 april 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 november 2024.
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/54/EU av den 20 november 2013 om vissa flaggstaters ansvar i fråga om efterlevnad och verkställighet av 2006 års konvention om arbete till sjöss (EUT L 329, 10.12.2013, s. 1).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/993 av den 8 juni 2022 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (EUT L 169, 27.6.2022, s. 45).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114).
6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG av den 23 april 2009 om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (EUT L 131, 28.5.2009, s. 132).
7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).
9 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).
10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).