Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1106 av den 11 april 2024 om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011 och (EU) 2019/942 vad gäller förbättrande av unionens skydd mot otillbörlig marknadspåverkan på grossistmarknaden för energi (Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 För öppen och rättvis konkurrens på de inre marknaderna för el och gas och säkerställande av lika villkor för marknadsaktörerna krävs integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 fastställs ett övergripande regelverk för att uppnå det målet. För att stärka allmänhetens förtroende för fungerande grossistmarknader för energi och effektivt skydda unionen mot marknadsmissbruk bör förordning (EU) nr 1227/2011 ändras för att ytterligare säkerställa ytterligare öppenhet och öka övervakningskapaciteten, och därigenom bidra till en stabilisering av energipriserna och konsumentskyddet, samt säkerställa effektiv utredning och efterlevnadskontroll vid fall av potentiellt gränsöverskridande marknadsmissbruk för att åtgärda identifierade brister i det nuvarande regelverkets.
2 Finansiella instrument, inbegripet energiderivat, som det handlas med på grossistmarknaderna för energi, får allt större betydelse. Mot bakgrund av det allt närmare sambandet mellan finansmarknaderna och grossistmarknaderna för energi bör förordning (EU) nr 1227/2011 anpassas bättre till unionens finansmarknadslagstiftning, såsom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014, inbegripet vad gäller definitionerna av otillbörlig marknadspåverkan och insiderinformation. Definitionen av otillbörlig marknadspåverkan i förordning (EU) nr 1227/2011 bör därför ändras i syfte att anpassa den till artikel 12 i förordning (EU) nr 596/2014. Definitionen av otillbörlig marknadspåverkan enligt förordning (EU) nr 1227/2011 bör därför ändras så att den täcker ingåendet av transaktioner, eller utfärdande, ändring eller återkallande av handelsorder, men även alla andra beteenden som rör grossistenergiprodukter och som ger eller som sannolikt kommer att ge falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på grossistenergiprodukter, genom en person eller personer som samarbetar, låser fast eller sannolikt kommer att låsa fast priset på en eller flera grossistenergiprodukter på en konstlad nivå, eller utnyttjar falska förespeglingar eller andra typer av vilseledande eller manipulationer som ger, eller sannolikt kommer att ge, falska eller vilseledande signaler om tillgång, efterfrågan eller pris på grossistenergiprodukter. I det avseendet bör, mot bakgrund av anpassningen till förordning (EU) nr 596/2014, begreppet annat beteende som rör grossistenergiprodukter omfatta, men inte vara begränsat till, åtgärder såsom quote stuffing, painting the tape eller momentum ignition.
3 Definitionen av insiderinformation bör också ändras för att anpassa den till förordning (EU) nr 596/2014. När insiderinformation rör ett förlopp som sker i etapper kan både varje etapp i förloppet och förloppet som helhet utgöra insiderinformation. Ett mellanliggande steg i en över tiden pågående process kan i sig utgöra en uppsättning särskilda omständigheter eller en särskild händelse som föreligger eller där det finns faktiska utsikter för att den kan komma att föreligga eller inträffa, på grundval av en övergripande bedömning av de faktorer som föreligger vid den relevanta tidpunkten. Detta bör emellertid inte tolkas så, att omfattningen av effekten av den uppsättningen omständigheter eller den händelsen på priserna på de berörda grossistenergiprodukterna ska tas i beaktande. Ett mellanliggande steg i en över tid pågående process bör anses utgöra insiderinformation om det i sig uppfyller de kriterier för insiderinformation som fastställs i denna förordning.
4 Denna förordning påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 648/2012, (EU) nr 596/2014 och (EU) nr 600/2014 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU och inte heller tillämpningen av unionens konkurrensrätt på den praxis som omfattas av denna förordning.
5 Delning av information mellan nationella tillsynsmyndigheter och medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter är en central aspekt av samarbetet vad gäller, och upptäckt av, potentiella överträdelser av denna förordning på både grossistmarknaderna för energi och finansmarknaderna. Mot bakgrund av utbytet av information mellan behöriga myndigheter enligt förordning (EU) nr 596/2014 på nationell nivå bör nationella tillsynsmyndigheter dela relevant information som de erhåller med medlemsstaternas behöriga finansmyndigheter och de nationella konkurrensmyndigheterna.
6 Om uppgifter som delas med Europeiska byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byrån) inte är, eller inte längre är, känsliga från kommersiell synpunkt eller säkerhetssynpunkt bör byrån kunna göra uppgifterna tillgängliga för marknadsaktörer och allmänheten på ett lättillgängligt sätt i syfte att bidra till förbättrade kunskaper om grossistmarknaderna för energi. Detta bör innefatta att en möjlighet för byrån att offentliggöra aggregerad information om organiserade marknadsplatser (OMP:er), plattformar för insiderinformation (IIP:er) och registrerade rapporteringsmekanismer (RRM:er) i enlighet med tillämplig dataskyddsrätt i syfte att öka öppenheten på grossistmarknaderna för energi och förutsatt att det inte snedvrider konkurrensen på dessa energimarknader.
7 Om uppgifter som delas med byrån inte är, eller inte längre är, känslig från kommersiell synpunkt bör byrån kunna göra sin databas för handel utan kommersiellt känsliga uppgifter tillgänglig för forskningsändamål, med förbehåll för krav på konfidentialitet, i syfte att bidra till ökad kunskap om grossistmarknaderna för energi. Avsikten är att bidra till att skapa förtroende för grossistmarknaderna för energi och främja kunskaper om hur dessa fungerar. Byrån bör fastställa och offentliggöra regler om hur den ska göra dessa uppgifter tillgängliga för forsknings- och öppenhetsändamål på ett rättvist och öppet sätt.
8 För att ytterligare öka öppenheten på unionens grossistmarknader för energi och bidra till unionens gemensamma energidatastrategi bör byrån utveckla och upprätthålla ett digitalt referenscentrum innehållande information om data om unionens grossistmarknader för energi (referenscentrumet). Byrån bör, på ett användarvänligt sätt, offentliggöra delar av de uppgifter som den samlar in enligt denna förordning, inbegripet uppgifter om handel med OTC-grossistenergiavtal, energiköpsavtal och differenskontrakt. Alla data som offentliggörs via referenscentrumet bör omfattas av denna förordning och tillämplig dataskyddsrätt.
9 OMP:er som utför verksamhet som rör handel med grossistenergiprodukter som är finansiella instrument enligt definitionen i artikel 4.1.15 i direktiv 2014/65/EU bör vara vederbörligen auktoriserade enligt kraven i det direktivet.
10 Användningen av handelsteknik har utvecklats markant under det senaste årtiondet och används alltmer på grossistmarknaderna för energi. Många marknadsaktörer använder sig av algoritmisk handel och teknik för algoritmisk högfrekvenshandel med minimalt eller obefintligt mänskligt ingripande. De risker som denna praxis medför bör åtgärdas genom förordning (EU) nr 1227/2011.
11 Efterlevnad av rapporteringskraven enligt förordning (EU) nr 1227/2011 och kvaliteten på de data som byrån får in är av yttersta betydelse för säkerställandet av en effektiv övervakning och upptäckt av potentiella överträdelser i syfte att uppnå målet med den förordningen. Inkonsekvens i fråga om kvalitet, format, tillförlitlighet och kostnad för handelsdata inverkar negativt på öppenheten, konsumentskyddet och marknadens effektivitet. Det är av grundläggande betydelse att de uppgifter som byrån mottar är korrekta och fullständiga så att byrån kan utföra sina uppgifter och funktioner på ett ändamålsenligt sätt.
12 För att förbättra byråns övervakning av grossistmarknaderna för energi och göra datainsamlingen mer fullständig behöver det nuvarande rapporteringssystemet förbättras. De data som samlas in bör utökas så att luckor i datainsamlingen åtgärdas och bör även omfatta marknadskoppling, nya balansmarknader, balansmarknadsavtal, tilldelad överföringskapacitet och produkter som potentiellt kan levereras i unionen. Organiserade marknadsplatser bör åläggas att tillhandahålla byrån data om orderboken eller, på begäran, utan dröjsmål ge byrån tillgång till orderboken. Tillhandahållare av orderböcker bör också utses till personer som yrkesmässigt arrangerar transaktioner och omfattas av skyldigheten att övervaka och rapportera misstänkta överträdelser av denna förordning.
13 Rapporteringsskyldigheter för marknadsaktörer bör minimeras genom att de nödvändiga uppgifterna eller delar av dem när så är möjligt samlas in från befintliga källor. Marknadsaktörer kan inte med lätthet registrera eller rapportera data om organiserade marknadsplatser. Data om organiserade marknadsplatser bör därför göras tillgängliga för byrån av de relevanta organiserade marknadsplatserna eller av tredje parter som agerar på deras vägnar.
14 All behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för denna förordning, såsom utbyte eller överföring av personuppgifter mellan relevanta nationella myndigheter och rapportering från nationella tillsynsmyndigheter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679, och byråns utbyte eller överföring av information bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725.
15 IIP:er bör ha stor betydelse för ett effektivt offentliggörande av insiderinformation. Det bör vara obligatoriskt att offentliggöra insiderinformation på särskilda IIP:er så att uppgifterna blir lättillgängliga och öppenheten ökar. Marknadsaktörerna får, endast som ett komplement, fortsätta att använda andra kanaler, inbegripet marknadsaktörernas webbplatser, för att offentliggöra insiderinformationen. För att säkerställa förtroendet för IIP:er bör de auktoriseras enligt denna förordning. IIP:er, inbegripet sådana som registrerats av byrån enligt artikel 11 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014, bör uppfylla kraven för auktorisation och följa dataskyddsrätten. Byrån bör ha befogenhet att återkalla en sådan auktorisation i vissa fall, med iakttagande av de processuella garantierna som avses i artikel 14.6, 14.7 och 14.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942. Återkallelse av en auktorisation bör inte hindra en enhet från att ansöka hos byrån om en ny auktorisation som IIP. IIP:er som registrerats av byrån enligt genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 och som ingår i byråns förteckning över IIP:er bör få fortsätta sin verksamhet till dess att byrån har fattat ett beslut om auktorisation enligt denna förordning. IIP:er bör ha mekanismer som gör det möjligt att snabbt och effektivt kontrollera rapporter om insiderinformation. Vid utvecklingen av sådana mekanismer kan IIP:er involvera marknadsaktörer.
16 För att förenkla och effektivisera rapporteringen av data till byrån bör informationen tillhandahållas via RRM:er och driften av RRM:er bör godkännas av byrån enligt denna förordning. RRM:er, inbegripet sådana som registrerats av byrån enligt artikel 11 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014, bör uppfylla kraven för auktorisationen och följa dataskyddsrätt. Byrån bör föra ett register över RRM:er som den har auktoriserat. Byrån bör ha befogenhet att återkalla en sådan auktorisation i vissa fall, med iakttagande av de processuella garantier som avses i artikel 14.6, 14.7 och 14.8 i förordning (EU) 2019/942. Återkallelse av en auktorisation bör inte hindra en enhet från att hos byrån ansöka om en ny auktorisation som RRM. RRM:er som registrerats av byrån enligt genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 och som ingår i byråns förteckning över RRM:er bör få fortsätta sin verksamhet till dess att byrån har fattat ett beslut om auktorisation enligt denna förordning. RRM:er bör ha mekanismer som gör det möjligt att effektivt kontrollera transaktionsrapporter. Vid utvecklingen av sådana mekanismer kan RRM:er involvera marknadsaktörer.
17 För att underlätta övervakningen i syfte att upptäcka potentiell handel baserad på insiderinformation bör insamlingen av insiderinformation anpassas till de nuvarande processerna för rapportering av handelsdata.
18 Personer som yrkesmässigt arrangerar eller genomför transaktioner bör vara skyldiga att rapportera misstänkta transaktioner som strider mot förordning (EU) nr 1227/2011 avseende insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan och, för att öka möjligheten att kontrollera efterlevnaden när det gäller sådana överträdelser, bör de också vara skyldiga att rapportera misstänkta order och potentiella överträdelser av skyldigheten att offentliggöra insiderinformation. Tillhandahållare av direkt elektroniskt tillträde och orderböcker anses vara personer som yrkesmässigt arrangerar transaktioner.
19 Kommissionens förordning (EU) 2015/1222 föreskriver en möjlighet för tredjeländer att delta i unionens gemensamma dagen före- och intradagskoppling inom elsektorn. Eftersom marknadskopplingsoperatörer använder en särskild algoritm för en optimal matchning av köp- och säljbud kan detta medföra att handelsorder läggs hos ett tredjeland som deltar i unionens gemensamma dagen före- och intradagskoppling inom elsektorn men resulterar i ett avtal om leverans av el i unionen. När sådana handelsorder läggs hos tredjeländer som deltar i unionens gemensamma dagen före- och intradagskoppling och kan leda till leverans i unionen bör detta omfattas av definitionen av en grossistenergiprodukt enligt denna förordning.
20 För att få en korrekt, objektiv och tillförlitlig bedömning av priset på flytande naturgas (LNG)-leveranser till unionen bör byrån samla in alla marknadsdata för LNG som behövs för att fastställa en daglig prisbedömning av LNG och ett prisriktvärde för LNG. Prisbedömningen av LNG och prisriktvärdet för LNG bör fastställas på grundval av alla transaktioner som rör LNG-leveranser till unionen. Byrån bör ges befogenhet att samla in relevanta marknadsdata från alla aktörer som är verksamma inom LNG-leveranser till unionen, vilka bör rapportera sina marknadsdata för LNG- till byrån i så nära realtid som det är tekniskt möjligt, antingen efter det att en transaktion har genomförts eller efter det att ett köp- eller säljbud avseende en transaktion har lämnats in. Byråns prisbedömning av LNG bör omfatta det mest fullständiga datasetet med transaktionspriser och köp- och säljbud för LNG-leveranser till unionen. Det dagliga offentliggörandet av denna objektiva prisbedömning av LNG, och av den spread i förhållande till andra referenspriser på marknaden som anges i form av ett prisriktvärde för LNG, gör det enkelt för marknadsaktörerna att på frivillig basis införa det som referenspris i sina avtal och transaktioner. Prisbedömningen av LNG och prisriktvärdet för LNG kan, när de väl har fastställts, även användas som referensvärde i derivatavtal som används för att säkra priset på LNG eller skillnaden mellan LNG-priset och andra gaspriser.
21 Delegering av uppgifter och ansvar kan vara ett verkningsfullt instrument för att minska dubbelarbete och främja samarbete, och syftar till att minska bördan för marknadsaktörerna. Därför bör en tydlig rättslig grund fastställas för en sådan delegering. Nationella tillsynsmyndigheter bör också kunna delegera uppgifter och ansvar till en annan nationell tillsynsmyndighet eller till byrån, med den befullmäktigades föregående samtycke. Nationella tillsynsmyndigheter bör kunna införa särskilda villkor och begränsa delegeringens räckvidd till vad som är nödvändigt för en ändamålsenlig tillsyn över gränsöverskridande marknadsaktörer eller grupper. Delegering bör styras av principen att befogenheterna ska tilldelas den myndighet som är bäst lämpad att vidta åtgärder på området.
22 Reglerna för hur de nationella tillsynsmyndigheterna och byrån ska utföra sina uppgifter bör säkerställa att intressekonflikter i möjligaste mån undviks.
23 Det behövs ett enhetligt och starkare regelverk för att förhindra otillbörlig marknadspåverkan och andra överträdelser av förordning (EU) nr 1227/2011 i medlemsstaterna. För att säkerställa en konsekvent tillämpning av administrativa sanktionsavgifter i alla medlemsstater för överträdelser av förordning (EU) nr 1227/2011 bör den förordningen ändras så att den innehåller en förteckning över administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder som bör stå till de nationella regleringsmyndigheternas förfogande samt en förteckning över kriterier för att fastställa nivån på dessa administrativa sanktionsavgifter. I synnerhet bör beloppet för de administrativa sanktionsavgifter som kan åläggas i ett specifikt fall kunna nå den maxnivå som föreskrivs i denna förordning. Denna förordning begränsar dock inte medlemsstaternas möjlighet att föreskriva lägre administrativa sanktionsavgifter i det enskilda fallet. Sanktioner för överträdelser av förordning (EU) nr 1227/2011 bör vara proportionella, effektiva och avskräckande och bör avspegla typen av överträdelse, med beaktande av principen ne bis in idem. Administrativa sanktionsavgifter bör antas och offentliggöras i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Administrativa sanktionsavgifter och andra administrativa åtgärder kompletterar varandra i ett ändamålsenligt system för efterlevnadskontroll. För en harmoniserad tillsyn över grossistmarknaderna för energi krävs att nationella tillsynsmyndigheter agerar på ett enhetligt sätt. För att nationella tillsynsmyndigheter ska kunna fullgöra sina uppgifter är det nödvändigt att de ges lämpliga resurser.
24 Om en marknadsaktör som inte är bosatt eller etablerad i unionen är verksam inom unionen bör den utse en företrädare i unionen. Företrädaren bör uttryckligen utses genom en skriftlig fullmakt från marknadsaktören att vara bemyndigad att agera för dess räkning. Det bör vara möjligt för de nationella tillsynsmyndigheterna eller byrån att vända sig till företrädaren med anledning av de skyldigheter som fastställs i denna förordning.
25 Hittills har medlemsstaterna haft ansvaret för tillsynen och kontrollen av efterlevnaden inom ramen för förordning (EU) nr 1227/2011. Marknadsmissbruksbeteenden är allt oftare av gränsöverskridande art och påverkar ofta flera medlemsstater. Verkställighetsåtgärder mot gränsöverskridande fall av marknadsmissbruk kan innebära jurisdiktionsrelaterade utmaningar när det gäller att identifiera vilken nationell tillsynsmyndighet som är bäst lämpad att göra utredningen i fråga.
26 Fall av marknadsmissbruk med många olika gränsöverskridande inslag och marknadsaktörer som är etablerade i tredjeland är särskilt utmanande ur ett efterlevnadsperspektiv. Den nuvarande tillsynsregelverket är inte ändamålsenligt för den önskade graden av marknadsintegration. Det är nödvändigt att åtgärda avsaknaden av en mekanism som säkerställer bästa möjliga tillsynsbeslut i gränsöverskridande fall, där det nu krävs komplicerade arrangemang för gemensamma åtgärder av nationella tillsynsmyndigheter och byrån och där det finns ett lapptäcke av tillsynssystem. Det behövs ett effektivt och ändamålsenligt tillsyns- och utredningssystem för de fallen av marknadsmissbruk, som på grund av sin unionsomfattande beskaffenhet inte kan hanteras genom åtgärder enbart från medlemsstaterna.
27 Utredningar av sådana överträdelser av förordning (EU) nr 1227/2011 som har en gränsöverskridande dimension bör utföras genom en enhetlig process på unionsnivå. Dessutom kan sådana utredningar utföras bättre på unionsnivå, eftersom de har konsekvenser utanför en enda medlemsstats territorium. Mot bakgrund av de gränsöverskridande fallens komplexitet och behovet av att säkerställa tillräckliga resurser för sådana fall behöver byrån involveras, i synnerhet på en mer integrerad grossistmarknad för energi. Sedan förordning (EU) nr 1227/2011 trädde i kraft har byrån fått en betydande erfarenhet av att övervaka och samla in relevanta data om grossistmarknaderna för energi i unionen för att säkerställa deras integritet och öppenhet. På grundval av denna erfarenhet bör byrån ges befogenhet att genomföra utredningar för att bekämpa överträdelser av förordning (EU) nr 1227/2011, inbegripet genom att utse en oberoende utredare inom byrån. Byrån bör genomföra sådana utredningar i samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna och andra relevanta myndigheter i syfte att stödja och komplettera deras tillsynsverksamhet och med beaktande av principen ne bis in idem. I samband med utredningar som görs av byrån bör, när så är nödvändigt, berörda nationella tillsynsmyndigheter samarbeta med varandra för att bistå byrån. När byrån utövar sina befogenheter bör den vid behov kunna prioritera de fall som har den mest betydande gränsöverskridande inverkan.
28 För att byrån ska kunna fullgöra sina nya skyldigheter, särskilt dem som rör utökade utredningsbefogenheter i gränsöverskridande fall, bör den ha adekvata resurser, inbegripet den personal som krävs.
29 Ett viktigt kriterium för att avgöra om ett fall har en gränsöverskridande dimension avser leveransen av grossistenergiprodukter i ett visst antal medlemsstater. Av tekniska skäl finns det dock fall där det inte är möjligt att fastställa den geografiska platsen för leveransen av grossistenergiprodukter. När en leverans av grossistenergiprodukter exempelvis äger rum eller antas äga rum i ett elområde som omfattar minst två medlemsstaters territorium, eller en del av deras territorium, på intradags- och dagen före-grossistmarknaderna för el är det inte möjligt att fastställa exakt var den leveransen sker inom detta område. Samma sak gäller leveranser av grossistenergiprodukter som äger rum eller antas äga rum i balanseringsområden för gas som omfattar minst två medlemsstaters territorium, eller en del av deras territorium. För att säkerställa att byrån agerar i verkligt gränsöverskridande fall, i motsats till fall som enbart har en nationell dimension, bör leveranser av grossistenergiprodukter inom ett el- eller balanseringsområde som omfattar minst två medlemsstaters territorium anses som en leverans i en enda medlemsstat. De berörda nationella tillsynsmyndigheterna bör dock behålla sin rätt att begära att byrån involveras i fall med en gränsöverskridande dimension enligt denna förordning samt sin rätt att göra invändningar enligt denna förordning.
30 Byrån bör ges befogenhet att genomföra alla nödvändiga utredningar genom att göra inspektioner på plats, inhämta vittnesmål samt utfärda begäranden om upplysningar, genom en enkel begäran eller genom beslut, med avseende på de personer som är föremål för utredning, när de misstänkta överträdelserna av förordning (EU) nr 1227/2011 har en tydlig gränsöverskridande dimension. För att säkerställa att inspektionerna på plats är ändamålsenliga bör tjänstemän och andra personer som byrån bemyndigat eller utsett för att utföra inspektionen på plats ha befogenhet att beträda affärslokaler där affärshandlingar kan förvaras och privata utrymmen som tillhör direktörer, chefer eller andra anställda i företag som berörs av en utredning. Utredning i privata utrymmen under inspektioner på plats bör dock endast ske efter ett motiverat beslut från byrån och förhandsgodkännande från en nationell rättslig myndighet.
31 När byrån utför inspektioner på plats och utfärdar begäranden om uppgifter från personer som är föremål för utredning bör den ha ett tätt och aktivt samarbete med relevanta nationella tillsynsmyndigheter, som bör ge byrån nödvändigt bistånd, inbegripet när en person vägrar att acceptera inspektionen på plats eller tillhandahålla de upplysningar som begärts. I samband med en inspektion på plats bör dessutom tjänstemän och personer som byrån bemyndigat eller utsett för att utföra inspektionen på plats ha befogenhet att anbringa förseglingar i affärslokaler under den tid som krävs för inspektionen på plats. Förseglingen bör vanligtvis inte vara anbringad i mer än 72 timmar. Dessutom bör de tjänstemän som utför inspektionerna på plats ha befogenhet att begära alla uppgifter som är av betydelse för frågan och syftet med inspektionen på plats.
32 Byrån bör ges befogenhet att förelägga löpande viten för att säkerställa efterlevnaden av dess beslut avseende inspektioner på plats och begäranden om uppgifter inom ramen för en gränsöverskridande utredning. Byrån bör dock inte ha befogenhet att påföra sanktionsavgifter. Alla löpande viten som byrån förelägger bör vara proportionella, effektiva och avskräckande och säkerställa effektiva gränsöverskridande utredningar. Det är viktigt att de processuella garantierna och de grundläggande rättigheterna för de personer som är föremål för byråns utredningar iakttas fullt ut. Alla åtgärder som vidtas av byrån bör vara proportionerliga och säkerställa rättssäkerhet och personens rätt till försvar. Konfidentialiteten för de uppgifter som lämnas av de personer som är föremål för utredningen bör skyddas och utbyte av sådana ske i enlighet med unionens dataskyddsregler.
33 I slutet av varje utredning bör byrån upprätta en utredningsrapport med sina slutsatser och alla belägg som dessa slutsatser grundar sig på. Utredningsrapporten bör lämnas till de nationella tillsynsmyndigheterna i de berörda medlemsstaterna, som i sin tur, utan att det påverkar deras exklusiva behörighet att avgöra om en överträdelse har ägt rum, bör vidta alla nödvändiga verkställighetsåtgärder, i förekommande fall inbegripet påförande av sanktionsavgifter, i enlighet med denna förordning och nationell rätt. De nationella tillsynsmyndigheterna bör göra sitt yttersta för att säkerställa en lämplig uppföljning av byråns utredningsrapporter.
34 Byrån bör regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om sin verksamhet avseende gränsöverskridande utredningar. Byrån bör i detta syfte regelbundet lämna sammanfattningar av sina utredningsrapporter till Europaparlamentet och rådet. Sådana sammanfattningar bör lämnas i aggregerad och anonymiserad form och bör behandlas som konfidentiella, bland annat med tanke på behovet av att skydda syftet med de gränsöverskridande utredningarna i fråga i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001.
35 Alla beslut som antas av byrån enligt denna förordning bör kunna prövas av Europeiska unionens domstol, inbegripet beslut genom vilka byrån har förelagt löpande vite. Denna förordning påverkar inte nationella domstolars behörighet att pröva behöriga nationella myndigheters beslut som antagits av de behöriga nationella myndigheterna enligt denna förordning, såsom tillstånd från nationella rättsliga myndigheter i samband med inspektioner på plats som utförs av byrån eller påståenden om oriktigheter i enlighet med nationella regler om verkställighet av löpande viten.
36 Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och följer de principer som erkänns i synnerhet i stadgan, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfrihet, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott, och den måste tolkas och tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.
37 I syfte att fastställa de uppgifter som krävs för att säkerställa denna förordnings ändamålsenlighet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av denna förordning genom anpassning av de relevanta definitionerna i de fall som föreskrivs i denna förordning i syfte att säkerställa överensstämmelse med annan relevant unionsrätt på områdena finansiella tjänster och energi och genom uppdatering av dessa definitioner enbart i syfte att ta hänsyn till den framtida utvecklingen på grossistmarknaderna för energi, och när det gäller att komplettera denna förordning genom att specificera hur IIP:er och RRM:er ska uppfylla sina respektive skyldigheter, närmare uppgifter om förfarandet för återkallande av en auktorisation och förfarandet för ersättning under ordnade former samt de relevanta processuella garantierna och genom att, med beaktande av nationella särdrag, fastställa lägsta tröskelvärden för identifiering av händelser som, om de offentliggjordes, sannolikt skulle ha betydande påverkan på priserna på grossistenergiprodukter. När kommissionen fastställer sådana tröskelvärden bör den överväga att säkerställa överensstämmelse med annan relevant unionsrätt på områdena finansiella tjänster och energi. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.
38 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
39 Eftersom målet med denna förordning, nämligen att förbättra unionens skydd mot otillbörlig marknadspåverkan på grossistmarknaden för energi, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Ändringar av förordning (EU) nr 1227/2011
Förordning (EU) nr 1227/2011 ska ändras på följande sätt:
1 Hänvisningarna till förordningarna (EG) nr 713/2009 och (EG) nr 714/2009 och till direktiv 2003/6/EG ska ersättas på följande sätt:
2 Artikel 1 ska ändras på följande sätt:
3 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
4 I artikel 3.1 ska följande stycke läggas till:
5 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
6 Följande artikel ska införas:
7 Följande artikel ska införas:
8 Artikel 6.1 ska ersättas med följande:
9 Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
10 Följande artiklar ska införas:
11 Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
12 Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
13 Följande artikel ska införas:
14 Artikel 10.1 och 10.2 ska ersättas med följande:
15 Artikel 12 ska ändras på följande sätt:
16 Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
17 Följande artiklar ska införas:
18 Artikel 15 ska ersättas med följande:
19 Artikel 16 ska ändras på följande sätt:
20 Följande artiklar ska införas:
21 Artikel 17.3 ska ersättas med följande:
22 Artiklarna 18 och 19 ska ersättas med följande:
23 Artikel 20 ska ändras på följande sätt:
24 Följande artikel ska införas:
Artikel 2 – Ändringar av förordning (EU) 2019/942
Förordning (EU) 2019/942 ska ändras på följande sätt:
1 Artikel 6.8 ska utgå.
2 Artikel 12 ska ändras på följande sätt:
3 Artikel 32.1 ska ersättas med följande:
Artikel 3 – Ikraftträdande och tillämpning
1 Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
2 Genom undantag från punkt 1 gäller följande tillämpningsdatum:
a Artikel 1.6 och 1.13 vad gäller artiklarna 4a.1–4a.7 och 9a.1–9a.5 i förordning (EU) nr 1227/2011 ska tillämpas från och med den dag då de delegerade akter som antagits enligt de punkterna träder i kraft.
b Artikel 1.10 vad gäller artiklarna 7a̶̶ 7e i förordning (EU) nr 1227/2011ska tillämpas från och med den 1 januari 2025.
c Artikel 1.18, vad gäller artikel 15.2 i förordning (EU) nr 1227/2011, ska tillämpas från och med den 8 november 2024.
1 EUT C 293, 18.8.2023, s. 138.
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 februari 2024 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 mars 2024.
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1).
4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).
10 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 363, 18.12.2014, s. 121).
11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 158, 14.6.2019, s. 22).
12 Kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 25.7.2015, s. 24).
13 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).
14 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.
15 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).
18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349)..
20 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/942 av den 5 juni 2019 om inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 158, 14.6.2019, s. 22).
21 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (EUT L 171, 29.6.2016, s. 1).
22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (EUT L 158, 14.6.2019, s. 54).
23 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 363, 18.12.2014, s. 121).