Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/2592 av den 17 december 2025 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 vad gäller skälig användning, med utgångspunkt i typiska användningsmönster, och bedrägeribekämpningsåtgärder för kommunikation inom EU (Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och slutkundsavgifter för reglerad kommunikation inom EU och om ändring av direktiv 2002/22/EG och förordning (EU) nr 531/2012, särskilt artikel 5a.8, och
1 De tak för slutkundspriser för kommunikation inom EU som fastställs i artikel 5a.1 i förordning (EU) 2015/2120, som trädde i kraft i alla medlemsstater den 15 maj 2019, fastställdes till en nivå som gjorde det möjligt för leverantörer av allmänt tillgängliga nummerbaserade interpersonella kommunikationstjänster att täcka sina kostnader, och därmed säkerställdes en proportionerlig intervention på marknaden för både mobil och fast kommunikation. Dessa åtgärder, som skulle upphöra att gälla den 14 maj 2024 i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) 2015/2120, i dess ändrade lydelse genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971, syftade till att konsumenterna inte skulle debiteras alltför höga priser för kommunikation inom EU.
2 Genom artikel 10.5 i förordning (EU) 2015/2120 förlängdes tillämpningen av taken för slutkundspriser för kommunikation inom EU till och med den 30 juni 2032. Enligt artikel 5a.9 i samma förordning ska kommissionen senast den 30 juni 2027 se över artikel 5a och får vid behov besluta att lägga fram ett lagstiftningsförslag i syfte att ändra den.
3 Enligt artikel 5a.8 i förordning (EU) 2015/2120 ska leverantörer som frivilligt beslutar att inte tillämpa olika slutkundspriser på konsumenter för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU undantas från att tillämpa de högsta tak för slutkundspriser som fastställts för kommunikation inom EU, om inte annat följer av en policy för skälig användning. I sådana fall ska de undantas från reglerade priser för kommunikation inom EU. En policy för skälig användning är en skyddsåtgärd som bör göra det möjligt för leverantörer att avvika från de konvergerade priserna och tillämpa tilläggsavgifter, om konsumenternas användning av kommunikation inom EU överskrider de villkor som leverantören har fastställt för att definiera typisk användning för kommunikation inom EU i en viss medlemsstat.
4 För det första bör villkoren för typisk användning ange volymer för kommunikation inom EU som gör det möjligt för konsumenter att använda ett antal enheter för samtal och sms-meddelanden inom EU, till tillämpliga nationella slutkundspriser förenliga med deras respektive avgiftsplaner och som är tillräckliga för att täcka ett brett användningsmönster för konsumenter, särskilt konsumenter med en relativt hög användning av kommunikation inom EU per månad, som fortsätter att förlita sig på traditionell kommunikation såsom telefonsamtal eller sms-meddelanden. För det andra bör tillämpningsperioden anges i de villkor som beskriver typisk användning. Tillämpningsperioden bör vara lika med minst en faktureringsperiod, men den kan förlängas till att omfatta flera faktureringsperioder som anges av leverantören. Leverantörerna får fastställa gränser för förbrukningen vilka gäller för en eller flera perioder inom tillämpningsperioden. För det tredje bör samma villkor som definierar typisk användning gälla för leverantörens alla avgiftsplaner i en medlemsstat.
5 Policyn för skälig användning bör å ena sidan ge konsumenterna tillräckliga volymer samtal och sms-meddelanden inom EU och å andra sidan möjliggöra framtida anpassningar på grundval av marknadsförhållanden och konsumenternas konsumtionsmönster. Typisk användning av samtal och sms-meddelanden inom EU kan bland annat variera beroende på typ av konsument, leverantör eller medlemsstat.
6 De typiska användningsvillkoren bör därför ge leverantörerna tillräcklig flexibilitet för att fastställa en policy för skälig användning som de anser vara lämplig, och som är förenlig med denna genomförandeförordning och som samtidigt möjliggör framtida justeringar på grundval av marknadsförhållanden och konsumenternas konsumtionsmönster.
7 Kommunikation inom EU skiljer sig till sin natur från roaming och dess avsedda användning är annorlunda. Till skillnad från kommunikation inom EU är reglerad roaming en gränsöverskridande tjänst som är avsedd för periodiska resor och inte för permanent användning. Roaming riskerar därför att utsättas för onormal användning och missbruk för andra ändamål än avsett, medan kommunikation inom EU riskerar att användas utöver typisk användning. Begreppet användning, som överstiger den typiska användningen av kommunikation inom EU skiljer sig således från begreppet onormal användning och missbruk av roamingtjänster i slutkundsledet till nationella priser enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612, som avser roamingkunders användning av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet i en annan medlemsstat än den nationella leverantörens medlemsstat i andra syften än för periodiska resor och för vilka en policy för skälig användning kan tillämpas.
8 Policyn för skälig användning bör inte påverka leverantörernas rätt att vidta åtgärder för att bekämpa bedrägerier om det frivilliga beslutet att inte tillämpa slutkundspriser på konsumenter för annan kommunikation inom EU än inhemsk kommunikation leder till bedräglig användning. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster till allmänheten bör ha möjlighet att upptäcka och förhindra att tredje parter utnyttjar policyn för skälig användning för prisarbitrage i syfte att vinna en ekonomisk fördel (t.ex.så kallat International Revenue Share Fraud eller missbruk av SIM-kort). Sådana åtgärder bör vara proportionella och får bland annat omfatta övervakning av trafikmönster för att upptäcka avvikelser som kan tyda på bedräglig användning eller missbruk, eller tillfälligt avbrytande av tjänsten i avvaktan på kontroll av användningen.
9 Samtidigt bör konsumenterna skyddas från åtgärder som på något sätt kan påverka deras möjlighet att använda kommunikation inom EU. I detta avseende är alla konsumenträttigheter som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter tillämpliga. I enlighet med artikel 102 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 ska avtalsvillkor som föreskriver en policy för skälig användning tydligt meddelas konsumenterna innan de blir tillämpliga.
10 Innan en konsuments användning av kommunikation inom EU överstiger den typiska användningen bör leverantörerna dessutom varna konsumenterna om sådan användning på det sätt som på förhand har angetts i konsumentens avtal. Sådana åtgärder bör under alla omständigheter minimera den administrativa bördan för konsumenterna och begränsa antalet onödiga varningar.
11 I denna rättsakt bör begreppet konsumenter förstås enligt definitionen i artikel 2.15 i direktiv (EU) 2018/1972.
12 Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation har hörts i enlighet med artikel 5a.8 i förordning (EU) 2015/2120.
13 Kommunikationskommittén, som inrättats genom artikel 118.1 i direktiv (EU) 2018/1972, har inte avgett något yttrande inom den tid som dess ordförande bestämt.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Policy för skälig användning
1 Policyn för skälig användning ska göra det möjligt för leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten att tillämpa en skyddsåtgärd när en konsuments användning av kommunikation inom EU överstiger den typiska användningen.
2 För att dra nytta av denna skyddsåtgärd ska en leverantör av elektronisk kommunikation informera allmänheten om de villkor som definierar typisk användning för kommunikation inom EU under en fastställd minimiperiod motsvarande en faktureringsperiod, och för alla dess avgiftsplaner i en medlemsstat.
3 De villkor som definierar den typiska användningen för kommunikation inom EU ska baseras på kommunikationsvolymer inom EU som är betydligt högre än det genomsnittliga antalet använda minuter eller sms inom EU per månad per konsument i en medlemsstat i enlighet med vad som rapporterats i Berecs senaste referensrapport för kommunikation inom EU vid den tidpunkt då villkoren fastställs. Om det saknar referensvärde för en medlemsstat ska leverantören använda genomsnittssiffrorna för EU.
4 Om en konsuments användning av kommunikation inom EU under en viss period avviker från de villkor som definierar typisk användning, får leverantörerna endast ta ut ytterligare avgifter för berörda enheter för kommunikation inom EU fram till slutet av den fastställda period under vilken en sådan avvikelse inträffar.
5 Denna policy för skälig användning ska tillämpas separat för samtal inom EU, för fasta och mobila samtal och för sms-meddelanden inom EU.
6 De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka och säkerställa att skyddsåtgärden tillämpas korrekt.
Artikel 2 – Bedrägeribekämpningsåtgärder
Leverantörer av kommunikation inom EU får tillämpa bedrägeribekämpningsåtgärder för att upptäcka bedräglig användning i samband med det frivilliga beslutet att tillämpa lika slutkundspriser för inhemsk kommunikation och kommunikation inom EU. Om en leverantör upptäcker bedräglig verksamhet och beslutar att det krävs åtgärder för att omedelbart hantera det misstänkta bedrägeriet, ska leverantören informera den nationella tillsynsmyndigheten eller andra behöriga myndigheter så snart som möjligt och under alla omständigheter inom fem arbetsdagar efter det att åtgärderna har vidtagits.
Artikel 3 – Konsumentskydd
1 När en leverantör av kommunikation inom EU tillämpar en policy för skälig användning ska den i de avtal med konsumenter som utarbetas i enlighet med artikel 102 i direktiv (EU) 2018/1972 inkludera de villkor som är förknippade med den policyn, och i synnerhet de tilläggsavgifter per samtal och sms inom EU som kan tillämpas på användning av kommunikation inom EU som överstiger den typiska användningen. Om en konsuments användning uppgår till 80 % av gränsvärdet för typisk användning ska leverantören dessutom omedelbart underrätta konsumenten om risken för tilläggsavgifter och hur höga de kan bli.
2 Konsumenterna ska ha rätt att överklaga de beslut som fattas av leverantören av kommunikation inom EU, inbegripet genom förlikning och behöriga organ för reglering av tvister utanför domstol i enlighet med artikel 25 i direktiv (EU) 2018/1972.
Artikel 4 – Övergångsperiod för Berecs riktmärke
1 Berec ska uppdatera riktmärket för kommunikation inom EU för att säkerställa att riktmärkesrapporten i framtiden omfattar all användning av kommunikation inom EU. Den uppdaterade riktmärkesrapporten ska vara tillgänglig senast i oktober 2026.
2 Leverantörer ska kunna tillämpa Berecs senast tillgängliga riktmärkesrapport för kommunikation inom EU till och med den 1 januari 2027 för att möjliggöra en övergångsperiod.
Artikel 5 – Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas till och med den 31 december 2028.
1 EUT L 310, 26.11.2015, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2015/2120/oj.
2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1971 av den 11 december 2018 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och Byrån för stöd till Berec (Berecbyrån), om ändring av förordning (EU) 2015/2120 och om upphävande av förordning (EG) nr 1211/2009 (EUT L 321, 17.12.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1971/oj).
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/612 av den 6 april 2022 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 115, 13.4.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/612/oj).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, EUT L 304, 22.11.2011, s. 64, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2011/83/oj).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2018/1972/oj).