Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/2611 av den 16 december 2025 om ändring av förordning (EU) 2016/794 vad gäller förstärkning av Europols stöd och förbättring av polissamarbetet för förebyggande och bekämpande av migrantsmuggling och människohandel
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 88.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
1 Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794.
2 Europols uppdrag är att stödja och stärka insatser från medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt definitionen i förordning (EU) 2016/794) (medlemsstaternas behöriga myndigheter) och deras ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och former av brottslighet som påverkar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik, fungera som unionens centrala knutpunkt för utbyte av brottsinformation, och tillhandahålla flexibelt operativt stöd genom att ligga i framkant för innovation och forskning på brottsbekämpningsområdet och genom att tillhandahålla europeiska polisiära lösningar. Vid genomförandet av sina huvuduppgifter att analysera och utbyta information samt att tillhandahålla operativt och tekniskt stöd skapar Europol verkligt mervärde för säkerheten i unionen.
3 Migrantsmuggling är en brottslig verksamhet som i jakten på vinst åsidosätter all respekt för människors liv och värdighet, vilket undergräver de berörda personernas grundläggande rättigheter och unionens mål för migrationshantering. I sina slutsatser av den 9 februari 2023 bekräftade Europeiska rådet vikten av att bekämpa människosmugglare och sin villighet att intensifiera sina insatser för att förhindra irreguljära avresor och förluster av människoliv, genom intensifierat samarbete med ursprungs- och transitländer. Människohandel är ett allvarligt brott som ofta begås inom ramen för organiserad brottslighet, utgör en grov kränkning av de grundläggande rättigheterna och är uttryckligen förbjudet enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). Att förebygga och bekämpa människohandel samt att stödja offer för människohandel, oavsett ursprungsland, är en prioriterad angelägenhet för unionen och medlemsstaterna. I det sammanhanget är det viktigt att stärka de brottsbekämpande myndigheternas insatser mot migrantsmuggling och människohandel genom att öka Europols övergripande kapacitet, särskilt dess unionscentrum med specialkunskap för att bekämpa migrantsmuggling och människohandel.
4 För att förebygga, upptäcka och utreda gränsöverskridande grov organiserad brottslighet och terrorism krävs samordning och gemensamma insatser. Europols roll i att stödja medlemsstaternas insatser för utbyte av kriminalunderrättelser och utredningar har utvecklats avsevärt genom utvecklingen av innovativa koncept riktade mot kriminella aktörer som utgör en hög säkerhetsrisk. Sådant stöd och samarbete har blivit alltmer komplext och kräver särskild sakkunskap och särskilda resurser som både medlemsstaterna och Europol måste investera i. I det sammanhanget gör användningen av operativa arbetsgrupper det möjligt för medlemsstaterna att, med stöd av Europol, genomföra gemensamma, samordnade och prioriterade insatser för utbyte av kriminalunderrättelser, vilket inbegriper att utbyta kriminalunderrättelser, avslöja kopplingar samt genomföra analyser och utredningar, särskilt när det gäller kriminella nätverk och grupper, men även enskilda kriminella aktörer som utgör en hög säkerhetsrisk. Inom ramen för sitt stöd av denna flexibla, operativa och tillfälliga form av samarbete bör Europol kunna göra sitt analytiska, operativa, tekniska, kriminaltekniska och ekonomiska stöd tillgängligt för de deltagande medlemsstaterna. De operativa arbetsgrupperna bör i möjligaste mån integreras med den Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact).
5 Insatser för utbyte av kriminalunderrättelser som genomförs inom ramen för operativa arbetsgrupper kan åtföljas av att brottsutredningar inleds i en eller flera medlemsstater vilka, som ett komplement, kan gynnas av att en gemensam utredningsgrupp inrättas för att samla in bevis. I enlighet med förordning (EU) 2016/794 kan Europol föreslå att de berörda medlemsstaterna inrättar en sådan gemensam utredningsgrupp.
6 Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling inrättades 2016 av Europols styrelse (styrelsen) i enlighet med förordning (EU) 2016/794 som ett unionscentrum med specialkunskap. Ökningen av den brottsliga verksamhet som bedrivs av migrantsmugglare och människohandlare som är inblandade i medverkan till irreguljära inresor till och otillåtna förflyttningar inom unionen, jämte de kriminella organiserade gruppernas snabba anpassningsförmåga och utvecklingen av nya modi operandi och sofistikerade metoder, kräver omgående en betydande förstärkning av centrumets roll genom att etablera det som en permanent struktur inom Europol. Dess namn bör vara Europeiska centrumet mot migrantsmuggling.
7 Europeiska centrumet mot migrantsmuggling bör tillhandahålla strategiskt, operativt och tekniskt stöd till medlemsstaterna för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel. I den kontexten bör Europeiska centrumet mot migrantsmuggling också stödja identifieringen av offer för människohandel eller andra utsatta personer, och säkerställa nödvändigt samarbete med den EU-samordnare för arbetet mot människohandel som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU.
8 För att Europeiska centrumet mot migrantsmuggling ska fungera så effektivt som möjligt och för att säkerställa att samordningen av och informationsutbytet om bekämpande av migrantsmuggling och människohandel på unionsnivå sker systematiskt och i god tid bör det inkludera företrädare för Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) och Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, i enlighet med deras respektive mandat. Europeiska centrumet mot migrantsmuggling bör också kunna bjuda in kommissionen och de huvudsakliga aktörerna i Empact samt andra relevanta unionsorgan- eller byråer, såsom Europeiska unionens asylbyrå, att bistå i dess verksamhet, när de insatser som krävs omfattas av deras respektive mandat. Dessutom bör Europeiska centrumet mot migrantsmuggling också kunna samarbeta med sambandsmän för invandring som är utplacerade i tredjeländer och, om det är absolut nödvändigt och proportionellt, med Europeiska utrikestjänsten och de relevanta uppdragen inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, i enlighet med deras och Europols respektive mandat.
9 För att säkerställa effektiviteten och ändamålsenligheten hos det Europeiska centrumet mot migrantsmuggling, bör styrelsen besluta om hur dess verksamhet ska bedrivas, inbegripet dess uppgifter och sammansättning, i enlighet med denna förordning.
10 Inrättandet av Europeiska centrumet mot migrantsmuggling påverkar inte styrelsens roll och funktioner, särskilt när den, med beaktande av både verksamhetsrelaterade och finansiella krav, på förslag av den verkställande direktören, beslutar om inrättandet av Europols interna strukturer, inbegripet andra unionscentrum med specialkunskap.
11 Empact sammanför ett brett spektrum av behöriga myndigheter i en partnerskapsansats, och utgör såväl ramverket för samordnade insatser mot organiserad och allvarlig internationell brottslighet som en katalysator för att förverkliga unionens säkerhetspolitik och säkerhetsstrategier. För att stärka unionens svar när det gäller att förebygga och bekämpa allvarlig och organiserad brottslighet, inbegripet migrantsmuggling och människohandel, bör Europol och alla berörda behöriga myndigheter enligt denna förordning stärka sina förbindelser inom Empact och sitt operativa stöd till den verksamhet som utvecklas av plattformen. I detta syfte bör Europol kunna förstärka sitt strategiska, operativa och ekonomiska stöd till operativ verksamhet som genomförs inom ramen för Empact, bland annat genom att involvera Empacts centrala aktörer när så är relevant. Medlemsstaternas behöriga myndigheter som är delaktiga i genomförandet av operativ verksamhet inom Empact bör tillhandahålla Europol all relevant information.
12 Europol bör tillhandahålla medlemsstaternas behöriga myndigheter icke-personuppgifter avseende operativa arbetsgrupper. Sådana uppgifter inbegriper exempelvis uppgifter om relevanta brottsområden, de inblandade kriminella aktörernas modi operandi och de behöriga myndigheter som deltar i de operativa arbetsgrupperna. Europol bör också underlätta kommunikationsflödet mellan de medlemsstater som leder operativa arbetsgrupper och de som leder Empacts operativa insatser.
13 Insamling och ytterligare behandling av personuppgifter i samband med förebyggande, upptäckt och utredning av migrantsmuggling och människohandel bör utföras av Europol i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/794 och (EU) 2018/1725 och i enlighet med unionens tillämpliga dataskyddsstandarder, inbegripet principerna om ändamålsbegränsning, nödvändighet och proportionalitet.
14 I vederbörligen motiverade fall kan Europols överföring av personuppgifter till tredjeländer, i avsaknad av ett beslut om adekvat skyddsnivå eller av tillräckliga eller lämpliga dataskyddsåtgärder, ske i enlighet med artikel 25.5 i förordning (EU) 2016/794.
15 Europol bör vara unionens centrala knutpunkt för utbyte av brottsinformation, och fungera som tjänsteleverantör, särskilt genom att tillhandahålla ett säkert nät för uppgiftsutbyte, såsom nätapplikationen för säkert informationsutbyte (Siena), i syfte att underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna, Europol, andra unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer, i enlighet med denna förordning och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/977.
16 Effektivt informationsutbyte för brottsbekämpning omfattar utbyte av biometriska uppgifter, exempelvis fingeravtryck eller ansiktsbilder, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680. Effektiv användning av biometriska uppgifter är av central betydelse för undanröjandet av de luckor och kryphål som terrorister och andra brottslingar försöker utnyttja genom att gömma sig bakom falska eller flera identiteter. Enligt dess rättsliga ram är det redan möjligt för Europol att behandla biometriska uppgifter för operativa ändamål och för att förebygga eller bekämpa brott som omfattas av Europols mål, såsom föreskrivs i artikel 30.2 i förordning (EU) 2016/794. Såsom framhålls i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport från 2021 om Europols stöd i kampen mot människosmuggling finns det dock ett behov av att göra det möjligt för Europol att effektivt använda biometriska uppgifter. Europol bör därför ges möjlighet att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt behandla biometriska uppgifter för att bättre kunna stödja medlemsstaterna, bland annat när det gäller bekämpande av migrantsmuggling och människohandel.
17 All behandling av biometriska uppgifter bör vara förenlig med de befintliga skyddsåtgärder som fastställs i förordningarna (EU) 2016/794 och (EU) 2018/1725, och bör vara strikt nödvändig och stå i proportion till det eftersträvade målet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att fastställa lämpliga kvalitetsstandarder för behandling och lagring av biometriska uppgifter. Dessa kvalitetsstandarder bör vara förenliga med de relevanta lägsta kvalitetsstandarder som fastställs i unionsrätten avseende jämförbar behandling av biometriska uppgifter för att säkerställa en likvärdig kvalitetsnivå, inbegripet de lägsta kvalitetsstandarder som fastställts av kommissionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/982.
18 Medlemsstaternas aktiva delaktighet och utbyte av all relevant information med Europol är avgörande för en övergripande och samordnad unionsstrategi i kampen mot migrantsmuggling och människohandel. I det syftet uppmuntras medlemsstaterna att inrätta centrala tjänster som är specialiserade på bekämpande av migrantsmuggling och människohandel, för att säkerställa synergier med nationella samordnare för arbetet mot människohandel eller motsvarande mekanismer som inrättats i enlighet med direktiv 2011/36/EU, och se till att dessa centrala tjänster ges tillräckliga resurser för att förebygga och bekämpa migrantsmuggling och människohandel, och på ett effektivt sätt kan dela information om brottsutredningar med Europol med hjälp av Siena.
19 Medlemsstaterna bör sträva efter att säkerställa att all relevant information för förebyggande och bekämpande av migrantsmuggling och människohandel, inbegripet information från sambandsmän för invandring utplacerade i tredjeländer som bedöms falla inom tillämpningsområdet för Europols rättsliga ram, delas med Europol och andra medlemsstater i god tid och på ett effektivt sätt med hjälp av Siena.
20 Sambandsmän för invandring som utsetts och utplacerats i tredjeländer av medlemsstaternas behöriga myndigheter bör vara anslutna till och använda Siena för att, direkt eller indirekt via sina nationella behöriga myndigheter, dela relevant information om migrantsmuggling och människohandel med Europol. Om en anslutning till Siena inte är möjlig av rättsliga, organisatoriska eller tekniska skäl bör sambandsmän för invandring som utsetts och utplacerats av medlemsstaternas behöriga myndigheter dela relevant information med Europol genom en nationell behörig myndighet via andra säkra kanaler. Sambandsmän för invandring som utsetts och utplacerats av andra nationella myndigheter än medlemsstaternas behöriga myndigheter bör dela relevant information med en nationell behörig myndighet för att den informationen ska tillhandahållas Europol.
21 Europol och medlemsstaternas behöriga myndigheter bör uppmuntras att samarbeta i utredningar avseende migrantsmuggling och människohandel, även när dessa brott begås med hjälp av internet, exempelvis genom sociala medie-plattformar.
22 För att förebygga, upptäcka och utreda migrantsmuggling och människohandel krävs samordning och gemensamma insatser. För detta ändamål kan medlemsstaterna inrätta en gemensam utredningsgrupp i enlighet med rådets rambeslut av den 13 juni 2002, inbegripet med stöd av Europol. Om Europol har skäl att anta att det skulle skapa mervärde för en utredning av migrantsmuggling och människohandel att inrätta en gemensam utredningsgrupp, kan Europol föreslå detta för de berörda medlemsstaterna och vidta åtgärder för att bistå dem vid inrättandet av den gemensamma utredningsgruppen i enlighet med förordning (EU) 2016/794. I sådana fall bör Europol nära samverka med Eurojust.
23 För att stödja och stärka insatser från medlemsstaternas behöriga myndigheter bör Europol tillfälligt kunna utplacera personal, även utstationerade nationella experter, för att tillhandahålla analytiskt, operativt, tekniskt och kriminaltekniskt stöd. Sådana utplaceringar bör särskilt ske i samband med komplexa, storskaliga och högprofilerade utredningar och insatser för utbyte av kriminalunderrättelser som kräver Europols stöd. Dessa utplaceringar bör också understödja ytterligare säkerhetskontroller mot Europoldatabaser eller nationella databaser för att underlätta snabbt informationsutbyte i syfte att stärka kontrollerna av unionens yttre gränser (sekundära säkerhetskontroller) eller stödenheter för migrationshantering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896. Europol bör också utnyttja sådana utplaceringar för att stödja medlemsstaterna i samband med större internationella evenemang.
24 Europols utplaceringar på en medlemsstats territorium bör äga rum på begäran av och i samverkan och samförstånd med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. För uppnående av ändamålen med Europols utplaceringar på en medlemsstats territorium, bör den berörda medlemsstaten, utan dröjsmål, dela all relevant information med Europol, i dess egenskap av unionens centrala knutpunkt för utbyte av brottsinformation, i syfte att stödja och stärka medlemsstaternas insatser.
25 Förstärkningen av Europols rättsliga ram ger en möjlighet att klargöra att Europols mål också uttryckligen bör omfatta överträdelser av unionens restriktiva åtgärder i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1226. Unionens restriktiva åtgärder är ett viktigt verktyg för att skydda unionens värden, säkerhet, oberoende och integritet, att befästa och stödja demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrättens principer samt att upprätthålla internationell fred, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i linje med målen och principerna i Förenta nationernas stadga. Om en sådan överträdelse av unionens restriktiva åtgärder också utgör en annan form av brottslighet som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2016/794 har Europol tillhandahållit medlemsstaterna stöd vid deras utredningar avseende tillgångar som härrör från brott vilka ägs av personer och rättsliga enheter som är föremål för unionssanktioner eller brottsutredningar kopplade till kringgående av handelssanktioner och ekonomiska sanktioner som införts av unionen. Eftersom överträdelser av unionens restriktiva åtgärder utgör en form av brottslighet som påverkar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik och utgör en form av brottslighet som medlemsstaterna i allt högre grad konfronteras med, bör Europol ha befogenhet att agera för att stödja och stärka medlemsstaternas insatser i detta avseende. Genom denna befogenhet understöds medlemsstater i deras ömsesidiga samarbete och i deras samarbete med Europol, Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten inom ramen för deras respektive befogenheter och i enlighet med det tillämpliga rättsliga regelverket, i syfte att säkerställa effektiv utredning och lagföring av överträdelser av unionens restriktiva åtgärder.
26 I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), har Irland meddelat att det önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.
27 I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.
28 Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den 23 januari 2024.
29 Eftersom målet för denna förordning, nämligen att stärka förebyggande, upptäckt och utredning av migrantsmuggling och människohandel, mot bakgrund av brottens gränsöverskridande karaktär, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå på grund av verkningarna av samarbete och informationsutbyte, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
30 Denna förordning är fullt förenlig med de grundläggande rättigheter, skyddsåtgärder och principer som särskilt erkänns i stadgan, i synnerhet rätten till respekt för privat- och familjeliv och rätten till skydd av personuppgifter, vilka föreskrivs i artiklarna 7 och 8 i stadgan och i artikel 16 i EUF-fördraget.
31 Förordning (EU) 2016/794 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Ändringar av förordning (EU) 2016/794
Förordning (EU) 2016/794 ska ändras på följande sätt:
1 I artikel 2 ska följande led läggas till:
2 Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
3 Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
4 Följande artikel ska införas:
5 I artikel 18.2 ska led d ersättas med följande:
6 Bilaga I ska ändras på följande sätt:
Artikel 2 – Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 EUT C, C/2024/6024, 23.10.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/6024/oj.
2 Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 november 2025 (ännu inte offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 december 2025.
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2016/794/oj).
4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2011/36/oj).
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj).
6 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/977 av den 10 maj 2023 om informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och om upphävande av rådets rambeslut 2006/960/RIF (EUT L 134, 22.5.2023, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2023/977/oj).
7 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2016/680/oj).
8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/982 av den 13 mars 2024 om automatisk sökning och automatiskt utbyte av uppgifter för polissamarbete och om ändring av rådets beslut 2008/615/RIF och 2008/616/RIF samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2018/1726, (EU) 2019/817 och (EU) 2019/818 (Prüm II-förordningen) ( EUT L, 2024/982, 5.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/982/oj).
9 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper (EGT L 162, 20.6.2002, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec_framw/2002/465/oj).
10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/1896/oj).
11 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1226 av den 24 april 2024 om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder och om ändring av direktiv (EU) 2018/1673 ( EUT L, 2024/1226, 29.4.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1226/oj).
12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1240 av den 20 juni 2019 om inrättande av ett europeiskt nätverk av sambandsmän för invandring (EUT L 198, 25.7.2019, s. 88, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2019/1240/oj).