Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2026/496 av den 6 mars 2026 om tillfälligt upphävande av undantaget från viseringskravet för georgiska medborgare som innehar diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1806 av den 14 november 2018 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav, särskilt artikel 8e.1, och
1 Den 23 maj 2016 antog rådet ett beslut om ingående av ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (associeringsavtalet).
2 Undantag från viseringskravet beviljades för georgiska medborgare sedan det hade fastställts att Georgien hade uppfyllt alla riktmärken i den handlingsplan för viseringsliberalisering som lades fram för den georgiska regeringen i februari 2013 och därmed uppfyllde de relevanta kriterierna för att landets medborgare skulle undantas från viseringskravet. Förordningen trädde i kraft den 21 mars 2017.
3 Efter en dialog om viseringsliberalisering har Georgien förtecknats i bilaga II till förordning (EU) 2018/1806 bland de tredjeländer vars medborgare är undantagna från kravet på att inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser för vistelser som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod.
4 Trots upprepade uppmaningar från EU om att inte anta lagstiftning som strider mot EU:s normer och värden, och trots starka rekommendationer från Venedigkommissionen om att upphäva den, antog de georgiska myndigheterna 2024 lagen om insyn i utländsk påverkan. Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) avgav ett yttrande, där man pekade på betydande negativa konsekvenser för förenings- och yttrandefriheten, rätten till skydd för privatlivet, rätten att delta i offentliga angelägenheter och förbudet mot diskriminering, vilket i slutändan också påverkar en öppen, välinformerad offentlig debatt, pluralism och demokrati. I yttrandet analyserades också lagens förenlighet med tillämpliga internationella och europeiska normer och man konstaterade att de inskränkningar som lagen gör i yttrandefriheten, föreningsfriheten och rätten till skydd för privatlivet inte är förenliga med det strikta test som anges i artiklarna 8.2, 10.2 och 11.2 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och artiklarna 17.2, 19.2 och 22.2 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, eftersom de inte uppfyller kraven på laglighet, legitimitet, nödvändighet i ett demokratiskt samhälle och proportionalitet, och inte heller principen om icke-diskriminering i artikel 14 i Europakonventionen.
5 Även ett lagstiftningspaket om familjevärderingar och skydd av minderåriga antogs trots Venedigkommissionens yttrande där myndigheterna rekommenderades att ompröva förslaget i dess helhet, eftersom överensstämmelse med europeiska och internationella normer inte kunde fastställas. I yttrandet påpekades också att dess antagande riskerar att ytterligare underblåsa en fientlig och stigmatiserande stämning mot hbtqi-personer i Georgien.
6 Europeiska rådet uttryckte i sina slutsatser av den 27 juni 2024 djup oro över händelseutvecklingen i Georgien, underströk att lagen om insyn i utländsk påverkan innebär en tillbakagång i förhållande till de steg som anges i kommissionens rekommendation om status som kandidatland och uppmanade Georgiens myndigheter att klargöra sina avsikter genom att upphöra med det nuvarande handlande som äventyrar Georgiens väg mot EU och de facto får anslutningsprocessen att gå i stå. I sina slutsatser av den 17 oktober 2024 och den 19 december 2024 erinrade Europeiska rådet om ovanstående och uppmanade Georgien att anta demokratiska, omfattande och hållbara reformer i linje med de grundläggande principerna för den europeiska integrationen. Europeiska rådet fördömde också med kraft våldet mot fredliga demonstranter, politiker och medierepresentanter.
7 Den 28 november 2024 tillkännagav den georgiska regeringen att den inte hade för avsikt att inleda anslutningsförhandlingar med unionen förrän 2028. Tillkännagivandet ledde till massprotester i många georgiska städer, på vilka de georgiska myndigheterna reagerade med oproportionerligt våld och våldsamma metoder samt godtyckliga gripanden och misshandel av demonstranter, politiker och journalister. Den höga representanten/vice ordföranden för Europeiska kommissionen, kommissionsledamoten med ansvar för grannskap och utvidgning, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och Europarådet har fördömt förtrycket och uppmanat de georgiska myndigheterna att respektera internationella människorättsnormer om fredliga sammankomster och användning av våld.
8 Venedigkommissionen uttryckte i sitt brådskande yttrande om de senaste ändringarna av Georgiens lagstiftning om administrativa förseelser och om sammankomster och demonstrationer oro över att de förhastade ändringarna, som antagits utan meningsfullt deltagande av berörda parter, innehåller vaga och brett formulerade bestämmelser och inför stränga frihetsstraff och avsevärt höjda böter som sannolikt kommer att ha en avkylande effekt på mötes- och yttrandefriheten och förefaller oförenliga med principerna om laglighet, nödvändighet och proportionalitet enligt internationella människorättsnormer. De georgiska myndigheternas agerande är oförenligt med unionens värden och normer och står därmed i vägen för en stabil utveckling av ekonomiska, humanitära, kulturella, vetenskapliga och andra band mellan unionen och Georgien. Trots den oro som konsekvent uttryckts av unionen och dess medlemsstater har de georgiska myndigheterna inte avhjälpt de problem som nämns ovan.
9 Som svar på de georgiska myndigheternas agerande antog rådet den 27 januari 2025 beslut (EU) 2025/170 om delvist upphävande av tillämpningen av det avtal mellan Europeiska unionen och Georgien om förenklat utfärdande av viseringar som undantog innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass från viseringskravet. Georgien förtecknas fortfarande i bilaga II till förordning (EU) 2018/1806, men efter detta delvisa upphävande får medlemsstaterna, i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EU) 2018/1806, återinföra viseringskrav för innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass.
10 I 2025 års utvidgningsrapport om Georgien av den 4 november 2025 konstaterade kommissionen en betydande tillbakagång när det gäller de grundläggande principerna för anslutningsprocessen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, domstolsväsendets oberoende och skyddet av de grundläggande rättigheterna, och pekade i synnerhet på repressiv lagstiftning och praxis som riktar sig mot demonstranter, civilsamhället, oberoende medier och oppositionsföreträdare, allvarliga brister i genomförandet av val och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter. Dessa iakttagelser bekräftar att Georgien inte har följt tidigare rekommendationer och att respekten för unionens värden och förbindelserna mellan unionen och Georgien har försämrats ytterligare.
11 I förordning (EU) 2018/1806 fastställs kriterierna för att föra upp tredjeländer på förteckningen i bilaga I eller II, bland annat unionens yttre förbindelser med det berörda landet och, i synnerhet, hänsyn till de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I enlighet med artiklarna 8c och 8d i den förordningen övervakar kommissionen att tredjeländer som erhållit viseringsfritt resande till följd av en dialog om viseringsliberalisering fortsatt uppfyller de särskilda kraven för undantag i artikel 1 i den förordningen och rapporterar om detta.
12 I detta avseende konstaterades i den sjunde rapporten inom ramen för upphävandemekanismen för viseringar av den 6 december 2024, som antogs som en del av övervakningsskyldigheten enligt förordning (EU) 2018/1806, att antagandet och genomförandet av lagen om insyn i utländskt inflytande och lagstiftningspaketet om familjevärderingar och skydd av minderåriga, tillsammans med luckor i handlingsplanen för mänskliga rättigheter, undergräver föreningsfriheten, yttrandefriheten och mötesfriheten, rätten till privatliv och rätten att delta i offentliga angelägenheter och ökar risken för diskriminering, särskilt av hbtqi-personer. I rapporten rekommenderades brådskande åtgärder, bland annat att de ovannämnda lagarna skulle upphävas och att landets viseringspolitik skulle anpassas till unionens regelverk. Samtidigt flaggade kommissionen i den sjunde rapporten för att den skulle överväga att möjligen aktivera upphävandemekanismen för viseringar i förhållande till vissa personkategorier om de angivna åtgärderna inte vidtogs.
13 Den 14 juli 2025 skickade kommissionen en formell skrivelse till de georgiska myndigheterna och påminde om skyldigheten att fortsätta att uppfylla de riktmärken för viseringsliberalisering som användes för att bedöma lämpligheten i att bevilja georgiska medborgare undantag från viseringskravet och begärde detaljerad information om genomförandet av rekommendationerna i den sjunde rapporten inom ramen för upphävandemekanismen för viseringar. I sitt svar kunde de georgiska myndigheterna inte visa några meningsfulla framsteg när det gäller att följa kommissionens rekommendationer, framför allt att säkerställa och upprätthålla skyddet av alla georgiska medborgares grundläggande rättigheter och att undvika och upphäva lagstiftning som begränsar grundläggande rättigheter och friheter och strider mot principen om icke-diskriminering och relevanta unionsnormer och internationella normer.
14 Iakttagelserna i den sjunde rapporten upprepades och framhävdes i den åttonde rapporten inom ramen för upphävandemekanismen av den 19 december 2025, där det konstateras att Georgien fortsätter att bryta mot de riktmärken som ligger till grund för det viseringsfria system som EU beviljat. I rapporten konstaterades dessutom att Georgien har underlåtit att genomföra rekommendationerna i den sjunde rapporten och i stället har gått tillbaka ytterligare på viktiga områden som rör styrning och grundläggande rättigheter, bland annat genom antagandet av lagen om registrering av utländska agenter och ändringar av lagen om bidrag, grundlagen om politiska sammanslutningar av medborgare, lagen om administrativa överträdelser, lagen om radio- och tv-sändningar och lagen om jämställdhet, samt genom användning av olagligt och överdrivet våld mot demonstranter, angrepp mot oppositionsrepresentanter, aktörer i det civila samhället och oberoende medier samt fortsatt systematisk diskriminering av hbtqi-personer.
15 Mot denna bakgrund visar den utveckling som beskrivs i den sjunde och den åttonde rapporten att Georgien inte längre uppfyller de särskilda kraven för undantag från viseringskravet i artikel 1 i förordning (EU) 2018/1806, däribland respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, vilket utgör en grund för upphävande enligt artikel 8a.1 g i den förordningen.
16 Mot bakgrund av Europeiska rådets slutsatser av den 27 juni 2024 och den 17 oktober 2024 samt den utveckling som tas upp i den sjunde och den åttonde rapporten inom ramen för upphävandemekanismen för viseringar, iakttagelserna i 2025 års utvidgningsrapport om Georgien och efterföljande åtgärder på unionsnivå, inbegripet det delvisa upphävandet av avtalet mellan EU och Georgien om förenklade viseringsförfaranden och kommissionens riktlinjer med rekommendationer om nationella viseringskrav för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass och särskilda pass, har kommissionen dragit slutsatsen att unionens yttre förbindelser med Georgien har försämrats på grund av allvarliga kränkningar av grundläggande friheter i den mening som avses i artikel 8a.1 h ii i förordning (EU) 2018/1806. I Venedigkommissionens yttranden och uttalanden från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och Europarådet erinras dessutom om normerna för fredliga sammankomster och användning av våld. Deras yttranden och uttalanden är förenliga med kommissionens slutsatser om förekomsten av allvarliga överträdelser av internationella rättsnormer i den mening som avses i artikel 8a.1 h iii i förordning (EU) 2018/1806. I enlighet med artikel 8c.2 i förordning (EU) 2018/1806 informerade kommissionen den 16 januari 2026 Europaparlamentet och rådet om att den, efter att ha analyserat relevanta uppgifter, rapporter och statistik, hade konkret och tillförlitlig information om förekomsten av omständigheter som utgör sådana grunder för tillfälligt upphävande som avses i artikel 8a.1 g, h ii och h iii i den förordningen.
17 Med beaktande av denna analys anser kommissionen att det krävs åtgärder enligt artikel 8e.1 a i förordning (EU) 2018/1806. Kommissionen har uttryckt sin beredvillighet att samarbeta nära med Georgien och har lämnat rekommendationer om att söka alternativa långsiktiga lösningar för att avhjälpa de omständigheter som utgör sådana grunder för tillfälligt upphävande som avses i artikel 8a.1 i förordning (EU) 2018/1806. Den har beaktat den politiska kontexten, de ekonomiska frågor som gör sig gällande och konsekvenserna av ett tillfälligt upphävande för unionens och medlemsstaternas yttre förbindelser med Georgien samt konsekvenserna av ett tillfälligt upphävande för civilsamhället i Georgien med tanke på den försämrade situationen för mänskliga rättigheter.
18 De ökade riskerna och försämringen av de yttre förbindelserna kan eventuellt mildras genom ett riktat och proportionellt upphävande av undantaget från viseringskravet. I enlighet med artikel 8e.3 i förordning (EU) 2018/1806 ska upphävandet gälla för vissa kategorier av medborgare i det berörda tredjelandet, med hänvisning till relevanta typer av resehandlingar och vid behov ytterligare kriterier. Kategorierna bör vara tillräckligt stora för att på ett effektivt sätt bidra till att avhjälpa omständigheterna samtidigt som proportionalitet och icke-diskriminering respekteras i enlighet med artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
19 Med tanke på att de georgiska myndigheterna är ansvariga för den försämrade situationen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, bör upphävandet, för att mildra upphävandets konsekvenser för befolkningen i allmänhet, begränsas till innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass som utfärdats av de georgiska myndigheterna. I enlighet med artikel 8e.1 i förordning (EU) 2018/1806 bör det tillfälliga upphävandet gälla i tolv månader.
20 I enlighet med artikel 8e.6 i förordning (EU) 2018/1806 ska de kategorier av medborgare som omfattas av den förordningen under upphävandeperioden inneha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser för vistelser som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod. I enlighet med artikel 8e.7 i förordning (EU) 2018/1806 får medlemsstaterna, när upphävandet grundas på artikel 8a.1 g och h i den förordningen, såsom är fallet i den aktuella situationen, inte föreskriva nya undantag enligt artikel 6.1 a i den förordningen, och medlemsstater som har bilaterala avtal med det berörda tredjelandet ska vidta nödvändiga åtgärder för att inte tillämpa undantag som antagits med stöd av artikel 6.1 a i den förordningen.
21 Om de problem som ledde till det första upphävandet kvarstår har kommissionen rätt att använda sin befogenhet enligt artikel 8f.2 i förordning (EU) 2018/1806 för att anta en delegerad akt som skulle kunna förlänga det tillfälliga upphävandet med en period på 24 månader och utvidga det, i enlighet med artikel 8f.1 i den förordningen, till hela befolkningen. Om de omständigheter som gett upphov till upphävandet fortfarande kvarstår trots dessa steg, kan Georgien i slutändan förlora sin viseringsfria status helt och hållet genom att landet stryks från bilaga II och tas upp i bilaga I till förordning (EU) 2018/1806, som innehåller alla tredjeländer som omfattas av viseringskrav.
22 Georgiska medborgare som reste in i unionen före den 6 mars 2026 bör tillåtas att fortsätta sin vistelse i unionen och att resa ut utan visering. Detta bör inte gälla för passage av tillfälliga yttre gränser mellan medlemsstater enligt definitionen i artikel 2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014.
23 Mot bakgrund av den allvarliga situationen i Georgien bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
24 När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG.
25 När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B och 1 C i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG.
26 När det gäller Liechtenstein utgör denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket som omfattas av det område som avses i artikel 1 B och 1 C i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU.
27 Denna förordning utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med protokoll nr 19 om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och den är inte, med förbehåll för artikel 4 i det protokollet, bindande för eller tillämplig på Irland.
28 När det gäller Cypern utgör denna förordning en akt som utvecklar Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.1 i 2003 års anslutningsakt.
29 De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 11.1 i förordning (EU) 2018/1806.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Tillfälligt upphävande av undantaget från viseringskravet
Det undantag från viseringskravet som föreskrivs i artikel 4.1 i förordning (EU) 2018/1806 ska upphävas under en period på 12 månader för innehavare av diplomatpass, tjänstepass och officiella pass som utfärdats av Georgien.
Artikel 2 – Fortsatt viseringsfri vistelse
Innehavare av pass som omfattas av artikel 1 vilka har rest in i unionen före den 6 mars 2026 får fortsätta sin vistelse i unionen och resa ut från unionen utan visering. Detta gäller inte passage av tillfälliga yttre gränser, enligt definitionen i artikel 2 c i förordning (EU) nr 515/2014, efter den 6 mars 2026.
Artikel 3 – Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med ikraftträdandet.
1 EUT L 303, 28.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1806/oj.
2 Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan (EUT L 261, 30.8.2014, s. 4, ELI: http://data.europa.eu/eli/agree_internation/2014/494/oj).
3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/372 av den 1 mars 2017 om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Georgien) (EUT L 61, 8.3.2017, s. 7, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2017/372/oj).
4 Venedigkommissionens brådskande yttrande nr 1190/2024 om Georgiens lag om insyn i utländskt inflytande, utfärdat den 21 maj 2024 i enlighet med artikel 14a i Venedigkommissionens reviderade arbetsordning, godkänt av Venedigkommissionen vid dess 139:e plenarsession (Venedig den 21–22 juni 2024), CDL-AD(2024)020.
5 Venedigkommissionens yttrande nr 1188/2024 om utkastet till konstitutionell lag om skydd av familjevärderingar och minderåriga, antaget av Venedigkommissionen vid dess 139:e plenarsession (Venedig den 21–22 juni 2024), CDL-AD(2024)021.
6 Europeiska rådets slutsatser av den 27 juni 2024.
7 Europeiska rådets slutsatser av den 17 oktober 2024.
8 Europeiska rådets slutsatser av den 19 december 2024.
9 Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Memorandum on the human rights situation in Georgia, CommHR(2025)9, Strasbourg, 10 mars 2025.
10 Venedigkommissionens yttrande nr 1226/2024 om ändringar av lagen om administrativa förseelser och lagen om sammankomster och demonstrationer, utfärdat den 3 mars 2025 i enlighet med artikel 14a i Venedigkommissionens reviderade arbetsordning, godkänt av Venedigkommissionen vid dess 142:a plenarsession (Venedig den 14–15 mars 2025), CDL-AD(2025)001.
11 Rådets beslut (EU) 2025/170 av den 27 januari 2025 om delvist upphävande av tillämpningen av avtalet mellan Europeiska unionen och Georgien om förenklat utfärdande av viseringar ( EUT L, 2025/170, 28.1.2025, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2025/170/oj).
12 Avtal mellan Europeiska unionen och Georgien om förenklat utfärdande av viseringar (EUT L 52, 25.2.2011, s. 34).
13 Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Georgia 2025 Report, SWD(2025) 757 final.
14 COM(2024) 571 final: eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52024DC0571.
15 COM(2025)792 final.
16 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 515/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering och om upphävande av beslut nr 574/2007/EG (EUT L 150, 20.5.2014, s. 143, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/515/oj).
17 Rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EGT L 176, 10.7.1999, s. 31, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/1999/437/oj).
18 Rådets beslut 2008/146/EG av den 28 januari 2008 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (EUT L 53, 27.2.2008, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dec/2008/146/oj).
19 Rådets beslut 2011/350/EU av den 7 mars 2011 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, om avskaffande av kontroller vid de inre gränserna och om personers rörlighet (EUT L 160, 18.6.2011, s. 19).