Commercial Solvents Corporation v Commission
Förenade målen 6 och 7/73
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden R. Lecourt, avdelningsordförandena A. M. Donner (referent) och M. Sørensen samt domarna R. Monaco, J. Mertens de Wilmars, P. Pescatore, H. Kutscher, C. Ó Dålaigh och A. J. Mackenzie Stuart, generaladvokat: J. P. Warner, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
I — Tillämpningen av artikel 86
a) Dominerande ställning
b) Den relevanta marknaden
c) Missbruk av en dominerande ställning
d) Påverkan på handeln mellan medlemsstater
e) Ekonomisk enhet mellan CSC och Istituto
II — Beslutade åtgärder och utdömda sanktioner i det beslut mot vilket talan förs
III — Ålagda böter
Rättegångskostnader
1. Det är ostridigt att bolaget Istituto Chemioterapico Italiano i Milano (nedan kallat Istituto) efter att ha rådgjort med bolaget Commercial Solvents Corporation, som lyder under delstaten Marylands lagar och har säte i New York (nedan kallat CSC) förklarade att det inte var möjligt för bolaget att leverera aminobutanol till bolaget Laboratorio Chimico Farmaceutico Giorgio Zoja (nedan kallat Zoja) till vilket Istituto under åren 1966-1970 levererade betydande kvantiteter aminobutanol, som var råvara för Zojas framställning av etambutol.
2. Sedan Zoja hos kommissionen begärt att denna skulle fastställa att det var fråga om en överträdelse av artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget, inledde kommissionen, genom en skrivelse av den 25 april 1972, med tillämpning av artikel 3 i förordning 17/62, ett förfarande mot CSC och Istituto på grund av en förmodad överträdelse av artikel 86 i fördraget genom att i enlighet med artikel 19 i förordning 17/62 och artikel 3 i förordning 99/63 meddela dem vilka anmärkningar som hade framställts.
3. Genom beslut av den 14 december 1972 (EGT nr L 299, 31. 12. 1972, s. 51) konstaterade kommissionen att upphörandet av leveranserna till företaget Zoja, från och med november 1970, av råvaror för produktion av etambutol, utgjorde en överträdelse av artikel 86 från bolagen CSC:s och Istitutos sida.
4. Följaktligen vidtog kommissionen de åtgärder den ansåg nödvändiga för att få den konstaterade överträdelsen att upphöra och ålade de två bolagen i fråga att solidariskt betala ett bötesbelopp på 200000 beräkningsenheter.
5. Genom ansökningar som inkom till kansliet den 17 februari 1973 har Istituto och CSC väckt talan mot detta beslut.
I —. Tillämpningen av artikel 86
6. Det är ostridigt att CSC år 1962 förvärvade en aktiepost på 51 % i Istituto.
7. CSC bedriver bl.a. tillverkning och försäljning av produkter som erhålls genom nitrering av paraffin, bl.a. nitropropan och en reaktionsprodukt av detta, aminobutanol, som är ett halvfabrikat vid framställning av etambutol.
8. De frågor som skall prövas blir alltså i tur och ordning följande:
a). Dominerande ställning
9. Sökandena har ifrågasatt det klandrade beslutets fastställelse att koncernen CSC-Istituto innehar en dominerande ställning på den gemensamma marknaden för den råvara som krävs för produktion av etambutol eftersom denna grupp faktiskt har världsmonopol för produktion och försäljning av nitropropan och aminobutanol.
10. Som grund för detta har de åberopat dokument av vilka det skulle framgå att aminobutanol framställs av minst ett annat italienskt bolag med utgångspunkt från butanon, att ett tredje italienskt bolag framställer etambutol från andra råvaror, att ett franskt bolag bedriver en självständig produktion av nitropropan och att åter ett annat företag på marknaden har släppt ut tiofenol, en produkt som enligt vad det sägs för närvarande används i Östeuropa vid produktion av etambutol.
11. Slutligen har CSC tagit fram ett expertutlåtande enligt vilket det skulle finnas minst en användbar metod som gör det möjligt att producera nitropropan genom en annan process än den som används av CSC och minst tre kända processer för att producera aminobutanol utan användning av nitropropan.
12. Under det administrativa förfarandets gång har sökandena redan åberopat en del av dessa uppgifter för att begära att kommissionen, innan den fattade beslut, skulle skaffa ett expertutiåtande för att kontrollera CSC:s påstådda monopol när det gäller produktion av råvaror för framställning av etambutol.
13. Kommissionen har, utan att på allvar ha sagts emot, svarat att det franska bolagets produktion av nitropropan för närvarande bara befinner sig på experimentstadiet och att forskningsarbetet inom detta bolag började utvecklas först efter det att de omständigheter som sökandena klandras för hade ägt rum.
14. Kommissionen har lagt fram ett expertutlåtande från Zoja enligt vilket produktion av aminobutanol från butanon i omfattande industriell skala endast är möjlig till stora kostnader och förenad med fara, vilket sökandena har bestritt med stöd av två expertutlåtanden enligt vilka en sådan produktion inte skulle vara förenad med svårigheter eller oöverstigliga kostnader.
15. Denna diskussion har ingen större praktisk betydelse eftersom det i huvudsak rör sig om processer av experimentell beskaffenhet som inte är utprovade i industriell skala och som endast ger blygsamma produktionsresultat.
16. Det är ostridigt att de stora tillverkarna av etambutol för världsmarknaden, dvs. CSC själv, Istituto, American Cyanamid och Zoja endast använder råvaror framställda av CSC.
17. Följaktligen fanns det skäl att avslå begäran om expertutlåtande.
18. Av samma skäl måste den ansökan som gjorts under det pågående förfarandet avslås då det faktum att CSC innehade en dominerande ställning på världsmarknaden för produktion och försäljning av de ifrågavarande råvarorna är tillräckligt styrkt.
b). Den relevanta marknaden
19. Sökandena har hänvisat till kapitel II C sjätte övervägandet i det beslut mot vilket talan förs när de drar slutsatsen att den relevanta marknaden för att bestämma den dominerande ställningen enligt kommissionens uppfattning är marknaden för etambutol.
20. Kommissionen har svarat att den har beaktat den dominerande ställningen inom den gemensamma marknaden för de råvaror som krävs för produktion av etambutol.
21. I själva verket är det, såväl i kapitel II B i beslutet som i den del av kapitel II C som föregår konstaterandet att sökandenas uppträdande således utgör missbruk av en dominerande ställning i den mening som avses i artikel 86 (kapitel II C fjärde övervägandet), endast fråga om marknaden för råvaror för framställning av etambutol.
22. Tvärtemot sökandenas uppfattning är det faktiskt möjligt att skilja mellan marknaden för de råvaror som krävs för framställningen av en produkt och den marknad där denna produkt avsätts.
c). Missbruk av en dominerande ställning
23. Sökandena har hävdat att upphörandet av leveranserna av aminobutanol till Zoja inte kan läggas dem till last, utan har sin förklaring i det faktum att Zoja själv våren 1970 meddelade Istituto att det avstod från inköp av betydande kvantiteter aminobutanol som överenskommits i det avtal som då gällde mellan Istituto och Zoja.
24. Av handlingarna och förhandlingarna framgår det att leveranserna av råvaror för EEG:s vidkommande varit begränsade till Istituto, som, såsom redovisats i CSC:s ansökan, under 1968 hade börjat utveckla sina egna specialiteter på grundval av etambutol, och fått tillstånd för tillverkningen från den italienska regeringen i november 1969 och påbörjat produktionen av specialprodukterna 1970.
25. Ett sådant företag med en dominerande ställning när det gäller produktion av råvaror och därigenom kontroll över leveranserna till tillverkarna av reaktionsprodukter kan emellertid inte, på grund av att det beslutat att själv påbörja produktionen av dessa reaktionsprodukter, varigenom företaget blir konkurrent till sina tidigare kunder, uppträda så att konkurrenterna elimineras, som i det här fallet i fråga om en av de främsta producenterna av etambutol inom den gemensamma marknaden.
26. Inte heller är det nödvändigt att, såsom sökandena har begärt, pröva om Zojas behov av aminobutanol var brådskande 1970 och 1971 eller om detta bolag fortfarande förfogade över stora kvantiteter av denna produkt så att man kunde omorganisera sin produktion i god tid, eftersom denna fråga inte har någon betydelse för bedömningen av sökandenas uppträdande.
27. CSC har vidare framhållit att dess produktion av nitropropan och aminobutanol borde bedömas inom ramen för nitrering av paraffin, där nitropropan bara skulle vara en av reaktionsprodukterna, och där på samma sätt aminobutanol bara skulle vara en av reaktionsprodukterna av nitropropan.
28. Sökandena har emellertid inte på allvar satt i fråga uttalandet i det beslut mot vilket talan förs där det sägs att produktionskapaciteten i CSC:s anläggningar ger grund för påståendet att företaget klarar att uppfylla Zojas efterfrågan, eftersom denna utgör en ganska obetydlig andel (ungefär 5-6 %) av CSC:s totala produktion av nitropropan.
29. Dessa invändningar kan alltså inte godtas.
d). Påverkan på handeln mellan medlemsstater
30. Sökandena har framhållit att det i detta fall huvudsakligen rör sig om världsmarknaden eftersom Zoja saluför 90 % av sin produktion utanför den gemensamma marknaden, särskilt i utvecklingsländerna, som anses utgöra en mycket större marknad för tuberkulosmedicin än gemenskapen, där tuberkulosen i stor utsträckning har försvunnit.
31. Denna formulering syftar till att begränsa tillämpningsområdet för gemenskapslagstiftningen i förhållande till nationell lagstiftning.
32. I själva verket skall förbuden i artiklarna 85 och 86 tolkas och tillämpas mot bakgrund av artikel 3 f i fördraget där det föreskrivs att gemenskapen bl.a. skall ha till uppgift att upprätta en ordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids och mot bakgrund av artikel 2 i fördraget där gemenskapens uppgift anges vara att främja en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom gemenskapen som helhet.
33. Gemenskapens myndigheter måste således beakta det klandrade uppträdandets samtliga konsekvenser i fråga om konkurrensstrukturen inom den gemensamma marknaden utan att göra någon åtskillnad mellan produktion som är avsedd för saluföring inom den gemensamma marknaden och produktion avsedd för export.
34. För övrigt skulle den motsatta ståndpunkten leda till att Zojas produktion och saluföring i praktiken skulle kontrolleras av CSC och Istituto.
35. För övrigt har det under förhandlingarna framkommit att Zoja i vart fall för närvarande kan exportera och faktiskt exporterar produkterna i fråga till minst två medlemsstater.
e). Ekonomisk enhet mellan CSC och Istituto
36. Sökandena har, under åberopande av domstolens rättspraxis, särskilt målen 48/69, 52/69 och 53/69 av den 14 juli 1972 (Rec. 1972, s. 619, 787 och 845), bestritt att CSC faktiskt utövade kontroll över Istituto och att de skulle utgöra en ekonomisk enhet.
37. I kapitel II A i det beslut mot vilket talan förs redovisas CSC:s andel i Istitutos kapital och deltagande i dess administration, och framhålls att CSC:s årsredovisning anger att Istituto är ett av dess dotterbolag, och den slutsatsen dras, av det förbud för distributörer att sälja nitropropan och aminobutanol för framställning av etambutol som CSC meddelade 1970, att företaget inte avstått från att utöva kontroll över Istituto. Slutligen noteras ett försök från Istitutos sida att överta Zoja genom en fusion som CSC knappast kan ha varit ovetande om.
38. Av de citerade avsnitten framgår att det saknas grund för den invändning där kommissionen sägs ha ändrat ståndpunkt under det nu aktuella förfarandet eftersom den efter att i sitt beslut ha fastslagit att de två företagen i alla hänseenden utgjorde en ekonomisk enhet därefter begränsat sig till att göra gällande att de i vart fall hade uppträtt som en sådan enhet i sina förbindelser med Zoja. Invändningen kan alltså inte godtas.
39. Vad gäller invändningens sakliga innehåll finns i det beslut mot vilket talan förs, förutom de uppgifter som anges i kapitel II A, andra uppgifter som kan styrka uppfattningen att CSC och Istituto uppträdde som en ekonomisk enhet i förhållande till Zoja.
40. Det är också anmärkningsvärt vilket framhålls i kapitel III A i beslutet att Istituto köpte de kvantiteter av nitropropan som fortfarande fanns tillgängliga på marknaden för att sälja dem till färgfabrikanter som förbjöds att sälja vidare för farmaceutiskt bruk utanför den gemensamma marknaden.
41. Vad beträffar marknaden för nitropropan och dess reaktionsprodukter kännetecknades CSC:s och Istitutos uppträdande således av ett uppenbart samordnat uppträdande vilket med hänsyn till CSC:s kontroll över Istituto bekräftar slutsatserna i det beslut mot vilket talan förs om att de två bolagen i sina förbindelser med Zoja skall ses som en ekonomisk enhet och att det klandrade uppträdandet skall tillskrivas dem solidariskt.
II —. Beslutade åtgärder och utdömda sanktioner i det beslut mot vilket talan förs
42. Genom det beslut mot vilket talan förs har CSC och Istituto vid vite ålagts att inom 30 dagar till Zoja leverera 60000 kg nitropropan eller 30000 kg aminobutanol och att inom två månader framlägga förslag för kommissionen för godkännande om ytterligare leveranser till Zoja samt ålagts att solidariskt betala böter på 200000 beräkningsenheter, dvs. 125000000 lire.
43. Sökandena har i första hand bestritt att den bestämmelse i förordning nr 17/62 enligt vilken kommissionen kan ålägga berörda företag att upphöra med en konstaterad överträdelse skulle ge kommissionen befogenhet att förordna om vissa bestämda leveranser.
44. I andra hand har de gjort invändning om att kommissionen har missbrukat de befogenheter som är avsedda att hindra en snedvridning av konkurrensen på den gemensamma marknaden och gett bestämmelserna i artikel 86 ett tillämpningsområde som går utöver gemenskapens territorium genom att förordna om leveranser som inte står i proportion till Zojas behov när det gäller försörjning av dess kunder inom gemenskapen, utan snarare motsvarar dess verksamhet på världsmarknaden.
45. Vad beträffar den första invändningen kan kommissionen enligt ordalydelsen i artikel 3 i förordning nr 17 om den konstaterar en överträdelse av bestämmelserna i artikel 86 ålägga de berörda företagen … att upphöra med överträdelsen.
46. Efter att i detta fall ha konstaterat en försäljningsvägran som är oförenlig med artikel 86 fick kommissionen alltså utfärda föreläggande om dels leverans av vissa kvantiteter råvaror för att täcka den konstaterade leveransvägran, dels framläggande av förslag i syfte att förebygga en upprepning av det klandrade uppträdandet.
47. Därmed har den första invändningen ingen grund.
48. Vad gäller den andra invändningen har det redan ovan konstaterats att man av uttrycket i den mån det kan påverka handeln mellan medlemsstater inte kan dra slutsatsen att man enbart skall ta hänsyn till verkningarna av en eventuell överträdelse på handeln inom gemenskapen vid avgränsningen av överträdelsen och dess följder.
49. Kommissionen har visserligen i det beslut mot vilket talan förs och under förevarande rättegång genomgående undvikit att bemöta invändningen i fråga på det område där sökandena ville ha en diskussion, men har däremot efter redovisningen av anmärkningarna hävdat att eftersom det klandrade uppträdandet syftade till en eliminering av en av huvudkonkurrenterna inom den gemensamma marknaden, var det viktigt att genom lämpliga åtgärder framför allt förebygga en sådan skadlig inverkan på konkurrensen inom gemenskapen.
50. Följaktligen kan inte heller denna invändning godtas.
III —. Ålagda böter
51. I det beslut mot vilket talan förs ålades CSC och Istituto att solidariskt betala böter på 200000 beräkningsenheter, dvs. 125000000 lire.
52. Särskilt med hänsyn till dessa omständigheter bör bötesbeloppet sättas ned och fastställas till 100000 beräkningsenheter, dvs. 62500000 lire.
53. I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
I målet har domstolen beaktat rättegångshandlingarna, hört referentens rapport, hört parternas muntliga yttranden, hört generaladvokatens förslag till avgörande, beaktat Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 86 beaktat budgetförordningen av den 30 juli 1968, särskilt artikel 17, beaktat rådets förordning nr 17/62 och kommissionens förordning nr 99/63, beaktat protokollet om stadgan för Europeiska ekonomiska gemenskapens domstol, och beaktat rättegångsreglerna för Europeiska gemenskapernas domstol. På dessa grunder beslutar DOMSTOLEN – med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden – följande dom:
1) Talan om ogiltigförklaring i målen 6 och 7/73 ogillas.
2) Bötesbeloppet som sökandena, genom kommissionens beslut av den 14 december 1972 (EGT nr L 299, 31. 12. 1972, s. 51 och följande), ålagts att solidariskt betala sätts ned till 100000 beräkningsenheter, dvs. 62500000 lire.
3) Sökandena skall ersätta rättegångskostnaderna i målet.
1 Rättegångsspråk: engelska.