Domstolens dom av den 19 oktober 1977
I de förenade målen 117/76 och 16/77 har Finanzgericht i Hamburg till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i de mål som pågår vid den nationella domstolen mellan
DOMSTOLEN sammansatt av ordföranden H. Kutscher, avdelningsordförandena M. Sørensen och G. Bosco samt domarna A. M. Donner, P. Pescatore, J. Mertens de Wilmars, A. J. Mackenzie Smart, A. O'Keeffe och A. Touffait, generaladvokat: F. Capotorti, justitiesekreterare: A. Van Houtte,
meddelar följande
dom
DOMSKÄL
Rättegångskostnader
1. Genom två beslut av den 8 november 1976 respektive den 18 januari 1977, som inkom till domstolen den 10 december 1976 och den 31 januari 1977, har Finanzgericht i Hamburg enligt artikel 177 i EEG-fördraget ställt två frågor om giltigheten av vissa bestämmelser i gemenskapens förordningar om bidrag till framställning av produkter härledda från majs.
2. Då de frågor som ställts i de två målen sammanfaller och väsentligen rör samma sak, bör dessa mål förenas.
3. Den första frågan går i huvudsak ut på om bestämmelserna i artikel 11 i rådets förordning nr 120/67 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål, ändrad genom senare förordningar, är ogiltiga, såtillvida att det i dessa inte förutses samma produktionsbidrag till majs som används vid framställning av skållat mjöl som till bearbetningen av denna produkt till stärkelse.
4. Dessa frågor har ställts inom ramen för rättegångar om utbetalning av ett produktionsbidrag till skållat mjöl som inletts mot behöriga nationella myndigheter av producenter av denna produkt, vilka hävdar att de bestämmelser varigenom detta bidrag avskaffades, samtidigt som produktionsbidraget för stärkelse bibehölls, innebär en diskriminerande behandling i strid med artikel 40.3 andra stycket i fördraget.
5. Produktionsbidraget till skållat mjöl framställt av majs, som beviljats i Tyskland sedan 1930, infördes i den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål, först som frivilligt bidrag genom rådets förordning nr 142/64 av den 21 oktober 1964 (EGT 27.10.1964, s. 2673, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) och sedan som obligatoriskt bidrag genom artikel 11 i rådets förordning nr 120/67 av den 13 juni 1967 (EGT 19.6.1967, s. 2269, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).
6. Detta förhållande ändrades inte förrän den 1 augusti 1974, dvs. dagen för ikraftträdandet av rådets förordning nr 1125/74 av den 29 april 1974 (EGT nr L 128, 10.5.1974, s. 12, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) varigenom artikel 11 i förordning nr 120/67 ersattes med en ny bestämmelse enligt vilken produktionsbidrag skulle beviljas till framställning av stärkelse, men inte till framställning av skållat mjöl.
7. Enligt artikel 40.3 andra stycket i fördraget skall den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaden utesluta varje form av diskriminering mellan producenter eller konsumenter inom gemenskapen.
8. Det finns således anledning att undersöka om situationen för skållat mjöl och stärkelse är jämförbar, särskilt på så sätt att stärkelse kan ersättas med skållat mjöl inom det särskilda användningsområde där den senare produkten traditionellt används.
9. Vad beträffar denna sista fråga har rådet och kommissionen gjort gällande att avskaffandet av bidraget till skållat mjöl motiveras av det faktum att skållat mjöl till stor del inte längre används inom livsmedelsområdet, utan säljs som djurfoder.
10. Särskilt med tanke på hur länge de bägge produkterna har behandlats lika vad avser produktionsbidrag, har det inte påvisats att det föreligger några objektiva omständigheter, som skulle kunna motivera den ändring av det tidigare systemet som infördes genom förordning nr 1125/74, och genom vilken likabehandlingen upphörde.
11. Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i fallet är detta konstaterande av rättsstridighet inte nödvändigtvis liktydigt med att en bestämmelse i förordning nr 1125/74 måste ogiltigförklaras.
12. I detta avseende måste man i första hand komma ihåg att ändringen av artikel 11 i förordning nr 120/67, som infördes genom artikel 5 i förordning nr 1125/74, inte innebär att man skall stryka den del av bestämmelsen som avser skållat mjöl, utan att man skall ersätta den tidigare bestämmelsen med en ny, där denna produkt inte omnämns.
13. Denna rättsstridighet kan inte undanröjas enbart genom att domstolen, inom ramen för ett förfarande enligt artikel 177, helt eller delvis ogiltigförklarar den omtvistade bestämmelsen.
14. De kostnader som har förorsakats Europeiska gemenskapernas råd och kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla.
På dessa grander beslutar DOMSTOLEN — angående de frågor som genom beslut av den 8 november 1976 och den 18 januari 1977 förts vidare av Finanzgericht i Hamburg — följande dom:
1) Bestämmelserna i artikel 11 i rådets förordning nr 120/67 av den 13 juni 1967, i den lydelse som gäller från och med den 1 augusti 1974 till följd av den ändring som infördes genom artikel 5 i rådets förordning nr 1125/74 av den 29 april 1974 och som upprepats i senare förordningar, är oförenliga med likabehandlingsprincipen i så måtto att skållat mjöl (quellmehl) och svälld stärkelse behandlas på olika sätt när det gäller produktionsbidrag till majs som används för att framställa dessa båda produkter.
2) Det åligger den gemensamma jordbrukspolitikens behöriga institutioner att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till detta missförhållande.
1 Rättegångsspråk: tyska.