39 Förstainstansrätten finner att den omständigheten att vissa av kommissionens tjänstemän deltog i det administrativa förfarandet både som utredare och som referenter inte gör beslutet rättsstridigt. Det framgår nämligen klart av domstolens rättspraxis att kommissionen inte kan betraktas som en "domstol" i den mening som avses i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Under det administrativa förfarandet vid kommissionen är denna emellertid skyldig att följa de processrättsliga skyddsregler som föreskrivs i gemenskapsrätten. Innan kommissionen fattar ett beslut är den således enligt artikel 19.1 i förordning nr 17 skyldig att lämna de berörda tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar. Det är även av detta skäl som kommissionen i förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19 i förordning nr 17 (EGT 1963, 127, s. 2268, fransk version; svensk specialutgåva, del 08, volym 01) infört ett kontradiktoriskt förfarande. Enligt detta förfarande skall kommissionen meddela de berörda företagen sina anmärkningar och företagen ha möjlighet att skriftligen bemöta meddelandet inom en viss tid. I förekommande fall och särskilt om kommissionen avser att ålägga böter, kan ett förhör med de berörda företagen genomföras. Enligt artikel 4 i förordning nr 99/63 får kommissionen i sina beslut endast ta upp sådana anmärkningar mot företag beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig. Dessa bestämmelser ger uttryck för en grundläggande prinicip i gemenskapsrätten som kräver iakttagande av rätten till försvar i varje förfarande, även av administrativ karaktär, och som särskilt innebär att det berörda företaget under förfarandet måste ha lämnats tillfälle att yttra sig över riktigheten i och relevansen av de påstådda faktiska respektive andra omständigheter samt över de handlingar som kommissionen använt till stöd för sitt påstående om att det föreligger en överträdelse av EEG-fördraget (domstolens dom av den 7 juni 1983 i förenade målen 100-103/80, Musique Diffusion française mot kommissionen, punkterna 7-10, Rec. s. 1825).

Parter Domskäl Beslut om rättegångskostnader Domslut

Mål T-11/89

Shell International Chemical Company Ltd, engelskt bolag med säte i London, företrätt av J. F. Lever, QC, K. B. Parker, barrister, och J. W. Osborne, solicitor, med delgivningsadress i Luxemburg hos advokaten J. Hoss, 15, côte d'Eich,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske chefsrådgivaren A. McClellan och K. Banks, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos företrädaren för rättstjänsten Roberto Hayder, Centre Wagner, Kirchberg,

svarande.

Talan avser ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 23 april 1986 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.149 - Polypropen, JO nr L 230, s.1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)

sammansatt av ordföranden J. L. Cruz Vilaça samt domarna R. Schintgen, D. A. O. Edward, H. Kirschner och K. Lenaerts,

generaladvokat: B. Vesterdorf,

justitiesekreterare: H. Jung,

som beaktat det skriftliga förfarandet och vad som förekommit vid den muntliga förhandlingen den 10-15 december 1990, och

som hört generaladvokatens förslag till avgörande, framlagt vid sammanträde den 10 juli 1991,

meddelar följande

dom

Bakgrunden till talan

1 Förevarande mål gäller ett beslut av kommissionen genom vilket femton producenter av polypropen ålades böter för överträdelse av artikel 85.1 i EEG-fördraget. Den produkt, polypropen, som är föremål för det angripna beslutet (härefter benämnt "beslutet") är en av de främsta termoplastiska bulkpolymererna. Polypropen säljs av producenterna till företag som förädlar den till hel- eller halvfabrikat. De främsta polypropenproducenterna har ett sortiment med mer än hundra olika kvaliteter som täcker en vid skala av slutanvändningar. De viktigaste baskvaliteterna av polypropen är benämnda fiber, formsprutad homopolymer, formsprutad sampolymer, slagseg sampolymer samt folie. De företag som beslutet riktar sig till är alla betydande producenter av petrokemiska produkter.

2 Den västeuropeiska marknaden för polypropen förses nästan uteslutande med produkter från produktionsenheter i Europa. Före 1977 försörjde följande tio producenter marknaden: Montedison (sedermera Montepolimeri SpA som därefter blev Montedipe SpA), Hoechst AG, Imperial Chemical Industries plc och Shellkoncernen (härefter de "fyra stora") som tillsammans innehade 64 % av marknaden, Enichem Anic SpA i Italien, Rhône-Poulenc SA i Frankrike, Alcudia i Spanien, Chemische Werke Hüls och Basf AG i Tyskland samt den österrikiska producenten Chemie Linz AG. Efter utgången av de huvudpatent som innehafts av Montedison uppträdde 1977 sju nya producenter i Västeuropa: Amoco och Hercules Chemicals NV i Belgien, ATO Cimie SA och Solvay et Cie SA i Frankrike, SIR i Italien, DSM NV i Nederländerna och Taqsa i Spanien. Saga Petrokjemi AS & Co., en norsk producent, började sin verksamhet i mitten av 1978 och Petrofina SA 1980. Tillkomsten av nya producenter med en nominell kapacitet på omkring 480 000 ton innebar en väsentlig ökning av produktionskapaciteten i Västeuropa som under flera år inte åtföljdes av någon motsvarande ökning av efterfrågan, vilket fick till följd ett lågt utnyttjande av produktionskapaciteten. Utnyttjandegraden ökade emellertid successivt mellan 1977 och 1983 då den steg från 60 till 90 %. Enligt beslutet förelåg ungefärlig jämvikt mellan utbud och efterfrågan från och med 1982. Under den största delen av referensperioden (1977-1983) karakteriserades dock polypropenmarknaden, uppgavs det, av antingen dålig lönsamhet eller betydande förluster, särskilt beroende på omfattningen av de fasta kostnaderna och ökningen av priset på råvaran, propen. Enligt beslutet (punkt 8) innehade 1983 Montepolimeri SpA 18 % av den europeiska polypropenmarknaden, Imperial Chemical Industries plc, Shellkoncernen och Hoechst AG 11 % vardera, Hercules Chemicals NV något mindre än 6 %, ATO Chimie SA, BASF AG, DSM NV, Chemische Werke Hüls, Chemie Linz AG, Solvay et Cie SA och Saga Petrokjemi AS & Co. 3-5 % vardera samt Petrofina SA omkring 2 %. Polypropenhandeln mellan medlemsstaterna var enligt beslutet omfattande, eftersom var och en av producenterna som under denna tid var etablerade i gemenskapen sålde inom alla eller nästan alla medlemsstater.

3 Shellkoncernen var en av de producenter som försåg marknaden med sina produkter före 1977 och är en av de "fyra stora". Dess marknadsandel uppgick till mellan 2,7 och 4,2 %.

4 Den 13 och 14 oktober 1983 genomförde tjänstemän från kommissionen i enlighet med artikel 14.3 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 1962, nr 13, s. 204, fransk version; svensk specialutgåva, del 08, volym 01; härefter benämnd "förordning nr 17"), samtidiga undersökningar hos följande företag som är producenter av polypropen och förser den gemensamma marknaden med denna produkt:

- ATO Chimie SA, numera Atochem (härefter benämnt "ATO"),

- BASF AG (härefter benämnt "BASF"),

- DSM NV (härefter benämnt "DSM"),

- Hercules Chemicals NV (härefter benämnt "Hercules"),

- Hoechst AG (härefter benämnt "Hoechst"),

- Chemische Werke Hüls (härefter benämnt "Hüls"),

- Imperial Chemical Industries plc (härefter benämnt "ICI"),

- Montepolimeri SpA, numera Montedipe (härefter benämnt "Monte"),

- Shell International Chemical Company Ltd (härefter benämnt "Shell"),

- Solvay et Cie SA (härefter benämnt "Solvay"),

- BP Chimie (härefter benämnt "BP").

Ingen undersökning genomfördes hos Rhône-Poulenc SA (härefter benämnt "Rhône-Poulenc") eller hos Enichem Anic SpA.

5 Efter undersökningarna riktade kommisssionen en begäran om upplysningar i enlighet med artikel 11 i i förordning nr 17 (härefter benämnd "begäran om upplysningar") inte endast till ovannämnda företag utan även till följande företag:

- Amoco,

- Chemie Linz AG (härefter benämnt "Linz"),

- Saga Petrokjemi AS & Co., som numera ingår i Statoil ("härefter benämnt "Statoil"),

- Petrofina SA (härefter benämnt "Petrofina"),

- Enichem Anic SpA (härefter benämnt "Anic").

Linz, som är ett i Österrike etablerat företag, bestred kommissionens behörighet och vägrade att besvara begäran. I enlighet med artikel 14.2 i ovan nämnda förordning genomförde därefter kommissionens tjänstemän undersökningar hos Anic och Saga Petrochemicals UK Ltd, Sagas engelska dotterbolag, samt hos Linz försäljningsagenturer i Förenade kungariket och Tyskland. Ingen begäran om upplysningar riktades till Rhône-Poulenc.

6 Med ledning av det bevismaterial som erhölls inom ramen för dessa undersökningar och denna begäran om upplysningar kom kommissionen fram till att de berörda producenterna mellan 1977 och 1983 i strid med artikel 85 i EEG-fördraget genom en rad prisinitiativ regelbundet fastställt målpriser samt utarbetat ett system för årlig kontroll av försäljningsvolymerna i syfte att mellan sig dela upp den disponibla marknaden enligt överenskomna procentsatser eller volymer. Därför beslöt kommissionen den 30 april 1984 att inleda ett förfarande enligt artikel 3.1 i förordning nr 17. I maj 1984 tillställde kommisssionen de ovannämnda företagen med undantag för Anic och Rhône-Poulenc ett skriftligt meddelande om anmärkningar. Samtliga mottagare svarade skriftligt.

7 Den 24 oktober 1984 sammanträffade det av kommissionen utsedda förhörsombudet med de juridiska rådgivarna till mottagarna av meddelandet om anmärkningar, för att komma överens om vissa procedurregler för det inom ramen för det administrativa förfarandet föreskrivna förhöret, vilket skulle börja den 12 november 1984. Vid detta sammanträde tillkännagav kommissionen dessutom att den, till följd av de argument som framförts av företagen i deras svar på meddelandet om anmärkningar, inom kort skulle sända företagen ytterligare material för komplettering av det bevismaterial angående genomförandet av prisinitiativ som redan delgivits dem. I enlighet därmed sände kommissionen den 31 oktober 1984 till företagens juridiska rådgivare en rad handlingar bestående av kopior av prisinstruktioner från producenterna till dessas försäljningskontor inklusive tabeller med sammanfattningar av dessa handlingar. För att säkerställa skyddet för affärshemligheter förenade kommissionen översändandet av dessa handlingar med vissa villkor. Särskilt fick handlingarna inte komma till företagens affärsavdelningars kännedom. Flera företags advokater vägrade att acceptera dessa villkor och skickade tillbaka dokumentationen före förhöret.

8 Med anledning av de upplysningar som lämnades i de skriftliga svaren på meddelandet om anmärkningar beslöt kommissionen att utsträcka förfarandet till Anic och Rhône-Poulenc. För detta ändamål sändes till dessa företag den 25 oktober 1984 ett meddelande om anmärkningar liknande det som riktats till de femton andra företagen.

9 En första förhörsperiod ägde rum den 12-20 november 1984, under vilken alla företagen hördes med undantag av Shell (som hade vägrat att delta i något förhör) samt Anic, ICI och Rhône-Poulenc (som ansåg att de inte hade fått tillräcklig möjlighet att förbereda sitt ärende).

10 Under dessa förhör vägrade flera företag att gå in på de frågor som togs upp i den dokumentation som sänts till dem den 31 oktober 1984 och gjorde därvid gällande att kommissionen radikalt hade ändrat inriktning i sin argumentation och att företagen åtminstone borde få tillfälle att avge skriftliga yttranden. Andra företag hävdade att de inte fått tillräckligt med tid att studera ifrågavarande handlingar före förhöret. En gemensam skrivelse med det innehållet avsändes till kommissionen den 28 november 1984 genom advokaterna för BASF, DSM, Hercules, Hoechst, ICI, Linz, Monte, Petrofina och Solvay. I en skrivelse av den 4 december 1984 förklarade Hüls att företaget anslöt sig till denna ståndpunkt.

11 Kommissionen sände därför den 29 mars 1985 en ny serie handlingar till företagen innehållande prisinstruktioner som företagen givit sina försäljningskontor, åtföljda av tabeller över priser och en sammanfattning av bevis beträffande varje prisinitiativ för vilket det fanns handlingar tillgängliga. Kommissionen anmodade företagen att svara såväl skriftligen som under en ny förhörsperiod och meddelade att den upphävde de restriktioner som ursprungligen föreskrivits i fråga om vidarebefordran av handlingar till affärsavdelningarna.

12 I en annan skrivelse daterad samma dag besvarade kommissionen de av advokaterna framförda argumenten enligt vilka kommissionen inte hade givit en precis rättslig defintion av den åberopade konkurrensbegränsande samverkan enligt artikel 85.1 i fördraget, och anmodade företagen att skriftligen och muntligen yttra sig till kommissionen.

13 En andra förhörsperiod ägde rum den 8-11 juli 1985 och den 25 juli 1985. Anic, ICI och Rhône-Poulenc yttrade sig vid detta tillfälle och de övriga företagen (med undantag av Shell) kommenterade de frågor som behandlats i kommissionens båda skrivelser av den 29 mars 1985.

14 Ett utkast till förhörsprotokoll åtföljt av relevant dokumentation sändes den 19 november 1985 till medlemmarna i den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor (härefter benämnd "den rådgivande kommittén") och den 25 november 1985 till företagen. Den rådgivande kommittén avgav sitt yttrande vid sitt 170:e sammanträde den 5 och 6 december 1985.

15 Vid slutet av detta förfarande fattade kommissionen det omtvistade beslutet av den 23 april 1986, i vilket följande föreskrivs:

"Artikel 1

Anic SpA, ATO Chemie SA (numera Atochem), BASF AG, DSM NV, Hercules Chemicals NV, Hoechst AG, Chemische Werke Hüls (numera Hüls AG), ICI plc, Chemische Werke Linz, Montepolimeri SpA (numera Montedipe), Petrofina SA, Rhône-Poulenc SA, Shell International Chemical Co. Ltd, Solvay & Cie och Saga Petrokjemi AG & Co. (ingår numera i Statoil) har överträtt bestämmelserna i artikel 85.1 i EEG-fördraget genom att

- vad avser Anic från omkring november 1977 till slutet av 1982 eller början av 1983,

- vad avser Rhône-Poulenc från omkring november 1977 till slutet av 1980,

- vad avser Petrofina från 1980 till åtminstone november 1983,

- vad avser Hoechst, ICI, Montepolimeri och Shell från mitten av 1977 till åtminstone november 1983,

- vad avser Hercules, Linz, Saga och Solvay från omkring november 1977 till åtminstone november 1983,

- vad avser ATO från åtminstone 1978 till åtminstone november 1983,

- vad avser BASF, DSM och Hüls från en obestämd tidpunkt mellan 1977 och 1979 till åtminstone november 1983,

delta i ett avtal och ett samordnat förfarande som gick tillbaka till mitten av 1977 och enligt vilka de producenter som förser den gemensamma marknadens territorium med polypropen

a) tog kontakt med varandra och regelbundet träffades (sedan början av 1981 två gånger i månaden) inom ramen för hemliga sammanträden för att diskutera och slå fast sin affärsstrategi,

b) periodiskt fastställde "målpriser" (eller minimipriser) för försäljningen av produkten i var och en av gemenskapens medlemsstater,

c) kom överens om diverse åtgärder för att underlätta genomförandet av sådana målpriser, inklusive (och huvudsakligen) tillfälliga begränsningar av produktionen, utbyte av detaljerade upplysningar om sina leveranser, hållande av lokala sammanträden och från och med slutet av 1982 ett system med "account management" i syfte att genomföra prishöjningar gentemot vissa kunder,

d) företog samtidiga prishöjningar för att genomföra de nämnda målen,

e) delade upp marknaden genom att ge varje producent ett årligt försäljningsmål eller en årlig "försäljningskvot" (1979, 1980 och under åtminstone en del av 1983) eller, i brist på ett slutgiltigt avtal för hela året, genom att kräva att producenterna begränsade sin månatliga försäljning genom hänvisning till en föregående period (1981, 1982).

Artikel 2

De i artikel 1 nämnda företagen skall omedelbart upphöra med ovan angivna överträdelser (om så inte redan skett) och i framtiden inom ramen för sin verksamhet inom polypropensektorn avhålla sig från varje avtal eller samordnat förfarande som kan ha samma eller liknande syfte eller resultat, inklusive varje utbyte av upplysningar av den art som i allmänhet betraktas som affärshemligheter och varigenom deltagarna informeras direkt eller indirekt om andra individuella producenters produktion, leveranser, lagerstorlek, försäljningspriser, kostnader eller investeringsplaner eller som skulle kunna göra det möjligt för dem att övervaka genomförandet av varje uttryckligt eller tyst avtal eller varje samordnat förfarande i fråga om pris eller marknadsuppdelning inom gemenskapen. Varje system för utbyte av allmän information som producenterna kan vara anslutna till (som t.ex. Fides) skall administreras på ett sådant sätt att det utesluter all information som gör det möjligt att identifiera enskilda producenters beteende. Företagen skall särskilt avhålla sig från att sinsemellan utbyta någon ytterligare information rörande konkurrens som inte omfattas av ett sådant system.

Artikel 3

Med anledning av den i artikel 1 fastställda överträdelsen åläggs de i detta beslut angivna företagen följande böter:

i) Anic SpA, 750 000 ECU eller 1 103 692 500 ITL i böter,

ii) Atochem, 1 750 000 ECU eller 11 973 325 FRF i böter,

iii) BASF AG, 2 500 000 ECU eller 5 362 225 DEM i böter,

iv) DSM NV, 2 750 000 ECU eller 6 657 640 NLG i böter,

v) Hercules Chemicals NV, 2 750 000 ECU eller 120 569 620 BEF i böter,

vi) Hoechst AG, 9 000 000 ECU eller 19 304 010 DEM i böter,

vii) Hüls AG, 2 750 000 ECU eller 5 898 447,50 DEM i böter,

viii) ICI plc, 10 000 000 ECU eller 6 447 970 GBP i böter,

ix) Chemische Werke Linz, 1 000 000 ECU eller 1 471 590 000 ITL i böter.

x) Montedipe, 11 000 000 ECU eller 16 187 490 000 ITL i böter,

xi) Petrofina SA, 600 000 ECU eller 26 306 100 BEF i böter,

xii) Rhône-Poulenc SA, 500 000 ECU eller 3 420 950 FRF i böter,

xiii) Shell International Chemical Co. Ltd, 9 000 000 ECU eller 5 803 173 GBP i böter,

xiv) Solvay & Cie, 2 500 000 ECU eller 109 608 750 BEF i böter,

xv) Statoil, Den Norske Stats Oljeselskap AS (som numera inbegriper Saga Petrokjemi), 1 000 000 ECU eller 644 797 GBP i böter.

Artiklarna 4 och 5

(inte återgivna)"

16 Den 8 juli 1986 sändes till företagen det slutgiltiga protokollet från förhören innehållande de av företagen begärda ändringarna, tilläggen och strykningarna i texten.

Förfarandet

17 Under dessa omständigheter har sökanden, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 5 augusti 1986, väckt förevarande talan om ogiltigförklaring av beslutet. Tretton av de fjorton övriga företagen till vilka detta beslut är riktat har likaledes väckt talan om ogiltigförklaring av beslutet (målen T-1/89-T-4/89, T-6/89-T-10/89 och T-12/89-T-15/89).

18 Det skriftliga förfarandet ägde i sin helhet rum vid domstolen.

19 Genom beslut av den 15 november 1989 hänsköt domstolen detta mål och de tretton övriga målen till förstainstansrätten i enlighet med artikel 14 i rådets beslut 88/591/EKSG, EEG, Euratom av den 24 oktober 1988 om upprättandet av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (härefter benämnt "rådets beslut av den 24 oktober 1988", EGT nr L 319, s. 1, fransk version; svensk specialutgåva, del 02, volym 01).

20 I enlighet med artikel 2.3 i rådets beslut av den 24 oktober 1988 utsågs en generaladvokat av förstainstansrättens ordförande.

21 Genom skrivelse av den 3 maj 1990 anmodade förstainstansrättens justitiesekreterare parterna att delta i ett informellt sammanträde för att närmare bestämma uppläggningen av det muntliga förfarandet. Detta sammanträde ägde rum den 28 juni 1990.

22 Genom skrivelse av den 9 juli 1990 anmodade förstainstansrättens justitiesekreterare parterna att yttra sig om ett eventuell förening av målen T-1/89-T-4/89 och T-6/89-T-15/89 vad gäller det muntliga förfarandet. Ingen av parterna hade någon invändning på denna punkt.

23 Genom beslut av den 25 september 1990 förenade förstainstansrätten med anledning av sambandet dem emellan ovannämnda mål vad gäller det muntliga förfarandet i enlighet med artikel 43 i rättegångsreglerna för domstolen, vilka regler då gällde i tillämpliga delar för rättegången vid förstainstansrätten enligt artikel 11 tredje stycket i rådets beslut av den 24 oktober 1988.

24 Genom beslut av den 15 november 1990 tog förstainstansrätten ställning till den begäran om konfidentiell behandling som ingetts av sökandena i målen T-2/89, T-3/89, T-9/89, T-11/89, T-12/89 och T-13/89 och biföll denna begäran till en del.

25 Genom skrivelser som inkom till förstainstansrättens kansli mellan den 9 oktober och den 29 november 1990 besvarade parterna de frågor som förstainstansrätten hade ställt till dem i skrivelser från justitiesekreteraren av den 19 juli 1990.

26 Mot bakgrund av svaren på dessa frågor och med anledning av referentens rapport samt efter att ha hört generaladvokaten beslöt förstainstansrätten att inleda det muntliga förfarandet utan föregående bevisupptagning.

27 Parterna höll anföranden och besvarade förstainstansrättens frågor under den muntliga förhandling som ägde rum den 10-15 december 1990.

28 Generaladvokaten avgav sitt förslag till avgörande vid sammanträde den 10 juli 1991.

Parternas yrkanden

29 Shell har yrkat att förstainstansrätten skall

1. ogiltigförklara kommissionens beslut av den 23 april 1986 (IV. 31/149 - Polypropen) i den mån det berör sökanden, eller

2. upphäva eller väsentligt sätta ned böterna, och

3. förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Kommissionen har å sin sida yrkat att förstainstansrätten skall

- ogilla sökandens talan och

- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

Saken

30 Förstainstansrätten finner att följande invändningar från sökandens sida skall prövas. För det första invändningarna om att det skett ett åsidosättande av rätten till försvar därigenom att kommissionen vid utarbetandet av beslutet åsidosatt sin skyldighet att vara opartisk (1), därigenom att kommissionen underlåtit att till sökanden översända handlingar på vilka den grundade beslutet (2) och därigenom att inte alla anmärkningar som framställdes mot sökanden i beslutet angavs i meddelandet om anmärkningar (3). För det andra invändningarna om fastställelse av överträdelsen. Dessa invändningar rör dels de faktiska omständigheter som kommissionen kommit fram till (1), dels tillämpningen av artikel 85.1 i EEG-fördraget på dessa omständigheter (2). För det tredje invändningarna om sökandens ansvar för överträdelsen. För det fjärde invändningarna om beslutets motivering. För det femte invändningarna om fastställelsen av böterna, vilka påståtts vara delvis preskriberade (1) samt oproportionerliga i förhållande till den påstådda överträdelsens varaktighet (2) och svårhetsgrad (3).

Rätten till försvar

1. Brist på opartiskhet vid utarbetandet av beslutet

31 Sökanden har gjort gällande att kommissionens interna organisation fram till 1985 var så utformad att den minskade risken för partiskhet och orättvisa vid kommissionens överläggningar, eftersom redan från förfarandets inledningsskede undersökningsuppgiften var skild från uppgiften att beivra överträdelser. Under det administrativa förfarandet i förevarande fall omorganiserades generaldirektoratet för konkurrens så att samma tjänsteman måste uppträda som både utredare/inspektör och granskare/referent. Därmed bortföll garantierna för opartiskhet och rättvisa.

32 I sin replik har sökanden vidare anfört att det nya systemet, i motsats till vad kommissionen hävdat, inte obetingat erbjuder alla önskvärda garantier, att det nya systemet inte kunde tillämpas i förevarande fall eftersom det infördes först 1985 och att det i varje fall inte kunde avhjälpa avsaknaden av skilda uppgifter redan från inledningsskedet. Sökanden har anfört exempel från beslutet av vilka det enligt sökanden framgår att nackdelarna med denna omorganisation inte är rent hypotetiska, eftersom de visar att kommissionen bl.a. tolkade vissa handlingar ofullständigt eller partiskt. Sökanden har slutligen anfört att kommissionen inte gör gällande att det nya systemet tillämpades på hela det ifrågavarande förfarandet.

33 Sökanden har anfört att sökanden med hänsyn till omorganisationen av generaldirektoratet för konkurrens fäste särskild vikt vid möjligheten att verkligen höras inom ramen för det administrativa förfarandet. Men förhörsombudet som ansvarade för att förhören förlöpte väl hade varnat företagen för att han enligt de instruktioner som han hade fått inte kunde ingripa effektivt efter förhöret om han ansåg att förslaget till beslut var behäftat med fel eller gick för långt och att han efter förhöret endast kunde ingripa när det gällde frågor om förfarandet. Han hade begärt förtydliganden angående sin roll men hade inte fått några. Han befann sig enligt egen utsago i "ett ynkligt läge". Av dessa förklaringar drog sökanden den slutsatsen att förhörsombudet inte var i stånd att verksamt skydda rätten till försvar och spela sin roll av opartisk medlare, dvs. att verksamt fullgöra uppgifterna inom sitt kompetensområde i enlighet med kommissionens Trettonde rapport om konkurrenspolitiken. Sökanden måste därför, trots alla sina förberedelser inför förhören, avstå från att delta i dessa av fruktan för att utsätta sig för den allvarliga risken att sökandens förklaringar tolkades felaktigt eller användes mot sökanden av en förvaltning vars opartiskhet hade komprometterats. Sökanden har slutligen anfört att kommissionen inte har bestritt riktigheten av sökandens beskrivning av förhörsombudets förklaring.

34 Kommissionen har å sin sida förklarat att omorganisationen av generaldirektoratet för konkurrens, vilken genomfördes under 1985, syftade till att åstadkomma en optimal förening av effektivitet och opartiskhet. Garantierna för objektivitet, opartiskhet och konsekvens ökade således genom inrättandet av ett nytt direktorat som skulle ansvara för samordningen av beslutsfattandet och säkerställa att de beslut som rörde samma slag av konkurrensbegränsande beteenden inom de olika sektorerna var förenliga sinsemellan. Denna omorganisaion beskrevs i den Fjortonde och Femtonde rapporten om konkurrenspolitiken.

35 Kommissionen har i dupliken anfört att det är fel att säga att förevarande fall handlades av samma tjänstemän från början till slutet av det administrativa förfarandet, eftersom mer än 20 personer deltog i utredningen av fallet. Kommissionen har med hänvisning till de exempel som sökanden anfört för att belysa kommissionens påstådda brist på opartiskhet påpekat att dessa exempel avser ett skede i förfarandet som ligger efter meddelandet om anmärkningar och därför inte kan tjäna som stöd för påståendet att avsaknaden av skilda funktioner som utredare och referent skulle vara skadlig. Kommissionen har vidare anfört att man av dessa exempel inte heller kan sluta sig till att kommissionen gjorde en felaktig analys av de faktiska omständigheterna eller av handlingarna, och ännu mindre att en sådan analys beror på den interna organisationen av kommissionens arbete.

36 Kommissionen har i dupliken hänvisat till syftet med inrättandet av befattningen som förhörsombud och ingående redogjort för förhörsombudets kompetensområde. Kommissionen har med hänsyn till dessa klargöranden anmärkt att sökanden inte har anfört något som kan styrka att det förfarande som följts i förevarande fall inte varit korrekt. Kommissionen har framhållit att sökandens förklaring att allt det som sökanden hade kunnat säga under förhöret skulle ha "använts mot sökanden" och att de muntliga upplysningar som sökanden hade kunnat ge vid detta tillfälle inte skulle ha använts objektivt, är ogrundade och orättvisa antaganden. Kommissionen har vidare anfört att eftersom sökanden valt att inte utnyttja möjligheten att delta i förhöret, har sökanden nu ingen rätt att göra gällande att de påstådda felen i beslutet hade kunnat undvikas genom förhörsombudets ingripande.

37 Förstainstansrätten konstaterar inledningsvis att sökanden i sin ansökan har gjort gällande att dess rätt till försvar kränkts genom ändringen av den interna organisationen av kommissionens avdelningar och uppgivandet av de garantier för opartiskhet som det tidigare, till denna organisation kopplade förfarandet erbjöd. I sin replik har sökanden hävdat att det inte är säkert att den nya organisationen och det nya förfarandet erbjuder alla de garantier för opartiskhet som kommissionen tillskriver dem i sitt svaromål, men gör numera gällande att sökanden inte kunde utnyttja de garantier som det nya förfarandet erbjuder, eftersom det förfarandet inte tillämpades i förevarande fall.

38 För att övervinna den påtagliga motsägelsen i de argument som framförts av sökanden, vilken först klagat över att det gamla förfarandet inte tillämpades i sökandens fall och sedan över att sökanden inte heller hade nytta av det nya förfarandet, måste man beakta att sökanden anser att rätten till försvar åsidosatts, eftersom omorganisationen av kommissionens avdelningar inträffade under loppet av det administrativa förfarande som ledde fram till fattandet av det angripna beslutet och följaktligen det gamla och det nya förfarandet tillämpades efter varandra på sökandens fall, vilket enligt sökanden ledde till att vart och ett av dessa förfaranden berövades de garantier som de var för sig erbjöd om de tillämpades från början till slut på ett fall.

39 Förstainstansrätten finner att den omständigheten att vissa av kommissionens tjänstemän deltog i det administrativa förfarandet både som utredare och som referenter inte gör beslutet rättsstridigt. Det framgår nämligen klart av domstolens rättspraxis att kommissionen inte kan betraktas som en "domstol" i den mening som avses i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Under det administrativa förfarandet vid kommissionen är denna emellertid skyldig att följa de processrättsliga skyddsregler som föreskrivs i gemenskapsrätten. Innan kommissionen fattar ett beslut är den således enligt artikel 19.1 i förordning nr 17 skyldig att lämna de berörda tillfälle att yttra sig över dess anmärkningar. Det är även av detta skäl som kommissionen i förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19 i förordning nr 17 (EGT 1963, 127, s. 2268, fransk version; svensk specialutgåva, del 08, volym 01) infört ett kontradiktoriskt förfarande. Enligt detta förfarande skall kommissionen meddela de berörda företagen sina anmärkningar och företagen ha möjlighet att skriftligen bemöta meddelandet inom en viss tid. I förekommande fall och särskilt om kommissionen avser att ålägga böter, kan ett förhör med de berörda företagen genomföras. Enligt artikel 4 i förordning nr 99/63 får kommissionen i sina beslut endast ta upp sådana anmärkningar mot företag beträffande vilka dessa har haft tillfälle att yttra sig. Dessa bestämmelser ger uttryck för en grundläggande prinicip i gemenskapsrätten som kräver iakttagande av rätten till försvar i varje förfarande, även av administrativ karaktär, och som särskilt innebär att det berörda företaget under förfarandet måste ha lämnats tillfälle att yttra sig över riktigheten i och relevansen av de påstådda faktiska respektive andra omständigheter samt över de handlingar som kommissionen använt till stöd för sitt påstående om att det föreligger en överträdelse av EEG-fördraget (domstolens dom av den 7 juni 1983 i förenade målen 100-103/80, Musique Diffusion française mot kommissionen, punkterna 7-10, Rec. s. 1825).

40 Förstainstansrätten finner att de processrättsliga skyddsregler som föreskrivs i gemenskapsrätten emellertid inte kräver att kommissionen skall ha en intern organisation som hindrar att en och samma tjänsteman kan uppträda både som utredare och referent i samma ärende.

41 Härav följer att, även om invändningen om kommissionens interna organisation inte kan godtas, gemenskapsrätten innehåller alla de nödvändiga kriterierna för att pröva invändningar om åsidosättande av sökandens rätt till försvar och i förekommande fall godta invändningarna.

42 För övrigt måste det konstateras att sökanden inte kunnat ange hur åsidosättandet av sökandens rätt till försvar samt de av sökanden påstådda faktiska felaktigheterna kan tillskrivas den påtalade omorganisationen av generaldirektoratet för konkurrens.

43 Förstainstansrätten konstaterar vidare att de relevanta bestämmelserna om förhörsombudets kompetensområde, vilka bifogades den Trettonde rapporten om konkurrenspolitiken, har följande lydelse:

"Artikel 2

Förhörsombudet skall säkerställa att förhöret avlöper korrekt och därigenom bidra till att förhöret och det eventuellt efterföljande beslutet är objektiva. Förhörsombudet skall särskilt sörja för att vederbörlig hänsyn tas vid utarbetandet av förslag till kommissionens beslut på konkurrensområdet till alla omständigheter av betydelse, vare sig dessa är fördelaktiga eller ofördelaktiga för de berörda parterna. Förhörsombudet skall vid fullgörande av sina uppgifter sörja för att rätten till försvar respekteras, samtidigt som förhörsombudet tar hänsyn till kravet att konkurrensreglerna tillämpas effektivt och i enlighet med gällande föreskrifter och de principer som har fastställts av domstolen.

Artikel 5

Förhörsombudet skall rapportera till generaldirektören för konkurrens om förhörets förlopp och om de slutsatser som förhörsombudet drar av förhöret. Förhörsombudet skall uttala sig om förfarandets vidare förlopp. Därvid kan förhörsombudet föreslå att ytterligare upplysningar inhämtas, att man avstår från vissa anmärkningar eller att man lämnar meddelande om ytterligare anmärkningar.

Artikel 6

Förhörsombudet kan, om förhörsombudet anser det lämpligt, vid fullgörandet av de uppgifter som fastställs i artikel 2 framföra sina iakttagelser direkt till kommissionären för konkurrens när den senare föreläggs det preliminära förslag till beslut som är avsett för den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor.

Artikel 7

Om det är lämpligt, kan kommissionären för konkurrens på förhörsombudets begäran besluta att foga dennes slutgiltiga yttrande som bilaga till det förslag till beslut som läggs fram för kommissionen, i syfte att säkerställa att kommissionen, när den tar ställning till ett konkret ärende, har tillgång till alla uppgifter som är av betydelse i ärendet."

44 De uttalanden som sökanden tillskrivit förhörsombudet var tillvitelser från den senares sida mot kommissionen och överskred därför ramen för förhörsombudets kompetensområde. Sökanden kan inte som grund för sin vägran att delta i förhören åberopa dessa tillvitelser och därefter hävda att sökandens rätt till försvar åsidosatts.

45 Invändningen kan därför inte godtas.

2. Underlåtenhet att översända handlingar vid tiden för meddelandet om anmärkningar

46 Sökanden har i sina inlagor hänvisat till ett antal handlingar eller serier av handlingar som kommissionen enligt sökanden underlät att fästa sökandens uppmärksamhet på vid tiden för meddelandet om anmärkningar och som kommissionen enligt sökanden grundade sitt beslut på. Kommissionen gjorde det därmed omöjligt för sökanden att yttra sig över innehållet i dessa handlingar och åsidosatte följaktligen sökandens rätt till försvar.

47 Bland dessa handlingar finns enligt sökanden en handling av den 6 september 1977 som enligt uppgift påträffades hos Solvay och i vilken redogörs för ett möte mellan en anställd hos Solvay och en anställd hos sökanden (punkt 16 näst sista stycket i beslutet) samt en serie handlingar som påträffades hos ATO och som rörde utbyte av upplysningar om de franska producenternas leveranser och tillämpning av kvoter på den franska marknaden under 1979 (punkt 15 h i beslutet). Denna handling och denna serie av handlingar varken nämndes i de meddelanden om anmärkningar som tillställdes sökanden eller bifogades dessa meddelanden.

48 Sökanden har vidare anfört att två andra handlingar som sökanden tillställde kommissionen som bilaga till sitt svar på meddelandet om anmärkningar användes mot sökanden i beslutet utan att sökanden kunde yttra sig över handlingarnas innehåll, eftersom sökanden inte visste att de skulle användas mot sökanden. Det gällde två protokoll från interna sammanträden hos sökanden den 5 juli och den 12 september 1979 (punkterna 29 och 31 i beslutet).

49 Sökanden har kommit fram till att kommissionen, eftersom den inte tillät sökanden att yttra sig om dessa handlingars bevisvärde, drog felaktiga slutsatser av dessa, särskilt genom att underlåta att ta hänsyn till de omständigheter till sökandens förmån som dessa handlingar kunde omfatta. Sökanden har i det hänseendet anmärkt att Shell Chimie (Frankrike) inte nämns i de handlingar som påträffades hos ATO och hävdat att denna tystnad bevisar att Shellbolagen inte deltog i kvotarrangemangen. Sökanden har vidare hävdat att den handling som påträffades hos Solvay inte innehåller någon hänvisning till prisavtal och att detta bevisar att inga sådana avtal ingicks 1977.

50 Sökanden har också gjort gällande att kommissionen i beslutet använder två handlingar till stöd för andra anmärkningar än de som dessa handlingar förutsattes stödja i meddelandet om anmärkningar. Det rör sig för det första om en intern Shell-anteckning av den 20 oktober 1982 om ett internt sammanträde inom Shell den 7 september 1982 vilken anteckning i det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes sökanden, där anteckningen utgjorde bilaga 30, anfördes som bevis för att det fanns ett prisavtal i slutet av 1982, medan det i beslutet hänvisades till denna handling i punkt 68 andra stycket för att styrka att sökanden var en av "ledarna" i den konkurrensbegränsande samverkan och att sökanden ingick ett pris- och/eller kvotavtal med de tre övriga s.k. "ledarna" i slutet av 1982. Det rör sig för det andra om en intern Shell-handling med rubriken "PP W. Europe Pricing" (bilaga 49 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell) till vilken handling kommissionen hänvisade i sistnämnda meddelande för att bevisa att sökanden deltog i ett kvotavtal för 1983, medan kommissionen i punkt 49 i beslutet använde denna handling för att styrka att Shell deltog i ett prisavtal i juli 1983. Sökanden har hävdat att eftersom det är omöjligt för ett företag som av kommissionen anklagas för åsidosättande av artikel 85.1 i EEG-fördraget att gå genom varje handling som bifogas meddelandet om anmärkningar och att lägga fram varje slutsats som enligt företaget inte kan dras av handlingen, kan kommissionen inte i beslutet använda de handlingar som nämns i meddelandet om anmärkningar till stöd för andra anmärkningar än de som åberopas i detta meddelande.

51 Kommissionen har å sin sida hävdat att den på lämpligt sätt gav sökanden möjlighet att ta ställning till alla handlingar som angick sökanden och som kunde åberopas mot sökanden. De handlingar som påträffades hos ATO bekräftade således endast handlingar som påträffades hos ICI och översändes till sökanden, eller också berörde de inte sökanden och skulle därför inte översändas till sökanden.

52 Kommissionen har gjort gällande att den handling från Solvay som nämns i punkt 16 femte stycket i beslutet gjordes tillgänglig för sökanden under förfarandet för insyn i handlingarna i ärendet och att sökanden då tog en kopia av handlingen. Kommissionen har tillagt att denna handling framför allt användes i beslutet för att styrka vid vilken tidpunkt Solvay började delta i diskussionerna om priserna och att handlingen dessutom bekräftar att sådana diskussioner ägde rum på den tiden.

53 Beträffande de två interna Shell-handlingarna av den 5 juli och den 12 september 1979 har kommissionen framhållit att den första handlingen endast bekräftar en detalj rörande tidsplanen för 1979 års prisinitiativ och att sökanden, eftersom sökanden själv lagt fram handlingen, borde ha känt till dess betydelse och därför kommenterat den spontant. Detsamma gäller den andra handlingen.

54 Beträffande användningen av handlingen med rubriken "PP W. Europe Pricing" till stöd för andra anmärkningar än de till stöd för vilka handlingen nämndes i meddelandet om anmärkningar, har kommissionen medgivit att denna handling i de meddelanden om anmärkningar som tillställdes sökanden egentligen endast nämndes i samband med fastställelsen av kvoter för 1983, medan den i beslutet användes för att bevisa sökandens deltagande i prisinitiativet i juli 1983. Kommissionen anser emellertid att sökanden på grund av det nära sambandet mellan dessa båda punkter måste ha varit medveten om att omnämnandet i denna handling av ett "mål för juli" skulle kunna användas mot sökanden.

55 Förstainstansrätten konstaterar att enligt domstolens rättspraxis det viktiga inte är handlingarna som sådana utan de slutsatser som kommissionen har dragit av dessa. Om dessa handlingar inte nämndes i meddelandet om anmärkningar kunde det berörda företaget med rätta anta att de inte hade någon betydelse i ärendet. Genom att inte informera ett företag om att vissa handlingar skulle användas i beslutet, hindrade kommissionen företaget från att i tid ta ställning till dessa handlingars bevisvärde. Härav följer att dessa handlingar inte kan betraktas som giltiga bevis mot företaget. (dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG Telefunken mot kommissionen, punkt 27, Rec. s. 3151, och senast dom av den 3 juli 1991 i mål C-62/86, AKZO Chemie mot kommissionen, punkt 21, Rec. s. I-3359).

56 I förevarande fall kan endast de handlingar som nämns i det allmänna eller särskilda meddelandet om anmärkningar eller i skrivelsen av den 29 mars 1985 eller de handlingar som bifogats dessa dokument utan att där särskilt omnämnas, anses som bevis mot sökanden inom ramen för detta mål. De handlingar som bifogats meddelandena om anmärkningar men inte nämns i dessa kan endast göras gällande mot sökanden i beslutet, om sökanden av meddelandena om anmärkningar rimligtvis kunde sluta sig till vilka slutsatser kommissionen avsåg att dra av handlingarna.

57 Förstainstansrätten anser följaktligen att den handling av den 6 september 1977 som påträffades hos Solvay och som nämns i punkt 16 näst sista stycket i beslutet samt de handlingar som togs i förvar hos ATO och som nämns i punkt 15 h i beslutet inte kan användas som bevis mot sökanden. Detta hindrar emellertid inte sökanden från att använda dessa handlingar som bevis till sin fördel.

58 Frågan om de sistnämnda handlingarna utgör ett oundgängligt stöd för vad kommissionen i beslutet funnit styrkt gentemot sökanden, skall bedömas av förstainstansrätten vid dess prövning av om vad kommissionen funnit styrkt är välgrundat.

59 De båda protokoll från interna Shell-sammanträden som sökanden bifogat sitt svar på meddelandet om anmärkningar och som nämns i punkterna 29 och 31 i beslutet skall däremot betraktas som bevis som kan åberopas mot sökanden inom ramen för detta mål. När sökanden lade fram dessa handlingar inom ramen för det administrativa förfarandet, måste sökanden ha varit medveten om risken för att kommissionen skulle använda handlingarna som bevis mot sökanden. Det framgår av domstolens rättspraxis (dom av den 29 oktober 1980 i förenade målen 209-215/78 och 218/78, Van Landewyck mot kommissionen, Rec. s. 3125 punkt 68) att beslutet inte nödvändigtvis behöver vara en kopia av redogörelsen för anmärkningarna. Kommissionen skall i själva verket ta hänsyn till resultatet av det administrativa förfarandet, antingen för att avstå från sådana anmärkningar som har visat sig ogrundade eller för att faktiskt eller rättsligt tillrättalägga eller komplettera sin argumentation till stöd för de anmärkningar som den åberopar. Sistnämnda möjlighet strider inte mot den rätt till försvar som garanteras av artikel 4 i förordning nr 99/63.

60 Kommissionen kunde därför utan vidare till stöd för de anmärkningar som redan meddelats sökanden använda handlingar som sökanden hade lagt fram inom ramen för det administrativa förfarandet.

61 När det gäller användningen i beslutet av bilaga 30 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes sökanden, till stöd för andra anmärkningar än de som dessa handlingar var avsedda att stödja i nämnda meddelande om anmärkningar, skall det slås fast att den första av dessa handlingar utgör bilaga 100 till det allmänna meddelandet om anmärkningar och att denna bilaga används i sistnämnda meddelande (punkt 124) till stöd för anmärkningar i samband med den särskilda roll som de "fyra stora" spelade, vilket också är fallet i punkt 68 andra stycket i beslutet.

62 Bilaga 49 till det särskilda meddelandet om anmärkningar - vilken bilaga nämns i punkt 49 i beslutet till stöd för anmärkningen om ingåendet av ett prisavtal i juli 1983, medan bilagan i det särskilda meddelandet om anmärkningar anfördes för att styrka sökandens deltagande i ett kvotavtal - kan i beslutet användas mot sökanden endast om sökanden utifrån meddelandena om anmärkningar och innehållet i handlingarna rimligtvis kunde sluta sig till vilka slutsatser som kommissionen avsåg att dra därav. I förevarande fall hänvisar det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes sökanden till sökandens deltagandet i prisinitiativet i juni och juli 1983 (punkt 8 h) och det allmänna meddelandet om anmärkningar till detta deltagande i punkt 74. De två första meningarna i denna handling gjorde det möjligt för sökanden att rimligtvis sluta sig till de slutsatser som kommissionen avsåg att dra av handlingen till stöd för de anmärkningar som kommissionen framfört. I denna handling anförs nämligen följande:

"Despite 100 % loading of W. European PP effective industrial production capacity, prices have generally fallen from 1.85/1.95 DM/kg ("marker" grade - tape, raffia) in December 1982 to approx. 1.70 DM (gross) in May, June 1983.

This paper provides data on PP supply, demand and pricing to show the cost to the Group of failing to use the present opportuniy for a general increase of prices."

("Trots 100 % utnyttjande av den faktiska industriella produktionskapaciteten för polypropen i Västeuropa har priserna i allmänhet fallit från 1,85/1,95 DEM/kg (band av "marker"-kvalitet, fiber) i december 1982 till ca 1,70 DEM (brutto) i maj-juni 1983.

Denna handling innehåller upplysningar om tillgång, efterfrågan och prisbildning för polypropen för att visa koncernen vad det skulle kosta att inte utnyttja det aktuella tillfället till att företa en allmän prishöjning").

63 Härav följer att kommissionen kunde använda denna handling till stöd för anmärkningen om ingåendet av ett prisavtal i juli 1983.

3. Nya anmärkningar

64 Sökanden har i sin argumentation rörande fastställelsen av de faktiska omständigheterna hävdat att kommissionen i sitt beslut har gjort gällande ett antal anmärkningar som inte framfördes i de meddelanden om anmärkningar som tillställdes sökanden. Detta gäller sökandens påstådda deltagande i ett prisinitiativ i juli 1979 (punkt 30 i beslutet) liksom sökandens deltagande i sammanträden under 1981, vilket sistnämnda deltagande kommissionen har åberopat som stöd för sin anmärkning rörande den roll som de fyra stora producenterna, däribland sökanden, spelade (punkterna 19, 57, 67, 68, 78 och 109 i beslutet).

65 Kommissionen har å sin sida hävdat att alla de anmärkningar som gjordes gällande i beslutet hade anförts i det allmänna meddelandet om anmärkningar, i det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes sökanden eller i skrivelsen av den 29 mars 1985.

66 Förstainstansrätten finner att den anmärkning som framställdes i punkt 30 i beslutet nämndes i bilaga A till den skrivelse av den 29 mars 1985 som kommissionen tillställde sökanden för att klargöra och komplettera de tidigare meddelandena om anmärkningar.

67 Beträffande den hänvisning som kommissionen gjorde i punkterna 19, 57, 67, 68, 78 och 109 i beslutet till sökandens deltagande i sammanträden med ICI och Monte under 1981 för att påvisa den särskilda roll som sökanden spelade i ledningen för den konkurrensbegränsande samverkan, skall det anmärkas att denna hänvisning ingalunda är ny eftersom detta deltagande uttryckligen omnämns under rubriken "De fyra storas särskilda roll" i punkt 118 i det allmänna meddelandet om anmärkningar, vilken punkt är individuellt tillämplig på sökanden, och i punkt 2 a i det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes sökanden.

68 Anmärkningen kan därför inte godtas.

Fastställelse av överträdelsen

69 Enligt beslutet (punkt 80 första stycket) deltog de polypropenproducenter som levererade till gemenskapen från 1977 i ett helt komplex av planer, arrangemang och åtgärder som beslöts inom ramen för ett system med regelbundna sammanträden och ständiga kontakter. I beslutet (punkt 80 andra stycket) tilläggs att producenternas övergripande plan var att mötas för att träffa uttryckliga avtal om särskilda frågor. Vidare anförs det i beslutet att ett sådant beteende kan omfattas av artikel 85.1 som ett "samordnat förfarande", även om parterna inte på förhand nått enighet om en gemensam plan för sitt beteende på marknaden utan endast antar eller ansluter sig till i hemlighet uppgjorda mekanismer som underlättar samordningen av deras affärsbeteende. I vissa avseenden kan därför producenternas varaktiga samarbete och hemliga samförstånd när det gäller genomförandet av det övergripande avtalet anta karaktären av en samordnat förfarande (punkt 87 tredje stycket).

70 Under dessa förhållanden skall det först prövas om kommissionen har styrkt de av den anförda faktiska omständigheterna rörande 1977 års avtal om minimipriser (A), sökandens kontakter med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena (B), prisinitiativen, åtgärder för att underlätta genomförandet av prisinitiativen och fastställelsen av avsättningsmål och kvoter (C) för åren 1979 och 1980 (C1), år 1981 (C2), år 1982 (C3) och år 1983 (C4). Därvid skall den angripna rättsakten (a) och parternas argument (b) först redovisas och sedan bedömas (c). Därefter skall det bedömas om sökandens allmänna argument angående de faktiska omständigheterna är välgrundade (D) och slutligen skall tillämpningen av artikel 85.1 i EEG-fördraget på dessa omständigheter prövas.

1. De faktiska omständigheterna

A - Avtalet om minimipriser

a) Den angripna rättsakten

71 I beslutet (punkt 16 första, andra och tredje styckena; se också punkt 67 första stycket) anges att de etablerade producenterna under 1977, efter det att sju nya polypropenproducenter framträtt i Västeuropa, inledde överläggningar med varandra för att försöka undvika ett betydande prisfall med åtföljande förluster. Inom ramen för dessa överläggningar tog de viktigaste producenterna Monte, Hoechst, ICI och Shell initiativet till ett "avtal om minimipriser" som skulle träda i kraft den 1 augusti 1977. Det ursprungliga avtalet omfattade inte någon volymkontroll, men om avtalet visade sig vara framgångsrikt var det avsikten att kvantitativa begränsningar skulle införas för 1978. Detta avtal skulle gälla under en första period om fyra månader och avtalets närmare bestämmelser meddelades de övriga producenterna, däribland Hercules, vars försäljningsdirektör antecknade att minimipriserna för huvudkvaliteterna i de enskilda medlemsstaterna var baserade på ett marknadspris för fiberkvalitet på 1,25 DEM/kg.

72 Enligt beslutet (punkt 16 femte stycket) medgav ICI och Shell att de haft kontakt med andra producenter för att studera sätten att hejda prisfallet. Enligt ICI är det möjligt att man föreslog en prisnivå som priserna inte fick gå under. ICI och Shell bekräftade att överläggningen inte var begränsad till de "fyra stora". En handling dagtecknad den 6 september 1977, som påträffades hos Solvay, visar att ett sammanträde ägde rum den 30 augusti 1977 mellan Solvay och Shell. I beslutet fastslås att även om Hercules var väl informerat om resultaten av prisöverläggningarna, kunde emellertid inte identiteten fastställas på de övriga producenter som deltog i överläggningarna. Dock tilläggs det i beslutet (punkt 78 tredje stycket) att det initiativ som togs med avseende på den 1 december 1977 av Monte, Hoechst, ICI och Shell uttryckligen stöddes av minst fem andra producenter. Det var inte möjligt att få några närmare detaljer om hur avtalet om minimipriser fungerade. Men i november 1977, då fiberpriset förefaller ha fallit till runt 1,00 DEM/kg, meddelade Monte sin avsikt att höja det till 1,30 DEM/kg från och med den 1 december. Den 25 november rapporterade fackpressen att de tre andra stora stödde detta initiativ och hade för avsikt att företa liknande höjningar, vilka skulle träda i kraft samma dag eller senare i december.

73 Enligt beslutet (punkt 17 första och andra stycket) var det ungefär vid denna tid som systemet med regelbundna sammanträden för polypropenproducenterna började. ICI hävdade att inget sammanträde ägde rum före december 1977 men medgav att producenterna redan dessförinnan hade haft kontakt sinsemellan, troligen per telefon och när det fanns behov av det. Sökanden medgav att det var möjligt att ledande företrädare för sökanden "i eller omkring november 1977 diskuterade priser med Montedison och att Montepolimeri omnämnde möjligheten att höja priserna och inhämtade Shells reaktion på denna möjlighet". I beslutet drogs av detta den slutsatsen att Shell tillhörde de producenter som i anslutning till avtalet om minimipriser tog ett initiativ med avseende på den 1 december 1977 (punkt 78 tredje stycket). I beslutet (punkt 17 tredje stycket) anges att även om det inte finns något direkt bevis för att gruppsammanträden ägde rum före december 1977 för att fastställa priserna, hade producenterna redan vid sammanträden i maj och november 1977 inom en branschorganisation för kunder, "European Association for Textile Polyolefins (EATP), informerat om det behov av en gemensam åtgärd för att höja prisnivåerna som man kommit till insikt om. Redan i maj 1977 hade Hercules understrukit att initiativet borde komma från de "traditionella marknadsledarna", medan Hoechst hade förklarat att priserna enligt Hoechsts uppfattning behövde höjas med 30-40 %.

74 I detta sammanhang läggs i beslutet (punkterna 17 fjärde stycket, 78 tredje stycket och 104 andra stycket) ett visst antal producenter, till vilka sökanden inte hör, till last att ha förklarat att de stödde Montes tillkännagivande i en artikel, som publicerades i fackpressen (European Chemical News, nedan kallad "ECN") den 18 november 1977, av sin avsikt att från och med den 1 december höja fiberpriset till 1,30 DEM/kg. Av de olika uttalanden som gjordes vid EATP-sammanträdet den 22 november 1977 framgick det enligt sammanträdesprotokollet att det av Monte fastställda priset på 1,30 DEM/kg hade antagits av de övriga producenterna som "målpris" för hela sektorn.

b) Parternas argument

75 Sökanden har anfört att kommissionen för att bevisa förekomsten av det påstådda avtalet om minimipriser stöder sig på endast en handskriven anteckning av Hercules försäljningsdirektör under första hälften av 1977 (bilaga 2 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Denna anteckning, som sökanden under den muntliga förhandlingen betecknat som en "scrappy handwritten note" ("klotter"), kan inte användas som bevis med tanke på de omständigheter under vilka den skrevs, dess dubbeltydiga innehåll och svårigheterna att tolka den. I sitt svar på kommissionens begäran om upplysningar (bilaga 1 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Hercules) angav Hercules nämligen att författaren till anteckningen inte längre kom ihåg under vilka omständigheter han hade framställt handlingen, men att han trodde att det rörde sig om en anteckning som han gjort under ett telefonsamtal med en annan producent, "kanske ICI". Påståendena i denna anteckning återges dessutom endast i andra hand utan att mellanhänderna har kunnat identifieras. Dessa kan ha tagit fullständigt fel eller återgett något som endast var ett rykte på marknaden eller också hittat på det mellan de "fyra stora" ingångna avtalet för att förmå Hercules, som var nykomling och angelägen om att tillförsäkra sig en del av marknaden, att inte sälja under marknadspriserna.

76 Sökanden har gjort gällande att protokollen från Shells interna sammanträden under alla omständigheter visar att bolagen inom Shellkoncernen vid den tiden tillämpade en affärspolicy med "key accounts" ("nyckelkunder") som var fullständigt oförenlig med ingåendet eller fullgörandet av ett prisavtal. Det är vidare inte styrkt att producenterna försökte genomföra det påstådda minimipriset.

77 Sökanden har framhållit att den hos Solvay påträffade handlingen, enligt vilken Solvay och Shell SA, sökandens belgiska rörelsedrivande bolag, möttes den 30 augusti 1977 för att diskutera priset på polypropen, inte kan användas mot sökanden inom ramen för detta förfarande och att handlingen inte heller på något sätt bevisar att rättsstridiga prisavtal förekommit. Dess innehåll bevisar till och med motsatsen, eftersom handlingen inte innehåller någon hänvisning till sådana avtal. Sökanden har vidare gjort gällande att kommissionen endast genom att selektivt och partiskt återge Shells svar på meddelandet om anmärkningar kan hävda att sökandens deltagande i det påstådda avtalet om minimipriser kan härledas från detta svar.

78 Sökanden har vidare understrukit att beslutet till skillnad från meddelandet om anmärkningar inte längre stöder sig på de förklaringar som Shell avgav under EATP:s sammanträden, utan endast på påstådda överläggningar om priser mellan Shell och Monte samt på en förklaring av Shell i ECN (bilaga 3 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) i vilken Shell förklarade sig välvilligt inställt till en prishöjning efter meddelandet om en prishöjning i november 1977. Dessa båda faktorer är enligt sökanden klart otillräckliga som stöd för slutsatsen att Shellbolagen i november 1977 åsidosatte artikel 85.1.

79 Sökanden har slutligen i sin replik hävdat att kommissionen vid förstainstansrätten inte kan göra gällande att avtalet från november 1977 i verkligheten bara utgjorde ett försenat genomförande av det påstådda avtal om minimipriser som ingicks i mitten av 1977. Något sådant påstående framfördes nämligen aldrig vare sig under det administrativa förfarandet eller i beslutet och saknar i varje fall grund, eftersom det påstådda avtalet från mitten av år 1977, varigenom priserna fastställdes till 1,25 DEM/kg, skulle stoppa förlusterna och vara genomfört den 1 augusti, medan novemberavtalet syftade till att höja priset till 1,30 DEM/kg den 1 december. Sökanden har härvid understrukit att kommissionen inte har lagt fram något bevis för ett samband mellan dessa båda påstådda avtal.

80 Kommissionen har å sin sida förklarat att den anteckning som gjordes av Hercules försäljningsdirektör (bilaga 2 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) inte är den enda handling som kommissionen stöder sig på för att styrka förekomsten av avtalet om minimipriser. Denna anteckning skall ses i samband med kontakterna mellan sökanden och andra producenter angående fastställelse av priser, vilka kontakter Shell erkände förekomsten av i sitt svar på meddelandet om anmärkningar (punkt 3.10-3.15). Med hänsyn till detta samband kunde kommissionen utgå från att denna anteckning var ett trovärdigt, precist och detaljerat bevis för förekomsten av ett avtal om minimipriser, även om det inte var ICI utan en annan producent som hade informerat Hercules. Beträffande den handling som påträffades hos Solvay har kommissionen erinrat om att den handlingen användes i beslutet huvudsakligen för att fastställa vid vilken tidpunkt Solvay började delta i prisöverläggningarna och att handlingen bekräftar att prisöverläggningar verkligen förekom, vilket sökanden för övrigt har medgivit.

81 Kommissionen har anfört att de handlingar som skulle styrka sökandens konkurrensorienterade beteende inte är relevanta, eftersom kommissionen anser sig ha rätt att använda handlingar som hänvisar till en konkurrensbegränsande samverkan även om det dessutom föreligger förnekanden och material som syftar till att påvisa en livlig konkurrens.

82 När det gäller avtalet från november 1977 har kommissionen vidare anfört att det i beslutet, sedan det i detta konstaterats att sökanden hade deltagit i avtalet om minimipriser, inte fastställs att det togs ett separat prisinitiativ i november 1977 utan endast att avtalet om minimipriser genomfördes i flera steg. Detta styrks av att det ursprungliga avtalet om minimipriser och initiativet från november 1977 i beslutet (punkterna 16 och 17) behandlas tillsammans under samma rubrik, "Det ursprungliga avtalet om minimipriser", och alltså inte var för sig.

83 Kommissionen har slutligen förklarat skillnaden i mål (1,25 DEM/kg för sommaren och 1,30 DEM/kg för november) med att Monte, efter att ha konstaterat att priserna fallit till 1,00 DEM/kg, under mellantiden insåg att betydande ansträngningar skulle behövas för att nå önskad nivå. Därför fstställde Monte ett mål som låg något högre än det pris som Monte egentligen hoppades uppnå.

c) Förstainstansrättens bedömning

84 Förstainstansrätten konstaterar att sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar har uppgivit följande:

"SICC/SCITCO has made enquiry of executives concerned with polypropylene in 1977. There is no record or recollection of such agreement (the alleged 'floor price' agreement in June 1977). On the basis of these enquiries, it appears likely that views were exchanged in 1977 with other producers, including Montepolimen (then Montedison), Hoechst and ICI as to how the sharp fall in prices might be checked. SICC may have urged operating companies not to sell below a price level corresponding with variable cost. Shell operating companies however, were not prepared to lose market share to give effect to any such recommendation, for at that time they were following a policy of 'Key Accounts' ... SICC does not accept that any discussions between producers in mid-1977 were limited to the 'Big Four' ... (g. g. ann. 2) itself makes clear that other companies were involved. Any such discussions were not in any way connected with subsequent multilateral meetings in the period 1978-1982, which SICC/SCITCO did not attend. With the flood of new capacity in 1977, market conditions were chaotic and producers were incurring serious financial losses. SICC does not know what level of prices may have been considered in any discussions in mid-1977, but the price of 1.25 DM/kg referred to in the Hercules note cited ... would have barely covered variable production costs. In any event, as the Commission fairly acknowledges (paragraph 34 of the Statement of Objections), any attempt by producers to implement any such 'stop-loss' floor price agreement wholly failed in the face of the continuation of unbridled price competition ... (Concerning) the alleged price initiative of November 1977, again, the same difficulties in reconstructing events many years ago arise as in the case of the alleged floor price agreement. However, SICC's researches indicate that executives from the service company may have had discussions concerning price with Montepolimeri in or about November 1977 and Montepolimeri may have suggested the possibility of increasing prices and may have sought SICC's views on its reactions to any increase. Shell companies continued to lose heavily on their polypropylene businesses; SICC's policy was to recommend the operating companies to support any moves towards increasing prices that would enable losses to be reduced but it recognised that other producers, particularly new entrants, would be likely to hold prices at uneconomic levels to win market share. In that event, Shell operating companies were obliged to meet competitors' offers to retain their market share and to ensure a minimum acceptable loading of the Shell polypropylene plants in Western Europe. For that reason and because of the Shell Group structure SICC could not give Montepolimeri or any producer a commitment that operationg companies would sell at increased prices."

("SICC/SCITCO har gjort efterforskningar hos personer i företagsledningen med ansvar för polypropensektorn 1977. Ingen kan erinra sig något sådant avtal (avtalet om minimipriser som påstås ha ingåtts 1977) och det finns inget skriftligt spår av något sådant. På grundval av dessa efterforskningar verkar det sannolikt att synpunkter om sättet att kontrollera det kraftiga prisfallet utväxlades 1977 med andra producenter, däribland Montepolimeri (som då hette Montedison), Hoechst och ICI. Det är möjligt att SICC anmodade de rörelsedrivande bolagen att inte sälja under en prisnivå som täckte de rörliga kostnaderna. Shells rörelsedrivande bolag var emellertid inte beredda att förlora marknadsandelar för att rätta sig efter en sådan rekommendation, eftersom de på den tiden tillämpade en "nyckelkundspolicy" ... SICC bestrider att överläggningar mellan producenter i mitten av 1977 var begränsade till de "fyra stora". ... av bilaga 2 till det allmänna meddelandet om anmärkningar framgår klart att andra bolag deltog. Ingen av dessa överläggningar hade något samband med de multilaterala sammanträden som ägde rum under perioden 1978-1982 och som SICC/SCITCO inte deltog i. Med den stora kapacitetsökningen 1977 blev marknadsvillkoren kaotiska och producenterna led allvarliga ekonomiska förluster. SICC vet inte vilken prisnivå som kan ha diskuterats vid överläggningar i mitten av 1977, men det pris på 1,25 DEM/kg som nämns i ovannämnda anteckning från Hercules ... kunde nätt och jämnt ha täckt de rörliga produktionskostnaderna. Som kommissionen öppet erkänner (punkt 34 i meddelandet om anmärkningar) misslyckades i varje fall fullständigt, på grund av fortsatt ohämmad priskonkurrens, varje försök av producenterna att genomföra ett sådant avtal om minimipriser för att stoppa förlusterna ... (Vad gäller) det påstådda prisinitiativet i november 1977 finner man på nytt, liksom i fallet med det påstådda avtalet om minimipriser, samma svårigheter att rekonstruera händelserna efter många år. SICC:s efterforskningar visar emellertid att det är möjligt att personer i företagsledningen för servicebolaget kan ha haft överläggningar om priser med Montepolimeri i eller omkring november 1977, och Montepolimeri kan ha framfört möjligheten att höja priserna och kan ha bett om SICC:s synpunkter på en sådan höjning. Shellbolagen fortsatte att lida stora förluster inom sin polypropenverksamhet. SICC:s policy var att rekommendera de rörelsedrivande bolagen att stödja alla initiativ till prishöjningar som skulle möjliggöra en minskning av förlusterna, men SICC erkände att andra producenter, särskilt nytillkomna producenter, sannolikt skulle hålla priserna på olönsamma nivåer för att vinna marknadsandelar. Under sådana omständigheter var de rörelsedrivande Shellbolagen tvungna att anpassa sig efter konkurrenternas anbud för att behålla sin marknadsandel och säkerställa ett godtagbart minimiutnyttjande av produktionskapaciteten i Shells polypropenfabriker i Västeuropa. Av denna orsak och på grund av Shellkoncernens struktur kunde SICC inte ge Montepolimeri eller någon annan producent någon utfästelse om att de rörelsedrivande bolagen skulle sälja till högre priser.")

85 Mot bakgrund av dessa omständigheter skall en prövning ske av den anteckning av Hercules försäljningsdirektör (bilaga 2 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), vari kommissionen ser ett uttryck för en enighet mellan de "stora fyra". Anteckningen har följande lydelse:

"Major producers have made agreement (Mont., Hoechst, Shell, ICI) 1. No tonnage control; 2. System floor prices - DOM less for importers; 3. Floor prices from July 1. definitely Aug. 1st when present contracts expire; 4. Importers restrict to 20 % fo 1 000 tonnes; 5. Floor prices for 4 month period only - alternative is for existing; 6. Com.(panies) to meet Oct. to review progress; 7. Subject (of the) scheme working - Tonnage restrictions would operate next year."

("Huvudproducenterna (Mont., Hoechst, Shell, ICI) har kommit överens om följande punkter: 1. ingen kvantitativ kontroll; 2. minimiprissystem för DOM (nationella producenter) med undantag för importörer; 3. minimipriser från och med den 1 juli eller senast den 1 augusti när löpande avtal utlöper; 4. importörerna begränsar till 20 % för 1 000 ton; 5. minimipriser endast under en fyramånadersperiod - alternativ till bestående; 6. bolagen bör träffas i oktobler för att gå igenom vilka framsteg som gjorts; 7. föremål för gällande system - tillämpning av de kvantitativa begränsningarna från och med nästa år.")

(Sedan följer en prislista för tre polypropenkvaliteter i fyra nationella valutor med bl.a 1,25 DEM/kg för fiber.)

86 Förstainstansrätten finner att de bevis som sökanden lagt fram för att försvaga bevisvärdet av den anteckning som gjorts av Hercules försäljningsdirektör inte kan vederlägga de slutsatser som kommissionen dragit av anteckningen. Ordalydelsen hos denna anteckning är nämligen fri från dubbeltydighet och det är helt normalt att den är illa skriven, inte undertecknad och inte daterad, eftersom det handlar om en anteckning som gjorts under ett samtal, sannolikt ett telefonsamtal, vars konkurrensbegränsande ämne var skäl för anteckningens upphovsman att lämna efter sig så få spår som möjligt. Upphovsmannens vaga hågkomster av denna anteckning med hänsyn till omständigheterna kring dess tillkomst förtar inte dess bevisvärde, eftersom man av anteckningen kan sluta sig till att de upplysningar som den innehåller tillhandahölls av en av de "fyra stora", utan att det är nödvändigt att precisera vilken. Det saknar för övrigt betydelse att dessa upplysningar meddelades i andra hand, eftersom kommissionen uttryckligen använder denna anteckning som ett skriftligt, samtida bevis för att andra producenter än anteckningens upphovsman ingick ett avtal. Den precisa och detaljerade karaktären hos dessa upplysningar gör det slutligen helt osannolikt att det endast skulle handla om rykten på marknaden eller om helt felaktiga eller uppdiktade upplysningar.

87 Eftersom dessutom sökanden har medgivit att producenterna vid denna tid diskuterade priser anser förstainstansrätten att kommissionen med rätta fann att flera producenter, inbegripet sökanden, enades om att fastställa minimipriser, utan att det behöver fastställas om andra producenter än de "fyra stora" anslöt sig till dessa priser.

88 Den omständigheten att de avtalade minimipriserna inte kunde uppnås talar inte mot att sökanden deltog i avtalet om minimipriser, eftersom förstainstansrätten anser att den omständigheten, även om den anses fastställd, på sin höjd skulle bevisa att minimipriserna inte genomfördes. I beslutet (punkt 16 sista stycket) görs ingalunda gällande att minimipriserna uppnåddes, utan fastslås däremot att fiberpriset i november 1977 föll till ca 1,00 DEM/kg.

89 När det gäller frågan om det i beslutet görs gällande att det föreligger ett samband mellan avtalet om minimipriser och prisinitiativet med avseende på december 1977 skall det anmärkas att det framgår av punkterna 16 och 17 i beslutet i förening med punkt 78 i detta, att man i beslutet ansåg att avtalet om minimipriser och prisinitiativet från slutet av 1977 utgjorde en helhet. Denna uppfattning grundar sig på den omständigheten att sökanden hade medgivit att det var möjligt att personer i företagsledningen för sökanden "i eller omkring november 1977 diskuterade priser med Montedison och att Montepolimeri omnämnde möjligheten att höja priserna och inhämtade Shells reaktion på denna möjlighet". I beslutet (punkt 78 tredje stycket) drogs av denna omständighet den slutsatsen att sökanden tillhörde de producenter som i anslutning till avtalet om minimipriser tog ett initiativ med avseendc på den 1 december 1977.

90 I detta hänseende finner förstainstansrätten att kommissionen av sökandens svar på meddelandet om anmärkningar i förening med sökandens deltagande i avtalet om minimipriser, med rätta drog den slutsatsen att sökanden för att förlänga detta avtal hade tagit detta initiativ tillsammans med Monte, ICI och Hoechst. Sökandens svar tillåter den slutsatsen att sökanden, mellan ingåendet av avtalet om minimipriser och Montes tillkännagivande i ECN av sin avsikt att höja sina priser från och med den 1 december 1977, stod i förbindelse med Monte om prishöjningar. Svaret innehåller nämligen följande uttalande:

"However, SICC's researches indicate that executives from the service company may have had discussions concerning price with Montepolimeri in or about November 1977 and Montepolimeri may have suggested the possibility of increasing prices and may have sought SICC's views on its reactions to any increase."

FORTS. AV DOMSKÄL UNDER DOK.NR: 689A0011.1

("SICC:s efterforskningar visar emellertid att det är möjligt att personer i företagsledningen för servicebolaget i eller omkring november 1977 diskuterade priser med Montepolimeri och att Montepolimeri omnämnde möjligheten att höja priserna och inhämtade SICC:s reaktion på denna möjlighet.")

91 Inför dessa bevis har sökanden inte visat att sökanden inom ramen för dessa kontakter informerade sina konkurrenter om att sökanden vägrade att delta i något samarbete av detta slag.

92 Av det anförda följer att kommissionen styrkt att sökanden var en av de polypropenproducenter som enades om minimipriser i mitten av år 1977 och i förlängningen därav om ett målpris på 1,30 DEM/kg med avseende på den 1 december 1977.

B - Sökandens kontakter med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena

a) Den angripna rättsakten

93 I beslutet (punkterna 18, 19 tredje stycket och 78 första-tredje styckena) medges att sökanden inte deltog i de plenarsammanträden för polypropenproducenter i vilka deltog dels högre chefer med ansvar för den övergripande ledningen av vissa producenters polypropenverksamhet ("chefer"), dels chefer på lägre nivå med större detaljkännedom om marknadsföring ("experter"). Syftet med dessa sammanträden var särskilt att fastställa målpriser och försäljningsvolymer och att övervaka producenternas iakttagande därav. I beslutet anges emellertid att sökanden var engagerad i såväl det ursprungliga avtalet om minimipriser som i diskussionerna kring detta och att sökanden deltog i ad hoc-sammanträden med de övriga stora producenterna. Sökanden medgav själv att sökanden före "chef"- och "expert"-sammanträdena ibland inbjöds att ge sina synpunkter på genomförbarheten av en prishöjning, att sökanden efter sådana sammanträden informerades av Monte och ICI om de föreslagna målen och att sökanden vidarebefordrade dessa upplysningar till sina rörelsedrivande bolag. Sökandens interna handlingar bekräftar att sökanden kände till prisinitiativen och deltog i dessa, ibland även som erkänd ledare. Från slutet av 1982 deltog dessutom sökandens företrädare regelbundet i de "förmöten" för de fyra stora producenterna som ägde rum dagen före varje "chef"-sammanträde.

94 Enligt beslutet (punkt 68 andra och tredje styckena) utgjorde dessa "förmöten" ett lämpligt forum för de fyra stora producenterna för att komma överens om en gemensam ståndpunkt före plenarsammanträdet, i syfte att främja steg i riktning mot en prisstabilitet genom att visa upp en enad front. ICI medgav att de ämnen som diskuterades under förmötena var desamma som de som behandlades under de efterföljande "chef"-sammanträdena. Sökanden förnekade däremot att mötena mellan de "fyra stora" på något sätt förberedde plenarsammanträdena eller att de tjänade till att klargöra en gemensam ståndpunkt före det efterföljande sammanträdet. I beslutet slås emellertid fast att protokollen från en del av dessa sammanträden (oktober 1982 och maj 1983) vederlägger detta påstående av sökanden.

95 I beslutet (punkt 78 andra stycket) fastställs slutligen att Shellkoncernens rörelsedrivande bolag deltog i lokala sammanträden rörande genomförandet på nationell nivå av de åtgärder som man kom överens om under plenarsammanträdena (punkt 20 i beslutet). Även innan sökanden började delta i de "fyra storas" förmöten i oktober 1982 träffade sökanden de andra stora producenterna för att ingående diskutera de frågor som togs upp vid de regelbundna "chef"- och "expert"-sammanträdena (punkt 109 fjärde stycket i beslutet).

96 I punkterna 16, 17, 19, 30, 31, 35, 45, 47, 48, 57, 62, 63, 67 och 109 i beslutet görs ytterligare hänvisning till olika kontakter mellan sökanden och producenter som deltog i "chef"- och "expert"-sammanträdena.

b) Parternas argument

97 Sökanden har understrukit att beslutet lägger tyngdpunkten på de producentsammanträden vid vilka de olika konkurrensbegränsande åtgärderna beslöts. Kommissionen har emellertid inte bestritt att Shellbolagen inte deltog i något av dessa sammanträden. Dessa bolag deltog följaktligen inte i de överläggningar som bl.a. ledde till fastställelse av målpriser eller försäljningsvolymer eller till antagandet av åtföljande åtgärder. Sökandens situation var således identisk med Amocos och BP:s, mot vilka kommissionen inte gjorde gällande någon överträdelse av artikel 85.1 i EEG-fördraget (punkt 78 sista stycket i beslutet).

98 Sökanden har anfört att sökandens situation i verkligheten var följande. Sökanden kände till att sammanträden ägde rum. Sökandens åsikter om de allmänna marknadsvillkoren efterfrågades ibland före sammanträdena. Ibland, men inte systematiskt, underrättades sökanden om att särskilda "mål" hade föreslagits. Sökanden vidarebefordrade dessa upplysningar till de rörelsedrivande bolagen och gav dem emellanåt råd om vilka åtgärder som borde vidtas. Dessa bolag hade dock full frihet att fatta sina egna beslut.

99 Sökanden har medgivit att en företrädare för Shell deltog i vissa sammanträden som hölls dagen före "chef"-sammanträdena och i vilka företrädare för ICI, Monte och Hoechst deltog. Enligt sökanden hölls emellertid dessa förberedande sammanträden endast under de senaste 10 månaderna av den ifrågavarande perioden och Shell deltog endast i omkring hälften av dem. Denna omständighet kan därför inte åberopas som ett giltigt bevis för att Shellbolagen deltog i otillåten konkurrensbegränsande samverkan.

100 Sökanden har tillagt att det under 1981 endast förekom två separata sammanträden, i vilka bara ICI, Shell och Monte deltog, men inte Hoechst som ändå var en av de "fyra stora". Vid avslutandet av dessa sammanträden hade man inte uppnått något avtal, något arrangemang eller någon konkurrensbegränsande samverkan, vilket framgår av protokollet från sammanträdet den 15 juni 1981 (bilaga 64b till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Kommissionen har förmedlat ett vilseledande intryck när det gäller sammanträdenas frekvens och karaktär och i samband med de påstådda otillåtna arrangemangen tillskrivit dem en betydelse som de inte hade. I den mån som kommissionen dessutom i sina inlagor till förstainstansrätten har hävdat att sökanden sedan 1977 och under hela perioden haft regelbundna kontakter med de övriga "stora", så är det fråga om ett nytt argument som under alla omständigheter på ett överdrivet sätt beskriver några mycket sporadiska kontakter som inte kunde ändra på sökandens perifera ställning i förhållande till varje påstådd otillåten konkurrensbegränsande samverkan.

101 Beträffande sitt deltagande i ett antal förmöten mellan slutet av 1982 och mitten av 1983 har sökanden anfört att dessa möten inleddes först ungefär tio månader före utgången av den sjuårsperiod under vilken den påstådda konkurrensbegränsande samverkan skulle ha pågått, att sökanden endast deltog i förmöten som föregick omkring hälften av de "chef"-sammanträden som ägde rum under denna period, att utbytet av synpunkter inte ledde till att sökanden deltog i någon otillåten konkurrensbegränsande samverkan och slutligen att dessa möten inte var avsedda att göra det möjligt för en påstådd "direktion" att förbereda de senare "chef"-sammanträdena.

102 Kommissionen anser å sin sida att man inte skall överdriva betydelsen av de sammanträden som i beslutet betecknas som "institutionaliserade". För övrigt inser inte kommissionen varför sökanden inte till de "institutionaliserade" sammanträdena räknar de möten som ägde rum mellan de "fyra stora". Sökanden deltog antingen själv eller företrädd av SCITCO (tillhörande Shellgruppen) i dessa förberedande sammanträden, vars betydelse och syfte framgår av anteckningar från telefonsamtal mellan sökanden och ICI (bilagorna 95 och 96 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) eller av protokollet från ett av dessa sammanträden (bilaga 101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar).

103 Kommissionen har anfört att sökanden även innan förmöten började hållas regelbundet mot slutet av 1982 hade regelbundna kontakter med de andra "stora", vilket sökanden medgav i sitt svar på meddelandet om anmärkningar (punkt 3.19). Kommissionen har tillagt att dessa regelbundna kontakter omnämndes såväl i meddelandet om anmärkningar som i beslutet (punkt 109 fjärde stycket). Kommissionen har närmare bestämt gjort gällande att en anteckning rörande ett möte mellan de "fyra stora" den 15 juni 1981 (bilaga 64b till det allmänna meddelandet om anmärkningar) klart visar att dessa hade erkänt sitt gemensamma ansvar på marknaden och ansåg att de måste leda initiativen.

104 Kommissionen har tillagt att enligt vad sökanden själv medgivit (bilaga 9, underbilaga 2 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) hade Shellkoncernens rörelsedrivande bolag i medlemsstaterna deltagit i de så kallade "lokala" sammanträdena som ägnades åt tillämpningsföreskrifter till de avtal som ingicks vid "chef"- och "expert"-sammanträdena. Av dessa olika skäl kan sökandens situation inte likställas med Amocos eller BP:s.

105 Kommissionen har hävdat att sökanden deltog i alla de förmöten som kommissionen kände till och att de "fyra storas" gemensamma hållning i syfte att höja priserna hade samband med dessa möten, under vilka överläggningarna var helt konkreta. De två handlingar som beslutet i detta hänseende stöder sig på, dvs. handlingen från ICI med rubriken "Polypropylene Framework" ("System för polypropen", bilaga 87 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och sökandens anteckning av den 20 oktober 1982 (bilaga 100 till det allmänna meddelandet om anmärkningar och bilaga 30 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell) är helt relevanta, förutsatt att de tolkas i samband med mötena och att de inte skiljs från varandra. Kommissionen har i förbigående framhållit att de "fyra stora" deltog i sammanträdet i oktober 1982 och att detta var ett förmöte samt att slutanteckningen av den 20 oktober 1982 (som nämns i punkt 68 i beslutet) åberopades i det allmänna meddelandet om anmärkningar (punkt 124).

106 Kommissionen anser följaktligen att den omständigheten att sökanden inte deltog i "chef"- och "expert"-sammanträdena inte är avgörande och att man med fog kan dra den slutsatsen att sökanden bidrog till fastställelsen av priserna och tillämpade dessa i samförstånd med bolagen i Shellkoncernen samt att sökanden medverkade i kvotsystemet.

c) Förstainstansrättens bedömning

107 Förstainstansrätten finner att kommissionen med rätta av de olika i beslutet anförda bevisen - särskilt ICI:s svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), de olika sammanträdesprotokollen och tabellerna över olika producenters tidigare försäljningssiffror och kvoter - drog den slutsatsen att ett system med regelbundna sammanträden för polypropenproducenter utvecklades från och med december 1977, att "chef"- och "expert"-sammanträden ägde rum från slutet av 1978 eller början av 1979, att syftet med dessa sammanträden, som först stod under ordförandeskap av Monte och sedan under ordförandeskap av ICI, särskilt var att fastställa mål för priser och försäljningsvolymer och att besluta om olika åtgärder för att underlätta genomförandet av målpriserna samt att man vid dessa sammanträden enades om dessa mål och åtgärder.

108 Det skall vidare konstateras att man i beslutet inte anklagar sökanden för att ha deltagit i "chef"- och "expert"-sammanträden utan lägger sökanden till last att ha stått i nära kontakt med deltagarna i dessa sammanträden genom att lämna upplysningar om sin affärspolicy, genom att sända sina nationella bolag till lokala sammanträden ägnade åt genomförandet på det nationella planet av de åtgärder som beslutades vid "chef"- och "expert"-sammanträdena, genom att delta i möten med vissa av deltagarna i de sistnämnda sammanträdena och genom att ha bilaterala kontakter med dessa deltagare.

109 Det skall därför prövas om kommissionen har styrkt att det förekom kontakter mellan sökanden och deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena mellan slutet av 1977 och september 1983.

110 Vad särskilt avser perioden mellan slutet av 1977 och 1978 deltog sökanden, i förlängningen av den enighet som kom till stånd 1977, i två EATP-sammanträden. Av protokollet från det första av dessa sammanträden, vilket ägde rum den 22 november 1977 (bilaga 6 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), framgår det att olika producenter stödde Montes offentliga tillkännagivande om höjning av sina priser och att sökanden gjorde följande uttalande:

"any opportunity to achieve more realistic polypropylene prices will have the full support of Shell. We also noticed the moves in Italy and I feel certain that these are going to spread across Europe".

("Shell kommer att ge varje möjlighet att uppnå mer realistiska polypropenpriser sitt fulla stöd. Vi har också lagt märke till de initiativ som tagits i Italien och jag är säker på att dessa kommer att sprida sig över Europa.")

I protokollet från det andra av dessa sammanträden , som ägde rum den 26 maj 1978 (bilaga 7 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), återges de olika producenternas bedömningar av de resultat som nåddes på marknaden efter sammanträdet den 22 november 1977. Vid sammanträdet den 26 maj 1978 förklarade sökanden:

"We have heard most people, both in the informal discussions and around the table this morning plead for stability and cooperation in the economic situation of slow growth in which we find ourselves and with the situation of low demand for our products and surplus capacity ... Last November, I mentioned that the losses being incurred by the polymer producers, by the chemical producers of the world were reaching very large proportions. We have seen further company reports in the last 6 months which have confirmed this, and I put it to you that the magnitude of the sums of money being lost by the chemical industry and by the polymer producers over the coming years are going to lead to some fundamental thinking as... "

("Såväl under de informella samtalen som runt bordet har vi denna morgon hört de flesta tala för stabilitet och samarbete med hänsyn till den ekonomiska situation med låg tillväxt i vilken vi befinner oss och den rådande situationen med låg efterfrågan på våra produkter och överskottskapacitet ... I november förra året nämnde jag att förlusterna för polymerproducenterna och producenterna av kemiska produkter i hela världen nått stor omfattning. Under de sex senaste månaderna har vi sett ytterligare bolagsrapporter som har bekräftat detta, och jag kan försäkra er om att storleken på de ekonomiska förluster som den kemiska industrin och polymerproducenterna kommer att göra under kommande år kommer att leda till vissa principiella eftertankar...")

111 Förstainstansrätten konstaterar vidare att sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar anförde följande rörande perioden från 1978 till september 1983:

"SICC/SCITCO knew that multilateral meetings between producers were taking place from time to time and that the subject matter of the discussions at such meetings included 'target' prices. Prior to meetings SICC/SITCO's views were sometimes sought on general market conditions including as to the feasibility of price increases. After multilateral meetings had taken place, the service company was sometimes informed (by ICI or Montepolimeri) that particular price 'targets' had been proposed, and passed this market information to the operating companies. SICC/SITCO's support might be sought for the proposed move, and in response the service company would make it clear that it could not commit the Shell operating companies even to work towards the goal of attaining the 'target' prices... SICC/SITCO informed the operating companies of the 'target' price as part of a general market intelligence service that it provided to the operating companies. It did not ordinarity tender advice as to the appropriate action the operating companies should take. On occasions, however, it would commend to the operating companies moves towards higher prices as a means of reducing losses; but on other occasions SICC/SCITCO would agree with operating companies that they should hold current prices so as to retain volume and market share. The operating companies would make their own pricing decision on their evaluation of the local market, bearing in mind their volume objectives."

("SICC/SCITCO visste att det då och då förekom multilaterala sammanträden mellan producenter och att de diskussioner som fördes under dessa sammanträden särskilt handlade om "målpriser". Före dessa sammanträden bad man ibland SICC/SCITCO att ge sina synpunkter på de allmänna marknadsvillkoren, inklusive möjligheten att höja priserna. Efter de multinationella sammanträdena informerades servicebolaget ibland (av ICI eller Montepolimeri) om att särskilda "målpriser" hade föreslagits och servicebolaget vidarebefordrade denna marknadsinformation till de rörelsedrivande bolagen. Det hände att man bad SICC/SCITCO att stödja det föreslagna initiativet och som svar klargjorde servicebolaget att det inte kunde förpliktiga de rörelsedrivande Shellbolagen ens att eftersträva att uppnå "målpriserna" ... SICC/SCITCO informerade de rörelsedrivande bolagen om "målpriset" inom ramen för en allmän marknadsupplysningstjänst som SICC/SCITCO tillhandahöll de rörelsedrivande bolagen. SICC/SCITCO gav i allmänhet inga råd om de rörelsedrivande bolagens lämpliga handlande. Vid vissa tillfällen rekommenderade SICC/SCITCO dock de rörelsedrivande bolagen att vidta åtgärder för att höja priserna i syfte att minska förlusterna. Men vid andra tillfällen kom SICC/SCITCO överens med de rörelsedrivande bolagen om att dessa skulle upprätthålla gällande priser för att bibehålla såväl försäljningsvolymerna som marknadsandelarna. De rörelsedrivande bolagen fattade egna prisbeslut utifrån sin egen bedömning av den lokala marknaden och med beaktande av sina volymmål.")

112 Sökanden har i sina till förstainstansrätten ingivna inlagor bekräftat dessa sakförhållanden och ICI:s svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) talar också för deras riktighet. I sistnämnda svar anförs nämligen följande:

"The relationship between these producers (Alcudia, Amorco, BP, Hercules and Shell) and producers which participated was simply one whereby these producers would usually be advised of the upshot (if any) of meetings."

("Förhållandet mellan dessa producenter (Alcudia, Amoco, BP, Hercules och Shell) och de deltagande producenterna var endast ett förhållande varigenom dessa producenter vanligen informerades om resultatet av sammanträdena (när ett sådant uppnåddes).")

113 Dessa bevis bekräftas vidare genom skriftliga bevis från tiden för de påtalade omständigheterna.

114 Förstainstansrätten finner således att förekomsten av kontakter mellan sökanden och deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena bekräftas genom att sökandens försäljningssiffror för olika månader och år anges bredvid sökandens namn i olika tabeller (bilaga 55 och följande till det allmänna meddelandet om anmärkningar och bilagorna 23, 25, 28 och 32 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). De flesta sökandena har i sina svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten medgivit att det inte hade varit möjligt att upprätta de tabeller som påträffades hos ICI, ATO och Hercules på grundval av den tillgängliga statistiken i Fidessystemet för utbyte av information. ICI förklarade i sitt svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) med hänvisning till en av dessa tabeller att "the source of information for actual historic figures in this table would have been the producers themselves" ("källan till de i denna tabell nämnda, faktiskt uppnådda talen måste ha varit producenterna själva"). Kommissionen kunde därför med rätta utgå från att uppgifterna om sökanden i dessa tabeller hade tillhandahållits av sökanden själv.

115 Denna slutsats bekräftas genom ICI:s svar på begäran om upplysningar, eftersom detta svar inte, när det gäller ursprunget till sökandens försäljningssiffror i dessa tabeller, för sökanden innehåller samma förbehåll som för Amoco, Hercules och BP, enligt vilket förbehåll dessa producenter

"did not report as a group, they did not report individually, and they were not represented at the meetings. In passing it should be stated that even when Hercules did attend meetings they would not report their figures.

By way of explanation, Amoco/Hercules/BP are "grouped" together in the table because, in the absence of any specific data relating to their sales volume, their sales volume was calculated by deducting from known total sales for West Europe (derived from FIDES data) the total of sales made by other producers which had declared details of their sales volume".

("varken rapporterade som grupp eller individuellt och inte var företrädda vid sammanträdena. Parentetiskt skall det anmärkas att Hercules, även när detta företag deltog i sammanträdena, inte meddelade sina siffror.

Som förklaring skall nämnas att Amoco/Hercules/BP i tabellen "grupperades" tillsammans, eftersom i avsaknad av särskilda uppgifter om deras försäljningsvolym denna beräknades genom att man från den kända totala försäljningen i Västeuropa (som framgick av informationen i Fides) drog av den totala försäljningen för övriga producenter som hade meddelat sin försäljningsvolym.")

116 Till dessa bevis skall det för det första framhållas att det av sökandens svar på meddelandet om anmärkningar framgår att Shellkoncernens rörelsedrivande bolag deltog i lokala sammanträden för Förenade kungariket (sex om året), Belgien (var fjärde eller sjätte vecka), Italien (regelbundet), Danmark (då och då) och Nederländerna (i september 1983). Även om sökanden hävdar att syftet med att delta i dessa sammanträden var att få allmän marknadsinformation, visar de enda två protokoll från dessa sammanträden som står till förfogande att syftet med dessa sammanträden var överläggningar på lokal nivå om de åtgärder som beslutades vid "chef"- och "expert"-sammanträdena. Protokollet från det lokala sammanträdet för Förenade kungariket den 18 oktober 1982 (bilaga 10 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i vilket Shell UK deltog, visar nämligen att de producenter som deltog i detta sammanträde där utbytte upplysningar om de av dem verkställda försäljningarna över och under målpriset, undersökte vissa anomalier på marknaden och analyserade situationen i förhållande till sina respektive kunder. Syftet med dessa sammanträden bekräftas av protokollet från "expert"-sammanträdet den 9 juni 1982 (bilaga 25 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i vilket protokoll föjande anförs:

"From this it was felt that it was impossible to reach the target level of 36 BFR/kg etc. in June, ICI & DSM pressed for a major push in Belgium as it would have beneficial effects on the surrounder countries + bring Shell back into the fold without any producers having to put too much at stake in terms of volume. After a lot of discussions DSM agreed to call a meeting on 16th June to be attended by some marketing managers as well as local representatives. The objectives would be to quote the target levels absolutely rigidly for July."

("Av detta fick man intrycket att det var omöjligt att nå målnivån på 36 BFR/kg, etc. i juni. ICI och DSM krävde en betydande framstöt i Belgien eftersom detta skulle ha gynnsamma verkningar på grannländerna + återföra Shell till fållan, utan att någon producent volymmässigt måste riskera alltför mycket. Efter långa diskussioner gick DSM med på att kalla till ett sammanträde den 16 juni för några försäljningsdirektörer och även lokala företrädare. Målen skulle vara att tillämpa målnivåerna för juli mycket strikt.")

Av sökandens svar på meddelandet om anmärkningar framgår att sökanden deltog i det sammanträde som ägde rum den 16 juni.

117 Det skall för det andra tilläggas att sökanden deltog i två sammanträden 1981, nämligen den 27 maj 1981 tillsammans med ICI och den 15 juni 1981 tillsammans med ICI och Monte (bilaga 64 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i två sammanträden 1982, nämligen den 13 oktober och den 20 december 1982, då företrädare för de "fyra stora" träffades, och i fem sådana sammanträden 1983. Det skall i detta hänseende anmärkas att sökandens påstående att dessa sammanträden bara utgjorde en del av de "fyra storas" sammanträden saknar grund, eftersom sökanden som svar på en fråga från förstainstansrätten har försäkrat att sökanden inte känner till något annat förmöte mellan ICI, Hoechst och Monte vid något annat tillfälle.

118 Sökanden har hävdat att syftet med dessa sammanträden var fristående från syftet med "chef"- och "expert"-sammanträdena. Förstainstansrätten anser emellertid på grundval av anteckningarna rörande kontakterna mellan sökanden och de andra "stora" att dessa sammanträden hade ett syfte med nära anknytning till "chef"- och "expert"-sammanträdenas syfte. Protokollen från de två sammanträdena 1981 visar att syftet med dessa sammanträden var att diskutera prisnivån och kvotsystemen. I det första protokollet (bilaga 64a i det allmänna meddelandet om anmärkningar) anförs nämligen följande:

"This meeting was arranged to review the polypropylene scene and to seek SICC's views on the volume scheme put forward by Montepolimeri in Rome [...] Current price levels were compared and Shell seemed to have much the same view as ourselves"

("Detta sammanträde hade arrangerats för att gå igenom polypropenmarknaden och få SICC:s synpunkter på det volymförslag som lagts fram av Montepolimeri i Rom ... De aktuella prisnivåerna jämfördes och Shell tycktes ha ungefär samma uppfattning som vi själva.")

(Därefter följde en prislista.) I det andra protokollet (bilaga 64b till det allmänna meddelandet om anmärkningar) anförs följande:

"Possible solutions included (a) sanctions (not a great success so far on PVC), (b) control production which is within the power of the bosses (L. thought propylene availability might scupper this), (c) quotas which Z. favoured but L. discounted, (d) new initiative by the 4 majors whereby they accommodated the hooligans in Europe and made up the loss by sales in ROW markets. Given that W European sales would probably not exceed 105 kt/month for the next few months and then not over 125 kt for the remainder of the year say 115 kt average for July-Sept and exports continued at 30 kt/month there would still be a surplus of capacity of 10 kt/month. Shared by the Big Four each would have to drop 2.5 kt/m in Europe equivalent to 30 kt/yr of say 2.3 % market share. I said that despite L.'s contention about ROW prices that such a proposal would be totally unacceptable to us, (e) a flat price increase of say 20 pf/kg wef 1st July - this avoids unrealistic requirements for the lowest priced business."

("De möjliga lösningarna inkluderade a) sanktioner (som hittills inte rönt någon större framgång vad gäller PVC), b) en produktionskontroll som lyder under chefernas behörighet (L. [företrädare för sökanden] ansåg att tillgången till polypropen kunde äventyra denna lösning), c) kvoter som Z. förespråkade men som L. inte helt trodde på, d) ett nytt initiativ av de "fyra stora" varigenom dessa tillgodosåg "huliganerna" i Europa och kompenserade förlusterna genom försäljning på ROW-marknaderna ("rest of the world" - "den övriga världen"). Eftersom försäljningen i Västeuropa sannolikt inte skulle överstiga 105 kt/månad för de kommande månaderna och sannolikt inte 125 kt för återstoden av året, dvs. ett genomsnitt på ungefär 115 kt för perioden juli till september, och om exporten fortsatte i en takt av 30 kt/månad skulle det fortfarande finnas ett kapacitetsöverskott på 10 kt /månad. Fördelat mellan de "fyra stora" skulle var och en av dem vara tvungen att ge upp 2,5 kt/månad i Europa, vilket motsvarar 30 kt/år, dvs. 2,3 % marknadsandel. Jag förklarade att ett sådant förslag, trots L.:s påstående om tillämpliga priser utanför Västeuropa, skulle vara helt oacceptabelt för oss, e) en enhetlig nettoprishöjning på 0,20 DEM/kg från och med den 1 juli - därigenom undviks orealistiska krav för affärer till lägsta pris.")

119 Förstainstansrätten finner att syftet med de "fyra storas" sammanträden, vilka ägde rum dagen före "chef"-sammanträdena, var att fastställa vilka åtgärder som de "fyra stora" tillsammans kunde vidta för att höja priserna, såsom framgår av en skriftlig sammanfattning av en anställd hos ICI för att informera en av dennes kolleger om vad som hade ägt rum vid ett förmöte den 19 maj 1983 i vilket de "fyra stora" deltog (bilaga 101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). I denna sammanfattning nämns ett förslag som skulle läggas fram vid "chef"-sammanträdet den 20 maj. I sitt svar på begäran om upplysningar anförde ICI följande rörande denna sammanfattning:

"A meeting of the "Big Four" which had taken place on 19 May 1983 immediately prior to a "Bosses" meeting held on 20 May. The "Big Four Pre-meeting" took place in Barcelona. [...] the outcome of the meeting was a proposal for a "Target Price" for raffia of DM 1.85/kg with effect from 1 July 1983."

("Ett sammanträde för de "fyra stora" som hade ägt rum den 19 maj omedelbart före ett "chef"-sammanträde som hölls den 20. De "fyra storas" förmöte ägde rum i Barcelona ... resultatet av det sammanträdet var ett förslag till "målpris" för fiberkvalitet på 1,85 DEM/kg med verkan från och med den 1 juli 1983.")

Det skall vidare anmärkas att det i protokollet från det "expert"-sammanträde den 1 juni 1983 (bilaga 40 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som följde på sammanträdet den 20 maj, anges följande:

"those present reaffirmed complete commitment to the 1.85 move to be achieved by 1 July. Shell was reported to have committed themselves to the move and would lead publicly in ECN".

("Deltagarna bekräftade på nytt sitt fulla stöd till målet 1,85, som bör uppnås den 1 juli. Det uppgavs att Shell förpliktat sig till detta steg och offentligt skulle gå i spetsen i ECN.")

I ovannämnda skriftliga sammanfattning heter det att "Shell to lead - ECN article 2 weeks. ICI informed" ("Shell skall gå i spetsen - artikel i ECN om två veckor. ICI informerad").

120 Detta framgår vidare av redogörelsen för sökandens telefonsamtal med ICI den 9 och 10 september 1982, där följande anförs:

"I spoke to L. to get his reaction to the sugges(tion) that the 4 majors might operate a compensation scheme amongst themselves whilst the price initiative was being forced through." (bilaga 95 till det allmänna meddelandet om anmärkningar)."

("Jag talade med L. för att få hans reaktion på förslaget att de "fyra stora" kunde utarbeta en utjämningsplan sinsemellan medan prisinitiativet genomdrevs.")

121 Förstainstansrätten finner därför att sökandens frånvaro från "chef"- och "expert"-sammanträdena inte berodde på en tillfällighet. Den var en del av en medveten strategi från sökandens sida för att dra nytta av de förväntade fördelarna av dessa sammanträden utan att ta de risker som var förenade med att delta i sammanträden med ett så stort antal producenter, men att ändå stå i kontakt med dessa producenter utan att delta i sammanträdena. Detta framgår nämligen av en intern anteckning av sökanden av den 15 februari 1982 (bilaga 94 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i vilken sökanden efter att ha konstaterat att de "fyra storas" prisinitiativ var utan verkan framhöll följande:

"SCITCO will NOT participate in any poly-competitor meetings, but will try to keep informed of their activities & ambitions through CITP bilateral contacts."

("SCITCO kommer inte att delta i något sammanträde med ett stort antal konkurrenter, men skall försöka hålla sig informerad om deras verksamhet och ambitioner genom bilaterala kontakter på CITP-nivå").

I samband med hela den ifrågavarande handlingen skall uttrycket "poly-competitor meetings" inte tolkas som "polypropen competitor meetings" utan som "multi-competitor meetings" och detta av två skäl. För det första förkortas på alla andra ställen i denna handling liksom i övriga handlingar ordet "polypropen" "PP" och inte "poly" och uttrycket "poly-competitor meetings" skall förstås som motsats till uttrycket "bi-lateral meetings", vilket återfinns fyra rader länge ned i handlingen. För det andra bekräftas denna tolkning av handlingen av en annan, från ICI härrörande handling av den 18 oktober 1982 (bilaga 96 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) i vilken följande anförs:

"L. of SCITCO said that ... he would be willing to attend meetings of the big four but not wider gatherings."

("L. från SCITCO sade att ... han var villig att delta i sammanträden med de "fyra stora" men inte i större sammanträden.")

122 Dessutom främjade närvaron av Shellkoncernens rörelsedrivande bolag vid de lokala sammanträdena och sökandens närvaro vid de "fyra storas" sammanträden fastställelsen av målpriser och försäljningsvolymer vid "chef"- och "expert"-sammanträdena.

123 Förstainstansrätten finner följaktligen att sökanden upprätthöll regelbundna kontakter med deltagarna i "chefs"- och "expert"-sammanträdena och att dessa kontakter hade samma syfte som dessa sammanträden.

124 Dessa slutsatser försvagas inte av att kommissionen inte kom till samma resultat gentemot Amoco och BP, vars namn också återfinns i de ovannämnda tabellerna. Dessa företags fall skiljer sig från sökandens såtillvida som Amoco och BP inte deltog i något av de producentsammanträden vars syfte särskilt var att fastställa mål för priser och försälningsvolymer, medan däremot Shellkoncernens rörelsedrivande bolag deltog i de lokala sammanträdena och sökanden deltog i de sammanträden med de stora producenterna som ägde rum 1981, 1982 och 1983. Kommissionen kunde därför med rätta anse att den inte hade tillräckliga bevis för att Amoco och BP deltog i ett samarbete med konkurrensbegränsande syfte (punkt 78 sista stycket i beslutet). Förekomsten av ett sådant samarbete utgör emellertid grundvalen för den bevisordning som tillämpas i beslutet. Vidare förekom varken Amoco eller BP bland de producenter som 1977 enades om minimipriser eller om ett prisinitiativ från och med den 1 december det året. Härav följer att de konstaterade skillnaderna mellan dessa företags och sökandens situation motiverade olika behandling.

125 Av det anförda följer att kommissionen styrkt att sökanden mellan 1977 och september 1983 upprätthöll regelbundna kontaker med andra polypropenproducenter som deltog i ett system med regelbundna sammanträden, att dessa kontakter hade samma syfte som dessa sammanträden, att Shellkoncernens rörelsedrivande bolag deltog i lokala sammanträden vars syfte utgjorde en förlängning av syftet med "chef"- och "expert"-sammanträdena, i vilka sökanden inte deltog, och att sökanden deltog i sammanträden med andra stora producenter 1981, 1982 och 1983.

C - Prisinitiativen, åtgärderna för att underlätta genomförandet av dessa initiativ och kvoterna

126 Enligt beslutet (punterna 28 till 51) genomfördes ett system för fastställelse av prismål genom prisinitiativ, av vilka sex kunde identifieras. Det första sträckte sig från juli till december 1979, det andra från januari till maj 1981, det tredje från augusti till december 1981, det fjärde från juni till juli 1982, det femte från september till november 1982 och det sjätte från juli till november 1983. Enighet rådde om att om prisinitiativen skulle kunna upprätthållas, måste det skapas gynnsamma förutsättningar för en prishöjning (punkt 26 andra stycket i beslutet). Olika åtgärder för att underlätta genomförandet av ett planerat initiativ rekommenderades eller överenskoms därför från tid till annan vid sammanträden. Vidare var det den allmänna uppfattningen bland producenterna att ett permanent system för volymkontroll var nödvändigt för att skapa gynnsamma marknadsvillkor för de överenskomna prisinitiativens framgång (punkt 52 första stycket i beslutet).

C.1 - Åren 1979 och 1980

a) Den angripna rättsakten

127 Beträffande det första prisinitiativet förklarade kommissionen (punkt 29 i beslutet) att den inte hade någon ingående bevisning om att sammanträden ägt rum eller prisinitiativ tagits under den första delen av 1979. Av en anteckning från ett sammanträde som hölls den 26 och 27 september 1979 framgår emellertid att ett prisinitiativ hade planerats baserat på ett pris för fiberkvalitet på 1,90 DEM/kg från och med den 1 juli och på 2,05 DEM/kg från och med den 1 september. Detta bekräftas av av protokollet från ett internt sammanträde inom Shell som hölls den 5 juli 1979, i vilket följande anförs: "prismålet med avseende på den 1 juli 1979 hade fastställts till 1,90 DEM/kg men denna nivå uppnåddes bl.a. inte i Frankrike och Tyskland." Enligt fackpressen hade Monte planer på att med Shells och ICI:s stöd höja sina priser till 2,05 DEM/kg den 1 september. Kommissionen innehade prisinstruktioner från vissa andra producenter än Shell och ICI av vilka det framgår att dessa producenter hade givit sina försäljningskontor order om att tillämpa denna prisnivå eller dess motsvarighet i nationell valuta från och med den 1 september, i de flesta fall innan den planerade prishöjningen tillkännagavs i fackpressen (punkt 30 i beslutet).

128 I beslutet (punkt 31) anges att fiberpriset i slutet av september 1979 låg mellan 1,70 och 1,75 DEM/kg, dvs. något under målet. I protokollet från ett Shell-sammanträde den 12 september 1979 om polypropenverksamheten anförs följande: "Ordföranden slår fast att prismålet för september på 2,05 DEM/kg inte har uppnåtts, vilket är särskilt olyckligt för Shell med tanke på våra höga allmänna omkostnader ... Det är svårt att höja priserna ytterligare utan det tryck som skulle följa av en höjning av priset på monomerer, särskilt som vissa konkurrenter gör vinster med nuvarande försäljningspriser".

129 På grund av svårigheterna att höja priserna beslöt därför producenterna vid sammanträdet den 26 och 27 september 1979 att uppskjuta datumet för att uppnå målet flera månader, dvs. till den 1 december 1979. Den nya planen bestod i att under hela oktober månad "upprätthålla" de redan uppnådda nivåerna, med möjlighet till en mellanliggande höjning i november till 1,90 eller 1,95 DEM/kg (punkt 31 första och andra styckena i beslutet).

130 Även om kommissionen (i punkt 32 i beslutet) medger att inga sammanträdesprotokoll påträffades för 1980, anför den att minst sju producentsammanträden hölls det året (det hänvisas till tabell 3 i beslutet). I början av året tillkännagav fackpressen att producenterna var gynnsamt inställda till en stark prisökning under 1980. Men under det året föll marknadspriserna kraftigt till en nivå på DEM 1,20/kg eller lägre innan de började stabiliseras omkring september samma år.

131 Enligt beslutet (punkt 31 tredje stycket) hade "behovet av ett strängt kvotsystem erkänts" under sammanträdet den 26 och 27 september 1979. I protokollet från detta sammanträde nämns en ordning som föreslogs eller antogs i Zürich för att begränsa de månatliga försäljningarna till 80 % av det genomsnitt som uppnåddes under årets första åtta månader.

132 I beslutet (punkt 52) framhålls att redan före augusti 1982 olika system för marknadsuppdelning tillämpades. Varje producent fick sig tilldelad en procentuell andel av den förväntade totala ordervolymen, men det fanns på det stadiet inte någon systematisk begränsning på förhand av den totala produktionen. Uppskattningarna av den totala marknaden måste därför regelbundet ses över och varje producents försäljningar (uttryckta i ton) måste anpassas för att motsvara den tilldelade procentsatsen.

133 Volymmål (uttryckta i ton) fastställdes för 1979. Dessa var åtminstone delvis baserade på försäljningarna under de tre föregående åren. Tabeller som påträffades hos ICI visar det "reviderade målet" för varje producent för 1979 jämfört med de faktiska försäljningsresultat som uppnåddes under denna period i Västeuropa (punkt 54 i beslutet).

134 I slutet av februari 1980 kom producenterna överens om volymmål för 1980, även denna gång uttryckta i ton, på grundval av en förväntad marknad på 1 390 000 ton. Enligt beslutet (punkt 55) påträffades hos ATO och ICI ett antal tabeller som utvisade de "överenskomna målen" för varje producent för 1980. Denna första uppskattning av den totala marknaden visade sig vara alltför optimistisk och kvoten för varje producent måste justeras nedåt för att motsvara en total efterfrågan under detta år på endast 1 200 000 ton. Utom för ICI och DSM motsvarade de försäljningar som uppnåddes av de olika producenterna i stort sett dessas mål.

b) Parternas argument

135 Sökanden har bestritt att sökanden deltog i prisinitiativen, vilka enligt beslutet beslöts vid "chef"- och "expert"-sammanträden som sökanden inte deltog i.

136 Sökanden har framhållit att kommissionen under det administrativa förfarandet aldrig nämnde ett påstått prisinitiativ i juli 1979 eller Shellbolagens deltagande i ett sådant initiativ och att kommissionen i sitt beslut endast hänvisade till protokollet från ett internt sammanträde inom Shell som ägde rum den 5 juli 1979 (bilaga 9 till Shells svar på meddelandet om anmärkningar), vilket protokoll Shell aldrig blev anmodad av kommissionen att yttra sig över. Det finns således inget bevis på vilket man kan grunda en anklagelse mot Shellbolagen att ha deltagit i ett prisavtal i juli 1979, i synnerhet om man betraktar den särskilt konkurrenspräglade situationen på marknaden.

137 Med avseende på september 1979 har sökanden anfört att kommissionen uteslutande grundar sig på en omständighet utan bevisvärde, nämligen att sökanden, efter att genom fackpressen ha erfarit att Monte planerade en prishöjning, gav uttryck för sitt stöd till denna höjning i en artikel som publicerades i ECN den 30 juli 1979. Sökanden har vidare anfört att om kommissionen också avser att stödja sig på protokollet från ett internt sammanträde inom Shell som hölls den 12 september 1979 (bilaga 10 till Shells svar på meddelandet om anmärkningar), gäller även de föregående anmärkningarna rörande protokollet från sammanträdet den 5 juli 1979. Dessutom felciteras denna handling av kommissionen och feltolkas därför av denna.

138 Sökanden har understrukit att det inte finns det minsta bevis för att sökanden bidrog till senareläggandet av ett mål från september till december 1979 eller för att sökanden någonsin vidtog den minsta åtgärd för att genomföra ett septembermål. De samtida bevisen visar tvärtom att sökanden vid den tiden fastställde sina priser självständigt efter normala förhandlingar med kunderna.

139 Med avseende på kvoterna tillbakavisade sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar kommissionens samtliga påståenden och gjorde särskilt gällande att Shellkoncernens bolag självständigt bestämde siga egna volymmål; fastställelsen av deras budgetar och produktions- och försäljningsplaner föregick i allmänhet sammanträdena och ändrades inte heller senare mot bakgrund av resultaten av dessa sammanträden, även om den marknadsandel som Shell tilldelades av de övriga producenterna var högre än det mål som Shell hade ställt upp för sig; de av Shellbolagen planerade siffrorna och de faktiska försäljningsvolymerna avvek betydligt från de som de övriga producenterna räknade med för Shell; slutligen deltog inte Shellbolagen i sammanträdena och sökanden kände inte till de kvoter som tilldelades de övriga producenterna och utbytte inte upplysningar med dessa. Enligt sökanden följde Shellbolagen alltså sin egen policy, som bestämdes helt självständigt med avseende på försäljningsvolymen.

140 Sökanden har särskilt hävdat att hänvisningen till "mål" för Shell i olika handlingar från andra producenter inte har något bevisvärde, för det första eftersom dessa siffror kunde ha tilldelats sökanden av de övriga producenterna utan sökandens samtycke på grundval av tillgängliga markandsuppgifter och för det andra eftersom dessa siffror inte motsvarade vare sig Shells interna mål eller de försäljningar som Shell uppnådde på marknaden.

141 Kommissionen har å sin sida beträffande prisinitiativet juli-december 1979 förklarat att den inte drog någon separat slutsats om förekomsten av ett avtal i juli 1979, men att den ansåg att det förelegat ett avtal och ett samordnat förfarande som initiativet juli-december 1979 utgjorde en del av.

142 Beträffande september 1979 har kommissionen påpekat att allt det bevismaterial som den stöder sig på klart visar att sökanden hade sådana upplysningar om de övriga producenternas förehavanden som inte kunde komma från pressartiklar och att sökanden antog ett gemensamt mål, eftersom sökanden gav prisinstruktioner för Förenade kungariket (bilaga A till skrivelse av den 29 mars 1985) som exakt överensstämde med de prisinstruktioner som ICI gav efter ett producentsammanträde (bilaga 12 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och med prisinstruktionerna från de övriga producenterna. Kommissionen har i sin duplik erkänt att sökandens prisinstruktioner är av samma datum som Montes tillkännagivande av en prishöjning i ECN, men anser att detta saknar betydelse eftersom den beredvillighet som sökanden visade tydde på tidigare kontakter.

143 Kommissionen har vidare anfört att den aldrig har påstått att det förelåg ett nytt prisavtal för december 1979 (eller ens ett initiativ), utan endast att målet för september uppsköts till december.

144 Kommissionen anser att sökandens deltagande i kvotavtalen för 1979 bevisas av en icke daterad tabell med rubriken "Producer' Sales to West Europe" ("Producenternas försäljning i Västeuropa", bilaga 55 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som påträffades hos ICI och som för alla västeuropeiska polypropenproducenter anger försäljningssiffrorna i kiloton för 1976, 1977 och 1978 samt siffror under rubrikerna "1979 actual" ("faktiska siffror för 1979") och "revised target" ("reviderat mål"). Sökanden tilldelades där ett "revised target" på 150,3 kiloton och ett "1979 actual" på 144,8 kiloton. Eftersom denna tabell innehåller upplysningar som måste behandlas strikt konfidentiellt såsom affärshemligheter, har den inte kunnat utarbetas utan sökandens deltagande.

145 Kommissionen har tillagt att protokollet från sammanträdet den 26 och 27 september 1979 (bilaga 12 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) bekräftar att frågan om kvoter var föremålet för de producentsammanträden som hölls vid den tiden.

146 Kommissionen har gjort gällande att ett kvotavtal även ingicks för 1980. Detta påstående grundar den huvudsakligen på en hos ATO påträffad tabell daterad den 26 februari 1980 med rubriken "Polypropylene - Sales target 1980 (kt)" ("Polypropen - Försäljningsmål 1980 (kt)", bilaga 60 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), som för alla de västeuropeiska producenterna jämför ett "1980 target" ("mål 1980"), "opening suggestions" ("öppningsförslag"), "proposed adjustments" ("föreslagna korrigeringar") och "agreed targets 1980" ("överenskomna mål 1980"). Denna handling visar hur kvoterna utarbetades. Kommissionen har hävdat att ICI i sitt svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) beträffande denna handling förklarade att "the source of information for actual historic figures in this table would have been the producers themselves" ("källan för upplysningarna om de i denna tabell nämnda, faktiskt uppnådda talen måste ha varit producenterna själva"). Denna analys bekräftas enligt kommissionen av protokollet från två sammanträden i januari 1981 (bilaga 17 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), vid vilka målen för försäljningsvolymerna jämfördes med de kvantiteter som faktiskt sålts av de olika producenterna.

147 Kommissionen har understrukit att syftet med kvotsystemet var att stabilisera marknadsandelarna. Därför gällde avtalen marknadsandelar som senare omräknades till ton för att kunna tjäna som referenstal. Om en sådan omräkning inte hade skett hade det nämligen inte varit möjligt att avgöra från vilken tidpunkt en deltagare i avtalet om konkurrensbegränsande samverkan måste begränsa sin försäljning för att rätta sig efter avtalen. I detta syfte var det nödvändigt att förutse den totala försäljningsvolymen. Eftersom de första förhandsberäkningarna för 1980 visade sig vara för optimistiska måste den totala försäljningsvolym som ursprungligen förutsågs anpassas flera gånger, vilket ledde till justeringar av de kvantiteter som tilldelades de enskilda företagen.

c) Förstainstansrättens bedömning

148 Förstainstansrätten anser att det är nödvändigt att pröva sökandens deltagande i prisinitiativet för juli-december 1979 och i kvotsystemet under 1979 och 1980 mot bakgrund av de kontakter från sökandens sida med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena som kommissionen styrkt.

149 Det skall framhållas att sökanden den 30 juli 1979 sände en intern promemoria till koncernens nationella bolag med rubriken "Polypropylene increase - 1st September, 1979" ("Polypropen/höjning - 1 september 1979", bilaga Shell A1 till skrivelsen av den 29 mars 1985). I denna promemoria anges priser som är identiska med sökandens konkurrenters priser som skulle gälla från och med den 1 september 1979. Promemorian hänvisar uttryckligen till en i ECN den 30 juli 1979 publicerad artikel i vilken redogörs för Montes tillkännagivande av en prishöjning i slutet av augusti och till det stöd som ICI och sökanden gav detta initiativ. Promemorian föregicks av ett telexmeddelande från sökanden till koncernens rörelsedrivande bolag den 24 juli 1979 (bilaga A1 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985). I telexmeddelandet anförs följande:

"ECN have advised us that Montedison have issued a statement to the effect that they will be raising their polypropylene prices in Europe w. e. f. 27/8/79 to DM 2,05 kg ... for homopolymer. This will be published in this week's ECN. Montedison also indicated that there will need to be a further increase before the end of 1979..."

("ECN har meddelat oss att Montedison just har offentliggjort ett uttalande om att bolaget kommer att höja sina priser på polypropen i Europa till 2,05 DEM/kg från och med den 27 augusti 1979 ... för homopolymerer. Detta uttalande kommer att offentliggöras denna vecka i ECN. Monte har även uppgivit att det kommer att bli nödvändigt med en ytterligare höjning före 1979 års utgång...")

Förstainstansrätten anser följaktligen att en samordning ägde rum mellan ICI, Monte och sökanden, antingen direkt eller genom ECN, om en prishöjning till 2,05 DEM/kg i slutet av augusti eller början av september och att denna samordning ledde till en samverkan mellan dessa tre producenter som offentliggjordes den 30 juli 1979 i ECN och i en intern, samma dag daterad Shellpromemoria med stor spridning. Dessa är de enda anmärkningar som riktas mot sökanden i punkterna 29-31 i beslutet.

150 Detta konstaterande vederläggs inte av den omständigheten att i de olika handlingar som härrörde från sökanden den beslutade prishöjningen motiveras genom hänvisning till olika ekonomiska faktorer såsom råvarupriser eller lönekostnader och inte heller av den omständigheten att det inte var möjligt att genomföra denna höjning på marknaden. Även om de ekonomiska faktorer som det hänvisas till motiverade en prishöjning, motiverade de inte en höjning med ett belopp som intill sista pfennig är detsamma för alla företagen eller en så gott som identisk tidpunkt för höjningens ikraftträdande. Även om det styrktes att det inte var möjligt att genomföra den beslutade prishöjningen, kan denna omständighet inte vederlägga att sökanden deltog i fastställelsen av prismålen, utan kan på sin höjd visa att sökanden inte lyckades genomföra dessa. I beslutet hävdas för övrigt ingalunda att sökanden tillämpade priser som alltid motsvarade de avtalade prismålen, vilket visar att man i den angripna rättsakten inte heller stöder sig på sökandens genomförande av dessa mål för att styrka att sökanden deltog i fastställelsen av målen.

151 Beträffande sökandens deltagande i kvotsystemet under ifrågavarande år skall det erinras om att sökandens namn återfinns i olika tabeller (bilagorna 55-61 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), vars innehåll klart visar att tabellerna var avsedda att användas för fastställelse av mål för försäljningsvolymer. Sökanden deltog aktivt i utarbetandet av dessa tabeller (se punkterna 114 och 115 ovan).

152 Den terminologi som används i tabellerna för 1979 och 1980 (t.ex. "revised target" ["reviderat mål"], "opening suggestions" ["öppningsförslag"], "proposed adjustments" ["föreslagna korrigeringar"] och "agreed targets" ["överenskomna mål"]) tillåter slutsatsen att sammanträdesdeltagarna uppnådde enighet om dessa mål för försäljningsvolymer och att sökanden bidrog till detta genom att tillhandahålla sina försäljningssiffror samt informerades om målen, eftersom ICI i sitt svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) uppgav att sökanden och andra producenter "would usually be advised of the upshot (if any) of meetings" ("vanligen informerades om resultatet av sammanträdena [om något sådant uppnåtts]").

153 Vad särskilt gäller 1979 finner förstainstansrätten - på grundval av protkollet i dess helhet från sammanträdet den 26 och 27 september 1979 (bilaga 12 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och på grundval av den hos ICI i förvar tagna odaterade tabellen (bilaga 55 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) med rubriken "Producers' Sales to West Europe" ("Producenternas försäljningar inom Västeuropa") vari för alla västeuropeiska propropenproducenter anges försäljningssiffrorna i kiloton för 1976, 1977 och 1978 samt ytterligare siffror under rubrikerna "1979 actual" ("faktiska siffror 1979"), "revised target" och "79" - att man vid det sistnämnda sammanträdet erkände behovet av att för de tre sista månaderna av 1979 skärpa det för 1979 överenskomna kvotsystemet. Uttrycket "tight" ("strikt") i förbindelse med begränsningen till 80 % av 1/12 av de fastställda årliga försäljningarna visar att det för 1979 ursprungligen planerade systemet skulle skärpas för dessa tre sista månader. Denna tolkning av protokollet bekräftas av den ovannämnda tabellen, eftersom denna under rubriken "79" i den sista kolumnen till höger om kolumnen med rubriken "revised target" innehåller siffror som måste motsvara de ursprungligen fastställda kvoterna. Dessa kvoter måste begränsas eftersom de hade fastställts på basis av en alltför optimistisk bedömning av marknaden, vilket även var fallet 1980. Dessa konstateranden motsägs inte av att det i punkt 31 tredje stycket i beslutet omnämns ett system "som föreslagits eller överenskommits i Zürich för att begränsa de månatliga försäljningarna till 80 % av de genomsnittliga försäljningar som uppnåtts under årets första åtta månader". Denna hänvisning i förening med punkt 54 i beslutet skall förstås på så sätt att mål för försäljningsvolymer redan från början hade fastställts för de månatliga försäljningarna under de åtta första månaderna 1979.

154 När det gäller 1980 finner förstainstansrätten att det av en tabell av den 26 februari 1980, som påträffades hos ATO (bilaga 60 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och som innehåller en kolumn med rubriken "agreed targets 1980" ("överenskomna mål 1980"), samt av protokollet från sammanträdena i januari 1981 (bilaga 17 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) under vilka producenter, bland vilka sökanden inte förekom, jämförde de faktiskt sålda volymerna ("Actual kt") med de fastställda målen ("Target kt"), framgår att mål för försäljningsvolymer fastställdes för hela året. Dessa handlingar bekräftas vidare av en tabell av den 8 oktober 1980 (bilaga 57 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i vilken två kolumner "1980 Nameplate Capacity" ("nominell kapacitet 1980") coh "1980 Quota" för de olika producenterna jämförs.

155 Av det anförda följer att kommissionen styrkt att sökanden förekom bland de polypropenproducenter som enades om dels ett prismål på 2,05 DEM/kg för den 1 september 1979 inom ramen för prisinitiativet för juli-december 1979, dels mål för försäljningsvolymer för 1979 och 1980.

C.2 - År 1981

a) Den angripna rättsakten

156 Beträffande prisinitiativet för januari-maj 1981 angavs i prisinstruktionerna från vissa producenter (DSM, Hoechst, Linz, Monte, Saga och ICI) att man för att återupprätta prisnivån fastställt mål för december 1980-januari 1981på grundval av 1,50 DEM/kg för fiber, 1,70 DEM/kg för homopolymerer och 1,95 till 2,00 DEM/kg för sampolymerer. En intern handling från Solvay innehöll en tabell i vilken de "uppnådda priserna" för oktober och november 1980 jämfördes med "listpriserna" för januari 1981 på 1,50/1,70/2,00 DEM/kg. Den ursprungliga planen var att tillämpa dessa nivåer från och med den 1 december 1980 (ett sammanträde hölls i Zürich den 13-15 oktober), men detta initiativ sköts upp till den 1 januari 1981 (punkt 32 tredje stycket i beslutet).

157 I beslutet (punkt 33) uppges att det hölls två producentsammanträden i januari 1981, under vilka det beslöts att man skulle verkställa en i december 1980 för den 1 februari 1981 bestämd prishöjning på grundval av ett fiberpris på 1,75 DEM/kg i två steg: Målet skulle förbli 1,75 DEM/kg för februari och ett mål på 2.00 DEM/kg skulle införas "utan undantag" från och med den 1 mars. För sex huvudkvaliteter upprättades en tabell över målpriserna i sex nationella valutor, vilken tabell skulle träda i kraft den 1 februari och den 1 mars 1981. Handlingar som påträffades hos sökanden visar bl.a. att sökanden vidtog åtgärder för att införa de målpriser som fastställts för februari och mars.

158 I beslutet (punkt 34) anförs det att planen att höja priset till 2.00 DEM/kg den 1 mars emellertid inte förefaller ha lyckats. Producenterna satte ned sina förväntningar och hoppades nå nivån 1,75 DEM/kg i mars. Ett "expert"-sammanträde, från vilket det inte finns något protokoll, hölls i Amsterdam den 25 mars 1981, men omedelbart efter detta gav åtminstone BASF, DSM, ICI, Monte och sökanden instruktioner om att från och med den 1 maj höja målpriserna (eller "listpriserna") till en nivå motsvarande 2,15 DEM/kg för fiber. Hoechst gav samma instruktioner för den 1 maj, men ungefär fyra veckor efter de övriga. Vissa producenter gav sina försäljningskontor ett visst handlingsutrymme genom att tillåta dem att tillämpa "minimipriser" eller "absoluta bottenpriser" som låg något under de de överenskomna målen. Under första delen av 1981 steg priserna avsevärt, men trots att producenterna energiskt stödde höjningen den 1 maj höll inte denna utveckling i sig. Mot mitten av året räknade producenterna med att priserna antingen skulle stabiliseras eller till och med sjunka något, eftersom efterfrågan gick tillbaka under sommaren.

159 Beträffande prisinitiativet för augusti-december 1981 uppges det i beslutet (punkt 35) att sökanden och ICI planerade ett ytterligare prisinitiativ för september/oktober 1981 i juni det året när avtagandet av prisstegringen under årets första kvartal blivit tydlig. Sökanden, ICI och Monte träffades den 15 juni 1981 för att diskutera metoder för att höja priserna på marknaden. Några dagar efter detta sammanträde gav både ICI och sökanden sina försäljningskontor instruktioner att förbereda marknaden på en väsentlig höjning i september baserad på ett nytt pris på 2,30 DEM/kg för fiber. Solvay erinrade också den 17 juli 1981 sitt försäljningskontor i Benelux-länderna om nödvändigheten att underrätta kunderna om en väsentlig prishöjning med verkan från och med den 1 september, vars exakta belopp skulle beslutas under den sista veckan i juli då ett "expert"-sammanträde var utsatt till den 28 juli 1981. Den ursprungliga planen som var inställd på ett pris på 2,30 DEM/kg i september 1981 reviderades, troligen vid detta sammanträde. Nivån för augusti återfördes till 2,00 DEM/kg för fiber. Septemberpriset skulle vara 2,20 DEM/kg. I en handskriven anteckning som påträffades hos Hercules och som var daterad den 29 juli 1981 (dvs. dagen efter det sammanträde som Hercules troligen inte deltog i) anges dessa priser som "officiella" priser för augusti och september och hänvisas i förtäckta ordalag till informationskällan. Ytterligare sammanträden ägde rum i Genève den 4 augusti och i Wien den 21 augusi 1981. Efter dessa sammanträden lämnade producenterna nya instruktioner om tillämpning av ett pris på 2,30 DEM/kg från och med den 1 oktober. BASF, DSM, Hoechst, ICI, Monte och sökanden gav nästan identiska instruktioner om tillämpning av dessa priser i september och oktober.

160 Enligt beslutet (punkt 36) hade man nu för avsikt att under september och oktober 1981 höja priserna till ett "baspris"på 2,20-2,30 DEM/kg för fiber. Det anges i en handling från sökanden att man ursprungligen hade diskuterat att den 1 november höja priset ytterligare till 2,50 DEM/kg men övergett dessa planer.Rapporter från de olika producenterna visade att priserna steg under september och att initiativet fortsatte i oktober 1981 varvid de priser som uppnåddes på marknaden låg runt 2,00-2,10 DEM/kg för fiber. Det framgår av en anteckning från Hercules att i december 1981 målet på 2,30 DEM/kg reviderades nedåt till det mer realistiska priset 2,15 DEM/kg, men att "tack vare allas beslutsamhet priserna nådde upp till 2,05 DEM/kg, dvs. det närmaste man någonsin kommit de offentliggjorda (sic) målpriserna". Vid utgången av 1981 talades det i fackpressen om priser på polypropenmarknaden på 1,95-2,10 DEM/kg för fiber, dvs. priser som låg ca 20 pfennig under producenternas mål. Kapacitetsutnyttjandet sades uppgå till 80 %, en procentsats som bedömdes som "sund".

161 Enligt beslutet (punkt 56) blev uppdelningen av marknaden för 1981 föremål för långa och komplicerade förhandlingar. Vid sammanträden i januari 1981 kom man överens om att varje producent, som en tillfällig åtgärd för att prisinitiativen för februari och mars skulle uppnås, skulle begränsa sina månatliga försäljningar till 1/12 av 85 % av 1980 års mål. För att förbereda ett mera permanent system uppgav varje producent vid sammanträdet hur många ton han hoppades sälja under 1981. Sammanlagt överskred emellertid dessa "önskningar" i hög grad den totala förväntade efterfrågan. Trots flera kompromissförslag från sökanden och ICI, kunde inget slutligt avtal om kvoter ingås för 1981. Under dessa förhandlingar träffades ICI och sökanden minst två gånger, den 27 maj och den 15 juni 1981, och Monte var närvarande vid ett av dessa sammanträden. Sökanden var skeptisk till de förslag som framkom under dessa diskussioner, eftersom förslagen enligt sökanden tycktes stödja sig på alltför ambitiösa bedömningar av marknaden, men förklarade sig likväl nöjd med en marknadsandel av 11-12 %. I beslutet (punkt 87 tredje stycket) anges att det tvivel som sökanden uttryckte angående kvotplanerna, samtidigt som sökanden informerade ICI om vilken kvot sökanden kunde godta för egen del, kan ses i det perspektivet att det i en komplex konkurrensbegränsande samverkan är möjligt att vissa producenter inte alltid ger sitt oinskränkta samtycke till ett visst beteende som de övriga kommit överens om, men ändå uttrycker sitt allmänna stöd till den ifrågavarande planen och beter sig i enlighet därmed. Som en nödlösning utgick producenterna som teoretisk grund från varje enskild producents kvot under det föregående året och redogjorde vid sammanträdet för sina faktiska månatliga försäljningsresultat. Följaktligen kontrollerades de faktiska försäljningarna mot bakgrund av en teoretisk uppdelning av den disponibla marknaden på basis av 1980 års kvoter (punkt 67 i beslutet).

b) Parternas argument

162 Sökanden förnekar att sökanden deltog i 1981 års två prisinitiativ, dvs. initiativet för januari-maj 1981 och initiativet för september-december 1981. Beträffande januari 1981 har sökanden i sina inlagor till förstainstansrätten hävdat att kommissionen lägger sökanden till last att ha deltagit i ett prisavtal, trots att beslutet inte synes innehålla någon sådan anklagelse. Denna anklagelse saknar grund, eftersom likheten mellan det pris som sökanden rekommenderade Shellkoncernens rörelsedrivande bolag och det pris som påstås ha avtalats endast förelåg i fråga om fiber. Den bristande överensstämmelsen mellan det s.k. avtalade priset och det begärda priset för sampolymerer visar för övrigt att likheten när det gäller fiberpriset inte var följden av ett hemligt samförstånd.

163 Vad gäller februari 1981 anser sökanden att kommissionen med orätt gör gällande att Shellkoncernens rörelsedrivande bolag vidtog åtgärder för att uppnå de målpriser som fastställdes vid ett producentsammanträde. De "prisinstruktioner" som Shell meddelade efter detta sammanträde, dvs. den 26 januari 1981 (bilaga C1 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985), ledde tvärtom till att de rörelsedrivande bolagen fakturerade priser som var lägre än målpriserna.

164 Vad gäller mars 1981 har sökanden framhållit att ett av Shellkoncernens rörelsedrivande bolag (Shell UK) försökte uppnå priser som var betydligt lägre än målpriserna (promemoria från Shell UK av den 23 februari 1981, bilaga C2 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985). Sökanden har vidare anfört att om de rörelsedrivande bolagen försökte höja priserna till en nivå som händelsevis motsvarade målpriset, kan man inte utan att feltolka handlingarna (bilagorna C1 och C2 till skrivelsen av den 29 mars 1985) därav dra den slutsatsen att sökanden på så sätt försökte genomföra målpriset.

165 Vad gäller maj 1981 har sökanden hävdat att sökanden i ett telexmeddelande av den 10 april 1981 (bilaga Shell D3 till skrivelsen av den 29 mars 1985) rekommenderade de rörelsedrivande bolagen att fakturera lägre priser än målpriserna, att flera av dessa bolag fastställde ännu lägre prismål och angav att målpriserna inte kunde uppnås (promemoria från Shell UK av den 29 och 30 april 1981, bilaga Shell D2 till skrivelsen av den 29 mars 1985 och bilaga D1 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985) och, slutligen, att de faktiska priserna var väsentligt lägre.

166 Vad gäller prisinitiativet för september-december 1981 har sökanden hänvisat till sina svar på meddelandet om anmärkningar och på skrivelsen av den 29 mars 1985.

167 Vad gäller kvoterna har sökanden anfört att om en direktör i sökandebolaget uppgav att Shell kunde nöja sig med en marknadsandel på 11-12 % (bilaga 64 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) kan denna förklaring inte anses som ett avgörande bevis, eftersom de övriga producenterna visste att Shellbolagen inte därigenom kunde förpliktas. Protokollen från sammanträdena i maj och juni 1981 (bilaga 64 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) visar tydligt att syftet med dessa diskussioner inte var att uppnå ett kvotavtal. Om det förekom ett senare utbyte av upplysningar om försäljningsvolymer, skedde detta endast i syfte att samla in affärsuppgifter för att kunna konkurrera effektivare och inte för att övervaka iakttagandet av ett kvotavtal.

168 Kommissionen har å sin sida anfört att sökandens deltagande i 1981 års prisinitiativ klart framgår av de bevis som kommissionen har lagt fram. Vad gäller januari 1981 var således de av sökanden rekommenderade priserna desamma som de som förekom i de övriga producenternas prisinstruktioner för nyckelkvaliteten (fiber) och för homopolymerer. Även om kommissionen medger att de var olika för sampolymerer, anser den ändå att detta inte är tillräckligt för att bevisa att sökanden förde en helt självständig prispolitik.

169 Vad gäller februari 1981 har kommissionen hävdat att målen fastställdes i december 1980. Sökanden lämnade då rekommendationer som innehöll dessa mål, även om det är sant att sökanden därefter sände ut nya rekommendationer som reviderats nedåt.

170 Enligt kommissionen kunde samma avsikt att anpassa sig efter de avtalade priserna även iakttas vad gäller mars och maj 1981. ICI och sökanden lämnade således identiska instkruktioner för april och maj 1981 (bilagorna C3, D1 och följande till skrivelsen av den 29 mars 1985).

171 Kommissionen har understrukit att den omständigheten att ett eller annat av Shellkoncernens rörelsedrivande bolag kan ha beslutat att tillämpa ett lägre pris än det fastställda målpriset inte behöver innebära att sökanden inte till en början accepterade målpriset. Den hållningen kan förklaras av en avsikt att "fuska".

172 Kommissionen har bekräftat att något slutgiltigt kvotavtal inte kunde uppnås för 1981. Kommissionen har emellertid anfört att producenterna i början av år 1981 enades om ett avtal om ett tillfälligt system som bestod i en begränsning av deras månatliga försäljningar till 1/12 av 85 % av de för 1980 överenskomna målen, vilket framgår av protokollet från sammanträdena i januari 1981 (bilaga 17 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). För det andra övervakade producenterna varandras faktiska månatliga försäljningar, vilket särskilt framgår av en tabell daterad den 21 december 1981 som påträffades hos ICI och som anger de olika producenternas månatliga försäljningar under 1981 (bilaga 67 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). För det tredje träffades ICI, sökanden och Monte två gånger, den 27 maj och den 15 juni 1981, för att diskutera förslag till kvotavtal (bilaga 64 till det allmänna meddelandet om anmärkningar).

c) Förstainstansrättens bedömning

173 Förstainstansrätten anser att sökandens deltagande i prisinitiativen och kvotsystemet under 1981 måste prövas mot bakgrund av de kontakter som sökanden hade med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena, sökandens deltagande i sammanträdena den 27 maj och den 15 juni (bilaga 64 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och innehållet i en intern Shellpromemoria av den 15 februari 1982 (bilaga 94 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) med rubriken "Market Quality PP", i vilken följande anförs:

"Price initiatives by PP majors (Hoechst, M-E, ICI, Shell) unlikely to have much effect (as usual: there are too many PP producers with differing objectives & perceptions)."

("Det är föga troligt att de prisinitiativ som antagits av de stora PP-producenterna [Hoechst, M-E, ICI, Shell] kommer att få någon större verkan [som vanligt: alltför många PP-producenter med olika mål och uppfattningar].")

174 Vad gäller prisinitiativet för januari-maj 1981 finner förstainstansrätten att sökanden i beslutet (tabell 7B), i motsats till vad sökanden påstått, läggs till last att ha deltagit i fastställelsen av ett prismål för den 1 januari 1981. Beslutet grundar sig härvidlag på att de priser som finns angivna i ett telexmeddelande som sökanden sände till koncernens rörelsedrivande bolag den 17 decemer 1980 (bilaga Shell B/C1 till skrivelse av den 29 mars 1985) överensstämde med de prisinstruktioner som lämnades av fem andra producenter mellan den 29 oktober och den 15 december 1980 för kvaliteterna fiber och homopolymerer och med prisinstruktionerna från tre av dessa producenter för sampolymerer. Det skall i det hänseendet för det första fastslås att det av ICI:s prisinstruktion av den 1 december 1980 (bilaga ICI B2 till skrivelse av den 29 mars 1985) framgår att ICI genom marknaden hade fått veta att sökanden hade beslutat att höja sina priser redan i november, dvs. före det sammanträde den 16 december 1980 som kommissionen hänvisat till, och för det andra att sökandens prisinstruktion av den 17 december 1980, i motsats till vad som anförs i tabell 7 B i beslutet, inte överensstämmer med någon annan producents prisinstruktion vad gäller sampolymerer, eftersom sökanden angav ett pris på 1,80 DEM/kg medan tre andra producenter angav ett pris på 2,00 DEM/kg och ytterligare två andra ett pris på 1,95 DEM/kg, dvs. avsevärt högre priser. Härav följer att tabell 7B i beslutet ger ett felaktigt intryck av likhet mellan sökandens pris och de övriga producenternas pris med avseende på denna polypropenkvalitet. Eftersom kommissionen inte har lagt fram någon annan handling som visar att sökandens priser överensstämde med andra producenters priser för nämnda kvalitet, finner förstainstansrätten att kommissionen inte uteslutande kan lägga sökandens telexmeddelande av den 17 december 1980 till grund för sitt påstående att sökanden deltog i fastställelsen av ett prismål för den 1 januari 1981.

175 Vad gäller februari 1981 finner förstainstansrätten att kommissionen för att styrka sökandens delaktighet har grundat sig på sökandens telexmeddelande av den 17 december 1980 (bilaga Shell B/C1 till skrivelsen av den 29 mars 1985) och på den interna promemorian från Shell UK av den 21 januari 1981 (bilaga Shell C2 till skrivelsen av den 29 mars 1985), som båda utvisar en prishöjning motsvarande den som konkurrenterna planerade. Ställd inför dessa bevis har sökanden lagt fram ett telexmeddelande från sökanden av den 26 januari 1981 (bilaga C1 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985) med uppgift om priser för den 1 februari 1981, vilka skiljer sig från såväl de föregående instruktionerna och instruktionerna från de övriga producenterna som från det prismål som fastställdes vid sammanträdena i januari 1981 (bilaga 17 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Sökanden har tillagt att promemorian från Shell UK av den 21 januari 1981 (bilaga Shell C2 till skrivelsen av den 29 mars 1985) i motsats till vad kommissionen påstått gäller en prishöjning avseende mars månad 1981 och inte den 1 februari 1981. Förstainstansrätten finner för det första att den av sökanden företedda handlingen inte kan vederlägga de slutsatser som kommissionen drog av de ovannämnda handlingarna. Det var nämligen vanligt att Shellkoncernens rörelsedrivande bolag, efter att ha lämnat prisinstruktioner som helt överensstämde med konkurrenternas prisinstruktioner, ändrade dessa instruktioner några få dagar innan de trädde i kraft, när de bedömde att det beslutade prisinitiativet hade för utsikt till framgång. Detta är skälet till att prisinitiativen ofta misslyckades och till att de priser som tillämpades av sökanden på marknaden ofta låg under de fastställda målpriserna, vilket kommissionen konstaterade i beslutet. Förstainstansrätten finner för det andra att det i promemorian från Shell UK av den 21 januari 1981, i motsats till vad sökanden hävdat, hänvisas var för sig dels till sökandens avsikt att följa den prishöjning som de europeiska producenterna tillkännagav för februari, vilken prishöjning ledde till det pris som nämndes både i sökandens telexmeddelande av den 17 december 1980 och i protokollet från sammanträdena i januari 1981 (1,75 DEM/kg för fiber), dels till den prishöjning som planerades till den 3 mars. Sökandens argument är oförenligt med de olika siffror som anges i promemorian, eftersom det där hänvisas till ett pris på 1,50 DEM/kg eller 315 GBP/ton för januari och ett mål på 1,75 DEM/kg eller 360-370 GBP/ton för februari samt noterades att en prishöjning på 20 GBP/ton planerades till den 3 mars.

176 Vad angår mars 1981 konstaterar förstainstansrätten att kommissionen som grund för sitt påstående att sökanden deltog i denna del av det ifrågavarande prisinitiativet stöder sig på en intern promemoria från Shell UK av den 21 januari 1981 (bilaga Shell C2 till skrivelsen av den 29 mars 1985) och på en promemoria från sökanden av den 28 januari 1981 (bilaga Shell C3 till skrivelsen av den 29 mars 1985) som hänvisar till ett prismål på 2,00 DEM/kg, vilket strikt motsvarar det målpris som fastställdes vid sammanträdena i januari 1981 och konkurrenternas prisinstruktioner. Ställd inför dessa bevis har sökanden gjort gällande att en promemoria från Shell UK av den 23 februari 1981 (bilaga C2 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985) anger ett klart lägre pris än detta. Förstainstansrätten finner att kommissionen med rätta av de ovannämnda handlingarna drog den slutsatsen att sökanden deltog i denna del av det ifrågavarande prisinitiativet, eftersom det var vanligt hos sökanden att ändra de tidigare fastställda priserna några dagar innan de trädde i kraft.Det skall i det hänseendet understrykas att Shell UK i en promemoria av den 27 mars 1981 (bilaga Shell D1 till skrivelsen av den 29 mars 1985) underförstått hänvisade till sin egen promemoria av den 21 januari 1981 som utgångspunkt för beräkningen av prismålet för den 1 april 1981, vilket var identiskt med Hoechsts och Montes priser (utan att alls hänvisa till sin promemoria av den 23 februari 1981).

177 Vad gäller den prishöjning som skulle träda i kraft den 1 maj 1981 finner förstainstansrätten att kommissionen för att styrka sökandens delaktighet stöder sig på den interna promemorian från Shell UK av den 27 mars 1981 och på ett telexmeddelande från sökanden av den 10 april 1981 (bilaga Shell D3 till skrivelsen av den 29 mars 1985) som båda hänvisar till ett målpris på 2,15 DEM/kg. I telexmeddelandet anges dessutom ett minimipris på 2,00 DEM/kg. Kommissionen har anfört att promemorian från Shell UK är daterad samma dag som prisinstruktionerna från BASF, ICI och Monte och två dagar efter ett producentsammanträde som hölls den 25 mars. Ställd inför dessa bevis har sökanden anfört att det i promemoriorna från Shell UK av den 29 april (bilaga Shell D2 till skrivelsen av den 29 mars 1985), den 30 april och den 13 maj 1981 (bilagorna D1 och D21 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985) uppgavs att de tidigare angivna prisnivåerna inte kunde uppnås. Förstainstansrätten finner att kommissionen med rätta av promemorian från Shell UK av den 27 mars 1981 och Shells telexmeddelande av den 10 april 1981 drog den slutsatsen att sökanden deltog i ett prisinitiativ som skulle träda i kraft den 1 maj, genom att kommissionen betraktade dessa handlingar i förening med sammanträdet den 25 mars 1981 och de prisinstruktioner som gavs av BASF, ICI och Monte. Den omständigheten att telexmeddelandet av den 10 april 1981 innehöll ett målpris och ett minimipris, av vilka endast det första motsvarade prisinstruktionerna från de övriga producenterna, kan inte vederlägga detta konstaterande.

178 Vad gäller prisinitiativet för augusti - december 1981 finner förstainstansrätten att kommissionen med rätta ansåg att sökanden deltog i förberedelsen av detta initiativ tillsammans med Monte och ICI vid sammanträdena den 27 maj och den 15 juni 1981. Av protokollet från det första av dessa sammanträden (bilaga 64a till det allmänna meddelandet om anmärkningar) framgår att deltagarna i detta sammanträde, däribland sökanden och ICI, fann att det genomsnittliga priset för fiber var 1,80 DEM/kg i slutet av maj. Av protokollet från det andra av dessa sammanträden (bilaga 64b till det allmänna meddelandet om anmärkningar) framgår att deltagarna, däribland sökanden, ICI och Monte, betraktade en ökning med 0,20 DEM/kg den 1 juli som en möjlig lösning med hänsyn till den ytterst låga prisnivån samt att det var på grundval av resultatet av detta sammanträde som sökanden fastställde det pris som sökanden meddelade sina rörelsedrivande bolag den 17 juni 1981 (bilaga Shell E1 till skrivelsen av den 29 mars 1985), nämligen 2,00 DEM/kg, och som skulle börja tillämpas den 1 juli (dvs. 1,80 DEM/kg + 0,20 DEM/kg).

179 Vad gäller den 1 september finner förstainstansrätten att kommissionen återigen grundar sina anklagelser på sökandens telexmeddelande av den 17 juni 1981, vari även hänvisas till ett utgångsmål på 2,30 DEM/kg för september. Enligt kommissionen reviderades troligen detta mål vid sammanträdet den 28 juli 1981. Kommissionen har vidare hänvisat till en promemoria från Shell UK av den 4 augusti 1981 (bilaga Shell E3 till skrivelsen av den 29 mars 1985), vari talas om en höjning med 40 GBP/ton för homopolymerer och sampolymerer från och med den 5 september. Utöver dessa bevis har kommissionen åberopat ett telexmeddelande från sökanden av den 28 augusti 1981 (bilaga Shell E2 till skrivelsen av den 29 mars 1985), vari hänvisas till ett målpris på 2,20 DEM/kg för september, dvs. 0,20 DEM/kg "higher than existing target of 2,00 DEM/kg" ("högre än det nuvarande målet på 2,00 DEM/kg"). Kommissionen anser att dessa prisinstruktioner i förening med sammanträdena den 4 och 21 augusti 1981 stöder de slutsatser som kommissionen kom fram till. Ställd inför dessa bevis har sökanden anfört att det i ett telexmeddelande från Shell UK av den 16 juli 1981 och ett telexmeddelande från Shell France av den 17 juli 1981 (bilagorna E2 och E3 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985) anges andra målpriser än de som hade fastställts enligt kommissionen. Sökanden har tillagt att även sökandens telexmeddelanden av den 4 och 20 augusti 1981 (bilagorna E4 och E5 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985) anger avvikande prismål för september. Förstainstansrätten finner att kommissionen styrkt att sökanden deltog i fastställelsen av ett prismål för den 1 september, eftersom det pris som uppgavs i sökandens första telexmeddelande av den 17 juni 1981 uppenbarligen utgjorde ett mycket långsiktigt mål ("we suggest you start discussions with your customers indicating a floor PP ff level of 2.30 DM/kg"; "vi föreslår att ni inleder kundsamtal med ett minimipris på 2,30 DEM/kg för PP osv.") som därför måste revideras, eftersom promemorian från Shell UK av den 4 augusti 1981 och sökandens telexmeddelande samma dag visar att målet för september vid den tidpunkten hade reducerats till 2,00 DEM/kg och eftersom sökandens telexmeddelande av den 28 augusti 1981 visar att vid den tidpunkten "new business/orders should be based on a minimum of 2.20 DM for kg, DM 0.20 kg higher than existing target of DM 2.00 per kg" ("nya avtal och nya beställningar skulle baseras på ett minimipris på 2,20 DEM/kg, dvs. ett pris som låg 0,20 DEM/kg över gällande mål på 2,00 DEM/kg"). Dessa slutsatser bekräftas av den omständigheten att producentsammanträden ägde rum den 28 juli 1981 och den 4 och 21 augusti 1981 och att det av ICI:s svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) framgår att sökanden var informerad om utgången av producentsammanträdena.

180 Vad gäller den 1 oktober finner förstainstansrätten att kommissionen för att styrka sökandens delaktighet i denna del av prisinitiativet stöder sig på sökandens telexmeddelande av den 28 augusti 1981 (bilaga Shell E2 till skrivelsen av den 29 mars 1985), som anger ett prismål på 2,30 DEM/kg för den 1 oktober, liksom på en promemoria från Shell UK av den 8 september 1981 (bilaga Shell E4 till skrivelsen av den 29 mars 1985) som tillkännager en höjning på 60 GBP/ton för början av oktober. Ställd inför dessa bevis har sökanden hänvisat till protokollet från ett internt Shellsammanträde av den 24 september 1981 (bilaga E6 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985), vid vilket Shellkoncernens rörelsedrivande bolag uppgav att de räknade med att uppnå ett minimipris som låg betydligt under målen. Sökanden har tillagt att de priser som faktiskt uppnåddes på marknaden var klart lägre än målen. Enligt förstainstansrättens uppfattning kan sökandens argument inte försvaga kommissionens slutsatser, eftersom det i anteckningen av den 24 september 1981 hänvisas till ett målpris för den 1 oktober på 2,20 DEM/kg, som höjdes till 2,30 DEM/kg, vilket motsvarar det målpris som de övriga producenterna sökte uppnå. Dessutom skall det framhållas att promemorian från Shell UK av den 8 september 1981 skrevs dagen efter den dag då BASF och ICI gav sina prisinstruktioner och endast fyra dagar efter det att Monte och DSM gjorde detsamma.

181 Av det anförda följer att kommissionen styrkt att sökanden, utom när det gäller början av det första initiativet, deltog i de två initiativ som ägde rum under 1981 och som beskrivs i punkterna 32-36 i beslutet och i tabellerna 7B till 7G i detta.

182 Vad gäller sökandens deltagande i kvotsystemet konstaterar förstainstansrätten att anmärkningen mot producenterna är att dessa deltog i förhandlingar i syfte att uppnå ett kvotavtal för detta år, att de i det sammanhanget tillkännagav sina "önskningar" och i avvaktan på ett sådant avtal kom överens om att som en tillfällig åtgärd begränsa sina månatliga försäljningar under februari och mars 1981 till 1/12 av 85 % av det för 1980 överenskomna "målet", att de för resten av året tilldelade sig samma teoretiska kvot som föregående år, att de varje månad vid sammanträdena tillkännagav sina försäljningar och slutligen att de kontrollerade om deras försäljningar stämde överens med den tilldelade kvoten.

183 Förekomsten av förhandlingar mellan producenterna i syfte att uppnå införandet av ett kvotsystem och tillkännagivandet av deras "önskningar" under dessa förhandlingar styrks av olika bevis, såsom tabeller som för varje producent anger "actual" (faktiska) siffror och "targets" (mål) för 1979 och 1980 samt "aspirations" (önskningar) för 1981 (bilagorna 59 och 61 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), en på italienska avfattad tabell (bilaga 62 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) i vilken för varje producent anges dennes kvot för 1980, andra producenters förslag i fråga om vilken kvot producenten skulle tilldelas för 1981 och producentens egna "önskningar" för 1981, samt en intern anteckning av ICI (bilaga 63 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som beskriver dessa förhandlingars förlopp och i vilket följande anges:

"Taking the various alternatives discussed at yesterday's meeting we would prefer to limit the volume to be shared to no more than the market is expected to reach in 1981, say 1.35 million tonnes. Although there has been no further discussion with Shell, the four majors could set the lead by accepting a reduction in their 1980 target market share of about 0.35 % provided the more ambitious smaller producers such as Solvay, Saga, DSM, Chemie Linz, Anic/SIR also tempered their demands. Provided the majors are in agreement the anomalies could probably be best handled by individual discussions at Senior level, if possible before the meeting in Zurich."

("Av de olika lösningar som diskuterades under gårdagens sammanträde skulle vi föredra att den volym som skall delas upp begränsas så att den inte överstiger den marknad som man beräknar uppnå 1981, dvs. 1,35 miljoner ton. Även om det inte har varit någon ytterligare diskussion med Shell kunde de fyra stora ange riktningen genom att acceptera en minskning med omkring 0,35 % av deras marknadsandelsmål på villkor att de mera ambitiösa mindre producenterna, som Solvay, Saga, DSM, Chemie Linz, Anic/SIR också dämpade sina krav. Såvida de stora är överens kan anomalierna troligen behandlas bäst genom individuella diskussioner på chefsnivå, om möjligt före sammanträdet i Zürich.")

Denna handling åtföljs av ett kompromissförslag uttryckt i siffror i vilket det för varje producent uppnådda resultatet jämförs med 1980 ("% of 1980 target").

184 Det framgår av protokollet från sammanträdena i januari 1981, i vilka sökanden inte deltog, att man som en tillfällig åtgärd beslöt att den månatliga försäljningen i februari och mars 1981 skulle reduceras till 1/12 av 85 % av det mål som avtalats för det föregående året. Det anförs således i protokollet:

In the meantime (February-March) monthly volume would be restricted to 1/12 of 85 % of the 1980 target with a freeze on customers"

("Under mellantiden (februari-mars) skall den månatliga volymen inskränkas till 1/12 av 85 % av 1980 års mål med kundstopp.)

185 Den omständigheten att producenterna för resten av året tilldelade sig samma teoretiska kvot som föregående år och att de kontrollerade om försäljningarna överensstämde med denna kvot genom att varje månad utbyta försäljningssiffror med varandra, bevisas av tre handlingar i förening. Det gäller först och främst en tabell daterad 21 december 1981 (bilaga 67 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som för varje producent anger dennes försäljningar månadsvis fördelade och där de tre sista kolumnerna rörande november och december samt den totala årliga försäljningen lagt till för hand. Det gäller vidare en odaterad tabell avfattad på italienska med rubriken "Scarti per società" ("avvikelser fördelade på bolag") som påträffades hos ICI (bilaga 65 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och i vilken för varje producent för perioden januari-december 1981 de faktiska ("actual") försäljningssiffrorna jämförs med de teoretiska ("theoretic"). Det gäller slutligen en odaterad tabell som påträffades hos ICI (bilaga 68 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och i vilken för varje producent för perioden januari-november 1981 försäljningssiffrorna och marknadsandelarna jämförs med dem från 1979 och 1980, varvid en prognos görs till slutet av året.

186 Den första tabellen visar således att producenterna utbytte upplysningar om sina månatliga försäljningssiffror, vilka upplysningar en självständig näringsidkare noga skulle bevara som affärshemligheter, och att producenterna jämförde dessa siffror med dem för 1980, såsom framgår av de två andra tabellerna för samma period.

187 Sökandens deltagande i dessa olika aktiviteter framgår för det första av de kontakter som sökanden hade med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena. Det skall erinras om att sökanden enligt ICI:s svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) var informerad om resultaten av dessa sammanträden, vilka enligt vad som framgår av protokollen från sammanträdena den 27 maj och den 15 juni 1981 (bilaga 64 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) handlade om volymarrangemang. I det första av dessa protokoll anförs nämligen följande:

FORTS. AV DOMSKÄL UNDER DOK.NR: 689A0011.2

"this meeting was arranged to review the polypropylene scene and to seek SICCs' views on the volume sceme put forward by Montepolimeri in Rome ... As expected, Shell were unimpressed by the volume proposals as basically thay are unconvinced that they work".

("detta sammanträde arrangerades för att gå igenom polypropenmarknaden och inhämta SICC:s synpunkter på den volymplan som Montepolimeri föreslagit i Rom ... Som väntat var Shell inte imponerad av volymförslagen eftersom Shell i grunden inte är övertygad om att de fungerar").

I det andra protokollet anförs följande:

"L. repeated his comments about quotas and Z. said only DSM, Saga and ICI had commented on his proposals. Possible solutions included (a) sanctions (not a great success so far on PVC), (b) control production which is within the power of the bosses (L. thought propylene availability might scupper this), (c) quotas which Z. favoured but L. discounted ..."

("L. upprepade sina kommentarer om kvoterna och Z sade att endast DSM, Saga och ICI hade kommit med synpunkter på hans förslag. De möjliga lösningarna omfattade a) sanktioner [som hittills inte visat sig speciellt framgångsrika när det gäller PVC], b) en produktionskontroll som omfattas av chefernas behörighet [L. ansåg att tillgången på propen kunde omintetgöra denna lösning], c) tillämpning av kvoter som Z. förespråkade men som L. visade föga entusiasm inför... ")

Dessa protokoll visar visserligen att Shell uttryckte förbehåll med avseende på kvotsystemet, men de visar också att Shell deltog i diskussionerna om gneomförandet av ett sådant system.

188 Sökandens deltagande framgår vidare av att dess namn nämns i de olika ovannämnda handlingarna. Det skall erinras om att dessa handlingar för övrigt innehåller siffror som tillhandahölls av sökanden själv (se punkterna 114 och 115 ovan).

189 Förstainstansrätten finner att kommissionen av den ömsesidiga kontrollen av genomförandet 1981 av ett system för begränsning av de månatliga försäljningarna genom hänvisning till en tidigare period, vilken kontroll ägde rum under "chef"- och "expert"-sammanträdena och möjliggjordes genom att sökanden lade fram sina försäljningssiffror, med rätta drog den slutsatsen att detta system hade antagits av polypropenproducenterna.

190 Av det anförda följer att kommissionen, utom när det gäller början av prisinitiativet för januari-maj 1981, styrkt att sökanden förekom bland de polypropenproducenter som enades om detta prisinitiativ, om prisinitiativet för augusti-december 1981 och om en begränsning av de månatliga försäljningarna under 1981 genom hänvisning till en tidigare period.

C.3 - År 1982

a) Den angripna rättsakten

191 Enligt beslutet (punkterna 37-39 första stycket) ägde prisinitiativet för juni-juli 1982 rum i samband med att det på marknaden skedde en återgång till jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Initiativet beslöts vid producentsammanträdet den 13 maj 1982, under vilket det utarbetades en utförlig tabell över prismålen den 1 juni för olika polypropenkvaliteter i olika nationella valutor (2,00 DEM/kg för fiber).

192 Sammanträdet den 13 maj 1982 följdes av prisinstruktioner från ATO, BASF, Hoechst, Hercules, Hüls, ICI, Linz, Monte och Shell som med några få undantag av mindre betydelse motsvarande de målpriser som fastställdes vid sammanträdet (punkt 39 andra stycket i beslutet). Vid sammanträdet den 9 juni 1982 kunde producenterna tillkännage endast blygsamma höjningar.

193 Enligt beslutet (punkt 40) beslöts vid sammanträdet den 20 och 21 juli 1982 ett prisinitiativ för september-november 1982, vilket gick ut på att man skulle uppnå ett pris på 2,00 DEM/kg den 1 september och ett pris på 2,10 DEM/kg den 1 oktober. Vid sammanträdet den 20 augusti 1982 uppsköts den till den 1 september planerade höjningen till den 1 oktober och detta beslut bekräftades vid sammanträdet den 2 september 1982 (punkt 43 i beslutet).

194 Efter sammanträdena den 20 augusti och den 2 september 1982 gav ATO, DSM, Hercules, Hoechst, Hüls, ICI, Linz, Monte och sökanden prisinstruktioner i enlighet med det prismål som fastställdes vid dessa sammanträden (punkt 43 i beslutet).

195 Enligt beslutet (punkt 44) gjorde man vid sammanträdet den 21 september 1982 en genomgång av de åtgärder som vidtagits för att nå det tidigare fastställda målet och företagen uttryckte sitt allmänna stöd för ett förslag att höja priset till 2,10 DEM/kg för november-december 1982. Denna höjning bekräftades vid sammanträdet den 6 oktober 1982.

196 Efter sammanträdet den 6 oktober 1982 gav BASF, DSM, Hercules, Hoechst, Hüls, ICI, Linz, Monte, sökanden och Saga prisinstruktioner i enligt med den beslutade höjningen (punkt 44 andra stycket i beslutet).

197 ATO, BASF, DSM, Hercules, Hoechst, Hüls, ICI, Linz, Monte och Saga tillhandahöll kommissionen prisinstruktioner som de tillställt sina lokala försäljningskontor. Dessa stämde överens med varandra, inte enbart med avseende på belopp och tid utan även med avseende på den målprislista som bifogades ICI:s protokoll från "expert"-sammanträdet den 2 september 1982. Sökanden medgav att sökanden deltog i ett sammanträde med de "fyra stora" i Heathrow den 13 oktober (dvs. en vecka före "chef"-sammanträdet i oktober) och sökanden stod under september i regelbunden kontakt med ICI rörande prisinitiativet för oktober (punkt 45 i beslutet).

198 Sammanträdet i december 1982 ledde enligt beslutet (punkt 46 andra stycket) till ett avtal om att den nivå som planerats för november-december skulle uppnås i slutet av januari 1983.

199 Sökanden läggs vidare i beslutet (artikel 1 c och punkt 27, se även punkt 42) till last att ha kommit överens med de övriga producenterna om olika åtgärder för att underlätta genomförandet av målpriserna, såsom tillfälliga begränsningar av produktionen, utbyte av detaljerade upplysningar om sina försäljningar, hållande av lokala sammanträden och, från och med slutet av september 1982, ett system med "account management" i syfte att genomföra prishöjningarna gentemot särskilda kunder.

200 Vad beträffare systemet med "account management", vars senare och mer utvecklade form från december 1982 är känd under beteckningen "account leadership", blev sökanden liksom de övriga producenterna utsedd till samordnare eller "leader" för minst en storkund med uppdrag att i hemlighet samordna denna kunds förbindelser med dess leverantörer. Vid tillämpningen av detta system valdes kunder i Belgien, Italien, Tyskland samt Förenade kungariket och en samordnare utsågs för var och en av dessa. I december 1982 föreslogs en mer generell användning av systemet, som innebar att för varje storkund en "account leader" skulle utses med uppgift att leda, diskutera och organisera prisändringar, Andra producenter som hade regelbundna affärsförbindelser med kunden betecknades som "contenders" och skulle samarbeta med "account leader" vid anbudsgivning till den ifrågavarande kunden. För att skydda "account leader" och "contenders" skulle varje annan producent som blev kontaktad av kunden offerera priser som låg över den önskade nivån. Trots ICI:s försäkringar att systemet bröt samman efter bara några månaders partiell och ineffektiv användning, hävdas det i beslutet att det fullständiga protokollet från sammanträdet den 3 maj 1983 visar att vid denna tidpunkt detaljerade diskussioner ägde rum om enskilda kunder, om de priser som varje enskild producent erbjudit eller skulle erbjuda dessa kunder och om levererade eller beställda varor.

201 I beslutet (punkt 58) anges att producenterna lade fram komplicerade kvotförslag för 1982, i vilka de försökte förena skilda faktorer såsom tidigare resultat, marknadsmål och tillgänglig kapacitet. Den totala marknad som skulle delas upp uppskattades till 1 450 000 ton. Vissa producenter lade fram detaljerade planer för uppdelning av marknaden medan andra nöjde sig med att meddela sina egna kvantitativa önskningar. Vid sammanträdet den 10 mars 1982 försökte Monte och ICI att nå fram till ett avtal. Av beslutet (punkt 58 sista stycket) framgår emellertid att man liksom 1981 inte kunde nå fram till ett slutgiltigt avtal och att under det första halvåret varje producents månatliga försäljningar tillkännagavs vid sammanträdena och jämfördes med den under det föregående året uppnådda procentuella andelen. Enligt beslutet (punkt 59) hölls vid sammanträdet i augusti 1982 förhandlingar för att uppnå ett avtal om kvoter för 1983 och ICI hade bilaterala överläggningar med var och en av producenterna om det nya systemet. Men i avvaktan på införandet av ett sådant kvotsystem anmodades producenterna att begränsa sina månatliga försäljningar under andra halvåret 1982 till den procentuella andel av den totala marknaden som uppnåddes av var och en av dem under de sex första månaderna 1982. 1982 hade marknadsandelarna på så sätt nått en viss jämvikt (av ATO betecknad som "quasi-consensus"). Bland de stora låg ICI och sökanden kvar på ca 11 % med Hoechst på en något lägre nivå (10,5 %). Monte, som fortfarande var den största producenten, hade gått fram något och innehade 15 % av marknaden mot 14,2 % året dessförinnan.

b) Parternas argument

202 Sökanden har i sina inlagor till förstainstansrätten inte särskilt bestritt sitt deltagande i prisinitiativen för 1982 men förklarat att dess kritik avseende prisinitiativen för 1977, 1979, 1981 och 1983 endast anförts som exempel. Sökanden har i övrigt hänvisat till sina inlagor inom ramen för det administrativa förfarandet.

203 Sökanden har gjort gällande - utan att motsägas av kommissionen på denna punkt - att sökanden inte deltog i sammanträdena den 2 september 1982 (bilaga 29 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och den 2 december 1982 (bilaga 33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) vid vilka sammanträden systemet med "account leadership" föreslogs och ingående granskades, trots att enligt kommissionen "alla producenter som då (från och med september) deltog i sammanträdena (inbegripet Shell) utsågs till samordnare eller "leaders" för minst en storkund" (punkt 27 sista stycket i beslutet). Enligt sökanden är det för övrigt inte bevisat att de producenter som var närvarande enades om att införa detta system. Sökanden var i varje fall inte informerad om det och den omständigheten att andra producenter hade undersökt möjligheten för bolag inom Shellkoncernen att uppträda som "account leaders" är inte tillräcklig för att bevisa att dessa bolag samtyckte till att delta i systemet.

204 Enligt sökanden antar kommissionen för övrigt med orätt att den av protokollet från ett producentsammanträde våren 1983 (bilaga 37 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) kan dra den slutsatsen att sökanden lämnade sådana individuella upplysningar om sina kunder som endast kunde vara relevanta inom ramen för ett system med "account leadership". Ingen i Shellkoncernen kände till vad som förekom vid det sammanträdet och inget Shellbolag deltog i detta eller lämnade upplysningar till någon för att användas vid sammanträdet. En jämförelse av protokollet från detta sammanträde med de verkliga förhållandena gav vid handen att hänvisningarna till Shell baserades på i själva verket felaktiga antaganden av andra bolags försäljningsavdelningar och inte på en rapport om den faktiska situationen som lämnats av något av Shellbolagen. Företaget BIHR, vars "account leader" sökanden påstods vara, fick sina priser fastställda med ledning av prisgenomsnittet hos BIHR:s övriga leverantörer, vilket hindrade sökanden från att utnyttja BIHR för att genomföra en prishöjning eller från att ange de priser som sökanden skulle tillämpa gentemot BIHR, eftersom dessa priser enbart kunde fastställas i efterhand.

205 Sökanden har slutligen hävdat att kommissionen inte heller kan stödja sig på protokollet från ett internt Shellsammanträde den 17 mars 1983 (bilaga 53 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), eftersom detta protkoll inte bevisar att sökanden deltog i systemet. Kommissionen har dessutom underlåtit att nämna protokollet från ett annat internt Shellsammanträde den 14 mars 1983 (bilaga 42 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell) som visar att sökanden antog att sökanden i egenskap av storleverantör inte kunde höja sina priser gentemot en nogräknad kund som BIHR. Slutligen skulle sökandens deltagande i ett sådant system ha varit i strid med med dess policy som på den tiden var inriktad på volym.

206 Vad gäller kvoterna har sökanden hävdat att eftersom sökanden vägrade att delta i ett utjämningssystem misslyckades detta och inget kvotavtal ingicks. Under dessa diskussioner uppgav visserligen en person i företagsledningen hos sökanden att Shell nöjde sig med en marknadsandel på mellan 11 och 12 %, men med hänsyn till Shellkoncernens struktur, som inte tillät att Shell ingick förpliktelser för de rörelsedrivande bolagens räkning, var det uteslutet att de övriga bolagen kunde uppfatta denna förklaring som samtycke till en kvot. 1982 hade Shell en marknadsandel på över 12 % och utnyttjade 98 % av sin faktiska produktionskapacitet, något som de övriga producenterna inte kunde ha varit ovetande om.

207 Kommissionen har å sin sida hänvisat till de bevis som anges i beslutet för att styrka att sökanden deltog i prisinitiativen för 1982.

208 Kommissionen anser att det föreligger obestridliga bevis för att Shellbolagen deltog i de "fyra storas" sammanträden och i lokala sammanträden och att de inte länge kunde ha varit ovetande om systemet med "account leadership" och om den roll som de skulle spela i detta (bilagorna 29 och 33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), eftersom de informerades om resultatet av sammanträdena, såsom ICI uppgav i sitt svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Det var endast på grund av att de övriga producenterna hade goda skäl att tro att Shell var berett att delta i systemet som de nämnde sökanden som en möjlig "account leader".

209 Enligt kommissionen framgår det av protokollet från ett sammanträde våren 1983 (bilaga 37 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), som bekräftas av ett internt protokoll från ett sammanträde den 17 mars 1983 (bilaga 53 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), att sökanden försåg de övriga producenterna med specifika upplysningar om sina kunder inom ramen för sin roll som "account leader", särskilt vad gäller BIHR.

210 Kommissionen har vidare understrukit att systemet med "account leadership" endast utgjorde en sida av de avtal som ingicks mellan producenterna.

211 Vad gäller 1982 har kommissionen anfört att inget slutgiltigt kvotavtal kunde träffas trots de ansträngningar i den riktningen som bevisas av de olika påträffade planerna. Man fann emellertid en tillfällig lösning i form av en inriktning av försäljningarna med hänsyn till det föregående årets försäljningssiffror. Kommissionen har anfört att det av ett stort antal handlingar framgår att det fördes diskussioner om fastställelsen av kvoter. Bland dessa handlingar skall framför allt nämnas de sammanträdesprotokoll som upprättades av ICI, varav framgår att upplysningar utbyttes om de sålda volymerna (bilagorna 24-26 och 31-33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Vidare skall det hänvisas till olika planer som påträffades hos ICI (bilagorna 69 och 71 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) liksom till ett tämligen komplett förslag för 1982 som härrörde från ICI (bilaga 70 till det allmänna meddelandet om anmärkningar).

212 Kommissionen har anfört att de upplysningar om sökanden som förekommer i dessa olika handlingar måste ha lämnats av sökanden själv, såsom anges i ICI:s svar på begäran om upplysningar.

c) Förstainstansrättens bedömning

213 Förstainstansrätten anser att sökandens deltagande i prisinitiativen, åtgärderna för att underlätta genomförandet av dessa och kvotsystemet måste prövas mot bakgrund av de kontakter som sökanden hade med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena, sökandens deltagande i sammanträdena med de "fyra stora" och Shellkoncernens rörelsedrivande bolags deltagande i de lokala sammanträdena.

214 Vad gäller prisinitiativet för juni-juli 1982, som omfattade ett prismål för den 14 juni i Förenade kungariket och som beslöts vid "expert"-sammanträdet den 13 maj 1982 (bilaga 24 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), stöder sig kommissionen på en promemoria från Shell UK av den 17 juni 1982 (bilaga Shell F1 till skrivelsen av den 29 mars 1985) som hänvisar till en prishöjning på 50 GBP/ton för den 21 juni, vilket motsvarade målpriset. Ställd inför dessa bevis har sökanden anfört att eftersom kommissionen har medgivit att detta initiativ inte genomfördes, kan sökanden endast tillägga att dess priser i juni fortfarande var desamma som i maj. Förstainstansrätten finner att Shellpromemorian visserligen upprättades mer än en månad efter sammanträdet den 13 maj 1982 och först tre dagar efter ikraftträdandet av målpriset för juni, men att den likväl daterar sig till dagen efter ett lokalt sammanträde som hölls den 16 juni 1982 och som DSM kallade till i Belgien på begäran av de övriga producenterna vid sammanträdet den 9 juni 1982 (bilaga 25 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Syftet med detta lokala sammanträde, som sökanden deltog i, var "to quote the target levels absolutely rigidly for July" ("att absolut strikt fastställa målnivåerna för juli"). Detta beslut fattades emellertid efter det att producenterna hade konstaterat följande:

"Ir was impossible to reach the target level of 36 etc. in June. ICI & DSM pressed for a major push in Belgium as it would have beneficial effects on the surrounding countries + bringing Shell back into the fold (without any producers having to put too much at stake in terms of volume)."

("Det var omöjligt att nå målnivån 36 BEF/kg, etc. i juni. ICI och DSM krävde starkare tryck i Belgien, eftersom detta skulle få gynnsamma verkningar på grannländerna + återföra Shell till fållan utan att någon producent behövde riskera att förlora alltför mycket volymmässigt.")

Förstainstansrätten finner därför att resultatet av det lokala sammanträdet den 16 juni 1982 blev att sökanden godtog det gällande prisinitiativet. Den omständigheten att initiativet misslyckades är irrelevant.

215 För att bevisa att sökanden deltog i prisinitiativet för september-december 1982 har kommissionen åberopat en anteckning av Shell UK av den 26 augusti 1982 (bilaga Shell G1 till skrivelsen av den 29 mars 1985), i vilken försäljningskontoret ombads att informera kunderna i Förenade kungariket om en prishöjning med verkan från och med den 1 oktober 1982 och i vilken "målnivåer" fastställdes som exakt motsvarade dem som angavs i protokollet från "expert"-sammanträdet den 2 september 1982 (bilaga 29 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). I en anteckning daterad den 1 november om "handelspolicyn rörande polyolefiner" rekommenderades att man bibehöll den gällande minimiprisstrukturen med en höjning på 20 GBP/ton i Förenade kungariket så snart som Beneluxmarknaden och den skandinaviska marknaden stabiliserade sina priser på grundval av 2,00 DEM/kg och europeerna började begära tio pfennig mer i november och december (bilaga Shell G2 till skrivelsen av den 29 mars 1985). Kommissionen har vidare hänvisat till en anteckning av den 25 november 1982, i vilken rekommenderades en höjning på 20 GBP/ton i december och en höjning av "miniminivån" till 490 GBP/ton för fiber så snart som möjligt i början av december (bilaga Shell G3 till skrivelsen av den 29 mars 1985). I protokollet från ett sammanträde som hölls den 30 november under ordförandeskap av SCITCO och i vilket de övriga Shellbolagen deltog, angavs vidare "mål för december" på 2,10 DEM/kg för fiber, 2,30 DEM/kg för homopolymerer och 2,50 DEM/kg för sampolymerer (bilaga Shell G4 till skrivelsen av den 29 mars 1985). En anteckning av ICI om de prisändringar som blev följden av producentsammanträdena i december innehåller slutligen följande betecknande anmärkning: "Shell & ourselves have made good progress towards the £490 December levels..." ("Shell och vi själva har gjort stora framsteg mot nivån 490 GBP för december..."; bilaga 34 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Sökanden hade emellertid gentemot ICI uttryckt förbehåll med avseende på ett framtida initiativ, vilket föranledde författaren till anteckningen att tillägga: "The most I could persuade them to consider was + £20/t in February to £510/t..." ("Det mesta jag kunde övertala dem till att överväga var en höjning på 20 GBP/ton i februari, dvs. till 510 GBP/ton..."). Av protokollet från Shellsammanträdet den 30 november framgår att Shell UK:s mål för den 1 februari verkligen var 510 GBP. Sökanden har däremot gjort gällande att Shell UK:s promemoria av den 26 augusti 1982 skrevs en vecka före sammanträdet den 2 september 1982, vid vilket man enligt kommissionen fastställd målpriset för oktober, och att denna promemoria inte utgör en prisinstruktion. Sökanden har tillagt att dess påståenden bekräftas dels av protokollet från ett internt PIM-sammanträde hos sökanden den 7 september 1982 (bilaga 30 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell), vid vilket det anfördes att det skulle bli svårt att nå målet eftersom vissa av Shellkoncernens rörelsedrivande bolag vägrade att offra marknadsandelar för en oförnuftig prispolitik, dels av handlingar från andra producenter, enligt vilka sökanden bedrev en mycket konkurrensinriktad prispolitik. Sökanden har vidare hävdat att det i anteckningen av den 1 november inte nämns någon prishöjning från Shells sida och att anteckningen av den 25 november innehåller en förklaring till nödvändigheten att höja priserna i december, nämligen pundets svaghet. Sökanden har slutligen hänvisat till en anteckning av Shell UK av den 14 december (bilaga G1 till Shells svar på skrivelsen av den 29 mars 1985), enligt vilken denna höjning återkallades, vilket bekräftas av en anteckning av ICI med rubriken "W. European Polypropylene situation December 1982" (bilaga 34 till det allmänna meddelandet om anmärkningar; "den västeuropeiska polypropensituationen i december 1982"), i vilken det hänvisas till sökandens aggressiva prispolitik. Sökandens återhållsamhet när det gällde att höja priserna bekräftas enligt sökanden ytterligare genom protokollet från sammanträdet den 30 november 1982. Förstainstansrätten finner att även om promemorian av den 26 augusti 1982 skrevs före sammanträdet den 2 september 1982, så skrevs den dock efter "chef"-sammanträdet den 20 augusti 1982 och det lokala sammanträdet den 23 augusti 1982 som gällde Belgien och i vilket ett av sökandens rörelsedrivande bolag deltog. Det var under sammanträdet den 20 augusti 1982 (bilaga 28 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som målet 2,00 DEM/kg för den 1 oktober 1982 fastställdes. Beträffande protokollet från det interna sammanträdet den 7 september 1982 (bilaga 30 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell) skall det påpekas att det i detta protokoll anges att de ekonomiska omständigheterna är gynnsamma för en prishöjning, men att nivån 2,00 DEM/kg bara kan nås i vissa fall. För övrigt finner förstainstansrätten att sökandens argument endast är inriktade på att visa att sökanden inte kunde genomföra målpriserna på marknaden men inte på att visa att sökanden inte anslöt sig till avtalet om fastställelse av dessa målpriser.

216 Av det anförda följer att kommissionen styrkt att sökanden deltog i de två prisinitiativ som ägde rum 1982 och som beskrivs i punkterna 37-46 och tabellerna 7H och 7J i beslutet.

217 Vad gäller sökandens deltagande i systemet med "account leadership" konstaterar förstainstansrätten att sökanden bestrider, inte endast att sökanden deltog i detta system utan också att systemet antogs och genomfördes av de övriga producenterna. Av protokollen från sammanträdena den 2 september 1982 (bilaga 29 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), den 2 december 1982 (bilaga 33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och våren 1983 (bilaga 37 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) framgår att under dessa sammanträden de producenter som var närvarande vid sammanträdena anslöt sig till detta system. Antagandet av systemet med "account leadership" framgår klart av följande passage i protokollet från sammanträdet den 2 september 1982:

"about the dangers of everyone quoting exactly DM 2.00 A.'s point was accepted but rather than go below DM 2.00 it was suggested & generally agreed that others than the major producers at individual accounts should quote a few pfs higher. Whilst customers tourism was clearly to be avoided for the next month or two it was accepted that it would be very difficult for companies to refuse to quote at all when, as was likely, customers tried to avoid paying higher prices to the regular suppliers. In such cases producers would quote but at above the minimum levels for October."

("A:s påpekande om den risk man löpte om alla begärde exakt 2,00 DEM godtogs. Men i stället för att gå ned under 2,00 DEM föreslogs - och godtogs av alla - att de producenter som inte var huvudleverantörer till en viss kund skulle begära några pfennig mer. Samtidigt som det klargjordes att man skulle undvika att kunderna bytte leverantör under den månad eller de två månader som följde, medgavs att det var mycket svårt för företagen att vägra att lämna anbud, om kunderna, vilket var troligt, försökte undvika att betala högre priser till sina vanliga leverantörer. I sådana fall borde producenterna lämna ett anbud, men på en högre nivå än miniminivåerna för oktober").

218 Genomförandet, åtminstone partiellt, av detta system bestyrks av protokollet från sammanträdet den 3 maj 1983 (bilaga 38 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i vilket följande anförs:

"A long discussion took place on Jacob Holm who is asking for quotations for the 3rd quarter. It was agreed not to do this and to restrict offers to the end of June, April/May levels were at DKR 6.30 (DM 1.72). Hercules were definitely in and should not have been so. To protect BASF, it was agreed that CWH(üls) + ICI would quote DKR 6.75 from now to end June (DM 1.85) ... "

("En lång diskussion ägde rum rörande Jacob Holm som krävde offerter för det tredje kvartalet. Sammanträdesdeltagarna beslöt att inte göra detta och att begränsa anbuden fram till utgången av juni. April/maj-nivåerna låg på 6,30 DKK (1,72 DEM). Det står klart att Hercules var med, men inte borde ha varit det. För att skydda BASF överenskoms att CWH(üls) + ICI hädanefter och fram till slutet av juni månad skulle begära 6,75 DKK (1,85 DEM).")

Detta genomförande bekräftas av ICI:s svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i vilket följande anförs angående detta sammanträdesprotokoll:

"In the Spring of 1983 there was a partial attempt by some producers to operate the 'Account Leadership' scheme ... Since Hercules had not declared to the 'Account Leader' its interest in supplying Jacob Holm, the statement was made at this meeting in relation to Jacob Holm that 'Hercules were definitely in and should not have been so'. It should be made clear that this statement refers only to the Jacob Holm account and not to the Danish market. It was because of such action by Hercules and others that the 'Account Leadership' scheme collapsed after at most two months of partial and ineffective operation.

The method by which Hüls and ICI should have protected BASF was by quoting a price of DKR 6.75 for the supply of raffia grade polypropylene to Jacob Holm until the end of June".

("Våren 1983 försökte vissa producenter att delvis genomföra systemet med "account leadership" ... Eftersom Hercules inte hade meddelat "account leader" sitt intresse att leverera till Jacob Holm, slogs det under detta sammanträde rörande Jacob Holm fast att "det stod klart att Hercules var med, men inte borde ha varit det". Det skall understkrykas att detta påstående endast hänför sig till kunden Jacob Holm och inte till den danska marknaden. Det är på grund av ett sådant beteende av Hercules och andra som systemet med "account leadership" misslyckades efter att ha fungerat partiellt och ineffektivt i högst två månader.

Det tillvägagångssätt varigenom Hüls och ICI skulle ha skyddat BASF bestod i att begära 6,75 DKK för leverans av polypropen av fiberkvalitet till Jacob Holm fram till utgången av juni månad.")

219 Förstainstansrätten finner, i motsats till vad sökanden hävdat, att det av protokollet från sammanträdet den 2 december 1982 (bilaga 33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) framgår att systemet med "account leadership" hade antagits vid sammanträdet den 2 september (bilaga 29 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), eftersom det i protokollet anförs att den 2 december "the idea of account management was proposed for more general adoption" ("konceptet med "account management" föreslogs för mer allmänt antagande"), vilket visar att systemet redan tidigare hade antagits i mer begränsad omfattning. Beträffande bevisvärdet av att sökandens namn nämns i de tabeller som bifogats protokollen från dessa två sammanträden, i vilka sökanden inte deltog, skall det påpekas att sökandens namn förekommer bredvid namnen på sökandens största kunder i Förenade kungariket såväl i den tabell som bifogats det första protokollet som i den tabell som bifogats det andra protokollet, men att antalet kunder har satts ned i det andra protokollet där namnet på sökandens största kund i Frankrike har lagts till. Mellan dessa två sammanträden deltog ett av Shellkoncernens rörelsedrivande bolag i lokala sammanträden för Förenade kungariket den 13 september, den 18 oktober och den 15 november 1982, och sökanden deltog i ett sammanträde med de "fyra stora" den 13 oktober 1982. Med hänsyn till dessa bevis finner förstainstansrätten att det inte är trovärdigt att sökanden under dessa fyra sammanträden inte informerades av sina konkurrenter om att systemet med "account management" antagits vid sammanträdet den 2 september 1982. Den omständigheten att sökandens namn behölls i förteckningen över "account leaders" för vissa av sökandens storkunder i den tabell som bifogats protokollet från sammanträdet den 2 december 1982, visar följaktligen åtminstone att sökanden inte framställt några principiella invändningar mot att delta i detta system och att sökanden alltså inte, som sökanden påstått, först efter sammanträdet den 2 december 1982 informerades om förekomsten av förslag till "account leadership". Genom att inte uttryckligen vägra att delta i detta system, gav sökanden sina konkurrenter åtminstone det intrycket att sökanden samtyckte till att delta.

220 Beträffande frågan om sökandens rörelsedrivande bolag i Förenade kungariket vid ett lokalt sammanträde som hölls för Förenade kungariket i januari 1983 vägrade att delta i ett sådant system, finner förstainstansrätten att sökandens påståenden i det avseendet inte stöds av något bevis eftersom sökanden inte har företett något protokoll från det lokala sammanträde vid vilket denna vägran skulle ha framförts.

221 Beträffande sökandens påstående att det var omöjligt för sökanden att spela rollen av "account leader" gentemot sökandens största kunder i Förenade kungariket på grund av att sökanden inte kunde ta risken att vara den första att höja sina priser gentemot sina största kunder, skall det anmärkas att detta argument endast är hållbart under förutsättning att det vid den tiden rådde fri priskonkurrens. Förstainstansrätten har emellertid funnit dels att polypropenproducenterna samordnade sin prispolitik, dels att de kommit överens om systemet med "account leadership". Härav följer att sökanden utan risk kunde höja priserna gentemot sina största kunder, eftersom sökanden visste att dess konkurrenter skulle göra detsamma.

222 Beträffande den nya prispolitik som sökanden påstår att sökanden förde från och med januari 1983 och som bestod i att försöka uppnå ytterligare försäljningsvolymer genom att fastställa priserna gentemot sökandens storkunder i förhållande till de priser som kunderna fakturerades under en tidigare period, på villkor att kunderna bibehöll eller ökade sin ordervolym - vilken politik enligt sökanden bestyrks av två interna anteckningar av Shell UK av den 26 januari 1983 och den 16 mars 1983 (bilagorna 18 och 19 till Shells svar på meddelandet om anmärkningar) -finner förstainstansrätten att de två anteckningar som sökanden lagt fram visserligen ger uttryck för en avsikt att föra en på försäljningsvolymer inriktad policy, men dock inte innehåller någon uppgift om prisfastställelse i förhållande till en tidigare period. Sökandens argument kan följaktligen inte godtas.

223 När det gäller sökandens argumentation i syfte att bevisa att sökanden inte kunde vara "account leader" för sin kund BIHR i Frankrike och sökandens bestridande av bevisvärdet av sökandens interna anteckning av den 17 mars 1983 (bilaga 41 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell) i förening med protokollet från ett sammanträde under våren 1983 (bilaga 37 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), finner förstainstansrätten att sökandens hela argumentation syftar till att bevisa att det var omöjligt för sökanden att spela rollen av "account leader" för BIHR. För det första därför att det skulle ha varit alltför riskabelt för sökanden att vara den första att höja sina priser gentemot denna kund som sökanden var mycket beroende av. För det andra därför att de priser som fakturerades BIHR fastställdes på grundval det genomsnittliga pris som BIHR betalade sina övriga leverantörer under det föregående kvartalet. Det skall framhållas att denna argumentation skulle kunna godtas inom ramen för en marknad där konkurrensen inte var begränsad. Förstainstansrätten måste emellertid på nytt fastslå att prismål fastställdes av polypropenproducenterna och att dessa hade antagit ett system för "account leadership" som medförde att ett skydd för huvudleverantören till en kund när huvudleverantören höjde sina priser gentemot denna kund. För övrigt ledde det system varigenom priser fastställdes gentemot BIHR till samma resultat som systemet med "account leadership", eftersom det var avtalat att de övriga leverantörerna till denna kund skulle begära priser som motsvarade eller översteg det eftersträvade målpriset. De priser som denna kund betalade till sökanden höjdes således på grund av den prishöjning som konkurrenterna begärde. Det finns därför ingen grund för att anse att sökanden inte utsågs till "account leader" för BIHR.

224 Förstainstansrätten anser slutligen att den omständigheten att upplysningarna i protokollet från ett sammanträde under våren 1983 (bilaga 37 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) delvis är felaktiga, särskilt när det gäller de priser som sökanden tillämpade gentemot vissa kunder, inte skall förklaras av att dessa upplysningar inte tillhandahölls av sökanden utan av den omständigheten att sökanden ofta hade kritiserats av sina konkurrenter för sin prispolitik, särskilt gentemot vissa kunder för vilka sökanden hade utsetts till "account leader" (se protokollet från det interna Shellsammanträdet den 14 mars 1983, bilaga 42 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell), och därför försökte ge sina konkurrenter det intrycket att sökanden tillämpade priser som låg närmare de överenskomna målen och således högre än de priser som sökanden i verkligheten tillämpade.

225 Vad gäller kvoterna finner förstainstansrätten att producenterna för 1982 lagts till last att de deltog i förhandlingar för att uppnå ett kvotavtal för det året, att de inom denna ram meddelade sina önskningar i fråga om försäljningsvolymer, att de - i brist på ett slutgiltigt avtal - vid sammanträdena meddelade sina månatliga försäljningssiffror för det första halvåret och därvid jämförde dessa siffror med den under det föregående året uppnådda procentuella andelen samt att de under det andra halvåret strävade efter att begränsa sina månatliga försäljningar till den procentuella andel av den totala marknaden som de hade uppnått under den första hälften av detta år.

226 Att det ägde rum förhandlingar mellan producenterna i syfte att införa ett kvotsystem och att producenterna i samband därmed meddelade sina önskningar styrks för det första av en handling med beteckningen "Scheme for discussions 'quota system 1982'", "Diskussionsschema för ett kvotsystem 1982", (bilaga 69 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), som för alla dem som beslutet riktar sig till, med undantag för Hercules, anger den volym som var och en ansåg sig ha rätt till och vidare för vissa (alla utom Anic, Linz, Petrofina, Shell och Solvay) anger den volym som enligt deras egen uppfattning skulle tilldelas de andra producenterna. För det andra styrks detta av en anteckning av ICI med beteckningen "Polypropylene 1982, Guidelines", "Polypropen 1982, riktlinjer", (bilaga 70 a till det allmänna meddelandet om anmärkningar), i vilket ICI analyserar de pågående förhandlingarna. För det tredje styrks detta av en tabell daterad den 17 februari 1982 (bilaga 70 b till det allmänna meddelandet om anmärkningar) i vilken olika förslag om fördelning av försäljningarna jämförs, av vilka förslag ett med beteckningen "ICI Original Scheme", "Ursprunglig plan ICI", i en annan handskriven tabell blev föremål för mindre jämkningar av Monte i en kolumn med beteckningen "Milliavacca 27/1/82" (namnet på en anställd hos Monte), bilaga 70 c till det allmänna meddelandet om anmärkningar. Slutligen styrks detta av en tabell avfattad på italienska (bilaga 71 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som utgör ett komplext förslag (beskrivet i punkt 58 tredje stycket sista ledet i beslutet).

227 Vilka åtgärder som beslöts för det första halvåret bevisas av protokollet från sammanträdet den 13 maj 1982 (bilaga 24 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) där det bl.a. sägs:

"To support the move a number of other actions are needed a) limit sales volume to some agreed prop. of normal sales."

(För att stödja detta steg behövs det ett antal andra åtgärder a) begränsning av försäljningsvolymen till en viss avtalad andel av de normala försäljningarna.")

Att dessa åtgärder genomfördes bekräftas av protokollet från sammanträdet den 9 juni 1982 (bilaga 25 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) till vilket bifogats en tabell som för varje producent anger den faktiska siffran ("actual") för dennes försäljningar under månaderna januari-april 1982 jämförd med en teoretisk siffra beräknad på grundval av den genomsnittliga marknadsandelen 1981 ("theoretical based on 1981 av(erage) market share"), liksom av protokollet från sammanträdena den 20 och 21 juli 1982 (bilaga 26 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) vad beträffar perioden januari-maj 1982 och av protokollet från sammanträdet den 20 augusti 1982 (bilaga 28 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) vad beträffar perioden januari-juli 1982. Den teoretiska karaktären hos den kvot som tjänade som referenspunkt för jämförelsen med de faktiska månatliga försäljningarna beror på att man inte kunde komma överens om en kvot för hela 1981, men berövar inte denna jämförelse dess betydelse som metod för att övervaka begränsningen av de månatliga försäljningarna genom hänvisning till det föregående året.

228 Vilka åtgärder som beslöts för det andra halvåret bevisas av protokollet från sammanträdet den 6 oktober 1982 (bilaga 31 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) där det står dels: "In October this would also mean restraining sales to the Jan/June achieved market share of a market estimated at 100 kt." ("I oktober skulle detta också innebära att försäljningarna begränsades till den marknadsandel som uppnåddes under perioden januari/juni på en marknad som uppskattades till 100 kt"), dels: "Performance against target in September was reviewed" ("Förhållandet mellan det uppnådda resultatet och målet i september granskades"). Till detta protokoll är fogad en tabell med rubriken "September provisional sales versus target [based on Jan-June market share applied to demand est(imated) at 120 kt]" ("Beräknade försäljningar i september i förhållande till målet [på grundval av marknadsandelen för januari-juni vid en beräknad efterfrågan på 120 kt]"). Vidmakthållandet av dessa åtgärder bekräftas av protokollet från sammanträdet den 2 december 1982 (bilaga 33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), till vilket är fogat en tabell som för november 1982 jämför de faktiska ("actual") försäljningssiffrorna med de teoretiska ("theoretical") siffrorna beräknade på grundval av "J-June % of 125 kt" ("j-juni procentsats av 125 kt").

229 Förstainstansrätten finner att sökandens deltagande i detta kvotsystem framgår såväl av sökandens talrika kontakter med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena - särskilt genom Shellkoncernens rörelsedrivande bolags deltagande i mycket talrika lokala sammanträden, som enligt de sparsamt tillgängliga protokollen gällde övervakning av försäljningsvolymerna för de enskilda producenterna i de olika medlemsstaterna - som av sökandens deltagande i bilaterala sammanträden med andra producenter. Det skall i det avseendet anmärkas att det vid ett bilateralt sammanträde med ICI den 26 november 1982 uppgavs att sökandens företrädare "was quick to pick up that in October only Shell's market share was in line with their Jan-June performance" ("genast noterade att i oktober endast Shells marknadsandel motsvarade resultaten för januari-juni"; bilaga 99 till det allmänna meddelandet om anmärkningar).

230 Till dessa bevis kommer att sökandens siffror förekommer i protokollen från de sammanträden som hölls för att övervaka genomförandet av kvotsystemet (se protokollen från sammanträdena den 10 mars, den 9 juni, den 12 augusti, den 20 augusti och den 2 november 1982, bilagorna 23, 25, 26, 28 och 32 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Dessa siffrors bevisvärde förstärks därigenom att i protokollen från sammanträdena den 12 augusti, den 6 oktober och den 2 december (bilagorna 27, 31 och 33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) sökandens siffror ersattes med bokstäverna "N. A." (För "not available" - "ej tillgängliga"), vilket visar att när sökanden inte tillhandahöll sina siffror, kunde de övriga producenterna inte uppskatta dem utifrån de statistiska uppgifterna i Fidessystemet. Det har för övrigt redan fastställts att de siffror som avsåg sökanden tillhandahölls av sökanden själv (se punkterna 114 och 115 ovan).

231 Till dessa olika bevis kommer att det vid sammanträdet den 13 maj 1982 nämndes att Shellanläggningar åter skulle öppnas, att det vid sammanträdet den 9 juni 1982 (bilaga 25 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) gjordes gällande att Shell behövde återföras till systemet, att det i protokollen från sammanträdena den 20 och 21 juli 1982 (bilaga 26 till det allmänna meddelandet om anmnärkningar) angavs att det var nödvändigt att ta kontakt med de frånvarande producenterna samt att det i protokollet från sammanträdet den 21 september 1982 (bilaga 30 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) anförs följande:

"pressure was needed on Shell Italy to restrain themselves to the agreed levels for October. SCIT + SCUK were reported to be fully supportive + good meeting had been held by ICI, DSM with Shell Netherlands. It was reported that SCIT had agreed to attend a 'big four' meeting subsequently fuxed for 13 October".

("Det var nödvändigt att utöva påtryckningar på Shell Italy för att de skulle begränsa sig till de överenskomna nivåerna för oktober. Det rapporterades att SCIT + SCUK gav sitt fulla stöd + att sammanträdet mellan ICI, DSM och Shell Nederländerna hade varit framgångsrikt. Det rapporterades att SCIT hade samtyckt till att delta i ett sammanträde med de "fyra stora", vilket senare fastställdes till den 13 oktober.")

232 Förstainstansrätten finner att kommissionen av den ömsesidiga övervakningen vid "chef"- och "expert"-sammanträdena av genomförandet under 1982 av ett system för begränsning av de månatliga försäljningarna genom hänvisning till en tidigare period - vilken övervakning sökanden möjliggjorde genom att tillhandahålla sina försäljningssiffror - med rätta drog den slutsatsen att detta system antagits av polypropenproducenterna.

233 Av det anförda följer att kommissionen styrkt att sökanden förekom bland de polypropenproducenter som enades om prisinitiativen för juni-juli 1982 och september-november 1982, om åtgärderna för att underlätta genomförandet av prisinitiativen och om begränsningen av sina månatliga försäljningar genom hänvisning till en tidigare period.

C.4 - År 1983

a) Den angripna rättsakten

234 Enligt beslutet (punkt 47) deltog sökanden i prisinitiativet för juli-november 1983. Vid sammanträdet den 3 maj 1983 kom man överens om att producenterna skulle försöka tillämpa ett prismål på 2,00 DEM/kg i juni 1983. Vid sammanträdet den 20 maj 1983 senarelades emellertid det tidigare fastställda målet till september och ett mellanliggande mål fastställdes för den 1 juli (1,85 DEM/kg). Därefter, vid ett sammanträde den 1 juni 1983, bekräftade de närvarande producenterna att de var fast beslutna att tillämpa höjningen till 1,85 DEM/kg. Vid detta tillfälle förband sig sökanden "till höjningen" och förklarade att sökanden "skulle ta initiativet offentligt i ECN". I beslutet anförs vidare att Hercules, som omtalas som "mycket positivt inställd", skulle tillkännage nya priser i juni. Alla deltagarna i detta sammanträde hade informerat sina försäljningsavdelningar för att dessa skulle underrätta kunderna om den föreslagna höjningen.

235 Enligt beslutet (punkt 48) utkom i ECN den 13 juni 1983, under hänvisning till omnämnandet att sökanden "offentligt" skulle leda initiativet, en artikel i vilken det uppgavs att producenterna eftersträvade högre priser och att sökanden avsåg att höja priset den 1 juli till minst 1,90 DEM/kg med en ytterligare höjning i september. I artikeln uppgavs vidare att ICI och Monte genomförde liknande höjningar. Enligt beslutet deltog sökanden sedan oktober 1982 nästan varje månad i de "fyra storas" s.k. "förmöten". I ECN-artikeln betecknades marknadsläget som "mer och mer spänt" och i en i ganska telegrafisk stil avfattad anteckning av ICI i slutet av maj anfördes följande: "volym juni - begränsa 122 ½ = förväntad marknad juni jfr 130 + sannolikt". I anteckningen anfördes det vidare: "Shell skall gå i spetsen. ECN-artikel - två veckor. ICI underrättad".

236 Enligt beslutet (punkt 49) gav ICI, DSM, BASF, Hoechst, Linz, sökanden, Hercules, ATO, Petrofina och Solvay efter sammanträdet den 20 maj 1983 sina försäljningskontor instruktioner om att från och med den 1 juli tillämpa en pristabell som baserade sig på 1,85 DEM/kg för fiber. Av Shell-handlingar rörande Förenade kungariket och Frankrike framgår att sökanden kände till de från och med den 1 julit gällande prisavtalen och baserade sin försäljningspolicy på dessa priser. I en handling med rubriken "PP W. Europe-Pricing" ("Polypropenprissättning i Västeuropa") hänvisade sökanden uttryckligen till ett "julimål" på 1,85 DEM/kg eller 480 GBP/ton. I en "Market Quality Report" ("marknadslägesrapport") från sökanden av den 14 juni 1983 anges vidare följande: "I Västeuropa innehar de integrerade (Shell)-företagen marknadsandelar (som i Nederländerna och Förenade kungariket visserligen minskar) som stöder prisstabiliteten". I beslutet anförs vidare att de prisinstruktioner som påträffats hos ATO och Petrofina endast är fragmentariska men att de bekräftar att dessa producenter höjde sin prisnivå, vilket i Petrofinas och Solvays fall skedde med en viss eftersläpning. Med undantag för Hüls för vilket företag kommissionen inte fann några prisinstruktioner för juli 1983, drog man i beslutet den slutsatsen att det var styrkt att alla producenter som hade deltagit i sammanträdena eller hade förbundit sig att stöjda det nya målet på 1,85 DEM/kg lämnade instruktioner för genomförande av det nya priset.

237 Vidare anförs det i beslutet (punkt 50) att ytterligare sammanträden ägde rum den 16 juni, den 6 och 21 juli, den 10 och 23 augusti samt den 5, 15 och 29 september 1983, i vilka alla de vanliga deltagarna deltog. I slutet av juli och början av augusti 1983 lämnade BASF, DSM, Hercules, Hoechst, Hüls, ICI, Linz, Solvay, Monte och Saga sina olika nationella försäljningskontor prisinstruktioner som skulle gälla från och med den 1 september på grundval av ett pris på 2,00 DEM/kg för fiber, medan en intern anteckning av sökanden av den 11 augusti rörande dess priser i Förenade kungariket angav att dess dotterbolag i Förenade kungariket "stödde" grundpriser som skulle träda i kraft den 1 september och motsvara de mål fastställdes av de övriga producenterna. Vid månadens utgång gav sökanden emellertid sitt brittiska försäljningskontor instruktioner om att uppskjuta den fullständiga höjningen till dess att de övriga producenterna hade nått den önskade grundnivån. I beslutet anges att dessa instruktioner, med några oväsentliga undantag, var identiska i fråga om varje kvalitet och varje valuta.

238 Enligt beslutet (punkt 50 sista stycket) framgår det av de prisinstruktioner som påträffades hos producenterna att det senare beslöts att prishöjningen från september skulle fortsättas med ytterligare steg baserade på ett pris för fiber på 2,10 DEM/kg den 1 oktober med en höjning till 2,25 DEM/kg den 1 november. I beslutet konstateras vidare (punkt 51 första stycket) att BASF, Hoechst, Hüls, ICI, Linz, Monte och Solvay samtliga gav sina försäljningskontor instruktioner varigenom identiska priser fastställdes för oktober och november, medan Hercules inledningsvis fastställde något lägre priser.

239 I beslutet (punkt 51 tredje stycket) konstateras att en intern anteckning av den 28 september 1983 som påträffades hos ATO innehöll en tabell rubricerad "Rappel du prix de cota (sic)" med för olika länder gällande priser i september och oktober för de tre viktigaste polypropenkvaliteterna, vilka priser överensstämde med dem som tillämpades av BASF, DSM, Hoechst, Hüls, ICI, Linz, Monte och Solvay. Vid den undersökning som genomfördes hos ATO i oktober 1983 bekräftade företrädarna för företaget att dessa priser hade meddelats försäljningskontoren.

240 Enligt beslutet (punkt 105 fjärde stycket) varade överträdelsen, oavsett när det sista sammanträdet ägde rum, till och med november 1983 eftersom avtalet hade rättsverkningar åtminstone fram till den tidpunkten. November var nämligen den sista månaden för vilken det är känt att målpriser avtalades och prisinstruktioner lämnades.

241 Slutligen konstateras det i beslutet (punkt 51 sista stycket) att enligt fackpressen polypropenpriserna vid slutet av 1983 hade stabiliserats, varvid ett marknadspris för fiber på 2,08-2,15 DEM/kg uppnåddes (jämfört med det angivna målet 2,25 DEM/kg).

242 Enligt beslutet (punkt 60) anmodade ICI alla producenterna att för 1983 ange sina egna kvotambitioner och lämna förslag angående vilka procentuella andelar som de ansåg borde tilldelas de övriga producenterna, Monte, Anic, ATO, DSM, Linz, Saga och Solvay, liksom de tyska producenterna genom förmedling av BASF, lade fram detaljerade förslag. Därefter databehandlades dessa olika förslag för att man skulle få fram ett medeltal som sedan jämfördes med varje producents önskningar. Dessa åtgärder gjorde det möjligt för ICI att föreslå riktlinjer för ett nytt ramavtal 1983. ICI ansåg att det var av avgörande betydelse för att en ny plan skulle lyckas att de "fyra stora" visade upp en enad front gentemot de övriga producenterna. Enligt sökandens uppfattning, som meddelades ICI, borde var och en av sökanden, ICI och Hoechst ha en kvot på 11 %. ICI:s förslag för 1983 skulle ha givit de italienska producenterna 19,8 %, Hoechst och sökanden 10,9 vardera och ICI själv 11,1 % (punkt 62 i beslutet). Dessa förslag diskuterades vid sammanträdena i november och december 1982. Ett förslag som till en början begränsades till att gälla årets första kvartal diskuterades vid sammanträdet den 2 december 1982. Av det av ICI upprättade protokollet från detta sammanträde framgår att ATO, DSM, Hoechst, Hüls, ICI, Monte och Solvay, liksom Hercules, fann den kvot som tilldelats dem "acceptabel" (punkt 63 i beslutet). Dessa upplysningar bekräftas av en anteckning om ett telefonsamtal mellan ICI och Hercules den 3 december 1982. Protokollet från detta sammanträde anger inte sökandens reaktion på förslaget, men sökanden var närvarande vid ett sammanträde med de "fyra stora" den 20 december 1982 och i en odaterad ICI-anteckning avsedd som en orientering inför ett sammanträde med sökanden i eller omkring maj 1983 anges att sökanden "hade godtagit västeuropeiska kvotnivåer på 39,5 kt/kvartal för första och andra kvartalet 1983".

243 I beslutet (punkt 63 tredje stycket) anges att det i en handling som påträffades hos sökanden bekräftas att ett avtal ingicks, eftersom sökanden försökte att inte överskrida sin kvot. I denna handling bekräftas även att ett system för volymkontroll vann fortsatt tillämpning under andra kvartalet 1983, eftersom de nationella försäljningsbolagen i Shellkoncernen beordrades att minska sina försäljningar för att under andra kvartalet hålla sin marknadsandel nära 11 %. Förekomsten av detta avtal bekräftas av protokollet från sammanträdet den 1 juni 1983. Detta protokoll innehåller visserligen inte någon särskild hänvisning till kvoter, men nämner att "experterna" utbytte upplysningar om de volymer som sålts av varje producent under den föregående månaden, vilket tyder på att en kvotsystem tillämpades (punkt 64 i beslutet).

244 Det anförs i beslutet (punkt 65) att även om det aldrig infördes något system med sanktioner för överskridande av kvoterna, utgjorde den ordningen enligt vilken varje producent vid sammanträdena skulle anmäla den under den föregående månaden sålda volymen och därmed utsatte sig för eventuell kritik från andra producenters sida för att ha visat brist på disciplin, en anledning att rätta sig efter det tilldelade målet.

b) Parternas argument

245 Enligt sökanden anklagas Shellbolagen i beslutet inte endast för att ha deltagit i ett prisinitiativ i juli 1983 utan även för att ha varit upphovsmannen till detta initiativ. Sökanden anförde emellertid redan i sitt svar på meddelandet om anmärkningar att denna beskyllning inte grundar sig på något objektivt bevis. Det är visserligen riktigt att det hölls ett sammanträde med de "fyra stora" den 19 maj 1983 (bilaga 101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), men sökanden hade redan fastställt sitt eget prismål före detta sammanträde. Dessutom förband sig inte sökanden vid detta sammanträde att ta något prisinitiativ och var för övrigt inte i stånd till att göra det vid den tiden, eftersom sökanden ännu inte hade haft diskussioner med de rörelsedrivande bolagen (sökanden hade möten med dessa först under juni, dvs. efter tidpunkten för producentsammanträdet). Sökanden deltog inte i producentsammanträdet den 1 juni 1983, vid vilket det av kommissionen påtalade prisinitiativet sägs ha beslutats. Protokollet från detta sammanträde (bilaga 40 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) kan inte korrekt återge sökandens ståndpunkt, eftersom denna framställdes oriktigt av en annan producent. I ett ICI-protokoll anges visserligen att sökanden stödde detta initiativ (bilaga 40 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), men detta protokoll motsägs av en annan ICI-anteckning som återger de diskussioner som ägde rum mella de "fyra stora" den 19 maj (bilaga 101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Kommissionen ignorerade emellertid denna anteckning, eftersom den omintetgjorde kommissionens argumentation. För övrigt var den artikel om polypropenpriserna (bilaga 41 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som sökanden på eget bevåg övervägde att föreslå ECN en allmän artikel i vilken sökanden inte avsåg att hänföra sig till något särskilt pris. Slutligen innehöll artikeln på ECN:s begäran närmare uppgifter, men det prismål som sökanden där satte upp för sig var dock högre än det som påstås ha avtalats mellan producenterna.

246 Sökanden har vidare gjort gällande att sökanden bevisat sitt självständiga prisbeteende.

247 Med avseende på kvoterna har sökanden hävdat att de volymminskningar som beslöts 1983 inte var resultatet av ett avtal mellan producenter utan berodde på ett självständigt beslut av Shellbolagen i syfte att höja priserna. Mot kommissionens påstående att sökanden, om sökanden verkligen hade fört en självständig policy med avseende på försäljningsminskning, skulle ha fastställt sina försäljningsmål i ton och inte i marknadsandelar (se bilaga 50-54 i det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell), har sökanden invänt att om sökandens mål hade fastställts i absoluta tal, skulle sökanden i händelse av en nedgång av den totala efterfrågan i förhållande till prognoserna ha varit tvungen att höja sin marknadsandel med risk för att utlösa ett priskrig med de andra producenterna. Sökanden har anmodat kommissionen att i form av ett utlåtande av en oavhängig ekonomisk expert lägga fram bevis för riktigheten av den ekonomiska "teori" som framställts i svaromålet. Sökanden har tillagt att den omständigheten att sökanden hoppades - men inte räknade med - att de övriga producenterna, liksom sökanden, skulle föra en policy som syftade till att stabilisera marknadsandelarna, inte innebar att sökanden deltog i en konkurrensbegränsande samverkan.

248 Sökanden har gjort gällande att det aldrig var fråga om kvoter vid de "förmöten" eller lokala sammanträden som sökanden eller andra bolag i Shellkoncernen kan ha deltagit i. Kommissionen har inte mot bakgrund av en ICI-anteckning (bilaga 87 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) grund för att påstå att sökanden hade uppgivit för ICI att enligt sökandens uppfattning var och en av sökanden, ICI och Hoechst borde ha en kvot på 11 % för 1983. I verkligheten uttryckte inget Shellbolag inför någon en sådan önskan. En noggrann analys av denna ICI-anteckning visar att denna önskan tillskrevs sökanden av en annan producent, vilket framgår av den omständigheten att den siffra som tilldelades sökanden är inramad. Det förhåller sig på samma sätt med en tabell från ICI rörande de enskilda producenternas önskningar för 1983 (bilaga 84 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), där det står ett frågetecken vid den siffra som tilldelades sökanden. För övrigt har kommissionen i en handskriven handling från ICI rörande samma period (bilaga 99 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) förväxlat "L." , som är en anställd hos SITCO, med ordet "have".

249 Sökanden har anfört att kvoterna bara skulle fastställas i händelse av att ett utjämningssystem antogs. Eftersom Shellbolagen emellertid vägrade att delta i ett sådant system kunde detta inte antas.

250 Enligt sökanden har kommissionen framhärdat i sitt misstag att behandla Shellbolagens interna volymmål som kvoter som avtalats kollektivt med andra producenter. Vid ifrågavarande tid hade Shellbolagen självständigt bestämt sig för ett mål på 11 % av den västeuropeiska marknaden. Planerna och motsvarande budgetar för det första kvartalet 1983 fastställdes innan man kände till de försäljningsmål som tilldelades Shellbolagen vid sammanträdena, och de bibehölls också i fortsättningen.

251 Sökanden har med avseende på det andra kvartalet anfört att en minskning av försäljningarna visserligen planerades inom Shellkoncernen (bilagorna 90 och 94 till det allmänna meddelandet om anmärkningar; bilagorna 53 och 54 till det särskilda meddelande om anmärkningar sin tillställdes Shell), men att detta skedde för att efterleva det inom koncernen självständigt fastställda volymmålet och inte för att efterleva kvoter som påstås ha avtalats med andra producenter.

252 Enligt kommissionen spelar det ingen roll om sökanden redan före sammanträdet den 19 maj 1983 hade bestämt sig för ett prismål, eftersom det är styrkt att de "fyra stora" vid slutet av detta sammanträde hade kommit överens om en gemensam hållning, vilket framgår av ICI:s svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Vid producentsammanträdet den 1 juni 1983 informerades producenterna om sökandens avsikter och särskilt om den artikel som sökanden hade för avsikt att publicera i ECN för att tillkännage sina avsikter att höja priserna (bilaga 40 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Den omständigheten att det mål som sökanden tillkännagav i artikeln var något högre än det målpris som avtalades vid slutet av sammanträdet den 1 juni, måste enligt kommissionen bedömas med beaktande av att det hör till vanligt handelsbruk att tillkännage ett något högre pris än det förväntade.

253 Kommissionen har vidare anfört att möjligheten av kontakter mellan sökanden och de rörelsedrivande bolagen före den 1 juni inte kan uteslutas. De sistnämnda bolagen var i varje fall positivt inställda till en prishöjning, förutsatt att denna inte ledde till en minskning av försäljningsvolymerna (bilaga 15 till Shells svar på meddelandet om anmärkningar).

254 Kommissionen har understrukit att sökanden trots sin skepsis mot kvotsystem (bilaga 64 till det allmänna meddelande om anmärkningar) deltog i "förmötena" mellan de "fyra stora" och att Shellkoncernens rörelsedrivande bolag deltog i lokala sammanträden i vissa länder (bilaga 10 till det allmänna meddelandet om anmärkningar; bilaga 18 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell). Talrika handlingar (bilagorna 8, 64, 95-97 och 99-101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) visar emellertid att diskussionerna vid dessa sammanträden gällde ämnen som var oskiljaktigt knutna till kvoterna. Sökanden uppgav 1983 för ICI (bilagorna 87 och 99 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) att sökanden nöjde sig med en marknadsandel på 11 till 12 % och föreslog en kvot på 11 % för ICI, sökanden och Hoechst för det året (bilaga 87 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Detta förslag lades inte fram inom ramen för ett utjämningssystem utan inom ett "ramavtal" om kvoterna för 1983. När sökanden hävdar att utjämningssystemet misslyckades på grund av sökandens vägran att delta i detta, visar detta att den konkurrensbegränsande samverkan inte kunde fungera utan sökandens deltagande, I den handskrivna anteckningen (bilaga 99 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) måste man läsa "L" och inte "have". Detta följer av grammatiska skäl och eftersom handlingens innehåll liknar innehållet i en annan handling (bilaga 87 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), där L:s namn obestridligt förekommer. Sökanden fick de rörelsedrivande bolagen att acceptera och tillämpa denna policy som gick ut på att begränsa volymen (bilagorna 90 och 94 till det allmänna meddelandet om anmärkningar; bilagorna 53 och 54 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell). Trots att sökanden med säkerhet visste att det rörde sig om en konkurrensbegränsande samverkan (bilaga 37 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) lämnade sökanden ändå upplysningar till andra deltagare i den konkurrensbegränsande samverkan och tog emot upplysningar från dessa. Slutligen kände sökanden till "experternas" bedömning av marknaden med avseende på det första och andra kvartalet 1983 och anpassade sina egna mål med hänsyn till den kvot som tilldelats sökanden.

c) Förstainstansrättens bedömning

255 Förstainstansrätten erinrar om att sökandens deltagande i prisinitiativen och kvotsystemet under 1983 måste prövas mot bakgrund av de kontakter som sökanden hade med deltagarna i "chef"- och "expert"-sammanträdena och särskilt mot bakgrund av Shellkoncernens rörelsedrivande bolags ofta förekommande deltagande i de lokala sammanträdena och sökandens regelbundna närvaro vid de "fyra storas" sammanträden som var avsedda att förbereda "chef"- och "expert"-sammanträdena.

256 Förstainstansrätten konstaterar med avseende på prisinitiativet för juli-november 1983 att prismålet på 1,85 DEM/kg för den 1 juli 1983 inte fastställdes utan endast bekräftades vid sammanträdet den 1 juni 1983, vilket framgår av protokollet från detta sammanträde enligt vilket "Those present reaffirmed complete commitment to the 1.85 move to be achieved by 1st July. Shell was reported to have committed themselves to the move and would lead publicly in ECN" ("De närvarande bekräftade på nytt sitt fulla stöd för den till den 1 juli planerade höjningen till 1.85. Det uppgavs att Shell hade förbundit sig till detta steg och skulle gå i spetsen offentligt i ECN"; bilaga 40 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Detta prismål avtalades vid de "fyra storas" sammanträde den 19 maj 1983, vilket framgår av protokollet från sistnämnda sammanträde i förening med protokollet från sammanträdet den 1 juni 1983. I protokollet från sammanträdet den 19 maj 1983 anförs nämligen följande: "Shell to lead - ECN 2 weeks. ICI informed/S. Shell B. (L.'s boss) -commitment - but not abosolute" ("Shell skall gå i spetsen - ECN-artikel inom två veckor - ICI underrättad/S. Shell B. [L:s chef] -åtagande - men inte absolut"; bilaga 101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). Detta mål föreslogs därefter vid "chef"-sammanträdet den 20 maj 1983, vid vilket det antogs av samtliga producenter. Efter detta sammanträde angavs i en promemoria från Shell France av den 25 maj 1983 (bilaga Shell C1 till skrivelsen av den 29 mars 1985) priser som var identiska med de prismål som fastställdes vid sammanträdet den 20 maj och med de prisinstruktioner som lämnades samma dag av DSM, två dagar tidigare av ICI och två dagar senare av BASF för fiber, homopolymer och sampolymer. I en promemoria från Shell UK av den 24 juni 1983 (bilaga Shell C2 till skrivelsen av den 29 mars 1985) anges också identiska priser utom när det gäller sampolymer, för vilken kvalitet anges ett pris på 550 GBP/ton medan de övriga producenterna tillkännagav ett pris på 560 GBP/ton. Förstainstansrätten anser att den omständigheten att i promemorian av den 24 juni 1983 endast priset för sampolymer var något lägre än det pris som begärdes av övriga producenter inte kan vederlägga att sökanden deltog i detta prisinitiativ, eftersom målet för denna produkt nedsattes ytterligare en gång under veckan före genomförandet av den beslutade höjningen. Den omständigheten att det i ECN av den 13 juni 1983 tillkännagivna priset låg något över det avtalade målpriset (1,90 DEM/kg i stället för 1,85 DEM/kg) följer av samma tanke som den som sökanden uttryckte i sin anteckning av den 24 juni 1983, nämligen att för kunderna tillkännage större höjningar än de i verkligheten planerade.

257 Av det ovannämnda följer att sökanden inte har anfört något som kan vederlägga vad kommissonen funnit styrkt i punkterna 47-49 i beslutet.

258 Med avseende på frågan om sökanden var drivkraften bakom detta prisinitiativ erinrar förstainstansrätten om att protokollet från sammanträdet med de "fyra stora" den 19 maj 1983 (bilaga 101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) i förening med protokollet från sammanträdet den 1 juni 1983 (bilaga 40 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) tillåter slutsatsen att de "fyra stora" var upphovsmän till prisinitiativet i juli 1983 och att de sinsemellan avtalade att sökanden skulle åta sig att offentliggöra detta initiativ genom en artikel i ECN. Det skall understrykas att den omständigheten att orden "L. in principle only" ("L. endast principiellt") förekommer i protokollet från sammanträdet den 19 maj 1983 inte är ägnad att försvaga denna slutsats, eftersom det i en till protokolet fogad anteckning anförs följande: "B. (L.'s boss) -commitment - but not absolute" ("B. [L:s chef] -åtagande - men inte absolut"), vilket betyder att sökanden förpliktade sig men behövde diskutera saken med Shellkoncernens rörelsedrivande bolag för att kunna ge sitt slutgiltiga samtycke. I deetta hänseende visar prisinstruktionerna från sökanden och den artikel som utkom i ECN att sökanden under mellantiden fick de rörelsedrivande bolagens samtycke, trots att sökanden utan att lägga fram något bevis för sin ståndpunkt påstår motsatsen. Sökandens påstående att sökanden ursprungligen hade för avsikt att publicera en allmän artikel i ECN utan hänvisning till ett särskilt pris är irrelevant, eftersom den artikel som faktiskt utkom hänvisade till ett specifikt pris.

259 Härav följer att sökanden deltog i prisinitiativet för juli 1983 tillsammans med de tre andra stora producenterna.

260 Beträffande sökandens deltagande i genomförandet av ett målpris för september 1983 finner förstainstansrätten att kommissionen av samstämmigheten mellan priserna i promemorian från Shell UK av den 11 augusti 1983 (bilaga Shell I till skrivelsen av den 29 mars 1985) och prisinstruktionerna från andra producenter för den 1 september 1983 med rätta drog den slutsatsen att ett sådant deltagande förelåg. Denna promemora upprättades nämligen dagen efter ett "expert"-sammanträde och under veckan efter de samstämmiga instruktionerna från BASF, Hercules, ICI, Linz och Saga. Det skall framhållas att man i denna promemoria, i motsats till vad sökanden har påstått, planerade ett pris för den 1 september som var identiskt med de flesta producenternas pris (Shell förväxlar sitt pris för augusti med priset för september). Den omständigheten att Shell UK korrigerade dessa instruktioner den 31 augusti, dvs. dagen innan de trädde i kraft, kan av ovan angivna skäl inte vederlägga att sökanden deltog i detta initiativ.

261 Med avseende på den sista delen av detta prisinitiativ finner förstainstansrätten att det av tabell 7M i förening med punkt 50 och slutet i beslutet framgår att sökanden läggs till last att ha deltagit i detta initiativ under månaderna oktober och november 1983. Sökanden var en av de producenter hos vilka prisinstruktioner påträffades som avslöjade att man beslutat att prishöjningen från september månad skulle fortsättas med ytterligare steg baserade på ett pris för fiber på 2,10 DEM/KG den 1 oktober med en höjning till 2,25 DEM/kg den 1 november, eftersom sökandens namn förekommer i tabellen 7M i beslutet, där prisinstruktionerna från de olika producenterna jämförs med avseende på oktober månad. Denna tolkning av punkt 50 sista stycket i beslutet bekräftas av slutet i beslutet, där det fastställs att Shell har överträtt artikel 85.1 i EEG-fördraget åtminstone till och med november 1983. För månaderna oktober och november är nämligen deras deltagande i detta prisinitiativ det enda beteende som läggs de företag till last som beslutet är riktat till.

262 Förstainstansrätten finner att det enda bevis som lagts fram av kommissionen för att styrka att sökanden deltog i detta initiativ är en promemoria från Shell UK av den 21 september 1983 som nämns i tabell 7M i beslutet. I denna tabell jämförs denna prisinstruktion med prisinstruktionerna från andra producenter, antingen för den 1 oktober (BASF, Hoechst, Hüls och ICI) eller för oktober utan närmare precisering (ATO, Hercules, Linz, Monte och Solvay). I den kolumn som som är avsatt för sökanden finns två priser, varav det andra exakt motsvarar det pris som de övriga producenterna begärde, och det första, utan någon förklaring, är betydligt lägre. En genomläsning av denna handling visar emellertid att det första priset är en prisinstruktion för den 1 oktober, medan det andra priset, som är det enda som motsvarar det pris som de övriga producenterna begärde för oktober månad 1983, skulle träda i kraft den 31 oktober. Följaktligen måste den slutsaten dras att beslutet ger ett vilseledande intryck av överensstämmelse mellan sökandens prisinstruktion och de prisinstruktioner som lämnades av andra producenter. Förstainstansrätten finner vidare att kommissionen i tabell 7N, som återger de prisinstruktioner från de olika producenterna som var avsedda att träda i kraft antingen den 1 november (BASF, Hoechst, Hüls) eller under november månad (Hercules, ICI, Linz, Monte och Solvay), inte medtagit någon prisinstruktion från sökanden trots att den del av sökandens prisinstruktion som var avsedd att träda i kraft den 31 oktober borde ha jämförts med de prisinstruktioner som gavs av de övriga producenterna för den 1 november. En sådan jämförelse visar emellertid att de priser som begärdes av sökanden med avseende på den 31 oktober är betydligt lägre än de som begärdes av de övriga producenterna med avseende på den 1 november 1983. Genom att inte nämna sökandens prisinstruktion av den 21 september 1983 i tabell 7N har kommissionen följaktligen underlåtit att låta skillnaden mellan sökandens och de övriga producenternas prisinstruktioner framträda.

263 Härav följer att kommissionen inte styrkt att sökanden deltog i prisinitiativet för juli-november 1983 under månaderna oktober och november.

264 Det skall emellertid framhållas att kommissionen styrkt att sökanden deltog i systemet med "account leadership" under de sista månaderna 1982 och det första halvåret 1983.

265 Beträffande kvoterna finner förstainstansrätten att det av de handlingar som kommissionen lagt fram (bilagorna 33, 85 och 87 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) framgår att polypropenproducenterna i slutet av 1982 och början av 1983 diskuterade ett kvotsystem för 1983 och att sökanden i samband därmed lämnade uppgifter om sina försäljningar och således deltog i förhandlingarna för att uppnå ett kvotsystem för 1983.

266 Beträffande frågan om förhandlingarna faktiskt ledde till ett resultat med avseende på de två första kvartalen 1983, såsom hävdas i beslutet (punkt 63 tredje stycket och punkt 64), framgår det av protokollet från sammanträdet den 1 juni 1983 (bilaga 40 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), som sökanden inte deltog i, att tio producenter vid detta sammanträde angav sina försäljningssiffror för maj månad. Vidare anförs följande i protokollet från ett internt sammanträde inom Shellkoncernen den 17 mars 1983 (bilaga 90 till det allmänna meddelandet om anmärkningar):

"... and would lead to a market share of approaching 12 % and well above the agreed Shell target of 11 %. Accordingly the following reduced sales targets were set and agreed by the integrated companies".

("... och skulle leda till en marknadsandel som närmade sig 12 % och betydligt över det avtalade målet för Shell på 11 %. Det är därför som följande reducerade försäljningsmål fastställdes och avtalades av bolagen i koncernen".)

Efter uppgift om de nya volymerna anförs vidare följande:

"this would be 11.2 Pct of a market of 395 kt. The situation will be monitored carefully and any change from this agreed plan would need to be discussed before-hand with the other PIMs members".

("detta skulle utgöra 11,2 % av en marknad på 395 kt. Läget skall följas noggrant och varje avvikelse från vad som således avtalats måste diskuteras i förväg med de övriga PIM-medlemmarna".)

267 Förstainstansrätten finner i detta hänseende att kommissionen av dessa två handlingar i förening med rätta drog den slutsatsen att förhandlingarna mellan producenterna ledde till införandet av ett kvotsystem. Den interna anteckningen inom Shellkoncernen visar således att Shell anmodade sina nationella försäljningsbolag att minska sina försäljningar, inte för att minska Shellkoncernens totala försäljningsvolym utan för att begränsa koncernens andel av den totala marknaden till 11 %. En sådan begränsning, som uttrycks i form av marknadsandel, kan bara förklaras inom ramen för ett kvotsystem. Vidare utgör protokollet från sammanträdet den 1 juni 1983 ett ytterligare bevis för förekomsten av ett sådant system, eftersom syftet med utbyte av upplysningar om de olika producenternas månatliga försäljningar i första hand var att kontrollera att de ingångna förpliktelserna iakttogs.

268 Slutligen skall det anmärkas att siffran 11 % som marknadsandel för sökanden inte endast förekommer i sökandens interna anteckning utan även i två andra handlingar, nämligen dels en intern ICI-anteckning i vilken ICI uppger att sökanden föreslår denna andel för sig själv, för Hoechst och för ICI (bilaga 87 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), dels det av ICI upprättade protokollet från ett sammanträde den 29 november 1982 mellan ICI och sökanden, under vilket sammanträde det hänvisades till det nämnda förslaget (bilaga 99 till det allmänna meddelandet om anmärkningar).

269 Av det anförda följer att kommissionen, utom i fråga om månaderna oktober och november 1983, styrkt att sökanden förekom bland de polypropenproducenter som enades om prisinitiativet för juli-november 1983, om åtgärderna för att underlätta genomförandet av prisinitiativen och om målen för försäljningsvolymer för de två första kvartalen 1983.

D - Bedömning av de allmänna argumenten

270 Sökanden har allmänt gjort gällande att kommissionen inte kan lämna argumenten rörande den ena eller andra särskilda åtgärden utan avseende genom att åberopa ett påstått ramavtal, eftersom det just handlar om att styrka förekomsten av detta ramavtal genom att bevisa att Shellbolagen deltog i särskilda åtgärder. Sökanden har i sin replik anfört att kommissionen på intet sätt styrkt sin slutsats att Shellkoncernens rörelsedrivande bolag accepterade och genomförde de föreslagna priserna eller deltog i ett kvotsystem vars existens inte bevisats vare sig direkt eller indirekt, men som kommissionen måste utnyttja för att kompensera sin svaga bevisning avseende de olika påstådda överträdelserna.

271 Sökanden har anfört att kommissionen, genom att hävda att alla producenterna anmodade sina försäljningskontor att uppnå de prismål som avtalats vid sammanträdena (punkt 74 i beslutet), inte tog hänsyn till Shellkoncernens struktur. Sökanden har framhållit att koncernens rörelsedrivande bolag, som tillverkar eller säljer polypropen inom EEG, har en hög grad av självständighet. Shell ger dem råd och vägledning men kan inte utöva något tvång mot dem. Shells och de rörelsedrivande bolagens synpunkter kan skilja sig åt. De rörelsedrivande bolagen kan t.ex. föredra att upprätthålla sin produktionsvolym på bekostnad av priserna. Detta har inte varit utan följder för Shells förbindelser med de övriga polypropenproducenterna. Shell hade inte möjlighet att ålägga Shellkoncernens rörelsedrivande bolag att tillämpa något särskilt prismål och kunde inte ingå någon förpliktelse för dessa bolags räkning.

272 När kommissionen har beskrivit prisinitiativen har den dessutom enligt sökanden behandlat fallet Shell som om alla de rörelsedrivande bolagen i koncernen hade accepterat och genomfört de avtalade priserna samt lämnat motsvarande prisinstruktioner, trots att kommissionen i nästan samtliga fall endast stödde sig på de meddelanden som Shell UK eller emellanåt sökanden själv riktade till sin försäljningspersonal. Det skulle innebära en överdriven generalisering att av detta dra den slutsatsen att alla Shellkoncernens rörelsedrivande bolag handlade på samma sätt.

273 Sökanden har tillagt att eftersom producenterna i beslutet anklagas för att ha "infört samtidiga prishöjningar för att genomföra målen" kan kommissionen i sitt skriftliga svaromål inte hävda att det är tillräckligt att sökanden meddelade de rörelsedrivande bolagen priser, även om dessa bolag varken accepterade eller genomförde de instruktioner som lämnats dem. Ett sådant påstående strider mot artikel 1 d i beslutet där det anges att de "införde samtidiga prishöjningar för att genomföra målen".

274 Sökanden har vidare gjort gällande att skillnaden mellan de priser som sökanden faktiskt tillämpade på marknaden och de påstådda målpriserna visar att sökandens beteende bestämdes helt självständigt.

275 Sökanden har anfört att sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar vederlade kommissionens påstående att Shellbolagen deltog i kvotavtalen, bl.a. med de argumenten att dessa bolag självständigt bestämde sina egna volymmål, att deras budgetar och planer rörande produktion och försäljning i allmänhet fastställdes före sammanträdena och därefter inte heller ändrades på grund av resultaten av sammanträdena även om den marknadsandel som tilldelades Shell av de övriga producenterna översteg det mål som Shell satt upp för sig, att Shellbolagens planerade siffror och uppnådda försäljningsvolymer avsevärt avvek från dem som Shell tilldelades av de övriga producenterna och, slutligen, att Shellbolagen inte deltog i sammanträdena och att Shell inte kände till vilka kvoter de övriga producenterna tilldelades och inte utbytte några upplysningar med dem. Enligt sökanden följde Shellbolagen således sin egen, helt självständigt fastställda policy med avseende på sina försäljningsvolymer.

276 Kommissionen har för det första förklarat att den inte lägger sökanden till last att ha deltagit i var och en av de handlingar som beskrivs i artikel 1 a-e i beslutet. Däremot har kommissionen gjort gällande att sökanden deltog i det övergripande ramavtal vid vars tillämpning producenterna gjorde sig skyldiga till de nämnda handlingarna och att sökanden därför inte kan undandra sig sitt ansvar genom att visa att sökanden i fråga om den ena eller andra åtgärden var mindre entusiastisk eller mindre samarbetsvillig eller att sökanden inte deltog i vissa typer av sammanträden (punkterna 81 och 83 i beslutet).

277 Enligt kommissionen är det irrelevant om sökanden kunde "tvinga" de rörelsedrivande bolagen eller om sökanden endast "gav dem råd" som dessa endast med svårighet kunde sätta sig över. Shellkoncernens decentraliserade struktur utgjorde inget hinder för avtalet om och genomförandet av den konkurrensbegränsande samverkan, såsom framgår av en handling som beskriver representationsförhållandet mellan sökanden och de rörelsedrivande bolagen i Shellkoncernen (bilaga 96 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). När sökanden påstår att kommissionen felbedömde Shellkoncernens exakta struktur, tillmäter sökanden vissa uttryck som tagits ur sitt sammanhang alltför stor betydelse. I verkligheten visar de handlingar som kommissionen lagt fram att sökanden anpassade sin prispolitik till de mål som fastställdes vid sammanträdena, vilka mål sökanden fullständigt kände till genom sina kontakter med ICI, och att sökanden riktade motsvarande rekommendationer till de rörelsedrivande bolagen som inte kunde betrakta dem som ogiltiga.

278 Kommissionen har framhållit att den omständigheten att ett eller annat bolag i Shellkoncernen slutligen beslöt att tillämpa ett lägre pris inte behöver betyda att sökanden inte först accepterade målpriset. "Fusk" kan förklara att målpriset inte iakttogs. Kommissionen har i det avseendet allmänt gjort gällande att kommissionen inte har sökt att bevisa att prismålen alltid slog igenom på marknaden eller alltid accepterades av de rörelsedrivande bolagen utan endast att de fastställdes och tillämpades i samförstånd, vilket avses i artikel 1 d i beslutet där producenterna läggs till last att ha infört samtidiga prishöjningar "som ett mål". Enligt sökanden fråntog försäljningsavdelningarnas självständighet, eftersom denna ibland ledde till skillnader i de tillämpade priserna, de mellan olika företags centrala organ ingångna avtalen varje konkurrensrättslig betydelse.

279 Kommissionen har gjort gällande att sökanden tillställde de rörelsedrivande bolagen rekommendationer avsedda att begränsa deras försäljningar och att sökanden medger att det inte spelar någon roll om denna begränsning uttrycktes i volymer eller marknadsandelar. Detta bevisar att sökanden var förvissad om eller åtminstone kunde vänta sig - och inte endast hoppas på - att de övriga producenterna skulle följa samma begränsningspolicy, särskilt som sökanden själv försäkrar att dess rörelsedrivande bolag baserade sin policy på volymer snarare än på priser.

280 Förstainstansrätten anser att Shellkoncernens struktur och sökandens ställning inom denna struktur inte utgjorde något hinder för att sökanden deltog i prisintiativen, i systemet med "account leadership" och i kvotsystemet. Det framgår nämligen av en analys av Shellkoncernens struktur att sökanden huvudsakligen har två uppgifter: För det första skall sökanden leda sammanträdena inom Polyolefins Strategic Business Unit (PSBU), i vilka sammanträden även Shellkoncernens rörelsedrivande bolag deltar (bilaga 5 sid. 3) och vilken organisation ansvarar för utarbetandet av den (långsiktiga) strategi inom vars ram koncernens rörelsedrivande bolag bestämmer sin egen strategi under eget ansvar. För det andra skall sökanden ge de rörelsedrivande bolagen råd med hänsyn till marknadsläget.

281 Förstainstansrätten anser därför att sökanden medverkade vid utarbetandet av de rörelsedrivande bolagens såväl långsiktiga som kortfristiga policy. Sökanden kunde visserligen inte föreskriva beslut vare sig på det ena eller andra området. Med hänsyn till de olika rörelsedrivande koncernbolagens generellt sammanfallande intressen samt Shellkoncernens och de övriga producenternas sammanfallande intressen - nämligen att uppnå en höjning av den allmänna prisnivån, även om man måste göra medgivanden med hänsyn till försäljningsvolymerna - var det inte nödvändigt för sökanden att ha en rätt att utöva tvång gentemot de rörelsedrivande bolagen för att tvinga på dem sina synpunkter, särskilt eftersom dessa bolag visste att de "råd" som sökanden gav dem var baserade på de mål som polypropenproducenterna avtalat. I sitt svar på begäran om upplysningar förklarade nämligen sökanden följande:

"ICI often communicated to SCITCO 'target prices' for certain polypropylene grades in the local currencies of the Western European market. It was understood by SCITCO that such 'target prices' were those which had been prepared at 'bosses' or 'experts' meetings - SCITCO do not know which."

("ICI meddelade ofta SCITCO "målpriser" för vissa polypropenkvaliteter, vilka priser uttrycktes i nationella valutor på den västeuropeiska marknaden. SCITCO utgick från att dessa "målpriser" var de som hade förberetts vid "chef"- och "expert"-sammanträden, men visste inte vid vilka sammanträden.")

Shellkoncernens rörelsedrivande bolag deltog dessutom i lokala sammanträden med företrädare för andra producenter, vilka sammanträden ägnades åt genomförandet av de avtalade prismålen.

282 Denna analys bekräftas - och vederläggs inte - av de svårigheter som sökanden då och då mötte när det handlade om att diskutera ett utjämningssystem som krävde betydande medgivanden från Shellkoncernens rörelsedrivande bolags sida. När sökanden ställdes inför dessa svårigheter i oktober 1982 nämnde sökanden svårigheterna för sina konkurrenter och uppgav hur sökanden avsåg att lösa dem. I en ICI-anteckning av den 18 oktober 1982 med rubriken "Polypropylene Compensation Scheme" (bilaga 96 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) anförs således följande:

"L. of SCITCO said that he & his colleagues were under pressure to improve margins on PP and that he would be willing to attend meetings of the big four but not wider gatherings. The problems of the Shell organisation were discussed and whilst the local companies were autonomous L. requested that approaches should be channelled through SCITCO. He had not been able to meet with J., V. L., etc. before this meeting but had agreement to talk about a compensation scheme. L. would be meeting with J. & others on 20/10/982...

L. raised the problem of not having any centralised profit centre but after discussion accepted that it was really up to Shell to agree internally who would draw or conversely provide any compensation."

("L. från SCITCO sade att han och hans kolleger stod under tryck att höja marginalerna på polypropen och att han var villig att delta i sammanträden med de "fyra stora", men inte i större sammanträden. Shellorganisationens problem diskuterades och eftersom de lokala bolagen var självständiga begärde L. att kontakterna skulle kanaliseras via SCITCO. Han hade inte kunnat träffa J., V. L., etc. före detta sammanträde men hade bemyndigande att diskutera ett utjämningssystem. L. skulle möta J. och de övriga den 20 oktober 1982...

L. tog upp problemet med att inte ha någon centraliserad resultatenhet, men godtog efter en diskussion att det faktiskt ankom på Shell att internt komma överens om vem som skulle erhålla eller omvänt lämna utjämning.")

Det skall i detta hänseende framhållas att sammanträdet den 20 oktober 1982 faktiskt ägde rum även om protokollet från det sammanträdet inte har lagts fram, eftersom protokollet från sammanträdet den 7 september 1982 godkändes vid sammanträdet den 20 oktober såsom bekräftas av datumet "20/10/1982" som förekommer i sistnämnda protokoll.

283 Av det anförda följer att Shellkoncernens interna organisation inte utgjorde något hinder för sökandens deltagande i prisinitiativen, systemet med "account leadership" och kvotsystemet.

284 Beträffande de priser som sökanden tillämpade på marknaden skall det framhållas att det i beslutet inte påstås att sökanden tillämpade priser som alltid motsvarade de målpriser som producenterna hade fastställt, vilket visar att den angripna rättsakten inte heller stöder sig på sökandens genomförande av dessa mål på marknaden för att bevisa att sökanden deltog i prisinitiativen.

FORTS. AV DOMSKÄL UNDER DOK.NR: 689A0011.3

285 Förstainstanasrätten finner att sökanden har påstått men inte bevisat att Shellbolagen bestämde sin policy med avseende på försäljningsvolymer helt självständigt. Av vad förstainstansrätten ovan funnit utrett framgår att sökanden kände till de kvoter som tilldelades de andra producenterna, utbytte upplysningar med dessa producenter och hade regelbundna kontakter med dem, vilka kontakter särskilt gällde fastställelsen av mål för försäljningsvolymer. Den omständigheten att sökandens försäljningar inte alltid motsvarade de kvoter som tilldelats sökanden är irrelevant, eftersom man i den angripna rättsakten för att bevisa att sökanden deltog i kvotsystemet inte stöder sig på sökandens faktiska genomförande av detta system på marknaden. Under alla omständigheter finner förstainstansrätten i detta hänseende att sökanden inte har styrkt sitt påstående att Shellbolagen i allmänhet upprättade sina budgetar samt produktions- och försäljningsplaner innan sammanträdena ägde rum och att dessa budgetar och planer inte heller senare ändrades på grund av resultatet av sammanträdena, även om den marknadsandel som tilldelades Shell av de övriga producenterna var större än det marknadsmål som Shell själv hade satt upp för sig. Eftersom kommissionen med avseende på 1979 och 1980 inte har kunnat ange när ett kvotsystem antogs, kan sökanden inte göra gällande att Shellbolagen hade fastställt sina planer och budgetar före de sammanträden vid vilka kvotavtal ingicks. Vad gäller 1981 och 1982 har kommissionen inte påstått att det antogs något kvotsystem för hela året utan endast att avtal träffades om ett tillfälligt månatligt system. Vad gäller 1983 vilar sökandens argumentation på det oriktiga antagandet att siffran 11 % som marknadsandel för Shell, vilken siffra anges i den interna Shellanteckningen av den 17 mars 1983 (bilaga 90 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), fastställdes helt självständigt av Shell själv. Förstainstansrätten har emellertid funnit att detta inte var fallet.

286 Av det anförda följer för det första att kommissionen styrkt att sökanden förekom bland de producenter som enades om minimipriser och om de olika prisinitiativ som nämns i beslutet med undantag för början av initiativet för januari-maj 1981 och slutet av initiativet för juli-november 1983.

287 Av ICI:s svar på begäran om upplysningar, i vilket anförs att "'Target prices' for the basic grade of each principal category of polypropylene as proposed by producers from time to time since 1 January 1979 are set forth in Schedule..." ("'Målpriser' som sedan den 1 januari 1979 regelbundet föreslagits av producenterna för baskvaliteten av var och en av de viktigaste polypropenkategorierna finns i bilaga... "), drog kommissionen vidare med rätta den slutsatsen att dessa prisinitiativ ingick i ett system för fastställelse av målpriser.

288 Av det anförda följer för det andra att kommissionen styrkt att sökanden förekom bland av de producenter som enades om åtgärder för att underlätta genomförandet av de prisinitiativ som nämns i beslutet.

289 Av det anförda följer för det tredje att kommissionen styrkt att sökanden förekom bland de polypropenproducenter som enades om de i beslutet nämnda målen för försäljningsvolymer för 1979, 1980 och första halvåret 1983 och om den där nämnda begränsningen av deras månatliga försäljningar för 1981 och 1982 genom hänvisning till en tidigare period.

290 Det skall tilläggas att kommissionen på grund av att de olika åtgärderna för att begränsa försäljningsvolymerna hade samma syfte, nämligen att minska trycket på priserna till följd av utbudsöverskottet, med rätta drog den slutsatsen att dessa åtgärder ingick i ett kvotsystem.

291 Det skall även anmärkas att kommissionen till stöd för ovanstående fastställelser av de faktiska omständigheterna inte har behövt utnyttja vare sig den handling av den 6 september 1977 som påträffades hos Solvay och som nämns i punkt 16 näst sista stycket i beslutet eller de handlingar som påträffades hos ATO och som nämns i punkt 15 h i beslutet, vilka handlingar kommissionen inte hade tillställt sökanden.

2. Tillämpningen av artikel 85.1 i EEG-fördraget

a) Den angripna rättsakten

292 Enligt beslutet (artikel 1 i slutet) har sökanden överträtt bestämmelserna i artikel 85.1 i EEG-fördraget genom att från mitten av 1977 till åtminstone november 1983 delta i ett avtal och ett samordnat förfarande som gick tillbaka till mitten av 1977 och enligt vilka de producenter som förser den gemensamma marknadens territorium med polypropen a) tog kontakt med varandra och regelbundet träffades (sedan början av 1981 två gånger i månaden) inom ramen för hemliga sammanträden för att diskutera och slå fast si affärsstrategi, b) periodiskt fastställde "målpriser" (eller minimipriser) för försäljningen av produkten i var och en av gemenskapens medlemsstater, c) kom överens om diverse åtgärder för att underlätta genomförandet av sådana målpriser, inklusive (och huvudsakligen) tillfälliga begränsningar av produktionen, utbyte av detaljerade upplysningar om sina leveranser, hållande av lokala sammanträden och från och med slutet av 1982 ett system med "account management" i syfte att genomföra prishöjningar gentemot vissa kunder, d) företog samtidiga prishöjningar gör att genomföra de nämnda målen och e) delade upp marknaden genom att ge varje producent ett årligt försäljningsmål eller en årlig "försäljningskvot" (1979, 1980 och under åtminstone en del av 1983) eller, i brist på ett slutgiltigt avtal för hela året, genom att kräva att producenterna begränsade sin månatliga försäljning genom hänvisning till en föregående period (1981, 1982).

b) Parternas argument

293 Sökanden har bestritt att sökanden har begått de olika överträdelser som anges i artikel 1 a-e i beslutet och har hävdat att kommissionen inte under åberopande av överträdelsens förment enhetliga karaktär kan avstå från att bevisa att sökanden deltog i var och en av dessa överträdelser. Begreppet ramavtal kan i det hänseendet inte erbjuda kommissionen någon hjälp, eftersom kommissionen inte förfogar över några bevis för att ett sådant avtal ingicks fristående från de särskilda överträdelser som kommissionen har gjort gällande.

294 Sökanden har anfört att även om det som man funnit utrett i beslutet skulle stämma, tillåter detta inte den slutsatsen att det föreligger en överträdelse av artikel 85.1 i EEG-fördraget.

295 Kommissionen har för sin del framhållit att den inte lägger sökanden till last att ha deltagit i var och en av de handlingar som beskrivs i artikel 1 a-e i beslutet, men att ha deltagit i det övergripande avtal på grundval av vilket producenterna gjorde sig skyldiga till de nämnda handlingarna. Dessa skall inte betraktas som en rad fristående överträdelser utan som beståndsdelar av en fortlöpande överträdelse. Allt bevismaterial skall därför betraktas som en helhet som styrker att sökanden deltog i ett övergripande ramavtal.

296 Kommissionen har slutligen anfört att sökanden, även om man måste medge att sökanden inte anslöt sig till detta avtal på alla punkter, upprätthöll nära kontakter med de övriga stora producenterna under lång tid, gav sitt generella stöd till de olika planerna, framställde t.o.m. precisa förslag och betedde sig i enlighet därmed. Därigenom uppfyllde sökanden med än väl de av domstolen i domen av den 16 december 1975 i förenade målen 40-48/73, 50/73, 54-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73 Suiker Unie mot kommissionen (Rec. s. 1663, punkt 173) fastställda kriterierna på samordning och samarbete som måste vara uppfyllda för att ett samordnat förfarande skall föreligga.

c) Förstainstansrättens bedömning

297 Det skall konstateras att kommissionen har karakteriserat varje faktiskt förhållande som lagts sökanden till last som antingen avtal eller samordnat förfarande i den mening som avses i artikel 85.1 i EEG-fördraget. Det framgår av punkt 80 andra stycket i förening med punkterna 81 tredje stycket och 82 första stycket i beslutet att kommissionen i första hand har karakteriserat vart och ett av dessa förhållanden som "avtal".

298 På samma sätt följer det av punkt 86 andra och tredje styckena i förening med punkterna 87 tredje stycket och 88 i beslutet att kommissionen i andra hand har karakteriserat beståndsdelarna i överträdelsen som "samordnat förfarande", om dessa beståndsdelar antingen inte tillät den slutsatsen att parterna hade kommit överens i förväg om en gemensam plan för sitt beteende på marknaden utan endast att parterna antagit eller anslutit sig till i hemlighet uppgjorda tillvägagångssätt som underlättade samordningen av deras affärspolicy, eller om beståndsdelarna på grund av den komplexa karaktären hos den konkurrensbegränsande samverkan inte gjorde det möjligt att fastställa att vissa producenter hade givit sitt uttryckliga stöd till ett handlingssätt som de övriga producenterna enats om utan endast att de uttryckte allmänt stöd till den ifrågavarande planen och handlade därefter. Således dras i beslutet den slutsatsen att producenternas fortlöpande samarbete och hemliga samförstånd vid genomförandet av det övergripande avtalet i vissa avseenden kan ha vissa drag som kännetecknar ett samordnat förfarande.

299 Det framgår av EG-domstolens rättspraxis att det, för att det skall föreligga ett avtal i den mening som avses i artikel 85.1 i EEG-fördraget, är tillräckligt att de ifrågavarande företagen har uttryckt sin gemensamma vilja att bete sig på ett bestämt sätt på marknaden (se dom av den 15 juli 1970 i målet 41/69 ACF Chemiefarma mot kommissionen, Rec. s. 661, punkt 112, och ovannämnda dom av den 29 oktober 1980 i målen 209-215/78 och 218/78, punkt 86). Förstainstansrätten finner därför att kommissionen hade rätt när den som avtal i den mening som avses i artikel 85.1 i EEG-fördraget betraktade den av kommissionen påvisade enigheten mellan sökanden och de övriga polypropenproducenterna i fråga om minimipriser 1977, prisinitiativ, åtgärder för att underlätta genomförandet av prisinitiativ, mål för försäljningsvolymer för 1979 och 1980 och för det första halvåret 1983 samt åtgärder för att begränsa de månatliga försäljningarna för 1981 och 1982 genom hänvisning till en tidigare period.

300 Begreppet samordnat förfarande skall bestämmas med ledning av domstolens rättspraxis. Av denna framgår att de kriterier på samordning och samarbete som domstolen tidigare fastställt skall förstås mot bakgrund av grundtanken i EEG-fördragets konkurrensregler, enligt vilken varje näringsidkare på ett självständigt sätt skall bestämma vilkan affärspolicy han ämnar följa inom den gemensamma marknaden. Detta krav på självständighet utesluter visserligen inte rätten för näringsidkarna att på ett förnuftigt sätt anpassa sig till sina konkurrenters konstaterande eller förväntade beteende. Självständighetskravet hindrar dock bestämt varje sådan direkt eller indirekt kontakt mellan företag som har till syfte eller resultat antingen att påverka en aktuell eller potentiell konkurrents beteende på marknaden eller att orientera en sådan konkurrent om det beteende på marknaden som det ifrågavarande företaget har beslutat sig för - eller överväger - att självt iaktta (ovannämnda dom av den 16 december 1975 i målen 40-48/73, 50/73, 54-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, punkterna 173 och 174).

301 I det aktuella fallet upprätthöll sökanden kontakter med andra producenter och deltog i de "fyra storas" sammanträden. Sökandens rörelsedrivande bolag deltog i lokala sammanträden. Dessa kontakter och sammanträden hade till syfte att fastställa mål för priser och försäljningsvolymer. Under dessa kontakter och sammanträden utbytte konkurrenterna upplysningar om de priser som enligt deras önskningar skulle tillämpas på marknaden, om de priser som de avsåg att tillämpa, om deras lönsamhetströsklar, om de begränsningar i försäljningsvolymerna som de ansåg vara nödvändiga, om deras försäljningssiffror eller om deras kunders identitet. Genom att delta i dessa kontakter och sammanträden deltog sökanden tillsammans med sina konkurrenter i en samverkan som syftade till att påverka deras beteende på marknaden och att informera om det beteende som var och en av producenterna själv avsåg att iaktta på marknaden.

302 Sökanden eftersträvade således inte endast att i förväg undanröja ovissheten om sina konkurrenters framtida beteende, utan kunde inte heller underlåta att vid bestämmandet av den policy som sökanden avsåg att följa på marknaden ta hänsyn till, direkt eller indirekt, de upplysningar som sökanden erhöll vid dessa kontakter och sammanträden. Även sökandens konkurrenter måste vid fastställelsen av den policy som de avsåg att följa med nödvändighet ta hänsyn till, direkt eller indirekt, de upplysningar som sökanden lämnade dem om det beteende som sökanden själv hade beslutat sig för eller övervägde att iaktta.

303 Följaktligen betraktade kommissionen med rätta i andra hand - med hänsyn till deras syfte - de kontakter och de sammanträden med andra polypropenproducenter som sökanden deltog i mellan 1977 och september 1983 som samordnade förfaranden i den mening som avses i artikel 85.1 i EEG-fördraget.

304 När det gäller frågan om kommissionen med rätta fann att det förelåg en enda överträdelse erinrar förstainstansrätten om att de olika samordnade förfaranden som iakttogs och de olika avtal som ingicks, på grund av sitt identiska syfte ingick i system för fastställelse av målpriser och kvoter.

305 Det skall framhållas att dessa system ingick i en serie bemödanden från de ifrågavarande företagens sida varigenom ett enda ekonomiskt mål eftersträvades, nämligen att snedvrida den normala prisutvecklingen på polypropenmarknaden. Det skulle därför vara onaturligt att dela upp detta fortlöpande beteende, som karakteriseras av ett enda syfte, genom att behandla det som ett antal separata överträdelser. Sökanden deltog faktiskt - i åratal - i ett komplex av integrerade system som utgör en enda överträdelse av artikel 85.1 i EEG-fördraget, vilken överträdelse successivt konkretiserade sig genom såväl rättsstridiga avtal som rättsstridiga samordnade förfaranden.

306 Sökandens invändning kan därför inte godtas.

3. Slutsats

307 Av det anförda framgår följande. För det första är de faktiska omständigheter som kommissionen lagt sökanden till last för tiden efter september 1983 inte styrkta. Artikel 1 i beslutet skall därför ogiltigförklaras till den del där fastställs att sökanden deltog i överträdelsen under denna tid. För det andra är de faktiska omständigheter som kommissionen lagt sökanden till last i fråga om sökandens deltagande i början av prisinitiativet för januari-maj 1981 inte styrkta. Artikel 1 i beslutet skall därför ogiltigförklaras till den del det i denna artikel - läst i förening med beslutets skäl - fastställs att sökanden deltog i denna del av detta prisinitiativ. I övrigt kan inte sökandens invändningar mot kommissionens fastställelse av de faktiska omständigheterna och tillämpning av artikel 85.1 i EEG-fördraget i den angripna rättsakten godtas.

Sökandens ansvar för överträdelsen

A - Den angripna rättsakten

308 I beslutet (punkt 102) anförs det att "servicebolaget" Shell International Chemical Company är det företag inom Shellkoncernen som ansvarar för samordning och strategisk planering inom termoplastsektorn. Det var detta företag som deltog i sammanträdena med de andra "stora" och uppträdde som kommunikationskanal mellan kartellen och Shellkoncernens olika rörelsedrivande tillverknings- och försäljningsbolag inom den gemensamma marknaden, vilka bolag deltog i de nationella eller lokala sammanträdena. Eftersom Shell hade det övergripande ansvaret för planering och samordning av verksamheten för Shellkoncernens bolag inom polypropensektorn, ansåg sig kommissionen kunna betrakta Shell som rätt mottagare av beslutet.

B - Parternas argument

309 Sökanden har hävdat att kommissionen felaktigt tillskrev sökanden ansvar för överträdelsen. Inom Shellkoncernen är Shell, som beslutet riktar sig till, nämligen varken producent eller leverantör av polypropen på gemenskapens marknad, utan endast ett av Shellkoncernens servicebolag som dels ger bolag som bedriver verksamhet i Västeuropa råd i kortfristiga handelsfrågor, dels har hand om internationell handel. Eftersom sökanden inte är en producent som kan fastställa priser och försäljningsvolymer för polypropen, kunde kommissionen inte tillskriva sökanden ansvar för den överträdelse som beskrivs i beslutet. Sökanden har tillagt att sökanden på grund av den höga grad av självständighet som Shellkoncernens rörelsedrivande bolag åtnjöt, inte kunde påtvinga dessa bolag något beslut överhuvudtaget eller göra något åtagande för dessas räkning.

310 Kommissionen har genmält att sökanden var Shellkoncernens företrädare på det internationella planet och att det var sökanden som deltog i de "fyra storas" sammanträden och hade kontakter med ICI. Det var också en av sökandens ledande befattningshavare som ledde Shells interna arbetsgrupper för samordning av koncernpolicyn inom polypropensektorn. Under sådana omständigheter är det irrelevant om sökanden kunde tvinga de rörelsedrivande bolagen eller om sökanden endast gav dessa råd som de svårligen kunde sätta sig över.

C - Förstainstansrättens bedömning

311 Förstainstansrätten finner att artikel 85.1 i EEG-fördraget, genom att bl.a. förbjuda företag att ingå avtal eller delta i samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden, riktar sig till ekonomiska enheter som var och en består av en sådan enhetlig organisation av personliga, materiella och immateriella faktorer som på ett varaktigt sätt efterstävar ett bestämt ekonomiskt mål och som kan medverka till en överträdelse i den mening som avses i denna bestämmelse.

312 I förevarande fall anser förstainstansrätten att sökanden och Shellkoncernens rörelsedrivande bolag, som tillverkar och säljer kemiska produkter, utgör en enda enhetlig organisation av personliga, materiella och immateriella faktorer som på ett varaktigt sätt eftersträvar målet att bl.a. tillverka och sälja polypropen i syfte att maximera vinsten, även om detta i vissa fall sker på bekostnad av organisationens olika delars individuella vinster. I denna organisation har varje bolag en bestämd uppgift. De rörelsedrivande bolagen tillverkar eller säljer polypropen, medan uppgiften att stimulera och samordna koncernens olika rörelsedrivande bolag tillkommer sökanden. Sökanden och de rörelsedrivande bolagen i Shellkoncernen utgör följaktligen ett enda företag.

313 Sökandens roll i detta företag bevisas av åtminstone fem handlingar. Den första är en handling daterad den 15 februari 1982 med rubriken "Market quality PP" (bilaga 94 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), den andra en anteckning från telefonsamtal mellan en företrädare för sökanden och ICI den 9 och 10 september 1982 (bilaga 95 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), den tredje en handling med rubriken "Polypropen compensation scheme" daterad den 18 oktober 1982 (bilaga 96 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), den fjärde en anteckning från ett telefonsamtal mellan en anställd hos sökanden och ICI den 8 november 1982 (bilaga 97 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) och den femte ett protokoll från ett bilateralt sammanträde mellan anställda hos sökanden och ICI den 26 november 1982 (bilaga 99 till det allmänna meddelandet om anmärkningar). I den första av dessa handlingar anförs följande:

"Integrated companies (SCUK, SNC, SC) plus SCITCO have met in group chaired by CITP, and agreed:

a) Will meet regularly (approx. quarterly) to review current state of market & formulate marketing/pricing policies for Shell PP in Europe;

b) CITP/2 will collect & disseminate market intelligence (Demand, Competition, prices) approximately monthly;

c) SCITCO will NOT participate in any poly-competitor meetings, but will try to keep informed of their activities & ambitions through CITP bi-lateral contacts;

...

ALSO SCITCO/CITP/2 is taking the following actions to try & improve European PP market quality;

e) continental liaison with Shell Quimicly Polibrazil to ... move exportation surplus PP in ... through Shell MKT2 ... in Latin America & S. E. ASIA: and prevent its export to W. Europe..."

("De integrerade bolagen (SCUK, SNC, SC) och SCITCO har träffats i en grupp under ordförandeskap av CITP och enats om följande:

a) Deltagarna i gruppen skall träffas regelbundet (ungefär varje kvartal) för att granska den aktuella marknadssituationen och fastställa marknadsförings- och prissättningspolicy för Shell PP i Europa;

b) CITP/2 skall samla in och sprida marknadsinformation (efterfrågan, konkurrens, priser) ungefär varje månad;

c) SCITCO skall INTE delta i något sammanträde med många konkurrenter, men skall försöka hålla sig underrättad om dessas verksamheter och ambitioner genom bilaterala CITP-kontakter;

...

VIDARE vidtar SCITCO/CITP/2 följande åtgärder för att försöka förbättra kvaliteten på den europeiska polypropenmarknaden:

e) Förbindelse med Shell Quimicly Polibrazil på kontinenten ... för att överföra exportöverskott på PP ... via Shell MKT2 ... till Sydamerika och Sydostasien ... och hindra export härav till Västeuropa...")

I den andra handlingen anförs följande:

"I spoke with L. again today to give him the elements of the proposed scheme. His reaction was to say that he felt the group should meet to talk the scheme through & that he would be willing to join in. Particular points raised were:

1. The group as a whole should agree the point at which they would react i. e. if x % market share was lost the scheme would be abandoned.

2. Any target for Shell might have to be broken down territorially to make it organisationally operable..."

("Jag talade på nytt med L. idag för att informera honom om beståndsdelarna i det föreslagna systemet. Han reagerade med att säga att enligt hans uppfattning borde gruppen träffas för att grundligt diskutera systemet och han förklarade sig villig att delta i detta sammanträde. De särskilda punkter som togs upp var följande:

1. Gruppen i dess helhet borde komma överens om vid vilken tidpunkt man skulle reagera, dvs. om x % av marknadsandelen gick förlorad skulle systemet överges.

2. Varje mål för Shell måste kunna delas upp territoriellt för att kunna genomföras organisatoriskt...")

I den tredje handlingen anförs följande:

"L. of SCITCO said that he & his colleagues were under pressure to improve margins on PP and that he would be willing to attend meetings of the big four but not wider gatherings. The problems of the Shell organisation were discussed and whilst the local companies were autonomous L. requested that approaches shoud be channelled through SCITCO. He had not been able to meet with J., V. L., etc. before this meeting but had agreement to talk about a compensation scheme. L. would be meeting with J. & others on 20/10/82.

...

L. raised the problem of not having any centralised profit centre but after discussion accepted that it was really up to Shell to agree internally who would draw or conversely provide any compensation."

("L. från SCITCO sade att han och hans kolleger stod under tryck att höja marginalerna på polypropen och att han var villig att delta i sammanträden med de "fyra stora", men inte i större sammanträden. Shellorganisationens problem diskuterades och eftersom de lokala bolagen var självständiga begärde L. att kontakterna skulle kanaliseras via SCITCO. Han hade inte kunnat träffa J., V. L., etc. före detta sammanträde men hade bemyndigande att diskutera ett utjämningssystem. L. skulle möta J. och de övriga den 20 oktober 1982...

...

L. tog upp problemet med att inte ha någon centraliserad resultatenhet, men godtog efter en diskussion att det faktiskt ankom på Shell att internt komma överens om vem som skulle erhålla eller omvänt lämna utjämning.")

I den fjärde handlingen anförs följande:

"P. said L. would be back in the office on Mon. 15th November. In the meantime he passed on the following information on the reaction of the various Shell units to the proposed compensation arrangements."

("P sade att L skulle vara tillbaka på kontoret måndagen den 15 november. Under tiden lämnade han följande upplysningar om de olika Shellenheternas reaktion på de föreslagna utjämningsarrangemangen.")

I den femte handlingen anförs följande:

"John L. was very interested in the new organisation within P & P Divis(ion) & in particular the responsibilities on polyolefins ... Compensation will be discussed with the local Shell companies at a meeting with J. E. L. on 30 November. I said the scheme was not dead by any means & that it was Shell who were holding things up. J. E. L was quick to pick up that in October only Shell's market share was in line with their Jan-June performance."

("John L. visade sig mycket intresserad av den nya organisationen inom avdelningan P & P och särskilt av omfördelningen av ansvaret inom polyolefinsektorn ... Utjämningssystemet skall diskuteras med de lokala Shellbolagen vid ett sammanträde med J. E. L. [anställd hos sökanden] som skall äga rum den 30 november. Jag sade att planen på ett utjämningssystem absolut inte hade övergetts och att det var Shell som försenade allt. J. E. L. framhöll genast att i oktober månad endast Shells marknadsandel överensstämde med resultaten från januari-juni.")

314 Den enhetliga karaktären hos organisationen av de olika personliga, materiella och immateriella faktorerna bekräftas vidare av den omständigheten att försäljningssiffrorna för sökanden i alla de handlingar som kommissionen har lagt fram hänför sig till samtliga Shellbolag.

315 Kommissionen ansåg således med rätta att sökanden var ansvarig för samordningen av Shellkoncernens handlande inom ramen för överträdelsen och tillskrev därför sökanden ansvaret för överträdelsen.

316 Sökandens invändning kan därför inte godtas.

Motiveringen

317 Sökanden har hävdat att sökanden bevisat sitt självständiga beteende i fråga om priser och att kommissionen förutom hänvisningen till beslutets utförlighet inte har förklarat varför kommissionen inte godtog denna bevisning.

318 Kommissionen anser å sin sida att den i beslutet tillräckligt klart angav den bevisning på grundval av vilken kommissionen drog den slutsatsen att sökanden deltagit i ett prisavtal. Kommissionen var inte skyldig att vederlägga de argument som sökanden åberopade för att bevisa sin prispolitiks påstådda självständighet.

319 Förstainstansrätten finner att det framgår av EG-domstolens fasta rättspraxis (se särskilt ovannämnda dom av den 29 oktober 1980 i förenade målen 209-215/78 och 218/78, punkt 66, och dom av den 10 december 1985 i förenade målen 240-242/82, 261/82, 262/82, 268/82 och 269/82 Stichting Sigarettenindustrie mot kommissionen, Rec. s. 3831, punkt 88) att kommissionen enligt artikel 190 i EEG-fördraget är skyldig att motivera sina beslut och att då ange de faktiska och rättsliga omständigheter som utgör den rättsliga grunden för åtgärden samt de överväganden som fått kommissionen att fatta sitt beslut. Däremot behöver inte kommissionen behandla samtliga faktiska och rättsliga frågor som varje berörd part har åberopat under det administrativa förfararandet. Härav följer att kommissionen inte är skyldig att gå in på sådana faktiska och rättsliga frågor som den anser saknar relevans.

320 Det skall i det hänseendet anmärkas att kommissionen i punkterna 74-76 i beslutet gick in på sökandens argument rörande de priser som sökanden faktiskt tillämpade på marknaden.

321 Denna invändning kan därför inte godtas.

Böterna

322 Sökanden har gjort gällande att kommissionen i beslutet åsidosatte artikel 15 i förordning nr 17 genom att göra en oriktig bedömning av hur länge den överträdelse som lades sökanden till last pågick och av hur allvarlig den var.

1. Frågan om preskription

323 Sökanden har i repliken hävdat att eftersom det inte finns något samband mellan det avtal om minimipriser som ingicks 1977 och de senare sammanträdena, omfattas de överträdelser som påstås ha begåtts under 1977 under alla omständigheter av den femårspreskription som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt Europeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler (EGT nr L 319, s. 1, fransk version; svensk specialutgåva, del 08, volym 01), nedan kallad "förordning nr 2988/74".

324 Kommissionen har gjort gällande att den av sökanden åberopade preskriptionen utgör en ny grund i den mening som avses i artikel 42 i rättegångsreglerna för domstolen, vilka regler gäller i tillämpliga delar för rättegången vid förstainstansrätten enligt artikel 11 tredje stycket i rådets beslut av den 24 oktober 1988. Denna grund kan därför inte prövas. Därutöver är det fråga om en fortsatt överträdelse för vilken preskriptionstiden började löpa först den dag då överträdelsen upphörde.

325 Förstainstansrätten konstaterar att enligt artikel 1.2 i förordning nr 2988/74 skall den femåriga preskriptionstiden för kommissionens behörighet att ålägga böter i fråga om fortsatta eller upprepade överträdelser räknas från och med den dag när överträdelsen upphör.

326 I förevarande fall framgår det av förstainstansrättens bedömning rörande fastställelsen av överträdelsen att sökanden utan avbrott deltog i en enda och fortsatt överträdelse från och med mitten av 1977 till och med september 1983.

327 Sökanden kan följaktligen inte åberopa preskription av böterna.

2. Överträdelsens varaktighet

328 Sökanden har anfört att kommissionen felaktigt utgick från att sökandens deltagande i överträdelsen började med ingåendet av ett avtal om minimipriser i mitten av 1977 eller med diskussioner om priser som ägde rum vid den tiden.

329 Kommissionen har erinrat om att sökanden deltog i 1977 års avtal om minimipriser. Kommissionen har emellertid tillagt att den vid fastställelsen av bötesbeloppet utgick från att "överträdelsen tog sin början i mitten av 1977, men att dess tillämningsmekanism inte var fastställd fullt ut förrän omkring början av 1979" (punkt 105 sista stycket i beslutet).

330 Förstainstansrätten konstaterar att det framgår av dess bedömning när det gäller fastställelsen av överträdelsen att den överträdelse som den funnit att sökanden gjort sig skyldig till varade kortare tid än vad som fastställdes i beslutet, eftersom överträdelsen upphörde i slutet av september 1983 och inte i november 1983.

331 De böter som ålagts sökanden bör därför sättas ned.

3. Överträdelsens svårighetsgrad

A - Sökandens roll

332 Sökanden har framhållit att kommissionen vida har överskattat sökandens roll inom ramen för överträdelsen, eftersom kommissionen med orätt hävdar att sökanden i egenskap av en av de "fyra stora" stod i centrum för de omtvistade arrangemangen, att dessa fyra efter varandra ledde prisinitiativen och att sökanden följaktligen nödvändigtvis var en av "ledarna" vid utarbetandet och genomförandet av de rättsstridiga avtalen.

333 Vad gäller punkt 68 i beslutet, vari hänvisas till en påstådd "gemensam ståndpunkt" som de "fyra stora" kommit överens om, har sökanden fäst uppmärksamheten på den omständigheten att den ICI-anteckning som kommissionen stöder sig på (bilaga 64 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) inte i sig ger någon antydan om den ifrågavarande ståndpunkten och att ICI i sitt svar på begäran om upplysningar, vilket svar det hänvisas till i punkt 68 i beslutet, förklarade att denna ståndpunkt innebar "ett erkännande av att de fyra producenterna, om priserna skulle höjas, beslutsamt måste gå i spetsen även om det skulle ske på bekostnad av deras egna försäljningsvolymer". Sökanden menar att denna förklaring vilade på övertygelsen att ett mellan dessa fyra producenter avtalat utjämningssystem skulle ha gjort det lättare för dem att överväga möjligheten av ett åtagande om målpriser. Sökanden vägrade att delta i något utjämningssystem (vilket kommissionen för övrigt inte har bestritt) eller i några av de arrangemang som ICI kan ha infört eller avsåg att införa. Sökanden har tillagt att dess uttalanden i tidskriften ECN, enligt vilka uttalanden Shellbolagen planerade en prishöjning, grundade sig på en självständig bedömning av marknadsvillkoren och inte på något arrangemang med ICI, Monte och Hoechst.

334 Sökanden har anfört att kommissionen, för att trots allt hävda att de "fyra stora" försökte komma överens om en gemensam ståndpunkt och bilda en enad front, stöder sig på en handling från ICI (bilaga 87 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) som inte är ett protokoll från ett "förmöte" utan en anteckning om fruktlösa diskussioner i oktober 1982 angående ett kvotutjämningssystem. Kommissionen stöder sig även på en anteckning av sökanden av den 20 oktober 1982 (bilaga 100 till det allmänna meddelandet om anmärkningar och bilaga 30 till det särskilda meddelande om anmärkningar som tillställdes Shell), men tolkar anteckningen felaktigt (denna anteckning åskådliggjorde endast hur marknadslagarna fungerade genom att ange att den omständigheten att de "fyra stora" innehade 51 % av marknaden borde tillåta ett steg i riktning mot prisstabilitet). Kommissionen åberopade inte denna handling i meddelandet om anmärkningar för att stödja påståendet att sökanden hörde till "kartellens" "ledare" eller ens för att stödja den mindre allvarliga anmärkningen att sökanden hade ingått ett pris- och/eller kvotavtal med de tre andra påstådda "ledarna" i slutet av 1982. I meddelandet om anmärkningar stödde man sig på denna handling endast för att bevisa att Shellbolagen, trots att de inte var villiga att förlora ytterligare marknadsandelar genom att följa en orimligt hård prispolitik, "kände till målpriserna och (enligt uppgift) fastställde sin affärspolicy för att ta hänsyn till dessa". Enligt sökanden har kommissionen såväl vad gäller handlingen från ICI som sökandens anteckning av den 20 oktober 1982 uppgivit att den inte därav drog den slutsatsen att de "fyra stora" intog en gemensam hållning utan endast att de hade insett att det skulle vara fördelaktigt om de kunde inta en sådan hållning. Slutligen stöder sig kommissionen på påstådda anteckningar angående förmöten (bilagorna 64, 100 och 101 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), vilka handlingar enligt sökanden inte har avgörande bevisvärde och motsägs av andra handlingar.

335 Sökanden har hävdat att Shellbolagen, långt ifrån att medverka i iscensättandet av verksamheterna inom den påstådda konkurrensbegränsande samverkan, befann sig längst ut i periferin av de rättsstridiga arrangemang som eventuellt förekom. Eftersom Shellbolagen inte deltog i "chef"- och "expert"-sammanträdena, deltog de inte aktivt i de ansträngningar som syftade till att genomföra samordnade prishöjningar och att fastställa samordnade volymbegränsningar. Bolagen uppträdde inte som "account leaders" och spelade endast en underordnad roll, vilket kommissionen inte tog hänsyn till när den fastställde böterna. Sökanden har framhållit att kommissionen i sina yttranden till förstainstansrätten har hävdat att den inte lade sökanden till last att ha deltagit i alla de överträdelser som anges i artikel 1 a-e i beslutet, och sökanden har gjort gällande att kommissionen inte har rätt att vid förstainstansrätten ändra de anmärkningar som fastställdes i beslutets slut, framför allt inte när dessa var avgörande för fastställelsen av bötesbeloppet.

336 Avslutningsvis har sökanden anfört att de sökanden ålagda böterna inte hade kunnat vara högre även om sökanden hade deltagit i alla de överträdelser som beskrivs i beslutet.

337 Kommissionen har genmält att den skriftliga bevisningen visar att de arrangemang som började i mitten av 1977 iscensattes av de "fyra stora", att någon av dessa alltid varit beredd att gå i spetsen för en prishöjning (vilket var fallet med sökanden i februari 1981 och juli 1983) och att de "fyra stora" från och med september 1982 träffades vid förmöten som hölls dagen före "chef"-sammanträdena.

338 Kommissionen har påpekat att sökanden deltog i alla de förmöten som kommissionen känner till och att den gemensamma hållning som de "fyra stora" intog med tanke på att höja priserna var knuten till dessa möten, vid vilka mycket konkreta diskussioner fördes. Kommissionen har därför dragit den slutsatsen att sökanden deltog i de verksamheter som utgjorde kärnan i överträdelsen.

339 Enligt kommissionen är det svårt att uppfatta sådana handlingar som anteckningarna från telefonsamtal mellan sökanden och ICI (bilaga 95 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) på något annat sätt än att det förelåg ett samförstånd om att de "fyra stora" delade ett särskilt ansvar för marknaden. Detta är också förenligt med ICI:s ståndpunkt, vilket företag inte kunde fortsätta att organisera en konkurrensbegränsande samverkan utan sökandens deltagande.

340 Förstainstansrätten erinrar om att sökandens deltagande i de "fyra storas" förmöten är en av de faktorer mot bakgrund av vilka den roll som sökanden spelade inom ramen för överträdelsen måste bedömas.

341 I det avseendet framgår det av en anteckning angående ett möte med företrädare för ICI, Monte och sökanden den 15 juni 1981 (bilaga 64b till det allmänna meddelandet om anmärkningar) att dessa producenter gemensamt sökte lösningar för att bemöta svårigheterna på marknaden. I en anteckning av en anställd hos ICI med rubriken "Sharing the pain" ("dela uppoffringen"), från början av andra hälften av år 1982 (bilaga 98 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) klargörs likaså att införandet av ett utjämningssystem för nedsättningen av försäljningsvolymerna "might provide useful elements for the understanding between the 'Big Four' ("kunde vara till nytta för samförståndet mellan de "fyra stora""). I sitt svar på begäran om upplysningar (bilaga 8 till det allmänna meddelandet om anmärkningar) anförde ICI följande angående denna handling:

"The 'understanding' between the 'Big Four' was recognition that if the prices were to be increased then the 'Big Four' producers would have to give a strong lead, even at the expense of their own sales volume. It was thought that a 'Competition Arrangement' between these four producers might have made it easier for them to contemplate the possibility of a commitment on 'Target Prices'."

("Samförståndet mellan de 'fyra stora' bestod i insikten om att de 'fyra stora' producenterna vid prishöjningar beslutsamt måste gå i spetsen, även på bekostnad av sin egen försäljningsvolym. De 'fyra stora' ansåg att ett 'utjämningsarrangemang' mellan dem kunde underlätta för dem att överväga möjligheten att binda sig för 'målpriser'.")

Detta visar att de "fyra stora" var medvetna om den särskilda roll som de måste spela i samband med initiativen för att höja priserna. I en intern anteckning av sökanden från oktober 1982 hänvisas det således återigen till de "fyra storas" prisinitiativ (bilaga 94 till det allmänna meddelandet om anmärkningar).

342 Förstainstansrätten finner att det framgår av det anförda och av förstainstansrättens bedömning när det gäller fastställelsen av överträdelsen att kommissionen, utom när det gäller början av prisinitiativet för januari-maj 1981, på ett korrekt sätt fastställde den roll som sökanden spelade i fråga om överträdelsen samt att kommissionen i punkt 109 första stycket i beslutet angav att den tog hänsyn till denna roll vid fastställelsen av bötesbeloppet.

343 Förstainstansrätten finner vidare att de faktiska omständigheter som har bevisats - särskilt bestämmandet av mål för priser och försäljningsvolymer - genom sin svårhetsgrad visar att sökanden inte handlade oförsiktigt eller oaktsamt utan uppsåtligt.

344 Härav följer att böterna bör sättas ned i den mån som de återspeglar sökandens deltagande i början av prisinitiativet för januari-maj 1981. I övrigt kan invändningen inte godtas.

B - Otillräckligt hänsynstagande till den ekonomiska krissituationen

345 Sökanden har anfört att kommissionen vid fastställelsen av bötesbeloppet tog otillräcklig hänsyn till producenternas stora förluster och gjorde detta på ett okontrollerbart sätt. Vidare underlät kommissionen att ta hänsyn till att producenterna inte hade någon grund för att hoppas att konkurrensreglernas normala verkan inom en rimlig tid skulle leda till en normal jämvikt vad gäller konkurrensen på marknaden. Sökanden är inte nöjd med kommissionens svar enligt vilket ett hänsynstagande till detta förhållande slutligen skulle uppmuntra till lagöverträdelser, eftersom enligt sökanden en sådan invändning kan göras mot varje förhållande som åberopas som förmildrande omständighet.

346 Kommissionen har genmält att den som en förmildrande omständighet vid fastställelsen av bötesbeloppet godtog det förhållandet att de berörda företagen under mycket lång tid lidit betydande förluster i sin verksamhet inom polypropensektorn, trots att kommissionen inte anser sig vara skyldig att ta hänsyn till ogynnsamma ekonomiska villkor inom en sektor då den fastställer bötesbeloppet för en överträdelse av konkurrensreglerna. Med avseende på argumentet att producenterna inte hade någon grund för att hoppas att de normala konkurrenskrafterna inom en rimlig tid skulle återställa den normala jämvikten vad gäller konkurrensen på marknaden, har kommissionen anfört att behovet att rationalisera marknaden och omöjligheten att göra detta inom den närmaste framtiden inte kan motivera överträdelser av konkurrensrätten. I annat fall skulle nämligen frestelsen vara stor för företagen att bemöta svåra situationer med konkurrensbegränsande åtgärder just då en rationalisering av marknaden genom konkurrenskrafterna är särskilt nödvändig.

347 För att kunna bedöma sökandens invändning anser förstainstansrätten att det är nödvändigt att först pröva hur kommissionen fastställde beloppet för de böter som ålades sökanden.

348 Förstainstansrätten finner att kommissionen fastställde dels kriterierna för att bestämma den allmänna nivån för de böter som ålades de företag som beslutet riktar sig till (punkt 108 i beslutet), dels kriterierna för att uppnå en rättvis avvägning mellan de böter som ålades vart och ett av dessa företag (punkt 109 i besluet).

349 Förstainstansrätten finner att de kriterier som anges i punkt 108 i beslutet mer än nog motiverar den allmänna nivån för de böter som ålades de företag som beslutet riktar sig till. Här skall särskilt understrykas att överträdelsen av artikel 85.1 i EEG-fördraget och då i synnerhet av artikel 85.1 a, b och c var uppenbar, vilket polypropenproducenterna, som handlade uppsåtligt och i största hemlighet, inte var okunniga om.

350 Förstainstansrätten finner även att de fyra kriterier som anges i punkt 109 i beslutet är relevanta och tillräckliga för att uppnå en rättvis avvägning mellan de böter som ålades varje företag.

351 Det skall i detta sammanhang anmärkas att kommissionen inte var skyldig att individuellt ange eller att specificera hur kommissionen tagit hänsyn till de betydande förluster som de olika producenterna inom polypropensektorn lidit, eftersom detta var en av de i punkt 108 i beslutet angivna omständigheterna som bidrog till fastställelsen av den allmänna nivå för böterna som förstainstansrätten funnit motiverad. Kommissionen angav uttryckligen i punkt 108 sista strecksatsen i beslutet att den tog hänsyn till den omständigheten att företagen under mycket lång tid lidit betydande förluster i sin verksamhet inom polypropensektorn, vilket visar att kommissionen tog hänsyn inte endast till förlusterna utan därigenom även till de ogynnsamma ekonomiska villkoren inom sektorn när den, men beaktande även av de övriga kriterier som anges i punkt 108, fastställde den allmänna nivån för böterna.

352 Sökandens invändning kan därför inte godtas.

C - Hänsynstagande till överträdelsens verkningar

353 Sökanden har gjort gällande att även om det antas att vissa producenter försökte uppnå sådana priser hos sina kunder som motsvarade målpriserna, bevisar detta inte att det uppnådda priset var påtagligt annorlunda till följd av dessa försök. Under perioden från 1977 till 1984 bestämdes i verkligheten såväl prisnivån som försäljningsvolymen av marknadskrafterna.

354 Sökanden har anfört att sökanden i sitt svar på meddelandet om anmärkningar lade fram bevis som bekräftar att priserna faktiskt låg på en konkurrenskraftig nivå. Av de undersökningar och jämförelser som sökanden gjort framgår att de priser som Shellbolagen uppnådde på gemenskapsmarknaden genomgående låg under målpriserna och alltid mycket nära de av konkurrensen bestämda världsmarknadspriserna, att de priser som Shellbolagen uppnådde i Västeuropa genomsnittligt var lägre än deras exportpriser och slutligen att de genomsnittliga priser som uppnåddes i USA från början av 1977 till slutet av 1982 praktiskt taget var desamma som de genomsnittspriser som uppnåddes av Shell UK.

355 Sökanden har hävdat att kommissionen, trots att den inte i något skede av det administrativa förfarandet och inte heller i beslutet har bestritt giltigheten av denna bevisning (för övrigt inte heller i sina yttranden vid förstainstansrätten), helt underlät att ta hänsyn till konsekvenserna av de bevisade omständigheterna. Kommissionen anförde icke desto mindre i beslutet att de påstådda rättsstridiga avtalen hade en "märkbar verkan" (punkt 90). Den förklarade inte vad som skall förstås med "märkbar", men pressen återgav kommissionens uppskattningar enligt vilka prishöjningen på grund av den konkurrensbegränsande samverkan var betydande (från 15 till 40 % beroende på perioden). Sökanden har funnit att kommissionen kom fram till denna slutsats antingen genom att bortse från sökandens motbevisning och utan att stödja sig på någon bevisning överhuvudtaget eller genom att stödja sig på omständigheter och aspekter som inte nämns i beslutet.

356 Sökanden anser att det är så mycket viktigare att klargöra denna fråga som kommissionen utifrån en studie som redovisades i kommissionens Trettonde rapport om konkurrenspolitiken kom till det resultatet att termoplastindustrin (inbegripet polypropenindustrin) var föremål för stark konkurrens och att den särskilt kännetecknades av överskott på produktionskapacitet "vilket leder till stark priskonkurrens". Sökanden har därför hemställt att förstainstansrätten beslutar att ytterligare bevisupptagning skall ske för att kommissionen skall uppge på vilka grunder den inte har godtagit de av sökanden framlagda bevisen och själv lägga fram de handlingar som den har stött sig på för att fastställa verkningarna av den konkurrensbegränsande samverkan. Om, som sökanden anser, dessa grunder och handlingar inte är tillräckliga kan förstainstansrätten eventuellt inhämta ett sakkunnigutlåtande.

357 Sökanden har hävdat att konsumenterna inte led någon skada eftersom den konkurrensbegränsande samverkan inte hade någon verkan. Vidare underlät kommissionen att ta hänsyn till producenternas betydande ansträngningar för att minska sina kostnader och till de av dem uppnådda tekniska framstegen under den tid som omfattas av den konkurrensbegränsande samverkan.

358 Kommissionen har genmält att verkningarna av den konkurrensbegränsande samverkan på marknaden är tillräckligt klart framställda i punkt 90-92 i beslutet och att kommissionen inte var skyldig att gå in på varje argument från företagens sida. Den bevisning som kommissionen stödde sig på anges i beslutet. Såsom EG-domstolen fastställt i sitt beslut av den 11 december 1986 i målet 212/86 R, ICI mot kommissionen (ej offentliggjord i Rec.) tog kommissionen inte hänsyn till någon annan bevisning. Ytterligare utredning eller sakkunnighetsutlåtande behövs därför inte.

359 Kommissionen anser att de målpriser som avtalades mellan producenterna låg till grund för förhandlingar med kunderna och att man finner ett regelbundet mönster av nära parallell utveckling av målpriser och faktiska priser (tabell 9 i beslutet). Även om på grund av marknadsvillkoren (kundtryck, fluktuationer i råvarupriserna, nationella prisregleringar, etc.) skillnader mellan målpriser och faktiska priser fortfarande förelåg, lyckades producenterna ändå att i viss mån utjämna de prisfluktuationer som skulle ha uppkommit utan den konkurrensbegränsande samverkan och att befästa en viss prisnivå som för det mesta gränsade till de avtalade målpriserna. Likaså motsvarade leveranserna från de flesta producenterna under de år då ett system för stabilisering av deras marknadsandelar tillämpades i allmänhet de avtalade kvoterna eller målen.

360 Kommissionen har dragit den slutsatsen att den konkurrensbegränsande samverkan inte var utan verkningar på marknaden, men har emellertid förklarat att kommissionen vid beräkningen av bötesbeloppet tog hänsyn till att prisinitiativen i allmänhet inte fullt ut uppnådde sitt mål (punkt 108 i beslutet). Detta var redan mer än den var skyldig att göra.

361 Förstainstansrätten konstaterar att kommissionen skilde mellan två slag av verkningar av överträdelsen. Det första slaget bestod i att samtliga producenter, sedan de vid sammanträdena kommit överens om målpriser, anmodade sina försäljningskontor att genomföra denna prisnivå. "Målen" utgjorde således grund för prisförhandlingar med kunderna. Därav drog kommissionen den slutsatsen att i förevarande fall allt visade att avtalet verkligen hade en märkbar inverkan på konkurrensvillkoren (punkt 74 andra stycket i beslutet med hänvisning till punkt 90). Det andra slaget av verkningar av överträdelsen bestod i att utvecklingen av de priser som fakturerades de olika kunderna, i jämförelse med de målpriser som bestämdes under loppet av särskilda prisinitiativ, överensstämde med den redogörelse som lämnas i de hos ICI och andra producenter påträffade handlingarna om genomförandet av prisinitiativen (punkt 74 sjätte stycket i beslutet).

362 Förstainstansrätten finner att det första slaget av verkningar har styrkts av kommissionen på grund av de talrika prisinstruktioner som givits av de olika producenterna och som överensstämmer med varandra liksom med de målpriser som fastställdes vid sammanträdena, vilka målpriser uppenbarligen var avsedda att tjäna som grund för prisförhandlingar med kunderna.

363 När det gäller det andra slaget av verkningar skall det för det första anmärkas att kommissionen inte hade något skäl att betvivla riktigheten av de analyser som producenterna själva gjorde under sina sammanträden (se särskilt protokollen från sammanträdena den 21 september, den 6 oktober, den 2 november och den 2 december 1982, bilagorna 30 till 33 till det allmänna meddelandet om anmärkningar), av vilka framgår att de under sammanträdena fastställda målpriserna i stor utsträckning uppnåddes på marknaden. Vidare skall det anmärkas att även om en av en oberoende revisionsbyrå, Coopers & Lybrand, utförd granskning och de av vissa producenter beställda ekonomiska undersökningarna skulle ge vid handen att de av producenterna själva under deras sammanträden företagna analyserna var oriktiga, skulle den omständigheten inte vara ägnad att leda till en nedsättning av böterna, eftersom kommissionen i punkt 108 sista strecksatsen i beslutet angav att den vid fastställelsen av böterna som förmildrande omständigheter tog hänsyn till att prisinitiativen i allmänhet inte fullt ut hade uppnått sitt mål och till att det inte i sista hand hade föreskrivits några åtgärder för att framtvinga ett iakttagande av kvoter eller andra arrangemang.

364 De skäl i beslutet som avser fastställelsen av bötesbeloppet skall ses mot bakgrund av de övriga skälen i beslutet och förstainstansrätten finner därför att kommissionen med rätta fullt ut tog hänsyn till det första slaget av verkningar och att den beaktade den begränsade karaktären hos det andra slaget av verkningar. I det hänseendet skall det anmärkas att sökanden inte har angivit i vad mån kommissionen underlät att som en förmildrande omständighet vid fastställelsen av bötesbeloppet ta tillräcklig hänsyn till den begränsade karaktären hos det andra slaget av verkningar.

365 Förstainstansrätten finner vidare att de uttalanden som gjordes vid presskonferensen efter antagandet av beslutet och enligt vilka uttalanden verkningarna av överträdelsen bestod i en ökning av den allmänna prisnivån med 15-40 % i, inte skall beaktas när det gäller denna fråga eftersom uttalandena strider mot skälen i själva beslutet. Dessa uttalanden kan därför endast användas som bevis för att beslutet i verkligheten vilar på andra skäl än de som anges i beslutet, vilket skulle utgöra maktmissbruk (se domstolens ovannämnda beslut av den 11 december 1986 i målet 212/86 R, ICI mot kommissionen, punkt 11-16). Förstainstansrätten har emellertid under utövande av sin fulla prövningsrätt funnit att böternas allmänna nivå var motiverad med hänsyn till skälen i beslutet (punkt 108 i förening med samtliga skäl i beslutet). Följaktligen kan det i förevarande fall inte vara fråga om maktmissbruk.

366 Sökandens invändning kan därför inte godtas.

D - Frånvaron av tidigare överträdelser

367 Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte tog hänsyn till den omständigheten att sökanden i motsats till andra producenter aldrig tidigare har anklagats för att ha överträtt gemenskapens konkurrensregler.

368 Kommissionen har anmärkt att den inte var rättsligt förpliktad att ålägga de företag högre böter mot vilka rättsliga åtgärder redan tidigare vidtagits för överträdelse av konkurrensreglerna.

369 Förstainstansrätten finner att det förhållandet att kommissionen redan tidigare slagit fast att ett företag överträtt konkurrensreglerna och i förekommande fall ålagt företaget ett straff för detta skall betraktas som en försvårande omständighet för företaget, men att frånvaron av tidigare överträdelser utgör en normal omständighet som kommissionen inte behöver ta hänsyn till som en förmildrande omständighet, i synnerhet inte när det som i förevarande fall rör sig om en särskilt uppenbar överträdelse av artikel 85.1 i EEG-fördraget.

370 Sökandens invändning kan därför inte godtas.

371 Av det anförda följer att de böter som ålades sökanden bör sättas ned med 10 %, för det första på grund av den kortare varaktigheten hos det åsidosättande av gemenskapens konkurrensregler som sökanden har befunnits vara skyldig till och för det andra på grund av åsidosättandets lägre svårhetsgrad, eftersom sökanden inte deltog i början av prisinitiativet för januari-maj 1981.

Återupptagande av det muntliga förfarandet

372 Genom en skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 6 mars 1992 har sökanden hemställt att förstainstansrätten, på grund av kommissionens uttalanden vid den muntliga förhandlingen i målen T-79/89, T-84/89-T-86/89, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-102/89 och T-104/89 och vid den presskonferens som kommissionen höll den 28 februari 1992 efter det att dom avkunnats i ovannämnda mål, återupptar det muntliga förfarandet och beslutar att ytterligare bevisupptagning skall ske.

373 Efter att på nytt ha hört generaladvokaten finner förstainstansrätten inte skäl att enligt artikel 62 i sina rättegångsregler förordna att det muntliga förfarandet skall återupptas eller att besluta om ytterligare bevisupptagning i enlighet med sökandens hemställan.

374 Det skall anmärkas att domen i ovannämnda mål (dom av den 27 februari 1992 i målen T-79/89, T-84/89-T-86/89, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-102/89 och T-104/89 BASF m.fl. mot kommissionen, Rec. II, s. 315) inte i sig själv motiverar ett återupptagande av den muntliga förfarandet i förevarande mål. Förstainstansrätten konstaterar att en rättsakt som delgivits och offentliggjorts skall presumeras vara giltig. Det åligger därför den som åberopar bristande formell giltighet eller nullitet hos en rättsakt att tillhandahålla förstainstansrätten grunder som gör det möjligt för denna att inte ta hänsyn till den skenbara giltigheten hos den formellt delgivna och offentliggjorda rättsakten. I förevarande mål har sökanden inte lagt fram något bevis till stöd för antagandet att den delgivna och offentliggjorda rättsakten inte hade godkänts eller antagits av kommissionsledamöterna såsom kollegium. I synnerhet har inte sökanden i förevarande fall, till skillnad från vad som skedde i PVC-målen (ovannämnda dom av den 27 februari 1992 i målen T-79/89, T-84/89-T-86/89, T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-102/89 och T-104/89, punkterna 32 och följande), lagt fram något bevis för att principen om att ändring inte får ske i antagna rättsakter åsidosattes genom en ändring i beslutets ordalydelse efter det sammanträde inom kommissionsledamöternas kollegium vid vilket beslutet antogs.

Rättegångskostnader

375 I enlighet med artikel 87.2 i rättegångsreglerna för förstainstansrätten skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I enlighet med artikel 87.3 kan emellertid förstainstansrätten, om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, besluta att kostnaderna skall delas eller att vardera parten skall bära sin kostnad. Eftersom sökandens talan har bifallits till en del och båda parterna har yrkat att den andra parten skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, skall sökanden utöver sin kostnad bära två tredjedelar av kommissionens kostnad, medan kommissionen själv skall bära en tredjedel av sin kostnad.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)

följande dom:

1) Artikel 1 i kommissionens beslut av den 23 april 1986 (IV/31.149 - Polypropen, EGT nr L 230, s. 1) ogiltigförklaras till den del där fastställs att sökanden deltog i överträdelsen

- efter september 1983 och

- i början av prisinitiativet för januari-maj 1981.

2) Det bötesbelopp som ålagts sökanden i artikel 3 i detta beslut fastställs till 8 100 000 ecu, dvs. 5 222 855,70 GBP.

3) Sökandens talan i övrigt ogillas.

4) Sökanden skall bära sin kostnad och två tredjedelar av kommissionens kostnad. Kommissionen skall bära en tredjedel av sin kostnad.