Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 28 mars 1996

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT C 188, s. 2.

3 EGT C 182, s. 4.

4 Rådets beslut 88/524/EEG av den 26 juli 1988 om genomförande av en handlingsplan för etablering av en marknad för tjänster inom informationsområdet, EGT L 288, s. 39. (Vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.)

5 Det belopp som IDE kräver uppgår till 376500 ecu. Detta belopp sammanlagt med det belopp som IDE redan har erhållit uppgår till 909956 ecu. Uppenbarligen kräver IDE att till fullo få utbetalt det högsta bidragsbelopp (909900 ecu) som föreskrivs i artikel 4.1 i avtalet.

6 Se dom av den 18 december 1986 i mål 426/85, kommissionen mot Zoubck (Rec. 1986, s. 4057, punkterna 10 och 11).

7 Enligt artikel 1135 medför ett avtal inte endast att avtalsparterna är bundna av avtalets ordalydelse utan även av allt som enligt billighet, sedvana eller lag följer av förpliktelsen enligt dess natur.

8 I artikel 1134 i civillagcn föreskrivs att lagligcn ingångna avtal har ställning av lag mellan avtalsparterna. Den romerska rättens princip pacta sunt servanda upprepas alltså. Dessutom föreskrivs att avtalsförpliktclscrna skall fullgöras i enlighet med tro och heder. Artikel 1135 har nämnts ovan i fotnot 6.

9 ... as well as a natural language facility using a limited syntax and vocabulary will be offered as extra's.

10 Denna ståndpunkt bekräftas även av den omständigheten att, enligt artikel 3.4 i avtalet, varje väsentlig produkt som omfattas av utvecklingen av Disnet-projektet skall levereras.

11 Se fotnot 3.

12 Se punkt 41 f. i generaladvokaten C. O Lenz förslag till avgörande i ett liknande mål, C-209/90, kommissionen mot Fcilhaucr, i vilket dom meddelades den 8 april 1992 (Rec. 1992, s. I-2613).

13 Dom av den 15 december 1961, i förenade målen 19/60, 21/60, 2/61 och 3/61, Fives Lille Cail m. fl. mot Höga myndigheten (Ree. 1961, s. 559).

14 Se domen i det ovan i fotnot 5 nämnda målet kommissionen mot Zoubck, punkterna 4 och 10. Se även punkt 7 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Tesauro, i mål C-330/88, Grifoni mot EKSG, i vilket meddelades dom den 5 mars 1991 (Ree. 1991, s. I-1045).

15 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (Rec. 1963, s. 197). Se även dom av den 14 maj 1975 i mål 74/74, CNTA mot kommissionen (Rec. 1975, s. 533, punkt 47), och av den 28 mars 1979 i mål 90/78, Granaria mot rådet och kommissionen (Rec. 1979, s. 1081, punkt 6).

16 Beträffande förutsättningarna för ansvar inom kontraktsförhållanden i fransk rätt — vars bestämmelser på denna punkt helt och hållet motsvarar de luxemburgska bestämmelserna — se Gérard Légiers analys i artikeln Responsabilité contractuelle (kontraktsansvar) i Dallo/.: Encyclopédie juridique. Répertoire de droit civil, volym VIII, andra utgåvan, 1992, punkt 17 f.

17 I artikel 1147 föreskrivs att en gäldenär är skyldig att utge skadestånd antingen då han inte nar uppfyllt sin förpliktelse eller då han har dröjt med uppfyllelsen därav, såvida han inte visar att den uteblivna uppfyllelsen beror på en omständighet som han inte kan lastas för och han inte har handlat i ond tro. I artikel 1148 föreskrivs att skadestånd inte skall utgå då gäldenären på grund av force majeure eller tillfälligheter har hindrats att leverera eller att göra det som han var förpliktad till eller har företagit en handling som han var förbjuden att företa.

18 Se t. ex. Alex Weil och François Terré: Droit civil: les obli-gations, Paris, Dalloz, tredje utgåvan, 1980, punkt 415, s. 483.

19 Ibidem.

20 Se Gérard Légicrs analys i hans ovan i fotnot 15 omnämnda undersökning Responsabilité contractuelle, punkt 186, och Geneviève Vineys analys i Les obligations. La responsabilité: conditions i verket, Traile de droit civil, utgivet under ledning av Jacques Ghestin, volym IV, Paris, LGDJ, 1982, punkt 426 f. Se även Henri Leons och Jean Mazcauds analys i: Traité théorique et pratique de la responsabilité civile délictuelle et contractuelle, volym II, Paris, Montchrestien, sjätte utgåvan, 1970, punkt 1447 f.

21 Beträffande ansvarsfördelningen vid luxemburgska domstolar hänvisas t. ex. till Tribunal d'arrondissement de Dickirchs dom nr 5687 av den 10 maj 1988, Tribunal d'arrondissement de Luxemburgs dom nr 776/83 av den 21 oktober 1983, nr 259/84 av den 1 mars 1984, nr 832/84 av den 19 december 1984, nr 37251 av den 10 december 1987 och av den 14 november 1991 samt Cour d'appels dom nr 7235 av den 12 december 1984, två domar av den 13 december 1984 och slutligen dom nr 7403 av den 25 april 1985.

22 Se Gérard Légiers analys i den i fotnot 15 ovan omnämnda undersökningen.

23 Beträffande distinktionen mellan obligations de moyens och obligations de résultat, se t. ex. Alex Weils och François Terrés analys i det i fotnot 17 ovan omnämnda verket, punkt 396 f. samt den i fotnot 15 ovan omnämnda analysen av Gérard Légier, punkt 188, och Fernand Derridas analys i artikeln Obligations (Förpliktelser), i Dalloz: Encyclopédie juridique. Répertoire de droit civil, volym VII, andra utgåvan, 1992, punkt 47 f.

24 Se Gerard Lćgicrs analys i den i fotnot 15 ovan omnämnda undersökningen, punkt 188.