Förslag till avgörande av generaladvokat
1. I föreliggande mål om fördragsbrott mot Republiken Grekland har kommissionen yrkat
2. Enligt artikel 17 i direktiv 91/263 skulle medlemsstaterna senast den 6 november 1992 ha antagit de nödvändiga bestämmelserna i lagar och andra författningar för att rätta sig efter direktivet och genast ha underrättat kommissionen om detta.
3. Då kommissionen inte fick del av några uppgifter som utvisade att medlemsstaten antagit de aktuella bestämmelserna, inledde kommissionen ett förfarande om fördragsbrott genom en formell underrättelse av den 21 december 1992. Den formella underrättelsen besvarades inte. Därefter, den 7 februari 1994, avgav kommissionen ett motiverat yttrande. Genom en skrivelse av den 7 april 1994 från Republiken Greklands ständiga representation vid Europeiska gemenskaperna meddelade den grekiska regeringen kommissionen att ett lagstiftningsförfarande hade inletts. Då kommissionen inte hade fått några uppgifter om när detta förfarande skulle avslutas, väckte kommissionen talan vid domstolen den 20 september 1994. Den grekiska regeringen har till sitt försvar hänvisat till att det nationella lagstiftningsförfarandet ännu inte har avslutats, vilket är oundgängligen nödvändigt för direktivets införlivande med den nationella rättsordningen.
4. I målet är utrett att direktivet ännu inte hade införlivats med nationell rätt då det skriftliga förfarandet avslutades. Domstolen har i fast rättspraxis funnit att direktivets införlivande med nationell rätt inte får försenas med hänvisning till svårigheter som uppstår i det nationella lagstiftningsförfarandet.
5. Kommissionens yrkande avseende ickeinförlivande inom den föreskrivna fristen skall därför bifallas. För så vitt kommissionens yrkande även omfattar underlåtenheten att meddela de aktuella bestämmelserna i lagar och andra författningar, kan konstateras att detta yrkande är subsidiärt i förhållande till yrkandet avseende icke-införlivande. Om domstolen finner att direktivet inte har införlivats med nationell rätt i tid, kommer andrahandsyrkandets ändamål att sakna betydelse.
Rättegångskostnader
6. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
Förslag till avgörande
7. Med hänsyn till vad som anförts ovan, föreslår jag följande avgörande:
1 Originalspråk: tyska.
2 EGT nr L 128, 23.5.1991, s. 1.
3 Det sätt på vilket yrkandet formulerats avviker något från den text som publicerats i EGT nr C 316 av den 12 november 1994, s. 10.
4 Se mitt förslag till avgörande av den 11 maj 1995 i de förenade milen C-109/94, C-207/94 och C-225/94, (dom av den 29 juni 1995, REG s. I-1791) punkt 10— 11.