Förslag till avgörande av generaladvokat

1. I ansökan av den 18 januari 1995 har kommissionen yrkat att domstolen skall fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa följande direktiv:

2. Republiken Frankrike har i svaromålet uppgivit att införlivandet av direktiv 91/67 numera har säkerställts genom en förordning (décret) som antagits den 26 november 1995. Kommissionen har fått kännedom om detta och inför domstolen uppgivit att den i enlighet med artikel 78 i rättegångsreglerna återkallar sin talan såvitt avser den påstådda kränkningen av direktiv 91/67.

3. I detta avseende är det tillräckligt att nämna att Republiken Frankrike inte har bestritt vad som lagts denna till last avseende underlåtenheten att införliva direktiven 91/628 och 92/35. I sitt yttrande har den endast påpekat att de förordningar genom vilka den nationella lagstiftningen skall anpassas till dessa direktiv är under utarbetande. Enligt domstolens rättspraxis är detta förhållande emellertid inte ägnat att i mål om fördragsbrott frita en medlemsstat från ansvar.

4. Jag föreslår därför att domstolen skall bifalla talan, såvitt avser kränkningen av rådets direktiv 91/628/EEG och 92/35/EEG, och förplikta svaranden att i enlighet med artikel 69.2 och 69.5 i rättegångsreglerna ersätta rättegångskostnaderna.

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT nr L 46, s. 1.

3 EGT nr L 340. s. 17.

4 EGT nr L 157, s. 19 [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå].

5 Det är i detta fall närmare bestämt fråga om delvis återkallelse av talan, vilket inte regleras i artikel 78 i rättegångsreglerna. Denna bestämmelse avser uppenbarligen endast det fallet att talan återkallas i sin helhet, eftersom återkallelsen medför att målet avskrivs. Enligt domstolens ius praetorium [rättspraxis] har dock i tidigare fall (se senast dom av den 12 oktober 1995, kommissionen mot Italien, C-257/94, REG s. I-3041) medgivits att parterna endast delvis återkallar sin talan. Denna praxis är befogad med hänsyn till skillnaden mellan formellt petitum [anspråk], som består av ett enhetligt yrkande inom ramen för en talan om fastställelse av fördragsbrott, även om yrkandet avser flera fördragsbrott, och materiellt petitum, som kännetecknas av att det i realiteten föreligger flera mål om fördragsbrott, vilka formellt förenats i samma ansökan, men som sinsemellan har olika causae petendi [de faktiska och rättsliga omständigheter på vilka talan grundas] och således är processuellt självständiga.

6 Se ex muitis dom av den 6 april 1995, kommissionen mot Konungarike! Spanien (C-147/94, REG s. I-1015).