Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 10 december 1996

1 Originalspråk: spanska.

2 EGT L 145, s. 1.

3 I sjätte direktivets spanska språkversion, som har publicerats i en specialutgåva av EGT, används, till skillnad från i de övriga språkversionerna, inte ordet enbart. Det är därför lämpligt att lägga till detta ord för att uppnå enhetlighet.

4 Den 25 januari 1983 presenterade kommissionen för rådet ett förslag till tolfte direktiv om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system for mervärdesskatt: Utgifter som inte skall berättiga till avdrag för mervärdesskatt (EGT C 37, s. 8), senare ändrat genom ett annat förslag av den 20 februari 1984 (EGT C 56, s. 7). I rådet har det dock inte uppnåtts tillräcklig enhällighet för att godkänna detta förslag.

5 Presidentdekretet är den författningstext där mervärdesskattesystcmet regleras. Prcsidcntdckrctct antogs till följd av tidigare delegerad lagstiftningsmakt. Det har publicerats i Gazzeta ufficiale della Repubblica Italiana (GURI) nr 292 av den 11 november 1972 och har ändrats vid ett flertal tillfällen.

6 Detta fall är inte detsamma som det då ett företag eller en yrkesverksam person som genomför transaktioner undantagna från skatteplikt (till exempel ett försäkringsbolag i fråga om merparten av sina tjänster eller en läkare i fråga om vissa hälsotjänstcr som tillhandahålls patienterna) genom att höja sina priser övervältrar skattebördan på sina klienter.

7 Domstolen kom fram till samma slutsats i dom av den 27 juni 1989 i mål C-50/88, Kühne, (Rec. 1989, s. 1925), ett mål som liknar det förevarandc. I det målet nekades möjligheten att beskatta förctagstillgångar då avdragsrätt saknas för den överskjutande skatten, eftersom detta skulle innebära en dubbelbeskattning som strider mot principen om skatteneutralitet, som är en väsentlig del av det gemensamma systemet för mervärdesskatt, av vilket sjätte direktivet utgör del. I det målet kunde den skattskyldigc inte dra av den överskjutande skatten, eftersom han hade köpt varan begagnad från en icke skattskyldig.

8 Denna skrivelse ingavs av Italiens ständiga representant vid Europeiska gemenskaperna (dokument nr 2868). Jag hänvisade till denna skrivelse i min redogörelse för det administrativa förfarandet innan talan väcktes.

9 Undantag från skatteplikt kan i strikt mening endast föreligga när det är fråga om en transaktion som tidigare varit skattepliktig. Ett undantag från skatteplikt förutsätter per definition en ursprunglig skyldighet att betala skatt från vilken lagstiftaren av olika skäl har beviljat undantag. Följaktligen måste det vara fråga om en rättighet som uttryckligen - skall föreskrivas i lag for att det skall kunna gå att göra undantag från skyldigheten att betala skatt. Innan man kontrollerar om en viss transaktion uppfyller villkoren för undantag från skatteplikt, är det nödvändigt att undersöka om den faller inom skattens tillämpningsområde.

10 Dom av den 4 oktober 1995 i mål C-291/92, Armbrecht (REG 1995, s. I-2775, punkt 13).

11 Rådet borde ha tillhandahållit närmare upplysningar eller en lista, vilket jag nämnde i fotnot 3, men en rad försök att uppnå detta har misslyckats.

12 Det hänvisas här även till artikel 19 andra stycket a, enligt vilken detta system utsträckts till att inte bara omfatta anskaffning eller import utan även tillhandahållande av tjänster och underhåll av de nämnda varorna.

13 De sistnämnda anges i artikel 19 andra stycket b i presiden tdekretet.

14 Det är logiskt att ett företag vars verksamhet består i att undervisa förare eller piloter kan göra avdrag för den mervärdesskatt som har crlagts för anskaffning av fordon eller flygplan som enbart skall användas i detta syfte.

15 Begreppet hantverk verkar användas i fråga om en yrkesverksamhet som ställer särskilda krav på lämplighet och kunskap. I den italienska bestämmelsen talas i detta sammanhang om gli essercenti arti o professioni.

16 I punkt 3 i domslutet i dom av den 11 juli 1991 i mil C-97/90, Lennartz (Rec. 1991, s. I-3795), fastställde domstolen följande: En regel eller en administrativ praxis som medför en allmän begränsning av avdragsrätten vid begränsat men faktiskt yrkesmässigt brukande utgör ett avsteg från artikel 17 i sjätte direktivet och är endast giltig om den uppfyller villkoren i artikel 27.1 eller artikel 27.5 i sjätte direktivet.

17 Enligt P. Filippi i Le cessioni di beni nell'imposta sul valore aggiunto (Padova, 1984) råder viss förvirring i den italienska mcrvärdcsskattclagstiftningen mellan när en transaktion faller utanför skattens tillämpningsområde och när den undantas frin skatteplikt. I vissa fall då transaktionen har undantagits från skatteplikt skall den anses falla utanför skattens tillämpningsområde och tvärtom. Enligt författaren är det pi grund av det överväldigande antalet undantag svårt att förstå vilka kriterier som nar legat till grund för valet av den ena eller den andra lösningen.

18 Denna beräkning regleras i artikel 19 i sjätte direktivet. Den avdragsgilla andelen uppkommer när den skattskyldige både genomför transaktioner som ger rätt till avdrag och transaktioner som inte ger rätt till avdrag. I sådant fall är det nödvändigt att fastställa i vilken omfattning de anskaffade varorna och tjänsterna har använts i förhållande till de två kategorierna av transaktioner för att fastställa den procentsats (av den skattskyldiges samtliga transaktioner) som ger avdragsrätt. Enligt artikel 17.5 i sjätte direktivet kan medlemsstaterna välja andra lösningar än regeln om avdragsgill andel. Beträffande Italien föreskrivs regeln om avdragsgill andel i artikel 19 tredje stycket i det ovannämnda presidentdekretet.

19 För att kunna beräkna andelen är det nödvändigt att fastställa den del av den totala omsättningen som är att hänföra till transaktioner som ger avdragsrätt. För att beräkna den procentsats som fastställer andelen skall den omsättning som medför avdragsrätt multipliceras med hundra och divideras med antalet beskattningsbara transaktioner.