Förslag till avgörande av generaladvokat

A — Inledning

1. I föreliggande fall har frågan hur en basmodul skall klassificeras enligt tulltaxan underställts domstolen.

2. Behörig myndighet, Oberfinanzdirektion München, gav den 13 januari 1993 VOBIS Microcomputer AG (nedan kallat VOBIS) ett bindande besked om tullklassificering av ett datorhölje med inbyggda skivenheter i kompaktformat. Enligt varubeskrivningen i det bindande beskedet om tullklassificering är det fråga om en basmodul (med måtten ca 27 X 41 X 15 cm och med en vikt av ca 8,1 kg) avsedd för den digitala bearbetningsenheten i en automatisk databehandlingsmaskin och bestående av ett med presentations-och kontrollenhet försett metallhölje med nätaggregat, två skivenheter och anslutningskablar men utan de byggsatser som behövs för att den skall kunna fungera som centralenhet. Som framgår av de skriftliga yttrandena skall basmodulen kompletteras med ytterligare enheter till en fullständig dator. Det innebär att en centralenhet skall sättas in och att de enheter som basmodulen redan innehåller sedan skall anslutas till denna. Parterna tvistar om huruvida basmodulen skall klassificeras som en enhet eller som en del. Oberfinanzdirektion företräder uppfattningen att det är fråga om en del. Myndigheten har klassificerat basmodulen enligt undernummer 84733090 i Kombinerade nomenklaturen till Gemensamma tulltaxan, som lyder:

3. Bundesfinanzhof har därför underställt domstolen följande frågor för förhandsavgörande:

4. Klassificeringen av delar regleras i anmärkning nr 2 till avsnitt XVI i Kombinerade nomenklaturen. Enligt denna skall maskindelar klassificeras på följande sätt, om de inte uttryckligen är undantagna från avsnitt XVI:

5. Också till kapitel 84 i Kombinerade nomenklaturen finns anmärkningar, som bl. a. innehåller definitionen av datorer:

6. Slutligen finns det också allmänna bestämmelser om tolkningen av Kombinerade nomenklaturen som är av betydelse här. De avser klassificering av varor som är ofullständiga eller består av olika beståndsdelar och föreskriver följande:

B — Bedömning

Den första frågan

7. En klassificering av basmodulen som del förutsätter enligt anmärkning 2 a) till avsnitt XVI, att modulen inte är en vara enligt något nummer i kapitel 84. I annat fall skulle den nämligen hänföras till detta nummer oavsett vilken maskin den är avsedd för. Som Bundesfinanzhof har framhållit kan här även en klassificering enligt nummer 8471 — datorer och deras enheter — komma i fråga. En digital dator måste enligt definitionen av en digital dator i anmärkning 5 A a) till kapitel 84 bl. a. kunna utföra de aritmetiska beräkningar som användaren begär och utan mänskligt ingripande utföra ett bearbetningsprogram som den, om så behövs, kan modifiera genom logiskt beslut under pågående körning. Dessa uppgifter kan basmodulen inte utföra, eftersom centralenheten ännu inte är insatt och modulen alltså bara innehåller två skivenheter.

8. Kommissionen har i detta sammanhang hänvisat till tullsamarbetsrådets förklarande anmärkningar till det harmoniserade systemet (nedan kallad de förklarande anmärkningarna till det harmoniserade systemet). Enligt domstolens praxis skall dessa användas även för klassificering av varor enligt tulltaxan. I anmärkningarna sägs, att digitala datorer mestadels består av flera enheter och följaktligen bildar ett system. Ett sådant system måste innehålla åtminstone en centralenhet, en inmatningsenhet och en utmatningsenhet. Då basmodulen inte innehåller erforderliga komponenter för att kunna fungera som centralenhet drar kommissionen också slutsatsen, att en klassificering av modulen som dator inte kommer i fråga.

9. Enligt regel 2 a) i de allmänna bestämmelserna kan även en ofullständig eller ofullbordad vara klassificeras enligt det nummer som avser den fullständiga varan. En förutsättning för detta är dock, att den redan har de kännemärken som är väsentliga för den fullständiga eller fullbordade varan. Som kommissionen med rätta anför, är det centralenheten som är det karakteristiska kännemärket för den fullständiga varan (datorn). Eftersom basmodulen inte innehåller någon centralenhet kan den inte heller klassificeras som en ofullständig dator.

10. I nummer 8471 nämns emellertid inte bara datorer utan också enheter. Vad som förstås med en enhet definieras i anmärkning 5 B till kapitel 84. Enligt denna anses en enhet utgöra en del av det kompletta systemet när den uppfyller två förutsättningar: Den måste kunna anslutas till en centralenhet antingen direkt eller via en eller flera andra enheter. Den måste vidare vara konstruerad som en del till ett sådant system. Enligt denna definition kan basmodulen inte anses som enhet. Basmodulen skall nämligen inte anslutas till centralenheten utan denna skall tvärtom placeras i basmodulen. Därefter skall skivenheterna, inte basmodulen som sådan, anslutas till centralenheten.

11. Denna slutsats är dock så till vida inte given som basmodulen innehåller två skivenheter som ostridigt uppfyller förutsättningarna enligt anmärkning 5 B till kapitel 84 och alltså är att anse som enheter. Enligt den hänskjutande domstolens mening har skivenheterna genom inplaceringen i basmodulen förlorat sin självständighet och blivit en ny vara som skall bedömas efter sin egen beskaffenhet. Denna nya vara är emellertid också avsedd att kompletteras med andra enheter till en dator. Resultatet skulle inte bli annorlunda, om de delar som ingår i basmodulen sammanställdes i ett eget hölje som ett databehandlingssystem. Då skulle skivenheterna anses som enheter. I basmodulen skulle de ändå inte vara det, trots att de där fyller samma funktion.

12. VOBIS har i detta sammanhang hänvisat till en dom av den hänskjutande domstolen, enligt vilken beståndsdelar i maskiner som utbjuds i kompaktform också skall anses som enheter. Enligt VOBIS mening måste delarna i kompaktapparater som har samma tekniska kännemärken som enheter i system (se anmärkning 5 B till kapitel 84) anses som enheter. Genom inplaceringen förlorade skivenheterna inte sin självständighet. De övertog enligt VOBIS i stället de kännemärken som är karakteristiska för övriga beståndsdelar i basmodulen, eftersom de dominerade över dessa med avseende på såväl sin betydelse för användningen av varan som sitt värde. Det saknar betydelse om centralenheten sätts in i basmodulen eller om denna ansluts till centralenheten. Av anmärkning 5 B till kapitel 84 kan man inte heller dra slutsatsen att varje enhet måste vara inplacerad i ett eget kabinett. Där hänvisas enligt VOBIS bara till att datorer också kan förekomma som system. Det utesluter inte att även kompaktapparater med flera enheter i ett hölje skulle kunna klassificeras enligt nummer 8471.

13. Man måste ge VOBIS rätt i detta. Basmodulen kan trots detta inte entydigt klassificeras som en digital dator. Den skulle också kunna klassificeras som del enligt nummer 8473.

14. När två eller flera nummer kan komma i fråga för klassificeringen av en vara rangordnas de enligt regel 3 i de allmänna bestämmelserna. I detta fall är bestämmelsen 3 b relevant. Som kommissionen med rätta anför är basmodulen en sammansatt vara. De enskilda beståndsdelarna kan särskiljas. Enligt de förklarande anmärkningarna till det harmoniserade systemet spelar detta dock ingen roll så länge beståndsdelarna är anpassade till varandra, kompletterar varandra och tillsammans bildar en enhet vars beståndsdelar normalt inte säljes var för sig. Basmodulen uppfyller dessa förutsättningar. Den skall därför enligt den allmänna bestämmelsen 3 b klassificeras enligt den beståndsdel som förlänar den dess huvudsakliga karaktär. Därvid skall man ta hänsyn till beståndsdelarnas art och beskaffenhet, volym, mängd, vikt och värde samt den betydelse de har för varans användning. Som kommissionen med rätta anför kan beståndsdelarnas art och beskaffenhet, volym, mängd och vikt här inte tillmätas någon särskild relevans, eftersom de saknar betydelse för basmodulens funktion. Man måste i stället utgå från beståndsdelarnas värde och deras betydelse för varans användning. Som kommissionen anför har såväl presentations-och kontrollenheten som anslutningskablarna och höljet endast en underordnad betydelse. De tjänar antingen till att göra det möjligt att använda skivenheterna och nätaggregatet för det egentliga ändamålet, dvs. den automatiska databehandlingen, eller till att skydda de inbyggda beståndsdelarna. Kommissionen har också rätt, när den utgår från att såvitt avser värdet skivenheterna här är de viktigaste beståndsdelarna. Särskilt om man betraktar ändamålet, nämligen automatisk databehandling, är skivenheterna och inte nätaggregatet de beståndsdelar som huvudsakligen bestämmer basmodulens karaktär. Av detta följer att såväl modulen som de beståndsdelar som ger den dess huvudsakliga karaktär, dvs. skivenheterna, skall betraktas som minne enligt undernummer 84719359. På fråga 1 är svaret alltså att basmodulen skall klassificeras som minne enligt undernummer 84719359 på grund av de skivenheter som finns i den med tillämpning av den allmänna bestämmelsen 3 b).

Den andra frågan

15. Eftersom den andra frågan endast skall besvaras om den första frågan besvaras nekande är ett svar på den nu överflödigt.

C — Förslag till avgörande

16. Jag föreslår alltså följande svar på de frågor beträffande vilka förhandsavgörande begärts:

1 Originalspråk: tyska.

2 Bilaga 1 till kommissionens förordning nr 2505/92 (EEG) av den 14 juli 1992 om ändring av bilagorna 1 och 2 till rådets förordning nr 2658/87(EEG) om tulltaxe-och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT nr L 267, s. 1).

3 Min kursivering.

4 Min kursivering.

5 Dom av den 18 september 1990, Vismans Nederland (C-265/89, Rec. s. I-3411, punkt 18).

6 De förklarande anmärkningarna till det harmoniserade systemet 8471, I, A.

7 Dc förklarande anmärkningarna till det harmoniserade systemet till den allmänna bestämmelsen 3 b) IX.

8 De förklarande anmärkningarna till det harmoniserade systemet till den allmänna bestämmelsen 3 b) VIII.