Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 25 februari 1999

1 Originalspråk: italienska.

2 De projekt som avses är nr 80.07.03.002 (Veendaam-Musselkanaal), 84.07.03.001 (Rijksweg 7), 84.07.03.003 (Wegproject S13), 84.07.03.004 (Weg Vendaam), 85.07.04.005 (5 gegroepeerde Drentse projecten), 87.07.04.001 (Wegproject Zwart 6 Zuid), 87.07.04.004 (Rondweg Sneek) och 88.07.04.002 (project Gelpenberg).

3 De projekt som närmare bestämt avses är nr 80.07.03.002och 84.07.03.004 (se ovan).

4 I sin andra talan har konungariket Nederländerna ävenyrkat att domstolen på grund av processgemenskap skall förena de båda målen med avseende på den skriftliga och muntliga handläggningen samt med avseende på domen som avslutar förfarandet.

5 Se, angående det som är av betydelse för detta förslag till avgörande, rådets förordningar (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 193, s. 5, svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 17, nedan kallad förordning nr 2081/93), och nr 2083/93 om ändring av förordning (EEG) nr 4254/88 om genomförandebestämmelser till förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller ERUF (EGT L 193, s. 34, svensk specialutgåva, område 14, volym 1, s. 43, nedan kallad förordning nr 2083/93).

6 Vad gäller projekt för vilka delfinansiering av strukturfonderna har beviljats efter den 1 januari 1989 framställdes i artikel 20 i rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1), som trädde i kraft just den 1 januari 1989, principen enligt vilken åtaganden i budgeten gäller under en period vars längd beror på de berörda åtgärdernas art och på de särskilda villkor som gäller för deras genomförande. Se även artikel 1 i budgetförordningen av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 356, 1977, s. 1), i dess lydelse enligt artikel 1, punkt 1, i rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 2049/88 av den 24 juni 1988 (EGT L 185, s. 3) och enligt artikel 1, punkt 4, i rådets förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 610/90_av den 13 mars 1990 (EGT L 70, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 49).

7 Enligt kommissionen beror den i texten beskrivna företeelsen, i de fall projekten finansieras av ERUF, på själva arten av projekten (avseende bland annat investeringar för produktion eller inom sektorn för infrastruktur), på art de slutliga stödmottagarna måste förbereda en adekvat och fullständig dokumentation och att de behöriga nationella myndigheterna måste utföra nödvändiga finansiella kontroller för att kontrollera att villkoren för bidrag från gemenskapen föreligger, på de oundvikliga förseningarna såväl på det materiella som på det administrativa planet samt på att medlemsstaterna brister i att informera kommissionen om hur genomförandet av projekten utvecklar sig.

8 Se artikel 2 i budgetförordningen (ovan, fotnot 5) som, enligt den lydelse som infördes genom ovan nämnda förordning nr 610/90, föreskriver att [b]udgetanslagen måste användas i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning, särskilt de som gäller sparsamhet och kostnadseffektivitet ....

9 Nämligen projekten nr 76.07.04.001 (projekt för väg S23), 87.07.03.001 (Zuiderbrug Venlo) och 88.07.04.004 (Maastrichts A2-flygplats) samt för de ovan nämnda projekten 84.07.03.003, 85.07.04.005, 87.07.04.001, 87.07.04.004 och 88.07.04.002 (ovan fotnot 1).

10 Nämligen projekten nr 80.07.03.002, 84.07.03.004,87.07.04.001, 87.07.04.004 och 88.07.04.002.

11 Nämligen projekten nr 84.07.03.003, 85.07.04.005, 87.07.04.001, 87.07.04.004 och 88.07.04.002.

12 Vad angår de tre andra projekt som nämnts i förut nämnda skrivelse från Jaime García-Lombardero till ministeriet daterad den 28 april 1995, se ovan, fotnot 12 och därtill hörande textavsnitt.

13 Det gäller de ovan nämnda projekten nr 76.07.04.001, 87.07.03.001 och 88.07.04.004 (se ovan fotnot 8) samt projekt nr 86.07.03.002 (Maastrichts flygplats). Till följd av de upplysningar som lämnades av de nederländska myndigheterna i skrivelse den 31 juli 1995 bekräftade kommissionen per telefon att en förlängning av fristen även hade beviljats för projekt nr 88.07.03.001 (Oostersluis).

14 Vilket kommissionen påpekade för ministeriet genom skrivelse den 25 oktober 1995, undertecknad av Jaime Garcia-Lombardero.

15 Kommissionen har åberopat domarna av den 25 oktober 1977 i mål 26/76, Metro mot kommissionen (REG 1977, s. 1875; svensk specialutgåva, volym 3, s. 431) och av den 15 december 1988 i mål 166/86 och 220/86, Irish Cement mot kommissionen (REG 1988, s. 6473).

16 Se dom av den 15 oktober 1997 i mål T-331/94 (REG 1997, s. II-1665).

17 Dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet (REG 1971, s. 263; svensk specialutgåva, volym 1, s. 551).

18 Se, bland annat, dom av den 24 mars 1994 i mål T-3/93, Air France mot kommissionen (REG 1994, s. II-121; svensk specialutgåva, volym 15), punkterna 57— 59.

19 Se, bland annat, beslut av den 27 januari 1993 i mål C-25/92, Miethke mot parlamentet (REG 1993, s. I-473), punkt 10, och av den 28 juni 1993 i mål C-64/93, Donatab m.fl. mot kommissionen (REG 1993, s. I-3595), punkt 13; se även dom av den 28 oktober 1993 i mål T-83/92, Zunis Holding m.fl. (REG 1993, s. II-1169; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 30.

20 Se dom av den 16 juli 1998 i mål T-81/97, Regione Toscana mot kommissionen (REG 1998, s. II-2889).

21 Se rådets förordning av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EEG) nr 2052/88 vad avser EUGFL utvecklingssektionen (EGT L 374, s. 25), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2085/93 av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 44; svensk specialutgåva, område 3, volym 51, s. 102).

22 Se bland annat dom av den 27 mars 1980 i mål 133/79, Sucrimex och Westzucker mot kommissionen (REG 1980, s. 1299) punkterna 15—18.

23 Jag vill erinra om att kommissionen den 28 juli 1995 med all sannolikhet bör ha mottagit åtminstone den begäran om slutbetalning avseende fem projekt, som hade sänts till kommissionen av de nederländska myndigheterna den 1 juni 1995 (se ovan fotnot 10).

24 Se även dom av den 26 maj 1982 i mål 44/81, Tyskland mot kommissionen (REG 1982, s. 1855), punkterna 10—12.

25 Se dom av den 25 februari 1988 i mål 190/84, Les Verts mot parlamentet (REG 1988, s. 1017; svensk specialutgåva, volym 9, s. 381}, punkt 8.

26 Se dom av den 11 november 1981 i mål 60/81, IBM mot kommissionen (REG 1981, s. 2639; svensk specialutgåva, volym 6, s. 231), punkterna 10-12. Se även, bland annat, beslut av den 16 juli 1998 i mål T-274/97, Ca' Pasta mot kommissionen (REG 1998, s. II-2925), punkterna 24-30 (skrivelsen genom vilken kommissionen meddelar ett bolag att det interna förfarande som avser att dra in det beviljade bidraget och återkräva det redan utbetalade beloppet skall fullföljas, skall anses utgöra en informerande mellanlig-tande åtgärd vars syfte är att förbereda det slutliga eslutet. Förstainstansrätten anger att vad beträffar de ogynnsamma verkningar som eventuellt kan följa av det förhållande att förfarandet fortfarande pågår endast är den logiska följden av att förfarandet har inletts, och så länge kommissionen endast vidtar mellanliggande åtgärder innebär de inte att det föreligger en åtgärd med bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen), och dom av den 27 september 1988 i mål 114/86, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988, s. 5289), punkterna 12-15, särskilt punkt 13 (en rättsakt som återger kommissionens avsikt att följa en bestämd handlingsplan vad gäller upprättandet av listor med ett begränsat antal kandidater för serviceavtal som ingås inom ramen för samarbetet ACPEEG utgör inte en rättsakt mot vilken talan kan föras. Enligt domstolen är det inte tillkännagivandet av en sådan avsikt, utan upprättandet av listorna som sådana som kan medföra rättsverkningar, eftersom det kan få till följd att vissa företag utelämnas från dessa listor och således fråntas möjligheten att delta i ifrågavarande avtal).

27 Det är nästan överflödigt art påpeka att resultatet av granskningen av den påstådda bekräftande karaktären av den omtvistade skrivelsen i förhållande till skrivelsen av den 7 april 1995 (se ovan punkterna 6 och 11) inte har någon inverkan på den slutsats jag i förevarande fall presenterar för domstolen. Det är således enbart en önskan om att analysen skall bli uttömmande som driver mig att ta ställning i denna fråga. Jag delar sökanderegeringens åsikt enligt vilken skrivelsen av den 28 juli 1995 inte enbart innehöll en uttrycklig hänvisning till att kommissionen skulle företa en ny granskning av situationen, till följd av de upplysningar som lämnats av de nederländska myndigheterna, utan även innehöll nya moment {tolkning av artikel 12 på ett sätt som överensstämde med den tolkning som gavs i skrivelsen av den 7 april 1995 och uppräkning av ett antal projekt för vilka gällde ett annat fristdatum för genomförande än det som fastställts av artikel 12 eller som åtnjöt uppskov i fristen att framföra begäran om betalning av rättsliga skäl), som således på klaraste sätt visade att denna granskning faktiskt hade ägt rum. Denna omprövning kan för övrigt bestå bland annat i att ett möte planeras på kommissionens initiativ med den tidigare rättsaktens mottagare för att diskutera frågor som har varit föremål för denna rättsakt, även om detta möte inte klarlägger något nytt moment och inte kan tvinga kommissionen att anta en särskild ställning (se domen i målet Air France mot kommissionen, ovan, fotnot 17, punkt 26.) Det är således enligt min mening, i enlighet med gemenskapens praxis (se, bland annat, beslut av den 4 maj 1998 i mål T-84/97, BEUC mot kommissionen (REG 1998, s. II-797), punkt 52, och dom av den 11 januari 1996 i mål C-480/93 P, Zunis Holding m.fl. (REG 1996, s. I-1), punkt II-14), uteslutet att den rättsakt mot vilken talan väckts i första talan är en ren bekräftelse av skrivelsen av den 7 april 1995 (att kvalificera denna senare skrivelse som en rättsakt mot vilken talan kan väckas med stöd av artikel 173 i fördraget eller bara som en mellanliggande åtgärd är emellertid en helt annan fråga).

28 Enligt artikel 92.2 i rättegångsreglerna kan domstolen för övrigt när som helst ex officio undersöka tvingande avvisningsgrunder (se, bland annat, beslut av den 4 juni 1986 i mål 78/85, Groupes des Droites européennes mot parlamentet (REG 1986, s. 1753), punkterna 9-11).

29 Enligt domstolens praxis är en talan om tolkning av en gemenskapsrättslig bestämmelse enligt dess ändamål och dess allmänna systematik dessutom bara nödvändig när dess text inte lämpar sig för en klar och enhetlig tolkning (särskilt när det föreligger skiljaktigheter mellan dess olika språkliga versioner: se dom av den 21 november 1974 i mål 6/74, Moulijn mot kommissionen (REG 1974, s. 1287)). Låt oss i förbigående — för att bekräfta att det inte föreligger någon svårighet att tolka den prekluderande karaktären av fristen för att framställa begäran om slutbetalning, som fastställts i artikel 12 (och genom de motsvarande bestämmelserna i i) artikel 9.2 i rådets förordning (EEG) nr 2080/93 av den 20 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EEG) nr 2052/88 vad avser det finansiella instrumentet för urveckling av fisket (EGT L 193, s. 1), ii) artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 4255/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter till förordning (EEG) nr 2052/88 vad avser Europeiska socialfonden, i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) av den 20 juli 1993 (EGT L 193, s. 39) och iii) artikel 10 i ovan nämnda förordning nr 4256/88, i dess lydelse enligt ovan nämnda förordning nr 2085/93 (se fotnot 20)) — observera att det visar sig att denna fråga aldrig underkastats domstolens kontroll i något annat förfarande. I domen i det ovan i fotnot 19 nämnda målet Regione Toscana mot kommissionen biföll förstainstansrätten däremot, i punkterna 50—52 i domen, en särskild grund för talan som väckts av Regione Toscana, nämlisen att den tidsfrist som fastställts i artikel 10 i förordning nr 4256/88 hänför sig till den dag då en begäran avsänds och inte till den dag då den mottas av kommissionen.

30 Enligt svaranden har antalet begäran om slutbetalning (varav vissa avsett flera ärenden) som framställts de tre första månaderna av 1995 för projekt som finansierats av ERUF uppgått till cirka 2000. Den automatiska frigörelsen, med tillämpning av artikel 12, av andelar av belopp som redan beviljats har ägt rum för cirka 500 ärenden.

31 Se, bland annat, domarna av den 18 mars 1975 i mål 78/74, Deuka m.fl. (REG 1975, s. 421), och av den 16 juni 1993 i mål C-325/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1993, s. I-3283), punkt 26. Rättssäkerhetsprincipen kräver, bland annat, att en bestämmelse som fastställer en förverkandefrist, i synnerhet när den kan leda till att en medlemsstat går miste om utbetalning av ett ekonomiskt stöd, vars begäran har beviljats och med stöd av vilket staten redan verkställt stora utgifter, skall vara formulerad på ett klart och precist sätt, just för art medlemsstaterna med full sakkännedom skall kunna uppskatta den vikt som respekten av denna frist innebär för dem (se domen i målet Tyskland mot kommissionen, ovan fotnot 23), punkt 16.

32 Såsom sökanden erinrat om gäller partnerskapet för att arbeta mot ett gemensamt mål, inom området för strukturåtgärder — i överensstämmelse med respektive parts institutionella, juridiska och finansiella befogenheter (kommissionen och myndigheter som utsetts av berörd medlemsstat) — såväl förberedelsen och finansieringen som förhandsbedömningen, övervakningen och urvärderingen av de finansierade verksamheterna (se artikel 4 i förordning nr 2052/88, i dess lydelse enligt artikel 1 i förordning nr 2081/93).

33 Konungariket Nederländerna har i detta avseende åberopat rådets förordning (EEG) nr 724/75 av den 18 mars 1975 om skapandet av en europeisk fond för regional utveckling (EGT L 73, s. 1).

34 Nedan kallad förordning nr 1787/84 (EGT L 169, s. 1). Artikel 28 som angetts i texten föreskrev som villkor för slutlig utbetalning av återstoden av det belopp som utgjorde stöd från ERUF till berörd medlemsstat att en förteckning med följande uppgifter framvisades: namnet på berört företag (eller, avseende infrastruktur, namnet på ansvarig myndignet), investeringens belägenhet, den totala summan av offentliga utgifter som betalats under en period av tolv månader före det datum då kommissionen mottog ansökan om stöd, den andel av beloppet som begäran om betalning avser, storleken på den begärda summan, det belopp som faktiskt investerats och överensstämmelsen mellan den genomförda investeringen och det ursprungliga projektet, datum för fullbordande av investeringen, antalet sysselsättningstillfällen som skapats eller bibehållits genom investeringarna (i de fall investeringar gjorts inom områdena industri, hantverk och tjänster), och de socioekonomiska verkningarna av genomförda verksamheter som kan bedömas i detta skede.

35 Sökanden har emellertid gjort gällande att enligt artikel 15.1 i förordning nr 2052/88, i dess lydelse enligt artikel 1 i förordning nr 2081/93 (se ovan, punkt 14), skall de projekt som beviljats stöd från ERUF enligt beslut som fattats av kommissionen före den 1 januari 1989 likväl vara underkastade de relevanta bestämmelserna i förordning nr 1787/84.

36 Se ovan, fotnot 29, och tillhörande del av texten.