Förstainstansrättens dom (tredje avdelningen i utökad sammansättning) den 16 september 1998
I mål T-28/95,
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning) sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna C. P. Briët, P. Lindh, A. Potocki och J. D. Cooke, justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den 13 maj 1997,
följande
Dom
Faktiska omständigheter och förfarande
Parternas yrkanden
Yrkandet avseende passivitet
Rättegångskostnader
1. International Express Carriers Conference (nedan kallad IECC) framställde den 13 juli 1988 ett klagomål till kommissionen med stöd av artikel 3.2 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86 (EGT 13, 1962, s. 204, svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kallad förordning nr 17), angående de åtgärder som olika europeiska offentliga postverk vidtagit mot bruket av remail.
2. Efter skriftväxling skickade kommissionen, den 23 september 1994, en skrivelse till IECC med stöd av artikel 6 i kommissionens förordning nr 99/63/EEG av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådets förordning nr 17 (EGT 127, s. 2268, svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 32, nedan kallad förordning nr 99/63), i vilken den uppgav att den inte hade för avsikt att bifalla IECCrs klagomål i den del detta avsåg artikel 85 i fördraget. Följaktligen begärde kommissionen att IECC skulle inkomma med synpunkter på detta.
3. Den 23 november 1994 skickade IECC sina synpunkter till kommissionen och anmodade den samtidigt, med stöd av artikel 175 i fördraget, att ta ställning till klagomålet i dess helhet.
4. Eftersom IECC ansåg att denna anmodan inte hade föranlett kommissionen att göra något ställningstagande, väckte den förevarande talan den 15 februari 1995.
5. Den 17 februari 1995 tillsände kommissionen IECC dels ett slutligt beslut om avslag på IECC:s klagomål vad avsåg den första aspekten av detta, beträffande artikel 85 i fördraget, dels, vad avsåg den andra delen av klagomålet, beträffande artikel 86 i fördraget, en skrivelse med stöd av artikel 6 i förordning nr 99/63, i vilken sökanden underrättades om skälen till att dennes ansökan inte kunde bifallas.
6. På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet. Såsom processledande åtgärder begärde förstainstansrätten att parterna skulle förete handlingar och besvara frågor, antingen skriftligen eller muntligen vid förhandlingen. Parterna efterkom dessa krav.
7. Den 12 mars 1997 beslutade ordföranden för tredje avdelningen i utökad sammansättning att, i enlighet med artikel 50 i rättegångsreglerna, förena målen T-28/95, T-110/95, T-133/95 och T-204/95, vilka väckts av samma sökande och rörde liknande saker, vad gällde det muntliga förfarandet.
8. Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid muntlig förhandling den 13 maj 1997.
9. I sin ansökan har sökanden yrkat att förstainstansrätten skall
10. I sin replik har sökanden yrkat att förstainstansrätten skall
11. Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
12. Det är ostridigt mellan parterna att talan saknar föremål på grund av de åtgärder som kommissionen har vidtagit sedan talan väcktes.
13. Följaktligen skall det konstateras att det inte längre finns anledning att ta ställning till sökandens yrkanden avseende saken i målet.
14. När det inte finns anledning att döma i saken skall förstainstansrätten, enligt artikel 87.6 i rättegångsreglerna, besluta om kostnader enligt vad den finner skäligt.
15. Vad beträffar den första delen av klagomålet, angående artikel 85 i fördraget, kan det konstateras att kommissionen, genom skrivelsen av den 23 september 1994, tog ställning i den mening som avses i artikel 175 i fördraget och anmodade IECC att inkomma med synpunkter i anledning av detta. I sitt svar av den 23 november 1994 begränsade sig IECC inte till att inkomma med synpunkter, utan anmodade på nytt kommissionen att ta ställning till dess klagomål. Det är uppenbart att en passivitetstalan, som grundas på en anmodan att vidta åtgärder som har framställts till kommissionen samtidigt som klagandens svar på en skrivelse med stöd av artikel 6 i förordning nr 99/63, har väckts för tidigt. Kommissionen måste nämligen ha rimlig tid på sig för att bedöma klagandens synpunkter innan den slutgiltigt skall ta ställning till klagomålet.
16. Vad beträffar den andra delen av klagomålet, angående artikel 86 i fördraget, skall det konstateras att det var först den 17 februari 1995, det vill säga två dagar efter att talan väckts om fastställelse av kommissionens passivitet, som denna tog ställning i den mening som avses i artikel 175, genom att skicka en skrivelse med stöd av artikel 6 i förordning nr 99/63.
17. Under dessa omständigheter finns det anledning att besluta att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
På dessa grunder beslutar FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning) följande dom:
1) Anledning saknas att döma i målet.
2) Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
1 Rättegángssprik: engelska.