Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 3 februari 1998

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

3 Fritt översatt.

4 Se dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53; svensk specialutgåva, häfte 6).

5 Se domen i det ovannämnda målet Becker, närmare bestämt punkterna 32, 33 och 34, där domstolen har framhållit följande: Oct skall i detta avseende först anmärkas att dessa villkor inte på något sätt påverkar definitionen av innehållet i det föreskrivna undantaget från skatteplikt. För det första är de ovannämnda villkoren avsedda alt säkerställa en riktig och enkel tillämpning av de föreskrivna undantagen. En medlemsstat kan inte mot en skattebetalare, som kan visa att hans skattemässiga ställning faktiskt omfattas av någon av de grupper av undantag från skatteplikt som anges i direktivet, åberopa sin underlåtenhet att anta de bestämmelser som skall underlätta tillämpningen av just detta undantag. För det andra avser villkoren åtgärder för att förhindra eventuell skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk. En medlemsstat som underlåtit att vidta de åtgärder som krävs för detta kan inte åberopa sin egen passivitet för att förvägra en skattskyldig ett undantag från skatteplikt som denne lagenligt kan kräva enligt direktivet, särskilt som ingenting hindrar den staten från att i brist på särskilda bestämmelser på området utnyttja alla tillämpliga bestämmelser mot skatteflykt i sin allmänna skattelagstiftning.

6 Det finns knappast behov av att konstatera att det inte finns skäl att dela den spanska regeringens uppfattning, enligt vilken det skulle stå medlemsstaterna fritt att avgöra vilka tjänster som kunde åtnjuta ett undantag, eftersom artikel 13 A.l m nöjer sig med att föreskriva att endast vissa tjänster är undantagna. I själva verket tror jag inte att gemenskapens lagstiftare har velat tilldela medlemsstaterna ett så stort utrymme för skönsmässig bedömning. Ifrågavarande begrepp (vissa) motsvarar utan tvekan en olycklig formulering av bestämmelsen, men det kan inte ges den innebörd som den svarande regeringens ombud tillskriver detsamma. Det innebär endast att det finns skäl att undanta inte alla tjänster utan enbart dem som enligt vad bestämmelsen närmare anger tillhandahålls av organisationer utan vinstsyfte. Dessutom skulle, då det här är själva syftet som berättigar till beviljande av undantag, i vilket fall som helst krävas att den omtvistade bestämmelsen, i den mån den föreskriver vilka tjänster som skall undantas, är lämpad att eftersträva detta mål. Som jag kommer att redogöra för nedan är detta dock inte fallet i detta mål.

7 Fritt översatt.